Category: Nyheter och media

Baksidan med sidfläsk

Det var länge sedan jag läste en insändare i Piteåtidningen som jag tyckt varit värd att uppmärksamma. Det var nästan så att man började tro att PT infört någon sorts krav på att insändares innehåll ska vara viktigt för fler personer än enbart skribenten själv.

Men idag visade det sig att min oro var obefogad. Idag fick Gunnar utrymme på insändarsidan för att berätta att han tycker om sidfläsk och att han har ont i örat. Språkörat alltså.

Gunnar försökte dessutom uppvigla andra läsare att skriva ytterligare insändare i ämnet. Det satte dock annonschefen stopp för genom att ge Svar direkt.

Rostat i Bingo Rimers kök

Katrin Zytomierska får sparken från Finest efter sitt blogginlägg om Sats och Josephine 33. Åtskilliga tidningsartiklar och blogginlägg har skrivits om hela den här historien och jag har liksom inte haft något att tillägga som någon annan inte redan har skrivit.

När nyheten att hon fått sparken kom ut gick jag dock in på hennes blogg för att kolla vad hon skrev om det hela. Vet ni vad jag upptäckte då?

Människan står och rostar müsli hemma i Bingo Rimers kök, som hon sedan säljer till allmänheten i sin LCHF-butik. Ja, ja, jag vet att det även är hennes kök, men det blir ju ingen bra reklamslogan av det. Rostat i Bingos kök har ju en helt annan klang än Rostat i Katrins kök. Katrin vem? liksom.

I alla fall. 10 kg müsli påstår hon att hon rostade i fredags. Hemma i en tvåbarnsfamiljs kök. Jag vet inte vad ni andra med två- och nioåringar hemma har för renlighetsnivå hemma i era kök. Hos oss har vi då i alla fall inte tillräckligt rent för att jag skulle få för mig att hantera livsmedel som ska säljas. Jag är i och för sig inte Fru Pendant.

Jag vet inget om reglerna för livsmedel som ska säljas till allmänheten. Man får kanske göra så. Rosta hemma. Det har tidigare påståtts att Katrin använder svart arbetskraft, så hon kanske har en polsk städerska som håller industriell hygienstandard i köket.

Personligen skulle jag omedelbart ställa tillbaka paketet om jag upptäckte att det stod Rostat i Bingos kök på det. Jag tycker att det låter lite äckligt.

Jag sammanfattar / upprepar det viktigaste i hela den här historien. Katrin rostar müsli hemma i sitt kök. 10 kg. Nästan 20 sådana här paket. Sedan säljer hon dem.

Valvaka

I vanliga fall blir jag jätteirriterad när jag vaknar efter en timmes sömn klockan nio på kvällen. För då vet jag att natten är förstörd. Men idag gör det inte så mycket att jag somnade ikväll igen. Det är ju valvaka i natt.

Jag tycker att valvaka är superintressant. Inte så mycket i Sverige, men i USA och England. Jag älskar när de har stora kartor på väggen och staterna/valkretsarna får olika färger eftersom resultaten kommer in. Det är så spännande. För att inte tala om alla analyser av personer med varierande intelligens.

Exit polls, när de intervjuar folk när de kommer ut från vallokalerna, är en speciell favorit när det är USA-val. Amerikaner är ju ofta – hur ska jag beskriva dem… lite speciella, vilket brukar göra sig till sevärda intervjuer.

Jag har inte sett en valvaka i Sverige på åratal så jag är förstås extra nyfiken på dessa “Hur påverkas vi i Sverige analyser”. För här i Sverige ska ju alltid Sverige vara med på ett hörn.

Lite besviken är jag över att det inte börjar förrän kl 23. Jag tycker faktiskt att de skulle kunna för-snacka och analysera i några timmar. Visa staplar och kartor över hur valet fungerar och hur förhandstipsen ser ut.

Tyvärr har jag glömt att köpa hem TV-godis. Chips och coca-cola ska det vara när det är val i USA. Allt vi har hemma är äpplen och apelsiner. Till ett USA-val! Inte alls rätt stämning. Men det får gå ändå.

Banan i ögat

Jag är lite upptagen, ett kilo köttbullar in process med X-factor i bakgrunden.

Ville bara säga hej till alla mina fina bloggläsare. Utifall att ni har missat det så kan jag tipsa om mannen som fick en banan i ögat. Om ni också fredags-ryser till X-factor kan ni ju läsa om stackaren i reklampausen.

