Category: Familjen

Jag visste varför han tog vår bil

I morse städade maken vår bil invändigt i flera timmar. Han dammsög, tog av klädseln på barnstolen, dammtorkade instrumentbrädan. När han var klar med allt det där orkade han inte tvätta utvändigt så han lämnade det till en annan dag.

Sen tog vi gullefjunet på en promenad och plockade blommor och köpte glass. När vi kom hem var vår bil borta. Morfar hade tagit den istället för sin bil när han åkte iväg.

När han kom hem igen trodde maken att han tagit vår bil för att maken hade städat den tidigare. “Visst var den ren?!” sa maken stolt.

“Invändigt ja” svarade farsan. “Men det var inte därför jag tog er bil, jag tog den för att jag skulle lämna tillbaka en nyckel till en som bor längst in efter en grusväg och er bil är ändå så jävla skitig utvändigt”.

Det hade jag redan räknat ut. För farsan tvättade ju sin bil utvändigt igår och när han har tvättat bilen nämns han knappt ta ut den ur garaget.

Den här ska vi lämna tillbaka

Det här är vad de kom hem med från ICA.

En piltavla.

Piltavla

Gullefjunet sa något till morfar i stil med att jag hade sagt att hon skulle få en sån. Å han gick på det, utan att läsa det finstilta där det står att piltavlan är lämplig från 14 år. För hon sa till honom att man skulle sitta på den och snurra runt och då trodde han att jag hade tänkt att vi skulle använda den till något annat än att kasta pil på.

Jag har aldrig ens varit i närheten av att antyda att hon ska få någon piltavla. Hon snurrade runt leksakerna senast när vi var på ICA men jag ställde tillbaka alla saker hon plockade ner utan att kommentera alls. Så hon har inte misstolkat något jag sagt och jag har inga idéer om alternativa användningsområden av piltavlor. Hon har hittat på allt helt själv.

Nu är det dags att lära gullefjunet vad öppet köp är. Eventuellt kan jag tänka mig att börja utbildningen med att visa hur bytesrätt går till och byta den mot en vattenpistol. Om hon lovar att bara skjuta på maken, mormor och morfar.

Vicket jävla daltande

Mormor och morfar och gullefjunet är ute på varandan också hör man hur de håller på “Vill du följa morfar på ICA?”, “Ska du inte ha en jacka då?”, “Det är kallt ute”, “Ta på dig den här jackan”, “Morfar har ju både tröja och jacka”.

Samtliga frågor och vädjanden besvarades med “Nej” eller “Nej tack”.

Till slut fick jag lov att gå ut och styra upp situationen med ett “Om du ska följa med morfar på ICA så tar du på dig jackan, annars stannar du hemma”.

Då tog hon på jackan.

Fast egentligen tyckte jag att de var ett välda tjat om den där jackan. Det är så kort bit till ICA och de skulle ju ändå åka bil så hon hade gott kunnat vara utan jacka och frysa.

Morfar ska tapetsera en gran

Igår frågade jag farsan om han hade byggt trädkojan mitt i en myrstack. Det finns ingen synlig myrstack vid kojan men jag känner min farsa. Det skulle mycket väl ha kunnat gå till så att han hittade vad han tyckte var den perfekta platsen för en trädkoja också stod det en myrstack där. Då skulle man mycket väl kunna tänka sig att han skottade bort myrstacken.

Det är ju inte alls säkert att ett myrsällskap går med på att bli avhysta på det där sättet utan förhandling med myrhyresgästföreningen. Så de kanske hänger kvar för att bygga om sin myrstack. För det är sjukt mycket myror just där stegen upp i kojan är och det är liksom lite mjukt i marken som om att man står på en plats där en massa myror har krupit omkring och luckrat upp jorden. Precis så som jag tänker mig att det skulle bli på en plats där någon har skottat bort en myrstack.

Det jag egentligen skulle berätta är att igår trillade det ner en myra i nacken på mig när jag stod och väntade på min tur att få klättra upp i kojan. När man får en myra i nacken som trillar ner innanför tröjan och sedan fastnar bakom bh-bandet är det faktiskt naturligt att man börjar fundera på om farsan bett om byggnadslov från tidigare bosättare innan han byggde kojan.

