Category: Pite

Igår kränktes jag av en hamburgermeny

Varje morgon öppnar jag Piteåtidningen med stor förväntan och hoppas på att få läsa om någon lokal medborgare som har råkat ut för någon oförrätt. På sistone har det varit ont om människor som blivit kränkta eller upprörda över bagateller. Det har i alla fall varit ont om människor som har orkat skriva insändare om det, eller lyckats övertyga en journalist att rapportera om händelsen.

Igår blev besvikelsen över detta alltför stor. Om ingen annan blir kränkt får jag väl bli kränkt själv tänkte jag. Så när jag var i stan igår gick jag en extra vända på stan enbart i syfte att hitta något att känna mig upprörd eller kränkt av. Planen var att fotografera kränkningen och visa för er här på bloggen, skriva ett klagomål eller tipsa PT. Eller alla tre för all del om jag hittade något riktigt stort.

Antingen är jag inte speciellt lättkränkt eller så är Piteå inte en särskilt upprörande stad. Jag hade i och för sig lite ont om tid så jag hann inte gå in i så många affärer utan tittade mest i fönstren. Jag tittade också efter smuts, sprickor i gatustenarna, trasiga skyltar och andra saker som skulle kunna störa det estetiska. Ett tag funderade jag på om jag skulle skriva till kommunen och klaga över den upprörande mängden löv på marken. Det kändes dock inte som tillräckligt med löv för att motivera ansträngningen.

Jag uppsökte en offentlig toalett i förhoppningen att toalett-pappret skulle vara slut. Då skulle jag ha kunnat skicka ett email om hur kränkande det är att måsta ha med sig eget dass-papper med tanke på hur mycket pengar man spenderar i gallerians butiker. Till min förtret hade samtliga toaletter papper. Allt jag hittade var en toalettsits som var helt ner-mensad. Det var fruktansvärt äckligt och upprörande, jag fattar inte hur människan burit sig åt. Jag kunde dock inte förmå mig själv att fotografera detta, så ni slipper se hur det såg ut.

Till slut insåg jag att om jag skulle hitta något som jag skulle kunna påstå var kränkande fick jag lov att gå och käka en hamburgare. Jag styrde kosan mot den icke könsneutral hamburgersyltan Big Boy.

Där åt jag ett skrovmål som var mycket gott. Jag äter alltid skrovmål på sådana ställen, för min del skulle de kunna skrota alla andra alternativ. Innan jag gick studerade jag dock menyn och observerade att de hade ett Big Boy mål. Då åkte jag hem och skickade följande email till Big Boy.

“Hej! Jag åt lunch på er restaurang i Piteå idag. Jag noterade då att ni har ett mål som heter Big Boy Mål. Men det finns inget Big Girl Mål. Detta tycker jag är kränkande mot oss kvinnor.

Egentligen hade jag tänkt gå någon annanstans, men jag var så hungrig att jag köpte ett skrovmål istället.

Jag undrar dock om ni har någon handlingsplan för hur ni ska göra för att erbjuda en mer jämlik hamburgermeny i framtiden? Eller varför inte en könsneutral meny, man skulle ju tex kunna tänka sig ett Big Hen Mål?” 

Jag har i inte fått något svar ännu. De har säkert mycket att göra. Om När jag får svar kommer jag naturligtvis att rapportera hur mina förslag emottogs. Efteråt kom jag dock på att ett stort Hönsmål ju inte låter gott alls, så de kanske inte nappar på det.

God nattsömn ger energi till utflykter

Bästa bröllopsdagspresenten var ändå att vi fick sovmorgon imorse. Halv tio slog jag upp mina gröna ljusblå och kände mig utvilad som en tonåring på sommarlov efter hel natts ostörd sömn.

Mormor och morfar däremot är inte lika utvilade idag. När vi kom dit för att hämta gullefjunet låg de på var sin soffa i vardagsrummet och tittade apatiskt på medan yrvädret möblerade om rummet. Vi kom på att vi skulle åka på utflykt, så jag gick hem för att hämta bilen. När jag kom tillbaka hade de kört ut maken och gullrumpan på gården. Dessutom hade de packat övernattningsväskan och ställt ut den utanför verandan så att vi inte skulle behöva komma in igen.

Vi åkte till Furunäset och gick på en strandpromenad som jag inte ens visste att den fanns. Innan jag flyttade bodde jag ju här tills jag var nitton så jag vet var de viktigaste sakerna i stan finns. Affärerna, parkeringsplatserna, havsbadet och hamburgerställena.

Maken däremot som är invandrad i stan han flänger runt hela kommunen och “tittar” på saker för att kolla om han hittar något “intressant”. Han kommer aldrig hem och berättar att han har hittat någon ny butik som jag inte visste om. Däremot kan han komma hem och berätta att han hittat en träbro från år Hedenhös eller en minnessten som står där “ryssen stoppades” någon gång på 1700 eller 1800-talet. Sen brukar han ställa dumma frågor som ifall jag vill följa med och titta på bron eller stenen.

Den här promenaden, som maken hittat, var i alla fall ganska fin. Lagom kort.

Jag upptäckte dessutom att staden har en massa små gömda badstränder där man kan ligga i vattnet och plaska samtidigt som man njuter av utsikten av Assi/Kappa. Om man har tur och är där en dag när vinden ligger på åt rätt håll kan man säkert känna lukten av pengar också.

Sen åkte vi och fikade. Vi hade en familjekonversation som lät ungefär så här.

Jag: Ojdå.

Stumpan: Vad hände?

Jag: Jag tappade en tomatbit i knät.

