Morfar har köpt en låda Lego Elves med fem påsar och gjort regler att man bara får bygga när det regnar och max en påse per dag.
Gullefjunet är missnöjd. Hon påstår att det “aldrig regnar i Jävre”.
Där har hon fel. Det har regnat en hel del sedan vi kom i fredags…
Fattar ni så fantastiskt va? Maken tog med sig gullefjunet, brorsan och hans tjej och åkte till Storforsen. Å jag fick stanna hemma!
Det tar massor med timmar att köra fram och tillbaka till Storforsen+nån timme att titta på forsen. Massor med egen-timmar till mig.
Jag har städat handväskan. Fincyklat 1,4 mil runt Hatten. Sett Bachelor in Paradise. Helt uruselt program. Jag måste kolla tv-tidningen när nästa avsnitt är.
Just nu funderar jag på om jag ska lägga mig på soffan och sova en timme. Enda problemet med det är att jag inte är trött. Morsan tycker att jag ska cykla ner till ICA och handla men det tycker jag inte låter så kul. Handla kan man ju göra när bilen kommer hem. Jag ska fundera ut något annat att göra.
Jag kanske målar bagarstugan. Den ser ut att behöva lite färg.
Jag är trött som en gnu men jag kan inte sova.
För maken och farsan turas om att köra som biltjuvar så jag måste vara vaken och övervaka körningen.
Dessutom har jag blivit av med min nackkudde. Djuren måste ha den.
Simhallarna i Norrland är avsevärt mycket bättre än i Stockholm.
Ta simbassängen i Hortlax som exempel. Den är 16,67 x 5,5 meter.
Nu kommer det säkert någon Stockholmare och försöker protestera att det finns simbassänger som är mycket större än så i Stockholm.
Jo det vet jag väl. Men det finns inga 91 kvm stora bassänger i Stockholm som man får ha helt för sig själv.
Inte heller låser de in badleksakerna. Man har typ 40 flytplattor, 20 flytringar, en vattenkanna, två rutschkanor, två flytkrokodiler och två gigantiska flytmattor helt för sig själv.
Vi är framme i Piteå. Maken körde hela vägen och spelade uttröttad när vi kom fram. Jag tycker dock att jag hade det svåraste jobbet i och med att jag satt i baksättet och försökte hålla humöret uppe på ett barn som hade svårt att acceptera att sitta fastspänd i 85 mil. Jag var mörbultad när vi kom fram.
Det dök upp några oförutsedda kostnader. Strax söder om Sundsvall höll hon på att få ett psykbryt för att hon hade ont i benen och när hon förklarade HUR ont så blev jag övertygad om att hon inte alls bara hade suttit stilla för länge utan att det här kunde inte vara någonting mindre än leukemi. Så då panikköpte jag en app för 13 kr som visade sig vara skitstor så när jag laddade ner den åt den väl upp 10 MB av våra 15 tillgängliga för månaden så appen kommer säkert att visa sig kosta flera hundra när datamängden tar slut när vi ska hem.
Efter den krisen så shoppade jag en rosa krishanteringshäst i Härnösand när vi åt lunch. Den kostade femtio kronor och löste mer hår än en cellgiftspatient så nu är baksätet täckt av långa syntetiska hårstrån. Den sysselsatte henne i nästan tjugo minuter så det var det värt.
Mellan Ö-vik och Umeå tröttnade jag på att förklara hur 13-kronorsappen fungerade så då investerade jag ytterligare 7 kr på en till app med Dora där en pedagogisk röst förklarade vad man skulle göra.
Jag har inte hunnit göra så mycket sedan vi kom fram. Ätit, försökt förklara för farsan att man inte låter barn gå in i garderober där det finns Kinaschack och Monopol kl åtta på kvällen också har jag nattat. Det sistnämnda var det enda som gick snabbt idag.
