Category: Familjen

Mormor har reumatism och morfar han är halvdöv och slarvar med hörapparaten. Dessutom går han och lägger sig klockan åtta. Mormor och morfars sovrum är på övervåningen. Mormor går bara i den trappen en gång på morgonen när hon går ner och en gång på kvällen när hon går upp. Allt utöver det tjåjas hon väldigt mycket över.

När vi Skypade tidigare ikväll.

Gullefjunet: Var är morfar?

Mormor: Han har gått och lagt sig.

Gullefjunet: Jag vill prata med han.

Mormor: Måste jag ropa på honom?

Gullefjunet: Ja, gå nu!

Mormor försvinner och kommer tillbaka efter en stund.

Mormor: Han hörde mig inte. Han sover nog. Måste jag gå och väcka honom?

Gullefjunet: Ja, gå och väck morfar.

Mormor: Men mormor har så svårt för att gå i trappen.

Gullefjunet: När jag kommer i juli kan jag hjälpa dig.

Mormor: Ja, då kan du springa i trappen åt mig, du är mycket snabbare än mig.

Gullefjunet: Mormor, men mormor… om du har svårt för att gå i trappen kan du krypa!

Morfar håller ju på och bygger en koja till gullefjunet tills hon ska hälsa på i juli. Jag vet inte vad ni tänker på när ni tänker på en koja? Jag tänker typ att man kanske lutar lite brädor mot några träd så att det blir fyra väggar. Kanske slå i en spik så att det inte rasar. Sen kan man ju lägga på granris som tak. Så tänker jag när jag hör ordet koja.

Så tänker inte alls min farsa. När han hör ordet koja så tänker han så här.

När jag såg bilden frågade jag “ska du dra in el och vatten också?”.

Gullefjunet då. Hon tänker uppenbarligen i samma banor som morfar när hon tänker “koja” för när hon såg bilden sa hon “jag måste ju ha ett tak och fönster!”.

Han är tillbaka från Åland nu morbror D. Idag skottar han inte sand lika ivrigt. Han är lite “trött” säger han.

Det finns ett välkänt ordspråk som säger “Folk som åker till Åland helgen efter de har hittat på en sandskottarlek brukar få sitt straff”. I brorsans fall är straffet att leka i trädgården när man är “trött”.

Jag kan faktiskt inte rädda honom. När han är här är det bara han som duger att leka med. Jag hjälpte honom dock genom att föreslå att de ska plocka blommor istället för att skotta sand. Att plocka blommor är lite mindre fysiskt ansträngande när man är “trött”.

Jag har gett dem var sin vas.

Förra helgen var morbror D här. Då stod han bakom huset och skottade sand i en lastbil i säkert en timme. Han hade en spade och gullefjunet en annan spade. Dessutom hade de två reservspadar. Han stod där på huvudet och grävde tålmodigt sand och la den på hennes spade som hon sen hällde i lastbilen. Sen klappade de på sandhögen på flaket så att den blev platt. Körde lastbilen någon meter och tippade av sanden och började om från början. När hon var missnöjd med sanden framför sig och ville ha annan sand så gick han och hämtade den andra sanden.

Jag njöt av den där stunden. Inte en endaste gång ropade hon på mamma på hela tiden. Hon är inte intresserad av mig när morbror D är här. Hon frågar typ varje dag om inte morbror D ska komma och hälsa på. Men han bor på andra sidan stan så jag brukar svara att vi ska fråga om han kan komma till helgen.

Så igår eftermiddags ringde jag för att fråga om han skulle hälsa på oss något i helgen. Då svarade han inte på telefonen. Sen när jag pratade med mamma påminde hon mig om att han är på sin årliga grabbkompiskryssning till Åland. Det sa han ju förra helgen, men jag hade hunnit glömma bort det.

Det här är inte acceptabelt. Om det finns några mor- eller farbröder som läser det här vill jag betona vikten av att man inte är okej att skotta sand i evigheter ena helgen och sen åka till Åland nästa helg. För vad händer då? Jo då måste någon annan skotta sand! Till en unge som när hon upptäckte den här leken fick uppfattningen att folk har lust springa runt och hämta sand kors och tvärs över hela sandplätten i mer än två minuter.

Det här är lite av ett sidospår men jag vill också ta tillfället i akt och berätta att den här lastbilen är felkonstruerad.

