Category: Kan ni fatta?

Vi har internet

Bara så att ni vet.

Jag ringde upp och frågade “Hur får man internet i fiberkabeln?” och 3 minuter senare hade jag internet.

Smidigaste internetanslutningen jag varit med om i hela mitt liv. Jag kom hem från jobbet och hade laddat upp ordförrådet med alla svordomar som finns för jag hade bestämt mig för att fixa internet idag. Också behövde jag inte använda en enda svordom alls.

Folk får akta sig för att reta upp mig på jobbet imorgon. Det finns en massa oanvända svordomar kvar i ordförrådet.

Jag har ägnat närmare en vecka åt att förklara för gullefjunet hur det här med internet funkar. Att internet inte bara är något som finns. Någon måste ha tid och ork ta itu med att ta reda på hur man fixar in internet i kabeln. Koppla sladdar och grejer.

Förklaringsprojektet blev mer komplicerat av att det finns mobildata. Så att vissa apparater som plattor utan SIM-kort kan sakna Netflix samtidigt som en mobil kan ha internet. Som ibland tar slut och då kan man inte surfa, men man kan fylla på mer internet. As-dyrt internet. Att internet kommer och går beroende på hur betalningsbenägen mamma är för internet är svårt att förklara för någon som tror att internet är något som gud skapade som alltid har funnits i obegränsade mängder.

Så när jag sa till familjen att utrymma vardagsrummet och ta skydd för att jag skulle fixa internet så blev det stor förvirring när jag i nästa sekund informerade om att det fanns internet. De bara “Har vi internet? Var kom det i från?”.

Som alla andra överlägsna IT-människor svarade jag lite nonchalant “Från kabeln – starta om datorn och knappa in lösenordet”. Som om att jag hade någon aning om hur det där gick till utan att jag fick hjärnblödning på kuppen.

Nu ska jag betala räkningar. När gullefjunet blir äldre och har greppat det här med internet så ska jag förklara vad blanketter är och hur man förr i tiden använde blanketter för att göra saker som man idag behöver internet för att göra.

Tandfen har dock inte internet så hon har lagt en peng under kudden ikväll. Tur att tandfen kom ihåg det efter barnet hade somnat. Å tur att tandfen hittade en peng i handväskan för en gångs skull. Hon har minsann aldrig någon peng i väskan när hon behöver få loss en jävla kundvagn på mataffären.

Tänk er dramat om barnet skulle ha vaknat och tanden var kvar i asken och det inte fanns någon peng där! Då skulle jag ha blivit tvungen att förklara vad swish är och att nu för tiden åker tandfen inte runt och lägger pengar under kuddar utan de swishar ersättning för tänder. Det är liksom lite mindre magi i swishande tandfeer än de som faktiskt lägger en peng i en ask.

Parkeringsböter

Vi åkte till Barkaby Handelsplats. Parkerade. Ställde p-skivan. Gick på Ikea ett tag.

Oparkerade bilen och körde till Bromma Blocks. Parkerade.

“Ställ p-skivan!” sa jag. Ni behöver inte föreställa er ett befallande tonfall, men det var vad jag använde. Jag använder befallande tonfall när jag säger åt folk att ställa p-skivan.

“Det har jag redan gjort” svarade maken. Vi gick in på Blocket och gick i lite affärer. Fikade. På Åhlens stod jag och kollade på en hårtork och sa till maken att jag kanske borde köpa en ny för att jag hade för mig att den jag har var en julklapp från morsan och farsan när jag var kring typ 15.

En snart 30 år gammal hårtork alltså. Det är absolut inget som helst fel på den. Den blåser fortfarande nästan av huvudet på en så torkförmågan kan man inte klaga på. Sladden börjar dock vara lite sliten. Den har gått sönder på ett par ställen så att man ser sladdarna inne i sladden.

Jag ställde dock tillbaka hårtorken. Jag tyckte att det var lite onödigt att lägga 600 spänn på en hårtork när man kan laga sladden med silvertejp.

När vi kom ut på parkeringen hade vi fått parkeringsböter. Det visade sig att när maken sa att han hade ställt parkeringsbrickan så menade han att han hade gjort det i Barkaby och tyckte inte att han behövde ställa om den när vi kom till Bromma ett par timmar senare. Så när vi kom till Bromma Blocks hade vi väl 30 min parkering kvar.

Sånt får mig att koka! Bortkastade pengar. En hel jävla hårtork. Jag ställde tillbaka hårtorken för att jag tyckte att den var onödig och när vi kom till bilen så satt det en liten lapp där som kostade 500 spänn för absolut ingenting alls.

När vi körde därifrån försökte maken byta ämne. Han vill ha ett eluttag i badrummet i vårt nya hus så att han ska kunna ladda tandborsten där. Jag tycker att det är en onödig kostnad att en elektriker ska dra in ett eluttag för en tandborstes skull när det finns eluttag i andra rum.

“Nu har vi en till god anledning att sätta ett eluttag i badrummet om du ska köpa en ny hårtork”.

Jag bara “Vi ska INTE ha någon hårtork i samma badrum som det finns ett badkar. Mer än ett mord har skett med hjälp av badkar och hårtorkar. Det finns säkert fall där den utlösande faktorn och motivet har varit en onödig parkeringsböter…”.

Det här hände för flera veckor sedan. Jag har köpt en ny hårtork sen dess. Och berättat för hantverkarna att vi inte har råd med några eluttag i badrummet eftersom vi behöver de pengarna till eventuella framtida parkeringsböter.

Vi lever inte på 50-talet längre

Nu är det den tiden på året igen. Tiden när dagis hittar på att det ska vara påsk-utklädnad och informerar föräldrarna dagen innan. Ja okej då – i år blev vi informerade två dagar innan. Men igår kom jag hem från jobbet halv elva så det är sak samma. Ingen tid alls.

Nu sitter jag här med en beställning på en kycklingdräkt. Ungar blir ju mer och mer krävande för varje år som går. Ena året så går det bra med vilken påskdräkt som helst och nästa år då MÅSTE det vara en jävla kyckling.