Nu har jag dock haft en liten stund för att läsa upp mig på lokalnyheterna. Jag har därmed upptäckt att jämlikhet is the new black i Piteåtidningen. På nivån att damer får 500 kr mindre än herrar i prispengar i pimpeltävlingar här i Piteå. Om det inte dyker upp något bättre att skriva om under veckan känner jag en viss inspiration att förkovra mig i det här ämnet och skriva ett helt blogginlägg om detta. Jag kanske tom borde kontakta Minkarnas ordförande Alf och be om en exklusiv kommentar.
Nu har Norweigan beklagat att de har ställt in vårt flyg så det är ju bra på så sätt att vi då vet att vi inte ska flyga någonstans. Det värsta som finns när man ska flyga är att stå på en flygplats och inte veta om man ska få flyga eller ej ändå tills man ska flyga och då få veta att man inte får flyga. Klara besked i förväg är mycket bättre så att man kan hoppa över det där steget med att ta sig till och från flygplatsen.
Nu ska vi köra bil. Så vad jag nu undrar är om det är någon som läser detta som vet några bra ställen där man kan stanna längst med E4 mellan Stockholm och Piteå och rasta barnet i en halvtimme eller timme? Typ något lekland eller något sånt femtio meter från E4an. Halvvägs, eller trekvarts och två-trekvarts av vägen.
Jag tycker att det är så svårt att få barnet att springa av sig ordentligt inne på en bensinmack. Det känns inte riktigt som att det finns tillräckligt med utrymme och personalen brukar blänga otrevligt på en.
Tips anyone?
Vi ska på semester nästa vecka. Härligt, härligt. Vi ska flyga med Norwegian. Jävla flygbolag som inte kan hålla sin personal i schack.
Så vi förbereder oss på att måsta ta bilen. Till Piteå. Vårt barn tycker inte om att åka bil. Hon är ungefär lika tålmodig i en bil som jag är i en telefonkö. Det tar minst nio timmar att köra bil till Piteå. Om jag blev tvungen att sitta i en telefonkö i nio timmar skulle jag få ett nervsammanbrott så jag förväntar mig att barnet ska få sitt första psykbryt över att sitta fastspänd i bilen någonstans vid Gävle. Om vi har tur alltså.
Det är alltså praktiskt att makens polare har gav oss en bilmaskin som är till för att barn ska titta på film i bilen tidigare i veckan. Jag har meckat med den ikväll. För som gullefjunet sa “Du måste fixa spelaren mamma för det är bara du som kan sånt”. Det där är ju helt sant men jag tror mest att maken sa det till henne för att slippa undan.
Problemet med maskinen är bara att den är helt omodern. Den har en massa sladdar som man måste räkna ut vad man ska göra med. Inte på det sättet att jag har något emot sladdar. Nej, nej, jag gillar sladdar. Jag har till och med en hel sladdlåda, bara för att det är bra att ha. Men att mötas i hallen när man kommer hem från jobbet med krav om att man omedelbart ska räkna ut var en massa sladdar ska sitta tycker jag är jobbigt. Det finns ju telefoner och plattor i hushållet som är helt sladdlösa.
Jag ser dock fördelar med att köra bil. Det blir lättare att packa. Man kan bara kasta in en massa grejor i bakluckan utan att hålla på och fundera på hur mycket plats de tar och om man egentligen behöver dem.
Så här ser det ut hemma hos morsan och farsan just nu.
Fatta vad mycke grejer man kan göra med en sådan här snöhög.
Snögrotta. Med många rum och tunnlar emellan. Farsan och maken skottar.
Trappa upp. Farsan och maken skottar.
Hoppavsats ner i mjuksnön. Farsan och maken skottar dit lagom mjuk snö.
Rutschkana ner. Den kan jag göra. Då blir den bred.
Tur att vi ska dit i mars.
Farsan har beklagat sig över snöskottning i allmänhet och takskottning i synnerhet i ett par dagar nu. Då berättade gullefjunet hur vi har det här i Stockholm.
“Pappa skottar också snö. Men han använder en sop”.
Jag vevar ett paket frusen prinskorv mot maken när han sitter i soffan och läser en bok.
