Category: Bloggvärlden & Familjeliv

Goodiebag till bloggfikat

Om ni nu har haft svårt att koncentrera er på jobbet idag för att ni undrar vad jag skulle hitta på med hudkrämerna så kommer svaret redan nu, så att ni kan få något vettigt gjort sista timmen innan ni går hem.

Imorse kom jag på att man kanske skulle ta och ordna en goodiebag till bloggfikat. Själv blir jag aldrig inbjuden på goodiebag-tillställningar. Allt jag någonsin blivit inbjuden till genom bloggen är att gympa i TV, men när jag förstod att knip-Susanne inte skulle vara där och berätta vart man skall stoppa upp nötter avstod jag från det.

Jag har ju läst på bloggar om goodiebags så jag har ju en ganska god uppfattning om vad som ska finnas i en goodiebag. Regeln säger att man kan stoppa i princip vad som helst i påsen. Tacosås och munskölj. Ögonfransnäring och bär. Trosskydd och disktrasor. Aloe vera-kräm och skräpreklam. Nyckelring och juice.

Hur svårt kan det vara att ordna en goodiebag tänkte jag. Så jag ringde runt och raggade lite sponsorer och fick napp hos mig själv. Kidkit sponsrade med en pyjamas. SAS sponsrade med ett flygplan. Sen kastade jag ner en blåsorm som blivit över efter kalaset, hudkrämerna som jag fyndade i badrummet i morse, den utlovade festisen och ett pussel som gullefjunet inte längre leker med som vi fått ärva av någon (de två sistnämnda saknas på bilden). Egentligen hade jag tänkt lägga dit en reklampenna från ett pappersbruk i Piteåtrakten och en nyckelring också, men maken stod och stressade mig att han hade bråttom så jag glömde bort det.

Det blev ingen 15000 kronorspåse, men jag svängde ju ihop den på en kvart.

Sen packade jag ner allt i en fin påse och åkte iväg på bloggfikat, som jag återkommer till i ett senare inlägg.

Festis-vinnare

Jag har ju lovat att dela ut en del festisar. Den hundrade Facebook-gillaren vann ju en Festis och har indikerat att hon kan tänka sig att ställa upp på en bloggintervju. Där har ni något att se fram emot här på bloggen framöver. Hon heter Sara och finns faktiskt på riktigt. Jag sitter minsann inte och hittar på min egen popularitet. Om ni kollar på FB-sidan så har jag samlat ihop 106 fans nu. Jag hade fler ett tag men de övergav mig. Förhoppningsvis rasar jag inte ner på 99 innan jag hinner publicera intervjun med gillare nummer 100. Det skulle ju se konstigt ut.

Vera vann ju också en Festis eftersom hon länkade hit i sin blogroll. De kan ju tyckas att det är lite orättvist att hon vann en festis för det, eftersom det inte fanns någon utannonserad tävling om att man kunde vinna en Festis om man gjorde så. Men hon belönas liksom med en Festis för sin goda litterära smak fastän det inte fanns någon tävling.

Vera bor bara några mil från mig så imorgon ska jag åka hem till henne och leverera en Festis. Ungefär som hon Graafen gör i Postkodmiljonären. Jag tar med kameran och fotar hennes chockade ansiktsuttryck när hon öppnar dörren och visar här på bloggen senare.

Dessutom har ju Vera en egen blogg så det blir ju litegrann som ett bloggfika med festis och allt.

 

Semesterfoton

Nästa gång vi åker på solsemester ska jag tvinga maken att ställa upp på en sån här bild. Vi tar det på sista dagen utifall att han bryter ryggen på kuppen. Jag tar ut en ordentlig reseförsäkring innan vi åker också så att vi får hem honom utan extra kostnad om han måste flyga hem liggande.

Jag tror att resultatet kommer att se så spontant och avslappnat ut att vi kommer att förstora det och hänga upp det ovanför vardagsrums-soffan.

I framtiden ska vi minsann tänka mer glamoröst när det gäller semesterbilder än vi har gjort tidigare.

Nu får ni chansen att lära känna varandra

Alltså jag har ju ett par regelbundna läsare. Mamma, några av mina kompisar, och en och annan människa som jag inte känner har också hittat hit.

Nu vill jag ju inte låta som att jag favoriserar någon eller så, men det är ju lite extra roligt med de där läsarna som jag inte känner. Mina kompisar kan jag ju informera och utbilda om viktiga saker när vi träffas in real life. Eller på Fejjan.