Farsan förnekar i alla fall att han har skottat bort någon myrstack. Han tycker inte ens att det är mycket myror där. Det sa han idag när han kom in från kojan och berättade att han inte tyckte att myrorna var något problem, däremot sa han att det finns det kåd-problem i kojan. Han bevisade sin teori genom att visa att det fanns kåda på hela ryggen på gullefjunets nya femtiokronorsjacka.

Nu har google lärt mig att man tar bort kåda genom att gnida bort det med matolja och matoljan tar man bort med diskmedel och sedan tvättar man jackan i maskinen. Tvättmaskinen går fortfarande så jag kan tyvärr inte informera er om metoden fungerar ännu. Om det inte funkar fanns det ett annat förslag som involverade T-röd men jag tyckte att det lät brandfarligt så jag testade matoljan först.

Morfar han har bestämt sig för att tapetsera granen i kojan med papper.

Litegrann som Ernst ni vet. Vi kan göra ett inspirationsprogram om koj-inredning. Fast farsan tycker ju att Ernst är en “jävla tönt” så i ett sådant läge där Ernst kanske skulle säga “här behöver man inget lim för kåda är naturens eget lim” kommer farsan att säga saker som “langa hit häftpistolen” och “här ska vi inte ha någon jävla kåda på kläderna, vi sätter dit dubbla lager papper”.

 

Katten är helt utmattad

Vi är i Jävre nu. Barnet sover. Morfar sover. Katten är halvt medvetslös.

Innan vi ens kommit hit började hon dagen med att klättra upp i ett träd. Morfar var inte glad för hans stege är bara fyra meter lång och han påstår att katten klättrade upp minst sex meter och satt där och sa att hon bara kunde klättra uppåt men inte neråt. Han lyckades i alla fall få ner henne utan att ramla ner själv.

Resten av dagen har gullefjunet sprungit omkring och dragit en tygråtta på ett snöre som katten har jagat. Hon har övat på att lära sig att lyfta en katt försiktigt och hon och katten har nog skilda åsikter om hur framgångsrikt det har varit. Varje gång katten har lagt sig ner för att vila har gullefjunet antingen begärt att katten ska lyftas till hennes knä, för att sedan bara sitta stilla i 30 sekunder, eller så har hon bäddat ner katten under en filt.

När katten blev instoppad i en koja byggd av en pall och en filt la hon sig bara ner och stannade där. Hon tyckte nog att det var lugnt och skönt i kojan. Sedan gullefjunet gick och la sig har katten bara rört på sig för att byta soffa att sova på.

Barn och katt

Jag vill ha ersättning av SAS!!

Mormor skulle komma hit idag. Då började flygplanet läcka bensin eller nått sånt och SAS gick och ställde in flyget och kunde inte boka om passagerarna förrän imorgon. Nu tycker mormor att det är lika bra att hon stannar hemma för “ni kommer ju ändå hit nästa vecka och det är så jobbigt att hålla på och åka fram och tillbaka till Kallax”.

Nu undrar jag vad SAS har för ersättningspolicy för folk som drabbas av inställda flyg? Att morsan har rätt att få tillbaka sina pengar vet jag. Men jag då? Nu är vi ju utan barnvakt och det tycker jag att SAS ska ge oss ekonomisk kompensation för. Sex dagar, 24 timmar om dygnet och låt oss säga 100 kr timmen för att göra det enkelt. Det blir 14400 kr, men vi kan säga 14 tusen jämt.

Dessutom köpte jag en badrumsmatta idag för att mamma säger att vi har så halkigt i duschen. 49 kr kostade den och nu har jag köpt den helt i onödan. Å tre liter sprattelvatten köpte jag också för 28 kr för vanligt kranvatten duger inte till morsan eftersom det inte har några bubblor i sig. Det var också helt onödigt för varken jag eller maken dricker sprattelvatten.