Jag: Kolla vad jag hittade i frysen. Var kommer den ifrån?
Maken (helt ointresserad): Inte vet jag.
Jag: Det är ju Piteortens! Jag har inte tagit hit någon prinskorv från Pite och jag beställde bara falukorv med Sture när han kom ner.
Maken: Jaha, nähä.
Jag: Vadå jaha? Du måste ju ha köpt den någonstans! HÄR i Stockholm. Det finns alltså Piteortens i Stockholm… Tänk om de har falukorv också! Den bästa korven. VAR köpte du den?
Maken: Hur ska jag komma ihåg det?
Jag: Såg du att det var Piteortens du köpte? Hade de falukorv?
Maken: Jag tog bara någon prinskorv, jag kollade inte på annan korv eller märket.
Jag: Plockar du bara prinskorv på måfå utan att kolla vad du köper? Du som studerar tjugo olika flaskor olja innan du bestämmer dig? Du kan inte ha köpt den på Coop i Bromma för de har aldrig haft Piteortens. Tänk nu! Var kommer korven ifrån? (Bara lite gäll röst).
Maken: Då måste jag väl ha köpt den på ICA i Barkaby medan ni var på leklandet.
Jag: Vi måste åka dit i morgon och kolla på sortimentet.
Maken: Det hinner vi inte.
Jag: Du får ringa återbud till släktträffen. Det kanske var en specialleverans som kan ta slut. Säg att vi inte kan komma för att vi måste åka och titta på korv.
Hon anpassar sig snabbt barnet. Vi anlände till Jävre. Gullefjunet och morfar byggde lite lego. Jag frågade mormor om vi glömt boken om Ingrid och Basiluskan här förra gången vi var här för vi hittar inte den hemma.
Halvdöva morfar hörde inte vad jag sa så han tittade på mormor och sa “Vo?”. Vilket på svenska översätter till “Vad?” och betyder att han undrade vad jag sagt. Mormor är tolken förstår ni.
Så hon skrek översatte och sa till morfar på bondska att jag frågat efter en bok om Ingrid.
Sen när det var läggdax frågade gullefjunet “Har du hittat båoka morfar?”. Det tog alltså mindre än en timme för boken att bli båoka.
Än behöver vi alltså inte oroa oss alltför mycket över att hon ska bli en sådan där riktig Stockholmare.
Plättar till lunch imorgon också är ordningen återställd igen. Med hemmagjord vildhallonssylt.
Det är viktigt att barn lär sig i tidig ålder att högkvalitativ sylt inte sitter kvar i burken när man vänder den upp och ner. Barn får lätt för sig att det är en positiv sak att sylten sitter kvar i burken men det är en väldigt negativ egenskap för sylt att inte rinna.
Jag har redan ätit både frukost och lunch idag. Jag kombinerade ihop det till en stekt paltbrunch.
Häromdagen när vi gjorde palten så bjöd vi in svärmor på middag. För hon har länge sagt att hon skulle vilja prova att äta Pitepalt, och då får hon ju skylla sig själv.
Aldrig någonsin har jag fått så mycket beröm över något jag har ställt fram på bordet. Svärmor öste komplimanger över lingonsylten. Massor åt hon också. Jag tror minsann att hon åt lika mycket lingonsylt som jag brukar äta till tre paltar, fast hon åt bara en halv palt.
Jag tror inte att hon tyckte om palten. Hon sa inte det, men hennes överkonsumtion av lingonsylt känns som en ledtråd. Så märkvärdig var inte sylten, det var bara en helt vanlig hemmakokt lingonsylt.
Om det är någon som behöver (eller bara vill ha) barnkläder upp till storlek 80 (även en del plagg i storlek 86) är det bara att svänga förbi Jävre och rota i högarna och ta det ni vill ha. Skicka ett email eller lämna en kommentar om ni behöver vägbeskrivning.
I varierande skick, vissa plagg är knappt använda alls och andra är rejält noppiga.
