Om man sätter upp ett handfat som ser ut som en pissoar på herrtoaletten. Sen släpper man in en massa karlar där.
Vad väntade sig norrmännen att karlarna skulle göra i handfatet? Tvätta händerna eller vad? Många karlar tvättar ju inte ens händerna när det finns handfat som ser ut som handfat.
Men det låter ju bra att de ska utvärdera kissandet i handfatet. Vad man önskar att man kunde vara en liten fluga på väggen under det utvärderingssamtalet.
Det här med att Assange får asyl i Ecuador är ju helt bisarrt. What’s in it för Ecuador liksom? Jag har djupanalyserat det hela och kommit fram till några teorier.
Teori 1 – Sexteorin.
Ecuadors president tycker precis som Bloggmaya och Assange att sex med kondom är som bulla utan socker. Han tycker helt enkelt synd om Assange.
Teori 2 – Utpressningsteorin.
Wikileaks sitter på en massa papper om Ecuador som de hotar att publicera om Assange inte får asyl. Yttrandefriheten är säkert inte viktigare än att man kan förhandla om den så att Assange slipper svara på frågor om anklagelser om sexbrott.
Teori 3 – Docusåpateorin.
Ecuador är sura för att de aldrig får någon uppmärksamhet i världen. Så precis som talanglösa individer som drömmer om en “karriär” som “kändis” och ställer upp i en docusåpa, så hoppar Ecuador in i den här såpan för att claim their 15 minutes of fame.
Teori 4 – Korruptionsteorin.
Assanges anhängare har gått runt med en kollekt-håv och fått ihop tillräckligt med pengar för att köpa sig asyl i ett land med billig prislista. Ecuador får bara 2.7 poäng av 10 möjliga på the Corruption Perception Index så man behöver kanske inte jättemycket stålar.
På Piteåtidningens framsida idag stod det att det är som rysk roulett att köpa potatis i säck. Det är Bo som skrivit en insändare. Vi kallar honom Bosse va? Det känns som att Bo är en Bosse. Eller kanske till och med en Bossaknopp. Så kallar vi någon som är lite löjlig här på det lokala språket.
Bosse är i alla fall upprörd över att potatisen står öppet i affärerna så att ljuset kan nå dem. “Det är ju inte konstigt att så många är gröna” säger han. Sen upptar han en fjärdedel av hela insändarsidan till att förfära sig över att potatisen inte visas någon respekt.
Värst av allt är enligt Bosse att köpa potatis i säck, jag antar att han anser det eftersom säcken är försluten. “Då har man verkligen spelat rysk roulett” säger han. Eftersom hälften kan var gröna.
Så spännande det låter när Bosse köper potatis. Det måste ju vara en riktig adrenalinkick att köpa potatis om man känner att man leker med döden varje gång man väljer potatispåse. Själv tar jag bara en påse och lägger den i vagnen. Jag känner aldrig någon jättespänning över potatispåsvalet.
Jag tycker att det är as-tråkigt att mathandla. Om man la in lite dramatik i det hela och jämställde valet av potatispåse med risken av att få en kula i huvudet skulle kanske hela shoppingtrippen kännas lite mer spännande. Tänk er vilken rysare man skulle kunna skapa kring valet av avokado. DET om något är ju ett lotteri.
Men för att återgå till Bosse. Han tycker att man “borde säga till affärsidkarna att så här kan man inte behandla potatis”.
Vi avslutar med ytterligare ett citat från Bosse. “En måltid utan potatis är som en sommar utan sol”.
Ibland tror jag att folk inte förstår hur kungen har det. Tänk er vilken press han är under och så. Tänk er själva om en av era arbetsuppgifter var att titta på när Sverige spelar OS-handboll. Han gör sitt allra bästa och hejar på laget för kung och fosterland. Också sitter det en fransk kärring på raden framför och håller för öronen.