Stumpan: Vad hände mamma?

Jag: Mamma tappade en bit tomat i knät.

Stumpan: Pappa, vad hände med mamma?

Maken: Mamma tappade en bit tomat i knät.

Stumpan: Jaha.

Har ni gjort något viktigt idag?

Piteå sätter sig sig själv på kartan

Just nu känns det som att Piteå är väldigt aktuellt i riksmedia. Piteå får helt enkelt mycket uppmärksamhet för tillfället.

Först hade vi utflyttade Piteå-sonen Karl Fredrik Mattsson som trädde fram som falskmyntaren bakom horkarlsslantarna. Fredrik vill inte förklara varför han gjorde mynten. Det är väl inte alltför långsökt att gissa att det är ett försök att göra hans icke-karriär som musiker till en karriär.

Idag bjuder Piteå resten av riket på två 18-åriga brudar som anhållits för överträdelse av besöksförbud genom att stalk the police. Det här är en mycket tragisk historia. Återigen gissar jag bara, men jag tror att det är så att tjejerna på sant fjortissätt blivit kära i samma polisman. De cementerar sin vänskap genom att prata om hur fiiiiin han är och hur kära de båda är i honom, samtidigt som de förföljer honom tillsammans.

Som tur är för deras vänskap så uppskattade förmodligen inte objektet för deras kärlek uppmärksamheten och tog ut ett besöksförbud. Tänk så trassligt det hade kunnat bli om polismannen hade besvarat den ena tjejens känslor men inte den andras. Det skulle ha sprutat tårar och rykt hårtussar. Nu slutar det troligen lyckligt med enbart böter.

Piteås bästa butik

Våra kompisar ska åka vidare till Abisko i fem dagar imorgon. Väderleksprognosen varierar mellan 1-11 grader medan de är där. De har inte riktigt packat rätt för vädret. De har med sig bikini, men inga vantar.

Så idag har vi varit i stans alla sportbutiker för att kolla efter lite kläder som är lämpade för de svenska fjällen. Eleanor var speciellt ut efter en mössa som skulle se ridiculously Swedish ut. När jag frågade vad det innebar fick jag veta att den skulle vara stickad och helst ha snöflingor på.

Våra gäster har nu utnämnt Nymans Jakt och Fiske till Piteås bästa butik. Först var vi där i säkert en timme. Sen åkte vi till alla andra butiker. Sen åkte vi tillbaka till Nymans och spenderade ytterligare 45 minuter åt att prova halva Fjällrävens sortiment och hälften av butikens övriga sortiment. Inte jag förstås, jag satt på en bänk största delen av tiden. När jag blev less på det tittade jag på ankor av plast, kamoflagemönstrade termosar, teleskopmuggar, fiskedrag och låtsasmaskar.

Jag måste erkänna att jag blev lite uttråkad till slut. Men både våra kompisar och Nymans måste ha varit nöjda med besöket för de handlade underställ, jackor, byxor och mössor för flera tusen.

Till lunch tog de båda en laxmacka och när Linda hittade lingonsylt vid besticken tyckte hon att det såg så gott ut att hon bestämde sig för att äta det till laxmackan. Hon tyckte att det var jättegott.

 

Saker som jag hämtat i Luleå idag

Idag har jag varit till Luleå och hämtat maken från flyget. Gullrumpan fick stanna hemma. I sju och en halv mil satt jag och diggade till Krokodilen i bilen, Moster Ingeborg, Imse Vimse, Ekorrn satt i granen och andra hitlåtar. Björnen sover hoppade jag över, jag gillar inte arrangemanget på den sången på den skivan vi har.

När jag kom fram till Kallax och maken hoppade in i bilen var det första han sa “kan vi inte lyssna på radion istället?”. Glädjedödare.

Sen gick jag på stan en sväng och köpte lite saker. Jag kanske berättar om det i ett separat inlägg senare, om jag ids.

Jag hämtade andra grejer i Luleå också. Här är en bild.

Dem har jag inte köpt. De är inte en hushållerska och barnflicka från Östeuropa. Tyvärr ska jag kanske säga, för det vore ju toppen att ha två hjälpredor. Det är två kompisar från London som kommit för att hälsa på. Om man ska vara noga med fakta är Linda från Holland, men hon bor i London, och Eleanor har flyttat från London till Leeds.

De är här för att hälsa på och vill se vad kultur- och nöjesmetropolen Piteå har att erbjuda. Kulturen har vi redan avklarat. Jag körde förbi Musikhögskolan i Piteå på vägen hem och pekade ut byggnaden. Nöjet har jag tänkt att vi ska ordna själva här hemma. Jag har köpt vin. Maken får laga middagen. Jag kan berätta en rolig historia. Det känns som ett bättre alternativ än att ta med dem ut på Statt eller Havsbadet.

Jag tänkte också att vi ska visa dem saker som är typiskt Norrland. Så jag ska visa dem träd. Både tall och gran. Kanske en björk också. Om vi hittar något träd som är extra fint tar jag en bild och visar er också senare.

Bacon till Fredrik Backman

Fredrik Backman, vars blogg jag har tipsat om flera gånger tidigare, har skrivit två böcker som släpps i september – Saker min son behöver veta om världen och En man som heter Ove. Alla som följer hans blogg vet att detta kommer att vara roliga böcker som man måste läsa.

I samband med att böckerna kommer ut ska Backman marknadsföra dem litegrann. Signera böcker på bokmässan i Göteborg, signering på hans kontor i Stockholm. Tydligen ska han även till några fler städer för boksignering.

