Category: Maken

Kom in på egen risk

Vi brukar inte låsa badrumsdörren hemma hos oss. Annat än om vi har gäster. Vi tycker att det är artigt att låta gäster slippa vandra in av misstag när vi sitter på dass. Men när det bara är vi hemma är det sällan någon som låser. Lägenheten är så pass liten, så det är lätt att hålla koll på om det är ledigt eller ej utan låsta dörrar.

Imorse när jag skulle duscha var jag dock lite söndertjatad och lite less och ganska sur och behövde egentid. Så jag låste dörren. Medan jag duschade stod gullefjunet och ryckte i handtagen nästan hela tiden. När hon insåg att hon för ovanlighets skull inte skulle få upp dörren började hon ropa till maken “du måste hjälpa mig”. Att bryta sig in alltså.

Själv stod jag där i duschen och sände telepatiska meddelanden till maken “På egen risk. Om du hjälper henne in nu kommer du att ångra dig bittert”. Jag stod till och med och planerade att om de kom in skulle jag slå till med att börja storböla istället för att få ett raseriutbrott.

Meddelandet gick fram och maken förstod att det faktum att dörren var låst var en mycket allvarlig signal. Jag tror att han även fick en liten ledtråd en stund innan jag gick och duschade när jag kastade ett troll tvärs över rummet. Så han var kanske extra uppmärksam efter det. Om det inte varit för troll-kastandet hade han kanske hämtat en skruvmejsel och dyrkat upp badrumsdörren. Om han hade gjort DET skulle vi ha varit osams just nu. Så man skulle kunna säga att han räddade dagen.

Hur visar man sin kärlek till folk som inte har Facebook?

Vi har alltid haft tur med nattningen av gullefjunet. Förutom någon månad när hon var kring halvåret och vi fick bära henne upp till en timme innan hon somnade. Till slut fick jag nog så då Ferberizade vi henne och på två kvällar var det problemet löst och sedan dess har hon alltid somnat själv.

De senaste två kvällarna har vi dock varit tvungna att ligga bredvid henne tills hon somnat. Det är ju inte alls bra. För jag somnade förstås själv också och sov nästan en timme ikväll. Så nu sitter jag här pigg som en mört.

Nyss hörde jag att gullefjunet vaknade och hur hon och maken pratade om att “Ugglis inte skulle ligga där utan där och Kajsa skulle ligga där”.

Det lät så gulligt att jag nästan svämmade över av kärlek och lycka. Jag drabbades av en nästan oemotståndlig lust att spruta ut en massa hjärtan och kärlek i min Facebook-status.

Då kom jag på att varken maken eller gullefjunet har Facebook, och att jag därmed inte kan tagga dem till all kärlek jag skickar ut i sociala-medier-världen. Så jag går och lägger mig och gosar med dem istället.

Saker ni säkert vill veta

– Jag klämde in mig i en gunga som jag inte rymdes i igår. Det går om man lägger ena benet på bänken.

– Bloggfikat var trevligt. Uppslutningen var inte jättestor men Vera kom med barn och make. Deras barn heter Snorpan. Hon och gullefjunet övade på att dela. Först tog Snorpan gullefjunets två trollbarn. Sen tog gullefjunet tillbaka båda. Sen tog Snorpan gullefjunets skor. Då tog gullefjunet Snorpans skor. Det behövs alltså mer övning på det här med att dela.

– Maken drack två koppar påtår. Fastän det bara ingår en. Sånt är nästan snatteri tycker jag. Jag är så hederlig att jag bara drack en påtår. Jo, också kan jag inte sova om jag dricker för mycket kaffe.

– När vi kom hem förvärrades makens tillstånd drastiskt. Jag fick laga middag igen. Han hade 37.1 graders feber och gick och la sig kl nio. Han är alltid så demonstrativ när han är förkyld. Som att jag inte förstår allvaret om han ligger på soffan. Idag är det ännu sämre. Jag tror inte ens att han tagit tempen i rädsla att överhetta den.

