Category: Mode

Idag gick jag igenom parfymavdelningen på Åhlens City. De har ju andra saker där också, inte bara parfym. Jag kollade inte så noga men jag förutsätter att de även har knäkräm, ögonbrynskräm, vadkräm, magkräm, underlivskräm, handkräm, fotkräm, axelkräm, bröstkräm, näskräm, lite smink och allting annat man kan tänkas behöva när man ska ut och tälta.

Det jag dock la märke till mest var att de hade väldigt mycket parfym. Anledningen till att jag märkte det var kanske att det stod folk och sprutade parfym på helt oskyldiga människor som gick förbi. Det kändes litegrann som att spela paintball men att ha tappat sin egen bössa. Nu ska jag inte överdriva och påstå att mängden parfymflaskor på Åhlens borde räcka till hela världens befolkning men den borde gott och väl räcka till årsförbrukningen för hela Sveriges befolkning.

Det här förbryllar mig för jag tror aldrig att jag har hört talas om någon som köper parfym på stan. Känner ni någon? Parfym är ju sådant man köper på flygplatsen när man har alltför mycket tid mellan två flighter och måste slå ihjäl lite tid. Det är vid sådana tillfällen jag brukar köpa parfym och den brukar alltid räcka till näst-näst-näst-nästa gång jag är ute och reser och råkar köpa en ny parfym.

Jag har kommit fram till att det är klart och tydligt att det finns ett parfymöverskott här i världen. Även om jag förstår att det finns människor som har ett större intresse av parfym än vad jag har så finns det ju ingen möjlighet att det används så mycket parfym som står på hyllorna i butiker runt om i världen. Inte ens om man räknar in Östermalmstanternas förbrukning. Så vad händer med alla parfymflaskor som ingen köper? Parfym är ju färskvara har jag hört. Hälls de ut i havet och flaskorna återvinns eller finns det en parfymkyrkogård någonstans?

Jag har en mekanisk tomtemössa som spelar Jinglebells och viftar på tofsen. Den hade jag tänkt ha på mig nu när jag ska gå till dagis och titta på luciatåget. För snart är gullefjunet så stor att hon kommer att förbjuda mig att dyka upp på dagis eller skolan i spelande mössor. Det gäller att passa på medan man kan. Å nu hittar jag inte mössan, jag tror att den kanske är kvar i Piteå. Förargligt.

Jag har i alla fall köpt ett tiopack näsdukar. Det är väldigt lägligt att jag är snorig som en gnu just nu. Då kan jag sitta där och snyta mig ljudligt också tror alla att jag är så rörd av det vackra luciatåget att jag gråter glädjetårar. Jag blir typ aldrig rörd till tårar så snoret kommer väl till pass. Folk som blir rörd till tårar av barns luciatåg framstår som kärleksfulla nämligen.

Nej nu får jag lov att rusa. Man vill ju inte sitta i bakersta ledet. Då ser man ju inget annat en en massa mobiltelefoner, kameror och filmkameror när alla föräldrar framför en ska föreviga händelsen.

Jag och mamma är oense om detta.

Vad säger ni?

Jag försökte kemtvätta min skjorta idag. Jag trodde att stans kemtvätt låg bredvid Akvariekällan men den hade bommat igen. Så jag var inställd på att försöka hitta något propert att köpa imorgon. Att lägga pengar på propra kläder är inte min favoritsysselsättning, för det är så svårt att hitta något som även går bra ihop med mina lila mjukbyxor i velour.

När jag kom hem fick jag se att ägaren till stans enda kemtvätt, som alltså inte ligger bredvid Akvariekällan utan i Öjebyn, hade lämnat en kommentar på min blogg. Jag kastade mig på telefonen för att höra om hon hade öppet fortfarande – en fyra mil roundtrip för andra gången idag är billigare än en ny skjorta – men det hade hon inte. Men Ida, som räddaren i nöden heter, har lovat att fixa min skjorta på måndag morgon om jag kommer in med den då. Jag behöver inte vara elegant förrän på eftermiddagen så det här är ju höjden av service och nu slipper jag handla kläder imorgon.

När jag ringde henne var jag tvungen att fråga om hon har en Google Alert uppsatt på söktermerna ‘kemtvätt i Piteå’ och får ett email så fort någon bloggar om ämnet. Det hade hon inte, utan hon brukade tydligen läsa bloggen då och då.

Ibland ska man ha tur alltså. Det är ju inte så att hela världen läser min blogg. Mamma, två mostrar, sex av mina 25 kusiner, 3 kompisar och nått halvdussin till människor läser den här bloggen. Hur röta har inte jag då när ägaren till stans enda kemtvätt är en av det där halvdussinet?

Undra vad jag ska göra med de där pengarna jag sparade på att slippa köpa en elegant skjorta imorgon?

Lindex har verkligen lyckats med reklamkampanjen för sin Missoni-kollektion. Först och främst för att man var döless på kläderna redan innan de fanns att köpa. Men också för att på bild ser kläderna verkligen snygga ut, och sålde slut i webbutiken med en gång.

När man däremot går in i butik och tittar på dem ser de mest ut som Lindex goes to Camden (läs the market om ni inte vet vad Camden är).

Det lönar sig att bära upp tidningen till grannen.