Category: Puckon

Det här med politik var mycket bättre för oss när vi bodde i England. Då var vi aldrig osams om politik trots att vi tycker så olika. Det kanske berodde på att vi bara fick rösta i kommunalvalen i England och inte i riksdagsvalen. Ingen av oss var ansvariga för den politik som påverkade vårt vardagsliv, och i det val där vi fick rösta i riksdagsvalet påverkades vi inte direkt av valets utgång.

Nu ska vi för första gången rösta i ett svenskt val sedan vi flyttade tillbaka till Sverige. I veckan har vi varit riktigt osams flera gånger för att den andra uttryckt så idiotiska åsikter. Det vill förstås säga att maken har uttryckt idiotiska åsikter.

Dessutom har han försökt använda härskartekniker genom att be mig “bevisa” att jag har rätt i mina åsikter. Sånt funkar inte på mig, jag blir bara förbannad för han kan minsann inte heller “bevisa” några av sina åsikter så jag kan minsann härska tillbaka. Om vi ska börja kasta rapporter på varandra kommer jag att vinna hela tiden för han har inte samma tålamod som mig med att lusläsa saker och ting.

Vi är i alla fall rörande ense om att Sverigedemokraternas och Feministiskt Initiativs [brist på] politik är värdelös, och att vi ska gå och ta en öl efter vi har röstat på söndag. Typ för att fira att en av oss kommer att “vinna” valet.

Vem som än “vinner” lär det inte påverka oss som familj direkt inom den närmaste framtiden. Vi kommer mer eller mindre ha samma summa pengar i plånboken, maken kommer att laga maten och jag kommer att sköta ekonomin och resten av de viktiga besluten (gardiner, semestermål etc). Det gäller bara att hålla tummarna att inte någon blir sjuk för det är ju då man börjar märka skillnaderna.

Om det inte går rakt åt helvete är vi också någorlunda överens om att fortsätta vara gifta trots att vi båda är gifta med en idiot.

Vi ska på solsemester i maj. Så idag när det ringde en säljare från företaget där vi har hemförsäkringen så passade jag på att fråga om vad som ingår i reseförsäkringen som ingår i hemförsäkringen. Då rekommenderade hon en tilläggsförsäkring med utökat skydd. Jag bad henne emaila detaljer och ringa mig igen senare när jag hunnit titta på det. Tjugo minuter efter avtalad tid ringde hon. Två minuter innan hon ringde emailade hon den efterfrågade informationen.

Jag: Utökat egendomsskydd – vad innebär det? Är det detta som täcker stöld och borttappat bagage?

Säljare: Ja precis.

(Jag läser, tyst för mig själv, om högsta ersättningsbelopp som är 25 tusen)

Jag: Vad är det högsta ersättningsbeloppet i grundskyddet om man inte köper tilläggsförsäkringen?

Säljare: Låt mig kolla vad det står här. Man hinner glömma mellan gångerna…

(Jag tänker för mig själv att hon minsann inte har glömt någonting – hon har aldrig vetat).

Säljare: Jag ska bara kolla vad det står men jag tror att högsta beloppet är 50 tusen.

Jag: I grundförsäkringen?

Säljare: Ja precis, jag har för mig att det är 50 tusen.

Jag: Det låter jävligt konstigt att grundskyddet skulle vara 50 med tanke på att högsta beloppet i tilläggsförsäkringen är 25 tusen…

Säljare: Låt mig kolla. Hm. Ja. Mmmm. Hm. Jo men i tilläggsförsäkringen har man också täckning för saker i skjul och sådär.

Jag: I skjul?

Säljaren: Ja trädgårdsmöbler och sånt.

Jag: Nu har vi i och för sig inte hunnit börja planera semestern så mycket ännu men vi hade inte tänkt ta med oss några trädgårdsmöbler utomlands. Vi förutsätter att det ingår.

Säljaren: Kan du vänta en stund så ska jag bara kolla med min kollega.

(Jag sitter och väntar och tänker att det var ju bra att hon ringde just idag, för innan hon ringde hade jag ingenting att blogga om ikväll).