Nu är det så att Backmans followers är litegrann som sektmedlemmar. Lite besatta. Så på Facebook har det i ett par dagar varit en massa kommentarer där folk lovar att baka olika grejer om han kommer till deras stad och signerar böcker. Kladdkaka om han åker till Partille, Mudcake-cheesecake i Åbo, Hallongrottor i Gävle, Lavenderskorpor i Helsingborg. Så där håller de på. Han gillar nämligen att äta, Backman.

Flera personer har också föreslagit att han ska komma till Norrland. Typ till Luleå, Östersund, Gävle, Umeå, Sundsvall. Till och med Skellefteå har någon föreslagit.

I Norrland är vi ju inte så vana att få besök av människor som är aktuella på ett eller annat sätt. Vi brukar få besök när de har blivit föredettingar och gaget inte är så högt. Bonnie Tyler besökte tex Luleå tidigare i sommar. Och Tommy Nilsson spelade i Piteå. Båda hade sin storhetstid på åttiotalet. Så vi är ju inte så bortskämda här i norr med att folk kommer hit med grejor som just kommit ur pressarna.

Jag tycker att Backman ska komma till Piteå. Jag kan baka. Men inte Mudcake-cheesecake och sådana grejor. Det känns inte som att jag kan konkurrera på det området.

En kompis som har läst Backman sedan långt innan jag flyttade hem till Sverige tipsade dock mig om att han gillar bacon. Maken är en fena på bacon. Så jag tänkte att man kanske kan utlova att om han kommer till Piteå och signerar böcker så bjuder jag på bacon till frukost, lunch och middag.

Hur jag ska ordna logistiken kring det får jag fundera på närmare utifall att han skulle råka nappa. Jag tänkte mig dock en meny i stil med;

Frukost – Full english breakfast med 200 g bacon, 6 korvar, en burk baked beans och ett par ägg.

Lunch – 150 g baconburgare med en 90 g hamburgare till. Någon smarrig dressing och ett salladsblad som dekoration, som han kan pilla bort om han inte gillar kaninfoder.

Middag – Carbonara. Jag har ju tidigare påtalat att det skall vara tre paket bacon, inte två, till en 4-pers laddning carbonara, men man kan ju lägga till ett extra paket. Det kan man ju leverera till hans hotell i en burk som han kan be dem värma upp i köket. Om de blir något över så kan han ju äta resterna till frukost nästa dag.

Man kan ju även packa med några bacon butties utifall att han skulle känna sig hungrig på kvällskvisten.

Men med alla erbjudanden som han fått om kakor i andra städer behövs det en kampanj för att övertyga honom om att Piteå is the place to go.

Därför tänkte jag som så att om ni alla kilar över till hans blogg och lämnar en kommentar till det här inlägget som säger ”Kom till Piteå så får du bacon till frukost, lunch och middag”. Då kanske han kommer till Piteå.

Backman får typ 50+ kommentarer på varje inlägg så han orkar säkert inte läsa dem alla. Därför måste ni alla dra ert strå till stacken och lämna en kommentar. Det duger alltså inte att tänka ”vilken bra idé, men någon annan lämnar säkert en kommentar så JAG behöver inte göra det”. Det krävs alltså en kollektiv ansträngning här. Det finns kakor på bordet i andra städer.

Det krävs mer än en kommentar för att han ska uppmärksamma att det finns bacon i Piteå. Minst 10 av er måste det nog till innan han får upp ögonen för vad Piteå har att erbjuda.

Ni som inte är Piteåbor och couldn’t care less om den här kampanjen kan ju ändå hjälpa till och lämna en kommentar. Betrakta det som dagens goda gärning. Hur ni visar ert stöd och solidaritet till norrlänningarna.

Det var inte så jag menade

Idag har vi varit tillbaka till Nolia, utan barnvagn eller barn. Det var uppenbarligen en del av besökarna som hade läst mitt förra blogginlägg. Om att man ska använda barnvagnen som vapen. Det är ju jättekul att det finns läsare som tar tills sig av mina råd och följer dem. Jag är jätteglad att upptäcka att jag når ut med mitt budskap.

Men det måste ha blivit något missförstånd. Några av er måste ha missförstått vad jag menade. Jag var kanske otydlig. När jag sa att man ska köra över folk med barnvagnen då menade jag folk som är i vägen. JAG är inte i vägen. MIG ska ni inte köra på med barnvagnen.

I alla fall gick jag tillbaka för att få veta mer om den magiska borsten. Länge stod jag och tittade på och lyssnade till demonstrationen. Precis som jag misstänkte så var det här en kvast som borstade själv. Det sa han, försäljaren som berättade om borstens förträfflighet. Men det var så mycket folk så jag fick inte tillfälle att fråga varför man var tvungen att springa omkring och hålla i skaftet om borsten borstade själv. Utan klarhet i den frågeställningen så avstod jag från köp.

Vi tittade på en del leksaker också. Om ni vill försäkra er om att era barn har riktigt orimliga krav på födelsedagspresenterna när de fyller arton kan ni ju köpa en sån här leksak till dem för 20 tusen när de är i 3-4 årsåldern.

För regeln är ju den att presenterna ska vara finare och dyrare än förra året varje år. Så om man börjar med denna då duger det väl bara med en sportbil eller en lägenhet när de fyller arton.

Vill jag vara med på TV?

Jag har ju flera gånger berättat att ingen skickar fina erbjudanden till mig för att jag har en blogg. Därför känner jag att jag nu måste berätta att idag har jag fått ett email med en inbjudan. Jag känner mig i och för sig lite mindre speciell av att inbjudan även inkluderar ALLA jag känner. Fast jag hakar inte upp mig på småsaker.

