Category: Nyheter och media

Det är viktigt att läsa tidningar

Det är fortbildande att läsa tidningar. Man lär sig mycket.

Idag har jag tex läst Aftonbladet och därmed utökat min kunskapsbank med följande information.

Nä hörni, nu får det vara nog med intellektuellt läsande för ikväll. Ibland måste man koppla av också. Slutet på Gladiatorerna är vad som erbjuds på TV så det får bli det.

Vad har hänt den här stackars tjejen?!

Efter flera timmars nyhetstorka medans svenska medier idag varit utsatta för överbelastningsattacker blev man ju lättad när man äntligen kunde komma in på Aftonbladet och kolla vad som hänt idag.

Då möttes man av den här rubriken och blev helt bestört. Kolla vilken snygg tjej – vad är det för förfärligt EXTRA som har hänt henne? Nära Piteå av alla platser!

Evening Prom Dresses

Caroline heter hon. Hennes ljuslyktor skakade. Hon funderade på att kasta sig under bordet.

Det verkar som att hon samlade sig. Hon kastade sig inte under bordet. Istället ringde hon Aftonbladet. Fast det vet jag ju i och för sig inte. Hon kanske gjorde både och. Hon kanske låg under bordet med ljuslyktan på när hon gav sin informativa intervju till Aftonbladet.

Det fantastiska med det här är i alla fall att Caroline har gett lidandet med jordskalvet i Norrbotten ett ansikte. Så att alla förstår hur hemskt det var. Som en bonus – förmodligen mer för Aftonbladet än för henne – ser alla dessutom hur snygg hon är. Bilden visar liksom inte hur hon gräver sig ut från någon raserad byggnad. Bilden illustrerar i allmänhet väldigt lite katastrof.

Det ser mer ut som en helt vanlig selfie.

Ingen skugga ska dock falla över Caroline. Man kan faktiskt ta en selfie även när ljuslyktor skakar. Man handlar inte rationellt i sådana situationer. Att ta en selfie och ringa Aftonbladet när ljuslyktor skakar är nästan samma sak som att rädda sopkorgen när det brinner.

Aftonbladet och dess gelikar uppmuntrar sådan “krishantering”.

 

Jag saknar inte ord för att beskriva Annelie Nordström

Ni får förlåta mig för att jag inte finner förmågan att uttrycka det förakt jag känner för Annelie Nordström ordentligt. Det är ju meningen att den här bloggen ska vara humoristisk och när jag läser om den här idioten tappar jag min humor litegrann.

Jag hittar bara en massa synonymer som jag inte får ihop till meningar. Maktfullkomlig, ointelligent, inkompetent, oansvarig, ej lämpad för uppgiften, oförskämd mot sina medlemmar och även allmänheten om hon tror att någon ska tro på hennes lögner.

Jag är inte ens medlem i Kommunal och jobbar inte för någon kommun. Lite tyvärr – jag har hört att om man är tjänsteman på kommunen har man extremt långa fikaraster och går hem efter lunch på fredagar och stämplar in tjänstemöte – en förmån som facket förmodligen gett sina medlemmar i utbyte mot att fackföreningsledningen får ekonomiska fördelar i utbyte mot att inte kräva högre löner för sina medlemmar.

Men trots att jag inte är medlem är jag högst upprörd över att hon inte hade vett att avgå klockan fyra idag när hon hade chansen.

Å då har jag inte ens börjat med Margot Wallström och den där gubben som avgick som ser ut som att han är gödd på gåslever och oxfile med bearnaisesås på sina medlemmars bekostnad.

Men frukta inte. Min humor återkommer troligtvis. Om någon dag när jag har återhämtat mig och finner tid kanske jag kan sammanställa en lista med lite råd till Annelie.

Tills jag samlat mig – lyssna på refrängen Ebba Gröns Staten och Kapitalet….

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.

Khloe kom på bättre tankar

Lamar: Min fru vill skiljas. Det vill inte jag. Jag måste komma på något smart för att rädda äktenskapet. Vad ska jag göra? Nu vet jag! Jag checkar in på en bordell i fyra dygn och knarkar och pökar järnet för 80 tusen dollar. Sen tar jag en överdos som gör att jag behöver en njurtransplantation.

Khloe: Åh älskling, jag vet inte vad jag tänkte. Självklart vill jag fortsätta vara gift med dig. Vem kan motstå en sådan kärleksförklaring?!

Det här har jag inte hittat på alltså. Det har tydligen hänt på riktigt. Jag läste det i tidningen.

Lamar är en fd basketspelare och Khloe är med i ett tv-program som heter någonting om Kardashians. Det här vet jag också med allra största säkerhet för det har jag också läst i tidningen.

I programmet om Kardashians ser alla nästan likadana ut och har väldigt lika namn som börjar på K och programmet går ut på att man ska gissa vem som är vem. Så har jag uppfattat det hela i alla fall. För att det inte ska bli för lätt har pappan bytt kön och också tagit ett namn på K, men som stavas med C.

Att Caitlyn har bytt från man till kvinna tycker jag faktiskt är ganska ointressant. Det finns ju massor med människor som byter kön så varför hens könsbyte orsakat så många spaltkilometer har jag inte riktigt förstått.

Men så fick jag reda på att Catlin tydligen tog OS-guld en gång i tiden som man. Så då blir det ju ungefär som att Ingemar Stenmark eller Björn Borg skulle byta kön. Då skulle nog jag också vara lite intresserad av att läsa om det. Det vore ju en högoddsare. I alla fall för Stenmark. Lite lägre odds på Borg, men ändå rätt höga. Björn alltså. Anders skrällde ju redan när han parade ihop sig med Dominika så han skulle ju kunna överraska med vad som helst.

I alla fall. Vilken typ av tjänster utför ett hooker som tjänar $35 tusen för ett “pass”? Jag vet att den frågan är lite off-topic, men jag undrar ändå det.

Problemlösningsförmåga som en snöskottande Pitebo

Vi har ju tidigare här på bloggen avhandlat hur vissa Pitebor hanterar att grannen skottar in snö på deras tomt.

