Inredning – Page 3 – Prinsessan på Ärten

Nu har jag testat

Nu har jag duschat. Av det kan ni dra slutsatsen att jag är ren nu, men att jag inte var det när jag skrev det förra inlägget.

Men det var inte det jag skulle informera er om. Vi har testat schamporingen. Den fungerade jättebra. Jag fick inget vatten i ögonen alls.

Gullefjunet däremot, hon stenvägrade att ta på sig den. Jag fattar inte hur man bara kan skrika “jag vill inte ha den” om någonting som man inte ens har testat.

Det gör ingenting. Duschringen är ju färgglad och fin. Just duschkabinen är ju en del av hemmet som man ofta glömmer bort när man inreder och pyntar ihop det perfekta inredningsmagasinsvärdiga hemmet.

Jag kan tipsa om att man kan piffa upp duschen genom att hänga dit en schamporing. Så att man får någon sorts nytta av den. För något huvud verkar det inte som att vi kommer att få pryda med den fina plastbiten.

Maken “rättar till” inredningen

Bara en sak till om mina vardagsrumsgardiner, sen ska jag sluta att tjata om gardiner.

Jag satt och studerade gardinerna och konstaterade att när man hänger upp tre längder skulle det ha varit ganska bra om den i mitten var lite smalare än de andra två. Det känns som att den är onödigt bred i förhållande till fönstret och balkongdörrens storlek. Jag orkar inte göra om nu, men jag berättade om min observation för maken och sa att om jag någonsin gör tre längder igen i framtiden ska jag göra den i mitten smalare.

Då svarade maken “mmm”. Han var just då på väg mot balkongen, så han stannade och tittade. Sen sa han “men gardinen ska väl inte hänga sådär”. Notera att jag inte har något frågetecken på slutet av den meningen. För det var ingen fråga, det var ett konstaterande. Ungefär såhär hängde gardinen när han sa det.

Sen gick han fram till gardinen och klappade ihop den. Två gånger klappade han till och med, så att den åkte ihop riktigt ordentligt. Sen såg det ut så här.

Det var inte det jag menade när jag pratade om en smalare gardinlängd.

Jag är som en asiatisk barnarbetare

På den här bloggen är vi ju inte så vana vid att det går bra för mig. Detta betyder förstås inte att allting bara skiter sig jämt och att bara dåliga saker och problem händer mig. Eller att jag aldrig är duktig och lyckas med något. Det betyder bara att jag tycker att det är ointressant och tråkigt att berätta om sånt. Vem vill höra talas om att jag lagar en perfekt middag på korv och makaroner och inga missöden händer på vägen, eller om när jag gör mina ärenden på stan och inte en endaste kotte retar upp mig för att de är söliga eller ivägen liksom?

Dessutom är det lite av en förhoppning som jag har, att de som tar sig tiden och besväret att läsa den här bloggen ska bli en liten smula underhållna. Och jag tycker att det är grymt svårt att skriva något underhållande om en lyckat korv och makaron-middag eller andra vardagsframgångar. Sådant är bara så grymt ointressant att läsa tycker jag. Så jag skriver om sådant som jag tycker är roligt. Ni får också läsa om ni vill. Eller så slipper ni om ni inte delar min humor. Inget tvång här inte.

Det kan ju dock bli lite enformigt också. Om allting bara går åt skogen jämt. Så idag hade jag tänkt berätta och visa hur himla duktig jag har varit.

Igår sydde jag gardiner. Ni som har hängt med på bloggen ett tag vet att “jag” även sydde gardiner i juni 2012, och “jag” la upp julgardiner i november 2012. Man skulle lätt kunna få intrycket att sy gardiner är någon sorts hobby jag har. Men det är det inte. Jag hatar att sy gardiner. Fast jag vill ha gardiner och färdiga gardiner är aldrig rätt mått. Om man ändå måste lägga upp gardiner kan man lika gärna sy hela rasket själv tycker jag så att det blir som man vill ha det.

