Ungars humör är precis som vädret

Omöjligt att ställa prognos. Ostadigt. Växlande.

Ena stunden är det lite blåsigt och fläktigt, men ändå varmt så att man kan njuta….

Blåsigt men varmt…och nästa sekund är det helt vindstilla men solen har totalt gått i moln.

MuletFörst strålar solen….

Solsken….och helt plötsligt slår det om och åskan ligger i luften.

ÅskaMan hinner knappt blinka när det går från uppehållsväder med hopp om sol…

Uppehållsväder

…till regn i luften.

Regn i luften

Det är ett evigt soldansande, men jag börjar tro att sånt är hokus pokus för jag tycker då inte att det funkar särskilt ofta.

Kvalitetstid

När man är arbetande förälder vill man ju gärna spendera kvalitetstid med sitt barn när man är ledig. Idag när jag gick från jobbet tänkte jag att vi skulle ha sådan där kvalitetstid när jag kom hem fram till det var dags att äta. Spela boccia eller måla med vattenfärg typ. Gullefjunet får bestämma vilket tänkte jag för mig själv.

När jag kom genom dörren hade hon just somnat berättade maken. Man kan inte hålla på och sova halv sex om man ska gå och lägga sig åtta-halv nio. Försiktigt väckte henne och frågade vad hon ville göra för kul. Det visade sig att hon ville gråta i en timme. Vi fick i alla fall va me varandra under den där timmen när jag gick omkring och bar på henne.

Sen umgicks vi en låååång stund genom att sitta och titta ner i middagstallriken och peka på olika potatisar, schnitzelbitar, broccoli, tomater, ärtor, majs och tomater. Vi satte på lite citron och ketchup. Åt några majskorn och ärtor. Resten ställde vi bort.

Efter maten var tanken att hundvalpen skulle bada i tvättmaskinen men då grät vi så mycket över det att hundvalpen bara badade svansen och öronen i badbaljan och sedan la han sig på balkongen för att torka trots att han fortfarande luktar kiss runt nosen.

Kvällen avslutades med att vi skulle läsa en saga, sen skulle vi inte läsa någon saga, sen skulle mamma läsa en saga, men man kan inte läsa en saga när hundvalpen ligger på balkongen och torkar, så vi hämtade honom också läste pappa två sagor.

Nu sover hon i alla fall och kvällens kvalitetsstundspass slutade med att en hundvalp med blöt svans och blöta öron ligger på min huvudkudde och luktar kiss.

Egentligen hade jag tänkt berätta om min väderfredag idag, men jag orkar fan inte.

Tiramisu

Igår frågade Lotta om gullefjunet ville hjälpa till och göra efterrätt. Jag skulle ju förstås ha kunnat rädda henne genom att avleda det hela. Jag är dock en stor anhängare av learning by doing. Lära sig att när man frågar ett barn om de vill hjälpa till att baka svarar de alltid ja.

TiramisubakPå sätt och vis så kan man faktiskt säga att det mest var Lottas fel att det blev Tiramisu med flingsalt i. Om det står en skål med flingsalt i bak-området kan man nästan garantera att det hamnar flingsalt i smeten om gullefjunet är med. Tiramisun blev jättegod i alla fall, Lotta lyckades fiska upp nästan alla saltflingor.

Tiramisu

Vad gjorde vi då, medan de bakade? Vi satt under en trapp.

IMG_8050

När gullefjunet fick vara med och baka tappade hon intresset för kurragömman, så vi fick sitta där jättelänge innan någon kom och hittade oss.

Investering för 42 kr

42 kr på Statoil. Det här inlägget är inte sponsrat. Jag vandrade in där och hade ett långt bråk om lördagsgodis på fredagar och helt plötsligt låg det tio bollar mitt framför mina ögon. Jag högg dem och tänkte att jag sket i om de kostade 300 spänn bara jag fick lugn och ro i baksätet. När jag kom till kassan kostade de 42 kr.

