Ni kanske tror att jag aldrig handlar barnkläder någon annanstans än i min egen butik. Så är det inte alls. Ibland ger jag mig ut på stadens gator som en vanlig konsument. Som idag till exempel. Allting som man behöver finns nämligen inte i min butik.
Vad jag var ute efter idag var en tröja. Kravspecen såg ut så här.
- Lite tjockare tyg än en långärmad t-shirt. Typ som en collegetröja.
- Ingen huva. Det blir knöligt under jackan eller overallen.
- Ingen dragkedja eller knappar. Gullefjunet är hopplös med att öppna och ta av sig koftor och jackor om möjligheten finns.
I bloggvärlden finns det massor bloggare som har genus, barnkläder och leksaker som sina favoritämnen. De skriver inlägg om hur fasansfullt det är att det finns pojk- och flickavdelningar i butiker. Uppmanar till bojkott. De uttrycker ilska över könsstereotypa barnkläder. Rosa är ondskan personifierad. Lite märkligt är det dock att det mesta av fokuset verkar ligga på flickkläder och flickleksaker. Ingen verkar bry sig så mycket om när pojkkläder är blå eller att företag marknadsför billeksaker till pojkar. Lite lustigt är det också när samma bloggare som tycker att genusneutrala barnkläder och barnleksaker är extremt viktiga gör reklam för smink och visar upp sina Dagens Outfit.
I alla fall, låt oss återgå till det viktiga här – min shopping. Det ÄR ju så att butikerna är uppdelade i pojk- och flickavdelningar. En sån tröja som jag letade efter stod inte att hitta på någon flickavdelning. Om jag hittade något som var i närheten hade tröjan antingen huva eller dragkedja. Eller en stor jävla prinsessa över hela tröjan.
Det kan väl vara okej för en vanlig August att gå omkring i en Prinsesströja. Men om man som gullefjunet ÄR en prinsessa så är det ju ganska osmakligt att skylta med det genom att bära en prinsesströja. Jag själv går ju till exempel inte omkring med en tröja där det står SMART eller SNYGG på. Dessutom är prinsesströjor ganska fula vilket är huvudskälet till att jag väljer bort dem så länge flickebarnet inte själv har några åsikter.
Så vad gjorde jag då? Åkte jag hem och skrev ett blogginlägg om de förfärliga könsuppdelningarna i butikerna? Nej, det gjorde jag inte. På det sättet får man ju aldrig någon tröja. Jag är en handlingskraftig kvinna.
Jag traskade över till pojkavdelningen. Där fanns det jag letade efter. Så jag köpte en pojktröja. Det gick bra, jag blev inte arresterad och ingen kastade sten på mig. Nu när tröjan bor hemma hos oss är det en flicktröja.
Jag är ju dock inte mer än mänsklig, så strax därefter drabbades jag av tvivel. Hade jag gjort rätt? Tänk om min dotters intelligens påverkas negativt på något sätt av att jag klär henne i pojkkläder? Jag vill ju inte att hon ska få en ärthjärna och börja tänka med sin klitoris på grund av pojktröjan.
Problemlösare som jag är bestämde jag mig då för att balansera ut det hela för att rädda dotterns välbefinnande. Helt plötsligt hade jag lite tur och hittade en tröja som uppfyllde mina kriterier på flickavdelningen på en annan affär. Den var ganska ful, men jag köpte den ändå.
Så gick det till när jag genus-shoppade idag. Jag drar minsann mitt strå till stacken i feministkampen och genusdebatten, så nu har jag dessutom bloggat om upplevelsen i utbildningssyfte. Så att fler människor kan få upp ögonen för hur man kan lösa problem med barnkläder.