Här har vi ett exempel på en amerikan med likvärdig problemlösningsförmåga.

Bli bjuden till sin kusins bröllop.

Barn inte inbjudna. Det här är ju röd flagg för många har jag förstått. Inget brudpar vill ha barnkalas på sitt eget bröllop men många föräldrar förväntar sig tydligen att för att de har barn måste barnet bli bjudna annars ifrågasätter de hela vänskapen med brudparet.

Tacka ja till bröllopet trots att man känner sig kränkt över att man inte får ta med barnet/barnen.

Sen inte dyka upp på bröllopet för att barnvakten inte dyker upp. Det kränkta paret har gjort sitt bästa för att gå på bröllop trots att de är kränkta, men trots sina bästa intentioner så funkar det inte.

Brudparet blir kränkta och skickar en faktura för Örtpanerad Gös. Om gästerna visste om den Örtpanerade Gösen i förväg borde de ju nästa bli ursäktade för att de hittade på en ursäkt för att slippa.

Att inte bjuda barn tycker jag inte är brott mot uppförandekoden, men om man inte vill betala för gästernas mat så kan man be om kuvertavgift för att slippa presenter och för att täcka kostnaden. Att någon i sista sekunden inte kan komma är en risk man får ta om man inte har vett att berätta i förväg att man vill ha betalt för maten i form av presenter eller kuvertavgift.

Skicka fakturor för no-shows är ett stort brott mot uppförandekoden. Det finns telefoner som man kan använda för att uttrycka sitt missnöje eller berätta att man känner sig sårad.

På andra sidan öppnar någon fakturan och ringer inte upp för att förklara varför man uteblivit trots att man tackat ja eller för att berätta att man tycker att fakturan är orimlig. Eller för att berätta att man har köpt en present som kommer på posten inom några dagar (som man köpte samma dag som man fick fakturan och insåg att man borde ha köpt en present när man blivit bjuden på och tackat ja till ett bröllop).

Nej, nej – det vore ett alltför lätt sätt att hantera en konflikt inom släkten.

Man Facebook-ar sitt missnöje och sedan ställer man upp på en tv-intervju där man berättar hur chockad man blev över fakturan.

För att visa hur reko man själv är och vilka dåliga människor fakturerande sidan släkten är så puttar man på en gunga i filmklippet.

Alla vet att föräldrar som står och puttar på gungor bara vill låtsas vara goda föräldrar. Ingen går på sånt. Bara onormala eller falska föräldrar ser lyckliga ut när de puttar gungor. Det är samma typ av människor som insisterar på att ta med sina barn på bröllop där barn är undanbedda som de som låtsas se lyckliga ut av att putta på gungor.

Jag skulle vilja vara a fly on a wall på nästa släktsammankomst inom denna familj.

Passive-Aggressive behaviour De-Lux från båda sidor….

 

Hjälten Greger

Medan vi var i London var det tydligen översvämning i Hallsberg. Det här fick jag reda på när jag såg på Aftonbladet att Greger vägrade evakuera.

Det här lät ju väldigt hjältemodigt när jag läste rubriken så jag klickade på länken för att få veta mer om vad stackars Greger fått genomlida.

Gregers grannar hade blivit evakuerade av brandkåren men hjälten Greger hade bara vatten i förrådet och garaget och han hade både vatten och el så han stannade hemma.

Det här föranledde en intervju i Aftonbladet där Greger berättade “Jag tar mig inte härifrån, det är ju en meter vatten och jag måste gå hela 300-400 meter för att komma till fast land”.

När jag läste det där tänkte jag “Wow, det där låter ju som Pite Havsbad – långgrunt….”.

Lyckligt slut blev det i alla fall, för en av Gregers grannar hade vadat över de där 3-4 hundra ogenomträngliga metrarna av vatten för att kolla på tv med Greger. Journalisten måste ha missat att fråga om de hade införskaffat något tv-godis för den här detaljen avslöjar inte artikeln.

Föräldrar – precis så här kommer era ungar att bli om ni inte uppfostrar dem ordentligt

På sistone har jag på Facebook uppmärksammats om vad som händer om man som förälder inte sköter sitt jobb ordentligt och uppfostrar sina barn.

Jag har nyligen sett otaliga delningar av tidningskrönikor med varningsrubriker och uppmaningar till föräldrar att skärpa sig.

Carina Glenning har skrivit en krönika som heter “Vad sysslar ni med, föräldrar?”.

Joakim Lamotte har skrivit en krönika som heter “Daltande föräldrar skapar osäkra barn”.

Jag kan inte annat än hålla med om att föräldrar har ett ansvar och dessa två krönikor är goda exempel på att man måste försöka göra sitt bästa för att skapa bra vuxna individer av sina barn.

Om man misslyckas med sitt föräldraskap kan det sluta med att man om en 20-30 år sitter där och ser resultatet av hur man genom sitt misslyckande att uppfostra sitt barn bidrog till att skapa en vuxen människa som sitter och skriver krönikor som visar prov på hur skribenten är en bortskämd individ som inte klarar av att vistas i offentliga miljöer om inte alla andra närvarande människor uppför sig exakt som de vill och som de på något sätt har bestämt är rätt. Sen tar de sig rätten att läxa upp folk och berätta hur man egentligen ska sköta det här med barnuppfostran. Litegrann som Familjeliv men de får dessutom betald för det.

Jag skulle fortfarande älska min dotter, men jag skulle känna mig väldigt misslyckad som förälder om mitt barn valde att försörja sig på att sitta och skriva publikfriande krönikor i jakt på gillningar och delningar på sociala medier, som enbart går ut på att fördöma hur andra människor väljer att leva sina liv.

Jag hatar också andras barn. Jag hatar också andra föräldrar. Precis som Lamotte och Glenning. Det finns nästan ingenting mer irriterande än andra människors barn och andra föräldrar. Men jag ägnar mig inte åt att berätta för andra hur de ska göra. Jag koncentrerar mig på att i största allmänhet bara avsky folk som inte gör som jag tycker att de ska göra men jag låter bli att säga till dem hur de ska göra. Sen gör jag precis som jag vill med vårt barn.