Jag är inte jätteduktigt på att sy. Jag “gruvarbetar” i flera dagar innan jag börjar. Men igår gick det sjukt bra. Om jag får skryta litegrann skulle jag vilja påstå att det blev lika bra som om en asiatisk barnarbetande sömmerska gjort det. Så att jag skulle ha kunnat köpa det i en affär för en billig penning. Kolla så rak söm jag har sytt.

Först zickzackade jag sex sidor. Sen vek jag in tyget och sydde sex raksömmar på långsidorna. Sen tappade jag självförtroendet och kallade in kavalleriet. Det är mamma det, jag ringde och bad henne att komma hit och hålla mig i handen när jag skulle fålla upp så att de skulle bli rätt längd. Fast jag sydde allting själv, mamma bara övervakade och guidade. Ja okej då… hon fick stryka litegrann också.

I alla fall. När mamma anlände stod jag och strök in den sista långsidan. Då sa hon “är du inte klar med det där än?”. Sen granskade hon mitt arbete där jag stod med måttband och nålade exakt på millimetern innan jag strök och sa “nog var du lite onödigt petig”. Precis som jag förställer mig att en asiatisk arbetsledare säger till sina barnarbetare om de inte arbetar fort nog.

Nog om det. Jag blev klar till slut. Jag vill återigen påpeka att jag sydde allting själv. Mamma tillhandahöll bara stöd och vägledning. Och lite strykning.

Jag är väldigt nöjd med resultatet. Det känns nästan som att jag skulle kunna sadla om till sömmerska. Den känslan går säker över snart. Det är nog bara ruset av framgången som drabbat mig helt temporärt.

Om jag ska vara helt ärlig så blev de kanske inte helt perfekta. Ärlig ska man ju vara. Så här blev det på ett ställe.

Men vad spelar det för roll? Om ni kom hit och hälsade på mig skulle ni väl inte lägga er på golvet längst in bakom bokhyllan för att granska mina gardinsömmar? Om ni gjorde det skulle ni ju ha mer problem än vad jag och mina gardiner har.

Nu kan ni applådera. Det här inlägget är slut nu. Jag ska putsa fönster.

Tulpaner är som ägg

Idag hade Coop ett erbjudande att man fick två buketter med tulpaner för 69 kr. Jag slog till och gav dem till maken som hade befälet över kundkorgen. När vi kom fram till kassan upptäckte jag att maken uppenbarligen inte vet att tulpaner är som ägg. Precis som ägg ska tulpaner ligga överst i korgen. Inte under alla andra varor och mosas.

De flesta av våra vaser ligger nedpackade i kartonger i förrådet, men jag visste att vi hade en vas i lägenheten. Jag var säker på att det var tulpanvasen, därför passade det så perfekt med att jag köpte just tulpaner eftersom de kommer mest till sin rätt i en tulpanvas.

När vi kom hem visade det sig att jag mindes fel. Det var inte alls tulpanvasen som fanns i lägenheten. Det var en helt annan hög vas som gör att man i princip bara ser själva blomman ovanför vaskanten.

Jag har kommit fram till att det egentligen inte var meningen att jag skulle köpa tulpaner idag. Jag borde ha begripit det redan i butiken när maken försökte massakrera dem.

Fula saker

Jag har ingenting att berätta för er idag. Mitt liv tycks ha varit extra händelsefattigt under 2013 hittills.

Därför gick jag en sväng i lägenheten för att se om jag skulle hitta något husligt jag kunde informera er om.

Jag la mig på sängen en stund. Då konstaterade jag att taklampan i sovrummet är oerhört ful. Dessutom hänger det två till likadana i köket.

Jag satte mig i hallen. Där kom jag fram till att hallen skulle behöva nya tapeter.

När jag kom in i badrummet kom jag på att ni kanske kan hjälpa mig. Den där svarta randen nere vid golvet har funnits där sedan vi flyttade in, och den går inte bort hur mycket man än skrubbar. Är det mögel eller bara vanlig skit som har grott fast?