Som om det inte vore nog. När Sverige har vunnit semifinals-rysaren och kungen ska gratta spelarna i spelargången då blir det pannkaka av det också. “Det blev någon sorts high five-variant” säger du Rietz. I papperstidningen får man veta att kungen var för kort, han nådde inte upp för att göra high five.
Då är det tur att kungen har Silvia vid sin sida som stöd. Ungefär så här föreställer jag mig att deras konversation lät på kvällen efter semi-finalen.
Silvia: Kan du inte sova älskling?
Kungen: Nej.
Silvia: Är det jobbet som bekymrar dig?
Kungen: Ibland känner jag mig så misslyckad och otillräcklig.
Silvia: Är det något speciellt som tynger dig?
Kungen: Jaaa…. jag tänkte att jag skulle vara ball och visa att jag är som Folket och göra en high five med den där matchhjälten från handbollen. Också nådde jag inte upp också blev det fiasko av alltihopa. Det får mig att känna mig så omanlig.
Silvia: Men lilla gubben nu tror jag att du överdriver. Du går ju på strippklubbar med kaffeflickor. Det är ju jätte-manligt.
Ibland när maken eller min morsa ska vara roliga så säger de “kan inte du riva ost? du behöver väl inget rivjärn för du är ju ett själv” också tittar de på varandra och garvar och tycker att “skämtet” är jättekul.
Om de gav sig på stand up skulle de bli pepprade med ölflaskor. Jag skulle kunna berätta en historia om Bellman och en norsk och en svensk som skulle vara mer orginell än deras roliga skämt.
Dessutom är jag inget rivjärn. Jag har minsann inga naglar som växer ur hårsäckarna som den här stackars kvinnan.
Notera också att bilderna i artikeln inte är copyrighted till kvinnan själv. Det sitter en liten symbol i nedre vänstra hörnet som säger att fotot är copyright Facebook. Det tycker jag är intressant. Därför lånar jag en bild för att kolla om det är Facebook, Daily Mail eller fotografen, som sitter framför en webkamera, som kommer att stämma mig.
Varje dag läser man i tidningarna om bärplockarmisären. I Glommersträsk sitter det 11 ukrainare i ishallens omklädningsrum och väntar på att bären ska mogna till exempel. I Stockholm strömmar bärplockare till Bulgariens ambassad och vill hem.
Nu ska jag inte påstå att jag har läst ALLT om bärplockarmisären. Men jag har lite svårt att få grepp i vad misären går ut på och vems fel det är. Är misären att det finns för lite blåbär och är det Sverige och svenskarnas fel för att vi inte har tillräckligt med blåbär? Eller är misären att bärplockarna bor gratis på tältsängar i en ishall? Eller är det Glommersträsk i sig som är misären? Om det är det sistnämnda så förstår jag. Men om någon av ukrainarna hade ringt mig och frågat hade jag kunnat berätta att de är LITE tidiga om de har tänkt plocka blåbär här uppe i Norrland. Och om någon av bulgarerna hade ringt skulle jag ha kunnat berätta att Stockholm inte är blåbärsplockarland.
Det är ju självklart att det är synd om dessa människor som blivit lurade att betala 5000 spänn för att åka till Sverige och plocka blåbär. Så in i helvete synd om dem. Plocka blåbär är så tråkigt så att om blåbärsplockning lades in i straffskalan för våldsbrott tror jag att folk skulle tänka sig för både två och tre gånger innan de misshandlade, våldtog eller mördade.
Men jag tycker ändå att rapporteringen över vad misären är borde vara lite tydligare. Blir ukrainarnas och bulgarernas fattigdom mer misär-aktig för att de sitter i Sverige och väntar på blåbär än om de suttit kvar i sitt hemland utan blåbär? Varför bryr sig svenskarna bara om deras fattigdom om de kommer hit och inte får en ordentlig vattenklosett att göra sina behov på?