Vårt barn är ganska normal. Ibland uppför hon sig exemplariskt (och förbluffar alla och oss mest av allt) och ibland är hon en riktig odåga. Grejen med vår unge är att hon oftast uppför sig tusen gånger bättre på restauranger än vad hon gör i vår eget kök. Det kan irritera livet ur mig när jag får en massa beröm över vilket väluppfostrat barn vi har och det inte alls är sant.

Jag och maken är också ganska normala föräldrar. Ibland lyckas vi med att styra upp situationen och ibland orkar vi inte med att vara så perfekta som Joakim Lamotte och Carina Glenning förväntar sig att vi ska vara (och som man måste anta att de är själva?!).

Sen så är det ju så att det finns en massa människor som har kvastskaft långt upp i arslet som tror att det de tycker är det enda rätta och som borde söka sig till miljöer där de hittar likasinnade. Sitt eget vardagsrum tex. Eller sin egen matsal. Jag föreställer mig liksom att den här typen av människor har en matsal i sitt hus. Eller i sin våning som de kanske föredrar att kalla det om de råkar bo i en hyresrätt.

Det enda jag vet med säkerhet är att någon Lamotte eller Glenning kommer jag inte att ha skapat när jag är klar med min barnuppfostran. Jävla odågor till människor om man får döma folk efter att ha läst vad de har skrivit, och eftersom de dömer folk efter ett restaurangbesök måste jag dra slutsatsen att man får göra precis det.

Anteckna nu

Jag är projektledare för ett projekt där denna vecka varit den viktigaste på de senaste sex månaderna. Då gick gullefjunet och blev sjuk.

Morfar kommer hit och sköter när dagis stänger om en vecka. Halleluja. Inte för att det är tänkt att hon fortfarande ska vara sjuk då, men maken har ju missat tre arbetsdagar den här veckan och det lär inte minska på mitt jobb det närmaste veckorna. Så det är tacksamt när man kan flyga in en barnvakt så att maken inte behöver vara hemma hela den veckan också.

Nu över till nyheterna.

När prinsbröllopet äntligen var över kom det en prinsunge.

Elias har haft ett sudd i örat i tolv år. Fatta alltså. Utan att det trillade in i skallen på honom eller kom ut ur andra örat…

Jag slutar aldrig att förbryllas över hur sådana här historier kommer till tidningarna kännedom.

Inte intresserad av prinsessklänningar

Svärmor ringde och frågad om vi skulle titta på bröllopet på tv och sa att hon tyckte att vi skulle göra det för att hon trodde att gullefjunet skulle tycka att det skulle vara kul.

Jag tror att gullefjunet skulle uppskatta ett kungabröllop på tv exakt lika mycket som hon uppskattar en tre-rättersmiddag om hon måste sitta vid bordet hela tiden.

Morsan har också frågat om vi “skulle på bröllop” (dvs titta på det på tv). Morsan borde veta bättre, hon borde veta att jag inte sitter och tittar på sånt. Jag frågade varför hon trodde att vi skulle titta på ett bröllop mellan människor vi inte känner på tv. “För att titta på klänningarna” svarade hon.

Skulle aldrig falla mig in att sitta framför tv i flera timmar för att titta på klänningar. Det tar ju mindre än en minut att bläddra igenom de 30 viktigaste klänningarna på kvällstidningarnas bildspecial.

I vår familj lyssnar vi dock på far- och mormödrar så maken frågade gullefjunet om hon ville titta på prinsessbröllopet. Han utelämnade prinsen, som ju är helt ointressant, för att sälja in det litegrann och kolla om hon var intresserad av prinsess-grejen.

Hon svarade “Nej tack” med sitt talk-to-the-hand-tonfall. Jag blir så stolt när hon visar prov på sin intelligens på det sättet. Artig som en kunglighet också med det där tacket. Hon kommer att röra sig som en fisk i vattnet i finare salonger i framtiden om hon oturligt nog måste. Här i vår familj tvingar vi ingen att titta på skräp-tv så vi skippade skiten. Skräp-tv är helt frivilligt hos oss. Vill man så får man, men det är inget tvång.

Vi ska dock äta lunch med svärmor imorgon och hon kommer att vilja prata om bröllopet. Så jag tränade gullefjunet för socialt umgänge och bad henne titta på en av kvällstidningarnas “bildkavalkad” av klänningarna så att hon skulle kunna konversera om klänningar imorgon. 24 stycken klänningar. Det blev 23 “FUL!” och en “ganska fin”. Den enda klänningen som fick godkänt bars av en fd toplessmodell.

Jag fattar inte hur folk som går på kungabröllop tänker? Det fanns inte en enda Disney-klänning på hela bröllopet. Hur ska 5-åringar kunna relatera till monarkin om folk går på kungabröllop i grå, beige, blå, kycklinggula, gammelrosa och “puderfärgade” klänningar?

Fanns det inte en endaste gäst på hela bröllopet som kom på idén att gå på bröllopet i en Elsa eller Anna-klänning?

Bajsattacker är inte roliga

Jag måste poängtera att jag inte har kiss- och bajshumor. Jag tycker inte alls att det är roligt med bajsattacker. Det är jättevidrigt.

Men vi måste prata om ordvalet i rapporteringen kring den här attacken.

Det är alltså så att Karin Carlsson 22 har i helgen blivit anfallen med bajs. Brottet är rubricerat som en “bajsattack”. Förmodligen av tidningarna. I en annan tidning berättar Karins pappa att hon fick en “bajspaj” i ansiktet. Och polisen säger att de ska kolla upp om det finns några liknande fall med en attackerande “bajsgubbe”.

Karin beskriver konsistensen på avföringen för journalisterna och berättar hur knäckt hon är av händelsen. Det nästan mest märkliga av allt är att hon verkar ha tillhandahållit ett foto till tidningarna för publicering. Att everyone wants their fifteen minutes of fame har man ju hört talas om, men just det här känns inte riktigt som den typen av historia som man ställer upp och skickar en selfie till.