Vad hittade jag i köket då? Jag kan inte visa er allt, ni har ju viktigare saker att göra än att sitta här och titta på bilder på fula saker. Men även köket skulle tjäna på nya tapeter, ny korkmatta, nya skåpluckor, ny kyl/frys och en spis som inte är antik och lutar.

Tyvärr hittade jag ingenting att blogga om.

Inredningstips för januari

Jag har städat bort julen. Det är länge sedan jag gjorde det. Tror inte att jag har berättat det tidigare, jag tyckte inte att det fanns så mycket att säga om det.

Så kom jag idag på att ni kanske behöver inspiration. När man städar bort allt julpynt blir det ju nästan tomt. Man måste ersätta allt pynt med nya saker för att det ska kännas ombonat.

Vi går husesyn så kan ni se om ni får några idéer. Jag vill poängtera att jag inte har tagit inspiration av några interiörsmagasin eller inredningsbloggar. Alla idéer är helt och hållet mina egna.

Vi börjar i köket. Där har jag ställt ett torkställ framför fönstret. Tanken är att alla som går förbi på loftgången ska tänka att här bor det en renlig familj.

På bänken står porslinet vi använde på nyårsafton. Observera att det är rendiskat. 2013 hade jag tänkt att den här bänken ska få ett veckotema som speglar vad som pågår i vårt liv. Den här veckan hostar jag så därför har jag ställt dit en flaska hostmedicin. För att det ska kännas levande har vi även brödsmulor på bänken. Eftersom jag vill ge sken av att vara en renlig människa är planen att byta ut brödsmulorna dagligen. Fast om jag ska vara helt ärlig så kanske det under stressiga perioder bara blir smulbyte varannan dag.

Vår lägenhet är lite sådär chict half-open-plan. Där köket övergår till vardagsrum har jag ställt en tvättkorg. På så sätt kan man snabbt göra förändringar i inredningen genom att släppa ner saker i den eller plocka upp dem. Jag kallar det för det dynamiska hemmet.

I hallen har jag ställt en plastpåse med fleecekläder på byrån bredvid badrumsdörren. Det får hallen att kännas spännande. Eventuella gäster skall tänka “vad finns i den där påsen?”.

Tro nu inte att det är jag som gör allt inredningsarbete hemma hos oss. Maken bor ju också här och jag tycker att det är viktigt att han känner sig delaktig i hur vårt hem är inrett. Hans bidrag idag har varit en skoteroverall på fåtöljen i hallen. Den är dock inte vår, så när han lämnar tillbaka den får vi hitta på något annat. Jag tror att det löser sig.

Ja så här ser det ut hemma hos oss just idag. Jag tycker dock om att pynta om ofta så nästa vecka kanske jag har gjort om helt och hållet här hemma igen.

Hoppas att ni kände er inspirerade i alla fall.

Varför hamnar alltid glitterskarven fram?

Nu har vi klätt granen. Ställt dit de obligatoriska sju upp-och-ner-vända ljusstakarna under granen.

Visst är det märkligt att glitterskarven ALLTID hamnar fram? Man tar bort hela glittret och gör om det. Barren är jättevassa och sticks. När man har gjort om alltihop är skarvarna lik förbannat fram, bara en grenrad högre upp eller längre ner. Jag har då gett upp. Mina glitterskarvar får vara kvar på framsidan.

Hur många julpollor skrev vi av i år? Bara en. Det tycker jag är helt acceptabelt. Lite svinn får man räkna med.

Om ni trodde att det heter julkulor så har ni lärt er något nytt nu. För det heter inte julkulor. Det heter julpollor.

Ful eller fin?

Den här hänger på vår ytterdörr. Det är jag som har hängt dit den. Det är även jag som har köpt den.

Maken har inte sagt att den är ful. Han har sagt att han “saknar ord för att beskriva den”. Det vet man ju vad det betyder. Han tycker att den är ful. Eller möjligtvis fulare än ful, eftersom han inte hittade ordet ful.

