Gullefjunet och grannungen leker med lego utan att behöva hjälp med något alls och utan att bråka.
Maken läser en bok och är helt tyst.
Jag får rita i min målarbok för vuxna utan att någon hjälper till (och ritar utanför linjerna) och jag får ha mina tuschpennor ifred.
Må resten av 2016 också vara så här fridfullt.
Maken är ute med jobbet ikväll. Så jag och gullefjunet passade på att köpa lite julpynt. Maken är så traditionell när det gäller julpynt. Typ rött och grönt. Man får mycket mer svängrum med pyntet om man passar på när maken inte är med.
När vi var klara med pyntet sa gullefjunet “Å pappa kommer inte att tro sina ögon när han ser det här!”.
Det är nog en ganska korrekt beskrivning av vad hans reaktion kommer att bli.
Jag har fortfarande inga öron men läget har ändå förbättrats avsevärt sedan förra inlägget.
Nu har jag svansar, pappersfiskar och en plan B.
Plan B är genialisk.
Ungarna får göra sina egna diadem-öron. De kommer att tycka att det är kul och sen är det inte mitt fel när öronen är värdelösa.
De här kattöronen alltså. Svansarna är inget problem. Jag har i och för sig inte börjat med svansarna än och klockan är halv tolv och kalaset är i morgon. Men svansarna behöver jag bara klippa i lagom längd och sy några styng, så det känner jag att jag kan fixa 10 minuter innan kalaset ska börja.
Öronen däremot. Jag har diadem, tyg, flingpaketskartong, en limpistol som jag inte vet hur den funkar och en sax. Men jag har ingen plan. Jag klipper kartongöron på måfå och har ingen plan för hur jag ska gå till väga för att limma fast tyget eller vad bästa sättet att fästa dem på diademen är.
Det sämsta att sakna är en plan. Om man inte har tyg kan man ta svart papper och om man inte har svart papper kan man måla pappret svart. Om man inte har flingpaketskartong kan man ta pastapaketskartong. Om man inte har en limpistol eller om man inte får den att funka kan man ta limstift eller tejp.
Men när man inte har någon plan då är man lite körd. Fucked som de säger i England.
Å om morsan hade varit här skulle hon ha sagt att jag har världshistoriens sämsta sax. För hon skräder inte orden när det gäller saxar. Å hon skulle ha haft helt rätt. Den är helt oduglig att klippa kattpälstyg med.
Finns det någon katt som typ Pelle Svanslös fast utan öron? Typ katten Örjan Öronlös som jag kan säga till ungarna att vi leker imorgon? I brist på plan A behöver jag en plan B just nu!
Idag klockan fyra kom det ett email från dagis där de berättade att imorgon äter de påsklunch och barnen får gärna komma utklädda. Fri tolkning på temat påsk.
Jag tror att de tänkte som så att alla goda föräldrar har en påskutstyrsel i garderoben som kan plockas fram vid överraskande sista minuten tillfällen som dessa.
Inte jag dock. Jag har aldrig stått i någon butik och tänkt “Vi köper en kycklingdräkt, det kan vara bra att ha”. Inte ens en påskkärringsdräkt har jag kommit ihåg att bunkra upp med.
Så jag har tolkat fritt och tejpat ihop en påskfjäderskrona. Det var det bästa jag lyckades prestera med 16 timmars förvarning när typ 8 av dem är natt.
Å maken han satt och frågade vad vi skulle servera för förrätt/varmrätt/efterrätt när vi har gäster på fredag. Sen frågade han varför jag fräste och var irriterad när jag svarade att han kunde få bestämma. Vem fan blir inte irriterad när folk sitter och frågar en om mat när man tillverkar fjäderkronor med ståltråd och tejp klockan elva på kvällen?!
Det där emailet från dagis som kom klockan fyra. Vet ni vad mer det stod i det? En uppmaning att man skulle säga till senast imorgon om man är ledig eller slutar tidigare på skärtorsdag. Redan i morse när jag lämnade blev jag tillfrågad om jag skulle hämta tidigare på torsdag eftersom personalen ville veta om de kunde ta ut kompledighet.
På samma ställe som jag alltså blev uppläxad över att jag var 14 minuter sen för två veckor sedan vill nu personalen att 16-18 familjer ska ta ledigt (alla har ju inte jobb där det är halvdag dag före röd dag) för att hämta tidigare så att de kan få gå hem 3-4 timmar tidigare.
Det är ju inte annat än att man misstänker att personalen kom på det här jävla påhittet om påskutklädning klocka fyra dagen innan enbart med syftet att kunna skicka ut ett email till alla föräldrar med en diskret uppmaning att hämta tidigare på torsdag.
Det har de dock ingenting för eftersom jag är mitt upp i de mest hektiska två veckorna på hela kvartalet och maken har möten på eftermiddagen.
God Jul alla fina bloggläsare!