– Just nu kommer jag inte på något mer som ni kan tänkas vara intresserade av. Jag återkommer om jag kommer på något.

Rapport om sjukdomsläget

Maken påstår att alltid när han blir sjuk fryser så får jag aktivitetsnoja och drar igång något stort städprojekt eller liknande. Han måste inbilla sig, jag drar nästan aldrig igång några stora städprojekt.

Idag bestämde jag mig dock för att de sönderfrusna och stendöda sommarblommorna skulle bort. Jag tycker att det är onödigt att ha blomkrukor i skattkammaren så därför tyckte jag att vi skulle ta med dem när vi gick till morsan och farsan.

Eftersom jag redan hade en kruka i famnen bad jag maken kroka ner korgen som hänger utanför dörren. Då tittade han på mig som att jag kom med en helt oresonlig begäran och sen sa han “jag är faktiskt för svag för att bära blomkorgar”.

 

Ikväll blir det något gott till middag

Maken fryser. Jag vet, det här är ganska ointressant information. Jag har ändå fått höra det femtioelva gånger idag. Han har 36.3 i temp. Det är ingen feber har jag berättat. Maken fryser ÄNDÅ. Han säger att han tror att det är dax att köpa en ny termometer.

Han har i alla fall meddelat att han tror att det blir bäst om jag lagar middagen ikväll. Så nu blir det något gott till middag. Jag funderar på tacos. Det är en av mina specialiteter. Jag är ganska duktig på att laga tacos.

På tal om saker som är gott så tycker jag att is är väldigt gott. Det är himla synd att den smälter.

Äktenskapsrådgivning i Piteå

Idag var det någon som hittade hit till bloggen genom att googla ‘äktenskapsrådgivning i Piteå’. Personen i fråga stannade inte särskilt länge, hon eller han måste av någon konstig anledning ha dragit slutsatsen att de kommit fel. Vid första anblick kan man kanske få det intrycket. Men jag tycker att det är synd att besökaren inte stannade längre. Jag tror att jag skulle kunna rädda ett och annat äktenskap med mina fina råd.

Nyckeln till ett lyckligt äktenskap är att låta frugan bestämma allt. Utom när det ska tas några beslut som det finns risk att det blir fel. Då kan man överlåta beslutstagandet till maken. Så att man har någon att skylla på. Om man strävar efter ett jämlikt förhållande kan man eventuellt låta maken komma med synpunkter och önskemål innan beslut fattas. Dessa kan beslutsfattaren sedan ta hänsyn till eller ignorera.

En annan ingrediens till äktenskaplig framgång är att inte haka upp sig på småsaker. Om ni tex har en make som inte bara äger en sådan halmhatt som på bilden, utan dessutom använder den. Det är ju självklart att ni helst skulle vilja slippa se hatt-eländet.

Det fattar man ju att det inte var det ni drömde om när ni var 13 år gamla och låg och fantiserade om er framtida livs kärlek – en make i halmhatt köpt i ett marknadsstånd vid flodkanten i Henley-on-Thames.

Men seriöst, vad spelar det för roll egentligen? Han är ju bra på så många andra sätt. Och om man har en make som springer omkring i en sån hatt så kan man ju själv lämna huset i mjukisbyxor fastän maken tycker att det är det fulaste som finns.

Om man sen får barn tillsammans löser sig ju hattproblemet sig av sig självt. Inte med en gång förstås, men när barnet blir några år äldre. Då kan ni säga till maken “bränn upp den där hatten nu, vårt barn kan ju bli mobbat om du springer omkring i den där”.

Det gäller att se på äktenskapet i ett långsiktigt perspektiv. Det kan inte alltid bli som man själv vill med en gång. Men om man ser till att fokusera på det viktiga sakerna på kort sikt så löser sig småsakerna också med tiden.

Makaroner och spagetti smakar inte likadant

När vi äter stekt falukorv vill jag ha makaroner till. Inte vilken pasta som helst, utan krokiga makaroner.