Var inte blyga nu, jag vill bli av med det med minsta möjliga ansträngning från min sida.
Morsan påstår att det inte finns några mygg på deras tomt för att det blåser så mycket att myggen inte klarar av att landa.
En fördel med att bo eller vara i Norrland är att man kan stå ute och sandpappra en hel pall klockan halv ett på natten i fullt dagsljus.
En nackdel är att mamma har fel med myggens landningsförmåga. Dagtid är det kanske för blåsigt men om man står ute och sandpapprar en kvart den tiden på dygnet landar de minsann och hinner halvt äta upp en.
Om pallen då dessutom är röd har man rött sandpapperdamm över hela kroppen och kläderna där man försökt slå bort myggen.
Men hellre tusen mygg än en bräms. Mygg är bara irriterande, bräms är evil.
Mormor och morfar vill ha en kattunge. Jo dom vill det. Faktiskt så har de sagt att de vill ha en kattunge.
De söker en kattunge i Piteå-trakten med omnejd. Leveransklar någon gång mellan nu och midsommar. För kattungen ska ju hinna göra sig hemmastadd innan gullefjunet åker till mormor och morfar i juli. För katten ska bo hos dem men det ska vara gullefjunets katt.
Helst en hona. Morsan säger att hankatter pissar på gardinerna.
Jag tänkte att någon läsare här kanske känner till någon kattunge i Norrbotten som behöver ett nytt hem?
Erika undrade i kommentarerna vad det varit för mat på Havsbadet.
Svaret är buffé. Ost å sill å sallad å kött å minipalt på samma tallrik. Varken tillräckligt bra eller dåligt för att förtjäna ett helt eget blogginlägg.
Killen som satt bredvid mig tyckte dock att det var gott. Han sa knappt flaska på hela kvällen. Genom att ställa typ ja och nej frågor lyckades jag dock få ur honom ca 17 ord.
Men när servitören kom och frågade om han kunde ta den renskrapade tallriken så högg killen fast tallriken och sa en hel mening. Han sa “Nej, jag ska hämta mer!”.
Nu är vi hemma från Pite Havsbad. Även känt som Svenska Rivieran.
Kvällens bästa var att jag träffade “tv-kändisen” Christer och att han ställde upp på bild. Jag berättade aldrig för honom att jag har en blogg där jag tidigare har nämnt Piteå-såpan i förbifarten. Jag frågade bara om jag fick ta en “idolbild”.
Det fanns salt och peppar på vårt bord.
En obligatorisk aktivitet på den här gratisresan är att man måste gå på Näringslivsgalan på Pite Havsbad ikväll. Jag och maken har en gissningstävling om vad det blir för mat ikväll.
Jag gissar på räkcocktail till förrätt och entrecoté med pommes och black and white sås till varmrätt och banansplit till efterrätt.
Maken gissar på någon sorts kyckling. När han sa det gick jag och hämtade en tallrik och tog en av plättarna som gullefjunet och mormor och morfar åt till middag. För säkerhets skull.
Vi gissar båda två att det som erbjuds till är vatten eller att man får betala sitt eget vin. Piteåtidningen är säkert där för att kolla kvittona för att se till att inga skattepengar spenderas på alkohol.
Vi är på väg till Piteå. Piteå Kommun bjuder på resan. I gengäld måste vi gå på någon sorts gala på Pite Havsbad ikväll. Det är någon sorts prisutdelnig. Jag tror att de är rädda att det inte ska komma tillräckligt med folk så de importerade lite gäster genom att muta med en resa.
Det var så bråttom i morse att vi glömde packa morötter. Först får man bända barnet ur sängen och sen när hon äntligen sitter fastspänd i bilen och slutat tjuta så är det första hon säger i normal samtalston kritik mot packningen. Hon skulle ha med sig morötter till hästarna. Jag sa åt henne att vi inte kan ta med Stockholmsmorötter till norrländska hästar. Folk kan ju tro att vi blivit fina i kanten.
