Mat och bakning – Page 4 – Prinsessan på Ärten

Det är viktigt att en varm macka är precis som man vill ha den

Varma mackor. Viktiga saker. Det är extremt viktigt att man får den precis som man vill att den ska vara.

Jag vill bara ha skinka och ost. Inget smör, ingen ketchup. Maken vill ha sina med smör och ketchup.

När jag gör varma mackor så får maken ketchup. Han skulle ju märka om jag inte satte dit ketchup. Jag vill inte höra på något tjat om avsaknaden av ketchup på mackan, så jag sätter dit ketchup. Smör däremot får han inte. Jag orkar inte hålla på och ta fram smöret för att göra varma mackor. Det smälter ju bort i alla fall så smör är helt onödigt.

Maken märker aldrig att han inte får något smör på när jag gör varma mackor. Aldrig någonsin har han klagat över att det inte är något smör på mackan. Vilket bevisar att han egentligen inte behöver smör. Det är bara någon fix idé han har fått för sig att det ska vara smör på varma mackor.

Idag när jag gjorde varma mackor började jag fundera om maken gör likadant när han gör varma mackor? Sätter han smör på mina varma mackor fastän han vet att jag inte vill ha smör?

Jag vill faktiskt verkligen inte ha smör på mina varma mackor.

Vadå förstörd?

Förra veckan kokade jag blåbärssylt. I en vit gryta. Nu säger maken att jag har förstört grytan. Jag fattar faktiskt inte vad han menar.

Den blåa färgen sitter som berget i grytan. Det finns inte en chans i världen att färgen ska lossna bara för att man kokar lite vatten i grytan. Jag har provat.

Alltså kan man fortfarande använda grytan. Den är inte alls förstörd.

Sjötunga

Maken har ju bestämt att måndagar är fiskdagar. Jag tycker inte om fisk så värst mycket. Det smakar antingen ingenting eller inte gott. Massa ben är det i fisk också. Fisk är överskattat. Om man inte bor på en öde ö förstås.

Vissa fiskar tycker jag dock om. Jag tycker om sjötunga. Så jag föreslog att vi skulle äta sjötunga på fiskmåndagen. Då sa maken att sjötunga inte är måndagsmat.

Det känns som att han ändrar reglerna hela tiden. Varför ska man bara äta dåliga fiskar på fiskmåndag?

Lök i en dessertskål

Igår åt vi tacos. Ja, jag vet att det är lag på att tacos är fredagsmat, men vi åt det igår fastän det var lördag. När jag hackat löken bad jag maken att ge mig något att sätta den i eftersom tallrikarna jag hade var fulla.

Jag: Får jag en av de där dessertskålarna på fot.

Maken: En dessertskål kan du väl inte använda.

Jag: Det kan jag väl visst. Varför inte?

Maken: Det ser ju konstigt ut med en dessertskål bland alla andra skålar.

Jag: Vi har inte tillräckligt av samma sort. Vad spelar det för roll hur det ser ut? Vi har ju inga gäster, det är bara vi.

Maken: Ta den här tallriken istället.

Jag: Den ska jag ha köttfärsen i. Ge mig nu en dessertskål.

Då gav han mig en flat tallrik istället. Tala om envis va? Alla fattar att man inte kan ha lök på en flat tallrik. Den har ingen kant så när man ska ta lök kommer löken att åka ut på bordet. Så jag ställde tillbaka tallriken och tog en dessertskål istället. Jag tycker inte alls att det såg så konstigt ut.

Sen skulle maken hacka en avokado. Halva var lite dålig så när han hade hackat bort det blev det inte mycket kvar. Då tyckte han att han kunde lägga avokadon i samma tallrik som tomaterna! Men si det gick jag inte med på. Man kan inte lägga avokado i samma tallrik som tomaterna. Det går inte. Så han fick lov att ta en dessertskål.

Så allt löste sig. Då såg det inte konstigt ut med en ensam dessertskål med lök i, för den fick sällskap av en dessertskål med avokado i.

Jordgubbsmuffins med blåbär i

När man ser den här bilden kan man bli förlåten om man tänker “har hon misslyckats med någon bakning nu igen?”. Så tänkte jag också först när jag betraktade mitt verk.