Det är mest bara en liten exklusiv skara som brukar kommentera – C, S, Lisa och Vera är väl de flitigaste. Nyligen har dock en del av mina läsare börjat konversera med varandra i kommentarerna. Tex C (orginalet) som jag känner IRL, och Lisa som jag aldrig har träffat men vi brukar hälsa på varandra i bloggvärlden, har haft en förvirrad konversation där de mest förklarar för varandra vad de menade med sin förra kommentar.

Jag skulle ju bli jätteglad om någon kunde hitta en ny kompis här på min blogg. Eller bara underlätta för er att förstå varandras kommentarer. Så jag tänkte att mina läsare skulle kunna presentera sig för varandra här i kommentarerna. Om det dyker upp någon bra match i intressen och åsikter så kan ni ju bli kompisar. Här på bloggen och gadda ihop er mot mig. Eller på Facebook eller annat socialt media av ert val.

Eller på riktigt för all del. Men kom ihåg att träffas på offentlig plats första gången. Nu säger jag inte att det hänger en massa yxmördare här, men man vet ju aldrig. Vänligen leta inte efter mer än vänskap va, detta är ingen datingsite.

Här är då frågorna som ni svarar på i kommentarerna för att lära känna varandra bättre.

1. Vad heter du? / Vad använder du för nick här på bloggen?

2. Känner du Prinsessan/Victoria i verkliga livet?

3. Vilket kategori av inlägg / utbildningsämne här på bloggen är du mest intresserad av? Hur känner du att dessa inlägg förbättrar ditt liv?

4. Vilka veckodagar har dina framtida vänner här på bloggen störst chans att hitta dig här för intellektuella konversationer eller meningsutbyten i kommentarsfältet?

5. Var bor du (om någon av dina nya kompisar skulle vilja gå och bloggfika på riktigt)? Landskap kan väl räcka om du är mån om anonymiteten.

6. Berätta något viktigt om dig själv för dina läsarkollegor. Typ om du har någon hobby, några hjärtefrågor, vad du åt till frukost, eller vad som helst annat.

Nu vore det ju kul om någon fler än the usual suspects presenterade sig. Respektera varandras privacy och börja inte stalka någon annan läsare om de verkar avvisande till era vän-förfrågningar. Det finns ju inget värre än när man trycker bort en vänförfrågan på Fejjan och tre veckor senare kommer det en ny från samma person.

Länk till egen blogg på avsedd plats välkommet (om ni har en blogg dvs), men inga tips om din senaste bloggtävling tack. Sådana kommer jag att redigera bort.

Gullefjunet upprör folk

Jag startade ju den här bloggen för att jag vill beröra människor med mina djupa texter. Därför är jag oerhört glad att få en kommentar till det här inlägget som visar att jag lyckas röra upp så starka känslor som HAT.

Okej då, först trodde jag förstås att det var någon av mina kompisar som drev med mig. Men de två misstänkta förnekar kraftfullt all inblandning. Jag googlade e-mail adressen och den verkar vara riktig. Det finns alltså troligtvis åtminstone EN människa som verkligen berörs starkt av mina ord.

Kommentaren säger också “du får välja” och “it’s your choice”. Jag tycker att det är så fint att jag får välja själv här på min egen blogg. Bloggläsaren tänker sig att jag kanske kommer att svara på hennes kommentar med ett syrligt svar om VARFÖR jag kallar min dotter för gullefjunet.

Så blir det inte. Det är en tråkig vinkel. Det skulle dessutom tvinga ut mig på okänt territorium. Att hålla på och vara djup och filosofisk och analysera oväsentligheter på ett seriöst sätt. Sådant har jag inte kompetens för.

Jag väljer istället att analysera varför ordet “gullefjun” är så upprörande. Jag tror att det har med genus att göra. Genusdebatten är stort i bloggvärlden serni, så jag har läst om detta på internet.

Jag tror att ordet upprör för att det finns människor som tror att för att jag kallar min dotter för “gullefjun” här på bloggen så kommer hon att få lägre lön än sina manliga kollegor när hon blir stor. Jag tror att ordet “gullefjun” uppfattas som icke könsneutralt. Jag tror att det finns folk som tycker att ordet “gullefjun” tvingar in flickor i en kvinnoroll. Det finns människor som oroar sig för att mitt ordval skall göra att min dotter tar på sig att laga mat, diska, städa och ta hand om barn om hon bildar familj och att mitt ordval kommer att göra henne utseende-fixerad. Ordet “gullefjun” är lika farligt för jämställdhetskampen som rosa barnkläder.