Vi tror inte att gullefjunet skulle gå på det längre om maken var jultomte så i år hade vi en annan jultomte som också tomtade hos flera andra i byn. Jultomten hade missbedömt utetemperaturen så han hade dragit på sig långkalsonger. Hos morsan och farsan är det jämt 26 grader inne så svetten måste ha lackat ordentligt för tomten den stunden han var hos oss.
Svettig eller ej så var tomten i alla fall jättesnäll. Det sa gullefjunet när han hade gått.
Ingen skickar ju julkort längre. Opersonliga masshälsningar via Facebook, email och SMS är vad som gäller nu för tiden. Praktiskt att skicka. Tråkigt att få.
När vi bodde i London var det någon på vår cul-de-sac som började en tradition att gå och stoppa ett riktigt julkort i brevlådan hos alla grannar. Då kände man sig tvungen att skriva julkort och dela ut till alla grannarna och till slut gjorde alla som bodde på gatan det. Det tyckte jag var trevligt. Då fick man minst 12 julkort att klistra upp på köksdörren och om man var duktig själv och skickade ut julkort och gjorde det tillräckligt tidigt hann man få några tillbaka. Det blir riktigt fint om man klistrar upp ett tjugotal julkort på en dörr eller vägg. Sen jag flyttade hem från London har jag inte fått ett enda julkort. Jag har i och för sig inte skickat några heller.
Jag har dock skitmånga julkort kvar från tidigare år som ligger och tar plats. Nån välgörenhet säljer julkort också köper man mer och varje år ökar mängden snarare än minskar. Nästa år ska jag skicka julkort tänker jag alltid. Vissa år blir det av och andra blir det inte av. Nu tänkte jag i alla fall göra av med alla julkorten jag har och skicka iväg dem i år.
Är det någon som vill ha ett riktigt julkort så är det bara att hojta till. Men det är bråttom. Den 16e säger posten att man måste posta sina julkort om de ska komma fram i tid. Så ni får ju höra av er imorgon söndag. Fast om man betalar 50 öre extra för frimärket har man ända fram till den 20e på sig att posta julkorten. Så om ni kommer in med en julkortsönskan mellan den 16e och 20e och motiverar er önskan om ett julkort tillräckligt bra så kanske jag pungar ut med 50 öre extra för frimärket.
Ni kan ju inte hålla på och lämna er adress i kommentarerna, då kanske någon dåre börjar skicka snuskbrev till er. Så om ni vill ha ett riktigt julkort kan ni skicka mig ett email med er adress till victoria@prinsessanpaarten.se.
Jag lovar inte att det blir ett fint julkort, alla julkort som jag har liggandes i lådan är inte fina. Jag har bland annat en obruten förpackning med julkort som av prislappen att döma är typ tjugo år gammal. Det är tanken som räknas vetni. Men välmotiverade julkortsönskemål kanske tom belönas med ett handgjort julkort. Jag har några sådana också och vissa av dem är riktigt fina.
Jag pysslade med löv häromdagen. Nähä, det vill ni inte läsa om eller se bilder på? Jamen ni vet hur det är. Ni som kommer hit regelbundet ska ju ha något att läsa om. Annars kommer ni inte hit. Det har jag nog märkt att gammalt material inte duger åt er. Nytt ska det vara annars hälsar ni inte på. Om ingen kommer hit och läser är det ju inte så kul att skriva, så då kan man lika gärna lägga av.
Så då blir det så här. När jag har tidsbrist eller brist på material att skriva om så skriver jag om löv. Det är en sorts kompromiss så att ni ska känna att det finns något nytt att läsa.
Jag klistrade i alla fall inte mina löv på något papper. Jag hade inte lust att ha klister över möblemanget och väggarna. Inte heller vill jag ha några torra löv som ramlar lös från fastlimningen och ligger på golvet och skräpar.
Så jag sa till gullefjunet att lim och löv är omodernt. Vi laminerade våra löv. In med ett papper och några löv i en lamineringsficka och kör det genom maskinen. Det var klart på nolltid. Bästa av allt är att löven inte kan trilla ner på golvet och smulas sönder.
De där små “mini-byråerna” man kan köpa på Ikea ni vet. De är ju praktiska att organisera skrot i, men så snygga är de ju inte.
Jag har tapetserat min. Kolla så tjusigt. Ni kan applådera nu. För jag har ju varit duktig.
Hade det här varit hos UnderbaraClara skulle hon ha fått 100 kommentarer om hur fin hennes låda är. Jag fattar då inte varför alla tycker att det är så märkvärdigt när HON gör det, hon är ju född till att tapetsera lådor, det är väl ingen konst för henne.
Eller Ernst. för att inte tala om Ernst. Jag brukar inte titta på hans program, men i det program som jag såg gjorde han en ljuskrona. Han proppade den full med mossa och sedan satte han dit stearinljus. Alla bara “Å Ernst, så duktig du har varit, du har gjort en brandfarlig ljuskrona”. Å jag bara “Ernst, ta på dig ett par sockar eller skor, du ser ut som en tönt när du är barfota”.