Nu vore det praktiskt om SAS har en sådan där sociala medier bevakning som stora företag brukar använda sig av för att kolla vad som skrivs om dem på nätet. Då kan de komma hit och lämna en kommentar och berätta för mig vart jag ska skicka räkningen på 14077 kr.

Dessutom tycker jag att SAS ska skicka någon leksak till gullefjunet (inte det gröna plastplanet, vi har redan två sådana) och ett brev där de förklarar att det var DERAS fel att flygplanet gick sönder, för gullefjunet verkar ha fått för sig att mormor dragit i någon spak och haft sönder planet.

Årets koja

Förra sommaren byggde morfar en “koja” åt gullefjunet. Så här såg den ut.

Färdig koja

I år har gullefjunet beställt en trädkoja. Så morfar gick ut och byggde en. Den ser ut så här.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

Gullefjunet har konstaterat att “när Kisse-Maja blir stor kan hon klättra upp själv men nu när hon är liten måste jag nog hjälpa till och putta upp henne”.

Med den här takten kan det hinna bli väldigt många kojor på tomten innan gullefjunet växer ifrån kojor.

Själv funderar jag på att beställa en sommarstuga. Om han ska hålla på och bygga ett “hus” per år gäller det ju att passa på medan han har ångan uppe.

Äntligen har vi en katt

Katten heter Maja. Det har gullefjunet bestämt.

Katten Maja

När jag frågade gullefjunet om hon ville ha en snäll katt eller en busig katt svarade hon att hon ville ha “en snäll katt som kan busa och äter korv”.

Maja har ju bara bott hos mormor och morfar några timmar så vi vet inte riktigt om hon är snäll ännu. Äter korv gör hon i alla fall och att klösa på vardagsrumssoffan kan väl räknas som bus.

Jag trodde att morsan skulle bli tokig när katten började klösa på soffan när vi pratade med dem på Skypen men hon verkade måttligt upprörd. Hon lät inte alls övertygande när hon sa åt katten att sluta. Jag tror att hon har tänkt sig en ny soffa och att hon planerar att säga till morfar att de måste köpa en ny för att katten har klöst sönder soffan.

Jag vann slaget om flöjten

Morfar köpte en serietidning där det följde med en flöjt till gullefjunet.

Hela helgen har vi diskuterat om det är bäst att flöjten stannar hos mormor och morfar eller om den skulle följa med till Stockholm.

När vi skulle åka hittade jag flöjten, dåligt gömd av morfar, i min handväska.

Flöjt i väska

När han gick och hämtade bilen för att skjutsa oss “glömde” jag flöjten här.

Flöjt på byrå

Som tonåringar på chartersemester

Mina föräldrar alltså. De kommer hit och åtnjuter vår gästfrihet. De får låna ett helt älskvärt barn och får rå om henne helt själva i flera dagar. De fick till och med Vabba henne i en och en halv dag eftersom dagis ringde redan innan vårt flyg hade lyft från Arlanda för att säga att gullefjunet var sjuk (fast egentligen undrar jag om inte det där var något som morfar hade gjort upp med fröknarna på morgonen när han lämnade henne).

När de åkte hem idag då, vad gjorde de då? Jo de lämnade gästrummet i ett skick som ett gäng tonåringar på charterresa skulle kunna åstadkomma. De till och med lämnade ett helt hus i sängen.

BarnrumskaosNär morsan läser det här kommer hon att ringa och säga att de “minsann lämnade rummet i samma skick som de fann det och att de inte kastat något hus i sängen och skylla på den lilla terroristen som bodde i rummet bredvid”.

Ni och jag vet ju att detta inte är sant. Jag visade ju er ett foto av hur rummet såg ut när de kom och det låg inget hus i sängen innan jag och maken åkte bort.

 

Morfar hittar nya knep

Gullefjunet fick ananas till efterrätt efter middagen. Inte ananas som jag pillat ut ur coleslawen utan ananas från en konservburk. När hon ätit klart la hon skeden åt sidan, plockade upp tallriken och drack upp ananassaften. Maken gjorde en missnöjd min.