IMG_8040Sen plockade vi ur och stoppade tillbaka bollar i minst 10 mil innan folk tappade intresse. Redan där hade vi tjänat in de 42 kronorna.

Sen när vi kom fram och hade ätit middag fick vi ännu mer nytta av investeringen. Fyra vuxna kunde sitta till bords och dricka vin och spela spel medan gullefjunet sprang fram och tillbaka och hämtade bollar.

IMG_8039Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag senast använde mina pengar på ett så klokt sätt.

 

 

Vi ska inte till Värmland, vi ska till Karlstad

Ingen av mina två kusiner i Karlstad kände till att det ska finnas några gruvor där. Så jag frågade maken om han kunde vara lite mer specifik med vad det var för sorts gruvor han menade.

Då svarade han “inte i själva Karlstad kanske, men Karlstad ligger ju i Värmland där det finns massor gruvor så det måste ju finnas någon gruva i närheten”.

Jag gjorde klart och tydligt för honom att vi ska till Karlstad. Bara Karlstad. Vi ska inte ränna runt hela Värmland och leta gruvor.

Vi är på väg nu. Det tog bara en halvtimme innan vi var tvungna att stanna och köpa mutor proviant. Inne på macken hade vi en utredning om vilken veckodag det är idag. Vissa hade fått för sig att det är lördag.

Reseproviant (1)Tillbaka i bilen frågade jag gullefjunet om hon ville ha äpplet eller morötterna. Hon ville ha äpplet. När hon var klar med äpplet ville hon ha morötterna. Så här såg äppelskruttet ut när hon var klar med äpplet.

Tuggat äpple

 

Det finns bättre och sämre ställen att ha olyckor på

Idag har vi varit i två lekparker. Det vet alla mina Facebook-kompisar redan. De vet också hur vädret var.

När vi är i lekparker så åker vi rutschkana. Om och om igen. Vid ett av de där åken hände det en olycka. Jag stod längst ner och väntade och gullefjunet stod längst upp. Jag såg vad som var på väg att hända. Jag stod längst ner och kunde inget göra. Jag gjorde allt i min makt för att förhindra katastrofen. Jag skrek “HOPPA NER FRÅN RUTSCHKANAN FÖRST”.

Min insats kom för sent. Det var förgäves. Vi hade en olycka. En potträningsolycka. Ni förstår säkert vad som händer när man har en olycka i en rutschkana. Mamma måste inte bara torka upp fläcken, utan hela rutschkanan. Med en liten våtservett.

När vi skulle byta kläder så var det ju även blött i skorna. Ingen vill vara blöt i skorna, det förstår ju jag det. Men istället för att vänta på att jag skulle ta av skorna sparkade gullefjunet av sig den ena. Då fick jag piss på kinden och i håret. Sånt gör inget när det är ens eget barns piss.

Jag har ingen bild från olycksplatsen.

Gullefjunets hemkomst

Hon tycker inte om korv längre. Sen tyckte hon om korv igen.

Trollhuset är för litet. Och fel färg.

Pippi-tältet får inte ligga i hennes säng. Jag fattar inte varför, det är ju aldrig någon annan som ligger där.

Hos mormor och morfar behöver man inte borsta tänderna varje dag.

De rosa trosorna är fula. Hon vill ha fjärilar på trosorna.

Hon har börjat försöka fuska i memory och försöker lura mig att vända på fel kort så att jag inte ska få par.

Det duger inte längre att sitta på ap-pallen. Hon ska sitta på en upp-och-ner-vänd tvättkorg.

När hon fyller år vill hon ha en rosa tårta. Som att det inte är illa nog med att fixa en vit tårta.

Det är roligt att ha henne hemma igen. Vi har haft kramkalas hela kvällen.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

Ska man verkligen måsta plocka bären själv?

På måndag kör vi söderut igen. Vi har alltså varit här i en hel vecka. Är mina burkar fulla med blåbär och hallon nu då? Hallonen har inte ens mognat än. Så fort ett endaste litet hallon blir ljusrött hämtar morfar det och ger det till gullefjunet.

