Kom hem från jobbet.
Jag: Varför står det en guldfärgad fåtölj på verandan????!!
Maken: Den är inte guldfärgad, den är silverfärgad.
Ursäkta mig då. Det var mörkt på verandan. Det var inte så lätt a se vad det var för valör på färgen.
Att den är silverfärgad förklarar inte varför det står en anskrämlig fåtölj på vår veranda och blänker. Med tillhörande fotpall.
Nu sitter jag här i en soffa och väntar på att få veta om Robert ska sälja mig några möbler eller golvbrunnar.
Han har bjudit på kaffe. Lite dåligt att det inte finns några bullar när man får vänta så här länge.
Jag blir fan tokig. Har tittat på tusen mattor och allt maken säger är “NEJ” i olika tonlägen. Jag frågar varför och han svarar “Bara nej”.
När jag ber honom utveckla så är han så detaljerad som “det är lite för mycket” eller “lite för blaffig”. Vad betyder det egentligen?
Sen sa han helt plötsligt ja till en Paul Smith matta och då visade det sig att mattan kostade 100 papp. Man kan få en på eBay (men just denna är tydligen “för kurvig”) för drygt 10 men då får man tydligen 4 års middagar insmetade i mattan på köpet.
Jag tycker absolut att man ska kunna leva i sitt hem och inte behöva vara så rädd för att något ska bli förstört – men vem spenderar hundra tusen på en matta och sormar ner den så här mycket på fyra år?! Det här är ju inte bara EN olycka.
Nu har jag då återhämtat mig så pass mycket från the manflu att jag kunnat uppbåda ork att börja tänka på inredningen av nya huset. Jag har införskaffat litteratur och sökt på nätet.
Å genast stöter jag på patrull.
Båda badrummen måste göras om – det med massagedusch och bastu i omedelbart. Jag hittade drömkaklet. Maken sa “NEJ!”. Med stora bokstäver och utropstecken sa han det. Jag frågade varför, och han tyckte att “det är för mycket”.
Jag förklarade att vi bara ska ha det fina kaklet på EN vägg, inte i hela badrummet för det har vi inte råd med, men han tyckte ändå att det var för mycket.
Det här kaklet är alltså “för mycket” och en fontän i trädgården är “lagom”.
Sen hittade jag en tapet till sovrummet och den var “för blommig” – han tycker inte om blommiga tapeter. Hur ska jag någonsin få en tapet på väggen om blommor är uteslutna? Är inte blommigt nästan en synonym för tapet?
Jag har i alla fall vunnit en seger. Jag föreslog att vi ska inreda vardagsrummet i engelsk stil. Skippa vardagsrumsbordet alltså. Det gick maken med på, han tyckte till och med att det var en bra idé.
Jag vet inte hur era vardagsrumsbord ser ut eller hur mycket pengar ni har lagt ner på det. För oss spelar priset dock ingen roll. Oavsett om vi spenderar 500 kr på Ikea eller 10000 på något designerbord så skulle det se exakt likadant ut. Så här ungefär.
Lika bra att inte ha något bord alls. Maken tror nu att vi ska ha satsbord istället. Typ tre små bord att belamra. Vi kan köpa satsbord. De får stå staplade i ett hörn.
På golvet ska vi ha en matta. Det blir ingen neutral matta. Om man inte har något bord måste man ha en speciell matta. En matta som skriker “Här ligger jag!”. Jag har inte hittat den mattan ännu, jag har inte hunnit leta efter den. Den finns dock någonstans därute och väntar på mig. Jag räknar med att maken kommer att säga nej till många mattor innan vi är överens men jag kommer att hitta den rätta mattan och den kommer inte att vara beige.
Sen när vi har hittat mattan så kommer maken att tro att vi är klara med inredningen av vardagsrummet. Så är dock inte fallet. Mitt på mattan har jag tänkt att det ska det ligga en Fatboy. Det behöver inte vara en Fatboy. Det får gärna vara en billigare motsvarighet som Roomox eller något liknande. Men rosa eller lila hade jag och gullefjunet tänkt oss. Det beror ju lite på mattan. Om mattan är rosa måste ju säcken vara lila och vice versa. Jag och gullefjunet har pratat om detta – hon vill också ha en megastor kudde på golvet. Det var en lätt införsäljning. Jag förstår vikten av att skaffa allierade.