Jag: Skyll dig själv, det är ju du som har lärt henne det där…

Maken: NÄHÄ, det är det inte alls!

Jag: Joho, det ÄR du som har lärt henne att dricka upp saften ur tallriken. Jag äter aldrig konservburksananas så det kan inte vara jag.

Maken: Jag har INTE lärt henne det där!

Jag: Gumman, VEM har lärt dig att dricka ur tallriken??

Gullefjunet: [Slllluuuuurrrrpppp] Morfar….

Dessutom har morfar hittat nya sätt att ge henne godis på andra dagar än lördagar fastän han bor 90 mil bort. Han har börjat ringa och säga saker som “Kolla vad jag hittade – Herr Nilsson som ni har glömt här, jag lägger honom i ett kuvert och skickar på posten”. I kuvertet smugglar han dessutom ner en godispåse. Sen postar han det så att det kommer fram på en tisdag.

Två saker som sammanfaller när man jobbar hela dagarna är att postöppnandet och matlagningen sker vid samma tidpunkt på dagen. Så då står man där i värsta förhandlingen om hur många godisar man kan få äta innan middagen på en tisdag. Resten av veckan går barnet och tittar trånande på skåpen som hon vet att de resterande godisarna är i samtidigt som hon frågar “Vad är det för dag idag?”.

Karamellkungen

Farsan ramlade ner från taket

Han lever än. Det här är ingen “katten-satt-på-taket-katten-ramlade-ner-katten-är-död-historia”.

De har röntgat honom från topp till tå och med tanke på takets höjd så gick det ändå ganska bra. Men han har ont och han tycker ganska synd om sig själv.

Morsan är inte heller glad.

Morsan: Det här ställer ju till det en massa. Det är ju kallt ute och jag hade inte tänkt lämna huset förrän i maj och nu har jag varit tvungen att gå ut två dagar på raken! Igår skjutsade jag honom till akuten och idag blev jag tvungen att åka till ICA för vi bestämde oss för att åka tillsammans.

Också pratar man med farsan. Han kan vara ganska morbid emellanåt.

Jag: Vad skulle du på taket å göra?

Farsan: Jag skulle kolla om jag behövde sota.

Jag: Det finns väl sotare till sånt? Och du får väl ändå hålla med om att det gick relativt bra även om du har ont? Du kunde ju ha dött eller brutit benen eller nacken.

Farsan: Bryta nacken är ju att dö…

Jag: Det behöver det ju inte vara, man kan ju bli förlamad!

Farsan: Det hade ju varit lika bra om man dött – då skulle man ha haft DET avklarat.

Även gullefjunet har funderingar kring att morfar ramlat från ett tak. För våra vindruvor tog slut igår kväll och jag lovade att vi skulle köpa fler.

Gullefjunet: Morfar mår inte så bra nu, han har ont. Han har ramlat ner från taket.

Jag: Jo men det var bra att du visade honom din hjälm och sa att man ska ha hjälm när man klättrar på tak.

Gullefjunet: Och mormor har ont i foten. Hon har alltid ont i foten, det är därför hon inte kan gå i trappor.

Jag: Då är det ju jättebra när du är där och kan springa i trappen och hämta saker åt henne.

Gullefjunet: Joooo. Paus…. Men då kan mormor och morfar åka till ICA tillsammans och köpa vindruvor.

Takskottning
Bilden är från ett annat tillfälle när han var uppe och rände på det där taket.

Vem smugglade ner en julkorv i väskan?

Om GW Persson skulle uttala sig om det här brottet skulle han säga att i den här typen av brottslighet känner oftast offret och gärningsmannen varandra. GW skulle nog säga att det är högst osannolikt att någon bagagehanteringstjänsteman på någon av flygplatserna skulle ha lagt ner en julkorv i vår väska.

Det är bara att använda uteslutningsmetoden. Jag äter inte julkorv. Morsan och farsan äter inte julkorv. Maken äter julkorv. Av det här har jag dragit slutsatsen att antingen ville morsan bli av med en julkorv, eller så ville maken ha en julkorv. Han kanske kände sig orolig att det inte finns julkorv i Stockholm.