Vad tycker ni? Är den fin eller ful?

Finaste julpyntet

Egentligen hade jag inte tänkt ha mer julpynt. Men så kom gullefjunet hem från dagis med det här, och då är det ju klart att man måste hitta en prominent plats för pyntet.

Hon är bara två så innan hon har gått ut skolan kommer vi säkert att ha en hel separat låda med julpynt som hon har gjort själv.

Nål-samlingen

Nu har jag letat reda på pin-tavlan och hängt upp den i badrummet.

Tycker ni att det är för klent för att kallas för en samling? Jag ägnar mig ju inte åt samlandet på heltid. Jag köper kanske 10 nålar per år.

Om nu det här ska bli ett inredningsinlägg måste jag ju visa något mer från vårt badrum.

Numer har vi en tomte på tvättstället.

Det finns kanske någon regel som säger att om en jultomte har ramlat ner i toalettstolen och krossat tomteluvan måste man kasta bort tomten. Men det var bara vatten i toaletten när gullefjunet tappade i tomten, så jag har skurat upp honom och nu står han på tvättstället. Innan olyckan hände bodde tomten på fönsterbrädan i köket, men där känns det inte rätt att ställa tillbaka honom även om han blivit skurad. Så det fick bli badrummet.

Andra saker som vi har i badrummet är handdukar, tandborstar, tvättkorg och lite andra standardsaker. Jag har inte fotograferat dem idag. Om jag får många önskemål om bilder på dem också återkommer jag kanske med bilder på dem en annan dag.

Ett foto som bör glädja Birgit

Jag har en läsare och Facebook-gillare som heter Birgit. Jag känner henne inte IRL. Men hon har ju uppenbarligen god smak som följer den här bloggen.

Hon tyckte att jag förstörde stämningen i skattkammaren när jag städade den.

Så det här inlägget är tillägnat Birgit. Ordningen är återställd i skattkammaren. Den är “mysig” igen.

Mer julpynt

På fönsterbrädan har jag pyntat med en ljusstake, tomtar och troll som inte kan gå sönder eller som det inte gör något om de går sönder, en hårborste och en datormus.

Nej, jag skojar bara. Borsten och musen hör inte till julpyntet. Det är bara så att vi inte har någon annan plats i hela lägenheten där vi kan lägga dem så därför ligger de mitt i julpyntet.

De julprydnader som jag helst inte vill ska gå sönder står på säker höjd. Man skulle kunna säga att vår mest julpyntade del av lägenheten det här året är taket. Det är jättemyspysigt. Speciellt för långa personer.

“Det ser ut som en jävla pub”

Så sa maken om min julpyntning. Va? Den där svordomen gör ju att det låter som en negativ sak men så vitt jag vet så gillar maken pubar. Han har ALDRIG kallat en pub för en “jävla” pub förut.

För nu är det så att jag har ju inget House-of-Philia hem inrett i chabby chic stil rakt igenom. Just min julpyntning kan man mer klassificera som American tacky. Vi har ingen stor gran att hänga julpollorna i. Så jag har hängt dem i taken. Det var det som orsakade makens recension.

Nu är det faktiskt så att jag inte julpyntat för makens skull utan för gullefjunet. Litegrann för min skull också.

Det ser inte så mysigt ut eftersom blixten envisas med att vara med.

Inte ens om man stänger av blixten ser man hur mysigt det är.

Om man lägger sig ner på golvet och tittar upp i taket ser det ut så här. Gullefjunet tyckte att det var jättekul. Maken har inte provat.

Jag har klätt lilla julgranen också.

Jag pyntar vidare. Om jag ställer till med något som är extra inspirerade återkommer jag med mer bilder en annan dag.

Som en sömmerska

Nu har jag lagt upp julgardinerna, strukit dem och knutit om knutarna. Det måste jag ju ha gjort, för nu är de upplagda, släta och har rosetter.

När jag var klar sa jag “ta hit duschdraperiet också så lägger jag upp det också så att det inte släpar i golvet och blir mögligt”. Sa jag till mig själv alltså.

