Category: Nyheter och media

Nu är Carola lite lesbisk också

Jag noterade ju häromåret att för att få vara med i Så mycket bättre så måste artisterna ha något att komma med. Lite knark eller någon snyfthistoria.

Det borde man ju ha förstått att Carola skulle komma med den största bomben av alla. Jag såg inte programmet i fredags, men nu ikväll läste jag i Aftonbladet att Carola kommit ut som lite lesbisk. Så nu har jag tittat på klippen på TV4 Play. För när det står i tidningen att Carola en gång sagt att man kan bota homosexualitet och att hon en gång varit lite lesbisk vill man ju gärna se med sina egna ögon vad hon egentligen sa när hon kom ut med det här.

Jag tycker att hela grejen är oklar. Hon är ju otydlig. Gjorde hon the deed eller funderade hon bara på det?! Jag är helt ointresserad av vem Carola ligger med men om hon nu ska dra upp hela grejen så vill jag ha klart besked. Inget tvetydigt “Jag testade” och sen i nästa mening “Jag hoppade inte på tåget”.

Hur lesbisk eller bisexuell är hon egentligen är vad jag vill veta? Om hon inte kan klämma ur sig ett ordentligt svar på det tycker jag att det bara framstår som publicitetssökeri.

Maj-Britt är i framtiden

Nej jag har inte hunnit städa badrummet än. Först vaknade gullefjunet och grät och sedan fastnade jag i en fascinerande tidningsartikel. Den handlar om Maj-Britt som bor i Piteå och hon har inget internet. Kolla på bilden så missnöjd hon är. Missa inte bild nummer två i bildspelet där man tydligt ser att internet inte funkar.

Hon har varit utan internet i tio dagar. Internet försvann den 3 november och “idag är det ju den 13 november” säger Maj-Britt. Sedan säger Piteå-Tidningen att man ska läsa att det var igår det var den trettonde (läs igår).

Det här var ju märkligt tänkte jag. Tidigare idag när jag var på jobbet vet jag alldeles bestämt att det var den 12 november för jag hade ett telefonmöte inbokat den 12e och det hände idag. Men Maj-Britt har redan varit utan internet i tio dagar sedan den tredje.

Det här kommer ju att ordna sig förstås. Maj-Britt har ju säkert inget internet imorgon heller, å då är det ju den trettonde så då har hon ju varit utan internet i tio dagar. Så då blir det ju rätt för alla som läser artikeln då. Och på fredag är det ju den fjortonde och då blir det ju även rätt för alla som läser artikeln då för då var ju den trettonde igår.

Vad det är för datum och hur många dagar Maj-Britt varit utan internet spelar ju egentligen ingen roll. Det viktiga i sammanhanget som föranledde en tidningsartikel är ju att Maj-Britt är utan internet. Det “tjorvar”.

NU ska jag stänga ner internet och gå och lägga mig. Badrummet finns ju kvar imorgon och kommer att vara lika skitigt då så det kan vänta.

Dyr peng

Det finns en pojke som heter Niall Horan. Han är med i ett pojkband som heter One Direction.

Niall Horan har en bror som heter Greg Horan. Greg har en son som heter Theo. Sonen är alltså Nialls brorson.

Brodern Greg är sur för att Niall inte kommer och hälsar på Theo. Detta vet Daily Mail för att han berättade det på Twitter.

När Niall la upp en bild på sig själv och brorsonen Theo på Twitter så fick bilden så många likes att brodern Greg fick storhetsvansinne och startade en websida för sin son Theos fans. Redan där börjar man ana att brodern Greg inte har alla getter hemma, men det blir värre.

Brodern Greg och hans fru/sambo/whatever-lika-crazy/giriga-andra-halva har gjort ett First Birthday Commemorative Coin för att fira sonen Theos första födelsedag. Ett sådant där mynt som de brukar göra för att fira att Englands drottning har suttit på tronen i femtio år typ. Man kan köpa detta mynt för £19,50 (dryga 200 kr).

De ska också starta en månadstidning om……. ja inte vet jag, så långt har jag inte orkat forska…… men det verkar som att den ska handla om ungen. Och om One Direction antar jag.

Jag tänkte att det här är sådan där information som jag måste berätta för er eftersom svenska tidningar inte har full bevakning på den här typen av “nyheter”. Jag känner därmed ett ansvar att täcka upp det här området så att ni inte går miste om den här kunskapen och möjligheten att köpa ett helt värdelöst mynt för 200 spänn.