Vilket fick mig att tänka på en sak – kallar man inte två-åriga pojkar för “gullefjun”? Jag har ju ingen son så jag vet inte hur folk gör. Om jag hade en pojke skulle jag med största sannolikhet kalla honom också för “gullefjun”. Då kanske han skulle bli homosexuell av mitt ordval eftersom det uppfattas som kvinnligt. Oj och ack och ve. För det är väl så det det fungerar va?

Det här är ju bara en teori som jag har om varför ordet “gullefjun” upprör. Det kan ju också vara så att läsaren har problem med ordet “gullefjun” för att hon är jätterädd för kycklingar och ordet fjun får henne att tänka på fjädrar och kycklingar och därför hatar hon ordet. Vad vet jag.

Här får ni i alla fall se en bild på prinsessan, gullefjunet, stumpilumpan, gumman, älsklingen, ungen, guldklimpen, gullrumpan, skatten, barnet, busfröet.

Jag är väl medveten om att den rosa hjälmen äventyrar hennes framtid. Men jag gör mitt bästa. I min strävan efter att vara en perfekt mönsterförälder försöker jag neutralisera de negativa effekterna av den rosa hjälmen med ett par monster-stövlar från pojkavdelningen.

Men ni, jag tror att det kommer att ordna sig. I verkliga livet HAR gullefjunet ett namn, så det är mest ni som läser den här bloggen som utsätts för det upprörande och skadliga ordet “gullefjunet”. I och för sig har vi varit oansvariga och gett henne ett flicknamn.

Man kan ju inte sopa banan hur mycket som helst, vissa svårigheter i livet måste man faktiskt träna barn på att lära sig att leva med.

Vera som är ett klantarsle får en festis

Vi har ju ett eget språk här i Piteå som heter Pitemåle. På det språket finns det något som heter klÅssa å folle. Morsan kommer förmodligen att säga till mig att jag har stavat det fel, men ungefär så låter det när man uttalar det. Det betyder att ha klantat sig och ramlat. 

Vera har gjort det. KlÅssa å folle alltså. Här kan ni se en bild av hur det ser ut när förbannade klantarslen klÅssa å rammel.

Vera är en riktigt trevlig tjej. Det vet jag inte för att jag känner henne, för jag har aldrig träffat henne så vitt jag vet. Det kanske jag har, eftersom hon är kompis med min kusin, och i så fall gör jag ju bort mig nu. Men anledningen till varför hon är så himla trevlig är att hon har gett mig min första blogroll. För er som inte är bevandrade i bloggvärlden betyder det att hon har länkat min blogg i högerspalten i sin blogg. Jaha….? säger ni icke-bloggare nu. Ni fattar ju inte vikten av det här.

Så här funkar det. Om en bloggare länkar till en annan får den länkade bloggen trafik från den andra. Under förutsättning att den länkande bloggen har trafik förstås. Det är inte särskilt svårt att få länkar om man tillhör den kategorin bloggare som bara bryr sig om besökare istället för läsare. För då kan man göra länkbyten eller bloglovin-byten. Då kan man lura företag att man har jättemånga “läsare” som litar på ens goda omdöme och övertala dem att ge en gratis prylar. Men jag gör ju inte sånt, folk som vandrar omkring här inne på bloggen och inte vill låta sig utbildas och som vill ha filmer för att de inte orkar läsa kan jag vara utan. Därför brukar ingen vilja länka till mig.

Så för mig är det ju stort att det finns folk som vill länka till min blogg för utbildningsvärdet och den litterära kvaliteten. Fler bloggare borde göra som Vera och lägga till mig i sin blogroll. Det är ett tecken på intelligens och god smak.

Jag tror att Vera ska få en Festis. Jag drar iväg ett email till henne nu och kollar om hon vill ställa upp på en exklusiv bloggintervju. Jag ska fråga henne saker som hur det gick till när hon inte kunde hålla sig på benen och vilket utbildningsmaterial på min blogg som hon känner att hon har mest nytta av i sitt vardagsliv.

Bacon till Fredrik Backman

Fredrik Backman, vars blogg jag har tipsat om flera gånger tidigare, har skrivit två böcker som släpps i september – Saker min son behöver veta om världen och En man som heter Ove. Alla som följer hans blogg vet att detta kommer att vara roliga böcker som man måste läsa.

I samband med att böckerna kommer ut ska Backman marknadsföra dem litegrann. Signera böcker på bokmässan i Göteborg, signering på hans kontor i Stockholm. Tydligen ska han även till några fler städer för boksignering.