En kollega berättade att det fanns en pulkbacke nära där hon bor. Kollegan råkar också vara från Piteå, även om vi inte kände varandra i Piteå, så hon förtydligade att de har en snökanon. Hon fattade ju att jag undrade hur det kan finnas en pulkbacke i Stockholm med det väder vi haft.
Det där tyckte jag lät toppen. Så efter jobbet idag hämtade maken och gullefjunet mig också handlade maken mat och vi gick och köpte två stjärtlappar för 20 kr styck. Egentligen skulle vi bara ha en, men ungen valde en snorgrön stjärtlapp fastän jag visade den röda. Då blev jag så sur att jag köpte en röd till mig själv. Egentligen ville hon ha en sådan där snö-surfbräda men jag förklarade för henne att den kostade 10 gånger mer än stjärtlappen och att vi inte hade råd med det eftersom vi bor i en stad utan snö så kostnaden var omotiverad.
När vi gick från den butiken till Coop för att möta maken så säger barnet “mamma, vi måste köpa en hjälm för man måste ha hjälm när man åker stjärtlapp”. Det är minsann inte jag som har predikat om vikten av hjälmanvändande. I Norrland har vi inte hjälm på oss när vi sitter på röven i en snöhög, så hon måste ha hört det där på dagis. Sen sa hon “vi köper en som inte kostar så mycket”. Ni hör ju hur jag, trots mina egna tvivel, faktiskt når fram till henne med mina viktiga budskap.
Jag tyckte ändå att det var ett positivt tecken att hon ville ha en hjälm. Om några år kommer hon inte vilja ha mössa, så det vore ju dumt av mig att inte passa på och sätta på henne en hjälm när hon ber om det.
Vi gick på Coop. Meganöjda jag hittade en hockeyhjälm på halva priset, 99 kr är ju som fått för något som skyddar en Nobelpris-vinnar-hjärna, och vi slog även till och köpte en pulka för hela 49 kronor. Sen åkte vi hem.
När vi kom hem googlade jag den här pulkbacken som vi ska åka till imorgon för att använda våran nya pulka, två stjärtlappar och en hjälm. Då får jag se detta antiklimax.
Öh. Alltså. Ja. Hur ska jag förklara mina tankar kring den här “pulkbacken”?
Tänk er när jag sätter mig på min helt egna röda stjärtlapp på toppen av den här “backen”. Då får jag ju sitta på den där lappen hela dagen. För det finns ju ingen lutning som kommer att förflytta mig någonstans! Inte heller går det ju att springa igång stjärtlappen, för “backen” är ju kortare än startsträckan som behövs för att springa igång en stjärtlapp.
För att inte tala om hjälmen vi köpt! Hjälmen gör ju mer nytta i vardagsrumssoffan än i den där “backen” för hon gör ju illa sig mer om hon trillar av soffan än om hon tippar av stjärtlappen i den där “backen”.
Deras snökanon då. Den ser ut så här.
Nu är jag ingen snökanons-expert. Det ska jag inte påstå. Men det där tycker jag mer ser ut som en snöslunga. Inte för att jag någonsin har sett en snöslunga i verkligheten förstås. Där jag kommer ifrån skottar folk med skyffel, fyrhjuling eller traktor, men jag har ju sett bilder på snöslungor. Jag kan inte tänka mig att det där lilla röret på två hjul är vad de använder för att konst-snöa Valsberget eller Kåbdalis med.
Jag har dock en positiv livssyn. Åtminstone när jag är i en win-win situation. Morgondagens pulk-åkande blir roligt. Antingen blir det roligt att åka pulka eller så blir det roligt att blogga om det. Jag ser fram emot pulkbacke-besöket.
Stay tuned – jag återkommer med en rapport. Om jag får hjärnskakning imorgon för att jag inte köpte någon hjälm till mig själv så lovar jag att återkomma när jag har återhämtat mig.
