Sociala medier – Prinsessan på Ärten

Vad mina vänner har gjort idag

När man inte kommer på något att berätta om sin egen dag kan man kolla på Facebook och kolla vad ens vänner gjort och blogga om det.

Ett axplock av vad mina vänner gjort idag. Olika vänner, det är inte en vän som gjort allt nedanstående.

– Bakat en kaka.

– Tittat på någon sport. Fotboll verkar det som.

– Stoppat en vitlök i örat.

– Ätit middag.

– Promenerat.

– Druckit kaffe.

– Varit på museum.

– Spelat biljard.

– Satt en röd boll på näsan.

– Ätit frukost.

– Fotograferat sina fötter.

– Tittat på Mästerkocken.

– Spelat spel på Facebook.

Den statusuppdatering som intresserade mig mest var den med vitlöken. Jag hade ingen aning om att det ska hjälpa att stoppa dit vitlök om man har ont i örat.

Varför har jag bara 42 följare på Instagram?

Jag förstår inte det här med Instagram. Jag glömmer bort det hela tiden. Så jag lägger nästan aldrig upp några foton. Men när jag lägger upp är det kvalitet. Idag la jag upp det här.

Vad mer måste man göra för att få följare på Instagram? Jag försöker skriva intressanta one-liners. Till det här fotot skrev jag ‘En kökssoffa’.

Ska jag måsta komma ihåg att gå in och titta på andras foton och gilla dem för att få följare? Hur i all sin dar ska jag komma ihåg att gå in på Instagram och titta på andras foton när jag inte ens kommer ihåg att gå in och lägga upp egna?

Jag känner mig ju ganska o-populär när jag bara har 42 följare. Mobbingoffer har ju fler kompisar på nätet än mig.

Jag har köpt TRE nya BHar idag. Är det vad som krävs för att få följare? Att jag visar upp mina nya BHar? Då gör vi ett deal. Om jag får tio nya följare efter det här inlägget så visar jag BHn.

Jag heter Sepamig.

På LinkedIn är alla chefer

Kollade runt på LinkedIn häromdagen å märkte att alla har väldigt fina jobb nu för tiden.

Head of Administration = Chef över kopiatorn.

Office manager = Chef över kaffemaskinen.

Key account manager = Call center arbetare som stått ut mer än tre månader.

Communications manager = Receptionist.

Head of communications = Chef över websidan.

CEO = Enskild firma.

Director of vadsomhelst = I brist på annat.

Manager of vadsomhelst = I brist på annat.

Executive någonting = Lite finare.

Senior någonting = Också fint, men inte lika fint som Executive.

Specialist = Mångårig erfarenhet av någonting allmänt.

Vice President = Anställd på Amerikanskt bolag, ej regeringsnivå.

Head of Human Capital = Rekryterare.

Fastighetsmäklare = Säljare.

Ekonomisk rådgivare = Säljare.

Account manager = Säljare.

Head of Education = Lärare med ansvar över kollegors schema.

Ni får fylla på med de jag har missat i kommentarerna.

Tjejkväll

I helgen har en av mina äldsta kompisar varit här och hälsat på. Hon heter A. Hon är inte gammal alltså, hon är 41 år ung precis som jag, men vi har varit kompisar sedan lågstadiet. Hon är den enda jag lekte med när jag var 10 som jag fortfarande har kontakt med (utanför Facebook) förutom min kusin.

Så vi gick ut på stan på en sådan här tjejkväll tillsammans med en annan gammal kompis som hängt med sedan gymnasiet. Ni som läser kommentarerna känner igen henne, det är hon som kallar sig C. Henne har jag varit kompis med sedan första veckan i gymnasiet. På gympan fick man välja mellan att spela någon sort sport eller gå långpromenad och jag och C valde promenad. Vi kände inte varandra då men under den promenaden berättade hon en historia för mig om en gympalektion på högstadiet som inte går att återberätta på en seriös blogg som denna. Jag minns än idag att jag gick där och gympa-promenerade och tänkte “Berättade hon just det där för mig? Hon kan ju inte vara riktigt klok. Det känns som att det här är en person som jag vill va kompis med”. Å sen dess har vi också varit kompisar.

Vi tre umgicks mycket under gymnasiet så igår gjorde vi en nostalgitripp till nittiotalet. Vi gick förstås inte ut och åt på restaurang på den tiden, vi hade förfest någonstans och ordnade oss fulla INNAN vi gick ut, men någon måtta får det ju lov att vara så igår gick vi på restaurang. Sen gick vi på puben och då var allt som på nittiotalet igen. Förutom att vi igår satte oss vid ett bord och pratade med varandra istället för att springa omkring och prata med främlingar av manligt kön. Det skulle inte ha varit värdigt i vår ålder om vi sprungit omkring på puben och antastat karlar eller pojkar igår.