Nu är det så att Backmans followers är litegrann som sektmedlemmar. Lite besatta. Så på Facebook har det i ett par dagar varit en massa kommentarer där folk lovar att baka olika grejer om han kommer till deras stad och signerar böcker. Kladdkaka om han åker till Partille, Mudcake-cheesecake i Åbo, Hallongrottor i Gävle, Lavenderskorpor i Helsingborg. Så där håller de på. Han gillar nämligen att äta, Backman.

Flera personer har också föreslagit att han ska komma till Norrland. Typ till Luleå, Östersund, Gävle, Umeå, Sundsvall. Till och med Skellefteå har någon föreslagit.

I Norrland är vi ju inte så vana att få besök av människor som är aktuella på ett eller annat sätt. Vi brukar få besök när de har blivit föredettingar och gaget inte är så högt. Bonnie Tyler besökte tex Luleå tidigare i sommar. Och Tommy Nilsson spelade i Piteå. Båda hade sin storhetstid på åttiotalet. Så vi är ju inte så bortskämda här i norr med att folk kommer hit med grejor som just kommit ur pressarna.

Jag tycker att Backman ska komma till Piteå. Jag kan baka. Men inte Mudcake-cheesecake och sådana grejor. Det känns inte som att jag kan konkurrera på det området.

En kompis som har läst Backman sedan långt innan jag flyttade hem till Sverige tipsade dock mig om att han gillar bacon. Maken är en fena på bacon. Så jag tänkte att man kanske kan utlova att om han kommer till Piteå och signerar böcker så bjuder jag på bacon till frukost, lunch och middag.

Hur jag ska ordna logistiken kring det får jag fundera på närmare utifall att han skulle råka nappa. Jag tänkte mig dock en meny i stil med;

Frukost – Full english breakfast med 200 g bacon, 6 korvar, en burk baked beans och ett par ägg.

Lunch – 150 g baconburgare med en 90 g hamburgare till. Någon smarrig dressing och ett salladsblad som dekoration, som han kan pilla bort om han inte gillar kaninfoder.

Middag – Carbonara. Jag har ju tidigare påtalat att det skall vara tre paket bacon, inte två, till en 4-pers laddning carbonara, men man kan ju lägga till ett extra paket. Det kan man ju leverera till hans hotell i en burk som han kan be dem värma upp i köket. Om de blir något över så kan han ju äta resterna till frukost nästa dag.

Man kan ju även packa med några bacon butties utifall att han skulle känna sig hungrig på kvällskvisten.

Men med alla erbjudanden som han fått om kakor i andra städer behövs det en kampanj för att övertyga honom om att Piteå is the place to go.

Därför tänkte jag som så att om ni alla kilar över till hans blogg och lämnar en kommentar till det här inlägget som säger ”Kom till Piteå så får du bacon till frukost, lunch och middag”. Då kanske han kommer till Piteå.

Backman får typ 50+ kommentarer på varje inlägg så han orkar säkert inte läsa dem alla. Därför måste ni alla dra ert strå till stacken och lämna en kommentar. Det duger alltså inte att tänka ”vilken bra idé, men någon annan lämnar säkert en kommentar så JAG behöver inte göra det”. Det krävs alltså en kollektiv ansträngning här. Det finns kakor på bordet i andra städer.

Det krävs mer än en kommentar för att han ska uppmärksamma att det finns bacon i Piteå. Minst 10 av er måste det nog till innan han får upp ögonen för vad Piteå har att erbjuda.

Ni som inte är Piteåbor och couldn’t care less om den här kampanjen kan ju ändå hjälpa till och lämna en kommentar. Betrakta det som dagens goda gärning. Hur ni visar ert stöd och solidaritet till norrlänningarna.

Företag som försöker hota bloggare till tystnad

Jag fick ett email om en ny bloggkatalog med kvalitetsbloggar. Jag erbjöds att vara med i katalogen i utbyte mot att länka till en webbutik som sidan hade ett samarbete med.

Jag emailade ett svar med beröm till idén bakom bloggkatalogen. Däremot avböjde jag att vara med och skrev ”Jag är dock inte intresserad av att blogga om eller länka till webbutiken. Jag skulle i och för sig kunna skriva ett väldigt roligt och negativt inlägg (i stil med detta) om en webbutik som inte har några produkter alls upplagda men ändå vill att man ska blogga om dem. Men jag gissar att det inte är det ni är ute efter ☺?!”

Jag väntade mig självklart inget svar på detta. Men jag fick ett som började ”Jag förstår inte varför det skulle vara någonting negativt att inte ha några produkter i en webbshop.” Emailet var inte helt lättläst, påbörjade meningar som inte avslutades och aningen osammanhängande. Långsiktig och strategisk marknadsföring nämndes dock.