Låt oss också vara realistiska med vad fattigdom berövar människor. Mat, drägligt boende, kläder osv ja. Men inte intelligens. Så om vi är lite ärliga här så kan vi ju konstatera att det inte är Ukrainas och Bulgariens intelligensreserv som låtit sig luras att betala en förmögenhet för att sitta i svenska skogar och vänta på bär.
Nog om det. I vår blåbärsskog är det i alla fall ingen misär. Inte så länge det är morfar som plockar blåbären och jag kan ägna mig till att fotografera.
Jag satt nyss och återberättade den här artikeln om ett par som dumpade sin unge på flygplatsen och åkte till Grekland på semester för maken.
Maken: Vad gjorde de med ungen då?
Jag: Men jag sa ju just det, de lämnade henne på flygplatsen. Tog sina bordingcards och sprang och bara lämnade henne där.
Maken: Ovanligt.
Det kan man ju säga. Jag föreställer mig att det här är den typen av föräldrar som inte fånar sig på flygplatser som man själv gör. Man hör nog aldrig de här föräldrarna tjata om “klättra inte upp på bagagebandet, de kanske skickar dig till Finland och där vill jag inte hämta dig” eller “kom tillbaka, man får inte springa ut genom säkerhetskontrollen” eller “nej, nej, inte där, den där trappen rullar” eller “sprattla inte för då kan mamma tappa dig eftersom mamma har en bagagevagn i ena handen och en barnvagn som du vägrar sitta i i andra handen”.
De här föräldrarna kör nog mer stilen “nu gör du som jag säger annars åker mamma och pappa på semester utan dig, och det kanske vi gör ändå även om du gör som vi säger”.
Just nu sitter de nog vid poolen i Grekland och säger saker som “vad tror du stumpan gör nu?” och “hon fick säkert kakor och saft av flygplatspersonalen” och “kan du gå och köpa ett sexpack öl till och en t-shirt till lillan där det står mum and dad went to Greece and all i got was this lousy t-shirt?”.
En kompis uppmärksammade mig i kommentarerna om att jag hade missat en insändare i Piteåtidningen häromdagen.
Det är alltså insändarskribenten Ulf som har blivit illa behandlad. Den 17 juli var han på Grisberget, förmodligen för att motionera. Om ni inte vet vad Grisberget är för att ni inte bor i Piteå så gör det inte så jättemycket. Den här upprörande händelsen skulle lika gärna ha kunnat inträffa på ett motionsspår vart som helst i Sverige.
Ulf fick i alla fall en LÄTT knuff där på berget. Som om att det inte var tillräckligt blev han dessutom anklagad för att gå mot färdriktningen! På ett motionsspår!
Folk är nu hänsynslösa alltså. Personen där på berget som knuffades, även om det bara var lätt, tänkte väl aldrig på att Ulf förmodligen har ett jobb utanför sitt motionerande. I dagens hektiska samhälle är det tillräckligt svårt att hitta tid att motionera.
Tänk då vilken tid hela den här händelsen har kostat Ulf, helt i onödan. Nu var han ju tvungen att sitta och ringa till den spåranvariga hos arenagruppen för att få klarhet i färdriktningen. Och skriva en insändare. Fattar inte den här knuffande och bråkande personen vad han/hon har ställt till med?! Ödslat med Ulfs tid.
Högervarv är det i alla fall som gäller på Grisberget. Alltid, sommar som vinter.
Ulf hade rätt. Dessutom fick han en lätt knuff. Be nu Ulf om ursäkt du själviske och tanklöse knuffare.
Det här erbjudandet om att köra gokart gratis om man gör det topless låter ju himla intressant. Men det gäller bara för genuspedagoger. Om man vill köra gokart gratis men inte är genuspedagog, hur svårt tror ni då att det är att utge sig själv för att vara genuspedagog?
Har genuspedagogerna någon bricka, typ som poliser har för att identifiera sig? Vad har de för utbildning? Vad JOBBAR en genuspedagog EGENTLIGEN med? Undervisar de? Eller är de tjänstemänhönor på kommuner?
