Den här bloggen börjar ju faktiskt löna sig måste jag säga. Det kom ett par sockar på posten. Alltså jag hade ju betalat för garnet men jag behövde inte sticka dem själv. Så lite sponsrat kan man faktiskt säga att det här inlägget är.
Jag har ju massor med kusiner. En av dem heter Ingela och hon har en butik som heter Hartmans Lantliga där hon säljer växter och grönsaker. Den där butiken ligger mitt ute i skogen där hon bor. Nu menar jag inte på landet, med mycket träd på tomten. Hon bor alltså MITT i skogen, det är knappt man hittar dit.
Nyligen la hon ut en länk på Facebook att hon också börjat sälja garn och att hon öppnat en webshop. Tur är ju det va, för ingen åker ju ut i skogen för att köpa garn.
Jag frågade henne om hon skulle sticka åt mig om jag köpte garn. Vet ni vad hon svarade då? Hon sa ja, men att hon skulle ta betalt för jobbet! Fräckt va? Ta betalt av MIG! Som både är hennes kusin OCH som har en blogg. Jag kan slå vad om att Blondinbellas kusiner inte behandlar henne på det här sättet.
Jag är en hård förhandlare så jag sa till henne att jag kunde göra reklam för hennes webbutik här på bloggen men då fick hon faktiskt lov att sticka åt mig. Det tar ju mig flera år att sticka och så fort som ungar växer skulle jag ju få lov att sticka tonårs-sockar om det skulle finnas någon chans att gullefjunet någonsin skulle kunna ha sockarna.
Att få reklam här på bloggen är minsann inte billigt. Tänk på det om ni är yoghurt-tillverkare och vill kontakta mig och be mig göra reklam för er glass-till-frukost-yoghurt. Det räcker minsann inte med en yoghurt för att jag ska blogga om era produkter. Ni får allt komma hit och hälla upp den i en tallrik och mata mig också.
Det här var förstås an offer she couldn’t refuse. Några dagar senare låg det ett par sockar i brevlådan. Då kvarstod bara det lilla problemet med att få modellen av vara stilla medan jag fotograferade de fina sockarna. Jag är ju en problemlösare så det fixade jag enkelt.
Jag orkar faktiskt inte rita någon karta över vart i skogen Ingela bor så att ni kan åka dit. Jag är alltid livrädd själv när jag är där att jag inte ska hitta hem igen. Ni får nöja er med en länk till Hartmans Lantligas webbutik.
Gullefjunets sockar är stickade i lila Lettlopi och kostade mig fjuttiga 34 kr och då slapp jag dessutom sticka. Men jag har ju en blogg. Och är släkt med stickmästaren. Ni får naturligtvis sticka era egna sockar, eller betala för er.