Road kunde jag inte låta bli att svara ”Det kommer säkert att gå jättebra för er, både med er bloggkatalog och er webbutik utan produkter, med tanke på ditt välskrivna email.  Jag kanske tänker om och bloggar om er trots allt!”

Webbutiken var dock alltför ointressant för att jag skulle ha några riktiga avsikter att blogga om den.

Men då svarade Emma, som tjejen hette, ”En god rekommendation är att inte börja smutskasta någon här. Man vet aldrig var det slutar.”

Men oj, usch och fy, hon hotar mig ju, tänkte jag, ska jag polisanmäla hotet?

Så nu känner jag att det är säkrast att göra som de vill och blogga om webbutiken och länka som Emma bad om i sitt ursprungliga email.

iSaker.se heter webbutiken. De säljer skal till iPhone 4 / 4s och iPhone 5. Skal som är guldkorn med hög kvalitet.

När man klickar för kategorin för iPhone 4/4s skal så finns det inga produkter upplagda. Däremot kan man läsa att om man letar efter skal till sin iPhone 4 så har man kommit rätt. Man kan också läsa om skillnaderna mellan iPhone 4 och 4s. ”För dig som inte förstått riktigt vilken telefon som kom senare var det alltså iPhone 4s” får man också veta. Kategoribeskrivningen avslutas med ”Vi hoppas att du hittar det du letar efter”. Om man letar efter telefonskal kan det naturligtvis hända att man känner att man kammat noll. Men om man letar efter information om vilken iPhone som kom först så har man ju fått svar.

I kategorin för iPhone 5 skal finns det inte heller några produkter. Det är ju inte så konstigt eftersom iPhone 5 inte har släppts på marknaden ännu. Sidan utlovar dock ett uppdaterat nyhetsflöde med information om när telefonen väntas släppas. Det är ju bra. Utifall att världens media skulle missa att rapportera om Apples nya telefon när den lanseras.

Kila över till butiken och titta. Ni kommer att känna att kundupplevelsen är så stor att istället för att köpa ett iPhone skal i en butik som HAR skal så kommer ni att återvända till den här butiken varje dag tills det dyker upp skal i butiken som ni kan köpa.

Om företagets långsiktiga marknadsföringsstrategi var att få mig att skriva om dem så är ju deras marknadsföringkampanj on a roll nu. Allt de behöver nu är lite produkter i butiken.

Dagens outfit under fredagsmyset med släkten

Ikväll har vi grillat. Farbror och Faster var mycket finare klädda än vad vi brukar vara till fredagsmyset. Här uppe i Norrland har vi inte vett att klä upp oss när vi har gäster.

Då kände farsan sig lite pressad han också. Så han tog av sig sina svarta shorts och färg-matchade sin blåa t-shirt med ett par blåa shorts.

Själv tänkte jag att jag skulle fira årets sista sommardag med att ha på mig ett sommarlinne för första gången i år. När maken såg mig i linnet sa han “du ser gravid ut i det där linnet”. Jag kontrade med “du ser bög ut i den där rosa tröjan”. Då svarade han “den är inte rosa, den är röd”.

Vilket ju är helt inkorrekt så det ignorerade jag bara och upplyste honom om att “om vi åker till stan tillsammans i de här kläderna kan folk peka på oss och säga kolla där vilken trevlig homosexuell man i rosa tröja som har donerat sperma till den där gravida kvinnan i svart linne”

Mamma/mormor vägrade vara med på bild. Men hon var fredags-elegant i jeans och t-shirt.

Min matblogg ska granskas

Håll nu tummarna för mig att min matblogg godkänns! Fick idag detta e-mail. Jag är nervös och förväntansfull. Mitt kycklings-salladsrecept har ju varit uppskattat.

“Tack för att du har lagt till din blogg till Matbloggstoppen.

Vi kommer nu manuellt att gå igenom din blogg för att försäkra oss om att den innehåller recept, vilket inte bör ta mer än 24h. Se till att du lägger till din personliga widgetkod. Utan den kommer din blogg inte att synas på Matbloggstoppen eftersom vi inte kan räkna antal besökare.

Du kommer att få ett email när vi har godkänt din blogg. Det kommer att ta ca 24h innan den syns på Matbloggstoppen.”

En rådgivningsblogg

Min blogg är ju inte den enda med viktig informationsmaterial i bloggvärlden. Behöver ni lite tips i sänghalmen och så där? I så fall kan jag tipsa er om en blogg som skrivs av en 29-årig mamma.