En annan sak som var annorlunda var att på nittiotalet fanns inte Facebook, Instagram och selfies. Men vi är ju moderna och hänger med i senaste trenderna. Så vid midnattssnåret bestämde vi oss för att ta en grupp-selfie. För att visa alla att vi var vakna, ute på stan och hade roligt. Så där satt vi på puben och höll upp en mobil och sa saker som “Om jag håller här så trycker du där-luta er in så att alla syns-tryck nu då-slå på blixten-nej men blixten är automatisk på min telefon-är ni redo-men vafan funkar inte blixten när man vänder på kameran?!”.

Det är inte helt orimligt att tro att det satt någon tjugoåring någonstans i puben som sa “Kolla där på de där gamla tanterna som inte vet hur en mobilkamera funkar och inte har varit ute på krogen på flera månader men tror att de är coola som tar en selfie”. Om tjugo år till så vet den där tjugoåringen att man inte alls är gammal när man är fyrtio och då har de förhoppningsvis fattat att det inte är viktigt att veta hur man tar en selfie.

Till slut blev i alla fall fotot som jag la ut på sociala medier ganska bra. Man ser precis hur kul vi hade. Fem gillningar är förstås ganska magert men man kan inte mäta livet i gillningar på sociala medier. Ni kan dock förbättra statistiken genom att gå in på sepamig och gilla.

Idag var en avskriven dag. Det är det fina med gamla kompisar. Man kan ligga skavföttes på soffan och blunda medan maken tar barnet till simskolan utan att känna sig pressad att vara trevlig och social. Man behöver inte prata. Det är okej att bara ha the hangover from hell tillsammans i tysthet. Som på den gamla goda tiden.

Vem är Douglas?

Det finns ju mycket man kan irritera sig på på Facebook. En mycket irriterande sak är när man får veta något som inte angår eller intresserar en också börjar man fundera över det.

Idag när jag väntade på t-banan läste jag på min vägg att en vän kommenterat på en av sina vänners status. Så då såg jag vad vännens vän hade skrivit.

Hon hade skrivit att Douglas är sjukskriven resten av säsongen för att han har sprickor i två tår. Då började jag fundera över vem Douglas var. Är Douglas någons make? Någons barn? Är han i så fall idrottsman? För annars blir man väl inte sjukskriven per säsong?

Det verkar ju inte som att Douglas är någon häst för hästar har ju inte tår. Inte hundar heller. Finns det några djur som har tår som kan tävla i något som de kan bli sjukskrivna ifrån en säsong?

Hela vägen hem satt jag och funderade över om Douglas är ett djur eller en människa och vad han jobbar med om han är människa om han blivit sjukskriven i en säsong. Ja nu överdrev jag kanske lite, men nästan halva vägen hem funderade jag över det där.

Den rasistiska appen

De berättade just på Aktuellt om någon sorts app som någon har uppfunnit där man kan gå in och berätta om misstänkta saker man har sett i olika områden och varna andra. Typ om man såg någon människa som ser farlig eller brottsbenägen ut kan man skriva i den här appen så att andra kan undvika området eller vara vaksamma. Sedan kan användarna bedöma “varningen/tipset” genom att betygsätta det och lämna kommentarer.

De berättade på Aktuellt att appen har anklagats för att vara rasistisk och att den skulle kunna orsaka att hela bostadsområden eller vissa typer av människor skulle kunna bli orättvist utpekade. Appens skapare försvarade sig med att meningen med appen är att hjälpa andra.

Jag satt där och undrade vad de pratade om för ny app? Facebook har ju funnits hur länge som helst liksom! Där sitter ju folk och varnar för vita pickup-bilar (som påstås innehålla pedofiler som ska kidnappa barn) och utländskregistrerade bilar (som påstås innehålla tjuvar som kommer att göra inbrott) dagarna i ända.

Sedan kommenterar folk och kommer med ytterligare varningar mot andra blå/röda/gröna bilar och då kommenterar andra och kallar dem rasister och då blir inte-rasist-men-människorna arga och sedan kommer någon och berättar att det faktiskt finns anledning att vara misstänksam för häromnatten såg någon en misstänkt bil passera i just deras kvarter och när de vaknade på morgon så hade någon flyttat på deras kvast på farstubron vilket är ett säkert tecken på att tjuvarna kommer att komma tillbaka och göra inbrott.

Helt sjuk app alltså. Fattar ni att folk försöker tjäna pengar på att folk ska göra sådant som de redan gör helt gratis på Facebook?!

The Ice Bucket Challenge

Är det ingen mer än jag som är trött på den här Ice Bucket Challenge än? Ska det vara märkvärdigt på något sätt att hälla lite isvatten över huvudet?