Det är ett tv-produktionsbolag som har skickat inbjudan. Vad har jag nu blivit inbjuden till då? Jo, en motionsdag på Pite Havsbad imorgon. E-mailet säger “Är det så att du/ni är intresserade av att synas lite mer i TV får ni gärna höra av er!”

Jag funderade länge över ordvalet “synas lite mer i TV”. Jag gör nämligen allt i min makt för att undvika att synas i TV och till dags dato måste jag säga att jag har lyckats ypperligt. Om jag ödmjukt får säga det själv alltså.

Dessutom är det så här. Jag anser att motion är ett nödvändigt ont. En aktivitet som bäst utövas i ensamhet.

Så när jag då fick det här emailet med en inbjudan att utöva motion i TV då tänkte jag “det har jag ju alltid drömt om lika mycket som…” Låt mig tänka ett tag. Lika mycket som jag har drömt om ett skotthål i huvudet.

Så ni kommer alltså inte att få tillfälle att se mig svänga fläsket i dansträningen Sh’bam på TV i framtiden.

Om det är någon av er som har en helt annan syn på det här med motion i TV och skulle vilja vara med kan ni säkert ringa Havsbadet och fråga. Det känns inte som att inbjudan var så där jättepersonligt ställd till mig. Det är nog till och med så att om de bjuder in mig så duger nog vem som helst. Om de trilskas kan ni väl säga att ni är en av mina fina bloggläsare och kolla om det öppnar några dörrar för er.

Här kan ni läsa mer om realitysåpan som just nu spelas in på Pite Havsbad. Jag vet inte vad temat för såpan är men jag hoppas förstås på Svenska Campingfruar.

Jag är ingen fredsbevarande styrka

Idag har jag äntligen varit på Nolia. Jag har kört barnvagnen i bakfötterna på 781 människor. Ungefär 90% av gångerna med flit. Om man har ett vapen ska det ju användas. Att gå omkring med barnvagnen och liksom bara “hota” att köra på någon som någon annan sorts fredsbevarande styrka är inte min stil.

Folk som kliver in genom öppningen till ett tält eller en mässhall och bara står där MITT i ingången och funderar åt vilket håll de ska gå alltså. Dem MÅSTE man vara tydlig mot. Så ta med er barnvagnen till Nolia om ni har en. Gullefjunet satt på makens axlar medan jag gick bärsärkagång med barnvagnen förresten.

Som ni vet är jag ju ute efter en Mirakelborste som städar hela huset utan min inblandning. Och på Nolia är ju alla produkter “mirakel”. Till “mässpris”. Jag såg mirakel-köksknivar på flera ställen. Alla var bäst i test. Mikrakel-olivolja, mirakel-skor, mirakel-massagedynor. Självklart fanns det även en mirakel-borste. Eller en magisk borste för att vara mer exakt.

Jag kan dock ingenting berätta för er om den här borsten för jag kunde inte stanna och lyssna på demonstrationen. Jag var upptagen med att mirakelsopa golvet i Noliahallen med min dotter. Hon vägrade åka vagn, sitta på makens axlar eller låta mig bära henne. Tyvärr vägrade hon även gå på fötterna. Så hon gick på knä. Det var jättesmutsigt på golvet så det känns ändå bra att vi gjorde en insats där och städade upp litegrann.

Jag hade tänkt att jag skulle berätta för er om de bästa produkterna på mässan och så där. Men jag hann liksom inte se så mycket. Jag körde ju barnvagn. Jag kanske åker tillbaka en dag till och lämnar barnvagnen hemma.

EN sak köpte vi dock. En sten. Tanken med stenen var att den skulle sysselsätta gullefjunet. Det gjorde den också, men när vi väl hittade räddnings-stenen var det dags att åka till frissan. Det var i alla fall en mirakel-sten.

Miraklet med den här stenen var att den kostade 60 kr. När vi kom hem vägde jag den och den väger 183 gram. Det blir 32,78 öre per gram sten. Men det var dock 60 välinvesterade kronor. Sten-Kisse heter den förresten.

 

Jag orsakade en mini-tsunami

Alltså, egentligen var det meningen att jag inte skulle tråka ut er mer med historier om vårt bad. Men jag glömde en viktig sak igår.

Förutom snurrelisnurr-kanan fanns det ju en till vattenrutschkana där vid poolen på Norrstrand. Den var mycket kortare, men brant. Så här ser den ut, fast de har målat om den, så nu är den gul.

Dottern har ingen urskiljningsförmåga när det gäller rutschkanor, hon tycker att ALLA är lämpliga för hennes ålder. Ungefär så här lät det igår “den – nej den är för brant – åka den – nej den går så fort – måste åka – den är för stora barn – måste åka den rutschkanan”.

Jag studerade barnen som åkte rutschkanan. Det gick ju fort. Men vattnet var inte alls djupt, bara typ 25 cm. Det plaskade ju när barnen landade. Men inte så jättefarligt, de gled liksom på vattnet också skvittrade det litegrann.

Så jag tänkte att gullefjunet kanske skulle kunna åka om hon satt i mitt knä. Men jag beslutade mig för att testa själv först.

Nu är liksom grejen att de här barnen som jag hade studerat när de åkte vägde kanske max 25 kg. Ni behöver inte gångra det med tre för att komma fram till min vikt. Men ni får gångra med mer än två. Närmare tre än två. Dessutom har jag ju större röv än barnen. Dvs större “åkyta”.