Maken brukar tycka att vi ska variera oss litegrann och äta någon annan sorts pasta till ibland, som tex spagetti. Då brukar jag säga att jag inte vill variera, för det är godast med makaroner.

Då säger maken att jag är “barnslig” och att båda delarna är pasta och smakar likadant.

Förra veckan löste jag det hela genom att göra en gryta med spagetti till maken och en  med makaroner till mig.

Sen när vi åt med var sin sorts pasta sa maken “Jag tycker faktiskt att det är mycket godare med spagetti till, makaroner smakar ju ingenting”.

Konstigt va?! När jag vill ha makaroner smakar makaroner likadant som spagetti, men när maken vill ha spagetti är spagetti mycket godare än makaroner.

Gullefjunet fick välja vilken sort hon ville ha. Hon valde spagetti. Hon tycker även om senap på varmkorv. Det gör ingenting. Jag älskar henne ändå.

Vi har ett jämlikt förhållande

Tilläggs-information till tävlingen. Bidragen hittills verkar tro att en av oss dricker vin och den andra läser böcker. Så kanske familjelivet går till på Familjeliv.se, men inte hos oss. Vi har ett jämlikt förhållande. Vi hade båda ett vinglas. Men bara ett blev spillt.

Trots de få bidragen hittills kommer det att bli grymt svårt att utse en vinnare. Maken sitter också i juryn och hittills ikväll är vi båda betydligt mer roade av tävlingsbidragen än vad vi är av X-factor.

Gissningstävlingar om vårt äktenskap får kanske bli ett stående inslag här på bloggen på fredagskvällar här framöver!

Ytterligare en uppgift – vinn ett pris

Tillägg till er uppgift i föregående inlägg. Gissa vem som lämnade en bok och vem som lämnade ett vinglas på bordet.

Om ni dessutom motiverar er gissning har ni chans att vinna något. Jag vet inte vad ännu, men ni kan ju berätta om ni föredrar en festis, ett barnklädesplagg eller en snuskig bok.

Bästa motiveringen vinner något, även om själva gissningen är fel.

Ni bestämmer – mitt eller makens fel?

Svara på det här ni.

Den ena föräldern lämnar en barnbok på köksbordet.

Den andra föräldern lämnar ett vinglas på köksbordet.

Ett barn kommer farandes och öppnar boken. Välter ut vinglaset med bokpärmen i farten. Medan den förälder som lämnat boken på bordet står bredvid, men inte reagerar i tid.

Båda föräldrarna är ense om att stolsdynan ändå var så ful att det gör ingenting för dynans skull. Det är bara en god anledning att klä om stolarna.

Skuldfrågan MÅSTE dock ändå utredas. Här är vi lite oense.

Så ni får bestämma. Vems fel var det?

EDIT: Det bör tilläggas att barnet bara är två år så det kan alltså inte vara barnets fel. Alternativen är alltså någon av föräldrarna.

Lever hon?

Maken kommer ut från vårt sovrum efter att ha tittat till gullefjunet. Jag ligger i soffan orörlig pga av min ryggont och kämpar för att inte somna.

Maken: Hon hade tänt taklampan, men hon låg i sin egen säng med ögonen öppna och tittade rakt upp i taket.

Jag: Är hon vaken än?

Maken: Nej hon sover.

Jag: Med öppna ögon???

Maken: Ja.

Jag: Kollade du så att hon lever?

Maken: Nej (småskrattandes), det verkade som att hon sov med öppna ögon.

Jag: Folk sover inte med öppna ögon! GÅ OCH KOLLA SÅ ATT HON ANDAS!!! GENAST…

Maken: Då vaknar hon ju…

Jag: Hellre det än att hon ligger där med öppna ögon och inte andas…

Hon andades i alla fall. Som ni förstår eftersom jag sitter här och bloggar. Ögonen var inte öppna längre. Antingen inbillade maken sig eller så har hon återuppstått.

Det hela fick i alla fall upp mig ur soffan och räddade nattsömnen.

