Category: Maken

Den allsmäktiga “hemmafrun”

Maken är fd officer i flottan. Han är en vän av regler och rutiner. Innan vi fick barn brukade han säga att barn och hundar är som värnpliktiga – om de bara får tydliga order så lyder de. Jag brukade alltid håna det uttalandet.

Nu när vi själva har barn har han tonat ner den där attityden litegrann. Men han har fortsatt tjata om vikten av regler och rutiner. Ungefär som att jag inte har några sådana. Det är inte sant, jag har minsann regler och rutiner men jag tycker att lite andra saker är viktiga än vad han tycker. Maken tycker tex att det ska vara en regel att man bara får dricka coca-cola på lördagar. Men äppeljuice kan man dricka till frukost, lunch och middag varje dag. Sådana regler är ju helt motsägelsefulla. Som en medelklass WT-familj.

Nu när jag är borta hela veckorna har ju maken huvudansvaret över gullefjunet. Jag kan berätta att han missbrukar utnyttjar sin position.

Idag när jag hade badat gullefjunet och skulle ta på henne badrocken sa maken “vi har en ny rutin nu när du har varit borta, vi hoppar över badrocken och tar handduken direkt”.

Jaha.

Sen gjorde jag välling. När det gäller regelverket har maken lite av en Familjelivmorsas attityd till tv-tittande. Han har alltid sagt att det inte ska tittas på tv/film/youtube just innan läggdags. Vilket är en regel som jag inte har något emot. Så när gullefjunet med vällingflaskan i mun hämtade en film sa jag nej.

Då började hon gråta, vilket jag ignorerade. Då dök maken upp och sa “hon har faktiskt fått titta på film under vällingen med mig på sistone”.

Jaha.

Maken har också alltid insisterat på att sagan ska läsas i soffan och sen ska man gå och lägga sig. Men nu ska sagan helt plötsligt läsas i sängen.

Jaha.

Min make har förvandlats till en riktig maktmissbrukande hemmafru.

En grön overall

Vi har ju tidigare här på bloggen talat om hur maken inte tycker om velour. Men det gör jag. Det är så mjukt och skönt. Om det är bra kvalla på plyschen kan man sitta och stryka sig själv på knät och låtsas att det är en kattunge.

Jag har gjort ett fynd idag. Maken kommer INTE att bli glad. En hel overall i grön plysch. Med huva. Maken tycker inte om huvor heller, han tycker att det ser tonårsmässigt ut. Jättetjusig är den. En engelsk fotbollsfru skulle bli grön av avund om hon såg min plyschoverall. Plyschiga overaller är som fotbollsfru-uniformer.

Bästa plyschkvaliteten är den också, det känns som en riktig ras-kattunge när man klappar den. Enda minuset är att om man ska sitta och stryka sig på armen måste man stryka uppåt. Man vill ju helst stryka neråt, det känns mer naturligt, men då blir det “mothårs”.

Grön overall2Ser ni så “shiny” den är? Att jag garvade så att jag såg ut som en tok är ju inte overallens fel, så jag redigerade den biten så att ni inte ska bli distraherade av mitt nylle. Det är ju overallen ni ska titta på.

Nu sitter ni och hoppas att jag ska berätta var ni kan köpa en likadan overall. Det kan jag tyvärr inte, för det vet jag inte. Jag köpte min på jobbet. Men jag jobbar inte i någon klädbutik så ni kan inte komma till mitt jobb och köpa en. Det stod en tjej med värsta “sillisarna” och sålde sportkläder i korridoren på jobbet idag. Var hon håller hus i vanliga fall frågade jag inte. Så ni får helt enkelt lov att googla efter en grön overall och se om ni hittar den.

Det här håller ju på att utveckla sig till en riktig blogg. Jag insåg just att det här är TREDJE gången jag gör ‘Dagens outfit’ här på bloggen. Här hittar ni en sommaroutfit och här en lördagsoutfit. Som värsta modeoraklet.

Blindstyre

För tillfället har gullefjunet en favorit-nappflaska. Ingen annan flaska duger att äta välling ur. Ikväll var den försvunnen. Först letade maken igenom köket och när han inte hittade den där började han springa fram och tillbaka i lägenheten och leta. Han var säkert in i sovrummet sju gånger och letade. Hans sökande var förstås helt manligt planlöst.