Historien har allt. Ett kränkt offer med dimmig syn, och en gärningskvinna med yrsel och darriga händer. Vad mer kan man begära?!

Obamas kramar

Den här stormen Sandy. Jag har lite svårt att greppa om det är en Monsterstorm eller en Frankenstorm? Just den biten tycker jag är lite svår att förstå, och vad det är för skillnad på de två alternativen.

Det är i alla fall jättefint att Obama tar ledigt från valkampanjen, så här bara dagar innan valet, för att åka runt och krama folk.

En sak som jag har funderat över dock är hur kram-situationen uppstår? Anländer Obama till platsen, ser en ledsen kvinna och går fram och spontan-kramar henne?

Eller är det så att en stab av “people” kommer dit först? Pratar med folk och säger “Du ser lite ledsen ut, vad har hänt?” och får till svar “Jag har förlorat mitt hus”. Allmänt jubel i staben. “Oooh, ditt hus?! Det är bra! Skulle du vilja ha en kram av Obama? Då känns det väl bättre?”. 

Allt är klappat och klart och där står de bara och väntar på att Obama ska dyka upp med kramen. Då kommer helt plötsligt en annan person från staben och säger “Jag har hittat någon som både har förlorat sitt hus OCH sin katt”.

Stab-medlem nr 1 vill ha äran för att ha hittat det bästa offret och tycker inte alls om utvecklingen och vänder sig till “sitt” offer och frågar “Har du förlorat någon hund?”. Nej det har inte offer nr 1, hon äger ingen hund. Då kan man förstå om stab-medlem nr 1 tycker att hon är en idiot som inte fattar att i det här läget duger det lika bra med en låtsas-hund. Hunden är ju ändå förlorad så den behöver ju inte visas upp, och det är en hel kram som står på spel.

Sen slutar det med att stackar offer nr 1 blir undan-knuffad med ett “Sorry, men vi kör kram med offret som har förlorat både hus och katt istället. Du har väl någon annan som kan trösta och krama dig va? Om du hittar någon hund som du har förlorat innan Obama dyker upp kan du väl hojta till så får vi ta en ny diskussion då i så fall”.

Obama dyker upp och kramas. När han åker är offret med det förlorade huset och katten lite gladare. I andra hörnet sitter offret som bara förlorat sitt hus och är ännu mer ledsen än tidigare, eftersom hon inte förlorat någon hund och därmed förlorade hon en kram från Obama.

Rapport från en kille på plats

När det händer något och tidningarna skriver “Extra – just nu” och berättar om något som just har hänt. Ni vet hur de då brukar skriva “Finns du på plats? Kontakta oss och berätta mer”. Då ringer eller e-mailar så klart någon in med massor av information.

En sån grej hörde jag på radio i bilen igår. Programledaren, eller nyhetsuppläsaren eller vad hon nu var, berättade att det dagen innan varit en tsunami-varning på Hawaii. Med sig på telefonen hade hon en svensk som befann sig på plats. Sedan fick man höra ungefär följande:

Programledaren: Berätta.

Killen på plats: Ja de varnade att det kunde komma en stor våg.

Programledaren: Vad hände då?

Killen på plats: Nä, det kom ingen våg.

Programledaren: Men de bad folk att evakuera?

Killen på plats: Ja, de sa att man skulle förflytta sig till någon plats på högre höjd.

Programledaren: Gjorde ni det?

Killen på plats: Nä, vi visste inte vart vi skulle ta vägen så vi stannade på hotellet.

Sen parkerade jag, så jag fick inte veta vad killen på plats hade gjort för andra intressanta observationer.

Madde gifter sig

Det står så i Expressen. Att prinsessan Madeleine ska gifta sig med sin Chris. Journalister skriver ju ibland saker på väldigt lösa grunder. Det är ju inte alls säkert att de ska gifta sig bara för att de har förlovat sig. Förra gången Madeleine förlovade sig så gifte hon sig inte.

Om det blir av så är ju det här i alla fall väldigt goda nyheter för alla människor som har nött ut de glasunderlägg de köpte när Victoria och Daniel gifte sig. Nu kan de köpa nya glasunderlägg med Madeleine och Chris på.

Man fläckar ju mycket hellre ner en kunglighet än sitt eget bord.

