Category: Dottern

Alla tre är fina

Om ni någon gång får för er att ni vill testa hur det ser ut när ett fyra-årigt barn ser helt förkrossad ut så har jag ett litet tips på hur ni kan gå till väga. Säg så här;

“Kolla gumman, jag har köpt tygservetter. En åt oss var. En blå till pappa, en grön till dig och en rosa till mamma”.

Då ser det fyra-åriga barnet ut som att man har sagt att alla andra ska få glass men hon får en morot. Det är liksom jättehemskt att bli tilldelad en grön servett när det finns en rosa.

Fast jag är ju inte hur elak som helst. Jag har sagt att hon kan få låna den rosa ibland.

Tygservetter

Vad händer om man är dum med Furby?

Barnet fyller år om knappt en månad. Fyra fantastiska år har det snart gått sedan hon kom ut och skrek åt mig första gången.

Så jag har funderat på vad vi ska köpa för present och jag hittade sådana där Furbys. Bara en liten i så fall hade jag tänkt. Någon tusen-kronors-Furby ska vi inte ha. Leksaken utvecklar sin egen personlighet beroende på hur man behandlar den står det. Man “påminner barn om vikten av att ta hand om någon och att vara en bra vän” står det också. Mhm, det låter ju bra…

Är det någon som har en sådan där Furby? Mest undrar jag om det är någon som har en och inte har varit snäll mot den och tagit hand om den? Vad händer då? Om ungen inte är intresserad och kastar Furby i golvet och inte tar hand om Furby?

Får man en bråkig och skrikig Furby då? Jag vill inte att det här ta-hand-om-varandra-utbildningsprojektet ska sluta med att jag har ett skrikande barn och en skrikande Furby. Jag orkar inte med en bråkig leksak.

Furby

Flickor kissar visst ute

Grannarnas pojkar har hittat en ny toalett. De pissar på häcken i trädgården. Samma plats varje gång båda två. Antingen kommer häcken att blomstra extra mycket där eller så kommer det att bli ett hål i häcken där just den biten dör.

Det där har ju gullefjunet noterat och häromdagen efter äldsten hade slagit en drill gick hon dit och drog ner kjolen och trosorna, och hon har ju sett hur grannpojkarna står och kissar. Jag såg vad hon var på väg att göra och jag tycker att det är så jobbigt att byta kläder på henne så jag sa åt henne att hon inte kunde stå så och kissa för då skulle det komma på kläderna. För att göra det enkelt för mig själv föreslog jag att hon skulle komma in och kissa.

Då kom maken och la sig i och sa “Pojkar kissar ute, och flickor kissar inne”. Jag vet inte riktigt om han trodde att han var rolig eller om han trodde att han hjälpte till men så skulle han i alla fall inte ha sagt. Om blickar kunde döda skulle han ha varit en blöt fläck. Det var den sämsta argumentationen jag hört i hela mitt liv.

För att han sa så bestämde jag mig för att hon skulle kissa ute. Flickor kissar tamifan var de vill. Ja inte riktigt va, man får ju lov att uppföra sig som folk. Men min dotter ska minsann inte bli tillsagd att hon inte får kissa där pojkar kissar. Så jag gick dit för att hjälpa henne lära sig att kissa ute utan att få kiss på kläderna.

“Du kan antingen ta av dig kjolen och trosorna och stå upp och kissa, eller så hukar du dig ner så här och håller i kläderna”. Jag demonstrerade olika kissa-ute-tekniker.

“Men mamma jag behöver inte kissa längre” säger hon då.

“Jo nu ska vi kissa, vill du stå upp eller huka dig ner?” frågade jag.

“Men mamma jag vill ha ett äpple, jag behöver inte kissa”.

Man bedriver inte jämlikhetskamper genom att bara lägga ner kampen eller toalettbesöket och äta ett äpple istället så jag insisterade.

“Nu kissar vi, du får ett äpple när du har kissat klart gumman. Det här är en principfråga. Flickor kan visst kissa ute”.

Ungen bara kiss-strejkade. Å jag inser ju att man inte kan göra ett litet barn till ett verktyg i en jämlikhetskamp, så jag frågade om hon ville gå in och kissa istället då och det ville hon inte så då slapp hon kissa. Hon fick ett äpple. Sen tog det flera timmar innan hon gick på toaletten så hon var väl inte kissnödig utan ville bara göra som grannungen gjorde.