Modersinstinkterna ur funktion

Det sägs ju att modersinstinkterna är så starka att en mamma är beredd att riskera sitt eget liv för att skydda sitt barn om det är i fara. Det där verkar då inte stämma på alla.

Ni har väl läst om råttan på Coop va? Jag har sett storyn i minst fyra olika tidningar. En mamma var på kundtoaletten med sitt barn och “attackerades av en ilsken råtta”.

Hon fick panik och lämnade toaletten. Ungen sittandes på toaletten, rädd och chockad. Detta framgår inte av artiklarna men låt oss gissa att det fyraåriga barnet gråter. Råttan gömde sig bakom toalettborsten. Fullt rimligt beteende av råttan under omständigheterna.

Mamman kallade på personalen. De ville inte gå in på toaletten och hämta det rädda gråtande barnet. Mamman beskriver det som att “personalen vägrade” och när man läser det här får man intrycket av att mamman säger detta med ett kritiskt tonfall.

Jag har aldrig jobbat på Coop men jag misstänker att det inte ingår i personalens arbetsbeskrivning att de ska lyfta av barn från toalettstolar för att ungens morsa inte törs. Man kan givetvis tycka att någon ur personalen borde ha avslutat dramat genom att hämta ungen, men det känns inte som att personalen är de största skurkarna i den här historien. De försökte ju fånga råttan med en håv i alla fall.

Ungen sitter fortfarande på toaletten och är rädd. Förmodligen inte för råttan bakom toalettborsten utan för att alla är helt hysteriska. Som tur är finns det en superhjälte som suttit i cafeterian under dramats inledning. Ungen har en mormor. Tanten går in och räddar barnet från toaletten.

Efteråt får barnet välja en leksak från Coop och mamman får ett presentkort på 500 kr. Vad säger mamman då tror ni? Hon säger “Jag tyckte personligen att det kändes lite snålt”.

Vad hände med råttan då? Jo råttan blev mördad av en skadedjursbekämpare.

Slutet gott allting gott. Utom för råttan och för mamman som bara fick 500 kr förstås.

En hård duschstråle är ingenting mot vad som händer i vår dusch

Jag läste i tidningen att det var en man som hade polisanmält en hård duschstråle. När jag läste det tänkte jag att det måste ju ha varit ett skämt.

Jagmenaralltså att en hård duschstråle är väl inte alls särskilt skumt. Jag drabbas av överraskningar nästan varje gång jag kliver in i duschen. Det ser i princip alltid ut som att vi har haft inbrott i duschen, man får sparka sig fram för att ha någonstans att ställa fötterna.

Så jag tänkte att jag skulle gå och fotografera och visa er vad som händer i vår dusch när man vänder ryggen till. Hur det ser ut i vår dusch dagligdax utan att jag ringer polisen.

Jag kom in i badrummet med kameran också såg det ut så här.

Tom duschkabin

Jag fick fanimig panik. Jag rusade in i vardagsrummet och skrek till maken “Ring polisen – någon har brutit sig in i vår lägenhet! Alla badleksaker, tomma tvålflaskor, små skålar och tvättlappar baddjurens täcken är upplockade… Någon måste ha varit här och tagit sig in när vi inte var hemma och städat i duschen…!!!”.

Maken bara satt där helt lugnt med sin bok också säger han “Lugna ner dig, det är jag som har plockat upp”.

Jag bara “Va?! Varför gjorde du så?? Är du helt sjuk i huvudet? Vill du skrämma livet ur mig???!!! Hur kan du städa upp i duschen samma dag som det står i tidningen att någon har brutit sig in hemma hos någon och ändrat om duschstrålen?!!!”.

I sjukskrivningarnas Sverige

Bara i Sverige kan en partiledare som varit sjukskriven i sex månader sitta i tv på bästa sändningstid och berätta att de varit psykiskt frånvarande under en valkampanj där partiet de representerar på lång sikt ser sig själva som ett regeringsalternativ. Naturligtvis kan en partiledare bli utbränd. Men bara i Sverige kan de göra comeback efter en sjukskrivning och berätta att de ska “jobbträna”. I andra länder skulle en sjukskrivning för “utbrändhet” ha varit en politisk död.

“Jobbträning” är sånt som politiker ska hitta på för att fiska röster, inte något de ska syssla med själva. Jobbträning funkar kanske bra för icke-specialiserade yrken. Men i Sverige finns det bara 8 partiledare i Riksdagen så det är inte ett yrke som det är lämpligt att facket går in och förhandlar “jobbträning” för – antingen gör man jobbet eller så kliver man undan.

Politiker måste naturligtvis måste få vara lediga. Semester och föräldraledighet är okej. Men vilken normalt funtad människa vill ha en psykiskt instabil människa i regeringen? Eller i riksdagen? Till skillnad mot den genomsnittliga Sverigedemokraten så är jag helt med på att hjälpa människor i nöd men jag vill tamifan inte ha några psykiskt svaga människor som erkänner att de inte ens kommer ihåg vad de sagt i en valdebatt in charge of the country som sedan dessutom sjukskriver sig och plockar ut bidrag bara dagar efter de blivit valda på en politik som är emot att hjälpa utsatta människor.

Only in Sweden alltså…. Han kunde kanske inte förutse att han skulle klappa ihop, men det är olämpligt att återanmäla sig till tjänst i nationens intresse på halvtid när man företräder den politik han gör.

Ja förlåt, ni kanske inte vet vad jag pratar om, ni kanske inte såg det här på tv nyss. Jag pratar om Jimmy Åkessons intervju hos Skavlan. Det kändes som att han satt där och berättade om sina problem som om att han tyckte att för att han är öppen med sina problem så borde svenska folket ge honom en frisedel att stoppa in hela Sverige i ett flygplan och köra landet rakt in i ett berg i Alperna.

Han satt där och berättade om sina svårigheter som sjukskriven och vilka piller han åt och att han hade lidit av utmattning under en längre tid. Typ en tid som går tillbaka tills innan han bad svenska folket att rösta på honom och sen när 13% förlorade stackare gjorde det för att de inte ville betala bidrag till folk så ballade han ur.