Jag är inte imponerad av Margaretas låt om Gunilla

Förväntningarna är stora på jättegrälet i Hollywoodfruar nu när tidningarna har börjat visa förhandsklipp av kvällens avsnitt.

Jag sticker inte under stol med att jag tycker att det är underhållande att sitta och skratta åt fruarnas idioti. Framför allt Gunillas dårskap och brist på verklighetsförankring.

Men det här med låten Hollywood Hollyweird tycker jag dock inte är speciellt roligt. För det första är låten dålig. Sen så fick ju Margareta inledningsvis ganska sympatisk klippning av produktionen. Men den här låten får henne att framstå som ungefär lika mogen som en fjortis. Det är till och med så illa att det får Gunilla att framstå i bättre dager.

Hur tänkte denna 43-åriga gravida kvinna när hon kom på idén att skriva den här låten? Tänkte hon att det skulle vara bra för hennes sångkarriär? Gunilla förser journalister, bloggare och twittrare med oändligt med material att skriva om henne. Det behövs liksom inte att någon “sammanfattar” det hela i en låt i ett försök att få lite uppmärksamhet till sig själv.

Rådfrågade hon sin make, som med all livserfarenhet som han samlat på sig under 80 år, tyckte att det var en lysande en idé att skriva en dålig låt full med billiga poänger? Tänkte hon kanske att låten skulle spelas på MTV?

Jag sitter naturligtvis klistrad vid TVn kl nio för att titta på spektaklet.

Det är så roligt när folk kommer hit och säger att jag har fel

Jag älskar verkligen när läsare besökare kommer hit till bloggen och berättar för mig att jag har fel.

Som Anna Borsey som verkar ha gått igenom besväret att köra det här inlägget genom Google translate. Sen tar hon sig tiden att förklara för mig vad det är jag har missförstått om den unika katten med det två-färgade ansiktet.

Nu när hon har berättat det här för mig så förstår jag ju att katten har ett oerhört stort nyhetsvärde. Någon borde ge katten en egen reality show.

Den viktiga frågan är förstås om Venus har någon talang? Katter som bara har utseendet att komma med brukar få nöja sig med 15 minutes of fame.

The Mean Kitty Song har setts 68 miljoner gånger på YouTube. Något för unika Venus att sträva efter.

En katt med “två ansikten” är väl inget märkvärdigt

Katten Venus har fått 79000 gillningar på Facebook. För att hon har ett tvåfärgat ansikte. Emil i Härnösand fick en chock när han läste om katten i Aftonbladet. För han har OCKSÅ en katt med tvåfärgat ansikte!

Emil ringde då till Aftonbladet, som gjorde ett TV-klipp med den svenska katten Doris med tvåfärgat ansikte. Intervjuade Emil via telefon och allt.

Det här är vår gamla katt som fick flytta in hos Sofia i London när vi flyttade hem till Sverige.

Jag kanske också ska ringa till Aftonbladet? Om alla som har en katt med tvåfärgat ansikte ringer till Aftonbladet kan de starta en helt separat tvåfärgade-kattansikten-bilaga och ta 12 kr för den.

Notera att Kisse (hon heter så) är mer unik än unika Venus och unika Doris. För hennes haka är också tvåfärgad, men spegelvänt mot resten av ansiktet. Hennes ansikte är alltså typ fyrfärgat.

Det borde ju ge 100000 gillningar på Facebook. Jag tror att jag får göra en Fejjan-sida åt henne. Då kan Sofia göra statusuppdateringar och berätta vad Kisse har ätit varje dag.

Bästa lokalnyheten ever?

Jag har varit väldigt besviken på Piteåtidningen på sistone. Inga insändare om triviala bråk i motionsspåret eller rysk-potatis-roulette och inga poliser som handlat lunch. När jag prenumererar på en lokaltidning vill jag minsann ha valuta för pengarna. En gång läste jag en notis om en plånbok som blivit stulen på ett gym i stan. Då kände jag mig välinformerad och nöjd.

Jag tror att den roligaste nyheten jag någonsin läst i PT var om en tjej som frös fast på marken (hittar inte artikeln i PTs arkiv, men även rikspressen rapporterade om händelsen). Det skulle förstås ha kunnat få tragiska konsekvenser, men nu kom polisen och ryckte loss henne så det slutade lyckligt.

Man får liksom känslan av att hon inte var sugen på att berätta om sin helg när hon kom till plugget eller jobbet på måndagen.