Maken vet inte om att det finns någonting som heter Fatboy ännu. Det blir bäst så tills vi har kommit överens om mattan. Han kan börja trilskas om mattan om han får reda på att det finns någonting som heter Fatboy som ska ligga på mattan.
Ibland funderar jag på hur jag och maken har lyckats komma överens och hålla ihop i snart 17 år. Vi tycker olika om ganska mycket. Han tycker tex om fontäner och jag tycker att fontäner är något som mygg lägger ägg i.
Vi har köpt hus idag. Resan fram till idag har bestått av väldigt mycket inte vara överens. Vilket område, om open-plan är bra eller ej, hur mycket gräsmatta man ska ha att klippa (om man bor i Stockholm ska man klippa väldigt lite gräsmatta), hur stor risk det är att man får vattenskada i en källare, om buss och pendel kan kallas “bra kommunikationer” eller inte. På just den senaste biten har vi agreed to disagree. Maken får använda de “bra kommunikationerna” och så cyklar jag.
Då hamnade vi i dilemmat att maken tyckte att det var bra om närmsta busshållplats låg 300 meter bort medan jag fokuserade på att just den busshållplatsen låg 2 mil från mitt jobb. Det är några kilometer mer motion än vad jag vill ha enkel väg varje dag.
Idag har i alla fall allting löst sig. Vi har köpt ett hus som var en kompromiss för oss båda. Så nu har vi nya saker att komma överens om.
Vi är HELT överens om att massage-dusch-kabinen ska ut samma dag som vi flyttar in. Massage-duschen har belysning och radio. Maken övertalade säljaren att ta den med sig när de flyttar ut och där har maken en gentjänst att kräva.
Sen är det växthuset i trädgården. Maken tycker bestämt att växthuset måste bort. Vinrankan ska definitivt bort men jag känner mig osäker om själva växthuset. Vi behöver väl inget växthus direkt. Jag skulle kunna odla tomater i det, men jag måste inte odla tomater. Jag skulle kunna dumpa växthuset.
Saken är dock den att huset också har en fontän… Wow tänker ni nu!. Ni tror att vi har köpt ett Stately Home ala Downtown Abbey i Hertfordshire. Så är dock inte fallet. Vi har köpt ett radhus i Fucking Förorten på yttergränsen av Stockholm.
Å där står det en fontänjävel. Med belysning. Som maken gillar “för det är så trevligt med ljudet av porlande vatten”.
Så jag tror att vi behöver ha kvar växthuset även om det inte är så snyggt. Om maken vill ha kvar fontänen så behöver vi kanske ställa in den i växthuset. Ett växthus framför huset är mindre malplacerat än en fontän i det område vi har köpt ett un-stately radhus.
Jag återkommer om tapeterna en annan dag. Vi har köpt ett projekt…
Jag har julpyntat.
I köket.
I vardagsrummet.
Och i hallen.
Dessutom har vi klätt granen. Alla vet att när det gäller julgranar kan det aldrig bli för mycket.
Jag har hängt upp julgardinerna.
Ja, det är en snusdosa som ligger där på fönsterbrädan mitt bland alla tomtar. Frågor på det?
Jag sa till maken att köpa en julgran när han åkte till Coop idag men han “glömde” göra det.
Nåväl, jag är inte den sortens kvinna som låter en karl styra över vilken dag julgranen ska flytta in.
Jag är fullt kapabel att hugga min egen gran. Speciellt nu för tiden när man kan hugga gran med ett kreditkort. Så mycket enklare än på den tiden när man var tvungen att ha kontanter eller såg för att få sig en gran.
Den här ekorren som jag råkade köpa förra helgen ni vet. Den kan inte stå på benen heller så nu ligger den hela tiden på olika platser i lägenheten tillsammans med olika djur.