Jag är inte redo ännu

Det var då ett jävla tjat om SATS. Barnet frågar dagligen “När ska vi börja gå på MiniSATS?”. Å min chef skickar anmälningsblanketter och information. Kan man inte få fundera litegrann utan att folk börjar terrorisera en.

Jag tror att ryssen har åkt hem förresten. Vi har bytt ämne nu. Jag tyckte att ryssarna var lite spydiga idag så jag tror att de har fått ut sin ubåt säkerhet och nu när det inte kan bevisas att de var dem så kaxar de till sig.

Slut för idag.

 

Kalsongerna var inte ens med

När man ser en rubrik som säger “Räddades från tredje våningen i kalsonger” på förstasidan av en kvällstidning på nätet så måste man klicka och läsa. Man blir ju sjukt intresserad av det här med kalsongerna. Man får ju intrycket av att kalsongerna spelar en central roll i dramat. Man förväntar sig kalsonger.

Men igår kväll när jag låg i sängen och läste den här artikeln så var det inte med några kalsonger alls. Kalsongerna nämndes överhuvudtaget inte. När man klickade på artikeln ändrades till och med rubriken så att kalsongerna var borta.

Jag antar att jättemånga läsare hört av sig och klagat för nu har de ändrat texten så nu är det med en mening om kalsongerna. Jag tycker ändå att det var väldigt toftigt med information om kalsongerna i förhållande till rubriken. Man får varken veta vilken färg, modell eller märke kalsongerna hade. Dålig journalistik att de inte ens kunde ta reda på sådan enkel information tycker jag.

Den rasistiska appen

De berättade just på Aktuellt om någon sorts app som någon har uppfunnit där man kan gå in och berätta om misstänkta saker man har sett i olika områden och varna andra. Typ om man såg någon människa som ser farlig eller brottsbenägen ut kan man skriva i den här appen så att andra kan undvika området eller vara vaksamma. Sedan kan användarna bedöma “varningen/tipset” genom att betygsätta det och lämna kommentarer.

De berättade på Aktuellt att appen har anklagats för att vara rasistisk och att den skulle kunna orsaka att hela bostadsområden eller vissa typer av människor skulle kunna bli orättvist utpekade. Appens skapare försvarade sig med att meningen med appen är att hjälpa andra.

Jag satt där och undrade vad de pratade om för ny app? Facebook har ju funnits hur länge som helst liksom! Där sitter ju folk och varnar för vita pickup-bilar (som påstås innehålla pedofiler som ska kidnappa barn) och utländskregistrerade bilar (som påstås innehålla tjuvar som kommer att göra inbrott) dagarna i ända.

Sedan kommenterar folk och kommer med ytterligare varningar mot andra blå/röda/gröna bilar och då kommenterar andra och kallar dem rasister och då blir inte-rasist-men-människorna arga och sedan kommer någon och berättar att det faktiskt finns anledning att vara misstänksam för häromnatten såg någon en misstänkt bil passera i just deras kvarter och när de vaknade på morgon så hade någon flyttat på deras kvast på farstubron vilket är ett säkert tecken på att tjuvarna kommer att komma tillbaka och göra inbrott.

Helt sjuk app alltså. Fattar ni att folk försöker tjäna pengar på att folk ska göra sådant som de redan gör helt gratis på Facebook?!

Alla förlorade

Sämsta möjliga valutgång i söndags. Ingen vann. Nu får vi lita på att våra politiker reder upp det här. Det verkar ju gå jättebra så här långt i alla fall.

Medan de håller på och spelar schack så roar jag mig med att spekulera hur det kan tänkas låta på de olika partihögkvarteren.

Hos sossarn:

“Vem ska vi prata med? – Vi pratar med alla. – Utom Jimmie. – Ring till Annie. – Tror ni Fredrik fortfarande har kvar sitt nr, ska vi testa att ringa Fredde? – Annies vill inte prata, men partisekreteraren Michael säger att han gärna hänger med på fika. – Skit i Annie då, vi ringer till Janne. – Det är upptaget hos Janne, hans kompisar ringer och tjatar att han ska avgå. – Vad sa Jonas när du pratade med honom? – Nä han sa inget, han hann inte för jag sa att vi inte vill prata med honom just nu men att jag ringer sen när vi vill prata. – Sitter du och pratar med Åsa och Gustav nu igen? Jag trodde att vi var överens med dem? Säg till dem att sluta tjata om kärnkraften, vi har inte tid med det nu, de får lov att gilla läget. – Ska vi ringa till Göran? Är det någon som kommer ihåg vad Göran sa, vill han prata eller ej? Ska vi ringa och kolla om Göran vill prata? – Helvete också, vad ska vi göra om ingen vill prata med oss? – Du där som sitter i hörnet, du får ringa till journalisterna “anonymt” och säga att vi har en plan och att allt går precis som vi har tänkt oss”.