Hur svänger man ihop en kycklingdräkt den här tiden på dygnet när man inte har några gula saker alls i hela huset? Förutom några få fjädrar?

Någon borde upplysa dagispersonalen att vi inte lever på 50-talet längre. Kvinnor är inte längre hemmafruar som sitter hemma uttråkade och bara väntar på att någon ska leverera en utmaning med tight deadline till oss. Dagens kvinnor behöver inte kycklingdräkter i sitt liv. Vi har jobb att sköta och om vi ska kombinera jobbet med kycklingdräkter så behöver vi lite tid på oss för att planera in kycklingprojektet.

Eller skicka för all del hem kycklingdräkts-uppgifter. Men jag vill ha tillräckligt med förvarning för att kunna KÖPA en kycklingdräkt…!!! Det är ju barbariskt att man ska måsta åstadkomma något kycklingliknande för egen hand. Jag känner ingen skaparglädje just nu.

Tror de att det inte är jag som bestämmer över städningen?

Igår ringde det en kvinna från någon städfirma och frågade vem som städar hos oss. Vi delar på städningen men det tycker inte jag angår folk som ringer upp och terroriserar en.

Jag förstod vad hon ville. Folk ringer ju inte upp och frågar vem som städar för att småprata av artighetsskäl. Så jag svarade att det var min man som sköter städningen.

Då frågade hon om vi hade funderat på att leja någon för att sköta städningen åt oss. “Nej tack, det har vi inte råd med” svarade jag och då tackade hon för sig och önskade trevlig kväll.

Två minuter senare ringde exakt samma nummer på makens telefon…

Att de av en slump skulle råka ringa två personer i samma hushåll inom loppet av några minuter tror jag inte på. Hon visste mycket väl att hon ringde till den person som jag nyss sagt sköter städningen hos oss.

Hur tänkte hon där? Trodde hon att hon skulle få sälja en städning till mig genom att ringa till maken när jag alldeles nyss upplyst henne om att jag inte ville ha någon städning? Som om att det skulle vara han som bestämmer om vi ska betala för städning när han bara sköter max hälften av städningen idag.

Om jag inte hade varit så utmattad av min man-flu skulle jag ha stigit upp ur sängen och gått och svarat på makens telefon. Men jag orkade inte, och maken svarade inte heller, så hon kom undan.

Telefonförsäljning borde förbjudas. Och telefonförsäljare som beklagar sig över att de blir “otrevligt bemötta” och att de bara “gör sitt jobb” kan lägga ner sitt gnäll. Det är ingen som förväntar sig att man ska vara sympatisk mot bödeln för att “han bara gör sitt jobb” så jag fattar inte varför telefonförsäljare ska ha specialbehandling för att de utför ett avskyvärt jobb.

Byt jobb om det inte passar att bli avsnäst.

Jag höll på att dö och maken brydde sig inte

Idag när jag gick från jobbet höll jag på att dö. Det var med nöd och näppe jag tog mig till tunnelbanan med livet i behåll. Så kallt var det alltså att jag höll på att frysa ihjäl.

När jag kommit in på tunnelbanan och var utom den allra mest akuta kylan och faran ringde jag maken och frågade om han inte kunde komma och hämta mig vid vår station så att jag slapp gå hem i över 10 minuter i minus 30 graders kyla.

Han sa nej. Han hänvisade till att jag överdrev och att det “inte var mer än minus 13” och att “han lagade mat”. Jag tror att han hade någon fler patetisk ursäkt också men den har jag hunnit glömma vad den var.

Inte okej.

Sen fattar ju alla att tåg också fryser i det här vädret och när tåg fryser så kan de inte gå enligt tidtabell. Så jag missade bussen med 10 sekunder. Den körde iväg just när jag kom ut vid busshållplatsen. Jag tyckte minsann att det såg ut som att busschauffören vinkade när han körde ifrån mig. Det kändes i alla fall som att han gjorde det.

Så jag textade maken.

Kallt ute

Tror ni att han kastade sig i bilen och kom och hämtad mig? Nej han gjorde inte det. Han svarade

Okänslig make

Inte okej.

Man skulle nästan kunna tro att maken vill skiljas. Att han inte törs säga det och att han försöker få mig att lämna honom.

Att det ligger en affär alldeles bredvid busshållplatsen har faktiskt inget med saken att göra. Folk går ut och in genom dörrarna så att det blir kallt inne i butiken också.

Prissättningen av potatis på Östermalmshallen

Idag har vi varit på Östermalmshallen. Eller Hallen som svärmor säger.

Vi var inte där för att köpa Västerbottensost, men jag var tvungen att kolla på Västerbottensosten. För svärmor och hennes syster har pratat om vilken fantastisk Västerbottensost de har på Hallen. Efter de pratat om det frågade jag maken om det finns olika sorters Västerbottensost för jag har då bara hört talas om en Västerbottensost. Jag fattar inte hur en Västerbottensost från Östermalmshallen skulle vara mer fantastisk än en från Coop eller ICA. Jag törs nästan slå vad om att tom på Willys är det samma Västerbottensost.

Så jag tittade på Västerbottensost på Hallen och majoriteten av Västerbottensostarna såg ut som helt vanliga Västerbottensostar. Fast lite dyrare. Också hade de en Västerbottensost i lite finare papper som var lagrad i 14 år. Eller 14 månader, jag tittade inte så noga. Den var ännu dyrare.

Jag tittade på andra saker också. Då såg jag det här.

20151231_132113

Jag bara, till maken: De är då minsann inte blyga för att ta betalt på det här stället! Nästan 250 spänn per skalle för potatis med lite sås i mitten. Å det innan man ens har köpt sjötunga för 580 kr/kg!

Maken (kollar lite konstigt på mig): Det är ju sjötunga i gratängen fattar du väl.