Vinterdäck

Maken är ju en sådan där nollåtta från början. Inte från allra första början, han brukar skryta om att han växte upp “på landet” i Norra Uppland. Om man fäller någon kommentar om att det är lantligt där vi bor nu så får man alltid någon historia om när han bodde på “riktiga landet”.

Maken klarar det här med att bo uppe i Norrland ganska galant. Utom det här med vinterdäck, det har han inte riktigt fått grepp om ännu. Till hans försvar ska man kanske säga att förutom att han är nollåtta bodde han i London i 25 år också.

I London byter man aldrig till vinterdäck. De två eller tre dagar som det snöar tar folk en “snowday”. Det är ungefär som en “sickday” men med skillnaden att man tydligen “jobbar hemifrån” för att det snöar. Förvånansvärt många engelsmän har uppenbarligen en jobb-beskrivning där det ingår att bygga pyttesmå snögubbar och fotografera dem och lägga upp dem på Facebook och skriva SNOW!. Själv får man inget jobb gjort heller för man har fullt upp med att lämna kommentarer på folks foton och säga saker i stil med “that’s pathetic, that’s no real snowman, it’s a snow midget”.

I våras berättade i alla fall maken att vintern var över och la på sommardäcken. En vecka senare la han tillbaka vinterdäcken för då var det vinter igen. Egentligen hade det varit vinter hela tiden, vi hade vinter långt in i juni i våras. Jag var lite tveksam till det där första däckbytet, men om han vill hålla på och mecka med bilen och byta däck en gång i veckan så är jag ju inte den som bråkar.

Eller riktigt så är det kanske inte. Om det inte sitter vinterdäck på bilen när det är halkigt och vår guldklimp ska ut och åka skulle man kanske kunna kalla de saker jag säger och det tonfall jag använder för att bråka. Jag föredrar dock att kalla det för information.

Just nu har vi i alla fall sommardäck. För någon dag sedan berättade jag för maken att en av mina kompisars man hade bytt till vinterdäck. Jag läste det på Facebook. Maken vägrar använda Facebook, så jag brukar berätta för honom de viktigaste sakerna som händer våra vänner genom att högläsa Facebook för honom. Då sa maken “Det var väl ändå lite tidigt”.

Idag snöar det här i Piteå. Det vet ni om ni har Facebook och har någon FB-bästis från Piteå. Maken är i stan med gullefjunet. Och sommardäcken. Det snöade inte här i Jävre när han åkte. Litegrann är det här förstås mitt fel. För jag hade inte loggat in på Facebook än när han åkte. Om jag hade gjort det hade jag vetat att det snöar i stan och då hade jag kunnat lista ut att det skulle börja snöa här också snart. Framför allt skulle jag ha kunnat lista ut att det snöar på E4an.

På E4an som min nollåtta till make är ute och kör på med sommardäck. Med mitt favoritbarn i baksätet. Vi ska tala om det här när han kommer hem. Sen får kanske maken mecka med bilen litegrann och byta däck. Om det skulle råka bli sommar igen kan han ju alltid lägga tillbaka sommardäcken.

Så här ser snön ut på vår gräsmatta. Hur ser den ut hos er?

Jag har förberett för morgondagen

Det är ju jag som har sovmorgon imorgon. Jag ska gå och lägga mig nu (jag väntade ut maken så att han gick före mig). Jag har varit in i skattkammaren och förberett morgondagen åt maken och dottern. Jag vill inte att de ska ha det tråkigt medan jag sover. Jag är omtänksam.

Jag har ställt fram modelleran. Och tuschpennorna. Och leksaksmaten. Vi har 120 bitar, varav ca 40 finns framme i en korg och 80 är gömda i skattkammaren för att kunna byta ut och variera kosten med. Men nu har jag ställt fram de resterande 80 också. Allting står väl synligt på översta hyllan i vardagsrummet. Gullefjunet når dem inte. Men hon SER dem. Så imorgon vid sju-snåret kan hon kräva att maken lyfter ner allting och leker med henne. De Hon kommer att ha jätteroligt.

