Category: Dottern

Gullefjunet: Mamma kan vi gå på tivolit igen?

Jag: Det vi var på är inte kvar, de var bara där i tre dagar och nu har de åkt vidare till någon ny park eller stad. Vi kan åka till Gröna Lund igen någon gång om du vill, det är alltid på samma ställe.

Gullefjunet: Har tivolit stängt på sommaren?

Jag: Nej, de har åkt vidare till något nytt ställe. Gröna Lund är stängt på vintern, men på sommaren har de öppet varje dag.

Gullefjunet: Har Gröna Blixten öppet på sommaren?

Jag: Gröna Blixten? Menar du Gröna Lund?

Gullefjunet: NEJ! Jag menar Gröna Blixten, den där pandan.

Jag: Menar du karusellen som var en panda som vi åkte på tivolit?

Gullefjunet: Ja DEN Gröna Blixten, är den öppen på sommaren?

Jag: Ja, men det var ju på tivolit och det är inte kvar där det var när vi åkte pandan. De har åkt vidare. Tivolit är i en park i några dagar och sedan lastar de upp alla karuseller på lastbilar och åker till en annan park i några dagar och sedan flyttar de igen. Men det finns en nästan likadan karusell på Gröna Lund med elefanter, den kan vi åka nästa gång vi går dit.

Gullefjunet: Är tivolit stängt på sommaren?

Jag: Tivolit har åkt vida………………. Ja gumman, tivolit har stängt nu när det har blivit sommar.

Idag följde en av gullefjunets kompisar med hem från dagis. När vi skulle gå hem sprang båda två in för att hämta sina grejer.

Gullefjunet: Här mamma, den är till dig.

Jag: En teckning, tack så mycket.

J (kompisen): De här är också till dig.

Jag: Oj så många teckningar! Är alla till mig?

J (nickandes): Ja.

Jag: Men ska inte din mamma också få någon?

J: Alla är till dig.

Jag: Jaha, tack så mycket!

Vi förflyttade oss till hallen.

Jag (till gullefjunet): Här hänger det något på din hylla – ska vi ta hem det?

Gullefjunet: Det är en mugg.

Jag: En pappersmugg, den måste vi ju ta hem. Vill du också ta hem din mugg J, eller vill du lämna den till imorgon när din mamma hämtar dig?

J: Den är till dig.

Jag: Är den också till mig?! Ska inte din mamma få den?

J: Nej, den är till dig.

Nu skulle jag kunna tapetsera hela kylen med teckningar. Och pappersmuggar. Om den inte redan var full med teckningar och magneter förstås. Det är nog tur att man bara har ett barn. Tänk så många teckningar det skulle bli om man hade fler och fick så här många teckningar varje dag.

 

– Båda hinkarna.

– Alla spadar.

– Krattan.

– Sparkcykeln.

– Döda myran. “Jag måste döda myran”.

– Ta hem myr-kadavret i hinken.

Vi var på Gröna Lund för ett tag sedan. Gullefjunet fick åka ett barntåg på Piteå Dansar och Ler ifjol och hon tyckte att det gick för fort så hon blev rädd och det där sitter i ännu. Först ville hon åka de Flygande Elefanterna men när vi hade stått i kö i tjugo minuter ville hon inte åka längre. Då behöver man så klart inte.

Så det enda hon ville åka i slutändan var den där Cirkuskarusellen där man sitter på en häst som åker runt. När man har betalat in sig på Gröna Lund så måste man ju vara där för hela slanten. Så maken fick stå i kö i vad som kändes som en timme för att köpa sockervadd. Jag och gullefjunet gick för att spela på Gosehjulet eller vad lotteriet nu hette.

Det vet man ju hur sådana där lotteristånd är. Man kan lika gärna sätta sig i ett hörn med en tändsticka och elda upp pengarna. För vinner något det gör man aldrig. Det vet man. Jag har aldrig vunnit något och jag är över fyrtio. Om man köper en lott i ett vinst-varje-gång-stånd får man en nyckelring

Jag slog i alla fall på stort och köpte fyra remsor i Isbjörnslotteriet. Vi vann högsta vinsten.