Hos vänstern:

“Å vad vi längtar efter att få prata med Stefan. – Vilka ministerposter ska vi ha? – Äntligen får vi vara med och prata. Kom nu så går vi och pratar med Stefan. – Vafan säger du, vill Stefan inte prata med oss? – Vill han prata SEN? – Fy vad taskigt. – Kom så sätter vi oss ner och skriver en lista över vad vi ska säga när han ringer senare och vill prata.”

Hos Miljöpartiet:

“Äntligen får vi vara med och prata. – Ska vi ringa till Stefan och bara snacka en stund? Det är ju viktigt att hålla kontakten när man är kompisar. – Jag glömde säga det där om kärnkraften när vi pratade sist, jag ringer och påminner dem om att vi vill prata om kärnkraften. – Nej, nej, prata inte om kärnkraften, vi pratar bara om miljöskatter nu, vi kan prata om kärnkraften sen. – Alltså, det var länge sedan Stefan ringde, vi har ju inte pratat sen i morse, tänk om han pratar med någon annan?”

Hos Sverigedemokraterna:

“Nu MÅSTE de prata med oss. – Vad säger du? Sa Stefan till dig att han inte tänker prata med oss? – Nej han sa det inte till mig, han pratar ju inte med oss, jag såg det på tv. – Ska vi ringa till Fredrik? Är det fortfarande Fredrik man ska ringa till om man vill prata? Om man får prata med någon annan än Fredrik hos dem kanske de vill prata med oss! – Vi ringer till journalisterna och säger att nu MÅSTE de andra partierna prata med oss, journalisterna svarar ju i alla fall när vi ringer. – Ska vi inte ringa till någon och säga att de MÅSTE prata med oss? – Nej, skit i det ingen har ju velat prata med oss på fyra år. Vi spelar lite nätpoker istället.”

Hos Moderaterna:

“Svara inte om Stefan ringer, vi vet inte vem som ska prata med honom om han ringer. – Borde vi inte ringa och prata med någon? – Vem ska vi ringa till? Borg vill ju inte prata. – Ska vi ringa till hon där som sa att Stockholmare är smartare än lantisar eller ska vi ringa till hon den andra som nästan ingen vet vem det är? – Nån Muffare, kan vi inte prata med någon som har varit ordförande i MUF? – Vi måste skynda oss och hitta någon vi kan prata med. Om Stefan inte hittar någon som vill prata med honom kanske vi kan ringa till Annie, Janne och Göran och prata om vi har någon som kan prata med dem.”

Hos Centern:

“Har Stefan ringt igen än? –  Hur många gånger har han ringt? Ska vi prata med honom när han ringer nästa gång? – Vi bjuder på fika först också säger vi att vi inte vill prata, men att vi kan fika fler gånger. – Tror ni att det var rätt att säga att vi inte vill prata? Vi kanske skulle ha avvaktat med att säga det? Vi vet ju inte vem vi ska prata med nu när vi inte längre kan prata med Fredrik. – Äsch det gör inget, nu pratar vi inte med någon också avvaktar vi. Vi kan ändra oss sen, det gör inget för vi är ju politiker”.

Hos Folkpartiet:

“Nu får för fan folk sluta ringa och föreslå att jag ska avgå eller fråga om jag ska avgå! Jag ska sitta kvar här och kolla om någon ringer och vill prata. – Jag kommer inte att prata med Stefan om han ringer. – Har Stefan ringt än? Du sa väl att vi inte vill prata med honom? – Vad sa han mer exakt när han ringde förra gången då? Mina barn är redan så stora så jag behöver ingen ytterligare semester- förlåt föräldramånad. Jag tycker att vi ska be om betyg från tidigare ålder om Stefan ringer och vill prata. – Är det Stefan som ringer? Säg att jag är på dass, jag vill inte prata med honom. Inte än i alla fall”.

Hos Kristdemokraterna:

“Är det någon som har ringt? Någon som vi inte vill prata med? Ingen alls? Är du säker på att mottagningen fungerar? Det ringer säkert någon till oss också snart”.

Tre saker som kommer att bli bättre efter valet

– Folk kommer att sluta stoppa en massa pappersskräp i min brevlåda som jag måste bära iväg till återvinningen.