Maken han sitt ju å se ut som nå stömmel å fåtta åssit när folk tåla väen nu när vi är här uppe i Norrland. Så jag tänkte hjälpa honom med en liten ordlista. Alla översättningar är ungefärliga, folk i stan eller i Hemmings eller Rosvik har kanske alternativa översättningar att komma med. Å kom nu it vä na waller om stavningen S, hä vore gode lent.
Orden är inte listade i viktighetsordning eller efter användbarhetsnivå och den är inte uttömmande. Det är mest en lista över bra ord som jag använder “dagligdags” och blandar in i svenskan utan att tänka på att finflose i Stockholm inte fattar vad jag menar.
Stömmel = flera användningsområden, kan användas om någon som ingenting fattar men även om någon som inte vet hur man ska uppföra sig, typ dumskalle, tönt, opolerad person som inte har någon farstu
Åssit = ingenting
Waller = svammel
Len = svåröversatt, när man vet vad det betyder vet man bara, och vet hur det ska användas, men typ töntig, mesig
Finflose = folk som är fina i kanten
Illt = ont
Slarva = disktrasa
Lejd = ful
Gode = ganska
Nalta = lite
Nager = några
Vinden = övervåningen
Swåll = svammel
Koggamoj = stor mygga med långa ben
Vöre jär ä? = Hur är det?
Flögoas = fluga
Hä skvitter = det duggregnar
Tocka dä = flytta på dig
Hä snägg = det blåser
Päro = potatis
Vo jäll hä? = vad handlar det om? / vad pratar ni om?
Geudat = galen
Nöges = måsta, behöva
Hojna, hajna, hejna = hon, han, det här
Remidjen = bestick
Fäles = resa, åka, förflytta sig
Nagerst = någonstans
Vosch = var
Fuse = ladugård
Maken efterfrågar egentligen en ordlista över “alla de 49 olika namnen på alla uthus som står på tomten“, men sånt varierar ju från gård till gård så det är ju nästan omöjligt. Han får helt enkelt lov att plugga in att bodan ligger bredvid sommarrummet och sommarrummet är det längst till vänster, längst till höger ligger liret och bredvid det ligger nya stallet och gamla stallet står bakom liret och vebon är ju det som ligger bredvid pannrummet, dit farsan bär in veden från baki hejda.
Piteå har utsetts till Sveriges bästa skolkommun 2013.
Bästa möjliga utbildning är ju vad alla föräldrar vill ha till sina barn. Så då skulle man kunna tro att jag nu är förbittrad över att vi har flyttat från Sveriges bästa skolkommun och flyttat till en kommun som tillhör de sämsta 10%en i landet.
Nejmen jag är inte det. Det är ett par år kvar tills dottern ska börja skolan, så vi hinner flytta igen. Till Piteå blir det dock inte, för kommunpolitikerna tänker ändra på det vinnande konceptet.
Om vi hade bott kvar skulle kommunen ha stängt den skola som vår dotter skulle ha gått på och sedan skulle hon ha fått åka buss i 45-60 minuter enkel väg redan från ettan eller trean. Alla vet hur hemskt det är att åka buss, jag åkte skolbuss i sex år och det var rena plågeriet, så jag är glad att vi flyttade innan kommunen börjar skicka bussar dit där vi bodde.
Vad tycker kommunpolitikerna om den fina utmärkelsen som Piteå fått? Politiker brukar ju inte vara sena att kliva fram i rampljuset och slå sig för bröstet när deras kommun uppmärksammas i sådana här positiva sammanhang. Man kan bara gissa vad de tycker, det är nämligen misstänksamt tyst från kommunalråden. Jag har då inte sett någon artikel idag där de uttalar sig om vilken ära det är att kommunen är bäst.
Konstigt nog alltså. För det är bara några år sedan de spenderade 140000 kr på att trycka upp “falska löpsedlar från framtiden” (observera att det ingick en tårta för 3500 kr till kommunfullmäktige i det priset) om glada pensionärer och nobelpristagare till en marknadsföringskampanj i syfte att få folk att flytta till kommunen. Nu när Piteå Kommun har fått en utmärkelse om att vara bäst på någonting på riktigt så lyser politikernas kommentarer med sin frånvaro.