Tuschpennor

Man ska vara pigg och alert när man ritar med 100 tuschpennor. Det krävs mycket ork för att försöka förhindra att det hamnar tusch på väggar och möbler och säga “Är du klar med den pennan? Sätt på korken då” hundra gånger. Det är ingen aktivitet för klockan sju på lördag morgon. Titta på barnprogram är en mycket bättre aktivitet på lördag morgon. Därför bor tuschpennorna i skattkammaren. Out of sight, out of mind liksom.

Man blir då mycket irriterad när maken lämnat tuschpennorna fullt synliga i bokhyllan dagen innan lördag morgon kl sju.

Jag vill inte framstå som hämndlysten eller så. Men imorgon är det min tur att ha sovmorgon. Då kan det hända att det står fyra burkar modellera på full display i bokhyllan klockan sju på morgonen.

Jag har städat hallen och hittat en skärbräda

Ibland är ett litet blogginlägg allt som behövs för att styra upp saker och ting. Kolla så fint det blev i hallen när maken tog bort några jackor och jag kunde städa upp litegrann. Observanta läsare noterar även att ugglekrokarna numera funnit sin slutgiltiga plats.

Dessutom hittade jag den försvunna skärbrädan. Jag är minsann den sortens person som kan erkänna när jag har fel. Det är knappast maken som har placerat skärbrädan på golvlisten i hallen. Till och med jag inser det.

Jag har bett maken om ursäkt. Det sved.

Resten av grejerna som var i hallen tidigare idag? Inkastade i skattkammaren.

Hur många jackor behöver en karl egentligen?

Man skulle kunna tro att maken samlar på jackor, han har hur många som helst. Jag har en vinterjacka, en vår/höstjacka och ingen sommarjacka. Maken har typ fem av varje. Vissa är fula. Som den gröna armerocken som han hittade på Reprisen för 40 kr ifjol. Han är väldigt nöjd med eländet och berättar OFTA om hur eftertraktade dessa rockar var inom försvaret. Jag brukar inte lyssna så noga, men jag har bestämt för mig att han har sagt att om man stal en sådan rock blev det krigsrätt och de som befanns skyldiga arkebuserades omedelbart utan möjlighet att ta farväl av nära och kära.

I juli lyckades jag övertala honom att hänga bort alla vinterjackor och rockar. Nu har de börjat komma fram igen en efter en. Alla vår/sommar/höstjackor hänger dock fortfarande kvar. Det är kaos i vår hall och min enda jacka hänger alltid på något konstigt sätt längst bak. I en dryg vecka har jag bett maken hänga bort alla jackor som han inte använder för tillfället så att jag får en rimlig chans att försöka få någon ordning. Med tio krokar på två vuxna och ett barn tycker jag att det borde vara möjligt att organisera hallen så att varje plagg som behöver hänga där är lättillgängligt.

Lika länge som jag har tjatat att han ska gå igenom jackorna och hänga bort de han inte använder vintertid har han sagt att han ska göra det “senare idag”.

Imorse när maken klädde gullefjunet där ute i hallen hörde jag hur stumpilumpan började prata om min skjorta, som har hängt där i EN dag. Då svarar maken “Ja det är mammas skjorta. Den ska inte hänga där och ta plats, mamma får lov att hänga bort den”.

Jag tyckte inte alls att det var något roligt skämt. Ibland har maken mycket dålig humor.

Igår var maken arg på mig

Han försökte läsa en bok, och Maria Montazami hade äktenskapsproblem över en lampa. Då blev maken irriterad på mig för han kunde inte läsa för “programmet är så dumt att man inte kan koncentrera sig”. Jag fattar inte varför han inte bara lägger bort boken och tittar istället för att låtsas som att han inte tittar.