– Folk kommer förhoppningsvis att sluta dela kvällstidningsartiklar om Sverigedemokraterna på sociala medier.

– Vi kommer att slippa se partiledarna stå uppradade i tv varje kväll och spotta ur sig klyschor.

Vad har lådan för betydelse?

Jag har inte orkat läsa allting som skrivits i viktiga frågor i den här valrörelsen, men jag har haft lite koll på rubrikerna.

Den här lådan som dyker upp titt som tätt – vad har den för roll i valet och i Sveriges framtid?

Jag har inte orkat läsa artiklarna men jag såg att Löfven stod på en låda i en debatt och att han var rasande över lådan. Nu ikväll har lådan tydligen gjort comeback enligt Aftonbladet. Ikväll har Anders Pihlblad stått på en låda. Av vad jag läste så är jag osäker på om det är bra eller dåligt att programledaren stod på en låda.

Vad betyder det här med lådan? Har lådan ett politiskt budskap? Vad representerar lådan? Tänk om jag röstar fel imorgon för att jag inte fattar det här med lådan.

Jag tycker faktiskt att man kan begära att journalisterna är lite tydligare i sina politiska analyser kring det här med lådan så att man fattar vad de menar när de skriver om lådan. Herregud, tidningarna kan faktiskt inte förvänta sig att alla är lika intelligenta som dem och bara fattar det här med lådan utan att de förklarar lådans betydelse för Sveriges framtida politik.

Är Jennifer Aniston världens mest skendräktiga kvinna?

Är det inte dags att de [skvallerpressen] lämnar Jennifer Aniston ifred någon gång?

Kvinnan är 45 år gammal och har varit konstant gravid i 10 år och inte fått någon unge ännu. Hon kanske aldrig får något barn. Hon kanske inte vill ha barn. Fast tidningarna har i och för sig rapporterat att hon vill ha barn, och om de skriver så måste det förstås vara sant (trots att tidningarna aldrig levererar någon unge när de utlovat det i rubrikerna). Hon kanske inte kan få barn fastän hon vill. De män hon har varit ihop med kanske inte velat ha barn fastän hon har velat. Hon kanske inte kan få barn längre. Hon kanske aldrig har kunnat få barn.

Det tog oss sju år att bli gravida med gullefjunet, och Huffington Post har en guide över alla Anistons graviditeter under de typ senaste tio åren. Jag minns hur jobbigt det var att i sju år försöka bli gravid och att familj, vänner, bekanta och främlingar föreslog att det var dags att vi skaffade barn innan det var försent. Och då var jag ändå “bara” 36 när jag äntligen blev gravid. Så det hon utsätts för måste ju vara irriterande om hon inte vill ha barn, och rent ut sagt grymt om hon vill ha barn men inte kan eller inte hittat en karl som duger till att bli fader.

Tänk om hon längtar jättemycket efter barn, men inte kan få barn? Eller har känt klockan ticka i typ tio år? Tänk om det är så också måste hon varje vecka svara på frågor om utifall att hon är med barn ännu, eller när hon har tänkt skaffa barn. Tror “journalister” att hon har en plan som går ut på att hon ska skaffa barn när hon är femtio?

Jag tycker att det är dags att de börjar fråga henne något annat. Vad som helst. Vad hennes frisör heter eller kanske till och med något om hennes nyaste film. Låt henne vara frivilligt eller ofrivilligt barnlös ifred och om hon skulle överraska med en unge efter 45 kan de ju sälja massor med lösnummer då. Jag tycker att tidningarna kan ägna sig åt att göra Miley Cyrus eller någon annan i fertil ålder med barn i några år istället.

Jimmie Åkesson – heter han verkligen så??!!

Hallå världen är det någon som märkt vad jag just märkte?!

Jag googlade Jimmy Åkesson och upptäckte att Jimmy verkar heta Jimmie.

Stämmer det här? Va? Vet någon?

Jag vill ju på inget som helst sätt vara fördomsfull va, så jag vet förstås att folk inte är White Thrash och mer sannolika att bli fängelsekunder bara för att de har ett förnamn som slutar på Y. Det vet jag faktiskt. Jag är inte den som håller på och dömer folk på lösa boliner.

Men att byta ut “y:et” mot “ie” alltså. Är inte det en ledtråd?? Ett säkert tecken på att någon försöker dölja något…

Dessutom läste jag i tidningarna i veckan att Jimmie hade sagt att SVT fick honom att framstå som mindre vetande. Det är ju tamifan oförskämt.