Och den framtida nobelpristagaren har flyttat från kommunen. Hon sover just nu om ni undrar, och imorgon åker hon till Piteå för att hälsa på mormor och morfar.
Jag tror att politikerna tänker att det inte ser så bra ut att kommunen är bästa skolkommun i landet just preciiiiis när de har tänkt stänga en massa skolor i kommunen och låta barn ute i byarna få åka buss ett par timmar per dag för att gå i större klasser. Jag tror att politikerna tycker att det är attans osis att utmärkelsen kom med så dålig tajming.
Det är mycket som är bra med att bo i Stockholm jämfört med Piteå. Det finns jobb i Stockholm. Om man inte är miljardär är jobb en bra sak att ha. Piteå har inte så många jobb att skryta med.
Det finns kollektivtrafik som går mer än två gånger om dagen i Stockholm. Vilket är bra, för då kan man åka buss och tåg hela dagarna om man vill. Om man inte har ett jobb förstås, då får man nöja sig med att åka kollektivt till och från jobbet. Det är inte fy skam det heller, för bästa gemenskapen med sina medresenärer får man under rusningstrafiken.
I Stockholm finns mycket butiker, restauranger, pubar och saker att göra om man inte är så intresserad av att vara i skogen. Om man nödvändigtvis måste ha träd finns det dessutom skogar även i Stockholm. Det finns fler träd i Stockholm än vad det finns butiker och restauranger i Piteå.
Själva boendet i Stockholm däremot….. det är inte mycket att hänga i julgranen. Vill man hyra behövs det 4-10 års kötid för att ens få komma på visning. Om man vill ha ett boende som rymmer ens ytterkläder, några basplagg, en gryta, en stekpanna, en 14 tums tv, en stol och en enkelsäng får man hosta upp samma hyra som för en trea i Piteå. Eller minst dryga miljonen om man ska köpa.
Om man inte har alla de där åren i kötid får man lov att köpa eller hyra i andra hand. Om man förutom ovanstående basprylar har en lyx-accessoar som en unge med obligatorisk sparkcykel och 20 mjukdjur och en badbalja måste man hosta upp 12-20 papp i andrahandshyra för att få plats med sig själv och sina pinaler. Alternativt kan man få betala 3-6 miljoner för ca 70 kvm. Jag hatar att ha det trångt så då får man ju lov att kasta ut både stekpannan, sju mjukdjur och badbaljan för att få plats.
Därför blir man sjukt avundsjuk när man ser att man kan köpa ett sådant här fint hus på 180+88 kvm mitt i centrala stan i Piteå för två miljoner. Synd bara på den där lilla petitessen med att man ska måsta ha ett jobb för att köpa det och att jobb är hårdvaluta i Piteå.
Om ni äger ett företag i Piteå får ni gärna höra av er och erbjuda mig ett välbetalt jobb så kommer jag tillbaka som ett skott. Jag är duktig på det mesta och inte det minsta kräsen. Jag kan vara chef över anything.
Det finns inget som får Piteborna att gå man ur huse så som en rökrea. De köar i timmar och kilometer för att få köpa rökskadade grejer.
Det brinner i Piteå lite då och då. Det är nästan lite skumt hur ofta det brinner. Man skulle nästan kunna tro att det är någon budgetshoppare som springer runt och fjuttar på. Behöver ny tv, tänder på Elgiganten. Bjuden på bröllop och behöver en kostym och helt plötsligt brinner Hansens.
Idag brann Max i Piteå ner. Vilket omkullkastar min teori litegrann. För inte ens en tok kan väl vilja ha en bränd hamburgare.
Jag har ju haft lite problem med böcker på sistone. Till slut fick jag i alla fall tag på En man som heter Ove.
Jag har läst den och den var bra. Den där Ove påminde litegrann om min pappa. Ove går liksom och retar upp sig på folk som inte kan backa med släp utan att köra över brevlådor. Sen blir han så upprörd över hur inkompetenta de är så att han beordrar ut dem ur bilen och backar åt dem.