Han tittade under vardagsrumssoffan, sedan in i sovrummet, han kom ut i vardagsrummet och letade i bokhyllan, därefter försvann han in i badrummet. Köket, sovrummet igen. Så där höll det på medan jag satt och läste en saga för gullefjunet som har feber och därmed smågråter var och varannan minut.

Till slut fick jag lov att ingripa i flasksökandet. Jag gick in i sovrummet och tittade på den plats där det var allra mest troligt att flaskan skulle ha gömt sig. Under sängen. Där var den.

Jag frågade maken hur han kunde ha missat att titta under sängen alla de gånger han var in i sovrummet. Då påstod han att han hade tittat under sängen men inte sett nappflaskan.

Blindstyre.

Flaska under säng

Att göra saker tillsammans

Idag bestämde jag och maken att vi skulle göra något tillsammans, bara han och jag. Så morfar hämtade gullefjunet. Sedan städade vi tillsammans. Vilket betydde att jag inte kunde ta elva vilopauser, för då klagar maken att han får göra all städning själv.

Jag funderade ett tag på om jag rent ut också skulle passa på och ta ner julgardinerna i köket. Fast jag kom på att det var onödig. För häromveckan när vi pratade om gardiner hemma hos mamma så frågade jag maken om han visste vad vi hade för gardiner i köket. Då svarade han att han visste det. När jag bad honom berätta vad vi hade för gardiner sa han att vi hade “fina gardiner” och när jag frågade hur de såg ut svarade han att de var “ljusa fina gardiner”.

Helt fel var det ju inte, för julgardinerna är ganska fina. Dessutom är de röda och vita och vitt är ju en ljus färg. Det känns i alla fall inte nödvändigt att ta ner julgardinerna än när det ändå inte är någon i familjen utom jag som ser att de är julgardiner. Jag gör det kanske när jag påskpyntar, eller när vi ställer om klockan till sommartid. Man kan absolut inte ha julgardiner när det är sommartid.

Det var bara det jag skulle berätta, att vi har jätterent nu. Ikväll ska jag och maken ska äta musslor (<– fisk ni vet), men det tror jag inte att gullefjunet tycker om. Frågan är bara vad hon ska äta till middag nu när det inte ligger några matrester under bordet? Vi måste kanske steka några köttbullar åt henne. Om vi gör några extra kan hon kasta dem på golvet så har hon lunch imorgon också.

Saker som låter

Jag har jättedålig hörsel. Så dålig att jag fick två hörapparater, men dem använder jag aldrig. Ibland tror jag att folk ljuger för mig när de berättar att de hör saker som jag inte hör. Speciellt halv åtta på lördagmorgnar.

Gullefjunet: Mamma det är något som låter.

Jag: Var då?

Gullefjunet: Där ute (hon pekar mot hallen/köket).

Jag: Vad är det för ljud då?

Gullefjunet: Det låter som en gubbe som sopar taket.

Jag kan nästan garantera att hyresvärden inte var på taket den tiden. Han är överhuvudtaget inte på taket särskilt ofta. Sist han var uppe på taket var det jag som bett honom om det.

Några minuter senare påstod maken att det ringde. Varför han berättade det för mig istället för att stiga upp och svara vet jag inte. Om det där med telefonen var sant hade de då hunnit lägga på när jag svarade.

Folk ljuger säkert när de säger att fåglar kvittrar också. Själv har jag då aldrig hört det, så jag har ingen anledning att tro att det är sant.

Två

Två saker som inte är bra när de är två.

– När maken blandar om kaffekopparna och ger mig två sockerbitar istället för en.

– När gullefjunet sover två timmar på dagis. Nu får vi vara glada om hon sover före elva ikväll.

 

Min hämnd misslyckades

Gullefjunet har fortfarande inte lagt sig. Melodifestivalen har börjat. Jag försökte starta tvn på låg nivå medan hon åt välling, men då ville hon se “en annan film”. Så jag fick lov att stänga av.

När jag hade borstat tänderna frågade jag maken om han inte kunde läsa sagan i sängen, istället för i soffan som vi vanligtvis gör. Han sa nej. Vi ska tydligen “inte rucka på kvällsrutinerna”.

