Category: Maken

För någon månad sedan ville maken ha en ny elektrisk tandborste för han tyckte att den han hade var så dålig. Då började han tjata på mig att vi borde köpa var sin elektriska tandborste. Ungefär som att han tyckte att det egentligen var onödigt med en tandborste och försökte rättfärdiga inköpet genom att pracka på mig också en tandborste.

Men jag vill ju inte ha någon elektrisk tandborste. Jag är nöjd med min handjagare. Förutom att tandkrämen jag har är lite kletig och det det är dåligt tryck i kranen så det tar evigheter att skölja rent tandborsten eller så blir det kvar tandkräm i botten på tandborsten. Just den biten är jag inte så nöjd med. Men det är ju inte tandborstens fel.

Så jag sa åt maken att sluta tjata och bara gå och köpa en tandborste och sluta att blanda in mig i tandborstinköpet.

Jag är väl inte dum heller. Jag vill ha en mixer som kan krossa is. Det är också onödigt, men om maken har köpt en onödig tandborste så måste ju jag få köpa en onödig mixer. Att en mixer tar upp plats i köket är inget motargument för en elektrisk tandborste tar upp plats i badrummet.

Gullefjunet älskar den tecknade Rosa Pantern. De där filmerna från sjuttiotalet ni vet. Där Rosa Pantern råkar ut för olycka efter olycka. Hon tittar på dem på Netflix gång på gång och tröttnar aldrig.

Maken har varit i Göteborg i två hela dagar. Idag kom han hem. Han hade med sig en present.

Han ropade på gullefjunet att han hade köpt en present och hon kom rusandes och blev jublande glad när hon plockade upp den ur påsen.

När jag såg den måste jag erkänna att jag blev lite förvånad. “Gud vilken bra present han har köpt, precis det hon tycker om” tänkte jag. Hon tycker om katter och den rosa perioden håller fortfarande i sig, även om svart har tillkommit som favoritfärg. Maken hade köpt en rosa katt. I tanken delade jag ut 100 bonuspoäng till makens pappa-konto.

I exakt samma sekund sa jag och maken;

Jag: En rosa katt!

Maken: Rosa Pantern!

Det blev genast 50 poängs avdrag. 50 poäng fick han behålla för att presenten var rätt och hon blev glad, men 50 poäng rök för att han inte hade någon aning om vad han köpt och det uppenbarligen bara var röta att det blev rätt.

Maken har inte börjat leta efter sina glasögon än. Inte sedan han letade efter dem förra gången i alla fall. Men när han börjar leta efter dem nästa gång så ligger de i hallen ovanpå skrivaren.

Jag vet att det är en konstig plats. För skrivaren alltså. Men den ryms ingen annanstans. Glasögonen ryms överallt. Det bevisar maken dagligen.

Maken har städat i badrummet. Utan att fråga om lov. Inte dammsugit och skurat alltså, det får han göra utan att fråga om lov. Han har om-organiserat hela badrumshyllan.

Min favorittvål, som maken har så svårt att pumpa ut tvål ur, är jättesvår att hitta i just den flaskstorleken jag vill ha. Så när jag hittade den på halva priset köpte jag två. Maken bestämde sig för att vara hjälpsam och ställa bort dem eftersom jag lämnat dem på köksbänken. Då flyttade han om alla saker på alla hyllorna.

Det blev inte bra.

Men det såg jag inte förrän jag hade varit och väckt honom och beordrat honom att stiga upp och komma och leta reda på mina glasögon.

Om ni kommer hit och fikar någon gång så är det väldigt viktigt att ni kommer ihåg att inte flytta på mina glasögon. Jag lägger dem alltid på samma hylla i badrummet på morgonen när jag tar på mig linserna. För när jag tar av mig linserna så ser jag ingenting. Jag ser inte ens ett par glasögon som ligger rakt framför näsan på mig.

Så om ni går på toa och ser ett par glasögon som ligger på hyllan, samma hylla som de alltid ligger på, och tänker “varför ligger det ett par glasögon här?” så ska ni inte fundera över det. Låt dem bara ligga där. Lägg dem INTE i nagelackskorgen – det är en helt ologisk plats för mina glasögon. Om jag då har hunnit ta av mig linserna och sträcker ut handen efter glasögonen och ni har lagt dem i nagellackskorgen så ser jag ju dem inte och vem tänker på att treva runt i nagellackskorgen och leta efter dem i blindo?

Imorse vid halvsex-tiden låg maken och hostade så att hela sängen hoppade. Det var skitirriterande.

Inte för att han väckte mig fyra timmar efter jag äntligen hade somnat. Inte heller för att han höll mig vaken det där sista värdefulla 90 minuters-passet innan väckaren ringer.

Nej jag var skitirriterad för att jag låg där och tänkte “om han hostar så där kommer han att stanna hemma imorgon också och smutsa ner diskbänken“.

Det gjorde han också. Båda delarna.