När man lägger upp dusch-draperier syr man inte upp dem längst ner. För där finns det en “tyngd” så om man lägger upp nerifrån försvinner den. Det skulle jag aldrig ha tänkt på om jag inte hade berättat det för mig själv.

Det är tur att jag bor i samma by som mig själv. Om jag inte bodde så nära mig som jag gör skulle jag inte sy lika ofta som jag gör.

Jag får lov att tacka mig själv för att jag var så snäll och duktig och la upp gardinerna.

Gud så oartig jag är

Vi hade middagsbesök igår. Det var därför jag var stressad på förmiddagen. Jag tycker att det är dålig ton att bjuda hem folk och sen är man inte själv hemma när de kommer, så jag hade bråttom hem. Gästerna var Vera med familj, och Vera läser ju min blogg. Det är tom genom varandras bloggar, och gemensamma bekanta, vi har lärt känna varandra. Så hon vet ju att jag har en skattkammare.

Det känns som att jag var väldigt oförskämd som aldrig erbjöd henne en guidad tur i skattkammaren. Jag tänkte aldrig på att hon kanske skulle vilja ta en titt på skrot-läget. Inte förrän jag läste hennes blogg i morse. Jag tror att hon tänkte att det var mer välstädat i lägenheten än vad hon hade förväntat sig efter att ha läst min blogg. Hon misstänkte kanske att jag hade tryckt in allt löst skräp i skattkammaren.

Det hade hon helt rätt i. En halvtimme innan de kom stod det en stor kartong på köksgolvet. Den var nästan tom så det gick ner jättemycket saker i den, och sen tryckte jag in den i skattkammaren. Out of sight, out of mind ni vet.

Om ni någonsin har turen att bli hembjudna till mig får ni påminna mig om ni vill ta er en titt i skattkammaren. Det är inte så att jag är oartig med flit, jag glömmer bara bort sånt.

Min gardinstång brann upp

Jag har länge tänkt att jag ska köpa en längre gardinstång till vardagsrummet, så att den även går över balkongdörren, och ha tre gardinlängder istället för två.

Kom mig inte riktigt för att åka och köpa en och sen brann Jysk ner, och därmed också min gardinstång. Halva stan stod där och glodde på brasan. La upp bilder på Facebook. Utan någon som helst tanke på hur det kändes för mig att min gardinstång gick upp i rök. Man slutar aldrig att förvånas över hur folk uppför sig.

Inte nog med det. Elgiganten som satt ihop med Jysk blev rökskadat. Några dagar senare stod folk och köade i timmar för att få komma in och betala flera tusen spänn för rökskadade prylar utan garanti eller ångerrätt. Köp och säljsidorna kommer säkert snart att svämma över av elektroniksaker med texten “TV/dator/frys, butikspris 5000 kr och den är i nyskick så jag vill ha 4750 kr, köpes i befintligt nyskick”. Den där vanliga raden “Från ett rök- och djurfritt hem” kommer att lysa med sin frånvaro.

Vart ska jag nu köpa min gardinstång? Jag vill minsann inte betala någon förmögenhet för den, men jag orkar inte åka ända till Haparanda för en gardinstång.

Nu har jag köpt julgran

Nu tror ni säkert att jag är någon sorts julfanatiker. Så är det inte, jag är så där lagom intresserad av jul, men julpynt vill jag ju ha. Det ligger till så att jag har bestämt att vi inte har plats för någon julgran i år så jag planerade att ha en julgranskruka. Vi har varit hos Kusin Pernilla på Tistel idag och det fanns bara två kvar av min tilltänkta julgran. Då fick jag ju lov att slå till nu.

Jag har inte klätt den klart ännu, det är ju bara oktober. Till första advent ska den bli full med glitter och pollor och grejor. Om ni känner att ni måste ha en sådan där svamp som jag har på bilden kan jag berätta att det är kört, för jag köpte den sista.