Men jag är en rutinerad muffinsbagare. Eller sådär i alla fall, jag har bakat muffins åtminstone fyra gånger förrut. Jag tycker att muffins bara är goda när de är färska, och de är bara färska i ungefär 2 timmar. Sen blir de torra och smuliga. Men jag har varit med tillräckligt många gånger för att veta att de brukar gå att äta även om de ser ut som något en blind unge har bakat. När de ligger i magen är det ingen som ser muffinsarna längre.

Jag hade rätt. När de kom ut ur ugnen såg de nästan ut som riktiga muffins.

Goda var de också. Det tyckte dock inte gullefjunet, hon tog en tugga och sen ville hon inte ha mer. Hon har så konstig smak. Hon tycker om broccoli och ärtor. Då förstår ni att hon inte har någon som helst koll på vad som är gott.

Receptet på jordgubbsmuffins är 200 g smör, 2 dl strösocker, 3 ägg, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker, 4 dl vetemjöl, 1/2 dl mjölk och 250 g jordgubbar.

Jordgubbarna bytte jag ut mot blåbär i lagom mängd. Det går säkert lika bra med selleri också som Werner och Werner skulle ha sagt.

Som på restaurang

När vi äter middag här hemma är det ofta som att gå på restaurang.

Man får EN körbärstomat på tallriken. Trots att det ligger 28 tomater till i kylen.

Ni vet hur man på vissa restauranger får en massa porslin, lite mat och någon liten tomat som dekoration. Precis så.

Jag vill dock gärna ha en liten bit tomat till varje tugga. En halv eller åtminstone en kvarts körsbärstomat. Om man ska få EN körsbärstomat att räcka till en hel portion får man inte mycket mer än en tomatkärna till varje tugga.

Så jag får alltid stiga upp från bordet för att hämta mer tomater. När jag är nöjd med min mängd tomater är det dags att ta lite parmesanost. Då upptäcker jag alltid (alltid, varje gång, without fail) att maken har skurit en bit parmesan som är precis lagom för att räcka till honom och gullefjunet. Eller om vi har gäster till honom och alla gästerna, men inte till mig. Så då får jag stiga upp igen och hämta mer parmesan.

Så precis som på restaurang är det förstås inte. På restaurang skulle jag bara ha behövt vinka med handen för att be någon komma med allt som de inte serverade mig till att börja med, istället för att springa och hämta det själv.

Jag tror att jag ska börja förbereda en liten assiett före jag sätter mig till bords med allt som jag vet kommer att saknas.

Jag skulle förstås inte beställa kassler på restaurang heller.

Men tomatbiten är precis som att vara på en restaurang.

Kryddmått

När man har diskat ett kryddmått och ska lägga undan det igen är det viktigt att hitta en helt ny plats åt det. Man kan absolut inte lägga kryddmåttet där det låg förra gången. Helst ska man lägga det i en helt annan låda. Eller varför inte helt enkelt lägga det i en bunke och ställa in bunken i en skåp.

Det är ingen sport att laga mat om kryddmåttet bara ligger där det ska när man behöver det.

Har du köpt en ny blomma?

Så frågade mamma idag när hon var här. Sen satt hon och gapflabbade och tyckte att hon var jätterolig.

Ja den är faktiskt ganska ny. Den förra dog ju, knall och fall.

Viktiga beslut kräver äktenskapsråd

Tidigare idag skulle jag ner på ICA. Det är urdåligt väder här så jag frågade maken om jag skulle köpa något till middagen så att vi slipper åka ner igen senare idag. Då sa han “det är ju måndag idag så du får välja om du vill ha fisk idag eller imorgon”. Det visade sig att han har bestämt att måndag eller tisdag är fiskdag.

Jag åkte och handlade. Medan jag var på affären blev jag mer och mer upprörd. Ledsen och arg för att han gör så här. Jag känner mig så… hur ska jag beskriva det… det är så svårt att sätta ord på mina känslor…. okonsulterad känner jag mig.

När jag kom hem tog jag upp det här med honom. Nästan med darrande röst eftersom jag var så upprörd.

Jag: Har du bara bestämt att vi ska ha fiskdag en dag i veckan? Att vi ska äta fisk varje måndag eller tisdag? Utan att vi har suttit ner och diskuterat igenom det tillsammans som gifta makar och fattat ett gemensamt beslut?