Allt ni behöver för att tapetsera er helt egna låda är papper, en sax och dubbelhäftande tejp. Fast först måste ni förstås spika ihop låd-eländet från Ikea. Det är flera år sedan jag spikade ihop min, men jag vill minnas att den hade 1000 nubb och att inte en endaste saknades för en gångs skull.
Idag har vi målat påskägg.
Jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag någonsin har målat påskägg förut i hela mitt liv. Jag har aldrig varit den sorten som har hållit på med traditioner. Jag kan avslöja att äggen inte är urblåsta. Någon måtta får det vara på pysslet. Hårdkokta ägg fick det bli, det kändes rejälare.
Ni kanske inte tycker att slutresultatet blev så vackra. Ni begriper er inte på konst.
Har ni någonsin sett en Picasso? De är inte så jävla snygga de heller. Men dyra.
Morsan hade inga äggkoppar. Det går lika bra med Grappa-glas. Så att glasen kommer till användning någon gång, för vi dricker aldrig grappa. Det är äckligt. Om jag fick välja mellan en grappa och ett ägg efter maten skulle jag ta ett ägg.
De är ju riktigt användbara de där praktikanterna. Kolla så fin bukett hon har bundit.
Ida gav mig en idé – jag tror att jag ska skriva en bok. Min tolkning av en modern Harlequin.
Den manliga hjälten heter Björn. Han är döpt efter djuret björn. Så att man ska förstå att han är stor och stark. Den kvinnliga hjältinnan heter Viola. Hon är döpt efter en blomma för att man ska tro att hon är en vän försvarslös varelse. Jag tror att ett stycke någonstans i boken ska låta ungefär så här.
Viola sitter tillbakalutad på en hård pinnstol och sippar på ett glas vin. Egentligen känner hon att hon borde flytta in i den mjuka soffan i vardagsrummet och lägga upp fötterna på bordet. Men Björn skvittrar så mycket vatten när han diskar, så hon sitter kvar för att kolla att han torkar bänken ordentligt när han är klar.
Jag har inte kommit på någon handling ännu. Jag börjar med att utforma karaktärerna.
Vad tror ni? Låter det här som något ni saknar i bokhyllan? Om inget bokförlag vill ge ut den kan jag köra den som följetong här på bloggen också kan ni häfta ihop ert eget exemplar och ställa det bland de riktiga böckerna i bokhyllan.
När jag var gravid fick jag en present av en kompis. Snällt va?
Det är ingen nalle om ni trodde det. Det är två garnnystan, ett mönster och några knappar. Nallen får man göra själv. Som en halv present ungefär. För att det ska bli en hel present måste man göra en massa arbete själv. Snällt va? Den här fick jag under första halvan av 2010. Jag har fortfarande ingen nalle, presenten är fortfarande på garn-nystan-stadiet.
Det är ju inte så att jag inte kan sticka. Det kan jag. Bara rätstickning i och för sig men det är ju bättre än inget. Om man kan sticka rätstickning kan man göra en halsduk tex. Jag har startat en del stickprojekt i mitt liv.
2008 tex började jag sticka en tröja. Jag har ett helt bakstycke som är klart. Eller framstycke, det är lite svårt att komma ihåg vilket efter alla dessa år.
När den aldrig blev klar tänkte jag att jag skulle sticka något enklare. Som en väst. Då slipper man sticka armar. Här ser ni drygt halva västen. Den har jag för mig att jag började med någon gång under 2009.
När man är gravid är det en välkänd graviditetskrämpa att drabbas av ett stick-il och få för sig att man ska sticka barnkläder. Givetvis åkte jag också på det. Här ser ni barntröjan som jag började på sommaren 2010. Jag minns inte vilken storlek jag påbörjade. Garanterat någon storlek som är för liten för en två och ett halvåring i alla fall.
Jag har i alla fall hämtat stickkorgen från uthusen idag och ska ställa den i skattkammaren. På det sättet kanske åtminstone ett av projekten kan bli klart innan år 2015.
Senaste veckan har jag fått flera besök här på bloggen från folk som har googlat efter ‘paketinslagningar’. En person letade tom efter vackra paketinslagningar. Någonstans här på bloggen finns det tydligen paketinslagningar eftersom folk hamnar här. Men några julklappsinslagningar finns det inte på bloggen. Det är väl det ni letar efter nu antar jag?
Allvarligt talat vet jag inte hur inkompetenta ni är om ni måste googla efter hur man slår in en julklapp. Men självklart ska jag hjälpa er nu när ni ändå är här.
Gör så här. Detta är instruktioner för hur man slår in ett paket som är bredare än en rulle papper. Repetition är lärandets moder så ställ markören över bilden för upprepande eller tydliggörande av instruktionerna.
