Category: Maken

Maken: De där nya byxorna var verkligen ett bra inköp. De sitter jättebra på dig, verkligen snygga.

Jag: Tack.

Maken: Finns de i fler färger?

Jag: Bara svart just nu, men de brukar göra den här modellen i nya färger varje säsong så det kanske kommer fler somriga färger snart. Om de kommer nån snygg ljus färg hade jag tänkt köpa ett par.

Maken: Det tycker jag verkligen att du ska göra, de är skitsnygga.

Kort paus.

Maken: Då kanske du kan kasta bort de där hemska säckiga jeansen du har nu?

Jag: De är ju nästan nya! Dessutom är de sköna. Fast de är lite konstiga i storleken för de är för stora fastän de är x-small och jag har inte kunnat ha x-small på några andra kläder på över 15 år.

Maken: Det är kanske är för att de är för stora som jag tycker att de är så fruktansvärt fula.

Detta kommer alltså från mannen som påstår att hans fula trasiga halmhatt “har flera semestrar kvar i sig”.

Jag deklarerar idag igen. Åt maken. Det är så att maken har enskild firma. Förra helgen när jag skulle deklarera upptäckte jag att han när han registrerade firman hade uppgett att han skulle göra redovisningen enligt fakturametoden. Sen har han gjort sin bokföring enligt kontantmetoden.

Så jag fick ringa skatteverket och fråga om han kunde få ändra på sitt val av redovisningssätt. Det kunde de som satt och svarade på deklarationsfrågor förra helgen inte svara på så de gav maken anstånd med deklarationen i två veckor. De är himla trevliga på Skatteverket måste jag få säga.

I veckan har jag fått svar på min fråga och nu ska jag då alltså göra klart deklarationen. Två förstörda lördagar liksom.

Resultatet av allt det här är i alla fall att jag har gett maken sparken som redovisningsansvarig i sin egen firma. Han har fått stränga order att inte röra bokföringsprogrammet igen. Spara kvitton ska han också göra för den självutnämnde ekonomichefen blir arg när hon måste boka företagskostnader som egna uttag.

När allt det här är över ska jag ha en present som är liten, hård, guldfärgad och dyr i kompensation.

Alltså, idag säger maken en massa saker men jag tror att han inte riktigt säger vad han egentligen menar. Lyssna på detta tex (ni måste se till att ni hör det med en ynklig röst):

– Jag tror att jag har fått DIN förkylning. Jag har ingen feber men jag har verkligen ONT i hela kroppen och känner mig helt slut. (Detta uttalas inte i en anklagande ton, utan mer ett förväntansfullt-eftersom-det-är-DIN-förkylning-så-förstår-du-nu-hur-sjuk-jag-är-tonfall).

– Jag har ställt in middagen med mamma, hon är ju så rädd över att bli smittad av förkylningar och jag tror inte att jag orkar stå och laga middag idag.

– Jag känner inget, men jag är ju så förkyld att jag har inget luktsinne. (Till svar efter jag öppnat kylen och skrikit “WOW, vad det stinker här inne – jag tror inte att vi ska äta de där musslorna!”).

– Jag kan nog inte följa med till lekparken, när vi satt i bilen började jag FRYSA så jag måste nog lägga mig på sängen. Men gå ni.

– Jag ligger fortfarande i sängen och har ont i hela kroppen, men vill ni att jag ska komma och hämta er eller vill ni stanna och leka en stund till?

– Jag hade ju tänkt göra en lasagne idag och det är ju synd om dig om du inte får god middag bara för att jag är sjuk. Men jag har ju inget smaksinne så jag vet inte hur jag ska kunna krydda köttfärsåsen. (Å jag bara – höfta… ta lagom… det där tv-kockssörplandet från en avsmakningssked är ändå bara for the show…).

Jag VET att han har något dolt budskap bakom allt det här som han säger. Jag kommer bara inte riktigt på vad det är. Försöker han säga att han har tagit min förkylning som jag har haft i över tre veckor och nu när maken bara kommit och stulit den så är den här förkylningen någonting märkvärdigt som man måste prata om hela dagarna? Ville han bara ha lite egentid hemma själv några timmar?

Är det helt enkelt så att han försöker säga att det är synd om honom? Jag fattar inte? Han har ju MIN förkylning – den som jag haft i över tre veckor? What’s the big deal liksom?!

Jag vet att ni undrade hur det såg ut i tvättstugan. Så jag tog med mig kameran ner. Vad fann jag?

Ett sabotage. Maken hade vid något obevakat ögonblick smitit ner i tvättstugan och plockat ner tvätten från linorna och stället och lagt den i tvättkorgen och ovanpå stället.

Han måste ha läst bloggen. Det finns ingen annan förklaring till varför han plockat ner tvätten. Han förstörde bevis, så att jag inte skulle kunna visa er hur det ser ut när han hängt tvätt. Någon annan anledning till varför han helt plötsligt börjat hjälpa till med tvätten kan jag inte komma på.

En erfaren utredare som mig vet dock att alla sabotörer gör misstag, det gällde bara att hitta det. Maken har nämligen lite svårt för att veta vilka kläder som är våra och vilka som är grannens. Så bland grannens tvätt hittade jag denna sak hängandes. När den hänger sådär ser det ut som en trasa.