Jag: Jaha! (det hade jag inte fattat, jag trodde att det var ungefär som potatisgratäng som man äter som tillbehör men att de kallat det sjötungegratäng för att man skulle äta den till sjötunga).

Jag (en stund senare): Det var då ändå hutlöst dyrt för lite fisk och potatis.

Jag är en snål och girig typ

En sak som är väldigt underhållande med att ha en blogg är att ibland dyker det upp någon som har irrat sig in på bloggen av misstag och lämnar underhållande kommentarer.

Som idag när Ingrid kallade mig för en snål och girig typ för att jag inte vill dela med mig av mina svampställen. Det slår inte att bli kallad Ärthjärna eller Jävla idiot men det kvalar in på meritlistan.

Jag som aldrig plockat svamp i hela mitt liv. Det är farligt att plocka svamp. Man kan råka plocka en giftig svamp av misstag.

Ironi är bara helt bortkastade på vissa människor. Jag blir lika road varje gång någon orkar lämna en sju rader lång kommentar om ett inlägg de helt har missat poängen i.

Recension av Mall of Scandinavia

Idag har jag varit på Mall of Scandinavia. Nordens största Galleria. Vi börjar med att prata om parkeringshuset.

När det gäller parkeringshuset så räcker inte Norden till. Det måste tamifan vara hela Europas sämsta parkeringshus.

Alla körbanor är liksom inramade av låga järnrör. Jag är lite dålig på att bedöma mått och grejor men för att ni ska förstå hur höga de är kan jag berätta att de är ungefär ganska exakt lika höga som underredet på en bil.

Ni börjar fatta vart den här historien är på väg va?

Det var förstås asmycket folk och när kön i parkeringshuset sniglade sig fram såg jag en bil som hade tre av sina hjul på utsidan av röret och ett innanför. “Hur lyckade han med det där?” undrade jag.

Jag ska berätta hur han lyckades med det. När man ska svänga höger eller vänster så känns det lite trångt så för att inte sticka ut nosen i mötande körbana gör man en lite för tight sväng och då hamnar bakhjulet på insidan av röret. Och underredet på bilen skrapar mot röret.

Sen sitter man där. Om man vill backa för att reda upp situationen på står det en betongpelare rakt bakom en och är ivägen och om man ska ta sats och köra framåt så står man i en sådan vinkel att man kommer att hamna i mötande körfält om man tar för mycket sats. Och tar man för lite sats så kommer man inte över röret.

Jag kom loss. Jag körde över. Innan jag körde över provade jag att backa och jag provade att köra sakta. Till slut kom det en parkeringskille och vaktade motsatt körfält åt mig och då körde jag fort över röret och då kom jag loss.

Så här såg järnröret ut. Det här är inte “mitt” järnrör, det är inte jag som har repat ner det här röret, jag repade ett annat rör. Alla rören ser ut så här. Så för varje rör i hela parkeringshuset så är det någon som har fastnat med bakhjulet innanför järnröret och fått underredet skrapat av ett sjukt dåligt planerat järnrör.

Järnrör närbild

Vad är meningen med järnrören? Om ni på Mall of Scandinavia har Google Alert för att bevaka vad som skrivs om er och ni läser detta skulle jag vilja att ni berättar för mig varför ni har järnrör i parkeringshuset. Vem kom på den här korkade idén och varför? Vad har rören för syfte?

Ingenjören som kom på och designade de här rören måste ju ha skickat efter sitt examensbevis på posten. För jag antar att det är ingenjörer som hittar på sånt här. Eller arkitekter. Men på Mall of Scandinavia skulle man kunna tro att det är någon jävla konstnär som har designat parkeringshuset. Konstnärer kollar ju bara på hur saker ser ut men tar ingen som helst hänsyn till vad som är praktiskt. Så jag skulle gärna vilja veta vad konstnären som hittade på det här heter.

Det var det om parkeringshuset. Ni undrar säkert hur gallerian var också. Mall of Scandinavia är en galleria med butiker i. Om man ska ha en galleria med ett sådant där parkeringshus så måste man ju göra en ganska fantastisk galleria för att kompensera för parkeringshuset. Jag tycker inte riktigt att de har lyckats kompensera för parkeringshuset. Det är bara en vanlig galleria som är lite större än andra gallerior men med ett sämre parkeringshus är en normal standardgalleria.

De borde göra om parkeringshuset och ta bort rören. Parkeringshuset är ju första intrycket av gallerian och första intrycket är inte bra ska jag säga er. Ni måste åka dit och se det själva för att fatta hur värdelöst och korkat parkeringshuset är.

Jag stannade bara en halvtimme och jag köpte ingenting. Sen åkte jag till Barkaby Handelsplats och Bromma Blocks och där har dom bra parkeringsplatser så där handlade jag julklappar.

Rättning om maxpriset på skräp

Jag får ta tillbaka vad jag sa igår om att vi betalar max 100 kr för skräp.

Jag fick lön idag och i euforin över det råkade jag betala 129 kr för en ekorre.

Jag var väldigt tydlig med att ekorren var en julprydnad och ingen leksak.

Trots det tog det mindre än två timmar innan ekorren tappade kotten.

Ekorrar som inte klarar av att hålla i en liten kotte kallar jag för skräp-ekorrar.

20151120_230758

Khloe kom på bättre tankar

Lamar: Min fru vill skiljas. Det vill inte jag. Jag måste komma på något smart för att rädda äktenskapet. Vad ska jag göra? Nu vet jag! Jag checkar in på en bordell i fyra dygn och knarkar och pökar järnet för 80 tusen dollar. Sen tar jag en överdos som gör att jag behöver en njurtransplantation.

Khloe: Åh älskling, jag vet inte vad jag tänkte. Självklart vill jag fortsätta vara gift med dig. Vem kan motstå en sådan kärleksförklaring?!

Det här har jag inte hittat på alltså. Det har tydligen hänt på riktigt. Jag läste det i tidningen.

Lamar är en fd basketspelare och Khloe är med i ett tv-program som heter någonting om Kardashians. Det här vet jag också med allra största säkerhet för det har jag också läst i tidningen.