Med min excellenta förhörsteknik ska ni få se att jag snart kommer att klämma fram ett erkännande från den skyldige.

JulkorvDet är inte konstigt att man får sätta sig på väskan för att få igen den när folk stoppar dit saker som inte ska vara där.

 

Ryms äppelmoset i packningen?

Hos morsan och farsan får man inte kasta bort mat. Om det finns en halv portion kvar när alla har ätit klar så är det ju för lite att göra matlåda av och äta som lunch nästa dag. Då trugas det runt hela bordet att någon ska äta upp det. Om alla tackar nej så säger antingen morsan eller farsan “vi kan ju inte kasta bort det” och sedan äter farsan upp det även om han är proppmätt.

Reglerna att allt ska ätas upp eller sparas som matlåda gäller för allt utom svamp. Vill man ha kvar en svamp måste man bevaka den annars kastar farsan den i soporna innan man hunnit blinka.

När vi kom upp innan jul så köpte maken en burk äppelmos, för han skulle ha gröt och då måste han ha äppelmos. Det är inte precis så att han har ätit gröt varje morgon så nästan allt äpplemos är kvar. Flera dagar innan vi skulle hem började mamma säga att ingen av dem äter äppelmos så det var lika bra att vi tog med äppelmoset till Stockholm.

När jag satt på resväskan för att få igen den frågade morsan återigen “får du ner äppelmoset i väskan?”. Det rymdes inget äppelmos i väskan.

Nu ska det bli intressant att få veta om morsan och farsan klarar av att kasta bort en burk äppelmos eller om de kommer att hitta något användningsområde för äppelmos.

Så mycket disk för lite mat

Farsan bara…: Så jävla mycket disk för lite mat…

Jag bara…: Det är inte alls särskilt mycket disk, jag har redan diskat bort hälften!

Mycket diskDet vet alla som har varit in i köket på en lyxkrog att när man ska tillaga gourmetmat så blir det mycket disk. Det har jag läst på internet.

I alla fall. Farsan vill att jag ska sälja hans skoter på Blocket. Skotern är från 1990. Den startar ibland.

Farsan har gått och lagt sig nu. Dags att börja jobba på annonsen.

I framtiden kanske han tänker sig för lite bättre innan han kritiserar hur det ser ut på diskbänken samma dag som han vill annonsera ut sina dyrgripar på nätet.

 

Jag blir så husmoderlig när jag är i Norrland

Det är som att den friska luften vrider om huvudet på mig. Igår gjorde jag muffins, jag har planer på en morotskaka och en cheesecake innan vi åker hem och imorgon har jag tagit på mig att göra middagen.

Det blir cannelloni med spenat och ricotta, egengjord tomatsås och egengjord bechamelsås. Planeringen går riktigt bra. Jag har inte hittat något recept som faller mig helt i smaken så jag tar tre olika och lägger ihop dem. Bechamelsåsen har jag lejt bort till maken. Så fort jag har skrivit klart det här ska jag börja smickra brorsan med hyllningar om vilka goda tomatsåser han gör och försynt fråga mamma om hon vet hur man gör när man “svettar en lök med tillsatt färsk babyspenat”.

Jag tror att det här kommer att gå bra.

Jag rekommenderar alla att åka på lekland på Annandagen (vi har bytt ämnet nu). Det är nästan tomt så man känner sig litegrann som Michael Jackson när de brukade stänga leksaksaffärer så att han skulle få ha dem för sig själv.

Idag stoppade jag gullefjunet när hennes tunga var en halv centimeter från att slicka på toppen av saltkaret när vi åt barnpizza i stan. När jag sa åt henne att man inte fick göra så frågade hon varför. Jag funderade på att svara “för att du nyss har haft magsjuka” men jag kände att det bara skulle leda till en massa följdfrågor eller illusioner om att man får slicka på saltkar om man inte nyss varit sjuk så istället svarade jag “för att det är äckligt”. Hon accepterade det svaret och sedan frågade hon om man fick slicka på pepparkaret.