Jag släppte dock inte frågan. När hon somnat marcherade jag in i vardagsrummet och sa till maken “Du!, nu ska vi prata om den där kiss-grejen du sa till gullefjunet…”. Maken bara avbröt “Jaja, jag vet…”. Fast jag menade ju allvar “Seriöst alltså, du kanske tyckte att det var kul men hon är bara fyra år så hon kan faktiskt tro att det är så att flickor inte får göra sånt som pojkar får göra…”. Å han bara “Jaja, du behöver inte förklara, jag fattar!”.

Som om att han trodde att jag hade pratat klart, men det hade jag inte. Jag hade grejer att säga om min syn på var flickor och pojkar kan kissa. Att döda häckar i trädgårdar är faktiskt inte något manligt privilegium. Kan pojkar så kan flickor. Det gäller bara att göra det med lite stil så att mamma inte får så mycket tvätt.

Maken kommer inte att kläcka ur sig några sådana där dumheter igen i framtiden. Han insåg nog sitt misstag så fort grodan hoppade ur munnen på honom. Men nu har han skavsår i öronen som inte kommer att läka på flera dagar också så av ren självbevarelsedrift kommer han inte att göra om det.

En ny fisklag

Jag har ett problem som involverar fisk. Nej, den här gången handlar det inte om att jag inte är så förtjust i att äta fisk. Det handlar om levande fiskar.

När vi var ute och seglade så blev ju gullefjunet väldigt intresserad av spigg. Hon ville “ta hem spiggen till Stockholm där vi bor”. Jag vill absolut inte ha några spigg i huset.

Så jag gjorde en överenskommelse med barnet om att vi skulle göra en lista med två kolumner som vi kallade Guppy-listan. I första kolumnen fick hon en stapel varje gång hon gjorde som vi sa och alltid hade flytvästen på sig, satt ner i båten när vi seglade, inte sprang på blöta klippor osv. I andra kolumnen fick hon en stapel varje gång hon gjorde motsatsen till ovanstående eller fick ett psykbryt över att det var mat- eller läggdags. Jag lovade henne att om hon när resan var slut hade mer stolpar i första kolumnen än den andra skulle hon få EN guppy i en fiskskål.

Det där funkade bra i någon dag. Tills hon började tilldela sig själv “duktighetsstolpar” för de mest banala prestationer. “Mamma jag har ritat dit en stolpe för jag tog på mig tröjan själv”. Tanken var ju dock hela tiden att hon skulle få en fisk, listan var bara en sporre för hon skulle komma ihåg flytvästen och andra säkerhetsregler.

Så idag åkte vi för att titta på guppys, för hon skötte sig övervägande bra hela veckan på båten. När det gällde säkerhetsgrejorna alltså, mat- och sovvägrade gjorde hon förstås var och varannan dag.

För en sisådär 25-30 år sedan hade jag en plastskål med guppys hemma. Ingen pump eller filter, bara växter. Fiskarna verkade trivas som fiskar i vattnet. Lösaktiga som attan var de också och till slut kryllade det av guppys i skålen.

Jag gick runt i djuraffären och letade efter en liknande skål som jag en gång i tiden hade, lämplig för en eller möjligtvis två guppys av samma kön så att de inte kan reproducera sig. Till slut fick jag lov att be om hjälp. Då blev jag informerad om att fiskskålar är förbjudna nu för tiden. Man är tvungen att ha ett akvarium. Jag bad att få se det minsta akvariet och det var inte alls särskilt stort, kanske 20×20 cm, så jag tänkte att det kunde väl gå an med ett akvarium då.

Det var då dilemmat dök upp. För vi har ju lovat barnet en fisk. Jag hade tänkt mig att en budget på typ 200 kr skulle räcka till både fisken, burken och växten. Det minsta akvariet kostade över 600 spänn. Den summan har jag verkligen ingen lust att lägga på en liten fyrkantig burk med en pump i.

Så nu vet jag inte hur jag ska lösa det här? Bryta löftet om att hon ska få en fisk och hoppas att hon glömmer bort hela grejen? Ska jag köpa ett låtsasakvarium med en plastfisk i? Eller ska jag bryta mot fisklagen och köpa en fisk och låta den leva i en urdiskad syltburk?

Akvarium
Vårt förra akvarium. Maken säger att han inte orkar med ett så stort akvarium igen.

En unisex-frisyr

Vi är hemma igen. I morse lekte vi frisör. Först var jag kund och sedan blev maken också inkallad.