I programmet om Kardashians ser alla nästan likadana ut och har väldigt lika namn som börjar på K och programmet går ut på att man ska gissa vem som är vem. Så har jag uppfattat det hela i alla fall. För att det inte ska bli för lätt har pappan bytt kön och också tagit ett namn på K, men som stavas med C.

Att Caitlyn har bytt från man till kvinna tycker jag faktiskt är ganska ointressant. Det finns ju massor med människor som byter kön så varför hens könsbyte orsakat så många spaltkilometer har jag inte riktigt förstått.

Men så fick jag reda på att Catlin tydligen tog OS-guld en gång i tiden som man. Så då blir det ju ungefär som att Ingemar Stenmark eller Björn Borg skulle byta kön. Då skulle nog jag också vara lite intresserad av att läsa om det. Det vore ju en högoddsare. I alla fall för Stenmark. Lite lägre odds på Borg, men ändå rätt höga. Björn alltså. Anders skrällde ju redan när han parade ihop sig med Dominika så han skulle ju kunna överraska med vad som helst.

I alla fall. Vilken typ av tjänster utför ett hooker som tjänar $35 tusen för ett “pass”? Jag vet att den frågan är lite off-topic, men jag undrar ändå det.

Jag glömde att berätta om sylten

Det här med leksaksbrödrosten fick mig att börja fundera över varför jag har sånt agg mot brödrostar.

Då kom jag på att jag glömde att berätta för er om sylten.

Om ni någonsin har varit inneboende i en engelsk familj, eller om ni har umgåtts med engelsmän kring frukosttid så vet ni hur det är.

De ska ha sylt på sitt rostade bröd.

Å de ska sleva upp sylten med en kniv. Om man förslår att de ska använda en sked istället för en kniv så stirrar de på en precis som om att man har erbjudit dem en osthyvel att skära ost med istället för en kniv.

Engelsmän förstår sig inte på osthyvlar för de kan ju inte skära en-centimeter-tjocka ostskivor med en osthyvel.

Det är nämligen så att engelsmän MÅSTE ha en-centimeter-tjocka ostskivor och de MÅSTE ha sylt på bänken/bordet/tallriken/knät. Det får man ju inte om man använder osthyvel och sked så det måste vara kniv till allting frukostrelaterat.

Precis så är maken också. Därför hatar jag brödrostar.

Upprörd var bara mitt förnamn

Häromdagen fick vi ett email som sa att vårt dagis hade studerat barnens närvarotider och kommit fram till att de kunde stänga klockan fem istället för halv sex.

Det går ju inflation i hur tidigt föräldrar hämtar på dagis. Ingen vill vara sist så folk verkar hämta tidigare och tidigare. Jag fattar inte vad folk jobbar med som kan hämta så tidigt varje dag?!

Vi (eller rättare sagt maken) försöker hämta senast fem så ofta det går, eftersom alla andra hämtar så tidigt, för att inte gullefjunet ska måsta vara sist kvar varje dag.

Vi försöker dock inte hämta så tidigt som möjligt för att dagis ska kunna korta ner sina öppettider. Det känns som att bli bestraffad för att man försöker vara en god förälder att de ändrar öppettiderna.

Jag kan inte hämta klockan fem, för även om jag kan gå hem i tid för en gångs skull, så slutar jag inte förrän kvart i fem och har 45 minuters restid. Så det blir lite svårt för oss de dagar maken inte kan hämta.

Jag var så upprörd att jag knappt kunde sova på natten efter vi fått det där emailet.

Dagen efteråt pratade jag med personalen och då sa de att om vi har behov av öppet till halv sex skulle de ändra tillbaka till den stängningstiden.

De har dock inte kommunicerat ut den nya (gamla) stängningstiden ännu. Så just nu känns det lite oklart vilken tid dagis egentligen stänger.

 

Problemlösningsförmåga som en snöskottande Pitebo

Vi har ju tidigare här på bloggen avhandlat hur vissa Pitebor hanterar att grannen skottar in snö på deras tomt.

Här har vi ett exempel på en amerikan med likvärdig problemlösningsförmåga.

Bli bjuden till sin kusins bröllop.

Barn inte inbjudna. Det här är ju röd flagg för många har jag förstått. Inget brudpar vill ha barnkalas på sitt eget bröllop men många föräldrar förväntar sig tydligen att för att de har barn måste barnet bli bjudna annars ifrågasätter de hela vänskapen med brudparet.

Tacka ja till bröllopet trots att man känner sig kränkt över att man inte får ta med barnet/barnen.

Sen inte dyka upp på bröllopet för att barnvakten inte dyker upp. Det kränkta paret har gjort sitt bästa för att gå på bröllop trots att de är kränkta, men trots sina bästa intentioner så funkar det inte.

Brudparet blir kränkta och skickar en faktura för Örtpanerad Gös. Om gästerna visste om den Örtpanerade Gösen i förväg borde de ju nästa bli ursäktade för att de hittade på en ursäkt för att slippa.

Att inte bjuda barn tycker jag inte är brott mot uppförandekoden, men om man inte vill betala för gästernas mat så kan man be om kuvertavgift för att slippa presenter och för att täcka kostnaden. Att någon i sista sekunden inte kan komma är en risk man får ta om man inte har vett att berätta i förväg att man vill ha betalt för maten i form av presenter eller kuvertavgift.

Skicka fakturor för no-shows är ett stort brott mot uppförandekoden. Det finns telefoner som man kan använda för att uttrycka sitt missnöje eller berätta att man känner sig sårad.

På andra sidan öppnar någon fakturan och ringer inte upp för att förklara varför man uteblivit trots att man tackat ja eller för att berätta att man tycker att fakturan är orimlig. Eller för att berätta att man har köpt en present som kommer på posten inom några dagar (som man köpte samma dag som man fick fakturan och insåg att man borde ha köpt en present när man blivit bjuden på och tackat ja till ett bröllop).