Rulla ut pappret på ett bord eller på golvet och ställ kartongen på pappret. Akta så att ni inte river sönder pappret medan ni håller på.
Om olyckan ändå skulle vara framme lagar ni med en bit tejp.
Om ni väljer att hålla till på golvet kan jag tipsa om att kolla att ingen har klampat omkring på golvet med snöiga skor. För då blir pappret blött.
Om ni glömmer kolla detta för att ni förutsätter att ingen springer omkring i snöiga skor i köket så gör det ingenting. Pappret torkar nämligen.
Vik upp ena ändan av pappret på kartongen och lägg dit en sax som tyngd medan ni river en tejpbit. Klistra fast en tejpbit.
Vik upp andra ändan av pappret och klipp av pappret på lämplig längd.
Klipp två ytterligare pappersbitar i lämplig storlek och täck sidorna och tejpa fast.
Vik in hörnen snyggt eller o-snyggt och tejpa.
Nu är julklappen färdig. Nu kommer vi till momentet där det är dax att imponera. Verkligen visa hur duktig man är. Dekorera julklappen.
Leta fram något skrot som finns kvar sedan förra hjulen. Tag en stjärna eller två. Pilla bort pappret på baksidan.
Tryck fast stjärnan/stjärnorna på julklappen.
Tag sedan en sax och en platt snörstump av papper. Vik upp saxen och lägg snöret mot ena saxbladet och håll fast med tummen. Drag i snöret. Då krullar det sig.
Gör gärna flera krulliga snörstumpar. Mycket är alltid bättre än lite. Många är bättre än få. Fler är bättre än färre.
Tag en tejpbit och sätt den på de krulliga snörena. Detta är paketinslagningens svåra moment, tejpen klistrar alltid fast sig någonstans där den inte ska. Ge inte upp! Om man svär litegrann medan man pillar loss snörena från tejpen känns det bättre. Klistra skiten på julklappen.
Nu är ni klara och har en vacker julklapp.
Vad menar ni att ni inte tycker att det blev fint för att jag inte mönsterpassade pappret i skarvarna?! Om ni är så himla duktiga själva fattar jag faktiskt inte varför ni googlar hur man slår in en julklapp.
En annan viktig sak att ha i åtanke är att inte lägga så mycket tid, möda och besvär på det hela. På julafton kommer någon att riva alltihop i hundra bitar på ett par sekunder.
Det här med egna julkalendrar med presenter i va. I bloggvärlden finns det barn, jämnåriga med gullefjunet, som den första december fick prinsessklänningar till ett värde av 200 kr. Man undrar ju vad som ska finnas i luckan på julafton?
Jag har ju också en egen adventskalender av burkar med små presenter i. Mitt stackars barn har fått nöja sig med två identiska jultomtar (utspridda på två dar) för 15 kr från Dollarstore som hon var totalt ointresserad av, tre garn-gummor (på samma dag) som följde med en veckotidning som hon blev jätteglad över, såpbubblor från Coop för en tia som hon blev så exalterad över att jag snart kollapsar av syrebrist och ett par andra lika meningslösa överraskningar. Min målsättning är att snittpriset per “lucka” ska ligga under 10 kr. Det är inte lätt ska jag säga er. Det finns inte många saker som kostar under 10 kr i dagens samhälle.
Frånsett detta ligger jag egentligen bra till med burk-kalendern i sig. Jag har alla småprylarna som ska i burkarna. Sudd, badleksaker (5-pack som ska fördelas över fem dagar) och lite andra saker. Jag har inte alla 24 burkar än, men jag har framförhållning. Vi åt upp rödbetorna häromdagen och det är så lite majonnäs kvar i burken att jag kan kasta bort det om det krisar. Jag har burkar för en hel vecka framöver. Det är bara så att jag har slut på färdigpyntade burkar. Jag har flera färdigmålade som bara skulle behöva lite papper och tejp. Men jag orkar inte ikväll.
Fattar ni vilken dålig mamma jag är? Jag orkar inte klippa och klistra så att mitt barn får en helt ny burk imorgon! Men innan ni fördömer mig totalt vill jag påpeka om att jag har åkt totalt åtta mil för att fika idag och det tyckte gullefjunet var kul.
I alla fall. Jag har löst det här. Jag har vänt på en burk. Jag klistrar nämligen två bilder på varje burk. Bilden på “framsidan” betyder att burken är o-öppnad och bilden på “baksidan” betyder att den är öppnad. I teorin alltså om man hade en komplett 24-burkars-kalender. Så kommer det att vara nästa år, jag tänker långsiktigt. Gullefjunet är bara två, hon vet inte riktigt vad som pågår, hon börjar förstå nu as we go along medan jag skapar mig själv onödig jul-hysteri. I år vet hon inte vad som är bak och fram.