Jag tror föresten att det där lamp-problemet var helt påhittat. Om man verkligen tycker att det är viktigt är ingen så dum att de låter maken placera ut en lampa på egen hand när man inte är hemma. Om vi skulle ha kris varje gång maken la eller ställde något på fel plats skulle vi inte ha blivit långvariga, för hos oss ligger slevar, stekspadar och dylikt aldrig på samma ställe. De behöver tydligen omväxling för att känna sig stimulerade att utföra sina uppgifter.

Just nu har vi en skärbräda som är ute på rymmen. Jag har letat överallt, men den finns inte på något av varken de vanliga eller ovanliga ställena maken brukar stoppa dem. Jag har frågat om han har kastat bort den av misstag men han förnekar det. Egentligen tror jag inte att han har gjort det heller. Rimlighetsteorin talar för att han inte har gjort det. För det är skärbrädan han brukar hålla i när han sopar ner andra mindre föremål i soporna tillsammans med matskräpet. Den dyker säkert upp till slut. Den kanske ligger bland kökshanddukarna. Jag ska kolla där i eftermiddag, just nu har jag lite bråttom så jag hinner varken det eller att ladda upp en bild på någon skärbräda åt er.

Föräldramöte

Ikväll är då det där föräldramötet på dagis som jag inte får blogga om för maken. Han är inte hemma just nu.

Mormor och morfar ska sitta barnvakt så att vi kan gå båda två. Jag erbjöd mig att gå själv, men maken säger att mig kan man inte släppa iväg själv på föräldramöte. Han säger att vi ska hålla oss på god fot med personalen och folk som bor i byn, därför vill han följa med och övervaka vad jag säger. Som att jag skulle ta upp några konstiga ämnen på ett föräldramöte eller förlöjliga någon annans frågeställningar? Inte på plats i alla fall, och här på bloggen har jag ju föräldramötes-förbud.

Han är nog orolig för att jag ska kalla någon av pedagogerna för fröken. Det är riskfritt – jag vet vad alla heter så jag kan undvika DET sociala minfältet genom att tilltala dem med namn. Det här med dagis/förskola är lite värre för hur jag än anstränger mig för att vara politiskt korrekt så slinker ‘dagis’ bara ur mig hur mycket jag än försöker. Jag hade tänkt undvika det här genom att använda ordet barnomsorgsverksamheten om jag under mötet skulle få för mig att referera till själva dagiset.

Jag har för övrigt inte ens bestämt mig för om jag ska säga nått överhuvudtaget. Jag tycker inte om att prata inför stora folksamlingar. Ibland när jag tycker något viktigt, eller tycker att någon tycker något oviktigt, eller när någon letar problem där det inga finns ignorerar jag den lilla detaljen om att inte gilla att prata inför folk. Men bara ibland, oftast brukar maken hinna nypa mig i tid.

Men jag kanske inte har några åsikter ikväll. Jag tycker faktiskt i största allmänhet att det är bra att det finns ett ställe där man kan lämna sina barn och lita på att de är omhändertagna. Alternativet att släppa barnet i någon lekpark och hämta dem några timmar senare är inte tilltalande. Då skulle man ju kunna få hem ungen i vilket skick som helst, om ens alls.

Jag är tex oerhört tacksam för att det finns folk som vill jobba med att klä på och av 16-20 ungar ytterkläder två gånger om dagen när de ska ut och leka. Jag får nästan nervsammanbrott av att klä på eller av EN unge så jag är full av beundran för personalen.

Dessutom lär sig dottern en massa saker på dagis. Sånger som jag inte ens visste att de fanns, rita med vatten- och fingerfärg (aktiviteter som det är jättebra att slippa göra hemma), att kranen till leksakssaften sitter under en bordsskiva, äta som folk utan att kasta mat överallt (bordsskicket tar hon tyvärr inte med sig hem, det stannar tydligen på dagis). Med mera alltså. Det där med att sticka ut tungan och spruta spott över hela köksbordet eller mitt ansikte räknar jag inte, för jag misstänker att det inte är personalen som lärt ut det.