Barnen åkte fort i rutschkanan. Jag åkte som en oljad blixt. Det här med att bromsa genom att hålla emot med fötterna som brukar funka i rutschkanor gick inte alls. Sen när jag landade i vattnet så gled jag inte alls på vattenytan och skvittrade lite vatten.

Först sjönk jag som en sten till botten av det 25 cm djupa vattnet. Det gjorde lite ont. SEN gled jag. På botten av bassängen. Sen när det tog stopp för mig. Ja, då hade jag satt vattenmassorna i den grunda poolen i rörelse. Så vattnet fortsatte som en liten mini-tsunami genom barnpoolen och slog emot kanten på andra sidan. Jag misstänker att badvakten som satt uppe i ett torn fick vattenskvitter i ansiktet.

Inga barn skadades under den här övningen. Gullefjunet fick inte åka den rutschkanan.

Söndagsprat

Varje söndag har Carola Sunday Talk. Det är ett kristet inlägg som handlar om gud eller jesus. Tror jag i alla fall, jag brukar inte läsa dem. Just nu blev jag helt osäker på om gud och jesus är namn som bör ha stor första bokstav eller inte. Gud och Jesus.

Däremot brukar jag ibland läsa om Carolas dotters hårförlängning. Det fascinerar mig att så många människor har tid eller ork att bry sig om vad andra människor gör eller inte gör med sina barns hår. Det här inlägget på hennes blogg har i skrivande stund 445 kommentarer.

En del människor går ju till kyrkan på söndagar. Det gör inte vi i vår familj, trots att det ligger en kyrka ca 25 steg från min morsa och farsas ytterdörr. Jag gick i söndagsskolan när jag var liten och fick så mycket guds ord att det kommer att räcka åtminstone tills jag går i pension.

När vi bodde i London brukade vi gå på puben och dricka öl på söndagar. Sunday lunch på puben är en mycket civiliserad umgängesform som England borde patentera och exportera. Nu för tiden när vi bor i Norrland åker vi rutschkana på söndagar. Inte varje söndag, men på tok för ofta för min smak.

Speciellt för tillfället när maken bara står och tittar på med sina gipsade armar och jag måste ta alla åken själv. För gullefjunet hon vill minsann inte längre åka rutschkanor som man kan övervaka stående på marken. Klättra som någon annan sorts apa ska man göra. Vi kan väl beskriva det som så att jag är inte fullt lika smidig som henne när jag klättrar.

Dagens rutschkana ligger på Piteå Havsbad. Man skulle kunna säga att det var gratis att åka, för det var ingen biljettkassa vid stegen upp. Men efter vi betalat 65 kr för lunchmackorna och 30 spänn per glass så kändes det som att de hade fått rikligt med betalt för rutschkane-åken också. Med Havsbadets priser kommer snart ingen annan än ryska överklassen att ha råd att semestra på Piteå Havsbad.

Nolia eller inte Nolia

Idag börjar Nolia i Piteå. Jag sitter här och funderar över om vi ska åka dit idag eller en annan dag. Vädret är ju lite halvtaskigt så det är ju säkert massor med folk. Men tänk om någon supernyttig sak som finns på Nolia tar slut redan idag om jag inte åker dit första dagen?

När jag var fjortis köpte jag till exempel ett mirakelpuder på Nolia. Det hade glitter i och om man gick på disco i det så glittrade man i kapp med discokulan. Nu är jag ju alldeles för gammal för att gå på disco så jag behöver inget mirakelpuder.

Men det finns kanske någon mirakelstädborste som städar hela huset medan man sitter i soffan och tittar på. Om det finns så behöver försäljaren inte ens berätta för mig hur mycket pengar jag kommer att spara över en livstid genom att köpa borsten för 1499 kr. Jag undrar alltid om de pratar om min eller borstens livstid när de säger så. Men jag slår till med en gång utan att behöva någon övertalning.

Jag såg dessutom i tidningen att Piteortens Chark skulle vara på mässan. Vi kanske skulle kunna äta lunch gratis där genom att äta oss mätta på smakprover. Jag har sett många människor äta en hel lunch av smakprover när man varit på marknader och mässor. Så vi skulle ju kanske också kunna göra det.

Jag har studerat människor som uppför sig på det här sättet och jag har räknat ut vad som är A och O i gratisätandet. Det gäller att inte skämmas. Varken för att man armbågar sig fram och sedan skyddar sin position och inte släpper fram någon annan. Och man får absolut inte skämmas för att man äter sig mätt på smakprover.

Eller så kanske jag skulle kunna berätta för dem att jag har bloggat om dem idag. Då blir de kanske så glada att de lägger upp gratisprover på en tallrik åt oss så att man inte behöver stå och trängas med de andra gratis-lunchgästerna.

Jag ska fundera vidare på om vi ska åka på Nolia idag eller inte. Maken tycker att vi ska åka och bada så att stumpan får “simma” litegrann. Det är ju lägligt att hitta på bad som aktivitet när den förälder som vill bada har båda armarna i gips och den förälder som tycker att det är kallt att bada har orakade ben.

Piteå Havsbad har Geocaching!

Piteå Havsbad har börjat med Geocaching.

Jag brukar länka till Piteå Havsbad ganska ofta och brukar ha lite koll på deras aktiviteter. Jag bor nämligen en mil därifrån och jag har en dotter som jag inte alltid orkar aktivera själv. Så jag brukar googla Piteå Havsbad för att se om jag kan aktivera mitt barn där. Det ligger ju nästgårds liksom. Det här med geocaching har jag aldrig sett på deras hemsida förrut, så det måste vara nytt.