Man kan i och för sig kalla det för en trasa, men det är en trasa som jag brukar ha på mig och den skulle ha torkat mycket fortare och blivit mindre skrynklig om maken hängt den så här.

Tycker ni att jag ska ta med mig kameran när jag går ner i tvättstugan och kollar hur det ser ut? Sist han hängde tvätt blev det underkänt och sedan dess har han inte övat. Om han inte gått någon tvätt-hängnings-kurs i hemlighet. Men de tror jag inte, sådana kurser är ju jättedyra och jag har inte sett några större summor försvinna från kontot till någon misstänkt mottagare.

1. Om ni gick förbi er ytterdörr och såg att det hängde en BH där skulle ni då:

a) undra om frugan strax tänkt gå ner i tvättstugan där all tvätt redan finns och att hon hängt BHn på handtaget för att inte glömma den när hon går ner nästa gång?

eller

b) undra om “BHn ska hänga på handtaget?”

Maken frågade b och jag orkade inte berätta att rätt svar var a så jag svarade ja. Smartass-fråga liksom.

2. Om ni hade en blöjkorg hemma och plockade ner den för att ta en våtservett och hittade en flaska klorin i blöjkorgen (som för övrigt hade slut blöjor) skulle ni då:

a) undra varför det låg en flaska klorin i blöjkorgen?

eller

b) undra “vad fan gör en flaska klorin här?”

Jag undrade både a och b men maken sover så jag fick inget svar så jag ställde undan flaskan i städskrubben där den hör hemma.

Ett ord som jag tror att jag glömde att ta med på min Norrländska ordlista är kröjmlås. Ett kröjmlås är en person som gnäller och klagar.

Maken har varit sängliggandes hela dagen och han är ett kröjmlås för tillfället. När jag vandrade in i sovrummet tidigare idag lät det så här.

Maken: Pust-å-suck-åhå.

Jag: Ligger du och låter så där hela tiden eller gör du bara det där ljudet just när jag kommer in?

Maken: Nä, det är väl bara just när du kommer in.

Jag: Jaha. Jag skulle bara hämta en grej.

Jag skickade in en doktor med en doktorsväska i plast och hon kom ut och sa att han inte hade någon sjukdom, bara en “magdom”. Det var det jag misstänkte hela tiden, att han inte alls är så sjuk som det låter.

Om ni tycker att jag visar för lite sympati kan NI ju tycka synd om honom i kommentarerna så skickar jag in ett sms till sovrummet och ber honom läsa kommentarerna på telefonen.

Ibland tycker jag att det är så svårt att gissa vad man förväntas svara när folk säger saker till en. Att veta vad som är “rätt” svar liksom.

Ta som exempel nu ikväll. Jag hade varit borta och maken hade gjort nattningen. När jag kom hem var det helt tyst så jag smög in i sovrummet och petade på maken så att han skulle vakna om han hade somnat. Han grymtade något som indikerade att han var vaken. En halvtimme senare när jag gick in för att byta byxor och han fortfarande inte hade stigit upp så frågade jag om han gått och lagt sig för natten (fullt påklädd alltså).

Då svarade han “Jag fryser som en galning”. Det här var ju inte alls något svar på min fråga om han lagt sig för natten så jag blev helt förvirrad över vad som förväntades från mig. De här är de tre saker som jag valde mellan att säga;

– Ta på dig en tröja.

– Tycker du att det är kallt, ska jag be grannen/hyresvärden skruva upp pannan?

– Du kanske håller på att bli sjuk?

Om jag får säga det själv så är jag himla smart och valde det sista alternativet. Jag räknade ut att det var det som skulle uppskattas mest som respons till frysningsinformationen, eftersom det sista alternativet skulle kunna tolkas som sympati.

Det var meningen att vi skulle grilla korv på ett berg med några familjer från dagis imorgon. I eftermiddags upptäckte vi dock att gullefjunet hade 39 graders feber. Så maken textade och lämnade återbud till de som skulle med.

Maken: Den där pappan som heter F verkar vara jävligt trevlig alltså. En riktigt vettig människa verkar han vara.

Jag: Jaså, på vad sätt då?

Maken: Han svarade på mitt text och sa att de också varit krassliga och sedan skrev han “Det är viktigt att pappan tar en whiskey, då försvinner hela familjens förkylning”.

Så nu sitter maken där i soffan och tittar på Smurfarna med en whiskey i handen.

Jag har ganska små fötter. Typ storlek 36-37. Bara ca 10 storlekar större än gullefjunet.

Maken brukar säga att han har “så svårt att se skillnad på mina och gullefjunets sockar”.

När han säger så brukar jag tänka att allting måste ju vara helt annorlunda i männens värld än vad det är i kvinnors värld.

Jag och maken har helt olika syn på sådana här.

Maken tycker att “det är så mycket trevligare med tygservetter än med pappersservetter”.

Vi använder dem inte så ofta. Det går ju an att hålla på att tycka att saker av tyg är “trevliga” om man är sophanteringsansvarig istället för tvättansvarig.

När vi äter tacos brukar jag dock plocka fram dem. När man har salsa på hakan, fulla händerna och rinnandes nerför armen mot armbågen tycker jag att det är sjukt praktiskt att ha en halv handduk att torka av sig på istället för bara en liten bit papper.