Ikea visar samhällsansvar

Här ser vi då ett exempel på hur Ikea tar samhällsansvar i Saudiarabien. De har suddat bort alla kvinnor från Ikea-katalogen där.

I Saudiarabien har ju kvinnor inte så mycket frihet. Jag tror att det är så att Ikea vill utbilda de Saudiarbiska männen litegrann. De har nog plockat bort alla kvinnor från katalogen för att visa gubbarna att de minsann får lov att börja ta lite ansvar i hemmet. Att de får lov att torka sina ungar efter badet och bädda sina egna sängar. De kan faktiskt inte förvänta sig att kvinnorna ska sköta allt sånt.

Det är fint gjort av Ikea tycker jag. Att ta sig an att utmana kvinnosynen i ett land som Saudiarabien.

Vad är grejen med topless?

Missförstå mig rätt nu va. Att tjäna sitt levebröd på att krypa omkring i buskar och ta foton på folk som inte vill bli fotograferade är naturligtvis ett yrke som förtjänar allt förakt. Men nu finns det ju folk som gör så i alla fall.

Så om man är en sådan person som är intressanta för sagda yrkesgrupp, eller andra som vill tjäna en hacka, förstår jag inte varför man måste kasta av sig bikinin eller kalsongerna på platser där folk får tillfälle att fotografera de kroppsdelar som man vill behålla privata.

Jag tror att de flesta människor när de sätter sig på planet för att åka på semester tänker något i stil med “vilken lång, kall och mörk vinter det varit, jag har verkligen jobbat hårt, så skönt det ska bli att komma till sol, värme, bad och oj vad jag längtar efter kall öl, god mat och vin”.

Hur tänker då kungligheter? “Å vad jag har jobbat hårt, mina fötter är trötta av allt trippande i högklackat och min hand är helt utarbetad av allt elegant vinkande, så skönt det ska bli att komma till sol, värme, bad och oj vad jag längtar till att…… få kasta av mig bh-n och släppa ut brösten i det fria”.

Varför behåller de inte bara bikiniöverdelen på? Då skulle det bli minde royal outrage to take legal action över?

Jag fattar liksom inte behovet av att vara topless? Om man kollar på vilken strand som helst så är det massor med människor som har på sig bikiniöverdel, trots att de har helt medialt ointressanta bröst. Så varför måste då folk med intressanta bröst ta av sig topless, om de inte vill få sina bröst fotograferade?

Är det av någon anledning viktigt att vara topless för att säkra tronföljden? Det finns ju så minimala bikinis nu för tiden att man kan ju vara i princip naken även i en bikini om det nu är det man vill vara. Om Kate hade haft några strategiskt placerade trådar på sig skulle det ju ha blivit mindre intressant att fotografera henne eftersom hon då inte skulle kunna påstås vara topless.

 

Kommer de att bura in mig tillsammans med en katt nu?

Igår kväll låg jag i sängen och läste en bok som jag lånat på biblioteket. Ja eller på bokbussen närmare bestämt, eftersom den stannade utanför dörren en dag och jag kom på att jag skulle gå in och kolla. Det måste vara 20 år sedan jag senast lånade en bok på biblioteket. Jag fick liksom lite agg mot bibliotek när jag råkade tappa bort en bil en gång när jag var på biblioteket.

Jag tycker att det är en himla bra service att de kommer och ställer en buss med böcker på gatan ute på vischan. Utbildar oss lantisar liksom, för om bussen inte hade kommit skulle jag ju aldrig ha lånat den intellektuella romanen, om en kvinna som klär ut sig i en hijab och spionerar på sin make som köpt ett fnask, och Thomas Bodströms biografi.

I alla fall. Helt plötsligt igår blev jag dödstrött och behövde sova. Just när jag skulle vika ett öra i boken hejdade jag mig. “Får man vika öron i bibliotekets böcker?” tänkte jag. För jag är inte en sådan där organiserad människa som har ett bokmärke liggandes bredvid sängen. Inga kvitton eller andra skräpbitar har jag liggandes på hyllan heller. I mina egna böcker viker jag öron. Då kollade jag igenom boken och inte ett endaste hörn i hela boken var vikt! Boken är inte så bra att man kan anta att alla som lånat den före mig har sträckläst den.