Är det ett fall av “great minds think alike”? Eller en slump? Eller är det någon på Piteå Havsbads idékläckar-avdelning som läser min blogg och snappade upp idén här? Lämna en kommentar och säg hej i så fall.

Vad har folk i husvagnarna?

Jag har varit till stan idag. Mer om det senare. På väg dit hamnade jag i alla fall bakom en karavan med en lastbil, en bil med släp och sju husvagnar. En mil norr om Jävre ligger dock Pitsundskorsningen och där tar majoriteten av alla husvagnar av från E4an för att åka till Piteå Havsbad. Så om man väljer att köra E4an hela vägen till stan, istället för Havsbadsvägen, blir man av med husvagnarna där. Det är liksom inte värt besväret att köra om en hel karavan om man nästan är framme i Pitsund när man kommer ikapp dem.

Idag när jag och husvagnskaravanen kom till Pitsundskorsningen stod TULLEN där i sina gula västar och båtmössor. Helt plötsligt var det ingen som skulle till Havsbadet längre. Alla sju husvagnarna bara fortsatte rakt fram. Ändrad resrutt allihopa. Mycket irriterande, det blev till att köra om hela karavanen ändå.

Det är ju inte annat än att man börjar undra vad de har i sina husvagnar om de är rädda för att prata med tullen. Man får ju känslan av att de inte har varit på Bolaget och köpt Päronvodka till sina semestergroggar.

 

Jag skrev en Arga Lappen idag

Jag tycker inte att man ska ha förutfattade meningar om människor. Man ska inte anta att bara för att någon är från ett speciellt land så kommer de att köra fyra varv i rondellen. Eller orsaka trafikstockning på Timmerleden i Piteå. Eller ockupera alla gokartbilarna på gokartbanan på Haraholmen i en hel dag.

Ibland så är det dock bara så att man felar. Om man ser en bil från Norge i stan i juli, då tänker man förutfattade tankar. Idag tex så fräste jag åt maken när vi svängde in på parkeringen “åt det här hållet kan du ju inte köra, det kanske inte är enkelriktat men det är mot den allmänt vedertagna körriktningen, du kör ju som nån annan j-a norrman”.

Ibland är dock ens förutfattade meningar befogade. Som idag. Denna bild är tagen vid två-tiden på Domus-däcket i Piteå. Denna dag, den 7 juli 2012.

Norsk parkering

Så jag rotade igenom hela handväskan och bilen tills jag hittade en bit papper och en penna, också skrev jag Arga Lappen.

Fast jag var egentligen inte alls arg. Det kan i och för sig bero på att jag redan var parkerad själv och hittade den norska husbilen på väg tillbaka till bilen. Om den hade stått där och blockerat vägen när jag kom hade det kanske varit en helt annan femma.

Men jag var i alla fall jätteglad när jag skrev den här lappen. Så jag föredrar att tänka på den som Utbildningslappen. Jag vill ju bara hjälpa till. Om jag hade varit Lapplisa tex så skulle jag ju ha lämnat en betydligt otrevligare lapp.

Det blev ingen sprit till fredagsmyset

Idag har jag hållit på som en annan husmoder och gjort paj (själv, inte ur ett paket) och hackat sallad och tomater och gurka. Sen cyklade jag som en dåre. När allt det var gjort tyckte jag att jag var förtjänt av en stadstur. När jag annonserade mina planer såg alla andra chansen att slippa göra sina egna ärenden så när jag satte mig i bilen hade jag shoppinglappar från maken, morsan och farsan klistrade på börsen.

Så där rände jag runt stan och handlade cigaretter, gasoltuber till grillen, batteridrivna fönsterputsare till pensionärskuvösen och gud vete allt. När jag hade handlat klart till alla andra var jag så matt att jag satte mig på en bänk för att vila.

Där satt jag och tänkte att jag borde unna mig att köpa något till mig själv. Utarbetad medelålders småbarnsmamma med trött hår och svarta ringar under ögonen som jag är. Inte för att jag tycker att jag ser så medelålders eller trött eller risig i håret ut. Men ni vet, småbarnsmorsa är jag ju och då ÄR man bara alla de där sakerna också. Så jag tänkte att jag borde köpa en ansiktsinpackning och låsa in mig i badrummet (enda rummet med lås, men tyvärr utan badkar) och lägga mig på badrumsmattan med gegga i ansiktet och gurkor på ögonen. Sen borde jag också köpa en återfuktande ansiktskräm för min icke-torra hud för att avsluta min egentid med.

Fast då när jag satt där på bänken så kom jag att tänka på att jag inte skulle bli lycklig av att ligga på golvet med gegga i ansiktet. Å snygg så det räcker är jag ju redan. Så jag funderade vidare.

Då ni, insåg jag att jag hade svaret rakt framför näsan. För jag satt på alkisbänken utanför H&M. Och vad finns rakt över gatan därifrån tror ni? Systembolaget naturligtvis. Då kom jag på att en flaska Pimms var vad som behövdes till fredagsmyset och för att snygga till mig.

Bilden lånad av Systembolaget. Men inte av Systembolaget i Piteå.

Jag kilade in. På vänster sida innanför dörren på bolaget i Piteå står det en massa flaskor som man vanligtvis bara passerar. Där tyckte jag att det var lämpligt att leta efter Pimms. Men där fanns bara portvin och martini. Då kom jag på att Pimms kanske räknas som sprit. Så jag spurtade ner till innersta hörnet där spriten finns. Smaksatt sprit tyckte jag lät som en trolig avdelning. Men hörni i Piteå där hittar man mest bara Päronvodka bland den smaksatta spriten.