Så här ser det ut i blåbärsburken efter att morfar var ute och cyklade. Det räcker ju inte ens till EN blåbärskaka.

BlåbärDå får jag väl nöja mig med två dl blåbär tänkte jag. Men nej, så var det visst inte heller. Den där lilla burken med blåbär är tydligen gullefjunets “efterrätts-blåbär”. Det var ju så jag tänkte med blåbären också. Ner i min burk, in i bilen för bilresa till Stockholm och in i frysen. Efterrätt till gullefjunet i oktober och mars och alla månader däremellan. Inte bara efterrätt i tre dagar i juli.

Ska man verkligen måsta dra på sig de röda gummistövlarna och gå ut i skogen och plocka bären själv? Så var det minsann inte när jag var liten. Då dök bären bara upp på bordet också fick man äta så mycket man ville.

Jag får ta ett snack med gullefjunet om det här. Att morfar inte är att lita på. Först plockar han bär åt en i 35 år och helt plötsligt stryper han bara bär-leveranserna åt en och börjar ge bären åt någon annan lockhårig liten person med blå ögon som får allt hon ber om. Så att en annan måste börja plocka sina egna bär. Skitjobbigt är vad det är.

Baddräktsbild

SommarbadGick ni verkligen på det? Att ni skulle kunna klicka er in här och hitta en bild där jag står och poserar i baddräkt? Är ni verkligen så lättlurade? Har ni aldrig varit här förrut?

Nej, så dum är jag inte. Om jag lägger upp en bild på mig själv i baddräkt skulle ju något företag kunna sno den och använda den i sin marknadsföring för baddräkter utan att betala mig ett öre i ersättning.

Ni får gott nöja er med att läsa om att jag igår låg i en gummibåt ute på gräsmattan och badade fastän det blåste snålblåst rakt från Bottenviken hela vägen upp på gården.

Varje gång jag försökte kliva upp och sa till gullefjunet “jag fryser” svarade hon “du måste lägga dig ner i vattnet mamma, det är varmt, då fryser du inte”. Det funkar kanske om man väger 15 kilo och vattnet i en liten gummibåt täcker hela kroppen. Men tre gånger tyckte jag att det var så gulligt när hon sa så att jag la mig ner igen och försökte skopa vatten över mig för att hålla värmen. Fjärde gången gastade jag mot maken i pensionärskuvösen att han skulle komma ut med en handduk och lösa av mig. När han svarade “ja jag ska bara…” gastade jag “NUUUU!!!” så det säkert hördes ner på ICA.

Baddräkten är blå förresten. Om ni nu måste veta.

Kalla inte vår bil för en Volvo

Ni får ursäkta, det blir en historia till om barnet. Det är så enkelt att blogga om henne, om jag berättar om henne kan jag bara citera och behöver inte anstränga mig.

En av mina kompisar har en stuga ut mot Borgarudden. Vi har varit och hälsat på där idag. De har en son som är några månader yngre än gullefjunet. Pojken är väldigt intresserad av bilar och hade fräckheten att kalla vår bil för en Volvo.

Det gjorde gullefjunet mycket upprörd. Hon vevade med hela armen när hon upplyste honom om att det minsann inte var någon Volvo utan en BIL. Mamma och pappas BIL.

Jag har inte prioriterat det där med bilmärken i hennes utbildning. Nu fick jag då lov att dra det och försöka förklara att en bil kan vara både en bil och en Volvo på samma gång. Hon såg mycket tvivlande ut och jag kände själv hur tveksamt hela konceptet lät. Som att det på något sorts sätt spelar någon roll vad bilen har för märke. Det är faktiskt ganska jobbigt när en sak är flera saker samtidigt. Hon ställde i alla fall inga följdfrågor om hur en bil också kan vara en Volvo och det kändes skönt.