Så här ser vårt dagis ut från vår balkong. Som ni ser har jag full koll på läget.

Ett hål i smörpaketet

Det är ganska många som kommer hit till bloggen genom att googla ‘vardagsproblem’. Då känns det jättefint för mig att jag har en hel kategori med vardagsproblem och ett och annat tips om hur man kan lösa dem. Man känner sig så värdefull när man får hjälpa andra människor.

Vardagsproblem är ju dock ett väldigt brett område. Man kan faktiskt undra vad folk som googlar ‘vardagsproblem’ egentligen letar efter? Vill de i största allmänhet bara veta vad vardagsproblem är eller söker de svar på ett specifikt vardagsproblem?

Undrar de kanske varför de har ett smörpaket som ser ut så här?

Då kan man tycka att det vore effektivare om de googlade ‘varför har jag ett stort hål i mitt smörpaket?’. Träffarna skulle bli mer specifika om man sökte på en term som beskrev ens vardagsproblem. Jag kan tänka mig att problemet med ett stort hål i smörpaketet inte dyker upp på första sidan av sökresultatet för ‘vardagsproblem’. Då måste man bläddra flera sidor innan man hittar svaret på sitt smörpaketsproblem.

Ni som nu trots allt har hittat hit med ert problem med smörpaketet trots att ni googlade på den allmänna termen vardagsproblem behöver förstås inte googla om. Jag hjälper er ändå, nu när ni ändå är här.

Förklaringen till varför ni har ett stort hål i smörpaketet är troligen att ni är kvinna och bor med en man som inte respekterar smörpaket. Fast jag tror inte att det här är ett könsbundet problem, så det kan också vara så att ni är en man som bor med en kvinna, eller en man som bor med en man, eller en kvinna som bor med en kvinna, som lider av samma brist på smörpakets-respekt.

Ni lever med en människa som, istället för att metodiskt ta smör lager efter lager jämnt fördelat över hela smörpaketet, tror att det godaste smöret finns i botten av paketet och helt enkelt gräver sig rakt ner i mitten för att få tag på det bästa smöret.

Vad är lösningen då? undrar ni förstås. Om er livspartner är över 20 år gammal finns det ingen lösning. Ibland går det lära gamla hundar sitta, men inte när det gäller smörpaket. Ni får lära er leva med detta och själva försöka putsa till kanterna på kratern så att det ser mer presentabelt ut.

Man kan förstås byta ut karlsloken eller kärringen. Men när jag har funderat över det här alternativet har jag kommit fram till att om jag skulle byta ut maken kanske man skulle råka få en karl som lämnar kalsonger med bromsspår i på golvet istället. Då skulle kanske problemet med ett hål i smörpaketet inte kännas lika stort längre.

Det gäller att hålla perspektiv på sina vardagsproblem.

Ändrade planer

Jag har ändrat mig angående det här med skilsmässa över köttfärssåsen. Vem orkar tjafsa om en köttfärssås liksom?

Dessutom har jag luktat på en bebis idag. Då kom jag på att vi kanske skulle skaffa oss en bebis till istället. De är ju så lätthanterliga när de bara ligger där på ryggen och inte kan ställa till med några hyss.

Jag la fram idén till maken. Då sa han att han hade börjat vänja sig vid den här tanken på skilsmässa och att det inte alls lät som någon dum idé.

Det blir säkert inget utav något av det. Någon skilsmässa blir det då definitivt inte, det kan maken glömma. För gullefjunet ska bo hos mamma ALLA veckor. En vecka skulle jag kanske kunna tänka mig att låna bort henne till mormor och morfar eller så. Men varannan vecka är inte aktuellt.

Äktenskapskris

Som den regelbundna läsaren vet så lagar jag inte mat här hemma så ofta. En rätt som vi nästan slåss om att få laga är dock köttfärssås, för vi gör den helt olika. Båda goda förstås, tycker vi båda. Trodde jag alltså.

Maken: Om du badar gumman så börjar jag med maten.