Så är min farsa också. Går runt och muttrar över hur odugliga folk är som inte klarar av de simplaste saker. Sen så slutar det med att han inte längre står ut med odugligheten också gör han det åt dem. Så att det blir någon ordning på saker och ting. Jag skrattade lite extra åt det, att Ove och farsan var lite lika.
Boken om Ove var bra. I nästan alla recensioner som jag läst på Facebook om den säger folk att de grät när de läste slutet. Det gjorde inte jag. Han dog. Det är väl ändå klart att en bok som handlar om någon som konstant misslyckas med att ta livet av sig dör. Hur skulle den annars ha slutat? Det är väl inget att sitta och böla över. Ove finns ju inte på riktigt, han är bara en påhittad man i en bra bok.
Men det här inlägget handlar inte om Fredrik Backman.
När vi var i Jävre var det loppis vid fyren. När jag gick omkring där och kollade på fynd så råkade jag få syn på en bok. Henny Lindgren var det som hade skrivit den. Det namnet låter bekant tänkte jag när jag såg den, och gick vidare. När jag kom hem kom jag på varför. För ni förstår att Henny Lindgren brukar läsa den här bloggen. Nu vet jag inte om hon läser den regelbundet. Men minst två gånger har hon läst den i alla fall. För hon har lämnat kommentarer två gånger. Hon bor i Jävre, och har också en blogg. Dessutom har hon alltså skrivit en bok. När jag kom på att det var en av mina läsare som skrivit en bok (ja även folk som bara läst två gånger är läsare i det här sammanhanget) åkte jag ner till loppisen igen och köpte hennes bok.
Jag tycker att om man kommer från en by som Jävre ska man stödja andra Jävrebor. Så om en bybo tar sig tiden att skriva en bok tycker jag att det minsta jag kan göra är att köpa den. Jag har inte hunnit läsa den ännu men så fort jag är klar med Hammarbyserien står den på tur.
Om ni också vill läsa den så heter den Någon nära dig och man kan köpa den på loppis vid fyren. Och på nätet. Det är minsann inte alla Jävrebor som har böcker på nätet.
Det var ju någon som prånglade ombord mina gummistövlar på flyttlasset till Stockholm. Nu är stövlarna lika beresta som den blå byrån och tillbaka i Norrland. För här uppe beger jag mig ju ut i skogen emellanåt. Oftast är det inte jag som har hittat på idén, men det finns inte så mycket att göra här så ibland går jag med på att låta mig luras ut i skogen.
Om någon smugglar in dem i bilen så att stövlarna dyker upp i Stockholm igen kommer jag att få ett mindre spel. Vi har alldeles för lite plats i lägenheten för att det ska stå ett par stövlar som enbart används i Norrland och skräpa.
Har jag gjort något mer idag förutom att iklädd sandaler bära ut ett par stövlar i skogen och fotografera dem? Jajemän. Vi har varit i stan. Ekbergs är makens favoritfik i stan. Dit gick han och gullefjunet varje gång de var i stan själva när vi bodde här. I flera dagar har båda två surrat om en grön groda som finns på Ekbergs som de skulle dit och fika.
Den gröna grodan är en bakelse som gullefjunet fått någon gång när de har varit och fikat. Maken har berättat hur hon ÄLSKADE den. Hans beskrivning om hur mycket hon tyckte om grodbakelsen fick det att låta som att hon skulle välja den gröna grodan över godis eller hallon om hon blev tvungen att välja det ena eller det andra.
Så idag gick vi på Ekbergs och köpte en grön groda.
Gullefjunet åt upp grodans tunga. Sen ville hon inte ha mer. Så då åt maken upp resten. Det här får mig att betvivla hela makens historia om hur mycket hon älskade grodan förra gången de fikade. Hon åt säkert bara tungan den gången också. Det är nog så att det är maken som gillar den sliskiga bakelsen.