Jag fattar precis hur arg han blev. Som att han skulle behöva SVTs hjälp till något som han klarar alldeles utmärkt själv.

The Ice Bucket Challenge

Är det ingen mer än jag som är trött på den här Ice Bucket Challenge än? Ska det vara märkvärdigt på något sätt att hälla lite isvatten över huvudet?

Värst är alla dessa kändisar som använder det för att få publicitet. Ta på en BH om ni ska hälla vatten över en vit t-shirt liksom. Det är bara töntigt att “glömma” BHn.

Inte för att jag är Facebook-kompis med George Bush, David Beckham, Daisy Lowe och gänget men folk sitter ju och trycker på ‘Gilla’ så att deras klipp hamnar i mitt nyhetsflöde ändå.

Kan inte folk bara donera pengar till välgörenhet utan att smutsa ner flödet i sociala medier och ‘The Column of Shame‘ i Daily Mail?

Det är ingen idé att ni nominerar mig. Jag Vågar-Vägra-The-Ice-Bucket-Challenge#.

Ett talangtävlings-inlägg på allmän (?) begäran

Om jag förstår Cs kommentar på förra inlägget rätt har svenska Idol börjat. Det hade jag missat. Vi firar i alla fall denna stora händelse med ett klipp av den bästa audition i talangsammanhang ever.

Warren Wald hette killen och på höjden av hans berömmelse var det en av mina jobbarkompisar som träffade honom på en nattklubb. Hon gick fram och sa “Great audition” och han svarade “Thanks”. Jag var hur avundsjuk som helst över det.

Är “smyckesexperten” Johanna Pietsch helt inkompetent?

Jag hade egentligen inte tänkt blogga mer om den ointressanta händelsen att Carl Philip har friat till Sofia men jag kunde inte låta bli att läsa några av kvällspressens välskrivna artiklar om ämnet. 

Då kom jag fram till att jag inte kan låta det här med “smyckesexperten” passera.

Johanna säger: “prinsen har säkerligen själv varit med och designat den för sin käresta”

Jag undrar: Som när han designade ett gnistskydd?

Johanna säger: “den passar henne ypperligt med tanke på det välgörenhetsarbete hon utför i Sydafrika. Då vill man inte bära för stora diamanter och givetvis vill man aldrig ta av sig sin förlovningsring”

Jag undrar: Brukar hon smutsa ner sig när hon gör välgörenhetsarbete eller lånar hon bara ut sitt namn som blåblodiga kungligheter gör?

Johanna säger: “Man förstår att han känner sin kära väl eftersom han valt att ge henne en ring som dels inte bräcker hans systrars förlovningsringar, fastän han mycket väl hade kunnat, utan väljer något vackert som ända har en viss enkelhet”

Jag undrar: Mycket, jag undrar mycket. Jag undrar om smyckesexperten Johanna verkligen sa ‘ända’ eller om hon sa ‘ändå’ och Aftonbladets “journalist” fick det här med a och å och ä om bakfoten? Jag undrar också över sambandet mellan att “känna sin kära” och ens systrars förlovningsringar? Menar “experten” att Carl Philip visste att Sofia ville ha en mindre fin ring än hans systrar eller menar hon att han visste att protokollet kräver att hon ska ha en mindre fin ring?

Nu måste jag gå och fråga maken om han någonsin har refererat till mig genom att kalla mig “sin kära”. Jag har aldrig hört honom göra det men han gillar ju bordsdukar och tygservetter så man vet ju aldrig vad han säger om mig bakom min rygg.

Bra saker med Carl Philips bröllop

– Nu kan äntligen rojalisterna komplettera sin samling av glasunderlägg.

– När det här är över är det slut på kungabröllop på minst 20 år.

– Sverige får en kungafamiljsmedlem som har fått en stjärtmassage i tv.

– Snart kommer kvällstidningarna att se till att vi får veta vad Herman Lindqvist och Leif GW Persson tycker om det här giftemålet.

Det sämsta med allsången är allsången

Jag missade förstås Allsång på Skansen. Jag minns inte när jag senast såg ett tv-program som börjar klockan åtta på kvällen. Vid den tiden är jag vanligtvis mitt uppe i någon sorts förhandling som skulle få Carl Bildt att blekna och ge upp.