Jag får be morfar att han tar hand om bil-utbildningen för det är inte alls min grej. Eller kanske inte. För då stiger jag kanske upp en morgon och hittar treåringen ståendes på en pall och tittar ner under huven på Volvon medan morfar står och pekar och förklarar hur man kollar oljan. När jag skulle ta körkort tvingade farsan mig att lära mig hur man bytte däck, olja och lampor på bilen. Ingen annans farsa höll på så där.

Fast det var ju tur att han gjorde det. För ingen fick byta däck eller lampor på uppkörningen. Ingen utom jag. Jag trodde att uppkörningsmannen skämtade med mig när han sa att jag kunde ta av mig säkerhetsbältet igen för vi skulle byta lampa innan vi började köra. Lampan var inte ens trasig! Men jag bytte den, körde upp och fick mitt körkort.

Sen när gullefjunet skulle sova ikväll berättade hon för mig att “jag är inte trött, det är därför det är så jobbigt att sova, men du är trött mamma så du kan sova”.

Det där sista om sovningen har ingenting alls med Volvon att göra. Det enda det har gemensamt med Volvo-historien är att det var en annan sak som guldklimpen sa idag som jag skrattade åt.

VA?!

Morfar hör ju dåligt. Alltid när man säger något till honom säger han “VA?!”. Det där har gullefjunet gått och tagit efter. Det är mycket irriterande.

Gullefjunet: VA?!

Jag: Sluta säga va, jag vet att du hörde vad jag sa. Jag kommer inte att upprepa vad jag sagt om du säger “va?”. Om du inte hört vad jag sagt och vill att jag ska upprepa det får du lov att säga “förlåt, vad sa du?”.

Lång tystnad när ungen bara sitter och glor på mig.

Gullefjunet: VA?!

Det finns en möjlighet att jag kommer att bli tokig innan hon flyttar hemifrån. Hur ska tonåren bli om hon håller på så här redan nu?!

Officiell invigning av kojan

Idag har vi pyntat kojan och klippt bandet.

Klippa bandetSen tryckte vi in oss allihopa i kojan och hade saft och ballerinakak-partaj.

Saftpartaj

Värdinnan gjorde tydligt att hemma hos henne är bordsskick inte av högsta prioritet. Avslappnat ska det vara. Det där med fötterna på bordet är något otyg hon har lärt sig av morfar.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310WVi avslutade kalaset med att gunga högt. Gunga-hela-vägen-upp-till-kotten kallar dom det, de som har hittat på den här leken. Själv fick jag svindel bara av att titta på.

Gunga hela vägen upp till kottenVi har även hunnit bygga ett sandslott med vass på taket. Mitt bidrag till bygget var att stå och prata med en gammal klasskompis från gymnasiet som jag helt otippat träffade i fotbadet vid Bunesands sandbank. På så sätt bidrog jag genom att inte lägga mig i och dirigera hur maken skulle gräva. Alla blev alltså nöjda och glada.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

Morfar är lättlurad

Nu är vi framme och har fått höra vad gullefjunet och mormor och morfar har sysslat med. De har bland annat cyklat. Det finns en runda runt byn som är fem km. Den cyklade morfar med henne på pakethållaren igår. Mer än halvvägs annonserade gullefjunet att hon hade tappat skon. De vände och hämtade skon.

På ICA köpte de godis. Som de skulle spara och äta hemma. Morfar lät gullefjunet hålla påsen. Duh! När de kom hem frågade morfar var godispåsen var och gullefjunet berättade att hon hade tappat den.

Då försökte morfar få henne att stanna hemma med mormor medan han letade godispåsen. Men si det gick inte, gullefjunet skulle med. Så de åkte och letade godispåsen. När de hittade den var den tom. Den här byn är ganska liten så att en godistjuv skulle ha hunnit dit var inte så troligt. Morfar frågade var godiset var och då äntligen berättade gullefjunet att hon hade ätit upp dem.

Gullefjunet tyckte nog som jag. Är man så lättlurad att man tror att hon ska spara godiset tills hon kommer hem så kan man gott ränna runt byn och leta efter en tom godispåse!