Om man åkte till Tomelilla Hyrkart och klädde sig könsneutralt och kallade folk för hönor och sa att man var genuspedagog och ville köra gokart topless – tror ni då att man skulle vara tvungen att bevisa sitt yrke? Eller tror ni att man skulle get away with it och spara 100 kr?
Piteåtidningen är ju en lokaltidning. Då ska man rapportera om lokala saker. Som att björkarna saknar löv. Så här berättar redaktionschefen på dagens framsida.
Typ “vi vet inte riktigt, men vi rapporterar ändå”. Så skulle aldrig Aftonbladet eller Expressen göra. Erkänna att det kan tänkas finnas tveksamheter kring fakta.
PT har pratat med parkchefen på kommunen och en forskare vid institutionen för ekologi på Statens lantbruksuniversitet. Parkchefen gissar. Hon gissar på björkbladsvecklaren. Men den lilla larven har inte agerat ensam. Det har regnat mycket.
Experten/forskaren känner till en annan larv, björkregionknoppvecklaren. Men experten säger att om parkchefen har tittat i en bok och identifierat larven har hon säkert rätt. Hon vill uppenbarligen inte vara konfrontativ i larvfrågan.
Sen finns det även en till larv som har fått mycket massmedial uppmärksamhet, fjällbjörkmätarlarven.
Jaja, larven är i alla fall inte farlig.
Jag tycker att det här är en lite onödigt djupgrävande artikel. Måste man verkligen gå igenom alla alternativen? Kan man inte bara välja en larv och ge den skulden och fokusera reportaget på den larven? Vilken som helst av dem. Eller hitta på en larv. Ingen skulle märka nått. Ja Johnny Lestander har ju lite koll förstås, så han skulle kanske märka något och skriva en insändare. Men chefredaktören bestämmer ju på sin egen tidning, man kan ju bara cencurera Johnny och låta bli att publicera insändaren.
Jag efterfrågar lite mer pondus i rapporteringen. Välj ett alternativ och presentera det som sanningen. Som de gör i Storstäderna. Ingen velig lantortsrapportering där man håller på och täcker upp för eventuella felaktigheter.
Ingen verkar fatta detta. Alla verkar tro att det hela handlar om en affisch i Simrishamn. Bråket om affischen är i full gång. Alla vill vara med. Aftonbladet, Gudrun, kommunens genuspedagog, bloggare och Svensson som kommenterar under artikeln. 723 kommentarer i skrivande stund. Många kommentarer handlar om piroger.
Jag också förstås, jag vill ju också vara med. Men jag har grävt djupare och kommit på vad detta egentligen handlar om. Det här är mycket större än ni tror. Det är en internationell manlig konspiration för att dölja något som verkligen är ojämlikt och sexistiskt inom korvätning.
Kommer ni ihåg när den engelska spin doctorn Jo Moore den 11 september 2001 sa “today is a good day to bury bad news”? Ni bodde ju i Sverige då, så det kanske ni inte kommer ihåg. Men jag kommer ihåg. Därför var jag snabbt på att lista ut att det här måste ju handla om något mycket, mycket större.
Vad konspirationen går ut på är att låta bråket om affischen dra bort uppmärksamheten från att i Nathans Korvätartävling är prispengarna till de manliga deltagarna fyra gånger så stor som till de kvinnliga deltagarna.
Eller så försöker Tårtans Korvkiosk bara dra bort uppmärksamheten från att de tar 20 spänn för en kokt med bröd. Det är dyrt tycker jag. 10 max 15 kr är mer rimligt för en korv med bröd.
Jag vet ju att det är många som inte håller sig ajour med Aftonbladets nyheter. Många är rädda för att någon ska se ner på dem om de ertappades med att läsa sådana publikationer. Därför erbjuder jag möjligheten att få reda på det viktigaste genom att ibland återberätta historier som har extra stort nyhetsvärde som det är viktigt att allmänheten får veta.