Maken: Ja okej då. Vilka dagar vill du äta fisk istället då?

Så nu är måndag fiskdag. För på fredagar eller lördagar vill jag minsann inte ha fisk. Då vill jag ha god mat. Måndag är ju veckans sämsta dag i alla fall eftersom den är längst bort från nästa helg, så då kan man väl lika gärna äta fisk då, så har man allt elände överstökat på en och samma dag.

Jag har en liten smygande känsla av att jag har blivit manipulerad. Vi skulle ju egentligen diskutera fiskdagens hela existens, inte vilken dag den skulle vara.

Vitlökssås och örhängen

Amanda Schulman och hennes syster Hanna har gjort en kokbok. Notera ordvalet “gjort en kokbok” – inte skrivit en bok eller skapat recept. Amanda bloggade om den i torsdags, så att ingen missar att köpa den när den släpps i mitten av maj.

Reaktionerna i kommentarerna är varierande, men övervägande ÖVERsvallande positiva.

“Anna” tex bidrar på ett oerhört ~~spammande~~ givande sätt till konversationen genom att säga “Spännande!” och länkar till den här annonsen på Blocket av ett par glittriga örhängen. Just nu är det ledande budet 31 kr och ni har bara drygt tre dagar på er så skynda nu att fynda innan auktionen stänger.

Kokboken då undrar ni nu, var hittar ni den i mitten av maj? Ja inte vet jag, jag bryr mig väl ändå inte om någon kokbok när det finns irrelevanta örhängen att fokusera på.

För er som bara letar efter receptet på vitlökssås, men inte vill köpa en hel kokbok kan jag berätta att receptet i Amanda och Hannas bok är följande;

“3 vitlöksklyftor, 1 1/2 dl crème fraiche, 1 msk finhackad persilja, salt och peppar. Gör så här: Pressa vitlöksklyftorna i crème fraiche och rör om. Rör ner persiljan. Smaka av med salt och peppar.”

Jag skulle gärna vilja uppge ursprungskällan och berätta vem som i begynnelsen kom på detta komplicerade recept. Jag vet dock inte vem det kulinariska geniet är så jag få nöja mig med att berätta att jag hittade receptet på Amandas blogg och snart dyker det upp i en bokhandel nära er.

Förhoppningsvis till ett skäligt pris.

Ibland önskar man att man var gravid

När man kommer hem och det ligger frusen fisk på bänken då vill man ju bara lipa alltså.

Om man var gravid skulle man ju bara kunna ställa sig där och storböla, också skulle maken komma farandes och kasta in fisken i frysen och ta fram någonting gott istället.

Nu när man inte är gravid går det ju inte. Om jag började tjuta nu skulle maken bara fråga “vad håller du på med?”. Sen gör han fisk i alla fall.

En fd basilika

Min mamma frågade vad det här var för växt.

Jag får nog köpa henne någon sorts trädgårdskurs när hon fyller år. Det ser väl vem som helst att det är en fd basilika.

Alla vet att basilika ser ut sådär. Basilika dör nästan på vägen hem från affären. Den vissnar så fort att man inte ens kan påstå att det är mitt fel att basilikan dör. Den hinner aldrig vara i min ägo tillräckligt länge innan den dör för att man ska kunna skylla basilikans frånfälle på mig.

Palt med lingonsylt och smör

Om man bor i Piteå och har en blogg måste man ha foton av Pitepalt på bloggen. Det är regeln. Jag minns inte om jag redan har palt på bloggen. Jag kan faktiskt inte minnas alla litterära mästerverk jag har producerat. Därför kommer det en bild på palt nu.

Nu vill ni såklart veta hur man gör palt.

Först skalar ~~farsan~~ man potatis. Sen maler ~~farsan~~ man den i en kvarn. Om man inte har någon kvarn kan man riva den med rivjärn. Sen häller ~~morsan~~ man allt i en assistent och blandar i mjöl och salt. Lagom mängd av allt.

Sen rullar ~~morsan och farsan~~ man paltarna med fläsk i mitten.

Sen kokar man paltarna i en gryta i typ en timme. Maten är alltid klar halv fem.