Första gången gullefjunet öppnade den här burken såg den ut så här.
Istället för att sätta mig och klippa, färglägga och limma just ikväll när jag inte orkar har jag vänt på burken. Hon vet ju inte att baksidan betyder att den redan är öppnad. Så imorgon ser burken ut såhär.
Som kompensation har jag lagt i två hönor istället för en.
Kommer jag att ligga sömnlös inatt över mitt tillkortakommande? Nej, hönorna kommer att göra succé, också kan maken ägna dagen till att plocka fram bondgården och “bunker-leka” innan han åker bort i två dygn. Lagom tills Stockholms-ovädret kommer, så att JAG måste gå ut och sopa och skotta. Jag vet att ni längtar efter att snön kommer till mig mer än vad jag gör.
Kolla vad jag har gjort helt själv. Nästan.
Det är jättelätt. Det här behöver ni. En kruka, en blomma, jord, mossa, diverse dekorationer och en kusin. Just min kusin heter Maria och är syrra till Tistel-Pernilla. Men vilken kusin som helst går bra. Det är dock en fördel om ni väljer en kusin med lite gröna fingrar eller någon sorts talang för sånt här. Sen gör man så här. Börja med att hämta kruka och blomma i butiken och gå och ställ dem på bänken där kusinen står.
Jag: De här har jag tänkt köpa och göra ett jularrangemang av.
Kusin: Du måste ju ha någon fler blomma i den där stora krukan.
Jag: Nä jag ska bara ha den här, för Katarina sa att man inte skulle vattna den så då valde jag den. Då kan jag ju inte trycka dit en annan blomma som behöver vatten. Jag sätter dit lite dekorationer istället.
Kusin: Jaha, men då funkar det kanske.
Jag: Men oj, står du och planterar blommor just NU? Då kanske du kan plantera min också?
Kusin: Det kan jag väl.
Sen när kusinen planterat blommorna är det dags för mossa.
Jag: Hur gör man för att det här ska bli snyggt? Kan inte du visa?
Kusinen lägger grön mossa i hela krukan. Då kan man ändra sig och bestämma sig för att det skulle vara finare med vit mossa. Då får man faktiskt plocka bort den gröna mossan själv. Annars blir det för uppenbart. Sen går man bort till lådan med den vita mossan och börjar tafatt plocka med den.
Jag: Ska den vara så här hård eller ska den vara fuktig?
Kusin: Det är bäst om den är fuktig.
Jag: Jaha. Det finns inte så mycket fuktig mossa kvar, jag vet inte om det räcker till hela krukan.
Kusin: Man kan blöta upp den torra mossan igen.
Jag: Kan man? Hur gör man då? Spolar man den under kranen?
Kusin: Du kan ta en hink där borta och lägga ner mossan där ett tag.
Jag? Ska jag? Det här var ett litet bakslag. Ni får räkna med att er kusin ibland inte fattar alla vinkar. Eller så spelar de bara. I vilket fall som helst blötte jag mossan helt själv. Sen tog jag den blöta mossan och la den mitt på arrangemanget.
Jag: Det här blev ju inte så fint.
Kusin: Du kan dra isär den och trycka till den litegrann.
Den här gången var jag förberedd.
Jag: Menar du såhär?
Kusin: Nej, så här.
Då drar kusinen isär och trycker till mossan. Nu är arrangemanget nästan klart. Sen trycker man ner dekorationer. Tomtar, fåglar, kulor, svampar eller vad helst ni har till hands. Det gjorde jag helt själv, den biten kan inte Maria lastas för.
Som ni ser rymdes det bara en blomma i krukan när jag var klar med allt jag skulle stoppa dit.
Enkelt va?!
Prylarna kan ni köpa hos Pernilla. Har ni ingen egen kusin kan ni låna min om ni besöker den fysiska butiken. Maria är inte där vanligtvis, men säg åt Pernilla att jag har lovat att hon ska plantera åt er.
Mina föräldrar har en iPad som de köpte enbart för gullefjunets skull. Först skulle farsan ge den till henne, men det fick han inte för mig. Hon får gärna använda den men jag tycker att det är en alldeles för dyr leksak till en ettåring (som hon var när han köpte den). Härom dagen när vi var hos morsan och farsan så satt jag och letade efter en app som heter Natti Natti som Vera hade på sin telefon till sin lillskrutt.
När jag hittade den kostade den 22 kr så jag frågade pappa om jag fick köpa den, eftersom det är hans kortdetaljer som är kopplade till the AppStore. Han svarade “Du får väl köpa vad du vill” . Efter en kort paus la han till “om det är till gullefjunet alltså”.
Nu hade jag tänkt visa några bilder på fina saker.