Nänä, jaha, okej då. Så när gullefjunet skulle välja saga så hjälpte jag henne. Jag föreslog Upsy Daisy men den ville hon inte höra. Jag försökte med Den glada vinkleken. Den dög inte heller. Så nu sitter jag här förtretat och berättar för er att jag inte tittar på Melodifestivalen medan jag lyssnar på Pottboken. När jag skulle ha kunnat titta på Melodifestivalen istället. Om “folk” var tillmötesgående och förstående. Jag missar förmodligen någon fantastiskt bra låt just nu.

Det gör ingenting. Om jag inte kan guida gullefjunet till makens hat-böcker så sparar jag hämnden. Jag har gott minne. Nästa gång maken vill se något viktigt tv-program om någon arkeologisk utgrävning ska jag minsann hitta någon rutin som vi inte ska rucka på.

Recept hit o recept dit

Här kommer man hem från en lång arbetsdag med många svåra moment. Liljor och folk som har blomstercheckar och grejer. Vad tror ni maken säger det första han gör när man kommer genom dörren?

Maken: Du följde ju inte receptet.

Jag: Vilket recept? 

Maken: Receptet till kaffet.

Jag: Det gjorde jag väl visst det!

Maken: Du skulle ju ha tagit ett extra mått för kannan. Det stod tom i receptet.

Jag: (kollar fotot på bloggen) Äsch, nu var det faktiskt inte ett mått hit eller dit som var problemet. Filtret hade vikt ner sig och lagt sig över kaffet.

Kaffekokning är lite som matlagning. En konst. Man måste våga experimentera och göra avvikelser från receptet. Jag ska dit imorgon igen. Då ska jag prova med det där extra-måttet.

Tampongsjukan

Nu när vi har ett 10-kort på badhuset är ju torsdagar bad-dag av tvång. Idag kan jag inte bada eftersom det är lyckliga veckan. Det här låter kanske som ett konstigt namn på veckan ifråga, men på bad-dagen blir den lycklig.

Det är ingen idé att ni lämnar kommentarer om tamponger. Jag har redan förklarat det här för maken. Han vet att man inte kan bada med tampong. Han förstår nu att man inte kan bada med tampong för att tampongen kan suga till sig vatten och svälla också får man inte ut den. Kloret i vattnet gör det extra farligt för man kan få tampongsjuka. Det var när jag sa ordet tampongsjuka som maken förstod allvaret.

Då var det ju den här lilla detaljen med att maken “glömt” sina badbyxor på badhuset och när han skulle leta efter sina andra badbyxor “hittade han inte dem”. Men det står ju i bibeln att “den som söker han skall finna”. Visst är det i bibeln det står så? I någon viktig bok står det i alla fall så. Idag har jag sökt badbyxor och jag fann badbyxor. Den som skrev bibeln visste vad han talade om.

Nu har maken ett par tjusiga badbyxor att bada i igen.

Badbyxor

Vad säger maken nu då? Jo, att han måste jobba idag. Trots att projektet han jobbar på är flexibelt och han själv kan bestämma när han ska jobba. Det vet jag minsann för det brukar han berätta för mig när han vill ut och köra skoter.

När maken skär frukt tycker alla att det är amazing

Med den här mackapären skär man ringar av ananas. Det är maken som har köpt den. Han såg den hemma hos ett par av våra vänner (behöver jag nämna att det var mannen i paret som skar ananasskivor?) och blev djupt imponerad.

Ananasskivare

Med den här saken skivar man bananer. Det är jag som har köpt den. Jag köpte den för att… ja… alltså anledningen till att jag kom på att vi behövde den var att… Jag ska tänka en stund. Just det ja – den var gul, skivade bananer och hängde där på väggen i mataffären och lockade mig att köpa den.

BananskivareMan skulle kunna tro att de här två prylarna är likvärdiga, eftersom båda skär frukt. Det är de dock inte. Maken säger att ananasskäraren är den bästa gadget vi någonsin haft och att bananskivaren är den onödigaste saken han sett i hela sitt liv.

Om vi ska ha ananas till efterrätt när vi har gäster sparar alltid maken ananasskivandet till just innan det är dags att servera efterrätten. Nu för tiden är det alltid maken som skär ananas. Han kallar alla gäster till samling runt ananasskäraren för att demonstrera hur den fungerar.

Alla står där och tittar på under det magiska momentet. Inte bara manliga vänner, utan även kvinnliga. Sen brukar det alltid bli allmänt jubel och folk klappar händerna och säger saker som “wow”, “amazing” och “marvellous” och kommer med följdfrågor. Anledningen till att de alltid pratar engelska när de jublar är att vi inte ännu har serverat ananas till några svenska gäster.