Å inte nog med att ekorren inte orkar hålla i en liten kotte. Nu har ekorren dessutom lyckats TAPPA BORT kotten. Så nu har vi inte bara en ekorre som ligger på rygg både här och där – någonstans ligger det dessutom en kotte och skräpar. Jag vet inte var för jag har inte trampat på den ännu.
Jag kastade en kotte i torsdags men jag är helt säker på att det inte var ekorrens kotte. Den kotte jag kastade hittade jag under gullefjunets säng och den var fastknuten i en rosa garntråd. Vi har inget sådant garn hemma så den kotten måste ha varit det julpynt som kom hem från dagis ifjol för vi hade en kotte på rosa garntråd på julgranen förra året.
Kotten som ekorren har slarvat bort har vitt glitter på sig så när jag hittar den om några månader kommer jag att kunna identifiera den.
Den lila julgranen då. Vad har vi för problem med den? Maken skulle säkert vilja säga att vi har många problem med den, men så är det inte. Han bara överdriver. Färgen lila är inte så förskräcklig så att man kan kalla det ett problem när man ser en lila gran med rosa ljus och pollor.
Den har bara kraschat i golvet en enda gång på ett dygn och inte en endaste julpolla gick sönder. De bara trasslade in sig två varv runt grenarna men det redde jag ut på mindre än fem minuter.
Ett annat problem vi har med den lila julgranen är att gullefjunet vill ha den med sig till mormor och morfar över jul. Jag har förklarat att man inte kan ta en lila julgran på flyget men den lilla intelligenta varelsen har kommit på att det bara är hon som ska flyga och att vi kan ta den i bilen.
Jag vill inte köra en lila 39-kronors-gran 80 mil tur och retur när det finns tusentals granar i Norrland. Jag har ett par veckor på mig att komma på någon lösning.
Vi kanske får ett brev från tomten där han frågar om vi har plats att frakta några julklappar till Jävre också frågar jag henne om hon tycker att vi ska hjälpa tomten eller ta med den lila granen. Jag tror att det här löser sig innan bilen ska packas.
Maken är ute med jobbet ikväll. Så jag och gullefjunet passade på att köpa lite julpynt. Maken är så traditionell när det gäller julpynt. Typ rött och grönt. Man får mycket mer svängrum med pyntet om man passar på när maken inte är med.
När vi var klara med pyntet sa gullefjunet “Å pappa kommer inte att tro sina ögon när han ser det här!”.
Det är nog en ganska korrekt beskrivning av vad hans reaktion kommer att bli.
Jag: Det vore trevligt att ha ett smakfullt dekorerat påskris, men jag antar att jag får ge mig till tåls några år med det.
Maken: Hur ser ett smakfullt dekorerat påskris ut?
Jag: Jamen du vet, sådana som man ser på Facebook och Instagram.
Maken: Nej jag vet inte…. som du kanske minns har jag varken Facebook eller Instagram.
Jag: Jamen ett sånt där ris med bara några enstaka naturell-färgade fjädrar i. Om man vill lyxa till riset litegrann kan man addera några få vaktelägg.
Maken: Jag kan inte ens föreställa mig hur ett sådant ris ser ut.
Imorgon ska brorsan och hans tjej sitta barnvakt. Jag och maken ska ut och äta middag på restaurang.
Nyss när jag skulle gå och borsta tänderna och passerade genom lägenhet kom jag på ett antal saker som barnvakterna skulle kunna tänkas undra över imorgon.
1. Varför ligger det en kudde på kistan i hallen?
Svaret på det här skulle kunna vara: För att jag tvättade en kudde som sen tog fyra dagar på sig att torka och sedan hamnade den på kistan.
2. Varför ligger det ett par pyjamasbyxor på vardagsrumsbordet?
Svaret på det här skulle kunna vara: För att jag häromdagen bad gullefjunet hämta en pyjamas och hon kom ut med två byxor och ingen tröja och sedan blev byxorna kvar på bordet.