Vad betyder det här? Har ALLA människor som lånar böcker på biblioteket en oerhörd respekt för andras egendom och därför viker de inte öron i böckerna? Eller har alla utom jag ett bokmärke till hands? Medan jag låg och funderade på det här blev jag tröttare och tröttare. Att jag skulle stiga upp och leta reda på något som kunde agera bokmärke var helt uteslutet. Jag fattade ett beslut. Jag gjorde så här.

Det här är inte den aktuella boken. Jag demonstrerar i en av makens böcker om krig. Jag vill ju inte att biblioteket ska ha bevismaterial mot mig.

Vad kan hända liksom? var vad jag tänkte igår. Jag gjorde en agerande-konsekvens-analys och beslutade mig för att konsekvenserna av att vika hörnet inte kunde vara värre än att stiga upp och hämta ett bokmärke.

Idag har jag dock känt mig lite oroad och inte kunnat sätta fingret på vad det var som oroade mig. Då slog det mig plötsligen att det var biblioteksboken som bekymrade mig. Polisen i Piteå verkar ju lite nitisk. Om de arresterar en katt känns det faktiskt som att man måste vara lite försiktig med hur man behandlar bibliotekets böcker.

X-factor är lite tamt

Svenska X-factor är inte speciellt bra. Det är alldeles för mycket mys-TV. Under de sju säsonger som jag tittade på engelska X-factor löste jag aldrig korsord samtidigt. Hittills har de bra deltagarna varit vad Simon Cowell skulle kalla average och de dåliga är inte speciellt underhållande de heller.

Där svenska X-factor låter en deltagare berätta om hur hon sjöng på sin pappas begravning skulle den engelska versionen ha släpat iväg deltagaren till kyrkogården och filmat gravstenen. De dåliga deltagarna tackar för sig och går här i Sverige, i England uppviglade producenterna dem till att göra något deluded.

Domarna är också bleka. Marie Serneholt kommer aldrig att vinna någon Oskar för sitt sätt att spela förvånad.  De svenska domarna sitter och helt mesigt delar ut fjuttiga “Ja-n”. I den engelska versionen delade domarna ut 110% och en miljon yeses. De svenska domarna verkar inte ha förmågan att såga någon vid fotknölarna.

De borde plocka in någon 90-årig kärring som livar upp tillställningen litegrann.

Piteå sätter sig sig själv på kartan

Just nu känns det som att Piteå är väldigt aktuellt i riksmedia. Piteå får helt enkelt mycket uppmärksamhet för tillfället.

Först hade vi utflyttade Piteå-sonen Karl Fredrik Mattsson som trädde fram som falskmyntaren bakom horkarlsslantarna. Fredrik vill inte förklara varför han gjorde mynten. Det är väl inte alltför långsökt att gissa att det är ett försök att göra hans icke-karriär som musiker till en karriär.

Idag bjuder Piteå resten av riket på två 18-åriga brudar som anhållits för överträdelse av besöksförbud genom att stalk the police. Det här är en mycket tragisk historia. Återigen gissar jag bara, men jag tror att det är så att tjejerna på sant fjortissätt blivit kära i samma polisman. De cementerar sin vänskap genom att prata om hur fiiiiin han är och hur kära de båda är i honom, samtidigt som de förföljer honom tillsammans.

Som tur är för deras vänskap så uppskattade förmodligen inte objektet för deras kärlek uppmärksamheten och tog ut ett besöksförbud. Tänk så trassligt det hade kunnat bli om polismannen hade besvarat den ena tjejens känslor men inte den andras. Det skulle ha sprutat tårar och rykt hårtussar. Nu slutar det troligen lyckligt med enbart böter.

Saker man oroar sig för som förälder

Dottern har just fyllt två. När jag har funderat över hur lång hon kommer att bli när hon blir stor har jag alltid förutsatt att när hon har växt klart kommer hon att vara 167 cm lång.

Hon har också hudeksem och läkare har därför sagt till oss att hon har en något större risk att utveckla astma och/eller allergier. Det här är förstås oroande.

Inte nog med det. Imorse läste jag en rubrik som sa att astmabarn riskerar att “bli kortare”. Jag motstod min starka längtan att klicka och läsa artikeln. Maken har infört förbud mot böcker som heter saker i stil med Husdoktorn och Hemma-diagnos.  Han säger att min normala tolkningsförmåga av det skrivna ordet kollapsar när jag läser medicinsk litteratur. Jag har gått med på det här förbudet eftersom det är viktigt att lyssna på sin andra hälft i ett förhållande. Dessutom behöver man ju inga Husdoktorsböcker när Nätdoktorn och Google finns.