När bidragsmotståndarna hade röstat på honom så pös Åkesson iväg och anmälde sig hos Försäkringskassan och började casha in. Samtidigt som han spelade bort en massa pengar. Att journalister tog reda på hans spelvanor och publicerade de (uppenbarligen sanna) uppgifterna var i och för ett övertramp. Men Sverigedemokraterna använder ju sina gräsrötter (ointelligenta idioter) för att sprida en massa overifierad dynga, och sedan utesluta medlemmar som avslöjas med att företräda partilinjen i klara ordalag, så jag tycker att man kan ta allmänt lätt på kritiken mot just den bristen i journalistiken.

Åsså kallade Åkesson Sverigedemokraterna för ett Socialkonservativt parti. Vad betyder det? Ett parti som vill ge bidrag till vissa typer av människor men inte andra? När Gudrun Schyman pissade i hörnet av en biograf på fyllan så förespråkade hon i alla fall en politik som har utrymme för människor i utsatta situationer.

Dessutom brukar jag tycka att Skavlan är en manschauvinistisk idiot men till skillnad från när han intervjuar popstjärnor så blev jag lite imponerad av att han lyckades ställa åtminstone några relevanta frågor.

Jamen jag är bara lite upprörd. Det går över snart. Kom tillbaka imorgon så ska jag berätta någonting lättsamt om Bling Magic maskinen. Folk som köper den är ungefär som folk som röstar på Åkesson och SD. Idioter som tror att för att ytan är fin så ska det fungera, trots att det syns lång väg att det är skräp.

Bling Magic

 

Jag fattade inte grejen med Ylvis förra gången

Jag har bloggat om Ylvis förut. Jag tyckte att namnet lät lite bekant så jag sökte på bloggen och då dök minsann Ylvis upp här. Jag kan ju inte minnas allt jag skrivit de senaste tre åren men lite koll har jag och det ringde en liten klocka när jag såg Ylvis på TV ikväll. Den gången hade jag råkat titta i riktning mot TVn när Ylvis var på Skavlan och trodde att Ylvis var en person och jag skrev att Ylvis fick Basshunter att framstå som musikalisk.

De blir så ibland när man börjar bli gammal och inte orkar bry sig om att hänga med. Man fattar inte grejen. Man snabbtittar och tror att man fattar och dömer ut något också är det egentligen så att det är en själv som är helt out of touch.

Nu när jag har sett Ylvis på Melodifestivalen fattar jag ju. Ylvis är faktiskt två personer och de är ju geniala. Bäst på Mellon ikväll. Jag har också alltid undrat vad meningen med Stonehenge är. Jag ber om ursäkt för min ignorans tidigare. Ylvis är fantastisk underhållning.

I övrigt tyckte jag att årets Mello-final höll väldigt hög klass. Nästan samma nivå som 2006. Seriöst alltså, jag kommer inte gå så långt som att köpa någon av låtarna men jag kommer att skruva upp volymen i bilen när flera av låtarna kommer på radion.

Saker som man kan se på TV i Sverige

Nu har vi varit hos morsan och farsan i en vecka. Här går TVn nästan dygnet runt. Själv har jag nästan gett upp om att se på TV sen jag fick barn. Det är ingen idé att försöka följa några serier för man missar var och vartannat avsnitt när man inte längre själv har makten över sina kvällar och fjärrkontrollen. Tack och lov för Netflix så att man kan bestämma själv när man ska se och kan sträck-titta flera avsnitt när man väl har tillfälle.

Den senaste veckan känner jag dock att jag har fått en ordentlig överblick över vad som går på svensk TV. Här ska ni få höra om några program som man kan titta på.

Lets Dance

Det står på just nu. Det är ett program med mer och mest mindre kända människor som dansar omkring mer och mest mindre framgångsrikt. Programledarna frågar dansarna hur dansen kändes och de är alltid nöjda, glada och stolta över sin insats. Sedan sitter det tre domare och delar ut poäng (mest låga verkar det som) och sedan sitter folk hemma och röstar. När första delen slutade såg jag till och med David Hellenius diskoshejka helt spontant. Då kändes programmet riktigt plågsamt.

Farmen

Det finns ett program på TV som heter Farmen. Jag har bestämt fått uppfattningen att Farmen går varje dag. Det handlar om helt okända människor som inte är farmare som bor på en Farm. Jag tror att de farmar fastän de inte kan farma också brukar någon få åka hem ibland eftersom någon har röstat att de ska åka hem. Eller så tävlar de om vem som ska åka hem. Oklart hur det går till men jag vet bestämt att folk brukar åka hem. Till slut antar jag att det kommer att bli så att det bara är en icke-farmare kvar och då har den icke-farmaren vunnit Farmen och förmodligen är priset att han/hon får harva på där på Farmen helt själv.

Hem till gården / Emmerdale

Emmerdale går i Sverige på förmiddagarna. Jag har bott i England i 15 år så jag har minsann hört talas om Emmerdale. Det har gått på TV i England längre än vad jag har funnits på det här jordklotet. Medan jag bodde i England såg jag aldrig Emmerdale men jag hörde talas om att folk som tyckte att the Queen är marvelous brukade titta på det här programmet. Varför går det här programmet i Sverige? Alltså jag kan inte ens säga att det är dåligt för jag vet inte vad det handlar om. Idag var det någon bondlurk som ringde och sjukanmälde någon som jag antar var ett skolbarn och sedan visade det sig att den som blev sjukanmäld var ute och matade hönsen fastän han var sjuk. Fatta dramatiken alltså.

Glamour

Den här dyngan går fortfarande. Svenska Glamoursällskapet på Facebook har bytt namn och heter numer Glamoursällskapet. Vid tidpunkten för mitt första blogginlägg om dem hade de 319 medlemmar och var en öppen grupp. Nu för tiden är de 964 förvirrade personer och jag inbillar mig att det är min förtjänst att de numera är ett slutet sällskap som man måste be om att få inträde till.

Det går säkert en massa andra program på svensk TV också, men det är de här jag har lagt märke till. På något sätt stod de ut från mängden.