De här julgranarna är ju hur coola som helst. Vi har ju inte plats för någon riktig julgran i år så jag verkar ha fått dille på julgranar och stod och trånade efter dem igår. Med alla utgifter som december innebär kändes det inte riktigt försvarbart att lägga 250 eller 400+ spänn på en julgran av kottar. Då tänkte jag som så att om jag hämtade maken och visade dem och han sa “åh vilka fantastiska julgranar” skulle jag slå till. Han sa dock “uhm, det ser ut som halva kottar klistrade på en kon”.
Sen så var det den här ljusstaken som kostar ännu mer.
Om man hade den ljusstaken skulle det ju kännas som att man bodde hemma hos House of Philia. Man skulle få ett inredning-småbarnsliv-feelgood liv med permanent Instagram-filter. Kuddarna i bakgrunden skulle sitta som smäck (som man säger i bloggvärlden) i vår soffa. Maken skulle lyfta upp dem förbryllat och snurra på dem och undra vad det var för mening med dem. Själv skulle jag varje gång jag tittade på kuddarna känna mig så fylld av inspiration över att jag hade så vackra kuddar att jag av bara farten skulle fyllas av lust att torka äpplen eller baka surdegsbröd.
Nu tror ni säkert att det här är ett sponsrat inlägg och att jag har blivit mutad att skriva det här. Att butiken i fråga har gett mig dessa saker för att jag ska skriva positivt om dem. Men så är det inte. Till min förtret äger jag ingen av dessa prylar.
Nej det ligger till så att jag har lagt upp dessa bilder för att mamma ska se dem. Det är nämligen så att gullefjunet har tjatat och tjatat på mig att skriva upp dem på hennes önskelista. Men på julafton har hon ju ingen nytta av dem (kuddarna iofs, dem kan man ha året runt) så hon önskar sig någon av dem till första advent istället och så kan hon avstå julklappar på julafton säger hon.
Mamma – finns på Madam Filur i stan.
Ni undrar säkert varför jag målar glasburkar. Det är ingen idé att ni låtsas något annat. Jag vet att ni undrar. Därför berättar jag.
Jag ska göre en egen adventskalender. Jag visste att min nya scrapbooking-hobby skulle komma till nytta.
Först tänkte jag göra en julkalender av stora tändsticksaskar. Fast vi har bara en ask hemma och jag har liksom ingen lust att lägga 300-400 kr på tändsticksaskar. Inte heller har jag någon användning för 6000 tändstickor.
När jag frågade vad jag skulle göra med mina glasburkar var det någon som föreslog att jag skulle göra en sparbössa. Ja, egentligen föreslog hon inte att jag skulle vara så här omständlig och måla, klippa och klistra. Hon föreslog bara att jag skulle använda en burk till att lägga mynt i. Men då fick jag idén att glasburkarna kunde bli en julkalender.
Så nu har jag alldeles för lite glasburkar istället för för många. Jag hade hunnit hälla sylt i två när jag kom på det här så nu har jag bara sju burkar. Jag behöver alltså 17 till, och jag har redan varit och plundrat hos mamma.
Det kan bli lite körigt att trycka i sig tillräckligt med saltgurka och rödbetor för att få ihop 17 burkar och bli klar med kalendern till den 1 dec.
Så om ni bor i närheten av mig (nära definieras som ca 2-3 mil här i Norrland om ni undrar) får ni gärna spara era tomma burkar och ge dem till mig. Typ du farbror Sture om du läser det här – kasta inte bort tomburkar, jag kommer och hämtar dem.
Som ni ser blir min röda burkmålning inte så snyggt. Det måste vara penselns fel. Det är lugnt, jag ska dekorera mer. Klistermärken eller band eller snören. När jag är klar kommer man knappt att märka att färgen är ojämn.
Nu har jag kommit på vad man gör med en massa tomma glasburkar som står och skräpar i skåpen. Det är ju ganska självklart egentligen. Man målar dem röda.
Inte fina? Jag är inte klar med dem ännu.
Nu tror ni säkert att jag är någon sorts julfanatiker. Så är det inte, jag är så där lagom intresserad av jul, men julpynt vill jag ju ha. Det ligger till så att jag har bestämt att vi inte har plats för någon julgran i år så jag planerade att ha en julgranskruka. Vi har varit hos Kusin Pernilla på Tistel idag och det fanns bara två kvar av min tilltänkta julgran. Då fick jag ju lov att slå till nu.
Jag har inte klätt den klart ännu, det är ju bara oktober. Till första advent ska den bli full med glitter och pollor och grejor. Om ni känner att ni måste ha en sådan där svamp som jag har på bilden kan jag berätta att det är kört, för jag köpte den sista.
Den röda julgransfoten däremot har hon inte ens hunnit packa upp än, jag hittade den på lagret, så en sådan kan ni köpa om ni känner er inspirerade. Om ni tror att det är en domherre som står där till vänster så har ni helt fel. Det är en FÅGEL fattar ni väl. Det är ingen idé att ni försöker hävda att domherre är en typ av fågel. En fågel bara, det är vad det är. Man behöver inte krångla till saker, och på den punkten kan jag ju faktiskt hålla med gullefjunet. Jag köpte inte sista av den heller. Så en sån kan ni också slå till och köpa nu när jag har inspirerat er. Då kan ni nästan känna det som att ni är hemma hos mig.