Ett trollhus

Morsan och farsan trodde kanske att ja ba sku säja “okej ni får väl behålla henne då, vi hälsar på till jul”. Så enkelt ska de inte tro att de kommer att bli.

När de säger till gullefjunet “du har det ju mycket bättre här hos oss, frisk luft, du kan vara ute i skogen varje dag och plocka bär också får du godis varje dag” så låter det kanske frestande för gullefjunet. Det där med godiset alltså. Skog finns ju i Stockholm också, och det där med frisk luft bryr hon sig ju om ungefär lika mycket som en tonåring.

Då drar jag fram mitt trumfkort. Jag visar en bild och säger “kolla gumman, mamma har köpt ett trollhus som står i ditt rum i Stockholm”.

Då är jag helt säker på att slaget är vunnet. Vem skulle välja frisk luft över ett trollhus liksom?!

Trollhus

Storfiskarn

Saknar gullefjunet oss? Mormor och morfar ger henne inte en chans så mycket som de sysselsätter henne.

Kan mormor och morfar stava till “nej”? Nej.

Kommer vi någonsin att få tillbaka vårt barn? Tveksamt, men jag är inte den som ger upp utan kamp.

Vad säger ni, är den där fisken inte stor? Nu är ni ju rent elaka!

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

 

Mormor har ställt in potträningen

Hos mormor och morfar finns det hur mycket tomt och skog som helst att springa omkring på. Gullefjunet kan vara ute hela dagen. Så jag bad morsan att de skulle låta barnet vara utan blöja så mycket som möjligt när hon är ute. För om hon kissar ner sig på gräsmattan så behöver man inte torka upp. Och om hon kissar ner sig några gånger kanske hon kommer på att det är obehagligt att kissa ner sig och börjar gå på pottan eller toaletten istället.

Idag har de då pottränat uppe i Jävre. Ikväll när jag pratade med dem sa mormor att hon har ställt in potträningen. Hon säger att det får vänta tills vi kommer upp till helgen och kan ta hand om det själva.

Jag tycker att det är svagt att ge upp efter tre olyckor.

VLUU L310W L313 M310W / Samsung L310W L313 M310W

Skrik och tårar

Vi hade inget sådant när vi överlämnade gullefjunet till morfar på Arlanda idag. Ja vi har tur vi. Morfar flög alltså ner från Luleå enbart och endast i syftet att hämta gullefjunet. Han klev av ett plan, tog barnet och hoppade på nästa tillbaka. Vi älskar mormor och morfar här hos oss.

Gullefjunet vevade lite lätt med en hand över axeln åt oss när hon gick genom säkerhetskontrollen. Något uppslitande farväl hade hon inte tid med. Hon skulle gå och titta på kråkan som hon vet finns i taket på Junibackens lilla lekhörna på terminal fyra.

På väg

Picknick-korgen som räddade fredagen

Idag var det fredag. Jag var trött efter jobbet. Folk har i kommentatorsfältet indikerat att om man är trött två timmar innan man slutar jobba kan man bara lägga ner sina arbetsuppgifter och göra något helt annat. Det kände jag för att göra vid tretiden idag. Jag funderade på att spola golvet men jag hittade ingen slang så jag fick helt enkelt fortsätta göra det jag är anställd för att göra. Där jag jobbar misstänker jag dessutom att det inte skulle vara uppskattat om jag spolade golvet. Folk skulle helt enkelt konfrontera mig och fråga mig vad jag trodde att jag sysslade med.

Men när jag kom hem – då är det ju jag som bestämmer. Så jag ville ha lugn och ro. Så jag lämnade gullefjunet i makens sällskap och åkte iväg till Bromma Blocks. Så desperat var jag. För jag vet var Bromma Blocks ligger på kartan men att manövrera bilen mellan hemmet och dit har jag aldrig gjort förut. Desperation (efter lugn och ro) är rädslans (över att köra bil där man inte hittar) största fiende. Inom fem minuter var jag framme. Av ren beslutsamhet. En timme och tio minuter senare var jag hemma igen med vin, middagsmat och en picknick-korg. Och då hade jag även hunnit med att titta på rean i tre klädbutiker.