Jag: Du kan ju bada henne också börjar jag med maten.

Maken: Vi ska ju äta köttfärssås.

Jag: Ja, jag gör god köttfärssås. Väl? Du har ju sagt att du tycker att den är god.

Maken: Jo, den är inte dålig. Varför vill du inte bada henne?

Jag: Jag har lekt hela dagen, utom när mormor och morfar lekte, jag vill vila och laga mat. Tycker du inte om min köttfärssås? Tycker du att jag gör den för stark med för mycket peppar och chili?

Maken: Nä, nä, det är inte det. Men jag hade tänkt att jag skulle göra köttfärssåsen idag.

Jag: Om du badar henne kan jag hacka löken och bryna och sen kan du ta över och jag gör välling och läser saga.

Maken: Jag hade tänkt ha vitlök i.

Jag: Jag kan hacka vitlök också.

Maken: Mm, men du är inte så bra på att bryna köttfärs.

Jag: Vad menar du??!! Hur kan man vara o-bra på att bryna köttfärs? Har jag någonsin bränt köttfärs?

Maken: Nä, men du “jobbar” inte tillräckligt med färsen när du bryner.

Här har jag gått och trott i 13 år att maken tycker att min köttfärssås är god också kastar han detta i ansiktet på mig. Det känns som ett svek. Som att vårt äktenskap är byggt på en lögn. Det blir värre. För vi kom överens om att jag skulle få hacka lök medan han badade gullefjunet och sen skulle han göra resten.

Men när jag skulle ta över och torka och smörja in hudsalva upptäckte vi att det var slut blöjor. Så då fick maken gå iväg och fixa det. Medan vi väntade på att han skulle komma hem med blöjor märkte jag att han hade stoppat ner vitlöken i vitlökspressen utan att skala den. Så skulle jag ALDRIG göra. Även om skalet blir kvar i pressen så är det bara så FEL att göra så. Jag skalade vitlöken och pressade den.

Vi har inte pratat ut om det här än. Maken står i köket och gör sin fantastiska köttfärssås och jag sitter här. Tystnaden är tryckande. Jag vet inte riktigt vem som ska måsta ta första steget. Eventuellt måste vi ringa en äktenskapsrådgivare på måndag.

Maken visar prov på sin kunskap om Hollywoodfruarna

Jag nämnde till maken att det är Svenska Hollywoodfruar ikväll.

Jag har ju tidigare berättat att maken är ett socialt geni som kan konversera om det mesta. Han har kanske inte hängt med på riktigt allt men följande citat som han nyss kläckte ur sig visar att han har tillräckligt med koll för att tom konversera om Hollywoodfruar om nöden skulle kräva det.

“Har det varit något nytt i tidningarna om den där största idioten [Gunilla] på sistone?”

“Jag tror faktiskt att den där första idioten som var med från början [Maria] har lärt sig hur det funkar och inte är fullt lika dum som hon verkar. Men det ser ju inte bättre ut än att den där största idioten [Gunilla] är lika galen som hon verkar”.

“Den där idioten med läpparna [Isabelle] – hennes idiot till assistent [tom jag har glömt vad hon heter] måste ju också spela med tanke på hur mycket hon låter sig förnedras”.

“Frågan är ju varför den där kvinnan som faktiskt kan någonting som att sjunga och spela piano och har ett yrke [Margareta] ställer upp i programmet. Hon verkar ju vara en något mindre idiot än de andra idioterna”.

Visst är maken duktig som har så bra koll på vilken idiot som är vilken?

Saker som maken vill gästblogga om

– Om hur det är märkligt att för att sätta upp fyra korgar i garderoberna så måste man flytta på sex andra korgar och fyra hyllor.

– Om grytskåpet och att jag tittar i det så sällan att jag inte vet vad vi har för grytor, och köper nya som vi inte behöver.

– Något ointressant om min backseat-driving.

Jag har sagt att han får gästblogga om han vill, men att jag knappast tror att någon är intresserad av dessa ämnen.