Det var faktiskt himla tur att vi åkte dit just idag. För Pernilla hade ställt några av stearinljusen HELT fel. Men gullungen har varit och ställt allt till sin rätta igen. Så nu är det jättefint på hyllorna om ni åker dit och tittar.
Jag har en jättefin bild av Pernilla och gullefjunet, där Pernilla står i en vinkel så att hon har världens klyfta rakt in i kamerafokusen. Sex sells vet vi ju alla, så den borde jag ju lägga upp för att hjälpa Pernilla marknadsföra sitt företag. Men jag vet minsann vilket liv det skulle bli om jag la upp den, så ni får se den här bilden istället.
Jag hade tänkt slå till och köpa ett servettställ som ni ser på övre raden i collaget nedan. Men det visade sig att det var en ljuslykta som man sätter ett värmeljus i också skiner lågans ljus genom hålen. Då blev det inget, för öppna lågor går inte att ha i gullefjunets närhet.
Pernilla har i alla fall startat en webshop nu. Kanonbra för er som bor söder om Umeå och inte bara kan svänga in till butiken. Ni hittar Tistels webshop här.
Nu undrar ni säkert om jag fick julgranen gratis när jag gör reklam på det här sättet. Det fick jag inte, jag betalar minsann för mig. Jag gör reklam för att det är min kusin. Men rabatt fick jag, vet inte riktigt hur mycket, man jag tror att svampen blev gratis. Fattas bara annat, kusin-rabatt ska man ju ha när man handlar titt som tätt.
Jamen nu är vi tillbaka i skattkammaren igen. Där står det en kista och i den förvarar vi saker som jag vill ska vara lättillgängliga. Handdukar och diskhandukar tex. Ofta när man ska ha en diskhanduk har man blöta händer, så då är lättillgänglighet bra. Att bara kunna lyfta på locket och ta ut det man ska ha.
Sen har vi gjort så här.
Ovanpå kistlocket ligger det en sportväska. Halvt på väskan har vi en liten pall. Och på toppen av alltihop har vi balanserat ett torkställ som vilar med sitt ena hörn på pallen.
För man ska inte göra det för lätt för sig. Folk som aldrig har några motgångar i livet klappar ihop totalt om något allvarligt händer. Därför småtränar vi på det här sättet i vardagslivet med att göra småsaker, som att lyfta på ett lock, lite jobbigare än vad de skulle kunna vara. För att se till att vi är rustade att hantera situationen om en större motgång skulle drabba oss.
Vera vill uppenbarligen dra ner mig i scrapbooking-träsket för igår fick jag en massa jättefina papper och stämplar av henne.
Hon lyckas faktiskt ganska bra. Gullefjunet har inte riktigt nått åldern där hon ritar i målarböcker än, hon kluddar mest på ett blankt papper. Det kan jag hantera. Men en gång i ungdomen tiden var jag au-pair till tre pojkar som var i den åldern att de hade målarböcker. Det var värsta leken vi kunde leka. Jag höll på att störa ihjäl mig när de målade utanför linjerna i målarboken. Så respektlöst. Det brukade sluta med att jag plockade av ungarna målarboken också fick de sitta och titta på när jag visade hur man gjorde när man färgade en bild i en målarbok. Innanför linjerna och heltäckande ska det vara.
Så scrapbooking är helt klart en hobby för mig.
Igår kommenterade maken “vad fint du målar”. Han är väldigt supportive min make. Sen sa han “vad ska du göra med alla gummorna sen?”. Eventuellt fanns det en lätt ton av ifrågasättande i hans uttalande, men man ska inte jump to conclusions över saker och ting.
Ja, inte vet jag. Jag brukar gratta folk på Facebook när de fyller år. Det är ju så smidigt. Så om jag börjar klistra gummorna på kort så drunknar vi snart i kort.
Men tidigare idag tog jag en skolåda och klistrade lite papper och ugglor på den. Mitt mästerverk lär inte imponera på the scrapbooking community. Men jag är ganska säker på att gullefjunet kommer att bli exalterad.
Så jag har ställt lådan på vardagsrumsbordet så att hon kan hitta den imorgon bitti. Det är nämligen makens sovmorgon imorgon, så jag tänkte att hon kan leka med lådan medan jag ligger på soffan och vilar.
Det är ju inte hennes födelsedag imorgon. Jul är det inte heller. Jag tänkte att det kan få vara en “Jag-älskar-dig-present”. Det skulle kunna bli min grej, att ge bort skolådor till folk.