3. Varför ligger det en hög med tvätt på en fåtölj i vardagsrummet?
Svaret på det här skulle kunna vara: För att jag tvättade förra helgen.
4. Varför ligger det en hög med papper på en annan fåtölj i vardagsrummet?
Svaret på det här skulle kunna vara: För att de var i vägen på skrivbordet så jag blev tvungen att arkivera dem också blev det så att det här blev ett arkiv.
5. Varför ligger det en tandborste på bänken i köket?
Svaret på det här skulle kunna vara: För att det var här den hamnade efter jag fått visat för mig att den låg i doktorsväskan.
6. Varför står det tre diskade tallrikar och en Fantomen-katt på köksbordet?
Svaret på det här skulle kunna vara: Ingen aning, jag var inte inblandad i hur de hamnade där överhuvudtaget.
7. Varför står det en häst framför tv-bänken?
Det här kan jag faktiskt förklara. För att den hästen står överallt. När man kommer in i köket står hästen där, man går till vardagsrummet och möts av hästen, när man ska gå och lägga sig snubblar man över hästen i sovrummet. Det här är en magisk häst som har en förmåga att alltid vara där man tänkt att man ska ta sig fram.
Man skulle kunna svara allt det där på alla saker som barnvakterna kan tänkas undra. Eller så skulle man kunna tänkas plocka bort grejorna så att de slipper undra.
Sanningen är dock att alla de där grejorna står och ligger där de gör för att jag inte har ORKAT i veckan. Jag orkar inte nu heller. Ett par pyjamasbyxor på vardagsrumsbordet har aldrig orsakat någon större skada i någons liv.
Det är ju inte på något som helst sätt så att det är kungafamiljen som ska sitta barnvakt, det är ju bara våran familj. De kan kasta pyjamasbyxorna på tvätthögen i fåtöljen.
Maken däremot han håller på och frågar saker som “Ska vi plocka fram maten åt dem?”. Jag bara “Det är inga fjortisar som ska sitta barnvakt, om brorsan inte klarar av att hitta några tomater i kylen kan han gott vara utan”. Maten kan ju mögla innan de kommer hem om man ställer fram den halv åtta på morgonen.
Maken satt och tittade på SOS sällskapsresan och skrattade för sig själv. Jag började städa av granen och då säger maken “Jag tänkte väl att granen skulle leva ett farligt liv när midnatt började närma sig, jag är förvånad att den inte åkte ut på juldagen”. Vi hade ju främmande både igår och idag, det var därför granen fick vara kvar så länge.
Just när jag fått bort allt utom ljusslingan vaknade gullefjunet och grät. Vi försökte natta om men hon behövde på toaletten och sen blev hon hysterisk när vi närmade oss sängen och ville sitta i soffan. Hon satt där och storbölade och helt plötsligt slutade hon och sa “Var är alla pollorna??”.
“Julen är slut nu, vi ska ta bort granen” svarade jag nervöst och då började hon stortjuta igen. Jag tänkte för mig själv “Jag hänger INTE upp alla pollor igen nu, det här måste gå att lösa på något annat sätt”. Till min lättnad så var vi helt överens för en gångs skull – det var barren som var problemet. Hon vrålade “Jag vill inte att det ska ligga en massa barr där när jag ska gå och lägga mig!”. Jag bara “Det är lugnt, jag bär dig och pappa sopar upp barren så när du vaknar imorgon är de borta”.
Helt perfekt. Om hon inte hade fått spel över barren skulle maken ha insisterat att granen kunde vänta till imorgon men nu hivade han ut granen över balkongen medan jag nattade om. Allt jag behöver göra imorgon är att leta reda på alla försvunna julprydnader i gullefjunets rum och sedan är vi av med julen.
Det är så härligt med julpynt. Man ser knappt tvätthögen.
Den som hittade på det där talessättet Less is More var ju helt fel ute. Det hör man ju när man säger det. För Less är ju inte More. More IS More. Så är det ju bara. More betyder ju Mer och Mer är ju Mer än Mindre.