Sen äter man palten med lingonsylt och smör och dricker mjölk till. Första gången maken skulle äta palt frågade han om han inte kunde få vin eller öl till. Det fick han inte för det är förbjudet. Det är också en regel. Man dricker mjölk till palt.

När man har tagit några tuggor frågar mamma alltid “blev den bra?”. Det blir den alltid. Palt är jättegott. Om jag skulle dömas till döden för något fasansfullt brott och fick välja en sista måltid skulle jag välja palt. Så man svarar “det är supergott”. Två tuggor senare säger mamma alltid “den blev lite osalt” eller “den blev lite för salt”.

Jag fattar aldrig vad hon menar, för den smakar alltid likadant.

När alla har ätit klart tar pappa upp paltarna som är kvar på ett fat för att kallna. Samtidigt räknar han de som är kvar. Sedan får alla redogöra för hur många paltar de har ätit. Pappa adderar ihop alla siffrorna och informerar om hur många paltar det blev under dagens paltkok. Igår blev det 31 paltar. Imorgon ska jag äta stekt palt till lunch.

Ja då tror jag att jag har uttömt ämnet palt för den här gången.

Müsli blir alltid gammal

I maj skrev jag ett inlägg om frukost. Då berättade jag att jag hade en vecka på mig att äta upp över ett halvt paket müsli. Det kändes som att världen behövde få veta det. Jag hann inte äta upp hela paketet på en vecka. Till slut kastade jag det. Nån gång i juni har jag för mig att det åkte i soporna.

Sen köpte jag ett nytt paket müsli. Det paketet kastade jag bort idag. Oöppnat. För det hade blivit gammalt klockan tio i sju den 3 augusti 2012.

Jag är inte nagelbitare förresten. Den har gått av. Jag har långa vackra naglar på alla fingrar vanligtvis. När de inte har gått av. Ibland måste jag klippa av dem också. När de blir så långa att jag klöser mig i ögat när jag ska ta ut linserna. Jag ville bara säga det. Så att ni inte tror att jag är imperfekt på något sätt.

Hälsosamt fika på Familjens Hus

Jag gillar Familjens Hus i Piteå på Facebook. Jag vill veta vad de har för öppettiden och om det är något speciellt på gång som roar barn.

Igår gjorde de en statusuppdatering och berättade att de skulle ändra på sin fikaförsäljning. I framtiden kommer de bara att sälja bullar, kakor och saft vid speciella tillfällen som tex “alla hjärtans dag, kanelbullensdag, påsk mm”. Alla hjärtans dag är ju stort i åldrarna 0-3 år så det är ju bra att de inte har glömt bort den dagen. Synd bara att den i år infaller på en torsdag när Familjens Hus är stängt.

Alla andra dagar som inte räknas som speciella tillfällen ska de istället ha “hälsosammare fika” till försäljning. Detta påverkar inte mig eftersom jag inte brukar fika på Familjens Hus. Jag har aldrig köpt deras ohälsosamma fika och jag kommer inte att köpa deras hälsosamma fika heller.

Eftersom jag har en förmåga att reta upp mig på småsaker stör jag mig ändå på överförmynderiet i det här. Om det inte är lämpligt att ägna sig åt försäljning av ohälsosamt fika i kommunala lokaler tycker jag lika gärna att man kan lägga ner hela fikaförsäljningen. Folk kan väl ta med sig sitt eget fika om de nu måste fika just när de är på Familjens Hus.

Vad ska de sälja för hälsosamt fika då? Jo knäckebröd och riskakor med pålägg.

Riskakor? Hälsosamma? Eller inte så hälsosamma? Spel för gallerierna är vad det är.

Mig lurar de inte på gammal limpa

Jag tycker om färsk limpa. Det är mycket godare än gammal limpa. Om jag får välja mellan att köpa färsk eller gammal limpa så väljer jag alltid färsk. Jag är till och med så kinkig att om det bara finns gammal limpa då köper jag ingen alls. För jag vill inte ha gammal limpa.

Däremot tycker jag inte att man ska kasta bort limpa. Det är slöseri. Det finns alltid någon som kan tänka sig att köpa gammal limpa. Under förutsättning att den är nedsatt i pris förstås. En gammal limpa är inte likvärdig med en färsk limpa, därför är det inte rimligt att de kostar lika mycket. När man tittar på dem skulle man kunna tro att de är likvärdiga för de ser likadana ut, men det är de inte. De färska limporna är färska och goda och de gamla limporna är gamla och torra. Om de gamla limporna är nedsatta i pris är det alltid någon som vill spara en slant och köper dem. Då behöver man inte kasta bort dem.