Picknick-korgen i fråga hade jag sett i ett reklamblad för flera veckor sedan och ställt in siktet på. Jag haffade en expedit och krävde att hon skulle leda mig till picknick-korgen. När jag såg den var den tre gånger så liten som den hade sett ut i reklambladet. Då blev jag överlycklig. Tre gånger mer lätthanterlig. Det går max ner två små kanelbullar och ingen festis i korgen.

Jag frågade tom expediten om hon verkligen var nöjd med 129 kr eller om hon ville ha det ordinarie priset av 250 kr. En miniatyr-leksakspicknick-korg är ju helt klart värt dubbelt så mycket som en korg som är tre gånger så stor.

Picknick-korgPå väg till bilen såg jag att det stod på förpackningen att picknick-korgen hade 17 tillbehör. Som att det skulle vara något positivt. 17 tillbehör är minst 14 för många. Speciellt när en av de 17 tillbehören ser ut så här efter 2 minuter.

Trasig Disney-askMen picknick-korgen fyllde sitt syfte. “Vi” bjöd H på picknick i trädgården medan “vi” drack lite vin i trädgården. Gullefjunet pekade med hela handen och sa “nej, nej, nej” när H försökte ta melon innan hon hade dukat klart. Politiker blir hon aldrig. Ingen som pekar med hela handen får några röster (man pekar ju med knogen för guds skull…). Den där icke-politikergenen har hon ärvt av mig.

IMG_7810Sen när vi skulle äta middag och hade värsta matvägran då löste vi det med att duka upp lite vitt bröd på picknick-tallrikarna. Morsorna på Familjeliv som rasar mot mammor som vill servera sina barn fullkornsbröd skulle jubla över vår kosthållning.

Picknick-middagImorgon skeppar vi iväg picknick-korgen och de 14 tillbehör som fortfarande är intakta på ett flygplan till Norrland. Sen är picknick-korgen som gav oss lugn och ro i flera timmar ikväll inte vårt problem på en hel vecka.

Är pedagogen en pedagog eller en fröken?

I veckan är det inte så många barn på dagis. Vi har blivit informerade om att om vi hämtar efter klockan fyra så kommer gullefjunet att vara väldigt ensam efter klockan fyra. Vi jobbar ju. Det är därför vi har vårt barn på dagis hela dagarna.

Men vi har ansträngt oss och maken har arrangerat sin arbetsdag så att han har hämtat senast klockan fyra. Igår hämtade han tom efter lunch. Idag hade han dock ett möte så jag fick gå tidigare till jobbet för att kunna hämta på dagis så tidigt som möjligt.

När jag kom till dagis (som har öppet till halv sex) halv fem var gullefjunet mycket riktigt det enda barnet som var kvar. Tillsammans med en fröken. En fröken som jag aldrig sett förut, så hon måste ha varit vikarie eller från någon av de andra avdelningarna. Förlåt, nu sa jag fel. Hon är förstås inte fröken – hon är ju pedagog.

Pedagogen stod i alla fall och spolade marken med en slang. Hon tittade inte ens upp när jag kom utan mumlade ett hej medan hon fortsatte spola marken. Gullefjunet satt på en bänk och tittade på och när hon såg mig kom hon rusandes och jublade som att hon vunnit en miljon på lotto. Jag fick intrycket av att hon var uttråkad.

När jag frågade gullefjunet om vi skulle gå hem sa hon att vi inte kunde det för att hon hade bajsat och behövde byta blöja. När jag bytte blöjan fick jag bestämt intrycket att den inte var nybajsad.