Det var kanske länge sen men jag har ju också varit ung. Uppvuxen i trakterna är jag också. Så jag kan riktigt höra samtalet på ca20årsfesterna. “Haha, dricker du Smirnoff än? Det slutade jag med när jag fyllde 18. Jag har sommarjobb i 8 veckor så jag har råd med bättre sprit. Jag har hittat en jättegod vodka va ba! Absolut Päronvodka. Den är skitgod ba va, jag skulle kunna dricka hur mycket som helst ba va. Suveränt med cola som virke”.

Så jag traskade iväg för att fråga personalen på vilken hylla man hittar Pimms. Då fick jag veta att Pimms är beställningsvara på Bolaget i Piteå. Jaha. Om man vill ha Pimms i Piteå ska man vara synsk och förutse den enda soliga fredagen på året och beställa hem i förväg. Om man är medelålders och vill ha Pimms istället för smaksatt vodka får man lov att ha framförhållning.

Då blev jag så sur att jag tänkte att kanske skulle skönhetsbehandla mig själv med ett par starköl i kvällssolen, eller en vinflaska. Då såg jag kön – 4 öppna kassor med 10-15 pers i varje kö. Så då ställde jag tillbaka min korg och åkte hem med ciggen, gasoltuben och fönserputsaren, men utan skönhetskrämer eller sprit till fredagsmyset.

Rädsla för rullatorer

Jag måste utfärda en varning. Om du har en okontrollerbar rädsla för rullatorer bör du undvika Piteå innerstad i eftermiddag. Det är nämligen Paltkalas idag.

Detta innebär att det dukas upp långbord i stan och bjuds på gratis palt. Japp, gratis. Tanken är naturligtvis att bjuda besökande turister på Piteås kulinariska mästerverk. Hur många turister som egentligen får någon palt är dock oklart.

Det är nämligen så att när det vankas gratis palt då trimmar alla pensionärer sina rullatorer och tar fram “dramaten-väskan” och ger sig ut på stadens gator. De verkar minsann inte särskilt bräckliga gamlingarna när de plöjer sig fram med sina vapen (rullatorerna) för att komma först fram till gratispalten.

När de ätit klart sin första palt, då backar de om. Inte för att de fortfarande är hungriga. Men imorgon kommer de att vara hungriga igen. Så i dramaten-väskan finns en matlåda där gamlingarna skyfflar ner en gratispalt så att de har ett mål mat imorgon också.

Jag skulle kunnat mörda för en öl

Nu är butiken stängd för idag. Alltså, jag skulle ha kunnat mörda för en öl när vi stängde. De har öl på Challenge. Men jag var ju tvungen att köra bil hem, så det blev ingen öl. Man vill ju inte ha blod i bilen liksom.

Imorgon har vi öppet mellan 11-16. Om ni är från Thailand eller Norge och inte hittar så bra i Piteå har jag ritat en liten karta. Jag har märkt ut några viktiga platser i stan så att ni kan orientera er. Printa ut och ta med er så att ni hittar till Kidkit imorgon.

Om ni är från Norge – lämna bilen på campingen va? För att undvika fler sådana här situationer. Jag vill ju inte peka finger eller så där. Men på vintern när vi Pitebor är ensamma i Piteå, då uppstår inte sådana här dödlägen.

 

Så här snygga kan ni också bli

Kolla här så snygga ni kan bli om ni kommer till gamla Wikstens (mellan Smycka och Challenge) i Piteå imorgon mellan 11-16 och handlar hos Go Attention. Om ni inte befinner er i Piteå kan ni gå till webshopen istället.

Glada snygga kunder

När jag sa ordet blogg drog dessa glada tjejer fram sina bästa poses.

Klänningen längst till vänster är på specialerbjudande (349 kr endast idag och imorgon och endast här i den fysiska butiken, ordinarie pris i webbutiken 599 kr). Kavajen i mitten är på rea både här butiken och i webshopen och kostar 225 kr (ordinarie pris 449 kr). Den vita klänningen längst till höger kostar 649 kr.

Brist på gamla godingar

Igår var vi och såg Euskefeurat i Badhusparken. I ösregnet. När vi närmade oss parken och såg alla människor som var på väg dit frågade maken “Är det här någon sorts pensionärskonsert?”

Euskefeurat har ju funnits sedan 1977, så man kan väl säga att de har en ganska mogen publik. Men kolla på bilden, den där killen längst till vänster med gitarren. Han måste vara en nyrekrytering i bandet. Han kan ju inte vara mycket över 40 så när bandet startade kan han väl knappt ens ha hunnit lära sig läsa.

I alla fall var det brist på gamla godingar under gårdagens spelning. Bara två stycken på slutet. Jag tycker inte att ett band som har funnits i 35 år ska känna sig pressade att göra nytt material. Spela de gamla låtarna istället tycker jag. Det är dem vi vill höra.

Så för er som var där igår och saknade låtarna på Pitemålet har jag ett tips om en helt nystartad blogg på Pitemåle som skrivs av en mycket humoristisk kompis till mig. Nalta Waller heter bloggen och man måste vara ganska språkbegåvad för att kunna läsa den. Om du bara är bevandrad i svenska och engelska kommer du inte att förstå mycket.

Planer för dagen

Idag hade jag tänkt att jag ska hänga bort vinterjackorna. Det är ju ändå 20 juni. Inte upp på vinden alltså. Mest för att vi inte har någon vind. Men också för att jag tänkte att det vore bra och de hängde längst ut i en lättillgänglig garderob. Utifall att jag måste ta fram dem igen inom de närmsta två månaderna.