Nej, nej – det vore ett alltför lätt sätt att hantera en konflikt inom släkten.

Man Facebook-ar sitt missnöje och sedan ställer man upp på en tv-intervju där man berättar hur chockad man blev över fakturan.

För att visa hur reko man själv är och vilka dåliga människor fakturerande sidan släkten är så puttar man på en gunga i filmklippet.

Alla vet att föräldrar som står och puttar på gungor bara vill låtsas vara goda föräldrar. Ingen går på sånt. Bara onormala eller falska föräldrar ser lyckliga ut när de puttar gungor. Det är samma typ av människor som insisterar på att ta med sina barn på bröllop där barn är undanbedda som de som låtsas se lyckliga ut av att putta på gungor.

Jag skulle vilja vara a fly on a wall på nästa släktsammankomst inom denna familj.

Passive-Aggressive behaviour De-Lux från båda sidor….

 

Alla flyktingar borde skaffa sig en ko och flytta ut på landet utanför krigshärden

Jag anser mig själv vara en väldigt tolerant person. Jag står ut med väldigt mycket från mina vänner på Facebook.

Mina vänner lusar ner min Facebook-vägg med kattfilmer, delar artiklar om hur föräldrar ska uppfostra sina barn, fina ordspråk och delar sina favoritlåtar. De prackar på mig reklam, bilder på sin middag, resultatet från sina barns senaste idrottsprestation, resultatet i deras favoritlags senaste match och sina politiska åsikter. Om de är lärare så vill de att jag ska tycka synd om dem för att de jobbar mindre övertid än mig och dessutom vill de att jag ska sympatisera med deras krav om högre lön trots att deras timlön för effektiv arbetstid är likvärdig med min.

Jag ignorerar. Nej inte riktigt, jag har tröttnat på allt detta så jag har minskat ner mitt användande av Facebook så att det idag är mindre än 10% av vad det var på sin peak. Men jag tycker att jag är tolerant i alla fall. Folk får hålla på, också låter jag bara bli att läsa. Jag brukar i alla fall inte kasta ut folk från min Facebook-vänlista bara för att de lägger upp saker som jag är ointresserad av. De är ju snälla ändå och jag tycker om dem på andra sätt eller trots allt.

Häromveckan fick jag dock nog. En släktings fru har alltid haft för vana att gnälla i var och vart annat inlägg hon gör, och hon gör många inlägg ska ni veta. Man skulle kunna få intrycket att en positiv tanke aldrig passerar hennes hjärna om den inte involverar mat eller bakning eller möjligtvis en planta. Hon klagar om det mesta men hennes favorit-hatobjekt är dock flyktingar och invandrare. Hon tycker inte om dem så hon vill hjälpa dem i närområdet så att vi kan lägga svenska skattepengar på mer behövande människor i vår närhet i Sverige. Gastric bypass-operationer före svältande barn typ.

Jag är för yttrandefrihet och är medveten om att politikers oförmåga att hantera och kommunicera kring flyktingpolitiken får många inskränkta, outbildade och fördomsfulla människor att tro på propaganda byggd på felaktiga påståenden och förvrängd fakta och köpa lösningar som isolerar de frågor som de intresserar sig för utan att ta hänsyn till hur de hänger ihop med verkligheten och världspolitiken. Åsikter måste dock få framföras på gott och ont.

Det får dock finnas gränser för min tolerans. Den här släktingens fru har under en längre tid hävt ur sig en massa (i min åsikt) motbjudande åsikter på sin Facebooksida. Hon håller sig inte till att kritisera politikers handlingar eller flyktingpolitik utan hon spottar på och misstänkliggör enskilda individer/flyktingar som sitter utanför den och den butiken i Piteå, med hänvisning till tvivelaktiga tidningsartiklar som hon förmodligen letat fram på Flashback. Hon hävdar, med hänvisning till pressfriheten, att hon får skriva vad hon vill på sin egen sida – men när hon gör det hamnar det på min sida och min sida är min sida och jag har inte efterfrågat dyngan.

Hon påstår att hon inte är rasist men hon vill inte bli integrerad med flyktingar och invandrare. Hon “vill inte utsätta sina barn för något sådant”.

Som att det skulle vara någon risk att hon skulle bli integrerad med några invandrare i Piteå?! En kommun som knappt tar emot några invandrare alls. Jag misstänker dessutom att hon är den sortens person som inte ens hennes grannar vill bli integrerad med så jag tror att det är riskfritt att hon ska bli integrerad med någon överhuvudtaget. Hon kan nog känna sig ganska säker mot integration.

I alla fall. Häromveckan så kunde jag inte låta bli att fråga vad alla dessa (i Piteå typ 7) tiggare gjort henne personligen. Kort därefter kom det ett inlägg om att folk som var PK (jag PK?) och inte gillade att höra andra åsikter kunde flytta till Nordkorea.

Sen kom det ett långt “förklarande” inlägg om hennes åsikter i flykting och invandrarfrågor där hon påstod att flyktingar bara kommer till Sverige för att få bidrag (och det är ju intressant att notera hur någon som själv ligger på kreditsidan i balansräkningen inte unnar andra hjälp) och där hon tyckte att det “vore bättre om flyktingarna skaffade sig en ko och bosatte sig utanför staden, för det är ju i städerna bomberna faller, och på så sätt skaffade sig ett bra liv med hjälp av ett litet landsbruk istället för att komma till Sverige”. Det där citatet är inte ordagrant. Hon skrev inte ko, hon föreslog att flyktingar skulle skaffa sig ett djur. Jag gjorde om det till ko för det låter lite bättre, både när man ska humorisera hennes dumma förslag och när man ska försöka föreställa sig vilket djur som skulle kunna tänka sig lämpligt för hennes typ av jordbruk som man ska överleva på i en krigshärd.