Jag är inte nöjd med julgranen. Halva granen är nästan tom.
Det här går bara att lösa genom att trycka dit mer grejor. Dessutom tycker jag att den känns lite mörk. Röda och blåa pollor syns ju knappt mot en grön gran. Den skulle behöva några vita älgar eller renar och kanske någon lila uggla. Ett par fåglar, några snöflingor och någon ängel skulle inte heller skada.
Det är dock slut pynt i lådan. Så jag berättade för maken att jag måste köpa mer. Då sa han “NÄHÄ!!”. Det där förstår jag då inte alls. Hur tror maken att han ska ha någon kontroll över hur mycket pynt jag köper eller hänger i granen? Han är ju på sitt jobb på dagarna och jag på mitt. Hur ska han kunna stoppa mig från att gå ut på lunchen och köpa mer julpynt? Och hur ska han veta om jag hänger fler saker i granen? Jag skulle förmodligen kunna hänga en midsommarkrans i granen utan att han märkte det.
Maken lät gullefjunet välja gran. Manipulativ är vad han är. Nu kan jag inte klaga över att granen är sne och vind och dubbelt så bred på ena sidan än den andra.
Jag har ett julris också.
Jag har inte bestämt mig för om jag är klar med det ännu eller om det behöver en till förpackning med mini-pollor. Problemet med de där mini-pollorna från Clas Ohlsson är att de inte är färdigknutna, man måste sitta och knyta trådarna själv. Så riset är kanske klart. Vi får se om jag känner mig energisk och knytar-sugen i veckan eller ej. Jag brukar inte drabbas efter en längtan att sitta och knyta små knutar av sytrådstunna trådar särskilt ofta.
I morse läste jag i Metro att Magdalena Ribbing har sagt att det inte finns några etikettregler om hur tidigt man får julpynta. Om man vill julpynta i november så går det bra enligt regelboken. Hon verkar ju kunna sina grejer den där Ribbing. Om man googlar henne så får man reda på att det är respektlöst att klä sig som på stranden när man går till kyrkan.
Så nu när hon har sagt att man får julpynta har jag ställt fram ljusstaken. Asså den stod ju i hallen i någon vecka först. Jag hade ställt den där på byrån för att jag skulle bli påmind om att köpa lampor till den eftersom fyra stycken var trasiga. Åsså köpte jag lampor och la dem bredvid ljusstaken på byrån i hallen.
Å nu när Ribbing har sagt att det är okej så har jag kommit mig för att ställa den i fönstret och stoppa i kontakten.
Jättemysigt, man får nästan lust att börja sjunga julsånger.
När folk ska slå sönder Galileotermometrar så är det bra när de gör det när jag inte är hemma. Det är inte första gången någon slår sönder en Galileotermometer hemma hos oss. Förra gången var verktyget en dammsugare och den här gången var det en slemhand.
Jag blir mycket mindre irriterad över trasiga Galileotermometrar om jag inte är hemma när de går sönder. Om jag kommer hem och blir informerad om att Galileotermometern har gått sönder och skärvorna redan är upplockade och vätskan borttorkad så suckar jag bara.
Om jag är hemma när folk vevar med dammsugare eller kastar slemhänder blir jag skitirriterad när Galileotermometrar går sönder. Den där vätskan i dem är inget vanligt vatten och det är döjobbigt när de går sönder. Jag har ju sagt tusen gånger att man måste vara försiktig så att ingenting går sönder när man kastar slemhänder.
Om ni inte vet vad en Galilotermometer är så ser de ut så här.
Bilden har jag knyckt på nätet för vår före detta termometer är ju trasig och maken hade redan kastat resterna av den när jag kom hem.
Eftersom jag misslyckades kapitalt med att köpa kläder har jag bestämt mig för att jag ska ha en vas. Jag ska inte ha den på kontoret, jag ska ha den i vardagsrummet och gullefjunet kommer inte att få pilla på den. Det kommer att bli jobbigt för henne för det är precis den typen av vas som hon skulle älska att tafsa på i tid och otid, men hon kommer att få lära sig att det här är en se-men-inte-röra-vas.