Det går bra att lasta sten i den. Men uppförsbackar klarar den inte.

När man börjar putta lastbilen uppför en sluttning så vickar flaket bakåt också öppnar luckan sig och alla stenarna rasar ut på backen. Man gör om. Så händer samma sak igen. Efter tredje gången börjar man ju gråta.

Då får mamma bära barn på ena armen och lastbil med instabilt flak med stenar på andra armen.

Brorsan – nu ringer du mig så fort det där färje-eländet lägger till i Stockholm och berättar när du tänker komma hit och tar hand om lastbilsleken som du är ansvarig för.

Jo man äter hallon och glass hos farmor. Lax, spenat och förlorade ägg – not so much. Kanapéer med löjrom slickar man bara på runt kanten, sen får pappa den “bespottade” mumsbiten.

Därefter åker man till Kista Galleria och köper en solhatt. Man måste faktiskt ha hatt när det är soligt ute. På köpet får man en ny UV-skyddande baddräkt och medan mamma försöker lista ut vad som är rätt storlek studsar man mellan väggarna som ett popcorn i en microvågsugn.

Sen går man till sjön och matar fåglarna och skaffar sig en ny kompis.

Gullefjunet tar som tur är efter pappa när det gäller sociala talanger. Mamma tycker inte om att småprata med främlingar för hon kommer aldrig på något intressant att säga. Gullefjunet däremot hon bara går fram till folk och startar en konversation genom att fråga “vad har du i fickan?”. Mamma kanske också skulle testa den på nästa sociala tillställning.

En kompis som jag bör påpeka såg helt förtjusande ut, anledningen till att jag suddat hennes ansikte och armar är att man faktiskt inte kan lägga upp foton på helt främmande barn som har mormors telefonnummer på armen på bloggen hur som helst utan att fråga. Det där med telefonnr på armen tyckte jag var genialiskt. Det kommer jag att härma. Speciellt när hon kommer upp i tonåren.

Resten av kvällen har vi surrat om nya bästisen M. Till helgen ska vi gå tillbaka till sjön och mata fåglarna och se om M är där igen. För vi har kommit fram till att M säkert är i parken vid sjön varje dag. Om hon inte är det får vi hitta en ny kompis. Förhoppningsvis har vi hunnit glömma vilken bra och rolig kompis M var innan dess så att nästa kompis duger. Det är inte snällt att säga till en ny kompis att de inte är en lika bra kompis som M.

Igår pratade vi om hur gullefjunet ska åka till Bunesand och bada på stranden när hon åker och hälsar på mormor och morfar. Det har morfar lovat. Då sa gullefjunet att mormor också ska följa med.

Mormor är en riktig badkruka. Varje gång bad i havet kommer på tal berättar hon att hon inte har badat i havet sedan 1976. För den sommaren var det så varmt att hon var tvungen att bada.

Ikväll när vi Skypade med mormor & morfar var maken där och uppviglade gullefjunet att fråga mormor var hon har sin baddräkt. Då sa hon att hon ingen hade. Trodde hon att hon skulle komma undan så lätt?

Nä, gullefjunet hade en lösning. “Köp en!” beordrade hon. “En rosa”.

Mormor i en rosa baddräkt – det är en syn som jag ser fram emot.

Morfar har ju varit här i några dagar. I morgon åker han och mormor hem. Då börjar avvänjningen.

De senaste två dagarna är det morfar som har hämtat på dagis. På vägen hem har han och gullefjunet hängt i lekparken längre ner på gatan i en och en halv timme. Morfar känner redan fler människor i grannskapet än vad vi gör. Så nu tror gullefjunet förmodligen att det är en del av dagisrutinen att gå till lekparken på vägen hem. Så är inte fallet. Vi ska ju hem och göra middag efter dagis.

I söndags passade gullefjunet också på att gå till lekparken innan jag ens hade vaknat. Inte själv förstås, morfar hade morgonpasset och följde med. De gick dit i pyjamas. Inte morfar förstås, han hade klätt sig. Det ska vi inte heller göra nästa helg. Gå till lekparken i pyjamas. Vi ska klä på oss innan vi går till lekparken.

Vi ska även sluta äta maskrosor. Fast just den grejen tror jag inte att det var morfar som hittade på.

Idag har vi varit i Alkisparken och lekt.

Sen fick morfar sätta sig till bords och blev serverad vindruvor.