Men det oroande beskedet om astmabarn fortsatte att gnaga. Tänk om gullefjunet får astma? Kommer vi då att måsta fatta ett beslut för eller emot astmamedicinering? Hur kort blir hon om detta drabbar henne? 157 cm? Eller 147 cm? Ännu kortare? Når man tex att slå på och av fläkten ovanför spisen om man är så kort? Ska hon måsta ha med sig ap-pallen vart hon än går resten av livet i så fall? Vilken tur att jag köpte pallen i så fall.

Vid lunchtid klarade jag inte längre av att stå emot. Jag var tvungen att få svar på mina frågor. Jag klickade in mig på artikeln. Nu känner jag mig mycket lugnare.

Om dottern får astma och därmed blir kortare än planerat så blir hon 165,8 cm lång. Mycket pengar har säkert lagts ner på den här forskningen. Prioriterats över annan forskning som skulle kunna tänkas vara värdefull. Så jag tror att man kan känna sig trygg i vetskapen om att det bara är 1,2 cm det handlar om.

 

Dammsugarmisshandel

Den här kvinnan har en likadan dammsugare som oss. Några sådana trosor som hon håller i handen har jag däremot inte.

Vad har hon gjort med dammsugaren? Kolla hur den ser ut. Sliten och repig. Hur ofta dammsuger hon egentligen?

Artikeln handlar om en kvinna som upptäckt att hennes sambo varit otrogen när hon hittade ett par trosor i dammsugaren. Hon blev chockad. Hon tyckte att det var som på film. Ingen film som jag har sett, men hon kanske har en helt annan filmsmak än vad jag har.

Hon kände sig förnedrad. Hon ringde en tidning med ca 2 miljoner läsare per dag och poserade med en sliten dammsugare i knät och en trosa i handen. Då får vi väl anta att allting kändes bättre igen.

Kika också in här så får ni se den stackars kvinnan posera med locket på dammsugaren öppet och båda händerna på trosan så att den syns bättre. Som bonusmaterial finns det även ett foto där hon står upp och med trosan i ena handen visar ungefär hur dammsugaren skall användas.

Så här ser i alla fall dammsugaren i fråga ut om man hanterar den varsamt. Det är en bra dammsugare, men mina trosor skulle aldrig kunna slinka in i den eftersom de är något större än den välfotograferade trosan. En av fördelarna med att vara gift är ju faktiskt att man kan få mer tyg för pengarna när man handlar underkläder.

Bloggens målgrupp

Med anledning av föregående inlägg fick jag en kommentar från en icke-läsare som hittat till bloggen via Pusha.se (kommentaren las på Pusha, inte här på bloggen).

“bra om du har en film att visa, vem orkar läsa en så lång text?”.

Jag förelog att folk som avslutat nionde klass kanske klarar av det. Så bara för att klargöra det så riktar den här bloggen sig främst till folk som har en intelligensnivå som klarar av att läsa mer än en rad i taget.

I övrigt önskar jag också att jag hade en film att visa. En film när polisen gick i sakta mak till sin bil vore verkligen toppen.

Maktmissbruk av polisen

Jag har ju några läsare i södra Sverige. I Härnösand tex har jag en mycket trogen läsare. En annan i Trelleborg. En i Kimstad. Det tycker jag är kul för jag känner inte en kotte i någon av de städerna. Kimstad visste jag inte ens var det ligger, men nu har jag googlat och kan berätta att det ligger utanför Norrköping. Detta är ju ett bevis på att det inte bara är mamma och några av mina kompisar och kusiner som läser bloggen.

När man bor i södra Sverige är det ju inte så lätt att hålla reda på vad som händer i Piteå. Jag tror att många i södra Sverige undrar det. Det kan tom hända att vissa av mina läsare enbart följer den här bloggen för att få veta. Därför berättar jag.

Igår var det två poliser som parkerade sin polisbil på en handikappruta i Arvidsjaur. Det är ju inte Piteå, men bara 12 mil bort och lokalt är ett vitt begrepp här uppe. Polisen var inte parkerade där för att haffa tjuvar och banditer får man veta. De hade varit inne på Coop och köpt lunchsallad. Dessutom gick de i sakta mak tillbaka till bilen. Detta rapporterar PT om på två sidor idag. Med bildbevis. Trots den utförliga rapporteringen får man inte veta vilken sorts sallad poliserna hade köpt.