Jag har dock snabbspolat mig igenom programmet på nätet. För jag tycker ju egentligen om folklig underhållning. Problemet med Allsång på Skansen är bara den där jävla allsången. Det är det sämsta med allsången. Just ikväll var skärningen på de genomskinliga bitarna på Marlena Ernmans klänning inte heller så lyckade, men jag retar mig ändå mest på allsången.

Jag fattar inte varför en massa folk som inte kan sjunga ska vara med och bröla i micken och förstöra sångerna. När Ace Wilder skulle allsjunga Idas Sommarvisa tog hon dessutom allsångsbiten till en extrem och var helt busy doin’ nothin’ at all och sjöng ingenting alls själv.

Det där jobbet som drottning är då inget för mig

Det är på inget sätt så att jag inte tror att jag skulle klara av att vara drottning. Men i Daily Mail kan man läsa att Kate Middleton har haft på sig samma outfit två gånger förut. “Storyn” är alltså att hon har setts offentligt i samma kläder TRE gånger. Vi pratar alltså samma outfit tre gånger under hennes livstid, inte under samma månad.

Det är klart att jag förstår vikten av att inte använda samma kläder tre gånger. Det är därför jag har som princip att bara använda ett byxpar på jobbet två gånger samma vecka. Detta innebär att man måste äga tre byxpar som är presentabla nog för en kontorsmiljö och vara disciplinerad med tvättningen.

Svarta byxorna måndag, lila byxorna tisdag, gröna klänningen onsdag, måndagens svarta byxor på torsdag och jeans på dress-down-friday. Men de där svarta byxorna är mina skönaste så ibland när jag ligger efter med tvätten och inte hittar tillräckligt med alternativ att varva med så har jag de svarta byxorna måndag, onsdag och torsdag. Jag har flera par jeans så det finns alltid ett rent par till fredagen.

Så ni hör ju att jag inte är lämpad att vara prinsessa eller drottning eftersom jag ibland använder samma byxpar tre gånger samma vecka och som prinsessa/drottning har man överskridit gränsen redan när man använder byxorna för tredje gången under sin livstid.

Förutom det är jag förstås fullt kompetent att vara drottning. Men det låter som ett ganska tradigt jobb så jag valde bort det som karriärväg.

Bamsevägg vs Rosa hjärta

För ett tag sedan läste jag att Harper Beckham hade fått en 6+ miljoners Damien Hirst tavla till sin barnkammare. Ett rosa hjärta. Det är väl klart att en två-årig unge blir glad över ett gigantiskt rosa hjärta.

Min unge blev också glad när hon fick saker på väggen i sitt rum. Vi köpte en Bamse-tidning för typ 40 spänn (dvs hundrafemtiotusen gånger billigare än Hirst-tavlan) i december och då följde det med en väggkalender. Det enda hon gjort med den där kalendern har varit att bläddra i den och peka på bilderna och prata om dem. Hon har inte brytt sig ett dugg om dagarna. Nån enstaka gång har hon frågat vilken ruta som är lördag.

Så i morse medan jag vabbade rev vi ut alla bilderna och satte upp dem på väggen. När hon river ner dem och ritar på dem med tuschpennor kan jag bara torka av dem, för jag har laminerat dem av just den anledningen att de ska tåla lite misshandel. När ungen Beckham river ner och ritar på sin tavla så ska de göras en massa redovisningstekniska nedskrivningar av värdet i Beckham-imperiets bokföringen och sedan måste de spendera tusentals pengar på att restaurera tavlan.

Beckhams unge och min unge är förmodligen lika glada. Eventuellt är min unge lite gladare för många tavlor är bättre än en tavla. Bamse är dessutom roligare än ett endaste hjärta. Och jag är inte det minsta avundsjuk för att Beckhams är rika och inte vi. För jag vet att Victoria Beckham är hungrig. Det ser man på henne, och vad är det för mening med att vara rik om man ska gå omkring och vara hungrig jämt.

Bamsevägg

Men vänta nu här tänker ni – har inte året tolv månader? Varför har vi bara elva tavlor då?

Jo för att den där satans laminatorn hakade upp sig och förstörde decembers pepparkaksbak i Bamsehuset. Som ett jävla dragspel ser december ut.

LaminatorskadaOm det är någon som har den där Bamsekalendern men inte använder den och bara låter den ligga och skräpa för att ni inte hunnit kasta bort den ännu får ni gärna höra av er och donera december till oss.

Jag kan skicka en teckning som gullefjunet ritat i retur. Den kan mycket väl bli värd 6 miljoner någon gång i framtiden när gullefjunet är en berömd konstnär.