Framme

Vi är framme i Piteå. Maken körde hela vägen och spelade uttröttad när vi kom fram. Jag tycker dock att jag hade det svåraste jobbet i och med att jag satt i baksättet och försökte hålla humöret uppe på ett barn som hade svårt att acceptera att sitta fastspänd i 85 mil. Jag var mörbultad när vi kom fram.

Det dök upp några oförutsedda kostnader. Strax söder om Sundsvall höll hon på att få ett psykbryt för att hon hade ont i benen och när hon förklarade HUR ont så blev jag övertygad om att hon inte alls bara hade suttit stilla för länge utan att det här kunde inte vara någonting mindre än leukemi. Så då panikköpte jag en app för 13 kr som visade sig vara skitstor så när jag laddade ner den åt den väl upp 10 MB av våra 15 tillgängliga för månaden så appen kommer säkert att visa sig kosta flera hundra när datamängden tar slut när vi ska hem.

Efter den krisen så shoppade jag en rosa krishanteringshäst i Härnösand när vi åt lunch. Den kostade femtio kronor och löste mer hår än en cellgiftspatient så nu är baksätet täckt av långa syntetiska hårstrån. Den sysselsatte henne i nästan tjugo minuter så det var det värt.

Mellan Ö-vik och Umeå tröttnade jag på att förklara hur 13-kronorsappen fungerade så då investerade jag ytterligare 7 kr på en till app med Dora där en pedagogisk röst förklarade vad man skulle göra.

Jag har inte hunnit göra så mycket sedan vi kom fram. Ätit, försökt förklara för farsan att man inte låter barn gå in i garderober där det finns Kinaschack och Monopol kl åtta på kvällen också har jag nattat. Det sistnämnda var det enda som gick snabbt idag.

Nu har jag dock haft en liten stund för att läsa upp mig på lokalnyheterna. Jag har därmed upptäckt att jämlikhet is the new black i Piteåtidningen. På nivån att damer får 500 kr mindre än herrar i prispengar i pimpeltävlingar här i Piteå. Om det inte dyker upp något bättre att skriva om under veckan känner jag en viss inspiration att förkovra mig i det här ämnet och skriva ett helt blogginlägg om detta. Jag kanske tom borde kontakta Minkarnas ordförande Alf och be om en exklusiv kommentar.

Världsnyheter från ett parkeringshus

Tack och lov att jag håller mig ajour med internationella nyheter genom att läsa engelska tidningar på nätet annars skulle jag kanske ha missat den här storyn.

Det är Stephanie som är drabbad. Oroa er inte om ni aldrig har hört talas om Stephanie förut. Det hade ingen annan heller innan det här hände. Detta är Stephanies fifteen minutes of fame. Jag har inte översatt nyckelorden i den här historien till svenska. Jag tycker att man förlorar dramatikens allvar om inte använder orginalspråket.

Stephanie är då alltså “a young mother”. Hon hade varit och shoppat i Nottingham och då råkade hon ut för en “shocking piece of parking”. Någon parkerade millimeter ifrån hennes bil så att hon inte kunde öppna förardörren. Hon blev “forced to wait for half an hour”. Eftersom “the thoughtless driver” hade parkerat så nära blev Stephanie “delayed” till dagishämtningen för det var omöjligt för henne att klättra in i bilen från passagerarsidan eftersom det satt en tom barnstol där.

“The incident” inträffade den 12 februari. Stephanie har en Vauxhall och “the selfish driver” hade en Audi.

Stephanie TROR att hon träffade på “the selfish driver” och han hade på sig “a smart suit”. Hur kan det komma sig att hon bara tror att det var föraren kan man ju undra. Om man står där och väntar på att någon ska komma och flytta på sin bil så ser man ju vem föraren är. Men Stephanie var inte nöjd med att stå där och bara titta på bilen så hon gick och hämtade en parkeringsvakt. Hon hade nog tänkt att parkeringsvakten skulle stå bredvid henne och också titta på parkeringskatastrofen. För flytta på bilen skulle han ju inte kunna göra utan nycklar. Medan Stephanie var och hämtade sällskap dök föraren upp och åkte iväg och när Stephanie kom tillbaka var hon “amazed” att det inte var några skador på hennes bil.

Innan hon gick iväg och lät parkeringsboven smita undan så hade dock Stephanie hunnit fotografera parkeringsbrottet och lagt upp det på Facebook och hundratals personer har kommenterat fotot och Stephanie säger att “the response has been incredible”.

Hur gick det sen då? Åkte Stephanie till dagis och hämtade sin dotter? Det gjorde hon säkert men storyn är inte slut där. Hon ringde också till The Daily Mail där redaktionen beslutade sig för att skicka ett team med både reporter och fotograf till Stephanie för att göra ett djupreportage.

De chockerande detaljerna i den här historien föranledde Stephanie att byta kläder och frisyr tre gånger under intervjun för att illustrera hela händelsen. Eftersom hennes bil var vit och den andra bilen var blå så poserar hon i sin hall iklädd en vit och en blå klänning av kroppsfodralstyp. Två olika klänningar alltså, inte en blå-vit klänning. Högklackade skor och svart lackväska. Det framgår inte om hon hade dessa klänningar hängandes i garderoben eller om hon köpt dem efter “the parking incident”. För detta “special occation” som man ju också skulle kunna kalla det.

Läs hela artikeln i orginal och se bilder på “the shocking piece of parking” och klänningarna här. I skrivande stund har artikeln 4177 kommentarer (som jag vill poängtera att jag inte har orkat läsa).

Enjoy!

Årets högoddsare

Anders Borg och Dominika Peczynski. Jag har inte riktigt hunnit smälta den här nyheten så jag finner inte riktigt ord för att kommentera detta ännu. Ända sedan den här bomben slog ner i min surfplatta så har jag inte kunnat fundera på någonting annat än hur det ska gå när de ska bjuda hem Carl Bildt och Alexander Bard på samma dinner party.

Jag högläste denna sensationella nyhet för maken och han svarade “Jaha”. Ibland känns det som att jag inte har någon att prata med om intressanta saker. Tack och lov att Flashblacktråden redan efter 57 minuter är tre sidor lång.