Den röda julgransfoten däremot har hon inte ens hunnit packa upp än, jag hittade den på lagret, så en sådan kan ni köpa om ni känner er inspirerade. Om ni tror att det är en domherre som står där till vänster så har ni helt fel. Det är en FÅGEL fattar ni väl. Det är ingen idé att ni försöker hävda att domherre är en typ av fågel. En fågel bara, det är vad det är. Man behöver inte krångla till saker, och på den punkten kan jag ju faktiskt hålla med gullefjunet. Jag köpte inte sista av den heller. Så en sån kan ni också slå till och köpa nu när jag har inspirerat er. Då kan ni nästan känna det som att ni är hemma hos mig.

Det var faktiskt himla tur att vi åkte dit just idag. För Pernilla hade ställt några av stearinljusen HELT fel. Men gullungen har varit och ställt allt till sin rätta igen. Så nu är det jättefint på hyllorna om ni åker dit och tittar.

Jag har en jättefin bild av Pernilla och gullefjunet, där Pernilla står i en vinkel så att hon har världens klyfta rakt in i kamerafokusen. Sex sells vet vi ju alla, så den borde jag ju lägga upp för att hjälpa Pernilla marknadsföra sitt företag. Men jag vet minsann vilket liv det skulle bli om jag la upp den, så ni får se den här bilden istället.

Jag hade tänkt slå till och köpa ett servettställ som ni ser på övre raden i collaget nedan. Men det visade sig att det var en ljuslykta som man sätter ett värmeljus i också skiner lågans ljus genom hålen. Då blev det inget, för öppna lågor går inte att ha i gullefjunets närhet.

Pernilla har i alla fall startat en webshop nu. Kanonbra för er som bor söder om Umeå och inte bara kan svänga in till butiken. Ni hittar Tistels webshop här.

Nu undrar ni säkert om jag fick julgranen gratis när jag gör reklam på det här sättet. Det fick jag inte, jag betalar minsann för mig. Jag gör reklam för att det är min kusin. Men rabatt fick jag, vet inte riktigt hur mycket, man jag tror att svampen blev gratis. Fattas bara annat, kusin-rabatt ska man ju ha när man handlar titt som tätt.

Nu är det jul

Jag har köpt julgardiner. När jag packade upp den såg den lite lång ut så jag hängde upp för att testa. Den var inte för lång. Nu när den hänger där vete sjutton om jag orkar ta ner den. Mamma säger att jag måste stryka.

Men seriöst, det är ju bara en månad kvar tills man ska julpynta. Om den får hänga kvar till dess kanske den hänger till sig lagom till första advent och resten av pyntet ska fram. Då slipper jag stryka.

Vem bryr sig om mina julgardiner?

Jag är ju i huvudstaden. Småstaden som alla Stockholmare tror är en storstad. Jag vill ju inte krossa någons drömmar alltså….., men fatta att man kan få sitta på tunnelbanan kring sex-halvsju! Då är man inte i en storstad.

I alla fall, på Åhléns i Stockholm har de inte landsortsutbudet. De har ganska fina saker. Jag såg två olika par julgardiner som jag skulle kunna tänka mig. Jag sprang rundor och letade efter dem för att granska närmare så länge att jag höll på att komma sent till fiskmiddagen. Men jag hittade bara alla andra gardiner. De två som jag var intresserad av hängde bara i taket utan prislapp eller pil vart man kunde hitta dem.

Det här har ju gnagt i mig sedan dess. Vad är det för fasoner att hänga upp fina gardiner på display och sen har man bara fula gardiner utlagda? För en stund sedan tänkte jag att jag borde berätta för någon hur jag känner om det här med gardinerna.

De tillgängliga personerna är alltså min bror och hans kompis.

Innan jag började tänka på gardinerna läste jag en artikel om Hollywoodfruarnas mobbing och frågade om de tittar på HWF, men svaret blev typ “nej”. Sen inget mer. Så då berättade jag om mobbnings-låten och då sa de “jaha”.