Skitglad blev jag. Jag har alltid velat vinna det största gosedjuret. Fatta så många år jag har väntat på att vinna största vinsten. Också vann vi och gullefjunet fick största isbjörnen. Hon blev också jätteglad men eftersom hon aldrig fått några nitlotter så förstod hon nog inte riktigt HUR bra det var med högsta vinsten. Hon kan knappt bära björnen, särskilt inte när hon har en sockervadd också, men lycklig var hon.

Enda problemet nu är att gullefjunet vann första gången hon någonsin köpte en lott. Nu tror hon säkert att man ALLTID vinner största gosedjuret. Så är det ju inte. Man vinner ju egentligen ALDRIG högsta vinsten. Det tog mig över fyrtio år att få vara med om att vinna största björnen. Jag har aldrig hört talas om att mina eller makens föräldrar vunnit största björnen. Den här björnen är alltså enda högsta vinsten på minst tre generationer. Nu måste vi vänta tre generationer till. Nästa som vinner är alltså gullefjunets barnbarnsbarn. Så nästa gång vi köper en lott måste jag förklara för henne att man alltid bara får nitlotter när man köper lotter.

För första gången sedan den 27 oktober 2012 så somnade gullefjunet själv i sängen ikväll utan att någon av oss låg bredvid.

Hur kan jag komma ihåg det datumet? Jo för att den 28 oktober gick klockan över till vintertid det året.

Den natten sov gullefjunet hos mormor och morfar och upptäckte att om man sa att man var törstig så fick man stiga upp och hämta vatten och om man sa att man hade glömt gossedjuret nere fick man gå och hämta det. Sedan dess har vi fått ligga bredvid henne i sängen för att hon skulle stanna där. Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag råkat somna själv under nattningen.

Nu återstår det bara att se om det här är ett genombrott eller bara en tillfällighet.

En av grannens tonårsdöttrar är travponnykusk och idag fick gullefjunet följa med till Solvalla och titta när hon tävlade. Följa med till stallbacken och klappa ponnyn fick hon också göra. Ni kan tro att hon var lycklig. Jag berättade för maken när de gick iväg att jag tycker att de vore bättre om hon blev intresserad av trav än ridning. Det finns mer pengar i travsporten än i ridsporten ju.

Grannen berättade att de hade en del prinsesskläder som deras döttrar vuxit ur och frågade om gullefjunet fick leka med prinsesskläder och om vi ville ha dem. Jag förstår att hon frågade för det finns ju en del föräldrar som säger att de vill ge sina barn “valfrihet att leka med vad de vill utan att hämmas av könsroller”. Så deras ungar får leka med precis vad de vill, men om de är flickor får de inte leka med prinsesskläder för att föräldrarna ser prinsesskläder som symbolen för ojämlikhet.

Vi har en del förbud här hos oss också. Gullefjunet får inte leka med knivar, eld eller medicinlådan. Prinsesskläder däremot ser jag inga hälsofaror med, så det får hon leka med. Det blir nog någon sorts chef av henne ändå när hon blir stor, även om hon har på sig en rosa prinsessklänning när hon är fyra.

Fotot med motorsågen är helt arrangerat. Hon hade redan tagit av sig prinsesskläderna och ville inte ta på dem igen. Jag mutade henne att ta på dem igen och hålla i motorsågen genom att lova henne att göra nya såpbubblor.

EDIT: Ytterligare information om såpbubblorna. Hon lyckades hälla ut hela burken i barnvagnen.

Jag tror att brottslingen letade efter godis. Jag hittade några ledtrådar.

Saker som jag hittade i väskan som inte hör hemma där;

– En liten 5 cm-bok som heter Mammaboken.

– En bok om Örlogsflottan.

– En legokanin.

Nu har jag inte tid att sitta här. Jag ska kalla in de misstänkta på förhör.

Vi tillhör inte den skara av föräldrar som väcks klockan fem på morgonen av vår avkomma. Tvärtom, på vardagar får vi alltid väcka barnet. Hon är vanligtvis sur som en citron när hon blir väckt.