Säljaren: Ja hallå, nu har jag kollat med min kollega och egendomsskyddet i grundförsäkringen är 5000 och det utökade skyddet är 25000. Det är bortaskyddet som täcker trädgårdsmöblerna.

Då orkade jag inte längre. För jag vet vad bortaskydd är och när vi åker på semester brukar vi lämna trädgårdsmöbler hemma. Nu har vi inga trädgårdsmöbler för dem sålde vi när vi flyttade hem från England. Men om jag var orolig för våra trädgårdsmöbler skulle jag inte försäkra dem med ett bortaskydd, för jag orkar minsann inte släpa på möbler när jag är på semester. Jag har fullt upp med att se till att vi inte glömmer mjukiskatten någonstans.

Har jag sagt det förut? Jag kanske har sagt det, men i så fall förtjänar det att upprepas. Det är fanimig lättare att manövrera sig genom en sexfilig rondell i London än vad det är att ta sig genom en fyrvägskorsning i Piteå.

Jag illustrerar.

Tror folk att de ska komma försent någonstans om de lämnar en liten liten lucka så att någon annan kan ta sig genom korsningen? Å det var inte bara en bilist som blockerade vägen. Så fort det rörde på sig gled nästa pucko fram och blockerade korsningen också dök det upp någon ny sölkorv som skulle över övergångsstället så att allt tog stopp igen.

 

Jag vet inte, de blev ju aldrig klara så jag åkte hem medan de var i ugnen. Jag sa att de fick ta med en bulle till jobbet åt mig imorgon. Därför har jag inte heller några bildbevis.

På väg hem blev jag förföljd av en karl i Jamaicamössa hela vägen från “bögringen” ner till pendeltågsplattformarna. Jag märkte inte ens att han följde efter mig. Först försökte han prata med mig uppe i Centralhallen men jag bara ignorerade honom och gick undan för han såg ut att vara den sorten som plockar värdesaker ur handväskor och fickor. Sen när kom upp på plattformen så knackade någon mig på axeln och när jag vände mig om stod missfostret där och försökte prata med mig igen. När jag hoppade på tåget följde han efter igen och satte sig några säten bort och stirrade. Sen hoppade han av innan tåget gick. Som tur var, för det var läskigt att upptäcka att någon följt efter en hela den där vägen utan att man märkt något.

Återkom om en stund. Jag ska välja ut en julsång åt er.

Jag älskar när folk informerar mig om saker som jag redan vet.

Kort kö var det. Med norra Stockholms söligaste två kunder och en inkompetent postgubbe. Gubben var i tjugo-någonting-årsåldern.

Länge och väl stod jag i den där kön. Två söliga personer framför mig och nästan hela tiden ingen bakom mig. När de två söliga kunderna nästan var klara (jo, de höll på samtidigt för den ena stod kvar och adresserade sitt nyinköpta kuvert på brevvågen) kom det någon och ställde sig bakom mig i kön.

Så blev det äntligen min tur. Jag klev fram för att göra mitt ärende.

Då tryckte den tjugo-nånting-åriga postgubben på en knapp. De hade alltså ett kölappsystem som jag inte sett.

“Oj då, jag har ingen lapp men du har ju sett mig stå här i tio minuter så du måste ju veta att jag är först i kön” sa jag då.

Postgubben tittade på mig som värsta maktmissbrukaren och svarade “Man tar lappar där borta…”.

Jag hoppas att han får pungbråck.

Och kärringen bakom mig i kön som stått där bakom mig i 45 sekunder, vad gör hon? Tror ni att hon sa “Du var först, köp du ditt frimärke, det tar ju bara två minuter”?

Nej, nej, kärringjäveln trängde sig fram och viftade med med sin nummerlapp nr 47.

Jag hoppas att hon får hemorrojder.

Tog jag en nummerlapp tror ni? Det kan ni ge er fan på att jag inte gjorde. Jag gick till ett annat postombud.

Sen åkte jag till doktorn och tog blodtrycket, och han höjde min dos blodtrycksmedicin.

Så nu äter jag en dos för blodtrycket och en dos för posten i Solna Centrum.