Hon skriver om snoppstorlekar, att sex med kondom är som bulla utan socker (efter det inlägget fick hon en kommentar med ett erbjudande om ett bloggsamarbete för att göra reklam för kondomer), att nyckeln till orgasm är att prata före, under och efter sex, och förklarar skillnaden mellan att ha sex och att älska.

Om ni undrar om hon är en dålig mamma för att hon bloggar om sex så kan jag lugna er med att hon har ringt en socialsekreterare och frågat om råd i den frågan.

Det samtalet bör rimligtvis toppa socialsekreterarens topplista över bisarra telefonsamtal. Men bloggvärlden växer ju hela tiden så snart får nog kommunerna börja skicka socialsekreterare på kurs i bloggfrågor.

Schulmans gör ju som de vill

Alex och Amanda Schulman har bestämt sig för att döpa sin kommande dotter till Frances. Amanda hjälper på sin blogg till och förklarar hur Frances uttalas. Hon berättar att det uttalas ”tänk Frans och lägg till es”. Så uttalas det ju inte på riktigt.

Jag har kompisar som heter Frances, och det uttalas inte Frans med es på slutet. Det är ett engelsk namn och om man nu ska hjälpa till med uttalet kan man möjligtvis säga att det uttalas France, som i landet Frankrike, och lägg till es.

Men alla gör ju som de vill. Om Schulmans vill vara Svänglish och döpa sitt barn till Frans med es på slutet så får de ju vara det.

Vilket påminde mig om att jag i min ungdom tidigare i livet jobbade som hotellreceptionist i Bayswater i London. Fritidsresor hade sitt kontor i källaren och därför hade hotellet massor svenska gäster. Jag jobbade inte för Fritidsresor och min chef förbjöd att avslöja för gäster att jag var svensk. ”They will hang around and talk to you for ages if they find out you speak Swedish” som hon sa. Hon hade rätt, så oftast bröt jag inte mot reglerna.

En gång kom det ner en tant i receptionen och när hon hade stammat klart fick hon fram ”do you have, can I have, can I borrow a FÖN”. Jag orkade inte förklara för henne att det heter hairdryer och att enda anledningen till att jag fattade vad hon ville ha var att jag kan svenska. Jag gav henne bara en hårtork. Hon blev jättelycklig och skuttade iväg med sin fön och berättade säkert för sin make om hur bra hon tog sig fram på sin skolengelska.

Två helt orelaterade ämnen alltså. Men det ena påminde mig om det andra.

Om ni blir less på mig

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska berätta för viktiga saker för er. Då brukar jag krysta ur mig ett inlägg om något oviktigt. Eller så skriver jag inget inlägg alls.

Så jag tänkte att jag skulle tipsa er om vad ni kan läsa om jag har en formsvacka eller om ni blir less på mig.

Ketchupmamman är rolig. Kolla här hur hennes gäster behandlar henne, efter alla hennes ansträgningar så fotar gästerna igelkotten.

Todd är en duktig tre-åring som har en egen blogg. Hans mamma ska snart gifta sig så Todd uppdaterar inte bloggen så ofta just nu. Inte för att jag egentligen vet varför Todd inte har tid att blogga bara för att hon ska gifta sig. Men kolla vad Todds mormor har kommenterat på det här inlägget om att hans föräldrar alltid säger nej. Typiskt mormödrar va?!

Också Fredrik Backman förstås. Han är rolig nästan varje dag. Men förra veckan när hans son kallade en apa för pappa var han lite extra rolig. När han var i en lekpark för ett tag sen var han mega-rolig.

 

Vinn färskost

Ibland när man ser tävlingar på nätet känns det faktiskt inte som att prestationen de efterfrågar står i relation till priset. Som när man just nu kan tävla om FEM askar Cantadou färskost hos Hannah Graaf.

Hon visar tre bilder på förrätter/tilltugg och sen skriver hon att “nu har även du chansen att göra en av dessa, snart ska jag berätta hur du ska gå till väga”. Det såg ju jättegott ut så jag blev ju jätteglad över att få den fina möjligheten att läsa receptet. Receptet blir man dock blåst på. Allt man får är en chans att vinna färskost.

För att vinna måste man berätta om sin bästa Cantadou-stund. Alltså jag har inga Cantadou-stunder på lager som den här tjejen har. Jag äter aldrig Cantadou. Ska jag måsta åka och köpa en ask för 22 kr och skapa mig en stund att berätta om? Måste det vara en hel novell eller räcker det med en dikt? Det känns som en väldigt stor arbetsinsats för fem askar färskost. Det borde väl ändå räcka med att man lämnar en kommentar och säger “jag e me”?