Snart förlorar jag hoppet

om svenska folkets intelligens. Hur ska det här sluta när folk inhämtar sin kunskap från Aftonbladet och Expressen?

Jag såg en rubrik som jag kände skulle kunna informera mig om grejer som jag inte visste förut så jag klickade för att läsa. Rubriken lovade mig att jag skulle få zooma in och kolla på Zlatans 84 tatueringar.

Men excellent tänkte jag, jag har alltid velat se Zlatans tatueringar inzoomade. Jag har ju sett att Zlatan är nedklottrad förut men jag hade ingen aning om att han har 84! tatuteringar. Så jag zoomade.

Vilken besvikelse. Så jävla dålig zoom. Å inte fanns det med 84 tatueringar på bilden heller.

Jag fattar inte att svenska folket accepterar det här. Att läsa en av Sveriges största tidningar och bli lovade zoom av Zlatans tatueringar också får man det här.

Det här är ju lurendrejeri precis som för den där tanten som skulle gå på bröllop och såg en annons på Facebook och köpte en tjusig klänning från ett land där barnarbete är vad som gör varorna billiga och sedan klagade hon över att klänningen såg ut som ett slöjdarbete.

Den stora skillnaden mellan fotot i annonsen och kvinnans klänning var ju faktiskt bara att hon beställde en klänning i en storlek som man skulle kunna bädda en dubbelsäng med. Brodyrarbetet tycker jag var likvärdigt på båda bilderna.

 

Kinberg Batra är Moderaternas Juholt

Jag har kommit med korrekta förhandstips förut. Så när den förutsägelsen som jag nu ska komma med inträffar i verkligheten vill jag att ni kommer ihåg var ni läste den första gången.

Jag är absolut ingen spådam, jag har inte tittat i en spåkula. Inte heller har jag några inside contacts. Jag vet alltså inte någonting som ingen annan vet. Jag vet bara vad alla andra också borde fatta men som jag än så länge inte har sett någon annan skriva.

Kinberg Batra är Moderaternas Juholt. She won’t last long and history will not treat her kindly.

Jag kommer inte ihåg vad hon heter i förnamn (Juholt heter Håkan, det minns alla) och när jag frågade maken, som är högerlagd, och därmed borde vara positivt inställd till fruntimret, vad hon heter så kunde han inte heller komma på förnamnet.

Anna. Jag googlade. Hon är måste ju vara helt körd innan racet ens börjat. Hon är så blek och personlighetslös att man inte ens kan komma ihåg hennes namn. Det enda man minns om henne är det där med lantisarna.

Vi tittade på Skavlan ikväll och ingen av oss kunde komma på vad hon hette i förnamn. Helt menlös människa. Såg ni hur hon satt och nickade så att huvudet höll på att trilla av? Hon verkar förstås trevlig och sympatisk. Om man gillar nickare.

Det värsta jag vet är folk som är trevliga och sympatiska på beställning när det är lämpligt. Jag tycker sånt är jättejobbigt eftersom de inte är som jag. Jag tror att Kinberg Batra nickar för att folket ska känna att hon håller med dem. Att hon är en av oss. Eller så är hon bara jävligt osäker på vad hon håller på med så att hon nickar i panik.

Jag nickar väldigt sällan. Varför ska man skaka nacken ur led om man kan säga ja eller nej? Jag är ganska trevlig och sympatisk när den känslan drabbar mig naturligt, men jag har extremt svårt för att nicka fram den när jag inte känner den. Det känns inte som att Anna, som hon heter, känner känslan när hon nickar och försöker framstå som sympatisk.

Trevlig och sympatisk är ointressant. Kinberg Batras höjdpunkt i karriären måste ju ha varit när hon sa att Stockholmare var smartare än lantisar. Är det enda gången i sitt liv hon varit rolig?

Ingen vill att en sympatisk nickare ska leda landet. Hur skulle det sluta om vi hade en statsminister som satt och nickade åt Tomas Wassberg? Det skulle ju inte dröja länge innan hon satt och nickade åt Gunde Svan, Torgny Moberg, Ingemar Stenmark och Stig Strand. Vad vet de om politik? De är ju lantisar!

Dessutom är det skamligt att när Moderaterna äntligen får en kvinnlig partiledare så sitter hon i en chat show som leds av SVTs största mansgris och pratar om infertilitet och sina svårigheter att få barn.

Har vi inte kommit längre än att kvinnor ska måsta prata om sin infertilitet när de hamnar i maktposition? Hur simmar Stefan Löfvens spermier? Har han några barn? Borde han inte tala ut om detta och förklara sig? Hur mår han egentligen om han inte har några barn och är han som man en lämplig statsminister om han vid sin ålder inte lyckats få barn?

Hur jävla många gånger ska hon sitta och be om ursäkt för lantis-grejen? Kill it eller låt bli att vara partiledare. Gör nått av det och åk till Teknikens Hus och låt någon sjuårig lantis slå dig i en mattetävling och låtsas vara ödmjuk och “erkänn” att lantisungen är smartare än dig liksom. Skavlan är ju bara för genomskinligt – tom för lantisar.

Oavsett politisk åskådning – Kinberg Batra är en katastrof. Människan framstår som mer osäker än vad jag känner mig när jag ska välja mellan blå eller röd jäst för att jag aldrig kommer ihåg vad skillnaden är.

Låt oss sammanfatta det hela med att Kinberg Batra inte är någon Margret Thatcher!

Bring back Reinfeldt, Borg och Bildt tills det finns några kompetenta kvinnor som kan ta över. Kinberg Batra är en poster girl MOT könskvotering.

Glöm inte att hänvisa till källan när ni citerar mig när jag får rätt.

Vissa har det svårt på julen

Jul är inte kul för alla. Det finns folk som bor i länder där det är så eländigt att de inte ens vet om att det är jul. Det finns de som är hemlösa som sitter hungriga ute i kylan och tittar in genom fönstrena där folk trycker i sig alldeles för mycket mat. Det finns familjer som har det svårt ekonomiskt och barn som inte får några julklappar.