Ibland får jag bara god lust att vråla “Ge tillbaka, det där är MITT morgonhumör”.

Idag var en sådan morgon.

Fiskhåven ni vet. Gullefjunet kom in från trädgården och sa att hon och grannbarnen skulle fånga humlor och frågade var hennes fiskhåv var.

De där humlorna som hon och grannbarnen fångar det är egentligen fotbollar. En 14-kroners-fiskhåv klarar endast av ett begränsat antal fotbollar. Det konstaterade jag tidigare i veckan när ungarna bar omkring på “humlor”.

Naturligtvis var det inte därför jag sa att jag inte visste var fiskhåven var. Jag svarade att vi fick lov att fråga pappa när han kom hem och sa att jag trodde att han hade lagt den någonstans i källaren. I källaren är det så mycket kaos att det är omöjligt att hitta någonting om man inte redan vet exakt var det är. Det jag sa var också helt sant, jag trodde verkligen att maken trollat bort håven ordentligt.

Jag hade ingen aning om att maken bara hade tryckt in den i garderoben i hallen. Sämsta gömstället alltså. Det var ju rena rama turen att hon inte hittade den med en gång. Garderobsdörren hade lika gärna kunnat blåsa upp när hon svepte förbi på väg till toaletten.

Tips till maken. Tvättstugan är den perfekta platsen att gömma håven. Tvättstugan är alltid belamrad med tvätt så där kommer hon aldrig att hitta den. Sen råkar vi hitta den i juli.

Vi har varit på middag hos min kusin ikväll. Hon brukar läsa min blogg och hade uppmärksammat att maken inte tycker om pärlor. Så hon plockade fram hama-pärlor och pärlplattor åt ungarna.

Min kusin har tre barn, som alla är äldre än gullefjunet så de är ju mycket mer rutinerade föräldrar än vad vi är. Det märktes tydligt när gullefjunet pillade in en pärla i näsan. Jag har ingen erfarenhet av att lista ut att barn har pärlor i näsan, men det har uppenbarligen min kusin.

Hon gick in i vardagsrummet och märkte att gullefjunet satt och pillade sig i näsan. Om det hade varit jag skulle jag ha frågat om hon behövde snyta sig. Min kusin däremot frågade gullefjunet om hon hade en pärla i näsan – och det hade hon.

Så min kusin tog med ungen till köket och sa helt lugnt till sin man “P, gullefjunet har en pärla i näsan” och innan jag hade hunnit fatta att det inte var ett skämt hade han lyst ungen i näsan med en ficklampa och fått ut pärlan. Jag hann aldrig ens bli hysterisk över att hon hade en pärla i näsan innan hela pärla-i-näsan-dramat var över.

Det var en vit pärla om ni undrar.

Dessutom hade S en dubblett av en av sina pärlplattor och då fick gullefjunet en förpackning med en pärlplatta och pärlor.

På vägen hem sa jag till gullefjunet “Vad snäll S var som gav din en pärlplatta”. Gullefjunet höll med.

Då muttrar maken från framsätet “Verkligen, jag måste komma ihåg att tacka dem ordentligt nästa gång vi ses…”.

Möss är ju verkligen inte något man vill ha i sitt hem. Vi har helt plötsligt fått svåra problem med möss. Vi tror att det är flera i alla fall, med tanke på hur mycket de ställer till med.

Allt ofog som händer i det här huset är det tydligen “en liten mus” som har ställt till. Den här musen flyttade in medan vi var i London och mormor och morfar var här och hade ansvaret.

Jag: Hur gick det till när den här gick sönder?

Den oskyldiga: Det var inte jag, det var den lilla musen.

Jag: Sluta kasta mat på golvet.

Den oskyldig: Det är inte jag, det måste vara den lilla musen.

Jag: Hur kan det se ut så här i ditt rum redan, vi städade ju igår?

Den oskyldiga: Den lilla musen har varit i mitt rum.

Snart ringer jag Anticimex.