Asså jag orkade inte mer efter det. Tänk er om 60 miljoner flyktingar skulle gå och skaffa sig en ko var? Hur fan skulle det se ut?! Är problemet inte stort nog utan kor? Klarar EU och världen av kor också när flyktingproblemet är stort nog utan kor? Kan ni tänka er hur mycket bistånd det skulle kosta att skyffla upp koskit efter 60 miljoner kor från flyktingläger “i närområdet”?

Jag tror inte att gnällkärringen kommer att få något erbjudande från FN om att delta med revolutionerande förslag på problemlösningar på ett världproblem som hon inte lider av i Piteå men ändå ägnar så mycket tid åt att spy galla över.

Jag behöver minsann inte flytta till Nordkorea. Det fanns en mycket enklare lösning för att slippa idiotin. Jag kastade ut dåren från min vänlista på Facebook.

Ko

Inte intresserad av prinsessklänningar

Svärmor ringde och frågad om vi skulle titta på bröllopet på tv och sa att hon tyckte att vi skulle göra det för att hon trodde att gullefjunet skulle tycka att det skulle vara kul.

Jag tror att gullefjunet skulle uppskatta ett kungabröllop på tv exakt lika mycket som hon uppskattar en tre-rättersmiddag om hon måste sitta vid bordet hela tiden.

Morsan har också frågat om vi “skulle på bröllop” (dvs titta på det på tv). Morsan borde veta bättre, hon borde veta att jag inte sitter och tittar på sånt. Jag frågade varför hon trodde att vi skulle titta på ett bröllop mellan människor vi inte känner på tv. “För att titta på klänningarna” svarade hon.

Skulle aldrig falla mig in att sitta framför tv i flera timmar för att titta på klänningar. Det tar ju mindre än en minut att bläddra igenom de 30 viktigaste klänningarna på kvällstidningarnas bildspecial.

I vår familj lyssnar vi dock på far- och mormödrar så maken frågade gullefjunet om hon ville titta på prinsessbröllopet. Han utelämnade prinsen, som ju är helt ointressant, för att sälja in det litegrann och kolla om hon var intresserad av prinsess-grejen.

Hon svarade “Nej tack” med sitt talk-to-the-hand-tonfall. Jag blir så stolt när hon visar prov på sin intelligens på det sättet. Artig som en kunglighet också med det där tacket. Hon kommer att röra sig som en fisk i vattnet i finare salonger i framtiden om hon oturligt nog måste. Här i vår familj tvingar vi ingen att titta på skräp-tv så vi skippade skiten. Skräp-tv är helt frivilligt hos oss. Vill man så får man, men det är inget tvång.

Vi ska dock äta lunch med svärmor imorgon och hon kommer att vilja prata om bröllopet. Så jag tränade gullefjunet för socialt umgänge och bad henne titta på en av kvällstidningarnas “bildkavalkad” av klänningarna så att hon skulle kunna konversera om klänningar imorgon. 24 stycken klänningar. Det blev 23 “FUL!” och en “ganska fin”. Den enda klänningen som fick godkänt bars av en fd toplessmodell.

Jag fattar inte hur folk som går på kungabröllop tänker? Det fanns inte en enda Disney-klänning på hela bröllopet. Hur ska 5-åringar kunna relatera till monarkin om folk går på kungabröllop i grå, beige, blå, kycklinggula, gammelrosa och “puderfärgade” klänningar?

Fanns det inte en endaste gäst på hela bröllopet som kom på idén att gå på bröllopet i en Elsa eller Anna-klänning?

Bröllop

Jag höll talet. Vi kanske återkommer till hur mycket ångest jag haft över det där talet senare i veckan, men idag har jag inte tid att skriva ett så långt blogginlägg.

Det är i alla fall så att vi var på min kompis Mallans bröllop igår. Jag har känt henne sedan gymnasiet och rankar henne väldigt högt bland mina kompisar. Det var därför jag höll tal, hon hör till en liten handfull skara människor som jag kan tänka mig hålla tal för. Efter igår är nu tack och lov alla utom en av dessa kompis och brorsan gifta. Så det är max två tal kvar.

Så jag gillar alltså Mallan men låt oss inte orda mer om henne. Låt oss prata om Anders som hon gifte sig med. De har varit ihop skitlänge så det är inte som att han är någon sorts nykomling.

Anders är ju på alla sätt och vis en trevlig kille. Jag har alltid gillat honom. Utmärkt val. Dessutom gillar maken också Anders å det är ju bra när man vill umgås med sina kompisar om ens man gillar kompisens man.

För några veckor sedan fick jag dock av en slump via Facebook reda på att Anders dessutom riktigt cool. Det hade jag ingen aning om. Jag visste inte att jag har umgåtts med en riktig rock star.

Han har varit förband åt The Cure. Fattar ni hur mycket cred det ger mig? Jag kan ju gå omkring och name-droppa Anders i riktigt seriösa musikkretsar.

Han finns på You Tube. Han har varit med i ett band som hette T-shirts. Sen var han tydligen med i ett band som hette Gangbang… Men det kan vi inte prata om nu för då tar ju det här inlägget aldrig slut.

Han var basist. Alla som vet något om musik vet att basisten är viktigast. Och jag vet grejer om musik även om jag inte kan sjunga och dansa själv. Jag är påläst, jag lyssnar och kan saker i teori så jag vet grejer om musik.

Ni som inte kan någonting om musik kanske inte förstår, men det här är en jävligt bra låt.

Igår var första gången jag träffade Anders sedan han blev min idol och det var inte läge att be om hans autograf när det var hans bröllopsdag. Men nästa gång vi ses ska jag fråga.

Killen som sjunger trodde kanske att solbrillorna skulle göra honom till stjärnan. Men kolla på Anders i blå kavaj. Coolast. Å min kompis är gift med honom. Jag har ätit pitepalt som han har stekt i en muurikka på en ö i Stockholms skärgård. Det gör mig också cool.

Tidningar man kan köpa i England

Här ska ni få se vad man kan köpa för tidningar i England.

169 sidor om Kungastil.

Kungastilstidning130 sidor om Kungabebisar.