Idag hade jag ärenden till posten på lunchen. Så jag åt min lunch bredvid posten på ett sådant där ställe som har fotografier på pizzan/hamburgarna/kebaben på väggen. Ibland har sådana ställen väldigt undermålig mat, och det vet man ju om när man går in där. Just det här stället har jag ätit på förut och förutom att maten är bra i sin kategori (pizzasalladen är exceptionellt god) är personalen väldigt trevlig.

Jag åt hamburgare och pommes frites. När man äter sånt är det ju alltid ett par pommes som är lite mindre än de andra, så att de har blivit hårda under friteringen. Dem petar man bort. Om man är en normal människa petar man bort dem. Idag fick jag fem stycken sådana tror jag. Det kanske var fyra eller sex också. Vem vet, vem orkar räkna de små hårda pommes fritarna och jaga upp sig över dem?

När jag satt där och petade bort saltet under naglarna och torkade flottet av fingrarna efter maten stegade en karl fram till disken och började skrika om sina pommes frites.

Jag hörde inte vad killen som jobbar där/äger stället svarade för han använde normal samtalston. Den skrikande gubben hörde jag däremot. “Vad har ni gjort med pommes friten?”, “Har du kokat dem nu eller tidigare idag?”, “Har du kokat dem i 15 minuter eller vad?”, “De går ju inte att äta, de är ju stenhårda”.

Det är klart att man ska få klaga om man får mat som inte håller det måttet som man kan förvänta sig i förhållande till priset man har betalt. Men att inleda med att skrika aggressivt över fem hårda pommes (utan att ha sett gnäll-gubbens tallrik är jag HELT säker på att inte alla hans pommes var hårda) när man har betalt 75 kr tycker jag är lite over the top. Vi var inte på Stureplan liksom. Att dessutom fortsätta skrika när man får ett bra bemötande och blir lovad en ny tallrik pommes med en gång utan att personalen ifrågasätter klagomålet är rent ut sagt ohyfsat.

Killarna som jobbar på det där stället jobbar säkert 12-14 timmar om dygnet. Dessutom riskerar de att få pizza-astma. Jag är ganska övertygad om att de inte blir rika på kuppen, varken personalen eller ägarna. Ändå är de alltid trevliga, är mer serviceinriktade än många “fina” restauranger inne i stan och de lagar goda pizzor, kebab och hamburgare för 60-75 spänn. De förtjänar minsann inte att något stolpskott ska stå och skrika åt dem över fem hårda pommes frites som om att de har serverat en bränd kattstek istället för en oxfilé.

Sånt där gör mig så himla irriterad. Så när jag gick sa jag tack till personalen och sedan gastade jag lagom högt så att skrik-gubben skulle höra det “Mina pommes frites var jättegoda”. 

Många pommes var det också. Förutom de fem hårda pommesarna skulle jag gott ha kunnat lämna fem av de andra också. Men det gjorde jag inte.

Jag är lite av en Melodifestivals-expert. Jag skäms inte för att säga det. Under storhetseran 83-90 kunde jag allt som fanns att kunna om alla bidrag.

Jag anser mig fortfarande kompetent i ämnet. Jag vet minsann hur svenska folket funkar och röstar. Ibland övergår dock självförtroendet förståndet. Just nu ser min privata Facebook-sida ut såhär.

Så nu har jag lite problem. Jag behöver 14 ätbara fiskrätter. Hjälp mig!!!

Fiskbullar är otänkbart så kom inte med det. Lax som alla tycker är så gott är så torrt att tårarna torkar trots att jag skvalar när jag tänker på en två-veckors-fiskmeny.

Recept som begraver fisken i andra ingredienser är speciellt välkomna. Men inte i broccoli för guds skull. Om jag ska välja mellan en smaklös fiskbit eller en hård smaklös sak som ser ut som en trädkrona så kan jag ju lika gärna låta bli att äta. Folk i nöd har överlevt på vätska förut.

Rökt fisk är äckligt. Ben vill jag inte ha.