Jag såg den på Magasinet i Waxholm i somras men jag har ringt dem och de har inte kvar några. De berättade att det är en Birch Nielsen vas och deras websida är en av hela intranettets torftigaste websidor. En bild, ett telefonnr och en email-adress är allt de har.
Kom inte och föreslå att jag ska ringa dem, det går inte att ringa till danskar. När de förstår att man är svensk slutar de prata engelska och drar igång på danska som om att de tror att det finns någon o-dansk människa på den här jorden som fattar vad de säger. Jag har e-mailat dem, men det kan ju ta hur länge som helst innan de svarar och berättar var jag kan köpa vasen.
Någon av er kanske vet var jag kan köpa en blommig vas? Just den här blommiga vasen, ingen annan blommig vas. Online eller i Stockholm.
Jag är ganska händig för “jag” buntar om stolar “själv”.
För två och ett halvt år sedan köpte vi några fula stolar. “Vi kan bunta om dem” sa jag. Sen satt vi på fula stolar i två och ett halvt år. Hårda var de också.
Så här går det till när jag är händig. Jag är hjärnan bakom projektet och hittar på vad som ska göras. Jag informerar de utvalda om att de ska vara med i genomförandet av projektet.
Jag börjar pilla på det gamla tyget på den första dynan. Pappa hämtar en skruvmejsel och tar bort häftstiften och tyget på alla fyra dynorna.
Jag skär skumgummit. Helt själv gör jag det. Jag lägger skumgummit på stolssitsen och lägger dit tyget.
Mamma viker tyget, för jag viker inte så snyggt själv. Jag berättar för henne att jag tycker att det är för mycket tyg och att det ser knöligt ut. Mamma klipper bort tyg.
När jag är nöjd med mammas vikning säger jag till pappa att han ska häfta fast tyget.
När alla fyra stolsdynorna är klara så säger jag att jag inte är nöjd med den första så då gör vi om den.
Nu ser stolarna ut så här. Jag ska måla dem vita. Inom två år ska jag måla om dem.
Jag är ganska nöjd med dem. För det är ingen som har spillt ketchup eller sylt på dem än. De är nämligen lite lortgranna. Men det var det där tyget jag hade i linneskåpen så då fick det bli det för då slapp jag åka och köpa tyg.
Att hänga upp ballonger i taket kanske verkar som ett slött sätt att med små medel piffa upp vardagsrummet för ett barnkalas. Men vet ni hur jobbigt det är att blåsa upp så här många ballonger även om man har en ballongpump?
Den där orange ballongen till höger om lampan i nederkanten av bilden bekymrar dock mig litegrann för den har krympt till hälften. De här ballongerna går nämligen inte att knyta. Man snurrar öppningen jättemånga gånger också släpper man den sakta så att den “låser sig”. Men när man tar ett snöre och knyter så snurrar knuten upp sig ibland.
Så jag är lite orolig att när vi vaknar imorgon så ska taket vara fullt av snören med tomma ballonger för att luften har läckt ut ur allihopa. För då kommer gullefjunet att undra varför det hänger tomma ballonger i taket och när jag berättar att det var meningen att det skulle hänga uppblåsta ballonger i taket kommer hon att tycka att det är jättekul så då måste jag åka och köpa nya ballonger och göra om alltihop igen.
Vi har bestämt att vi ska spendera mer tid tillsammans jag och maken. När barnet äntligen somnar på kvällarna brukar maken oftast sitta och läsa en bok i vardagsrummet och jag brukar sitta vid datorn.
Nu har vi bestämt att vi ska spendera mer tid tillsammans på kvällarna. Så vi har flyttat in skrivbordet med datorn i vardagsrummet.
Det här blir jättebra. Nu behöver jag inte ropa att maken ska komma tvärs över hela lägenheten varje gång jag ska högläsa något eller visa honom något klipp jag har hittat på nätet.