Kungabarnstidning

Till sist en tjock tidning om ett intressant ämne. Jag glömde att kolla sidoantalet på denna eftersom jag tyckte att den såg ut att ha ett rimligt antal sidor för att kunna täcka upp alla vinklar av ämnet. En tidning om öl.

Öltidning

Den tänkta målgruppen för de första två tidningarna måste ju vara tandläkarmottagningar. Den sista måste ju faktiskt gå att sälja till nästan vilken normal människa som helst. Jag skulle ha kunnat köpa den i present till maken men han hade ju redan fått rakkräm så jag orkade inte stå i kö.

Kolla på ekorren

Idag var det vernissage på dagis. Så jag och maken var där och tittade på konstverk och hela familjen promenerade hem tillsammans. Gullefjunet sittandes på makens axlar.

Helt plötsligt sprang det ett rådjur över vägen framför oss och hoppade in i en trädgård.

Vi i kör: Kolla gumman – ett rådjur!

Samtidigt säger hon: Jag såg en ekorre i trädet!

Vi: Kolla, kolla, ett rådjur. Där, där i trädgården!

Hon: Jag vet…. Pappa backa. Gå tillbaka så att jag får kolla vart ekorren tog vägen.

Vi: Skit i ekorren. Det är ett rådjur i trädgården. Ser du det? Det där STORA djuret. Stora djur är bättre än små djur.

Hon: Jag ser den. Gå tillbaka pappa, jag vill se ekorren!

Jag: Jag ger upp. Vi går hem. Parasitdjur som äter upp saker i trädgården båda två…

Ingen ekorre

Modersinstinkterna ur funktion

Det sägs ju att modersinstinkterna är så starka att en mamma är beredd att riskera sitt eget liv för att skydda sitt barn om det är i fara. Det där verkar då inte stämma på alla.

Ni har väl läst om råttan på Coop va? Jag har sett storyn i minst fyra olika tidningar. En mamma var på kundtoaletten med sitt barn och “attackerades av en ilsken råtta”.

Hon fick panik och lämnade toaletten. Ungen sittandes på toaletten, rädd och chockad. Detta framgår inte av artiklarna men låt oss gissa att det fyraåriga barnet gråter. Råttan gömde sig bakom toalettborsten. Fullt rimligt beteende av råttan under omständigheterna.

Mamman kallade på personalen. De ville inte gå in på toaletten och hämta det rädda gråtande barnet. Mamman beskriver det som att “personalen vägrade” och när man läser det här får man intrycket av att mamman säger detta med ett kritiskt tonfall.

Jag har aldrig jobbat på Coop men jag misstänker att det inte ingår i personalens arbetsbeskrivning att de ska lyfta av barn från toalettstolar för att ungens morsa inte törs. Man kan givetvis tycka att någon ur personalen borde ha avslutat dramat genom att hämta ungen, men det känns inte som att personalen är de största skurkarna i den här historien. De försökte ju fånga råttan med en håv i alla fall.

Ungen sitter fortfarande på toaletten och är rädd. Förmodligen inte för råttan bakom toalettborsten utan för att alla är helt hysteriska. Som tur är finns det en superhjälte som suttit i cafeterian under dramats inledning. Ungen har en mormor. Tanten går in och räddar barnet från toaletten.

Efteråt får barnet välja en leksak från Coop och mamman får ett presentkort på 500 kr. Vad säger mamman då tror ni? Hon säger “Jag tyckte personligen att det kändes lite snålt”.

Vad hände med råttan då? Jo råttan blev mördad av en skadedjursbekämpare.

Slutet gott allting gott. Utom för råttan och för mamman som bara fick 500 kr förstås.

Är det okej att raka benen i duschen på gymmet?

Jag har varit på gymmet idag. Det är helt sant. Här har ni ett bildbevis.

Smurfflaska

När jag hade smurfat klart på gymmet duschade jag. När jag stod där och tvålade in mig stod det en yngre kvinna i ett av de andra båsen. Jag noterade henne knappt till att börja med, hon verkade tvätta sig och uppföra sig helt normalt för en duschande person. Men så plötsligt märkte jag att hon stått nedböjd en längre stund och började kolla. Då blev jag lite förfärad och sa till mig själv “Vad GÖR människan?!”.

Vet ni vad hon gjorde? Hon stod och rakade benen. I duschen på gymmet!

Finns det folk som tycker att det är acceptabelt att raka benen i duschen på offentliga platser?

Jag skulle jämställa det med att kissa i duschen på badhuset. Alla som är äldre än 5 år vet att man inte får kissa i duschen på badhuset. Hemma kan man ju bestämma själv om man ska kissa i sin egen dusch, men alla normalt funtade människor vet att man inte kissar i duschen på ställen där det kan stå främlingar i båset bredvid.

Alltså hon stod ju i ett bås mittemot mig så det var ju inte så att vi delade duschbrunn och att det var någon risk att hennes små avhyvlade hårstrån skulle komma rinnandes och kleta sig fast på mina fötter. Det får jag väl medge, att jag inte var i den riskzonen. Men jag fick ändå upp lite kräk i munnen när jag såg vad hon gjorde. Någon intet ont anande människa skulle ju ha kunnat komma och kliva in i båset bredvid, där duschbrunnen satt, utan att se vad hon höll på med.

Äckligt. Nu efteråt skäms jag över att jag inte hade civilkurage nog att säga någonting och påpeka för henne att hennes beteende var vidrigt. Men jag blev så chockad att jag inte kom mig inte för att säga någonting.

 

Jag borde ringa kvällspressen

Den fria tolkningen av temat påsk var inte så fri.

Man var tvungen att vara kyckling eller påskkärring. Påskprinsessa fick man inte vara.

Vilket gjorde att vi hade en halvtimmes storgråt i morse innan vi kunde gå till dagis. För vad jag inte visste igår när jag tillverkade en påskfjäderkrona var att en av fröknarna hade sagt till gullefjunet igår att hon inte fick ha på sig sin prinsessklänning. Så ni kan ju gissa om det blev dramatik när det fanns en fjäderkrona och ett förbud mot klänningen som barnet ville ha.