Jag har glömt att berätta vad vi gav mormor och morfar i julklapp. De fick magsjuka.

Ni får vänta på tomten

Gullefjunet och morfar kommer efter mig hela tiden också frågar gullefjunet med sin allra venaste röst “kan jag få öppna en julklapp medan jag väntar på tomten?”.

“Du har fått öppna legot, nu får du vänta tills tomten kommer med resten av julklapparna”.

Hon går iväg och informerar morfar “Jag fick inte öppna något paket. Då kan vi gå och rita istället.”

Sen lommar de iväg. Gullefjunet obekymrad och Morfar helt bedrövad. Han vill ha nya leksaker att leka med.

IMG_8417

Äntligen jullov!

Jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter jullovet som i år sedan jag gick i typ nian. En veckas semester plus några strödagar här och där som jag hade i somras räcker inte till för att vila upp sig.

Sjutton dagar på raken är jag ledig. Om jag har räknat rätt. Om jag har räknat fel så att det bara är sexton dagar kommer jag att hamna i en djup kris.

Mamma säger att jag ska hjälpa till med julmaten på måndag. Det behöver jag inte. Steka köttbullar och prinskorv det kan jag göra tio minuter innan julbordet på julafton. Sånt behöver man inte hålla på och feja med i flera dagar i förväg. Potatisen kan jag hoppa över för den tar så länge att koka.

När flyget norrut avgår så är min destination soffan i morsan och farsans vardagsrum. Folk som ska äta skinka och revbensspjäll kan samlas i köket och svettas över julmaten tills de tappar aptiten. Om någon försöker lasta över julmatsansvaret på mig så ställer jag självklart upp, men då blir det palt på julbordet.

Morfar får ta ut barnet i snön och dra pulka, gunga och göra snögubbar. Ut på ägorna ska de också och hugga en julgran.

Om alla bara kan ägna sig åt sina uppgifter och låta mig vila på soffan ifred så blir det här en perfekt jul.

Kronblom

När man ber maken hämta något på vinden börjar han leta efter stegen

Om man tar en Stockholmare och placerar honom i Norrland så brukar det uppstå visa kommunikationsproblem.

När vi är hos morsan och farsan blir maken helt förvirrad om man ber honom hämta något på vinden. Typ “Kan du hämta min tröja på vinden om du ändå ska upp?”. Då kan han ställa en korkad motfråga som “Vad gör din tröja på vinden?”. Duh liksom. “Jag tog upp den igår när vi gick och la oss”.

Han försvinner upp och är borta onaturligt länge för någon som letar efter en tröja. Sen dyker han upp igen och säger “Jag ser luckan men hur öppnar man den? Det finns ju inget handtag”.

Han letar alltså efter tröjan på helt fel våning. Så här ligger det nämligen till. Morsan och farsans hus har stått där det står sedan någon gång på sent 1800-tal. Huset är uppbyggt så här;

Bottenvåningen = nere

Övervåningen = vinden

Under takstockarna = tredjevinden

Så har det alltid varit. Man börjar inte möblera om våningarna i ett så gammalt hus och flyttar upp vinden på tredjevinden bara för att folk som inte var med år 1900 kommer med andra sorters våningsplans-indelningar.

Alla vet det här. Om någon ropar på en och frågar var man är och man svarar “På vinden” är det ju ingen vettig människa som tror att man är och kryper omkring bland sågspånet på tredjevinden. Där finns det ju möss för tusan.

Det är helt orimligt att tro att någon menar att man ska hämta något på tredjevinden om de säger vinden. Varför skulle jag ha kastat upp min tröja bland mössen på tredjevinden? Genom en lucka som man måste ha en sopkvast för att trycka upp? Det vore ju döjobbigt att hämta tröjan sen om man gjorde det, för då måste man ju ut i uthusen och hämta en stege. Jag har aldrig någonsin varit upp på tredjevinden i morsan och farsans hus fastän jag har bott i det i över 15 år.