Att maken är man, och därmed är som han är, det vet jag ju. Däremot brukar jag stå en bit bort och tänka “Var hittade vi de här vännerna? Det måste ju ha varit maken som valde dem”.

Vad säger våra gäster när jag skivar banan med bananskivaren inför publik då? Jag brukar inte göra det, jag föredrar att skiva banan i ensamhet.

Min födelsedag är väldigt svår att komma ihåg

Vi är på väg och gå och lägga oss. Maken har ju varit i stan med gullefjunet idag. Idag är den 15 feb. Dagen efter Alla hjärtans dag. Då är blombuketter billiga. Jag fyller år den 17 mars. Då kan ni passa på att gratta mig om ni har gott minne.

Jag: Du såg inga billiga blommor du kunde köpa idag?

Maken: [stirrar på mig LÄNGE med skräck i ögonen]: Åh älskling, jag glömde!!!

Jag: Vadå? Jag sa ju inget innan du åkte , men jag tänkte att du kanske själv skulle märka att det var rea och plocka upp en bukett.

Maken: Du fyller år ju!

Jag: Vad menar du?

Maken: Jag är så himla ledsen – jag glömde! (Här bör det även nämnas att maken ser helt förkrossad ut och håller sig för pannan).

Jag: Vad? Att det var Alla hjärtans dag igår, då du har blomförbud, och att blommor är billigare idag? Eller att jag fyller år om en månad?

Till saken skall det även nämnas att maken valde att fria (ja, han friade på det traditionella sättet… han skulle inte ha tordats annat, men han hade bättre vett (hade blivit tillräckligt instruerad) att inte komma med en ring som jag inte valt själv) på min födelsedag för att ha en dag mindre att komma ihåg…

Trots det har han lyckats glömma födelsedagen/förlovningsdagen en gång och nu “kommer han ihåg att han har glömt den” en månad tidigt!

Pappa ska bajsa

En nackdel med att bo i en småstad som Piteå är att det finns begränsat med aktiviteter för barn. Ja, för vuxna också för den delen, men det gör inte lika mycket för jag skriker och gråter inte när jag blir uttråkad. Ännu värre är det på vintern när lekparker och badplatser är översnöade.

Vi besöker dock ganska ofta de få ställen som finns – badhus, Familjens Hus, leklandet och biblioteket. Maken har haft lite otur med just biblioteket. En gång när de skulle dit hade jag sagt att det fanns lego på biblioteket, för jag hade för mig att det fanns, också fanns det inget lego.

Idag har maken och gullefjunet varit på biblioteket igen. När de hade varit där en stund behövde maken på toaletten. En eftereffekt av tarmcancer är att tarmrutinerna blir oregelbundna och “when you got to go, you got to go”. Han förklarade detta för gullefjunet på begripligt barnspråk så att hon skulle förstå varför de var tvungna att lämna.

Barnavdelningen ligger längst in. Så hela vägen ut genom biblioteket gick gullefjunet och upprepade med hög röst “Pappa ska bajsa”.

Det är tur att maken har humor och inte är den lättgenerade sorten. För jag tänker fan inte både göra både alla badhus- OCH alla biblioteksbesök.

Så lägligt att tappa bort badbyxorna

Gullefjunet har blivit lovad att bada på badhuset idag. Egentligen är det makens jobb att åka och simma. Han tycker om att bada. På sistone har han dock lyckats smita undan badningen oftare än inte. Sedan sin cellgiftsbehandling har han blivit frusen av sig, och sedan han tyckte att det var kallt på badhuset för några månader sedan har han börjat slingra sig undan simningen.

När maken håller på och hittar på ursäkter för att slippa bada så blir det jag som måste åka. Barnet måste ju ändå få bada. Det är viktigt så att hon lär sig att simma och inte vara rädd för vatten. Vi gillar nämligen att segla och regeln är att man bara kan ha en badkruka ombord, och den platsen är redan tingad av mig.

Den här gången tycker jag faktiskt att maken har gått för långt i sina försök att komma undan simningen. Han glömde sina badbyxor på Öjebyns simhall den där dagen när jag ramlade och inte kunde bada. Idag är det Hortlax simhall som har barnbad. Jag tror att det är på sin plats med situationstecken på “glömt”.