Hur blev jag en Lover & Liker?

Det här är konstigt. Jag fick ett email där Indiska tackade mig för att jag är en av deras Lovers & Likers. Det verkar vara en sådan där kundklubb där man samlar poäng och när man handlat hos dem för 3000 kr får man en rabattkupong på 25 kr.

Jag vet då rakt inte hur det gick till när jag blev en Lover & Liker. Jag minns inte när jag senast var in på en Indiska. Det måste ha varit ett par år sedan. Förmodligen i Piteå för i Småstaden där ligger Indiska så att man praktiskt kan gena genom butiken från fiket längst in utan att behöva tränga sig mellan allt folk som rör sig i mellan fiket och utgången.

Men förra veckan gick jag genom Gallerian här i Stockholm och då passerade jag utanför en Indiska. Tror ni att man kan råka bli en Lover & Liker genom att passera utanför en butik? Har de någon utrustning innanför dörrarna som skannar mobilen när man passerar och läser av ens email-adress också gör de bara en till en Lover & Liker utan att man har Loved or Liked någonting alls?

Jag kunde inte träna eftersom de har barnpassning på SATS

Jag frågade barnet om hon skulle följa med till gymmet och gå på MiniSATS. Det skulle hon inte. Så jag bytte om till träningskläder och packade väskan. Just när jag skulle gå genom dörren ändrade barnet sig och skulle med. Jag väntade medan hon klädde sig. Det tog evigheter.

På väg från bilen kom jag på att jag glömt hårborste så vi gick in på en butik där det bara fanns en enda hårborste som kostade 150 kr. Jag köpte den för jag orkade inte springa runt på en massa butiker för att leta efter en prisvärd hårborste.

Vi gick till SATS. Barnet tog av sig skor och jacka och just när vi skulle gå in på MiniSATS smällde personalen upp en lapp på dörren att det var fullt. När man har med sig ett barn till gymmet och barnpassningen stänger framför näsan på en kan man inte träna. Ett sånt gym är sämre än ett gym utan barnpassning, för ett gym utan barnpassning tar man inte med sig barn till så man riskerar inte att stå där med ett barn som man inte kan ta med sig in på gymmet. Vi bökade på oss alla kläderna igen.

Folk har tamifan gått på McDonalds för mindre alltså. Så vi gick och åt lunch där istället.

Nu ska jag gå och duscha utan att ha tränat och sedan ska jag borsta håret med min dyra gym-borste som jag äger enbart för att jag skulle gå på gymmet och ville borsta håret där. Så där dyra hårborstar är helt onödiga när man måste borsta håret hemma.

Rosa hårborste

Världsnyheter från ett parkeringshus

Tack och lov att jag håller mig ajour med internationella nyheter genom att läsa engelska tidningar på nätet annars skulle jag kanske ha missat den här storyn.

Det är Stephanie som är drabbad. Oroa er inte om ni aldrig har hört talas om Stephanie förut. Det hade ingen annan heller innan det här hände. Detta är Stephanies fifteen minutes of fame. Jag har inte översatt nyckelorden i den här historien till svenska. Jag tycker att man förlorar dramatikens allvar om inte använder orginalspråket.

Stephanie är då alltså “a young mother”. Hon hade varit och shoppat i Nottingham och då råkade hon ut för en “shocking piece of parking”. Någon parkerade millimeter ifrån hennes bil så att hon inte kunde öppna förardörren. Hon blev “forced to wait for half an hour”. Eftersom “the thoughtless driver” hade parkerat så nära blev Stephanie “delayed” till dagishämtningen för det var omöjligt för henne att klättra in i bilen från passagerarsidan eftersom det satt en tom barnstol där.

“The incident” inträffade den 12 februari. Stephanie har en Vauxhall och “the selfish driver” hade en Audi.

Stephanie TROR att hon träffade på “the selfish driver” och han hade på sig “a smart suit”. Hur kan det komma sig att hon bara tror att det var föraren kan man ju undra. Om man står där och väntar på att någon ska komma och flytta på sin bil så ser man ju vem föraren är. Men Stephanie var inte nöjd med att stå där och bara titta på bilen så hon gick och hämtade en parkeringsvakt. Hon hade nog tänkt att parkeringsvakten skulle stå bredvid henne och också titta på parkeringskatastrofen. För flytta på bilen skulle han ju inte kunna göra utan nycklar. Medan Stephanie var och hämtade sällskap dök föraren upp och åkte iväg och när Stephanie kom tillbaka var hon “amazed” att det inte var några skador på hennes bil.

Innan hon gick iväg och lät parkeringsboven smita undan så hade dock Stephanie hunnit fotografera parkeringsbrottet och lagt upp det på Facebook och hundratals personer har kommenterat fotot och Stephanie säger att “the response has been incredible”.

Hur gick det sen då? Åkte Stephanie till dagis och hämtade sin dotter? Det gjorde hon säkert men storyn är inte slut där. Hon ringde också till The Daily Mail där redaktionen beslutade sig för att skicka ett team med både reporter och fotograf till Stephanie för att göra ett djupreportage.

De chockerande detaljerna i den här historien föranledde Stephanie att byta kläder och frisyr tre gånger under intervjun för att illustrera hela händelsen. Eftersom hennes bil var vit och den andra bilen var blå så poserar hon i sin hall iklädd en vit och en blå klänning av kroppsfodralstyp. Två olika klänningar alltså, inte en blå-vit klänning. Högklackade skor och svart lackväska. Det framgår inte om hon hade dessa klänningar hängandes i garderoben eller om hon köpt dem efter “the parking incident”. För detta “special occation” som man ju också skulle kunna kalla det.

Läs hela artikeln i orginal och se bilder på “the shocking piece of parking” och klänningarna här. I skrivande stund har artikeln 4177 kommentarer (som jag vill poängtera att jag inte har orkat läsa).

Enjoy!