När jag var snygg i håret gick jag och gullefjunet och badade i Plaskis. Sen skulle vi ha en glass och det skulle tvunget vara en mjukglass och det fanns ingenstans så jag fick gå hela vägen till McDonalds. Vi har jättelångt till närmaste McDonalds. Från Plaskis var det väl acceptabelt, men mellan Donken och hem är det typ 20 minuters promenad. Det orkade jag inte i den här värmen så jag ringde räddningstjänsten och maken fick lov att komma och hämta oss.

När vi kom hem hittade jag den här boken på vardagsrumsbordet. Det tyckte jag var lite märkligt för maken skulle ju jobba medan vi var borta.

Mick Jagger biografiJag: Har du suttit och läst Mick Jagger-boken medan vi varit borta?

Maken: Nähädu! (Med ett tonfall som antydde att det var det dummaste han någonsin hört för han är minsann inte intresserad av rockbiografier).

Jag: Vem har då läst den? Har du läst den här boken gumman?

Gullefjunet: Nä jag har inte läst den, jag tog fram den när jag skulle göra frisyrer.

Jag: Jaha, ja det är ju en intressant frisyr. Tänkte du att det skulle vara en pappa-frisyr eller en mamma-frisyr?

Gullefjunet: En pappa-frisyr. Och en mamma-frisyr.

Jag: Ja du har faktiskt rätt, Mick Jagger är ju ganska androgyn.

Gullefjunet: Vad betyder androgyn?

Det orkade jag inte förklara så jag sa att jag var tvungen att gå på toaletten.

Värsta spiggmördaren

Först håvar vi spigg. Sen sätter vi dem i en hink med vatten och lägger i lite sjögräs och tång så att det kanske ska va lite syre i hinken.

Sen står flickebarnet där med händerna i hinken och gullar med spiggen. Sen tar hon upp ett spiggyngel och håller det mot kinden och kramar det och säger “kolla här så gullig den är!”.Efter en halv minut av kramandet är spiggynglet helt stendöd och vi alla bara “å vad söt den är när den sover!”.

20140726_202420

Man kan alltid lita på maken

När livet är så där bra och allting är så perfekt att man inte kan komma på ett endaste klagomål annat än att det är lite varmt kan man lita på maken.

Då kommer han och föreslår en promenad på ön. En promenad till andra sidan ön. Lurar alla att “ön är jätteliten” så att promenaden kommer att vara “jättekort” och gå “jättefort”. Maken lockar alltså fram blogginspirationen.

Innan vi fick barn brukade jag alltid bara stenvägra sådana där idiotideer men när man har barn måste man rasta dem ibland så nu gick jag med på den här promenadgrejen.

Vi kom iland och då upptäckte jag att det här inte är en klipp-ö. Den här ön har en sådan där obehaglig skog på sig. Jag vet inte om ni någonsin varit i en skog, men om ni inte har det kan jagberätta vad som finns i skogen.

Kvistar. Träd, med grenar som sticker ut. Ris. Barr. Mygg. Getingar. Bräms. Trollsländor, som några jävla kamikazepiloter håller de på. Å en massa annan skit finns det också i skogen.

Det jättesnabba, jättekorta promenaden på den jättelilla ön tog jättelänge. Just när vi skulle vända fick barnet dessutom ett totalt frispel. Hon gallskrek hysteriskt och försökte febrilt klättra upp på mig som att jag var någon jävla stege.

Jag bara “Lugna ner dig! Det är inte farligt. Det är bara en koskit. Den bara ligger där och luktar men den rör sig inte så den kan inte göra dig något”.

Herregud alltså! När det kommer en trollslända är hon helt oberörd men hon tappar helt fattningen över en koskit som inte ens flyger.

Jag tycker att det har blivit så dyrt att flyga

Sen vi fick barn tycker jag att kostnaden av att flyga har ökat dramatiskt. Jag vet inte hur andra föräldrar gör, jag har inte orkat kolla på Familjeliv hur reglerna kring att flyga med barn ser ut, men jag mutar min unge när vi ska flyga.

Man står där i kiosken och tänker att man måste ha festis med sugrör utifall att hon får lock för öronen. Lite godis att avleda henne med utifall att hon börjar klättra på sätena. Någon leksak att sysselsätta henne med så att hon inte blir uttråkad. Vatten till sig själv utifall att man närmar sig ett svimningsanfall orsakat av stress. Så kommer ungen med någon serietidning där det följer med några leksaker av sämsta möjliga kvalitet också tänker man att det kan kanske vara bra och ha lite skräp med sig också om det slår ihjäl fem minuter. När man kommer till kassan kostar kalaset flera hundra spänn.