Sjötunga

Maken har ju bestämt att måndagar är fiskdagar. Jag tycker inte om fisk så värst mycket. Det smakar antingen ingenting eller inte gott. Massa ben är det i fisk också. Fisk är överskattat. Om man inte bor på en öde ö förstås.

Vissa fiskar tycker jag dock om. Jag tycker om sjötunga. Så jag föreslog att vi skulle äta sjötunga på fiskmåndagen. Då sa maken att sjötunga inte är måndagsmat.

Det känns som att han ändrar reglerna hela tiden. Varför ska man bara äta dåliga fiskar på fiskmåndag?

Jag vet en massa saker

Om jag ger ett råd så är det en bra idé att lyssna på vad jag säger. För jag kan och vet en massa saker. Inte för att skryta eller så, men jag brukar faktiskt ha rätt.

Om jag tex säger “akta så att du inte springer in i väggen”. Då bör man lyssna. Annars slutar det så här.

Omplåstrat barnNär jag säger “dra inte i halsbandet, det kan gå sönder”. Då ska man också lyssna. Annars slutar det så här.

Trasigt halsbandOm ni tittar noga i den där burken ser ni också bevis på att jag även hade rätt när jag sa “det är dammigt under soffan så glöm inte att damsuga där också”.

Lök i en dessertskål

Igår åt vi tacos. Ja, jag vet att det är lag på att tacos är fredagsmat, men vi åt det igår fastän det var lördag. När jag hackat löken bad jag maken att ge mig något att sätta den i eftersom tallrikarna jag hade var fulla.

Jag: Får jag en av de där dessertskålarna på fot.

Maken: En dessertskål kan du väl inte använda.

Jag: Det kan jag väl visst. Varför inte?

Maken: Det ser ju konstigt ut med en dessertskål bland alla andra skålar.

Jag: Vi har inte tillräckligt av samma sort. Vad spelar det för roll hur det ser ut? Vi har ju inga gäster, det är bara vi.

Maken: Ta den här tallriken istället.

Jag: Den ska jag ha köttfärsen i. Ge mig nu en dessertskål.

Då gav han mig en flat tallrik istället. Tala om envis va? Alla fattar att man inte kan ha lök på en flat tallrik. Den har ingen kant så när man ska ta lök kommer löken att åka ut på bordet. Så jag ställde tillbaka tallriken och tog en dessertskål istället. Jag tycker inte alls att det såg så konstigt ut.

Lök i en dessertskålSen skulle maken hacka en avokado. Halva var lite dålig så när han hade hackat bort det blev det inte mycket kvar. Då tyckte han att han kunde lägga avokadon i samma tallrik som tomaterna! Men si det gick jag inte med på. Man kan inte lägga avokado i samma tallrik som tomaterna. Det går inte. Så han fick lov att ta en dessertskål.

Så allt löste sig. Då såg det inte konstigt ut med en ensam dessertskål med lök i, för den fick sällskap av en dessertskål med avokado i.

Tomater och avokado

 

My name is Fishnovice

Det är viktigt att komma ihåg att ingen är felfri. Inte ens jag. Därför känner jag mig tvungen att bekänna att jag en gång startade en tråd på ett internetforum.

När vi bodde i London hade vi nämligen ett akvarium. En gång när vi hade gäster hemma så hade vi druckit lite vin och hamnade i en djup intellektuell diskussion. Om akvariefiskar. Mer exakt om guppys. De röda fiskarna uppe vid vattenytan på bilden är manliga guppys.

AkvariumDå påstod jag att guppys är däggdjur. Med argumentet att guppys föder levande ungar. För alla däggdjur föder levande ungar, så därför är alla djur som föder levande ungar däggdjur. Maken däremot påstod att de inte var däggdjur, för att de var fiskar och pga en liten skitdetalj som att de inte diar sina ungar. Vi hade också en diskussion om utifall man kunde säga att en fisk har ryggrad eller ej. Jamen jag sa ju att vi hade druckit vin…. lyssnar ni inte?!

Jag envisades i alla fall för jag har minsann sett en guppyförlossning och sett att de inte lägger några ägg, det kommer ut levande yngel ur en guppy. Maken sa att jag yrade. Jag minns inte vems sida våra gäster tog. Till slut bestämde jag mig för att google skulle få avgöra diskussionen.