 

Är gullefjunet glad nu då när hon bor i samma stad som mamma och får träffa mamma varje dag? Jo, det är hon nog. Jag har fått väldigt mycket kramar de senaste dagarna. Det kan i och för sig bero på att hon har 39-40 graders feber. Jag kan kanske ha fel på den punkten men jag tycker minsann att det verkar som att barn kramas mer när de är sjuka.

I övrigt så känner jag inte att det är så mycket fokus på mamma.

– “Vad vill du göra idag?” – “Vi kan gå till morfar och leka”. – “Nu när vi bor i Stockholm måste man flyga när man ska hälsa på morfar”. – “Jag vill gå till morfar”.

– “Jag vill gå hem”. – “Vi är hemma, vi bor här nu”. – “Jag vill inte bo här längre, jag vill gå till morfar”.

– “Vad gör du i mitt rum mormor?” – “Jag ska ju sova här”. – “Nej, här ska jag och morfar bo”.

– “Mamma ska följa morbror D till tunnelbanan”. – “Jag vill följa med”. – “Okej då tar vi barnvagnen och går en promenad”.

– “Nu ska morbror D hoppa på tunnelbanan”. – “Jag med”. 

– “Morbror D är upptagen idag, han kommer tillbaka och hälsar på nästa vecka. Eller så kan vi hälsa på honom”. – “Jag vill att han ska komma tillbaka NU”. Wähäääähä.

Gullefjunet är ett mycket lyckligt lottat barn. Hon har världens bästa mormor och morfar. De öser kärlek, uppmärksamhet och tid över henne. Gullefjunet gråter alltid när hon måste gå hem från mormor och morfar. När vi lämnar henne där däremot och säger att vi ska åka iväg en stund vinkar hon till oss över axeln och kunde inte se mindre bekymrad ut.

Morfar är tex skrivkunnig. Han saknar dock helt förmågan att stava till ordet nej när gullefjunet ber om något. Hon lindar honom runt lillfingret som ingen annan. Dessutom hittar han på en massa lekar som hon tycker är jätteroliga.

Den senaste är att ta ett kassettband ur mammas (mitt alltså) fina samling från 80-talet och dra ut tejpen.

Sen knyter man tejpen runt halsen på en plasthund.

Sedan lägger man den innanför ytterdörren och när jag eller maken kommer genom dörren blir vi ombedda att plocka upp den. Sen drar morfar och gullefjunet undan den just när man ska plocka upp den. Det är jättejättekul och man kan aldrig få nog av den här leken. Ungefär som med kurragömma.

Det här gjorde de alltså häromdagen. Sedan när de var klara kastade morfar bort trasselsudden från kassettbandet. Utan att tänka på att gullefjunet skulle vilja leka samma lek igen. Så idag när hon ville göra det igen försvann de upp på “vinden” (som jag har förklarat för maken så heter övervåningen vinden här i Norrland. Vinden, vinden heter tredje-vinden) för att hämta ett nytt kassettband. Utan att fråga mig som är stolt ägare till den unika kassett-samlingen. Hur många människor har kvar drygt 100 kassettband från 80-talet?

När de kom ner igen och jag upptäckte vad som höll på att hända (igen) sa jag “stopp nu, får jag se vilket kassettband det är?”. De visade sig att de valt ‘The very best of Elton John’. Då sa jag motvilligt ja till den nya kassettbands-massakern. Den kassetten kan man ju ersätta med en modern CD-skiva. Eller ladda ner från nätet eller hur ungdomarna gör nu för tiden.

Någon måtta får det ju lov att vara. Tracklistan vecka 14 1984 vill man ju inte att de ska förstöra. Den är ju oersättlig. I och för sig har jag ingen kassetbandspelare idag, men jag kanske vill köpa en raritetsklenod någon gång i framtiden och då vill jag ju kunna spela mina Tracklistan-band.

Man frågar ett barn om vi ska göra något kul idag. Då skulle man kunna tro att barnet passar på att säga lekland, godisaffär, badhus eller pulkbacke. Något som man inte gör varje dag. Inte vårt barn. Hon säger alltid “vi kan gå till morfar och mormor”. Dit går vi nästan varje dag.

I och för sig är det lite som ett lekland med privat lektant och lekfarbror. Pulkbacke finns det och godiset tar tydligen aldrig slut heller. Det enda de inte har är en simbassäng. Men ändå.