Nu har jag sagt åt maken att han får lov att ta och seriöst fundera på om det inte är dags att sluta röka. Det kostar en himla massa pengar.

Han står där ute på gården och röker en cigarett också kör det förbi en “köttbil”. Jag tror att när köttbilar ser en rökare så känner de vittring. Så då stannar de och attackerar rökaren med sina köttlådor.

Det slutade alltså med att maken kom in med en låda kött. Jo den där köttbilen hade lyckats övertyga honom om att köttlådan var “prisvärd”. Inte nog med det dessutom fick jag veta att köttet var “praktiskt” för det var vakuumförpackat så man behöver inte frysa det.

Sist men inte minst så är det “himla bra när man kommer hem från jobbet att man har en hel låda kött i kylen så att man inte behöver ta fram något och tina det”. Jag känner mig väldigt skeptisk till det där med att man inte skulle behöva frysa flera kilo kött.

Som om att inte cigaretterna är nog dyra som de är utan att man ska åka på en hel låda kött på köpet.

Efter maken hade läst mitt inlägg om chokladstölden kom han hem med en ny chokladrulle och sa att den var till mig. Jag la den i kylen. Det här var i söndags. Alldeles nyss när jag satt här och skrev om en plastbit så gick maken förbi och frågade om jag hade ätit upp HELA chokladrullen.

Svar ja. Det var ju min chokladrulle. Jag fick den för att han åt upp min chokladrulle. Ursäkta mig att jag åt upp MIN chokladrulle! Jag kände mig stressad att den skulle försvinna, så jag tryckte i mig hela rullen på mindre än fem dagar.

Idag har jag sett jättemånga fina farsdagspresenter på Facebook. Här hos oss är vi inte så materialistiska. Maken fick ett kort som gullefjunet gjort själv. Extra många klistermärken på, de flesta på baksidan.

Också fick han en söndagspromenad. Han hade önskat sig det. Jag har aldrig förstått mig på promenader. Jag fattar inte vitsen med planlöst promenerande utan slutdestination. Men eftersom det var fars dag följde jag med på en promenad utan ägna hela promenaden till att fråga efter meningen med promenader.

En kort promenad. Det var ju dåligt väder.

Maken har köpt ny laptop. Vilket gör att det är väldigt irriterad stämning här hemma just nu. För att göra det hela ännu värre har han köpt ny skärm, trådlöst unifying tangentbord och mus. Och en drake. Det är en sådan där merkostnad som tillkommer vid datorköp när man har barn. Man måste köpa en drake för att få titta på andra grejor i lugn och ro.

Just nu försöker då alltså maken få igång datorn och koppla ihop allting. Jag håller på att bli galen. Han frågar något varannan minut. Saker som vad hans lösenord på emailen är (när han försöker logga in på något som inte alls är hans email), om man måste skapa ett Microsoftkonto (det måste man inte), var man ska stoppa sladdar (i hål där de passar) och var man öppnar Chrome (först måste man ladda ner och installera det), om man måste installera Ad-blocker (nej), vilken version av Office man ska köpa (rätt version, dvs inte den han köpte förra gången).

Alldeles nyss kom han och gav mig ett glas vin och sa “så att du slutar låta så irriterad när jag frågar något”.

Det kommer inte att hjälpa. Jag kommer att fortsätta låta irriterad OCH berusad.

Enda lösningen är att han låter bli datorn och låter mig göra det och lämnar mig ifred under tiden. Efter middagen. Inte nu.

I torsdags när vi hade varit och mathandlat och packade upp så visade maken mig ett paket med grillkorvar och sa “Visst var jag duktig som kom ihåg grillkorv?”. Jag kunde inte komma ihåg att vi hade pratat om att äta grillkorv, så jag bara nickad och höll med om hans duktighet utan att riktigt förstå varför det var duktigt att köpa grillkorv.

Ikväll frågade jag maken om vi skulle ta fram en falukorv ur frysen och låta den tina över natten. Vi har nämligen planerat att träffa några kompisar och gå upp på berget runt hörnan och grilla korv till ungarna imorgon.

Då sa maken “Jag har ju köpt grillkorv”. Då fattade jag äntligen varför han tyckte att han var duktig som kommit ihåg grillkorv. Jag svarade “Jaså var det därför du köpte grillkorv…?! I Norrland grillar vi falukorv”.

“Vi är i Stockholm nu…” säger maken då. Duh!

Tunna grillkorvar blir alltid brända när man grillar dem över öppen eld. Oavsett vilken landsända man grillar dem i. Det vet alla. Enda anledningen att Stockholmare grillar grillkorv över öppen eld är att de aldrig grillar korv, så när de ska grilla korv tror de att man ska ha grillkorv för att det står grill på paketet.

Falukorv ska det vara. Då är det korv kvar inuti när man har skrapat bort allt det brända.

Storstadsbor alltså… De skulle fan svälta ihjäl på en norrländsk skolutflykt.