Jag däremot är inte villig att betala för gammal limpa, varken fullpris eller nedsatt pris. Därför blir jag irriterad när butiker försöker lura mig att köpa gammal limpa, och dessutom betala fullt pris för dem, genom att gömma de färska limporna bakom de gamla.

I den här butiken ligger limporna på nedersta hyllan så man ser bara de som ligger längst ut. Idag är det den 14e. Måndag. De här limporna som ligger längst fram är bakade den 11e. Det var den 11e i fredags. Jag vill absolut inte ha någon limpa som är bakad i fredags på måndagar.

Jag är dock inte dum, jag vet hur det går till. Jag vet att det bakas färska limpor på måndagar. Därför finns det ingen anledning att köpa en limpa bakad i fredags på måndag. Om man står upp ser man bara de gamla fullprislimporna längst ut. När man böjer sig ner däremot så hittar man en helt färsk limpa bakad idag gömd längst där inne.

Jag tog den färska limpan. För den är god och värd pengarna.

Vad blir det till middag idag då?

Maken hade en väldigt lyckad fisketur idag.

Det var jättevackert på isen har jag fått veta. En bra utflykt. Lite kallt. Ganska mycket folk. Norrlänningar. Maken fick ingen fisk. Ingen annan heller, om jag nu ska tro honom. “Så länge ingen annan heller får någon fisk gör det ingenting att man inte får napp”. Så det hade alltså ingenting att göra med att han var Stockholmare förklarade han nöjt för mig.

Så man får väl säga att fisketuren var lyckad på alla sätt och vis. Även för mig, för nu blir det inte fisk till middag.

Det blir fyra påsar från frysen till middagen. Praktiskt så att vi blir av med lite påsar. En hamburgare, en kycklingfile, en kalvsnitsel och en halv påse strips. Någon sås får vi väl också svänga ihop så att vi får med HF-delen av LCHF.

Det här är ingen macka

Januari är ju bantningens månad. Många har gjort nyårslöften om att gå ner i vikt och tidningarna är fulla av artiklar om hur man ska gå ner X kilo på Y veckor. Jag är inte främmande för att läsa skräp men de där artiklarna läser jag inte, de är tråkiga. Jag är överhuvudtaget väldigt ointresserad av dieter. Folk får äta vad de vill men jag vill helst slippa höra om vetenskapen bakom vad de stoppar i sig.

Det finns dock en diet som jag tycker är lite intressant, nämligen LCHF. “Det är ingen diet, det är en livsstil” sitter nu alla LCHFare och skriker till skärmen. Jaja, skit detsamma, lika ointressant det. Och det är ingen idé att ni sitter och skriker för jag hör er ändå inte.

Nej, men det som intresserar mig med LCHF är inte maten och ~~dieten~~ livsstilen i sig, det är människorna som håller på med LCHF. Många av dem är som lutherska missionärer och försöker omvända alla andra människor till LCHF. Det duger liksom inte med att de äter vad de vill, andra ska också göra som dem. Det tycker jag är fascinerande.

Jag minns inte om jag läste eller såg det här på TV, men låt oss låtsas att jag såg det på TV. Det handlade om en mamma som gav sina barn LCHF-kost och fick frågan vad hon gjorde/sa om hennes barn bad om en macka. Hon svarade då att hennes barn fick visst äta mackor, hon brukade ge dem ost på en paprikabit som macka.

Den här ostbiten på paprika etsade sig fast i mitt minne. Varje gång jag känner mig lite hungrig nu brukar jag tänka “mmm undra om jag ska ta en ost-på-paprika-macka”. Det är ganska jobbigt att gräva frön ur en paprika så det har dock inte blivit av. Förrän igår, då slog jag till och la en ostbit på paprika.

Nu kan jag berätta för er hur en LCHF-macka smakar. Det smakar som ost på paprika. När jag tog första tuggan tänkte jag “Men hallå! Det här har jag smakat förut, det smakar som en macka med ost och paprika på fast utan mackan”.