Stina, 28, har nekats att åka berg- och dalbana på Liseberg efter att ha köat i en halvtimme, eftersom hennes midjemått inte var förenligt med attraktionens säkerhetsrutiner. Så här säger Stina själv;
“När jag skulle sätta på bältet så gick det inte. Jag kände mig kränkt och uttittad”.
Det säger sig ju självt att man inte kan åka karusell utan bälte, det är ju farligt. Hur kan nu den här historien sluta lyckligt? Åkte Stina hem och ändrade sin livsstil och blev smal och nu kan hon åka karusell? Eller byggde Liseberg om karusellerna så att folk med ett större midjemått kan åka?
Nej, eftersom Stina kände sig kränkt och uttittad så ringde hon Aftonbladet. As you do. Så nu är det inte bara de som stod i kön till karusellen som vet att Stina är för tjock att få på sig bältet. Nu vet alla som läser Aftonbladet också det.
Aftonbladet grep in och ringde till Liseberg. Då fick Stina en tygkanin. Och ett “quick pass” så att hon kunde gå före till karuseller som hon inte har ett för stort midjemått för. Dessutom fick hon en ursäkt av personalen.
Det var det lyckliga slutet.
Det verkar som att det inte blir någon tofsknytarfabrik ute på Haraholmen. För Maria Montazami vann inte utmärkelsen Årets Mentala Piteåbo. Fotbollsspelaren Jennifer Nobis vann.
Som jag förutspådde har nu Holknekt talat ut i Expressen. Artikeln verkar inte finnas på nätet så man kan väl anta att Expressen har tänkt tjäna pengar på lösnummerförsäljning och naturligtvis ställer jag upp på detta och har köpt ett exemplar. I research-syfte i bloggens tjänst förstås. (EDIT: Nu finns delar av artikeln på nätet).
Intervjun är till stora delar precis lika ointressant och förutsägbar som väntat.
Holknekt har problem med spånken berättar han. Jaha, what’s new. Det är ju lämpligt i ett läge som detta. Då behöver han inte skylla på att han tänkt med fel huvud. Han kan berätta om sin sjukdom alkoholism som gjorde att han inte tänkte med något huvud alls.
Det är först på slutet av artikeln det blir intressant när han berättar att han inte ens vet vad hans medbrottsling heter i efternamn. Så tonårsmässigt. Smickrande för alla inblandade.
Hoppas han att Lena ‘Agent noll noll sex’ Ph därmed ska inse att det bara var sex och att det är henne han älskar och ta tillbaka honom? Eller försöker han få den andra kvinnan att förstå att han vill att hon kontaktar henne för ytterligare “samvaro” eftersom han inte har hennes namn eller nummer? Han kan inte förstå sig särskilt mycket på kvinnor om han inte fattar att båda två förmodligen kommer att gå i taket över det uttalandet.
Roligast av allt är dock när han besvarar frågan om det därmed var en engångsföreteelse med att informera om att det var en TVÅgångsföreteelse! Snacka om att inte förstå uttrycket too much information. Till och med mätt med mediakåthetens omdömeslöshet undrar man ju på vilket sätt denna information skall på något sätt gagna Holknekts “sak”. Vad den nu är, för det är lite oklart utifrån intervjun.
Helt plötsligt är det ju inte ett enskilt misstag som kan skyllas på spriten. Inte heller är det ett förhållande som han haft för att döva någon sorts smärta han haft till följd av problem i sitt äktenskap. Det är bara TVÅ skjut. Och inte ens andra gången hade han artigheten att fråga kvinnan vad hon heter i efternamn. Ohyfsat.
Nu väntar vi bara på att Lena Ph ska tala ut i någon konkurrerande tidskrift så att vi får höra hennes version. Sedan skulle det inte förvåna mig om kvinnan utan efternamn kliver fram bakom någon reklamskylt för Holknekts tidning Miss World och berättar om hur Holknekt förförde henne när hon modellade bikinitrosor för en tidning som har ett namn som gör den dömd att misslyckas.