Våra senaste flygresor har dock varit relativt smärtfria. Mutorna har fungerat riktigt bra. Jag kan till och med öppna en tidning och hinna läsa någon sida nu för tiden. Idag ägnade flickebarnet en längre tid till att se till att mjukiskatten var ordentligt fastspänd i säkerhetsbältet.

Flygande barn

Halvvägs genom flygresan idag sa jag till vårt förtjusande barn “Vad du är snäll och duktig när vi flyger, som en liten ängel är du”. Då skrek hon för full hals. Vet ni vad hon skrek? Hon skrek “PRUTT”.

Vad som föranledde det utropet vet jag inte. Hon kanske pruttade, men det varken lät eller luktade, så det var kanske bara en allmän kommentar i stil med när hon säger “bajs” helt ur sitt sammanhang.

Jag är i alla fall inte den lättgenerade sorten så jag skäms inte över att mitt barn sitter och skriker prutt. Jag berättade bara för henne att det inte var trevligt att säga prutt och återgick till att läsa om det nedskjutna flygplanet. För övrigt mycket olämplig läsning när man sitter på ett flygplan.

Bästisar

Hur utvecklas vänskapen mellan katten och barnet kanske ni undrar. Jodå, de har sina meningsskiljaktigheter ibland. För det mesta i samband med att katten vill gå ut och barnet springer runt och stänger alla dörrar på verandan. För hon tycker att det är lättare att fånga katten inomhus än ute där katten har möjlighet att smita till skogs.

Den enda som gillar när barnet stänger alla dörrar på verandan är mormor, för hon säger att det drar när dörrarna är öppna. Alla andra håller på att kvävas när dörrarna stängs och det blir 35 grader i kuvösen.

På det stora hela tycker jag ändå att katten och barnet kommer rätt bra överens. Katten ligger till och med kvar i knät på barnet numera. Ibland alltså.

Kompisar

De har också börjat klä sig likadant. Inte på kattens initiativ förstås, men med katter får man räkna det som samarbete när de inte sliter av sig rosetten i samma sekund som den sätts på.

Rosetter

 

Dagsrapport om ingenting

Idag har jag tyvärr inget intressant att berätta. Vi har gjort typ ingenting idag.

Gullefjunet har åkt bildäck och tyckte att det var roligt.

Jag har vaxat benen och det gjorde ont.

Morfar och gullefjunet blev inlåsta i lekstugan. Det var inte jag som ville ha lugn och ro och låste in dem. Den har en sådan där snurrkloss på utsidan som bara sitter fast med en spik i mitten också åkte dörren igen och klossen snurrade till och låste in dem. Vi andra satt på verandan. Plötsligt small det till i skogen och jag frågade vad som lät. “Det är väl morfar och gullefjunet som håller på med nått” sa mamma också drack vi lite till kaffe. Efter en stund smällde det till tre gånger på raken och då sa jag “Undra om de har blivit inlåsta i lekstugan och farsan försöker sparka upp dörren?”. Maken gick och kollade och där satt de mycket riktigt inlåsta.

Vi grillade hemmagjorda hamburgare till middag. Morsan höll på att svälta ihjäl eftersom klockan var över sex innan hon fick middag.

Jag skulle göra en grönsakssoppa men det blev inget av det för morötterna jag köpt för ändamålet hade morfar och gullefjunet tagit med sig och åkt runt byn och matat hästar med. Hela kilot.

Händelsefattigt alltså.

Inte ens när hon försöker kan hon säga nej

När jag var i gullefjunets ålder köpte jag en morsdagspresent till mamma som hon fortfarande har kvar. Det här kommer jag förstås inte ihåg, mamma har berättat det för mig i veckan. Och det var väl inte jag som köpte den heller utan pappa, men jag valde tydligen ut den. Så här ser den ut.

Små porslinsfigurer

De här små porslinsfigurerna står fortfarande på en liten spegelbricka i vardagsrummet. Gullefjunet tycker att de är jättefina. Häromdagen hämtade hon en pall och klättrade upp och hämtade dem. Jag sa till henne att hon var tvungen att fråga mormor om hon fick leka med dem.