Det är hur många år som helst sedan maken först hörde talas om vinden, men han fattar fortfarande ingenting när man säger vinden. Till och med Gullefjunet har koll på vinden. Om hon kommer in i vardagsrummet och maken frågar var hon har varit kan hon svara “På vinden och hoppat i sängen”. Då säger maken “Det finns väl inga sängar på vinden!?”. Å alla bara “Det finns ju hur mycket sängar som helst på vinden…”.

Hur svårt kan det vara att hålla reda på ett våningsplan i ett tvåvåningshus (med en tredjevind som ingen besöker)!?

Just nu är vi inte överens

Vi är oense här i familjen om lämpligheten av att köra en fyrhjuling inomhus. Morsan tycker att “vaddådå, om fyrhjulingen åker i dörrkarmen då och då kan man väl måla om…”.

Så här oansvarig var hon minsann inte när jag var 3 år. Jag är nästan mer bitter över att jag inte fick köra fordon i väggar och dörrkarmar än att hon nu tycker att det är helt okej. Va fan är det för rättvisa?

Att koka av tacksamhet

Man kommer hem från jobbet och tar av sig jacka och skor. Man tar på sig jacka och skor igen. Man åker och handlar. Man står i kö i 20 minuter för att betala typ 7 varor. Just när det blir ens tur kommer man på att man har glömt filmjölken som morsan bad om. Man skiter i filmjölken. Bildligt talat alltså. Om man inte har något filmjölkspaket kan man ju inte bokstavligen skita det.

Man åker hem med maten. Man svänger ihop maten medan ens unge konstant gnäller och hänger på en. Man sätter sig till bords med sin morsa och gnällunge.

I det läget då kokar man ju verkligen av tacksamhet när morsan börjar ge en goda råd för att hjälpa en att planera sitt liv bättre.

Man vill ju bara klappa händerna av glädje när hon säger saker som “åker ni och handlar varje dag just när det är dags att äta?”. Istället för att jubla av lycka så svarar man “vi jobbar ju hela dagarna, när ska vi annars handla?”.

Efter förhörs-fasen kommer rådgivnings-fasen. “Jamen ni som jobbar hela dagarna borde ju veckohandla”. Jag berättar att vi brukar göra det. Då kommer man in på överkurs-fasen “jamen planerar ni veckohandlingen och gör en veckomatsedel innan, eller åker ni bara dit och plockar varor hipp som happ?”.

Då vill man ju bara explodera av tacksamhet över alla goda råd man får. Uppenbara saker som man aldrig har tänkt på själv. Man blir helt enkelt mållös av glädje över hjälpsamheten och kan inte delta i konversationen längre. Man bara hoppas att det ska vara över snart.

Morfar är dum

Det här fattar ju alla.

Man har lyckats locka in en katt i pensionärskuvösen och stängt dörren så att katten inte ska komma ut och så att  mormor inte ska skrika att hon fryser. I belöning får man en katt-kram.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310WSen gör man en gemensam tass-tvätt.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310WDå tror jag det att man blir upprörd om katten säger mjaow och morfar frågar “vill du gå hem, ska jag öppna dörren?” till katten. 

Det är helt orimligt av en morfar att hålla på och fråga en katt om den vill gå hem före man har frågat sitt barnbarn om barnet har kramat katten klart.

En morfar som gör så får faktiskt räkna med att ett barnbarn med lite ruter i sin besvarar frågan på det här sättet.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

Här släpper vi inte ut katter vi inte äger till höger och vänster. Hallå liksom?! När man väl har fångat katten så släpper man faktiskt inte ut den vid första bästa mjaow. Katter är ju som barn. Mutor funkar alltid. Ingen normal katt bråkar om att få gå hem om de får en korvbit.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310WAtt hålla på och öppna dörrar och släppa ut katter så att de kan gå hem vind för våg är ju rena rama dumheterna.

Jag vill dock poängtera att vår dotter inte är byns kattjuv. Än så länge alltså – ge henne ett år till eller så att övertala morfar att ta hand om katterna hon kidnappar. Han är också lite förtjust i katter. Det är därför han håller på och frågar katter om de vill gå hem på väldigt lösa boliner.