Värst är alla dessa kändisar som använder det för att få publicitet. Ta på en BH om ni ska hälla vatten över en vit t-shirt liksom. Det är bara töntigt att “glömma” BHn.

Inte för att jag är Facebook-kompis med George Bush, David Beckham, Daisy Lowe och gänget men folk sitter ju och trycker på ‘Gilla’ så att deras klipp hamnar i mitt nyhetsflöde ändå.

Kan inte folk bara donera pengar till välgörenhet utan att smutsa ner flödet i sociala medier och ‘The Column of Shame‘ i Daily Mail?

Det är ingen idé att ni nominerar mig. Jag Vågar-Vägra-The-Ice-Bucket-Challenge#.

Mitt “Most stylish home-projekt”

Det är tamifan helt hopplöst. Man förklarar och förklarar för familjen hur det ska se ut hemma för att man ska se lycklig ut och kunna samla gillningar på Facebook och Instagram.

Folk som delar mitt hem och skulle kunna ta del av äran i sociala medier uppför sig som att de inte förstår betydelsen av hur vår livskvalitet skulle öka om de lyssnade på mig. “Ska strumporna ligga på sidan av sängen eller vid fotändan?” och “Jag klättrade upp i våningssängen helt själv, jag satte foten här och sen där och handen här och den andra där och sedan magen också lyfte jag foten och sen var jag uppe. Helt själv!”.

Att hon satte röven mot väggen och puttade omkring tavlorna behövde hon inte berätta, för det såg jag. Helt själv såg jag det.

Dagens tre negativa

Senaste trenden på Facebook är ju att man ska sitta och skriva ner tre positiva saker per dag i fem dagar och utmana en vän att göra samma sak. Jag motstår alltid sådan där Facebook-utmaningar och ignorerar dem.

Jag tänkte att som motvikt till all denna positivism på Fejjan så listar jag dagens tre negativa istället. Som en balans liksom. Allt är minsann inte glatt här i livet.

1. Det regnar.

2. Chefen betalade ut lönen två gånger den här månaden och nu vill han ha tillbaka den ena utbetalningen. “Gett är gett och kommer aldrig tillbaka” har jag för mig att vi brukade säga när jag var liten.

3, Maken lagar fisk till middag.

Jag följer en stjärtskåra

Jag ägnade gårdagen åt att lära mig Instagram. Jag tryckte på en knapp som hette ‘Utforska’. Då kom det upp en massa bilder man kunde välja på. Där fanns det en blå stjärt. Ungefär som en smurfstjärt fast det var en fullvuxen kvinna i blå träningstights.

Den var jag ju tvungen att titta på. När jag tryckte på bilden var det inte ett foto utan ett filmklipp. Den blå stjärten rörde på sig. Först gjorde stjärten step ups på en bräda fram och tillbaka medans jag satt där och kollade stjärten rakt in i skåran, med tyg och allt. Inte helt rakt in, lite från sidan mer, men man såg klart och tydligt att den blå byxan skar in som en långkalsongs-stringtrosa.

Sedan böjde stjärten sig ner och började flänga benet upp och ner. Först det ena och sedan det andra. Då fick jag en ännu djupare inblick ner i stjärtskåran. Jag vill poängtera att hela tiden när jag satt och tittade ner i stjärtskåran så hade stjärten sina blåa byxor på sig. Jag hade inte hamnat på någon porrsida. Jag tror att stjärten visade upp någon sorts träningsövning. Jag är inte helt säker på vad filmklippets budskap var men jag tolkade det hela som att om jag gör step ups och bensvängningar med den stjärt-putningen kan jag också få en blå byxa långt upp i röven.

Jag önskar att jag kunde länka filmklippet men jag har inte lyckats lära mig hur man gör. Som ni säkert förstår var jag i alla fall tvungen att följa den blå stjärten på Instagram. Utifall att det kommer fler stjärt-filmer. Stjärten hade nämligen även på sig en BH. Jag är intresserad av att få veta om stjärten även har ett ansikte? Stjärten hette misslisamorales.

Nu är jag att räkna med på Instagram

Det känns som att jag har kommit igång med Instagrammandet nu. Tre gånger har jag Instagrammat idag. Det höll på att bli fyra, men jag kontrollerade mig själv när jag satt på en buss. Trots att det ryckte i fotofingret så motstod jag frestelsen att ta ett foto på de där hällorna i taket och Insta iväg det med texten “Buss!”.

Jag har jobbat litegrann på min Instagramprofil. Nu har mitt konto en beskrivning som säger så här;

Helt omotiverade och självupptagna foton i hopp om gillningar och bekräftelse. Livet ur en lite förskönad vinkel fast med taskig blixt.