Egentligen känns det som att min London-vinterjacka skulle kunna hänga kvar framme. Den är inte så jättevarm så jag skulle säkert kunna använda den hela sommaren. Av principskäl hänger jag dock bort den också.

En obskyr utmärkelse

I Piteå har vi en festival som heter Piteå Dansar och Ler. I folkmun även känt som Piteå super och spyr. Den händer en gång om år i juli. En gång om år i augusti rapporterar Piteåtidningen att festivalen gick med förlust och att det kanske inte blir någon festival nästa år. Några gånger om år rapporteras det att PDOLs framtid är osäker och en gång om år kommer beskedet att det blir en festival i år med. Jag fattar inte riktigt vad de håller på med, har de ingen budget och hur många år måste de öva innan de sätter den? De borde leja in mig, jag är grymt bra på att räkna pengar.

Under PDOL delas det ut fina utmärkelser till ‘Årets Pitebo’, ‘Årets utflyttade Pitebo’ och ‘Årets mentala Pitebo’. De två förstnämnda är priser som mottagaren förmodligen uppskattar eftersom de är Pitebor. En gång Pitebo, alltid Pitebo och patriot. Det sista priset däremot gissar jag oftast är det mest obskyra pris mottagaren någonsin har fått. De brukar inte komma och hämta priset personligen, de brukar skicka ett meddelande och tacka.

Tidigare mottagare av ‘Årets mentala Pitebo’ har ofta varit någon som håller på med fred (ett motvindsyrke) eller välgörenhet – Moder Theresa, Nelson Mandela, Kofi Annan, Gorbatjov, Carl Bildt (i sin egenskap som fredsmäklare, de borgerliga brukar inte få så många röster här i Piteå) och Al Gore. Eller så är de framgångsrika svenska idrottsmän/kvinnor – Brolin, Sörenstam, Kalla och Curre Lindström har alla förärats detta fina pris. Astrid Lindgren tillhör också de mentala Piteborna.

I år då. Idag presenteras de nominerade kandidaterna i tidningen. Pitebon och den utflyttade Pitebon kan vi hoppa över, det är ointressant. Men nomineringarna till den mentala Pitebon måste vi titta vidare på.

Kandidaterna är; Jan Eliasson (vice generalsekreterare i FN), Karl Petersen (Kommunalråd i Luleå), Jennifer Nobis  (amerikansk fotbollspelare i Piteå IF). Sist men inte minst Maria Montazami (svensk Hollywoodfru).

Luleå fick ju Facebooks serverhallar. Nu vill ju Piteå också scoopa hem ett storföretag. Jag tror att det finns någon politisk bakgrund till varför Montazami har blivit nominerad. Jag tror att världens största tofstillverkare förhandlar med kommunen om att öppna en tofsfabrik ute vid Haraholmen och den lokalkände bäruppköparen Leif Ögren ska byta bransch och importera thailändska tofsknytare istället för bärplockare.

Så måste det vara.

Ett mingel behöver inte vara ett bloggmingel för att räknas

I bloggvärlden då alltså, där är det populärt med mingel och gratis grejor. Bloggare som har 1000-tals läsare per vecka brukar få inbjudningar till bloggmingel och en del får inbjudningar till pressluncher och frukostar när PR-byråer skall lansera någon ny produkt. Många bloggare är den moderna tidens Alice Timander – om det är gratis så svirar de om till Dagens Outfit och köar upp för att få ett glas champagne och en goodiebag. Att de sedan förväntas göra lite reklam för en disktrasa eller tandblekning är ju bara bonus eftersom de då får möjlighet att ge någonting tillbaka till sina läsare.

Jag får inga inbjudningar till bloggmingel eller pressfrukostar. Men ibland får jag e-mail med erbjudande om att göra make-up tutorials. Jag har ju en lite mer exklusiv läsarkrets. Jag vill gärna intala mig själv att min läsarkrets är exklusiv för att ni som hänger här är intelligentare än den genomsnittlige bloggläsaren. Visst är det så?

Men det gör ingenting att ingen bjuder mig på bloggmingel för nu har jag fått en VIP-inbjudan till något som är mycket bättre än något fjuttigt bloggmingel. Jag har blivit bjuden till Tistel Växter & Interiörs “ny-öppnande” i Norrfjärden. Ja okej då, jag kanske ska bekänna att det inte är den här bloggen som är orsaken till att jag har förärats denna VIP-inbjudan. Jag tror till och med att det är meningen att jag ska ta med mig börsen och shoppa under minglet från mina egna pengar. Det är så att det är min kusin Pernilla som skall ta över Tistel nu i juni.

Men so what. Bara för att det inte är ett bloggmingel där jag får gå omkring bland blogg-kollegor och diskutera sponsormöjligheter, kvaliteten på kvällens goodiebag och vem som skall vinna kvällens blogg-award så är det ju ingenting som säger att jag inte kan göra Tistels VIP-kväll till en blogg-event här på just min blogg. Jag tar med mig kameran och tar mingelfoton från gräsmattan eller trottoarkanten om det inte finns någon röd matta.

Man vet ju aldrig. Pernilla kanske har tänkt köra någon liten prisutdelning under kvällen och tilldela mig Årets Tistel. Ni kan nominera mig nedan i kommentars-fältet så vidarebefordrar jag nomineringarna. Ni kan rösta på mig samtidigt som ni nominerar så blir processen lite effektivare. Den 18 juni går eventet av stapeln så jag hinner säkert bygga upp era förväntningar till max innan dess med fler blogginlägg. Jag har ju redan börjat fundera på vad jag ska ha på mig till exempel.