Men jag är inte så taskig att jag tänkt låta henne öppna en tom låda. Jag ska lägga ner Musse och Pluto i lådan. Då blir hon glad. Hon är så liten än att hon blir glad av överraskningen även om det är hennes egna utnötta leksaker hon hittar i lådan.
Hon skulle bli glad om jag la dit en glass också men den skulle ju smälta över natten. Då kan man inte lyfta upp och lägga ner glassen 78 gånger medans mamma vilar.
Kolla vilken fin kommentar jag fick igår kväll på det här inlägget/texten. Anna tycker att jag verkar lite galen. Det kallar jag ett bra komplimang. Sådana kommentarer blir jag jätteglad över, jag kommer att stråla som en sol hela dagen.
Du är så välkommen hit Anna! Har din farbror någon udda hobby som jag kan åka till Svensbyn och blogg-intervjua honom om?
Kolla gärna in på bloggen Eddie och barnen på Bristol Academy som Anna driver tillsammans med några andra tjejer och som handlar om en skola i Uganda och deras fadder/familjeväns-projekt. Ni kanske också kan få en kompis om ni frågar Anna.
Idag när jag hjälpte Pernilla, genom att titta på medan Katarina jobbade, så hittade jag en hel hylla med böcker med visdomsord i.
Jag drogs genast till den där boken i mitten.
Vad kan jag lära mig för lycko-förhöjande saker i den här boken undrade jag och började bläddra.
Det här med fåglarna kändes lite snopet för mig. Jag är hörselskadad och har tinnitus och har inte hört fågelsång på över tjugo år. All den här tiden har fåglarna sjungit för MIG, och jag har inte hört det.
Här har jag gått runt och trott att frukosten är dagens viktigaste mål, också får jag nu veta att lunchen är nyckeln till all lycka. Det här rådet känns dock lite otydligt eftersom det inte specificerar vilken tid man ska äta lunch. Måste man hålla ut till kl 13 eller kan man äta lunch kl 11? Sen kom jag ihåg att här i Sverige äter alla lunch mellan 12-13 och då blev allt mycket klarare. Det måste vara så att det är själva maten som bringar positivitet och lycka. Lite förbryllad är jag fortfarande, men man behöver inte förstå allt. Om man bara biter ihop till lunch så blir allt bra sen.
Det här visdomsordet anammar jag redan. Trodde jag i alla fall. En puss eller kram eller några roliga ord från gullefjunet tex gör ibland mig så glad och positiv att jag skulle klara mig bra även om jag hoppade över lunchen. Sen såg jag hur de hade illustrerat visdomsordet med något som ser ut som en sop- eller diskborste. Då förstod jag att det här var ett överkurs-råd. Då får det vara för mig. Så mycket lycka och positivitet behöver jag minsann inte så att jag tänker börja glädjas åt att städa eller diska.
Men kolla här.
Det här måste ju vara ett tryckfel? Vad gör sådant här i en bok om lycka och positivt tänkande? Jag tycker då inte att det känns positivt. Ska man inte få känna sig glad över sin lycka nu eller vad? Utan att någon kommer och säger att man har det för bra.
Det var ett tag sedan jag visade upp hur vi har det hemma hos oss. För allmän beskådan och beundran. Så idag tar vi en snabb repa genom lägenheten och kollar på de viktigaste förändringarna sedan sist. Låt er inspireras och kopiera gärna de bästa idéerna till era egna hem.
Här på vardagsrumsgolvet har vi en pall som man kan stå på när man borstar tänderna.
Just nu testar vi om uggle-krokarna passar på köksbordet. Vi har ju tidigare testat köksgolvet. Förra veckan låg den på fönsterbrädan, men jag kände mig inte alls nöjd med det. Här på bordet känns mer VI, men jag är ändå inte säker på om det här blir den slutgiltiga platsen. Jag kan inte bestämma mig för om det är praktiskt.
I bokhyllan i vardagsrummet ligger det en godispåse för öppen ridå. Fastän “vi” inte äter godis på vardagarna. Jag tror att makens tanke är att härda karaktären. Se men inte röra. Du får vänta tills på lördag.
Slutligen, här på köksbänken ligger vår shoppinglista. Samtidigt som maken i skrivande stund är och handlar. Som ni ser så var det ändå ingen middagsmat på listan, det får han hitta på i affären. Det är bara en lista med grejer som vi har slut på, eller nästan slut, här hemma som vi har glömt köpa de senaste tre gångerna vi handlat för att vi inte skrivit någon lista. Nu har vi en lista, men vi har förmodligen fortfarande glömt köpa det mesta på den.
Det gör ingenting för idag är det fredag, och på fredagkvällar håller jag i alla fall inte på och torkar upp saker med hushållspapper. Om jag skulle råka spilla vin kan jag torka upp det med disktrasan. Jag vet att maken inte glömt att gå på Systembolaget. Det skulle han aldrig göra, men jag påminde honom ändå innan han åkte.