Det är lite tråkigt att jag bara har tio följare. Det blir så få gillningar då och då skulle ju folk kunna tro att jag inte är populär. Det är den ENDA anledningen till att jag inte får så många gillningar. Jag föredrar att tänka på mig själv som litegrann av Instagrams kulturelit. Lite svår att förstå men ändå ett geni. Men blanda för guds skull inte ihop mig med Woody Allen eller Ingemar Bergman. Jag antastar inte barn eller skapar verk som är så tråkiga att folk får lust att ta livet av sig.

För er som är kulturellt lagda och vill följa mig på Instagram heter jag sepamig. Jag vet inte hur man länkar till Instagram, ni får söka.

Här är mina bidrag till Instagram-världen idag. Men tro inte att jag tänker skämma bort er och lägga ut dem här på bloggen varje dag så att ni slipper följa mig där. Se det som gratisprover. Ni får bara se fotona, om ni vill läsa poesin jag skrivit som bildtext så är det Instagram som gäller.

Från jobbet. Nu när jag har sagt upp mig känner jag att det värsta som kan hända om någon märker att jag Instagrammar på arbetstid är att jag får sparken.

På väg hem tog jag den här bilden av en sopkorg. Den ser kanske inte så märkvärdig ut men jag Instavädrade den också så att alla kunde se vad temperaturen var och att det regnade. Det var därför jag åkte buss.

Och när jag hade uppdaterat min profil så la jag upp en bild på en bukett underbara tulpaner.

Som sagt. Allt ni saknar i ert Instagram-flöde får ni om ni följer mig. Om jag får tre nya följare innan frukost imorgon utlovar jag frukost på Instagram. Fem så blir det lunch också och om vi når tio har ni mitt hedersord på att det även blir middag.

Jag borde nog börja Instagramma

Inte nog med att jag aldrig begripit mig på Twitter. Instagram använder jag aldrig heller. Förutom när jag hade vädervecka i somras för att hämnas på alla som använde väder-appen som jag hatade.

Idag på lunchen gick jag för ovanlighetens skull in på Instagram och tittade och såg mest bara en massa mat. “Oj så ointressant med mat, jag borde börja Instagramma och liva upp det här stället litegrann” tänkte jag.

Så när jag kom hem tog jag ett foto och la upp på Instagram och skrev “Vadå julgardiner??”. Rena rama partyt tyckte jag att det blev med lite gardiner på Instagram.

En guide till Twitterbråk

Jag har aldrig riktigt kommit in i Twitter. Varje gång jag har försökt mig på att läsa in mig på något ämne som “trendar” eller följa något twitterbråk så blir jag bara förvirrad. Det är ju skitsvårt att fatta vem som pratar med vem eller vad de svarar på. Jag brukar alltid tappa intresset inom fem minuter.

Till min stora glädje hittade jag en guide till Twitterbråk och nu fattar jag varför jag aldrig fattar något när jag försöker lista ut vad ett Twitterbråk handlar om. Jag verkar alltid komma in direkt i Fas 4 – Elden sprider sig. Den fasen när hela tweeten bara består av en massa twitternamn och någon kortfattad obegriplig kommentar. Det stadiet när det inte längre går att lista ut vem som började sprätta sand eller vem som har den största spaden.

Telia-Magnus säger att jag inte kan få gratis TV

Igår var Telia-Patricia sjuk så Telia-Magnus emailade mig för att säga att de tyvärr inte kan ge mig gratis TV i ett helt år. Så snålt.

Däremot erbjöd Telia-Magnus mig en gratismånad på mitt bredbands-abonnemang som kompensation. Jag tackade ja till det. Förutom telefonkö-helvetet så var jag inte så besvärad av bristen på bredband eftersom bredbandet försvann lördag kväll och då gick jag och tittade på tv, söndag åkte jag pulka och måndag och tisdag jobbade jag. Förutom på kvällarna när jag pratade med Telia-Erika. Men hon var ju trevlig och rättade in sig kring vårt middags- och badschema så det gjorde inte så mycket. Det var mest en bredbands-detox.

En gratismånad till ett värde av 389 kr var ren bonus. Lite skit i bredbandet brukar man ju räkna med utan att orka be om kompensation. Ren bonus som jag kan köpa över 30 liter mjölk för. Ingen jävla lokalproducerad mjölk däremot. Fi-tvale-för-det som man säger. Jag har sett hur kor har det här i Stockholm och är en medveten konsument som inte kan tänka mig att köpa mjölk producerad inom tullarna.

I alla fall. Nu har jag ett nytt problem. Kommer Skatteverket nu att kräva att jag deklarerar min gratismånad som en inkomst av blogg och att jag skattar på den? Alla vet att om man får gratis saker till följd av att man har en blogg ska man skatta på värdet av det man får.