“Jag ska fråga om jag får ta hem dem till Stockholm” sa hon och satte iväg. Jag följde efter och skakade kraftigt på huvudet åt mormor bakom hennes rygg. De är supersmå så jag vill inte att de ska ligga runt golvet hemma. Dessutom är de ömtåliga och jag vill inte att de ska gå sönder. Jag vill ju ärva dem och sen vill jag att gullefjunet ska få ärva dem.

Jag såg riktigt hur mormor försökte. Hon tänkte länge och försökte få fram ett nej. Jag spände blicken i henne och tänkte att hon kunde säga att hon ville ha kvar dem själv men att gullefjunet kunde få leka med dem här om hon är försiktig. Men det gick inte, mormor fick inte det där nejet över sina läppar. Hon sa “Jag måste fundera litegrann”.

Snacka om att skjuta problemet framför sig. Det tog cirka tre minuter innan gullefjunet frågade om hon tänkt klart. Sedan dess har frågan om hon har tänkt klart återkommit flera gånger, och det här hände för flera dagar sedan. Hon kommer inte bara att glömma bort det som mormor förmodligen hoppades.

Den här ska vi lämna tillbaka

Det här är vad de kom hem med från ICA.

En piltavla.

Piltavla

Gullefjunet sa något till morfar i stil med att jag hade sagt att hon skulle få en sån. Å han gick på det, utan att läsa det finstilta där det står att piltavlan är lämplig från 14 år. För hon sa till honom att man skulle sitta på den och snurra runt och då trodde han att jag hade tänkt att vi skulle använda den till något annat än att kasta pil på.

Jag har aldrig ens varit i närheten av att antyda att hon ska få någon piltavla. Hon snurrade runt leksakerna senast när vi var på ICA men jag ställde tillbaka alla saker hon plockade ner utan att kommentera alls. Så hon har inte misstolkat något jag sagt och jag har inga idéer om alternativa användningsområden av piltavlor. Hon har hittat på allt helt själv.

Nu är det dags att lära gullefjunet vad öppet köp är. Eventuellt kan jag tänka mig att börja utbildningen med att visa hur bytesrätt går till och byta den mot en vattenpistol. Om hon lovar att bara skjuta på maken, mormor och morfar.

Vicket jävla daltande

Mormor och morfar och gullefjunet är ute på varandan också hör man hur de håller på “Vill du följa morfar på ICA?”, “Ska du inte ha en jacka då?”, “Det är kallt ute”, “Ta på dig den här jackan”, “Morfar har ju både tröja och jacka”.

Samtliga frågor och vädjanden besvarades med “Nej” eller “Nej tack”.

Till slut fick jag lov att gå ut och styra upp situationen med ett “Om du ska följa med morfar på ICA så tar du på dig jackan, annars stannar du hemma”.

Då tog hon på jackan.

Fast egentligen tyckte jag att de var ett välda tjat om den där jackan. Det är så kort bit till ICA och de skulle ju ändå åka bil så hon hade gott kunnat vara utan jacka och frysa.

Katten är helt utmattad

Vi är i Jävre nu. Barnet sover. Morfar sover. Katten är halvt medvetslös.

Innan vi ens kommit hit började hon dagen med att klättra upp i ett träd. Morfar var inte glad för hans stege är bara fyra meter lång och han påstår att katten klättrade upp minst sex meter och satt där och sa att hon bara kunde klättra uppåt men inte neråt. Han lyckades i alla fall få ner henne utan att ramla ner själv.

Resten av dagen har gullefjunet sprungit omkring och dragit en tygråtta på ett snöre som katten har jagat. Hon har övat på att lära sig att lyfta en katt försiktigt och hon och katten har nog skilda åsikter om hur framgångsrikt det har varit. Varje gång katten har lagt sig ner för att vila har gullefjunet antingen begärt att katten ska lyftas till hennes knä, för att sedan bara sitta stilla i 30 sekunder, eller så har hon bäddat ner katten under en filt.

När katten blev instoppad i en koja byggd av en pall och en filt la hon sig bara ner och stannade där. Hon tyckte nog att det var lugnt och skönt i kojan. Sedan gullefjunet gick och la sig har katten bara rört på sig för att byta soffa att sova på.

Barn och katt

Vilket barn väljer flytväst före godis??!

Tidigare idag var vi inne i en kiosk och gullefjunet hittade ett godisägg som hon frågade om hon kunde få. Då svarade maken “nej, du har ju redan fått en flytväst idag”.