Google vet typ allt. Men just här gick jag bet. Jag kunde inte att hitta någon information som varken stödde eller förkastade min däggdjursteori. Då tänkte jag att det måste ju finnas några fisk-forum på nätet. Mycket riktigt hittade jag en sida som hette fishgeeks.com. När jag såg namnet kände jag att jag hade kommit rätt. Jag visste att här skulle folk ha mycket onödig kunskap om fiskar.

Svaret på just min fråga hittade jag dock inte på forumet. Folk verkade inte fundera över den här frågeställningen så mycket. Så jag skapade en användare. Jag tänkte till ordentligt när jag skulle välja användarnamn och kallade mig själv Fishnovice. Det var ledigt. Sen startade jag en tråd och frågade “Are guppies mammals? My husband and I are having a domestic over this question”.

Ni ska bara veta hur mycket abuse jag fick. Det blev en ganska lång tråd av min forumdebut, tråden hade säkert 15-20 inlägg. “Are you blond?” var det någon som frågade. Någon annan sa “Haha, this was the funniest thing I have read in my entire life”. Vi var ju på ett akvariefiskforum så det här kan ju mycket väl varit sant. Folk som har gjort flera tusen inlägg på ett fiskforum kanske inte har så jätteintressanta liv eller välutvecklad humor, så det här var kanske verkligen det roligaste han någonsin läst. Så jag tyckte att jag kunde bjuda på det skrattet.

Jag hade i alla fall rätt i att folk som höll till på det här forumet var riktiga fenor på fiskar. Så till slut fick jag svar på min fråga av en kunnig fisknörd. Guppys är “live-bearers”. Jag har ingen aning om vad det heter på svenska, ni får faktiskt googla och översätta det själva om ni vill fördjupa er i det här ämnet. Det betyder att de bär kvar äggen inuti kroppen och sen när det är dags så kläcker de äggen och trycker ut levande fiskyngel.

Så jag hade inte riktigt rätt. Men det hade inte maken heller för han hade påstått att guppys inte alls födde levande yngel. Det fick bli oavgjort i diskussionen mellan mig och maken. Jag var domare.

Jag har tyvärr glömt bort lösenordet till mitt konto på fiskforumet. Vilket är tråkigt utifall att jag skulle vilja diskutera fiskfrågor i framtiden.

Som på restaurang

När vi äter middag här hemma är det ofta som att gå på restaurang.

Man får EN körbärstomat på tallriken. Trots att det ligger 28 tomater till i kylen.

Pasta med kassler

Ni vet hur man på vissa restauranger får en massa porslin, lite mat och någon liten tomat som dekoration. Precis så.

Jag vill dock gärna ha en liten bit tomat till varje tugga. En halv eller åtminstone en kvarts körsbärstomat. Om man ska få EN körsbärstomat att räcka till en hel portion får man inte mycket mer än en tomatkärna till varje tugga.

Så jag får alltid stiga upp från bordet för att hämta mer tomater. När jag är nöjd med min mängd tomater är det dags att ta lite parmesanost. Då upptäcker jag alltid (alltid, varje gång, without fail) att maken har skurit en bit parmesan som är precis lagom för att räcka till honom och gullefjunet. Eller om vi har gäster till honom och alla gästerna, men inte till mig. Så då får jag stiga upp igen och hämta mer parmesan.

Så precis som på restaurang är det förstås inte. På restaurang skulle jag bara ha behövt vinka med handen för att be någon komma med allt som de inte serverade mig till att börja med, istället för att springa och hämta det själv.

Jag tror att jag ska börja förbereda en liten assiett före jag sätter mig till bords med allt som jag vet kommer att saknas.

Jag skulle förstås inte beställa kassler på restaurang heller.

Men tomatbiten är precis som att vara på en restaurang.

Svärmor läser min blogg

Jag har en svärmor. Också har jag en blogg där maken förekommer då och då. De här två sakerna är inte kompatibla. Min blogg är inte svärmorsanpassad. För svärmor är makens mamma. Det vet man ju hur mammor är med sina barn. Helt beskyddande och oroliga att deras barn ska fara illa.

Det här vet jag för jag är också mamma. Om vi är i en lekpark och någon unge kommer fram och knuffar gullefjunet får jag god lust att nypa ungen när ungens förälder inte ser.

För ett tag sedan berättade maken för svärmor att jag har en blogg. Han sa åt henne att han tyckte att hon skulle läsa den. “Den är faktiskt ganska rolig, också kan du se foton på gullefjunet ibland” sa han.