Ja, nu ska jag inte säga att ALLA vet det. Blondinbella vet tex inte det – därför kallas hon Economista – och i hennes fotspår följer alla bloggare med läsarantal över 5000 per vecka. Det nya ordet för att säga “nedvärdera inte oss bloggare, det är faktiskt ett beundransvärt yrke” samtidigt som man säger att inkomsten inte är skattepliktig.

När man ändå håller på bankar man litegrann på feminist-trumman och hävdar att bloggare som tjänar pengar på sina bloggar hjälper feminismen (för att alla stora bloggare är kvinnor) trots att de kämpar med näbbar och klor för att slippa skatten.

Som utbildad kvinna som råkar ha en blogg känner jag mig jävligt vilsen. Både i feminist-vinkeln och skattereglerna. Jag trodde att jag hade någorlunda koll på båda tills jag lärde känna bloggvärlden. SKV hänger inte med. Och feminismen lider av att unga kvinnor luras att tro att bloggande är ett yrke och lockas tillbaka till oavlönat hemmafruarbete a la femtiotalet i tron att man kan tjäna pengar på det utan att skatta.

Å sen när det inte funkar för att inga företag vill betala för reklam som saknar trovärdighet sitter de och skriker på sina bloggar om hur orättvist behandlade de är för att de inte tjänar några pengar för att folk inte vill betala för att läsa om när de sitter och klagar över all tid de lägger ner på att klaga om hur lite de tjänar på att klaga enbart för att de är kvinnor som klagar. Må denna typ av feminism dö ut innan min dotter når en ålder där hon kan påverkas av detta. Jag vill ju att hon ska känna att hon har möjlighet att “rule the world”, inte bara att “rule” någon lågbetald blogg…

UnderbaraClara, HouseOfPhilia och LadyDahmer och deras gelikar kommer att ha mycket på sitt samvete när tonårsflickor väljer bort utbildning i framtiden. Åtminstone om man ska tro dem själva för i deras strävan att tjäna pengar (som vissa av dem inte vill skatta för) hävdar de att de har stor påverkan på sina läsare.

Tillbaka till mitt 389-kr-problem. Jag kanske kan hävda att det här med att lura till sig en gratis-månad bredband genom att blogga om Telia varje dag är en hobby. För jag är lite lättroad. Mario Brothers, Candy Crush, Telia Social Media – jag är som ett barn och tycker att sånt är kul. Man får faktiskt tjäna 15 papp på sin hobby utan att skatta. Det har jag läst mig till på nätet.

Hallå Skatteverket – har ni också sådan där plingbevakning? Ring mig i så fall va?! Är min gratismånad en kompensation av mitt bredbands-lidande eller är jag en proffsbloggare som bör deklarera 389 kr inkomst av tjänst?

Om det senare, följ gärna Telias moderna angreppssätt och svara i kommentarerna med vilken ruta fyra-hundringen ska in i. Jag behöver inget långrandigt brev. You say square – i put 389 and I won’t call you square. Deal?

En sak till som jag vill säga till mitt försvar i skattefrågan är att alla mina läsare är alltför intelligenta för att påverkas av mina åsikter därför är inget jag säger reklam. Jag sysslar bara med information, utbildning och åsikter. Jag borde därför tilldelas någon sorts stipendium. Något skattefritt sådant så att jag inte behöver leta efter någon ruta på deklarationsblanketten.

Hallå Samsung, ring mig…

Vår surfplatta funkar inte. Vi har en sådandär vit surfplatta som är större än en mobil men mindre än en standardplatta. Den är vit. Ni vet vilken jag menar va? Den är stendöd. Jo, jag har testat att slå på den men det går inte och jag har också provat att ladda batteriet. Nada.

Ring snart. Det är kris. Barnet vägrar äta välling om plattan är död. Och om hon inte har ätit välling kan hon inte gå och lägga sig. Ni fattar läget. Om ni har stängt er kundtjänst för kvällen förslår jag att ni kallar in någon sorts jour-människa.

Hur blir det med gratis TV då?

Telia är väldigt duktiga på det här med att bevaka sociala medier må jag få säga. Så fort man skriver Telia kommer de och kollar vad man skrivit och sedan får man en trevlig kommentar.

Nästa gång jag får problem med bredbandet tror jag att jag hoppar över det där steget med att ringa till kundsupporten helt och hållet. Jag bara skriver “hallå Telia, be Erika ringa mig” här på bloggen så att det säger pling i deras sociala-medier-bevakningsverktyg också kommer de och kollar vad jag har skrivit. Också kan vi i kommentarsfältet bestämma en tid när det passar att Erika ringer mig. Det låter kanske svårt att blogga utan bredband men jag har ju en telefon att blogga från.