Sjötunga tycker jag ju om, men det går inte att köpa i Piteå. Folk är för ekonomiska för sjötunga här, så butikerna tar inte hem det. Skaldjur går bra, men om jag ska äta räkmackor i två veckor mottar jag gärna några tips på hur man kan variera dem. Sill och strömming kan jag äta (men mätt blir jag inte).

Det är nu ni sätts på riktigt prov. Är ni mina riktiga bloggvänner, eller vad? Ni måste hjälpa mig genom de här två veckorna. Failure is not an option. Men jag är mottaglig för alla tips som hjälper mig att tänja reglerna. Om det är EN räka i receptet så är det en fiskrätt.

Jag vill också påpeka att om maken vill äta något annat än fisk så är det inte jag som bryter mot reglerna. Men det lär inte hända.

Jag skulle kunna lägga det här inlägget i kategorierna ‘Mat & bakning’ och ‘Me, myself & I’ men jag nöjer mig med ‘Puckon’. De som inte röstade som jag förväntade mig alltså.

För er som inte vet vad Flashback är kan jag berätta att det är ett internetforum som drar till sig oändligt med ointelligenta idioter. Man kan slå ihjäl åtskilliga timmar genom att tex sitta och läsa om hur de leker privatdetektiver och försöker lösa ouppklarade brottsfall. Allting är naturligtvis under anonyma alias.

I humorkategorin finns det en tråd som heter Dina dummaste kunder där folk berättar om vad kunder sagt till dem på deras jobb. Väldigt stor andel av inläggen kommer från folk som jobbat på olika sorters telefonsupport.

Där kan man hitta en kille som kallar sig Hoggezz som också ville vara med och berätta om sin dumma kund (samtliga stavfel är Hoggezz).

“Min brorsa har ett gatu kök där jag brukar hjälpa till vid olika lov. Faan va dumma idioter det kommit framm där på nätterna. En gong kom en kille framm och ville ha en “halv special” och sa inget mer. Jag visste inte va det va för nått och sa att de har vi inte. Han blev skit sur och bad mig dra åt helvete och tog med sig gb glass gubben!!!”

Omedelbart svarar en av de andra användarna

“Om man jobbar i en korvkiosk och inte vet vad en halv special är måste man fan vara efterbliven…”

Redan när kunden bar iväg på GB-gubben höll man ju på att skratta ihjäl sig, men det är inte slut än.

Korvkioskarbetaren Hoggezz frågar då “Ja men va fan är det för någe då????” och får till svar “En varmkorv med bröd i mos…” varpå Hoggezz svarar “Ok. då vet jag.”

Nu kanske ni tror att Hoggezz förstått att det här inte är en tråd för honom och att han lämnar för att skriva i någon tråd om något ämne som han behärskar. Men det gör han inte, han vill fortfarande vara med. Lite längre fram i tråden försöker han igen.

“En gong i brorsans gatu kök kom en snubbe framm och ville ha en korv i papper! Snacka om att vara snål!!!!!!! Inget bröd eller ingenting!!”.

Han får fortfarande ingen förståelse från de andra användarna. Han får svar som att kunden kanske var glutenallergiker, att det är ganska vanligt att folk inte vill ha bröd eftersom det är mest “luft ändå”, någon frågar Hoggezz om han är “slut i pallet” och en annan föreslår att man ska starta en tråd om dumma expediter.

Hoggezz står dock på sig och säger “Ja tykte att han var snål och dum i huvet i alla fall. Brorsan tyckte iofs att jag skötte mig oprofesionellt!”.

Sen verkar det som att Hoggezz gav upp sina försök att få någon att hålla med honom om att hans kunder är dumma. Jag hittar inte fler inlägg av honom i tråden alla fall. Tråden är dock 438 sidor lång och jag har bara orkat läsa tio.

Om man är medlem på Flashback kan man klicka på en användares profil och söka efter fler inlägg från den personen. Om det är någon som har ett konto på Flashback kan ni väl göra det och kolla om Hoggezz hade några fler korvkundshistorier att dela med sig av, och berätta för mig på vilken sida (nummer) man hittar det. Lägg helst inte länkar i kommentarerna, mitt spamverktyg tycker inte om det.