Å jag bara “Varför sa du så? Tänk om din mamma läser något som jag skrivit om dig och missförstår det och tycker att jag är dum med dig? Tänk om hon inte förstår att det är skämt?!”.

Svärmor vill man inte vara osams med. Det är minsann inte smart att hamna i onåder hos svärmor. Detta gäller alla svärmödrar, inte specifikt min svärmor. Man ska hålla sig på rätt sida av sin svärmor. Så nu för tiden är jag alltid jättenervös när jag skriver något inlägg om maken. Hoppar högt varje gång telefonen ringer och oroar mig att det är svärmor som läst bloggen och ringer för att läsa lusen av mig.

Lurad

Där sitter man vid middagsbordet, intet ont anande.

Maken: Har du tagit några värktabletter?

Jag: Bara de jag tog i morse. Jag behöver inga värktabletter längre. Det gör bara ont ibland när jag sätter ner foten på ett visst sätt.

Maken: Så du har inte ont längre?

Jag: Nä, inte så att jag behöver tabletter i alla fall.

Maken: Så då kan du fixa efterrätten då alltså?

Jag tycker inte om när han lurar mig i en fälla på det där sättet. Bara för att det inte gör ont betyder det inte att jag inte behöver vila.

Rokkojärvi

Jag är kvarts-finne. Min mormor var från Rokkojärvi. Där har jag aldrig varit. Jag har varit i Finland en gång när jag gick på gymnasiet och vi gjorde en supar-resa mellan Umeå och Wasa.

När jag, maken och mamma var till Ikea i Haparanda för några år sedan sen försökte maken använda sig av det här för att göra en utflykt. När vi ändå var i Happis tyckte maken att vi lika gärna kunde åka till Rokkojärvi och titta. Typ 20 någonting mil enkel väg. Han försökte hävda att vi skulle vara intresserade av “våra rötter”. Men vi har samma rötter här i Norrbotten som i Finland så ingen var intresserad. Trots att jag aldrig varit i norra Finland vet jag att de har tall, gran och björk. Det har vi här också.

Maken insisterade i alla fall och satte iväg över gränsen. När vi hade åkt en timme och tittat på träd fick mamma nog. För makens mål var huset där min mormor bott (sa han alltså men jag vet att hans allmänna mål bara var en utflykt i Finland), men mamma mindes inte vart det låg. Hon hade inte äventyrslusten att titta på träd i två timmar för att leta efter det heller. Maken fick ge vika för den allmänna stämningen av motvilja i bilen och vända hemåt igen.

Nu har han fått för sig att vi ska göra ett nytt försök när det blir vår. Han tycker att vi ska köpa en karta och ta reda på var mina förfäders hus ligger. Jag bryr mig inte. Om vi åker dit kommer vi säkert bara att upptäcka att huset är jämnat med marken.

Jag har gett honom i uppgift att hitta någon avlägsen släkting som kan guida oss på engelska. För de pratar inte engelska i den avkroken i Finland. Om han hittar en sådan får jag bita i det sura äpplet och följa med.

Jag har sagt åt mamma att hon inte får berätta för maken vad mormor hette som ogift.

Man kan inte ha både familj och gardiner

Jag vet att jag sa att jag skulle sluta tjata om gardiner. Men man kan inte alltid hålla det man lovar. Det här är typ samhällsinformation som måste komma ut till folket.

Om man är gift och har barn kan man inte ha gardiner som får hänga som de ska.

För i ena ändan av gardinstången ska mannen proppa in sin dator när han inte använder den. Då proppar han in hela gardinen. Och i andra ändan ska barnet trycka in sin gunghäst. Då trycks gardinen ihop. I mitten ska mannen dra gardinen åt vänster eftersom han inte kommer åt balkondörrshandtaget bakom den barrikerande gardinen, och barnet ska dra den åt höger för att gömma sig. Så den gardinen åker fram och tillbaka tjugo gånger om dagen.

Tillstökade gardinerFör mig är det ju försent, men för eventuella läsare som inte har hunnit ta steget att fatta livsavgörande beslut ännu vill jag bara säga att ni ska tänka igenom era livsval ordentligt. När man är ung kan man lätt känna sig oövervinnerlig. Man tror att för MIG blir det annorlunda. Tro mig, det blir inte det.

Familj och barn. Eller gardiner som får hänga ifred. Man kan inte ha båda delarna. Det går inte.