Jag bara “Va?!”. Att hänvisa till att hon fått en flytväst måste ju vara den sämsta motiveringen ever till att hon inte får ett godisägg. På vilket sätt ska hon tycka ett detta är en godtagbar anledning till att hon inte får godis? Hon ville ju inte ens ha en flytväst. Om jag var den typen av människa som orkade med att lämna tillbaka saker jag köpt så att hon visste att det finns något som heter öppet köp skulle hon ha svarat “vi lämnar tillbaka flytvästen och köper ett ägg istället”. Det är ju rena rama turen att hon inte lärt sig ännu att man kan lämna tillbaka saker man köpt.

Flytväst med godis på

Blivande landslagsmålvakt?

Så här i fotbolls-VM-tider blir det ju lätt så att man som förälder börjar fundera över vilken position ens eget barn kommer att ha den dagen de blir uttagna till landslaget.

När jag skulle gå och lägga mig igår tänkte jag att det blir nog målvakt. Hon täcker ju upp allt fyra hörnen så effektivt.

Sovande barn

Å andra sidan har jag märkt när hon sparkar mig i ryggen att det är ganska mycket kraft i högerfoten, och det är inget fel på vänsterfoten heller. Vilket förstås talar för att hon är en målskytt.

Det blir helt enkelt väldigt spännande att höra vad förbundskaptenen har tänkt sig när hon/han ringer om några år.

Sluta städa bort kojan

Igår byggde gullefjunet en koja till sina gosedjur av en filt och en barnpall. Maken städade bort den och ungen fick ett breakdown. Jag hjälpte henne att bygga om kojan så att vi kunde gå och lägga oss.

Nu har maken städat bort kojan IGEN. Barnet sitter på golvet och gråter. Maken bara gick ut för att röka. Typ som att han överlämnar problemet till mig. Att JAG ska övertala henne att sluta gråta eller sitta och lyssna på oljudet.

Jag fattar inte. Jag har inte rivit någon koja två gånger. Det borde väl vara den som river kojan som får lösa problemet? Jag fattar inte ens varför man måste riva kojan gång på gång? När vi byggde om den igår så byggde vi upp den i ett hörn så den var inte ens i vägen. Ett gråtande barn mitt på en matta är mycket jobbigare än en gosedjurskoja i ett hörn.

Kolla här. Varför kan det inte få ligga en filt ovanpå den här stolen så att vi får lite lugn och ro?

Trasig koja

Att rengöra en ballongvisp

Som bloggare är det min plikt att då och då snusförnuftigt dela med mig av små tips till er bloggläsare. Så att ni känner att jag underlättar er vardag och så att jag kan hävda att det här med bloggandet är en seriös verksamhet och att jag faktiskt hjälper människor med mina små litterära alster.

Idag hade jag tänkt hjälpa er med det kletiga problemet att rengöra en ballongvisp. Det kan ju vara svårt att komma åt överallt och få den ordentligt ren och kör man den i diskmaskinen är det oftast kvar smet i någon vrå efteråt. Med min metod så blir vispen garanterat smetfri.

Allt ni behöver är ett barn. Om ni inte har något eget barn kan ni ju springa över till grannen och låna. Ge ballongvispen till barnet och säg åt dem att de får äta så mycket smet de vill från vispen.

Rengöring av ballongvisp

När barnet är klar med vispen är den helt smetfri. Sen är det bara att köra den i diskmaskinen eller borsta av den med diskborsten.

Jag har ett nytt kakfat. Det kan med tre ord beskrivas som fint, billigt och snett.

Kakfat

Det var muffinssmet på den där vispen ovan. Maken tyckte att de blev supergoda. Gullefjunet var inte lika imponerad. När jag lämnade köket hörde jag ljudet av att en skåpdörr som öppnades och stängdes. När jag kom tillbaka upptäckte jag att hon lagt ifrån sig muffinsen här.

Muffins i papperskorg

Årets koja

Förra sommaren byggde morfar en “koja” åt gullefjunet. Så här såg den ut.

Färdig koja

I år har gullefjunet beställt en trädkoja. Så morfar gick ut och byggde en. Den ser ut så här.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

Gullefjunet har konstaterat att “när Kisse-Maja blir stor kan hon klättra upp själv men nu när hon är liten måste jag nog hjälpa till och putta upp henne”.

Med den här takten kan det hinna bli väldigt många kojor på tomten innan gullefjunet växer ifrån kojor.

Själv funderar jag på att beställa en sommarstuga. Om han ska hålla på och bygga ett “hus” per år gäller det ju att passa på medan han har ångan uppe.