Också finns stackars Susanne som inte har någon soffa att sitta på i jul. Nu kanske ni inte tycker att det här låter så farligt men Susanne har ont i ryggen och ville muntra upp sig själv med en ny soffa och nu när den inte har kommit i utsatt tid så är hon riktigt jävla sur.

Man kan ju i och för sig fråga sig varför detta har blivit kris helt plötsligt och var Susanne har suttit sedan den 1 november när hon beställde soffan. Varför kastade hon ut den gamla soffan innan den nya kommit? Och om hon behöver all sin energi till att bli frisk och inte orkar hålla på att tjata på möbelbutiken hur orkar hon då ringa till en kvällstidning om en försenad soffa?

Tack och lov för Live-rapportering i kvällspressen

Kvällspressen brukar ju missbruka ord som ‘Extra’ och ‘Live’. Man kommer in på websidan och ser ordet Extra och tänker att det hänt något speciellt också hittar man en artikel om en krokodil under en lekstuga. Eller så står det Live också hittar man en nyhet som är sju timmar gammal.

Men ikväll levererade Live-rapporteringen på Aftonbladet. Där satt jag och tittade på när Löven satt och pratade med Skavlan om utsträckta händer också råkade jag kasta en blick på AB och där stod det Live – 1D på väg in på scen. “Å fan, har jag missat det?” tänkte jag och trodde att det hände för en halvtimme sedan men bytte ändå kanal.

För en gångs skulle levererade Live-rapporteringen. Där stod 1D i Idol-finalen (semi? kvart?) och ooo-ade och aaa-ade. Eller så la-la-la-ade de. Jag minns inte så noga trots att detta bara hände för fem minuter sedan. Men bra var det. Det såg jag klart och tydligt av publikens reaktioner.

Det lät kanske inte så bra, men jag såg minsann att pojkbandet mixtrade med sina hörsnäckor flera gånger så när jag läser i recensionerna att det inte lät så bra så kommer jag att veta att förklaringen till detta är sann. Detta berodde alltså på att “gehöret i snäckan” (jag vet inte om detta är den korrekta tekniska termen för branschfolk, men ni fattar vad jag menar) inte fungerade.

Dessutom såg jag klart och tydligt att de inte sysslar med droger och att de troligtvis är oskulder hela bunten. De såg så rekorderliga ut. Om de ger ut någon sorts skiva i något format som jag vet vad det är kommer jag absolut att köpa den om den ligger bredvid kassan på Coop eller ICA.

Låt oss spy över alla lucior och tomtar och pepparkaksgubbar och inkompetenta människor

Kan alla som bryr sig om Luciatåg ta och räcka upp handen please.

Jaha? Alla? Ingen? Jag ser ju inte vad ni gör framför dataskärmen, men det blev väl alla förstås. Lucia är viktigt. Jag vet att det är viktigt med Lucia på en principiell nivå. Absolut. Lucia är som en cykelställsdebatt. Alla deltar för det är ett ämne som alla känner sig kompetenta att delta i även om de ingenting har att tillföra debatten.

Det är därför alla ni som räckte upp handen går till kyrkan i ottan för att kolla att Lucian som står längst fram uppfyller alla era förväntningar på vad traditionerna är. Eller gör ni det? Va? Är ni verkligen där och kollar så att allt går rätt till? Eller sitter ni bara och tycker på internet och sover när det verkligen gäller klockan typ sex den 13e dec? Eller använder ni Lucia som något sorts argument för era politiska åsikter?

Jag är så trött på alla tidningsartiklar om barn som inte får vara pepparkaksgubbar, tomtar, lucior, tärnor etc. VEM BRYR SIG?? Hur jävla inkompetenta är de föräldrar som måste ringa en kvällstidning för att få sin vilja fram om vad deras barn ska få vara? Klarar ni på riktigt inte av att kommunicera med en pedagog??!! Är det fel på föräldern eller pedagogen då? Finns det ingen sandlåda ni kan sparka i på lokalnivå utan att besvära hela svenska folket med er inkompetens?

Och sextonåringar som inte får vara vad de vill i Luciatåget och ringer kvällstidningar för att få sin vilja fram…. Good luck i livet liksom. På dagis borde alla barn få vara vad de vill men när man är sexton har Luciatåget förvandlats till något annat. Om du är sexton och fortfarande vill vara med i Luciatåget och inte kan rätta in dig i ledet eller kan argumentera för din sak och få din vilja fram så är det något som är fel på dig och inte på Luciatåget. Det är inte synd om en vit 16-årig man med långt blont hår som inte får vara Lucia annat än om hela Luciatåget är tänkt att ha 14 Lucior, två tärnor, två tomtar och två pepparkaksgubbar och han inte får vara med.

Jag är trött på att Luciatåget ska vara någon sorts måttstock för svenskhet/jämlikhet/rasism/öppenhet och användas för olika typer av politiska argument.

Alla hatar ändå Luciatåg. Det finns ingen symbolik i dem, varken religiös eller nationalistisk. Hela grejen med Luciatåg är sjuk när man har lämnat dagisstadiet. Ingen vill stiga upp i ottan för att titta på dem. Skjut mig liksom. Annat än om ens egna fantastiska barn är med och sjunger som en skadeskjuten säl förstås. Ingen förälder vill missa det.

Jag fattar allvarligt talat inte vad det är för fel på folk som inte kan hantera ett luciatåg på skolnivå och känner sig tvungna att ringa en kvällstidning. Ta itu med icke-problemet eller lägg ner liksom. Låt det inte bli ett Sverigedemokratiskt eller feministiskt argument. Att använda Luciatåget som ett argument förringar de riktiga problemställningarna. Ta itu med saken eller ägna energin åt något viktigare än Luciatåg.

Utan att ha googlat Luciatåg tror jag att det är djävulens påfund men medans ungen är liten och tycker att det är kul kommer jag spela med. Sedan kommer Luciatågen att vara lika ointressanta som de alltid varit sedan batterierna i min Luciakrona från 1980 dog ut. Låt dagis och skolbarn vara precis vad de vill i Luciatåget under skolåren och ge Bingo Rimer alla rättigheter till skiten därefter så är den är på sin rätta plats.