Tillåt mig också betvivla sanningshalten i att en fyrabarnsmamma, som just återhämtat sig från en felsatt epidural under förlossningen, har ställt sig och gjort minipiroger som är så perfekta att de ser ut som att de kommer direkt ur en köpesförpackning.

Vill jag vara med på TV?

Jag har ju flera gånger berättat att ingen skickar fina erbjudanden till mig för att jag har en blogg. Därför känner jag att jag nu måste berätta att idag har jag fått ett email med en inbjudan. Jag känner mig i och för sig lite mindre speciell av att inbjudan även inkluderar ALLA jag känner. Fast jag hakar inte upp mig på småsaker.

Det är ett tv-produktionsbolag som har skickat inbjudan. Vad har jag nu blivit inbjuden till då? Jo, en motionsdag på Pite Havsbad imorgon. E-mailet säger “Är det så att du/ni är intresserade av att synas lite mer i TV får ni gärna höra av er!”

Jag funderade länge över ordvalet “synas lite mer i TV”. Jag gör nämligen allt i min makt för att undvika att synas i TV och till dags dato måste jag säga att jag har lyckats ypperligt. Om jag ödmjukt får säga det själv alltså.

Dessutom är det så här. Jag anser att motion är ett nödvändigt ont. En aktivitet som bäst utövas i ensamhet.

Så när jag då fick det här emailet med en inbjudan att utöva motion i TV då tänkte jag “det har jag ju alltid drömt om lika mycket som…” Låt mig tänka ett tag. Lika mycket som jag har drömt om ett skotthål i huvudet.

Så ni kommer alltså inte att få tillfälle att se mig svänga fläsket i dansträningen Sh’bam på TV i framtiden.

Om det är någon av er som har en helt annan syn på det här med motion i TV och skulle vilja vara med kan ni säkert ringa Havsbadet och fråga. Det känns inte som att inbjudan var så där jättepersonligt ställd till mig. Det är nog till och med så att om de bjuder in mig så duger nog vem som helst. Om de trilskas kan ni väl säga att ni är en av mina fina bloggläsare och kolla om det öppnar några dörrar för er.

Här kan ni läsa mer om realitysåpan som just nu spelas in på Pite Havsbad. Jag vet inte vad temat för såpan är men jag hoppas förstås på Svenska Campingfruar.

Jag har fått mail

Alltså jag har ju glömt berätta att jag har fått e-mail. Mitt första e-mail med anknytning till bloggen. Om man räknar bort e-mailen som försöker sälja mig något förstås. Ja min vän C brukar också e-maila mig ibland, men det skulle hon nog ha gjort även om jag inte hade bloggen så det räknas liksom inte.

Det här e-mailet var extra bra för det innehöll både lovord över mitt lunchtips och en bekännelse. Läsaren som e-mailade var den som lämnat negativ feedback på Facebooksidan. Jag tycker att det är bra när folk erkänner för då har man möjligheten att förlåta. Hon hade en mycket bra förklaring till sina handlingar. Så hon är förlåten.

Igår fick jag ytterligare ett e-mail. Från någon som känner Jenny som jag efterlyst. E-mailet sa att Jenny nog kan tänkas ställa upp på en intervju om Skellefteå-fyllan också fick jag Jennys e-mail adress. Jag sa ju i måndags att livet höll på att ljusna. Det känns som ett riktigt scoop om jag kan få en exklusiv intervju med Jenny så jag är mycket exalterad över detta. Så nu ska jag kontakta Jenny och se vad vi kan ordna.

Jag fick några nya gillare på Facebooksidan igår också. Välkomna ni fina Facebook-gillare. Nu har jag 93 st. När jag når 100 kommer jag att börja känna mig riktigt poppis. Men jag lovar att förbli mig själv. Ödmjuk och sådär. Eller ja, lika ödmjuk eller o-ödmjuk som jag alltid ha varit. Det vore ju lite falskt och löjligt om jag helt plötsligt gick och blev mer ödmjuk än jag var innan jag hade 100 fans.

 

Frågestund

Frågestunder är populära på bloggar. Jag ska inte ha någon frågestund. Men Mondocane har bjudit in till frågestund. Det är jag som har lyckat uppvigla henne till detta.

Mondocane är ju anonym och mycket hemlig. Hon säger att hon är så tråkig och ointressant att ingen vill läsa om henne och hennes liv. Men det är ju därför folk läser bloggar, för att rota i andras liv. Hur tråkigt och ointressant det än är.