Rent inredningstekniskt ska jag inte komma och påstå att det blev suveränt. För det blev det inte. Men praktiskt. Nu kan jag surfa på nätet, umgås med maken och titta på tv samtidigt.
Idag har vi varit hela vägen till andra sidan stan och hälsat på en av makens kompisar. Han gillar antikviteter. Han går och köper jättegamla saker för att han tycker att de är estetiskt tilltalande.
Sen hänger han sina tvättade strumpor på dem.
När jag frågade om jag fick fotografera och blogga om hans ljusstake sa han “Självklart! Ska jag ta bort t-shirten så att ljusstaken syns lite bättre?” också lyfte han ut den en bit så att den skulle hamna i lite bättre ljus.
En stund senare frågade gullefjunet “Mamma, vad är det DÄR?”.
“Jo förstår du, det är en TV” sa jag. “Det kallas för en tjock-tv och när mamma var liten såg alla TV-apparater ut sådär. Om du kollar här på framsidan ser du några finurliga knappar så att man kan byta kanal PÅ TVn. Man behöver inte springa runt i hela vardagsrummet och leta efter fjärrkontrollen”.
Jag misstänker att Ulf inte har en tjock-TV för dess estetiska kvaliteter utan snarare för att han aldrig tittar på TV så att han inte tycker att det är så noga hur många halv-meter djup TVn är.
Det är tamifan helt hopplöst. Man förklarar och förklarar för familjen hur det ska se ut hemma för att man ska se lycklig ut och kunna samla gillningar på Facebook och Instagram.
Folk som delar mitt hem och skulle kunna ta del av äran i sociala medier uppför sig som att de inte förstår betydelsen av hur vår livskvalitet skulle öka om de lyssnade på mig. “Ska strumporna ligga på sidan av sängen eller vid fotändan?” och “Jag klättrade upp i våningssängen helt själv, jag satte foten här och sen där och handen här och den andra där och sedan magen också lyfte jag foten och sen var jag uppe. Helt själv!”.
Att hon satte röven mot väggen och puttade omkring tavlorna behövde hon inte berätta, för det såg jag. Helt själv såg jag det.
Nu behöver jag hjälp igen. Kolla på de här bilderna.
Är det någon som vet;
1) Vad detta heter på svenska? På engelska heter det net curtain wire och man använder det till att hänga upp sådana där hemska nätgardiner som alla engelsmän har i sina fönster. Det är en sorts fjäder som har ett vitt plastmaterial runt som man köper på rulle och klipper av till önskad längd och skruvar i krokarna på ändarna.
2) Finns detta i Sverige och var kan man i så fall köpa det?
Inga svar på vykort. Jag vill veta senast imorgon, helst ikväll. Jag ska göra ett draperi till våningssängen. Självklart kan jag göra det i september också men nu när jag har fått för mig att jag ska göra det vill jag göra det nu i helgen.
Jag har inte hunnit fixa någon dyna till den ännu, men tanken är att vi ska sitta på den när vi tar på oss skorna. Eller när vi väntar på att någon ska slå 34 kullerbyttor innan de får på sig skorna. Eller när vi bara vill vila.
Det kommer säkert att gå jättebra med det här sittandet.
Jag: Kolla vad jag hittade för snygga kaffekoppar i uthusen. De här ska vi ta till Stockholm.
Maken: Vi har ju jättemånga kaffekoppar!
Jag: Vi har fyra vardagskoppar som det är gott att dricka kaffe ur och de är alltid i diskmaskinen, också ger du mig kaffe i de där o-goda kaffekopparna som jag brukar använda när vi målar vattenfärg!
Maken: Jag tycker att de är svinfula.
Jag: Och? Det är väl ingen anledning att inte ta dem till Stockholm att du tycker att de är fula? Jag kan dricka ur båda själv eller så bjuder jag någon som fattar att uppskatta dem på kaffe.
Typiskt maken. Känner inte igen en äkta Eschenbach kaffekopp när han ser den. Jag googlade dem och folk betalar 3 kronor styck för sådana här kaffekoppar på loppis.