För er som inte läser kommentarerna här på bloggen kan jag ju berätta att Telia-Linda idag lämnade en kommentar och berättade att min hälsning till Telia-Erika hade framförts.

Det är ju bra. Men det jag undrar mest av allt är ju förstås om bredbandsavdelningen har återkommit med besked om min gratis-månad eller gratis TV i ett år?

De har nog bara väldigt mycket att göra just nu.

WTF som ungdomarna säger

Nu tycker jag att Facebook är ute och cyklar med sina rekommendationer.

Jag trodde att Facebook samlade in information om en och riktar reklam och grejor till en utifrån ens intressen. Också kommer de och rekommenderar Blondinbella och Madeleine åt mig.

Va? Har de fått virus i informationsinsamlar-apparaten?

Bråk på Facebook

Jag älskar när folk har den goda smaken att bråka på Facebook. Vuxna människor alltså. Det är så fascinerande. Det blir som en sådan där “tittkö” på motorvägen när folk kör förbi en bilolycka och låtsas att de inte alls tittar men i själva verket håller de på att vrida nacken ur led.

Tänk er förr när Facebook inte fanns. När två vänner eller familjemedlemmar blev arga på varandra över någonting. Då var de tvungna att träffas eller plocka upp telefonen och ringa varandra för att berätta hur arga eller ledsna de var och vad orsaken var.

Som några andra barbarer. Värsta grottmänniskefasoner att måsta ta itu med konflikter genom att prata med den eller de personer det gäller.

Nu för tiden slipper ju folk göra det. Istället kan man skriva en statusuppdatering på Facebook med ett lagom kryptiskt budskap som den som bör känna sig träffad inte kan missuppfatta. Dessutom kan ens 100-743 vänner läsa det. Och ens vän/oväns 100-743 vänner. Och alla vänners vänner och alla ovänners vänner. Så att alla som undrar vad det handlar om kan ringa någon gemensam bekant och ta reda på vad det handlar om. Värdigt.

Jag är inte helt säker på om personer som hanterar sina konflikter genom att fläka ut dem på Facebook egentligen mår bättre genom att göra så. Andra alternativ vore förstås att prata med personen man är ovän med. Eller om det inte går, prata med någon in real life i förtroende. Eller om man var riktigt förbannad muntligen berätta om den andra personens agerande för sina egna vänner, gemensamma vänner och folk man träffar på gatan.

Men om folk höll på med sådant sansat beteende skulle ju inte vi hundra och tusentals betraktare ha någon susning om att de var osams. Saker skulle bli så privata. Folk som inget har med saken att göra skulle inte kunna blanda sig i. Det vore ju otur. Så tack och lov för offentliga bråk på Facebook. Facebook-like på det.

Nu får ni ursäkta mig. Jag måste ringa några samtal och ta reda på vad några statusuppdateringar på min FB-vägg handlar om. Spännande, spännande.

Kinderäggs-bojkott

Jag har ett YouTube-konto. Såklart. Fast jag brukar aldrig använda det. Jag skapade det en gång i tiden när YouTube var nytt för att kolla vad det var. Jag har aldrig brukat logga in på det när jag har tittat på YouTube. Nu när Google håller på och försöka erövra världen så blir man ju automatiskt ihopkopplad och inloggad till höger och vänster. Så tydligen brukar jag vara inloggad på mitt YouTube konto nu för tiden.

Hur märkte jag det då? Jo för att helt plötsligt började jag få emails från en YouTube-kanal som jag prenumererar på. Tydligen alltså. Och irriterande. Jag visste inte om att jag prenumererade på den. Gullefjunet har alltså på något sätt blivit manipulerad att trycka på en prenumerationsknapp när hon använt plattan samtidigt som jag varit inloggad på mitt Google-konto. Smart är hon, men än vet hon inte hur man väljer vilka YouTube-kanaler man vill prenumerera på.

Jag prenumererar tydligen på en kanal som visar filmer där folk öppnar Kinderägg. Så jävla värdelöst. Jag skiter i hur mycket hon gråter – jag kommer ALDRIG att köpa henne ett Kinderägg nu. Av principskäl. I den här familjen bojkottar vi företag som prånglar in reklam som ser ut som filmer till barn mellan barnklippen på YouTube utan min tillåtelse.

Reklamfilmer om Kinderägg hör numer hemma i samma kategori som att springa på ställen där det finns bilar, vatten som man kan trilla i och drunkna, pedofiler och att äta flugsvamp.

Idag har vi väder

Jag har en semesterdag idag. Umgås med gullefjunet och sådär. Vilket betyder att jag har tid att ha väder. En gång i timmen.