Med tanke på att journalisten har ringt till både länspolismästaren i Norrbotten, områdeschefen i Piteå Älvdal (fråga inte mig vad en sån gör) och chefen för gatukontoret i Arvidsjaur tycker jag att det är lite dåligt att hon inte tog reda på vad det var för sallad i påsen. Blev hon trött sen? Dök det upp något viktigare att rapportera om? Jag tror att jag ska e-maila polisen och fråga om de kan ta reda på vad det var för sallad. Om de svarar återkommer jag med besked om salladen här på bloggen senare.

I en separat artikel får man se bild på chefen för gatukontoret i Arvidsjaur. Härligt att se att det finns folk som inte börjar larva sig med kostym och grejor bara för att de blivit chefer. Keps, solglasögon, skäggstubb och rutig huvjacka ska de va på jobbet. Chefen tillstår att handikappskylten “sitter lite dåligt till” och att de ska måla markeringar på asfalten också.

Nja, om man tittar på bilderna i artikeln tycker jag att han är lite väl självkritisk. Skylten syns ju klart och tydligt. Den hänger under taket. Att det sen är i princip omöjligt att lista ut vilken ruta den avser tycker jag är att haka upp sig på småsaker.

Man ska fokusera på sånt som är viktigt. Som vilken sallad det var som polisen hade i påsen tex.

Blivande barnstjärna eller galen morsa?

Jag tänkte att om jag redigerar den här videon litegrann och lägger till lite rosor och såpbubblor kanske MTV vill visa den. Vad tror ni? Är jag på rätt spår här?

Visar MTV fortfarande musikvideos förresten? Jag trodde att de mest visade docusåpor nu för tiden. Men vad vet jag. Jag är lite för gammal för att ha koll på vad som är inne och så. Ändå har jag en bra bit kvar till 51 bast.

För att återgå till ämnet kanske jag skulle hyra en regissör som hjälper till och gör en helt ny video? Typ en som inte har utseendet för sig och ser ut som en skräckinjagande mullvad. Fast det kanske jag lika gärna kan skippa. Jag kan ju allt och vet allt bäst själv ändå.

Eller ÄR det så att alla föräldrar tycker att just deras eget barn är en stjärna? Att det inte alls betyder att resten av världen delar uppfattningen och vill köpa det musikaliska mästerverket?

Ska jag besinna mig litegrann tycker ni? Annars kanske det dyker upp ett fullständigt samvetslöst producent-team från TV3 och vill filma medan jag förstör mitt barns liv, genom att försöka få henne att bli vad jag alltid ville bli men inte lyckades med.

Kan det kanske vara så att trots att gullefjunet ser relativt glad i den här videosnutten så har hon inte alls lust att upprepa skönsången framför tusentals människor? Hon kanske vill bli läkare? Eller jobba med djur? Eller hon kanske tom vill putsa fönster? Jag drömde för övrigt aldrig om att bli sångerska. Så det är helt ok för mig om gullefjunet väljer att inte satsa på just den här av alla hennes talanger.

I vilket fall som helst tycker JAG att det här är en otroligt vacker version av Imse vimse spindel.

Journalist kränkt av Aftonbladet

Jag tycker att det är väldigt bra gjort av Dagens Svenskbladet att de uppmärksammar de kränkningar som Aftonbladets journalister utsätts för. Tänk på hur alla journalister som drömmer om Pulizer-priset får sina drömmar krossade när de får sitt första jobb på kvällstidningarna.

Hela deras kränkt-vecka tog upp allvarliga saker som människor i Sverige utsätts för.

Tänk bara hur Jenny, som egentligen heter Cecilia, måste ha mått dåligt i flera veckor för att hon var tvungen att äta middag mitt under Allsången.

Det är ju också helt sjukt att Ingvar inte får ersättning för plåtskadorna på sin bil när han åkte för att lämna tillbaka sitt paket med surnad mjölk.

För att inte tala om hänsynslösa grannar som bad Ulla hålla på och plocka in deras post i flera veckor. Om de får så mycket post tycker man ju att de kunde ha vett att stanna hemma från semestern istället för att hålla på och besvära grannarna.