Vad kan vi lära oss av det här? Jo att man kan äta ost på paprika om man vill. Men det är ingen macka.

Kalla det inte macka. Det är ost på paprika.

Cheesecake

Som en del av er kanske minns så nämnde jag häromdagen att jag skulle göra cheesecake för första gången i mitt liv. Vi skulle ha det till efterrätt på nyårsafton. Är cheesecake traditionell efterrätt på nyårsbordet? Inte vet jag, det är ju mitt bord så jag ställer väl dit vad jag vill.

Jag tror att jättemånga undrar hur det gick, om något gick fel, om den blev god.

Det gick jättebra, det var lätt att göra cheesecake. Stor bonus att man inte behöver använda ugnen. Jag lärde mig något nytt också. Jag trodde att gelatinblad såg ut som blad från någon växt, som lagerblad typ. De gör de inte alls, de ser mer ut som genomskinliga lasagneplattor. Det var bakningens svåra moment. Att lista ut vad/hur man gör med gelatinblad.

God blev den också. När man ser den här bilden skulle man nästan kunna tro att det är en riktig matbloggare som har bakat den, eller hur?

Fick den gott omdöme av alla? Nej, inte riktigt. Gullefjunet sa “den är inte god” och sköt bort tallriken.

Av det kan man dra slutsatsen att cheesecaken var lite mer vuxen i smaken. För barn gifter sig smakerna av glass och strössel med varandra och här gifte sig bären med ost- och citronsmaken. Alla äktenskap är förstås inte lyckliga, men just det här var det.

Hur man hackar en lök

Lyssna noga nu. Det här är viktigt. Jag ska berätta hur man hackar en lök. Jag är väldigt duktig på att hacka lök. Speciellt när man ska ha finhackad lök.

Skala löken. Det är väldigt viktigt att man behåller den ändan som är “trådig”. Den håller ihop löken. Låt oss kalla den fästet. Eftersom den – jag upprepar – håller ihop löken.

Den andra änden skär ni av. Sedan delar ni löken genom att skära rakt genom fästet. Detta är också viktigt. För fästet håller ihop löken. Lägg lökhalvan med den platta sidan neråt och skär in mot fästet med lämpligt mellanrum, beroende på hur finhackad lök ni vill ha. På bilden nedan skymtar ni det viktiga fästet under handen. Fästet som håller ihop löken.

När ni har skurit skåror hela vägen kommer ni att förstå varför det är så viktigt att fästet är kvar. För då märker ni att det håller ihop löken.

Vänd sedan på löken och skär skivor utifrån och in hela vägen in till fästet. Då får ni små perfekta lökbitar. När ni är klara kan ni kasta bort fästet. För NU behöver ni det inte längre.

Prova själva, man får perfekta lökbitar.

Jag har försökt lära maken det här tusen gånger. Men han lyckas alltid glömmer bort hur man gör. Så när han vill ha finhackad lök kommer han och ber mig hacka den. För han vet att jag har en överlägsen teknik att hacka lök med.

Idag kom maken och bad mig hacka två lökar. Det är ju inte så ofta jag får glänsa i köket så när jag blir tillfrågad ställer jag förstås upp. När jag kom till bänken hade han förberett den ena löken åt min. Han tänkte väl att han skulle vara snäll.

Det är dock väldigt svårt att leva upp till de förväntningar som ställs på en om att man ska prestera perfekta små fina lökbitar när någon har saboterat löken för en och skurit bort det vitala fästet som är grundförutsättningen för hela lökhackartekniken.

Julmat

Jag fattar faktiskt inte grejen med julmat. Folk pratar om det som att det vore guds gåva till mänskligheten, men det finns faktiskt inga som helst bevis för att det var han som hittade på julskinka och kalvsylta.

Sen håller folk på och tjatar om att ketchup inte hör hemma på julbordet så att man måste hålla på och smussla och ha ketchupflaskan under bordet.

Visst är det märkligt också hur det ska hållas på och ätas samma sak flera dagar på raken? Om man någon gång föreslår tacos till middag då får man “det åt vi ju en dag förra månaden” till svar. Julmat däremot, det ska man äta två och tre gånger om dagen i flera dagar.

Vi åt i alla fall julmat igår.

Det här är någon vuxens tallrik.