Så jag sket i att berätta om gardinerna. Detta får mig att uppskatta maken ännu mer. Han skulle i alla fall ha sagt “uhum”. Vilken man jag har hittat va?! “Uhum” om Hollywoodfruarna alltså. Om gardinerna skulle han förmodligen ha sagt “Nej, de är fula” fastän han inte sett dem.

Därför har jag för avsikt att göra ett nytt försök med gardinerna imorgon. Sen tänker jag inte ens berätta för maken att jag har köpt dem och när jag hänger upp dem kommer han antagligen inte att märka något. Eller så säger han att det är jättefint, som han ibland gör om saker som jag köper trots att han sågat dem.

När mamma läser det här kommer hon att återigen berätta historien om när hon hängde upp nya gardiner i hallen och när pappa kom hem frågade han varför det låg en skruvmejsel på pallen i hallen. Han såg skruvmejseln, men inte de nya gardinerna och den nya gardinstången.

Den historien skrattar vi åt hela familjen. Varje gång. Jag och mamma av en anledning och pappa, maken och brorsan av en annan.

Tänk om Expressen ringer

Tänk om Expressen ringer nu och vill göra ett hemma-i-din-skattkammare-reportage! Det vore ju höjden av otur om de skulle ringa just när jag har lyckats städa bort värsta skattkammarkänslan.

Det kanske ordnar sig ändå, man kan ju boka in reportaget om några veckor. Det är ju bara just nu, en timme efter jag har städat klart, som det ser ut såhär. Om några dagar känner man säkert igen garderoben som en skattkammare igen.

Jag har städat hallen och hittat en skärbräda

Ibland är ett litet blogginlägg allt som behövs för att styra upp saker och ting. Kolla så fint det blev i hallen när maken tog bort några jackor och jag kunde städa upp litegrann. Observanta läsare noterar även att ugglekrokarna numera funnit sin slutgiltiga plats.

Dessutom hittade jag den försvunna skärbrädan. Jag är minsann den sortens person som kan erkänna när jag har fel. Det är knappast maken som har placerat skärbrädan på golvlisten i hallen. Till och med jag inser det.

Jag har bett maken om ursäkt. Det sved.

Resten av grejerna som var i hallen tidigare idag? Inkastade i skattkammaren.

Skattkammaren i Expressen

Men ser man på! Expressen har äntligen godkänt min bild på skattkammaren. Svenska folket får nu äntligen se hur vi har det hemma. Vad glada de måste bli. En sak som är lite konstig är dock att ingen har lämnat några berömmande kommentarer.

Dessutom finns det en ny artikel som inleds med “Är ditt hem ett kaos?” Undra om de blev inspirerade av mitt bidrag? Jag vill poängtera att jag kontrollerar kaoset i resten av lägenheten genom att hiva in det i skattkammaren. I övrigt har vi jätte-mys-pysigt.

Ljung

Nu ska ni få lära er något viktigt och intressant om ljung. Ni kanske redan visste det här men jag gjorde inte det. Helt ny kunskap för mig som jag nu ska dela med er fina bloggläsare.

Jag hjälper kusin Pernilla i butiken idag igen. En grej som är suverän är att det är en tjej här idag som hjälper Pernilla att packa upp varor och sånt. Hon är skitbra för mig att ha, för hon är jättetrevlig mot kunderna och hjälper dem. Dessutom kan hon grejer så hon kan svara på kundernas frågor. Jag behöver ingenting göra. Det gillar jag. Jag behöver bara stå i kassan och ta betalt. Jag är som född att ta betalt, men det där med att svara på frågor om blommor är inte min starka sida. Så jag är dö-glad över att Katarina är här. Fast jag får inte berätta att hon heter Katarina.

I alla fall så är det från Katarina jag har lärt mig nya saker om ljung.

Ljung behöver vatten hela tiden. Om man låter den torka ut blir blommorna bruna och trillar av. Alltså, det här hade jag redan misstänkt. Jag har redan gissat att brist på vatten är varför mina ljung alltid dör. Det var inte den här kunskapen som jag lärt mig idag som jag skulle dela med mig av.