Då tänkte jag att det är ju helt sjukt att pedagogerna har så mycket mark att spola att de inte har tid att byta blöja på det ett enda barn de har att ta hand om. Jag borde ringa kommunen och klaga över att personal som är anställd för att ta hand om mitt barn har markspolning på sina arbetsuppgifter. Sen tänkte jag att en pedagog som bara har ett barn att passa kanske borde kunna klara av att involvera barnet i markspolningen som en pedagogisk aktivitet. Om det nu är så det ska vara. Med eller utan bajsblöja, man kan ju inte kräva för mycket. Pedagoger är ju utbildade i pedagogik och man kan göra väldigt mycket pedagogik av en slang och lite vatten.

Gullefjunet tycker jättemycket om vatten så jag har väldigt svårt att tänka mig att hon skulle sitta helt stilla på en bänk och titta på om hon inte blivit tillsagd att sitta på bänken istället för att delta i den pedagogiska markspolningsövningen.

Pedagogen sa i alla fall hej då när vi gick. Men hon tittade inte upp. Jag tror att hon var lite sur över att jag bara hämtade en timme innan dagis stänger. Eller så var hon för upptagen av den pedagogiska markspolningen.

Jag kommer i alla fall att kalla henne fröken om jag träffar henne i framtiden. Om hon nu är en pedagog så har hon inte tillgodogjort sig utbildningen tillräckligt för att bråka om titlar om hon inte klarar av att göra pedagogik av att spola vatten med en slang på marken.

Vad händer på lördag?

Mormor och gullefjunet Skypar.

Mormor: Nu är det snart lördag!

Gullefjunet sitter och ritar på ett papper och bara ignorerar henne.

Mormor: Vad händer på lördag?

Gullefjunet: Man får GODIS!

Mormor: Ja det får man ju. Vad händer mer på lördag, just den här lördagen?

Gullefjunet: GLASS! Man får glass.

Mormor: Händer det inte något mer NU på den här lördagen?

Gullefjunet: Man får COCA-COLA!

Mormor: Men morfar kommer ju och hämtar dig på lördag… Du ska ju komma och hälsa på mormor och morfar på lördag.

Gullefjunet: Jaha.

Sen började hon om att rita.

Mormor o morfar

Vi hade en hatt

Den såg ut så här.

Lila hatt
En hatt.

Gullefjunet kastade den på marken i en lekpark också glömde vi den. När vi kom tillbaka 10 minuter senare för att hämta den var det förstås någon som hade snott den. Det är irriterande när folk inte kan låta bli ens grejer.

Så vi köpte en ny hatt. Den såg ut så här.

En annan hatt.
En annan hatt.

Nu är det hatt-skrället också borta. Ingen vet var den är. Jag har tom kollat i diskmaskinen för där hittade maken hennes hårsnoddar med blommor på. Men hatten har gått upp i rök.

Så nu funderar jag på om jag ska köpa en likadan hatt igen eller om jag ska köpa en annan hatt. Det var en ganska bra hatt. Den brukade stanna på skallen på ungen ganska länge och det är inte alla hattar som gör det. Men det känns som att det kanske vilar någon sorts förbannelse över den där Nalle-Maja-hatten.

Rosa perioden

Som jag nog nämnt tidigare så är vi i rosa perioden just nu. Det är lite jobbigt. Inte för att jag tror att det ska påverka barnets framtid och göra henne underbetald och förtryckt när hon blir stor.

Men jag är bara lagom förtjust i rosa och bara i lagom mängd. Fast det är ju mycket bättre att ha en rosa tre-åring än en rosa tio-åring, så jag glädjer mig åt att vi gör bort rosa perioden så här tidigt.

För tillfället besvaras alla frågor med “den rosa”. Jag har dock ett litet problem. När jag håller fram två handdukar och frågar vilken hon vill ha svarar hon “den rosa”. Så jag ger henne den rosa handduken. Då skriker hon “nej, den rosa” och ska ha den lila handduken.

Så egentligen har jag ingen aning om vad hennes favoritfärg är. Jag vet bara att hon kallar den rosa. Och ibland är “rosa” rosa och ibland är det lila.

Lila och rosa handdukar