Det här väcker naturligtvis en hel del frågor. Har Holknekt varit otrogen? Har han börjat om att supa igen? Ja, sådana viktiga frågor. Det verkar som att båda huvudpersonerna har den goda smaken att tvätta sin smutsiga byk offentligt så vi får säkert svar på detta inom kort.
Jag tycker dock att det är väldigt lite fokus i media på den viktigaste frågan av alla.
Har den här mannen verkligen vunnit VM i skateboard? Var hela eliten sjuka just den gången i så fall? Jag kanske inte förstår mig på den här “sporten” men ungarna som åker i rampen bredvid busstationen i stan imponerar ju mer än detta.
Alltså jag vill ju inte låta som att jag tycker att brottslig verksamhet som pengaförfalskning är okej eller så. Men det här var ju faktiskt sjukt roligt. Bilden lånad av Piteåtidningen där ni också kan läsa vad Piteåpolisen, Riksbanken och Hovet har att säga om saken.
Ni som bor i Norrbotten och läser insändarsidan i PT vet ju att den flitigaste insändarskribenten heter Johnny Lestander. Ibland har han insändare flera gånger i veckan. Jag har länge misstänkt att han inte finns på riktigt. Att det typ är PTs egna journalister som turas om att skriva i Johnnys namn för att det ska vara med en insändare om något ämne de vill belysa.
Johnny han tycker nämligen saker om allt möjligt. Det gör ju de flesta, men de flesta orkar inte skriva till lokaltidningen om det. Riktigt allt har han inte åsikter om, kan inte minnas att jag har läst någon insändare av honom om mode eller smink. Men politik och samhällsfrågor – då tycker Johnny något.
Så jag har tänkt som så att det måste vara helt omöjligt att en och samma person tycker så här mycket. Och skriver insändare till tidningen om det. Jag tänkte därför att det förmodligen bara var ett namn PT hade hittat på och sen använde flera olika journalister till att skriva i det namnet. Jag hade till och med funderat på om jag skulle skriva en egen insändare till PT och kräva att de bevisade Johnnys existens genom att intervjua honom och fråga honom var han får alla åsikter om så många olika saker ifrån.
Idag när jag hade läst Johnnys insändare om Warren Buffet tänkte jag att nu är det dax att ta reda på om Johnny finns på riktigt. Jag började som alltid med att googla.
Och se på fan – Johnny finns på riktigt. Han har en helt egen blogg som heter Ironisten. Det måste vara samma person, det vore för mycket av ett sammanträffande annars!
Ja nu vet ni det, om ni liksom jag har plågats av ovissheten om Johnnys verkliga existens.
Jag har just läst tidningen till lunchen. Jag hann inte imorse. Här delar jag med mig av dagens intressantaste. Ni får lov att klicka på bilderna så att de blir större för att kunna läsa.
Från insändarsidan. För några veckor sen skrev PT en artikel om Per Lavander där de skrev att han var född och uppvuxen i Piteå. Så var det faktiskt inte. Rätt ska vara rätt.
Mer insändare. Jag känner mig mycket besviken när jag har läst klart den här insändaren. Jag får ju inget svar på VARFÖR vi ska lämna EU omedelbart. Bara en utläggning om månen. Sen fattar jag inte heller varför man bara ska ha två personer på varje meter, det ryms ju gott och väl minst tre personer på en meter i medelviktsklassen. Men då räcker väl inte de arbetslösa runt månen och hur ska man då illustrera sin samhällskritik. Jag tycker dock ändå att insändaren har brister i argumentationen.
Sist men inte minst en annons. Den här killen på bilden ser litegrann ut som vår hyresvärd. ÄR det här du John som sido-freelansar? John läser ju garanterat inte min blogg så kan inte någon från boijn som läser detta berätta om detta är John?
Det var allt, jag återgår till bloggläsandet för att utse en bloggvinnare till tävlingen. Tänkte att jag också ska dela med mig av lite bloggtips, det är därför det tar så länge, har många bloggar att läsa.