Den nya kunskapen som jag nu besitter är att om man bara håller ut med vattningen och ser till att blom-eländet är blött hela tiden tills det blir kallt ute och hela skiten fryser då vissnar den inte längre. Då står den där rosa och fin hela vintern. Fast det kan ju vara bra om man inte låter den snöa över för då ramlar väl allt av i alla fall, och då har man ju vattnat i onödan.

Det här tyckte jag var bra att lära sig.

Kom tillbaks ikväll. Då ska jag berätta om en bok som jag har hittat här i butiken som heter ‘Tänk positivt’.

Kolla på MITT HEM!

I Expressen har de en sida där läsarna kan skicka in bilder på sina egna hem. Visa upp sin finaste vrå och sådär. Det här är jättepoppis förstås. MITT HEM heter det. Hela 184 sidor med foton. Det är klart att man vill att alla ska få se hur fint man har.

Någon har tex skickat in en bild på sitt renoverade sophus. Någon har bidragit med en “vacker” kudde och en annan sitt ~~trånga~~ fina sovrum. Personen som bor i Sörgården har skickat in inte mindre än 16 foton på sitt hem. Ganska fint har de på Sörgården, men 16 bilder känns lite som att de försöker ta över från de andra läsarna. Skaffa en blogg där du kan visa upp hemmet liksom. Fler människor än man skulle kunna tro sätter upp en upplyst hund på väggen. Massor med folk har väder utanför fönstret och skickar in bilder på moln och regnbågar. En person har en tjusig dusch där det står tre schampo-flaskor i hörnet på golvet.

Jag vill också vara med tänkte jag. Ni som läser den här bloggen har ju sett hur fint vi har hemma, men resten av Sverige behöver ju också veta. Så jag skickade in den här bilden på skattkammaren och skrev “så här fint har vi hemma hos oss”.

Vet ni vad? De godkände inte bilden! Man kan faktiskt undra vad de har för kriterier för att godkänna bilder när folks soprum och kuddar får vara med, men inte min skattkammare.

Hemma hos idag

Det var ett tag sedan jag visade upp hur vi har det hemma hos oss. För allmän beskådan och beundran. Så idag tar vi en snabb repa genom lägenheten och kollar på de viktigaste förändringarna sedan sist. Låt er inspireras och kopiera gärna de bästa idéerna till era egna hem.

Här på vardagsrumsgolvet har vi en pall som man kan stå på när man borstar tänderna.

Just nu testar vi om uggle-krokarna passar på köksbordet. Vi har ju tidigare testat köksgolvet. Förra veckan låg den på fönsterbrädan, men jag kände mig inte alls nöjd med det. Här på bordet känns mer VI, men jag är ändå inte säker på om det här blir den slutgiltiga platsen. Jag kan inte bestämma mig för om det är praktiskt.

I bokhyllan i vardagsrummet ligger det en godispåse för öppen ridå. Fastän “vi” inte äter godis på vardagarna. Jag tror att makens tanke är att härda karaktären. Se men inte röra. Du får vänta tills på lördag.

Slutligen, här på köksbänken ligger vår shoppinglista. Samtidigt som maken i skrivande stund är och handlar. Som ni ser så var det ändå ingen middagsmat på listan, det får han hitta på i affären. Det är bara en lista med grejer som vi har slut på, eller nästan slut, här hemma som vi har glömt köpa de senaste tre gångerna vi handlat för att vi inte skrivit någon lista. Nu har vi en lista, men vi har förmodligen fortfarande glömt köpa det mesta på den.

Det gör ingenting för idag är det fredag, och på fredagkvällar håller jag i alla fall inte på och torkar upp saker med hushållspapper. Om jag skulle råka spilla vin kan jag torka upp det med disktrasan. Jag vet att maken inte glömt att gå på Systembolaget. Det skulle han aldrig göra, men jag påminde honom ändå innan han åkte.