Japp, idag är det nämligen Instaweather-dag för alla mina Fejjan-bästisar, inte bloggens FB alltså utan min egen (man kan även följa vädret på Instagram där jag heter sepamig). En gång i timmen lägger jag upp ett foto för att visa vad jag har för väder. Jag informerar även lite kort om vad jag har för mig.

Dagen började med att jag vaknade. Inte på någon som helst eget initiativ men har man en treåring så vaknar man vare se man vill eller ej. Så jag berättade på Facebook att jag var vaken och illustrerade med den här bilden. Jag berättade också att jag undrade vad det var för väder idag.

Jag måste säga att jag inte är helt imponerad av den här appens väderrapportering. Den täcker ju upp alla väder som finns. Moln, sol, regn och åska. Rymdes det inte någon snö i bilden eller vad?

När de gör så måste man ju för fan stiga upp ur sängen och öppna gardinerna för att få reda på vad det är för väder!

Sedan jag vaknade har jag hunnit äta frukost och dammsuga fönsterbrädan och delat detta på Facebook. Jag glömde dela frukosten på Instagram. Nu är det snart dags för nästa väderfoto. Varje timme på heltimmen var den ursprungliga planen, men jag vaknade på en halvtimme så det sprack ju direkt.

Nu ska jag gå ut och kolla på vädret. Jag återkommer med en utförligare väderrapport ikväll eller imorgon.

Jag heter Se på mig!

Projekt Instaweather har börjat ta form. Jag har tagit reda på vad jag heter på Instagram. Sen kom jag på att jag skulle ha ett helt nytt Instagramkonto till det här projektet så då skapade jag det. Sen frågade jag mina bästisar på Facebook var man hittar den där väder-appen.

Jag väntade i två minuter och ingen svarade. De satt säkert där och hoppades att jag inte skulle hitta den. Så lätt kommer de inte undan. Då konsulterade jag google och fick reda på att det inte är någon Instagram-app, det är en helt vanlig telefon-app och man behöver inte ens ha Instagram för att Instagram-vädra sin omgivning. Men nu har jag ändå två Instagram-konton.

Så nu har jag appen och alla mina Facebook-vänner har fått en bild av mina fötter och information om var jag befinner mig och hur varmt det är. Så nu tror alla att det är 31 grader på vår balkong. Men det är det faktiskt inte, det är bara 27 grader. Men på Facebook ska ju allting vara lite bättre än vad det är i verkligheten. Så appen la till 4 grader.

I alla fall. Ni som inte är mina Facebook-bästisar IRL kan också få vara med på Instaweather-projektet. På Instagram. Jag heter sepamig. Kan ni fatta att det användarnamnet var ledigt…?!

Om ni följer mig där kan ni just nu se mina tre Instagram-foton. Först tog jag en bild på mina fötter och blomman som hänger på balkongen. Ni vet. När man njuter och har det riktigt fantastiskt så visar man världen det genom att ta ett foto på sina fötter. Sen när jag hade publicerat det så tänkte jag att jag nog skulle verka lite lyckligare om mer av mina ben syntes på bilden. Så jag tog en bild till. Där man ser både mina fötter och mina ben. Till sist så la jag ut den ena bilden en gång till med information om vädret.

Så om det här låter som något ni inte vill missa kan ni ju följa mig på Instagram. Jag har inte riktigt bestämt mig för om Projekt Instaweather ska hända imorgon, eller om jag väntar några dagar. Jag ska nämligen vara ledig från jobbet en dag nästa vecka. Det är kanske bättre att vänta tills dess för då kanske jag går till någon lekpark, och det kan ju vara intressant för folk att få veta vad det är för väder i lekparken.

Jag hatar den där Intagram-väder-appen

Ni vet vilken jag menar va? Den där jävla väder-appen som ALLA ta mi fan envisas med att lusa ner Facebook med.

När det är dåligt väder där jag är så är det ALLTID bra väder någon annanstans. Kan jag få vara lyckligt ovetande om det då kanske? Nej då ska minst tjugo FB-vänner nödvändigtvis lägga ut ett foto på sitt jävla finfina 25-30 gradiga väder där DE är. Där jag inte är.

Och när det är fint väder där jag är. Ja då jobbar jag. Och då kommer ett tjugotal mina FB-kompisar som är i samma stad som mig och visar upp hur fint väder det är just där jag befinner mig. Med enda skillnaden att jag sitter inomhus och ruttnar och tittar ut genom fönstret på det fina vädret medans de springer omkring och fotograferar oväsentligheter enbart i syfte att upplysa mig om att jag befinner mig på fel plats.

Jag planerar en hämnd. Vänta bara till en dag när jag är ledig från jobbet. Då ska jag få mina FB-vänner att hata den där appen lika mycket som jag.