 

Precis så tycker jag också om kameler och getter och höns

Det är ju länge kvar till valet så man behöver ju inte bestämma sig för hur man ska rösta än på länge. Fast om man hittar ett parti som verkar vettigt och tycker precis som en själv i viktiga frågor så finns det ju ingen idé att gå omkring och vela.

I morse på tunnelbanan läste jag om nya partier i Metro och nu känns det som att jag vet hur jag ska rösta i år.

PartiprogramRedan när jag såg namnet tänkte jag att det här kunde vara partiet för mig. Inget vanligt Djurägarparti utan ett Djurägar mellanslag Parti med stort p. Sen var de det där med kamelerna, getterna och hönsen. Precis så tycker jag också. Kameler och Getter är en sak och Höns är en helt annan sak och det är bra att det finns politiker som förstår det här och kan föra fram den här frågan.

Det lutar att att Djurägar Partiet får min röst i september. Jag ska bara kolla var de står i vård, utbildning och skattefrågorna först.

Jag lovar dock att inte förhasta mig och lova bort min röst för tidigt. När jag började googla efter Djurägarnas partiprogram upptäckte jag att det finns ett parti som heter Kvastpartiet och ett Jongleringsparti. Innan jag bestämmer mig för hur jag ska rösta vill jag kolla upp om de kan vara så att de har en politik som jag tycker är ÄNNU viktigare än det här med kameler och getter och höns.

Piteåtidningen vill inte att hela Sverige ska skratta åt dem

För några månader sedan så höll Piteåtidningen (PT alltså) på med en artikelserie där de granskade hur mycket olika kommunala avdelningar spenderat på representation. De skrev saker som “kommunalkontor X åt mat för 10000 kr varav 300 kr spenderades på öl och vin” och det skrevs oproportionerligt många paragrafer om de 300 kronorna alkohol. Det lät som en skittråkig personalfest. 

I slutet av artikelserien så kom det en artikel om Pitebo (det kommunalägda bostadföretaget) där PT skrev att Pitebos styrelse varit på studiebesök i Stockholm. Då kunde man läsa att “Pitebo gick på innekrog i Stockholm och spenderade X antal kronor”. Att gå på innekrog i Stockholm av alla ställen är nämligen höjden av dekadens förstår ni.

Sedan berättade de att “innekrogen” ifråga var Golden Hits!

Då höll resten av Sverige på att garva ihjäl sig. Ja, kanske inte hela Sverige, men jag och de få människor söder om kommungränsen som råkade läsa artikeln vred ju oss i skratt åt att PT kallade Golden Hits för “innekrog”. När jag berättade den här historien på jobbet sa en av mina 25ish-åriga kollegor att han hade varit där och beskrev stället som “en Finlandsfärja typ”.

Det här med den dåliga kunskapen om vad som är ett inneställe i Stockholm var ju i största allmänhet ganska pinsamt för PT. För att citera en av mina Piteåkompisar som bor här i Stockholm – “där visade Piteåtidningen verkligen sitt lantisnylle…”.

Så man förstår ju faktiskt varför de nu gjort såhär.

Piteåtidningen

På det här sättet försäkrar de sig ju om att ingen utanför kommungränsen läser tidningen och skrattar åt dem.

Jamenaralltsådetfattarvälalla att ingen vill betala 1 kr (eller ännu mer när prova-på-tiden är slut) för att läsa en tidning som kallar Golden Hits för “innekrog”!

Lite trist dock. Ja okej då, jag erkänner att jag är lite upprörd. Jag hade gärna velat läsa om de där istapparna som hänger från ett tak i Arvidsjaur. Men någon krona tänker jag inte betala för det. Jag ringer till morsan och farsan som har papperstidningen istället och frågar vad istapparna hade för nyhetsvärde.

Jag fattar inte varför alla är så arga på Jens Spendrup?

Om ni har missat den här fina historien så är Jens Spendrup ordförande för Svenskt Näringsliv och han sa i en intervju att han inte var feminist och att anledningen att det inte finns fler kvinnor i styrelseposition är att det inte finns fler kompetenta kvinnor än så.

Alla är jättearga.

Jag fattar inte varför? Han sa ju vad han tänkte. Det är väl bra? Han skulle ju ha kunnat ljuga och spotta ur sig några floskler.

Det finns “bäst före” och “sista förbrukningsdag”. Å ja menar, den här gubben är ju sjuttio bast! Hallå liksom. Är det någon som väntar sig nyskapande och förändring från en gubbe som snart når blöjstadiet? Jag misstänker att han kommer att ha synpunkter när det är dax. Han lär nog säga “Så här var det inte sist jag hade blöjor för 68 år sedan”. Den intressanta frågan kommer förstås att vara om han tycker att blöjorna har förändrats till det bättre eller det sämre?