Är det någon som vet vart man hittar fanskapet? Appen alltså. Det fina vädret har jag gett upp hoppet om. Det är alltid någonstans där jag inte är.

Om att vara populär på Fejjan

Asså, ni som är här ofta eller i alla fall något som kan kallas regelbundet – vet ni om att den här bloggen har en Fejsbook-sida? Har ni gillat den eller? Jag tror minsann att det är en massa av er som smyger in här flera gånger i veckan och läser som inte har gillat bloggen på Facebook.

Vet ni hur det får mig att se ut? O-populär på Facebook. Just det. Katastrof i sociala medier termer.

Jag har bara 175 gillare. Inaktiva Facebook-användare har ju fler vänner än så på Facebook. Maken som inte ens kan lösenordet till sitt Facebook-konto har över 50 väntande vänförfrågningar. Jag upptäckte häromdagen att en MYCKET sämre blogg än den här hade över 1200 “gillare” på Facebook. Blondinbella har nästan 27000 fans. Hur går sånt till? Kan någon förklara det för mig?

Kom inte och säg “smaken är som baken” eller “alla gillar olika”. Kvalitet är fan inte relativt.

Om ni är den typen av människor som gillar IKEA och HM och tandblekning och blåklockor och Köp och Sälj i Bullerbyn och suddiga fotografier av mat tycker jag gott att ni kan dra ert strå till stacken och hjälpa till och skapa en illusion av att jag också är populär och gilla bloggens Facebook-sida.

Sen kan ni gömma sidan från ert flöde om ni inte vill se allt jag postar. Så här gör ni. Gå till sidan och tryck på knappen “Liked/Gillar” och ta bort bocken framför “Show in News Feed/Visa i nyhetsflödet”.

Men låt bli det nedersta alternativet “Unlike”. Jag blir skitsur när folk först Gillar och sedan Ogillar. Om ni ska hålla på och Ogilla kan ni lika gärna låta bli att Gilla först. Vad är meningen med det? Om ni ska Ogilla kan ni väl göra det utan att blanda in mig! Tror folk att jag har en blogg för att folk ska komma och hålla på och Ogilla? Sånt kan ni göra hos Blondinbella.

Så bestäm er först om ni Gillar eller inte. Obeslutsamma människor betackar jag mig för.

Men ni som gillar, små-gillar eller inte bryr er så mycket åt något som helst håll kan väl göra en insats för min popularitet genom att gilla här.

Twitter-lösning

Det har gått väldigt dåligt för mig att samla följare på Twitter. Det kan i och för sig bero på att jag aldrig Twittrar. Men ändå. Det är tråkigt att ingen vill följa mig. Det får mig att känna mig opopulär. Alla vet att det är viktigt att ha många följare.

Ikväll läste jag ett tips om hur man kan få fler följare på Twitter. Man kan skilja sig och säga att man inte tänker kommentera ytterligare. Sedan berättar man på Twitter att man ska åka på mini-semester (också känt som en “myshelg”) tillsammans. När folk frågar om skilsmässan svarar man “Ni får följa oss på Twitter”. Så får man en massa följare.

Den enda biten jag inte riktigt förstått med den här planen är vad man ska berätta om skilsmässan för sina följare på Twitter efter skilsmässan? Har Läckberg och Melin låtsas-skilt sig för att göra en följetong av det på Twitter och samla följare? Ska de återförenas?

Ni kan ju följa mig på Twitter under min och makens låtsas-separation medan vi letar bostad i Stockholm. Fast det har ni inget för förstås. För att jag ska börja Twittra just nu är helt otänkbart. Allt jag kommer att ha att säga om den ofrivilliga separationen från familjen och bostadssökandet och tunnelbaneåkandet kommer att vara alltför långt för att få in på 140 tecken. När jag är frustrerad behöver jag betydligt mer än 140 tecken för att skriva av mig. Ni får helt enkelt lov att komma hit för att kolla om jag har orkat och hittat tiden att beklaga mig. Om ni inte hör av mig här ligger jag på soffan och gapar av utmattning. På Twitter hittar ni inte mig under denna turbulenta separationstid.

Alla hjärtans dag

Har ni också fått ett virus på er Facebook? Det är hjärtan ÖVERALLT. Jag har googlat för att försöka ta reda på vart detta virus har sitt ursprung och om det är farligt. Jag fick inga bra träffar.

Vår kärleksmiddag idag bestod av varmkorv och mos. Vi tände inga ljus heller. Man bränner sig bara på armen när man ska sträcka sig efter ketchupen.

Inga blommor fick jag heller. Jag har gett maken blomköparförbud på Alla hjärtans dag. Det är en principfråga. Imorgon kanske jag köper mig själv en rea-bukett från de som blev över idag däremot.