Om han hade sagt att han var feminist så skulle ju folk ha kunnat få för sig att även om vi var efter “bäst före” datumet så duger det att behålla. Så som man gör med bröd liksom. “Vi kollar om det funkar imorgon bitti, annars ger vi det till fåglarna”. 

Det var väl bra att han sa vad han tyckte. Så att alla fick reda på att han har passerat sin sista förbrukningsdag? Vissa gubbar behöver ju lyftas ut och det är väl bra när de hjälper till själva.

Skämmes Sundbys mamma

Den pålitliga tidskriften Aftonbladet, som aldrig rycker några citat ur sitt sammanhang, berättar att Sundbys mamma sagt att han “borde åka hem till sin son”.

Som en sann svensk så förfäras och upprörs jag av detta. Hur kan man göra ofördelaktiga uttalanden om sitt barns insats i OS?

Så kommer jag definitivt inte att uppföra mig när gullefjunet tävlar i OS om några år. Jag kommer att heja och vara största supportern oavsett hur det går. Skulle hon komma fyra så finns det ju fler OS och Nobelpris och andra saker att vinna.

Stand back – we are going in!

Jag kände mig lite inspirerad av den här Bill Clinton-Liz Hurley historien och påståendet om att han förfört henne med en töntig filmreplik.

Jag tänkte “så ska jag också göra”. Så det här inlägget fick en filmrepliksrubrik. Jag vet inte riktigt vilken film, jag har hittat på repliken själv. Men jag är helt säker på att den repliken finns med i någon film någonstans. Jag vet bara inte vilken.

Jag ska förstås inte förföra någon skådis eller president. Jag ska städa en köksskåp.

Krigszon

Jag gillar de frågor som Sverigedemokraterna lyfter fram

När man bor utomlands i över tio år blir det lätt så att man börjar romantisera Sverige litegrann. Man slår sig lite för bröstet och berättar för sina icke-svenska vänner vilket fantastiskt land Sverige är. En annan sak som händer efter drygt tio år är att man tappar kollen litegrann.

Det är klart att jag hade hört talas om Sverigedemokraterna innan vi flyttade hem. Jag visste om att Ny Demokrati-farsen från nittiotalet hade upprepat sig och att en liten del av Sveriges befolkning återigen röstat in ett gäng pajaser i riksdagen.

Det var dock lite av en chock när man väl flyttat hem och man insåg att Sverigedemokraterna var Sveriges tredje största parti. Det kändes litegrann som att man hade flyttat till typ Österrike. Jag vet inte om ni någonsin har träffat någon från Österrike men jag har flera vänner och bekanta från det landet och de är generellt lite märkliga. Om man får hålla på och sterotypa skulle jag vilja påstå att om man ställde en Österrikare och en Sverigedemokrat bredvid varandra skulle man inte kunna se skillnad på vem som var vem.

Nu är det ju valår för första gången sedan vi flyttade hem. Det känns viktigt tycker jag. Vad är det egentligen för land jag har flyttat till? Lever mina landsmän upp till den fantastiska bild jag målat upp för våra utländska vänner i 15 års tid? Det spelar inte så stor roll om folk röstar höger eller vänster – jag kan försvara båda delarna när jag förklarar för våra vänner hur fantastiskt Sverige är – men va fan gör jag om Sverigedemokraterna är framgångsrika i valet?! Då blir det ju husvagnssemester i Sverige i flera år framöver för att inte behöva skämmas.

På sistone har jag dock börjat känna mig hoppfull. När det är valår brukar ju partier börja lyfta fram frågor som de tycker är extra viktiga. Ur den här synvinkeln känner jag att jag verkligen tycker om de valfrågor som Sverigedemokraterna väljer att lyfta fram.

Behårade armhålor och kränkta vita medelålders män som försöker lyfta fram diskrimineringsfrågor.

Det finns hopp om liv alltså. Hopp om att när det verkligen kommer till kritan så kommer inte 10% av Sveriges befolkning att rösta på ett parti vars representanter twittrar om behårade armhålor.

Det är så lågt man kan komma ju. Hur kan man bry sig om lite hår i en armhåla när man varje gång man åker tunnelbana ser otaliga män som har långa hårstrån hängandes ur näsan?!

Fokus liksom.