Men ibland ger hon små ledtrådar om sig själv och sitt liv. Men bara något litet då och då. Hon skrev om ett inlägg om jobb och inlägget fick en att undra vad hon jobbade med på Irland. Jag tror mig veta vad Mondocane heter på riktigt, man får en ledtråd från hennes email-adress, så jag googlade henne. Jag hoppades att jag skulle få upp någon träff som visade att hon varit en berömd poledancer på Irland. Hon verkar lite intresserad av porr och poledancing. Det som dök upp i sökningen får mig dock att tro att hon har jobbat vid ett skrivbord och inte vid en påle. Men så länge hon inte berättar själv hur hon tjänar sitt levebröd när hon inte är föräldraledig så lever hoppet om att hon har ett oanständigt yrke.

En annan gång skrev hon att “min livsstil är så långt ifrån min brors gillande man kan komma inom mina ekonomiska möjligheter”. Då undrade jag i flera timmar vad Mondocane har för spännande livsstil och vad det är som hennes bror ogillar så mycket.

Kila över och ställ frågor till frågestunden så att vi får veta mer om Mondocane. Om ni inte vet vad ni ska fråga kan ni ju fråga vad hennes favoritfärg är, hur hon träffade sin gamla gubbe till make, om han pratar svenska, vad hennes favoriträtt är, om hennes lägenhet är inredd i modern/shabby chic/annan stil eller var hon egenligen står i feministfrågan. Eller så googlar ni “frågestund” och kollar på andra bloggar vad man ska ställa för frågor i en frågestund och kopierar dessa frågor och ställer dem till henne.

Sammanfattning av bloggsommaren

Nu är det augusti. Det är inte mycket kvar av sommaren nu. Så jag tänkte att jag skulle göra en kort sammanfattning av hur sommaren har sett ut i bloggvärlden, med länkar och allt.

Trebarnslandet har solat benen. Sofia har solat benen. Suzan har solat benen. Jessica har solat benen. Elisa har solat benen. Pernilla har solat benen. Sara har solat benen. Annan Sara har solat benen. Blondina och hennes vän har solat ett ben var. Jenny har solat benen. Massor med andra bloggare har också solat benen men nu orkar jag inte länka fler.

Jag har inte solat benen. Man kan få hudcancer. Men så här ser mina ben i alla fall ut när jag inte solar dem.

Kompensationsreklam

En del bloggare va, de får gratis grejor och sen skriver de om dem på sin blogg och gör reklam. “Idag ska jag hämta ut ett paket på posten som har kommit till lilla mig” brukar betyda ett det dyker upp ett sponsrat inlägg på eftermiddagen eller nästa dag.

Till mig är det ingen som skickar några gratisprylar. Tvärtom så åker jag till affären med gullefjunet som slår sönder grodor och sen får jag göra reklam för butiken här på bloggen som kompensation.

Som tur var för mig så var det i min kusins butik Tistel, och Pernilla blev inte arg. Jag behövde inte ens betala för grodan. Så på sätt och vis skulle man ju kunna kalla detta för ett sponsrat inlägg eftersom vi fick ta med oss fyra bitar groda hem. Morfar har limmat ihop grodan nu. Så nu kan stumpan ha sönder den en gång till.

Fast marodören slog bara sönder en groda, det finns fler kvar. Så om ni är i krokarna av Norrfjärden kan ni väl svänga in och köpa en groda och hälsa från mig. Glöm inte att hälsa va?!

Grymt intressant dator

Jag är otroligt intresserad av att få veta vad detta inlägg om en försvunnen Mac book Air är en PR kupp för! Eller om den VERKLIGEN är försvunnen är jag ännu mer intresserad av vad det finns för värdefullt på datorn som gör att en hittelön på 25000 utlovas. Det måste ju vara något SuperHyperIntressant.

Eller hur? Datorn i sig är ju bara värd cirkus max 10 papp om man köper den ny så den här “annonsen” gör ju plötsligen datorn väldigt värdefull om den verkligen är stulen.

Om innehållet verkligen är intressant så hostar ju kvällstidningarna upp betydligt mer än 25 tusen. Så därför måste detta vara en PR-kupp.

Bloggfika

I bloggvärlden är det vanligt med bloggträffar har jag märkt. Det innebär, tror jag, att bloggare blir kompisar i bloggvärlden och sen träffas de in real life. Jag har aldrig blivit bjuden på bloggträff men jag gissar att man på en bloggträff dricker en kaffe, tar ett foto på koppen och sitter och pratar. Diskuterar besöksstatistik, bloggtävlingar och sponsormöjligheter. Man kanske även pratar om blogg-troll.

Idag har jag i alla fall varit på mitt första bloggfika, med min gamla gymnasiekompis som skriver bloggen NaltaWaller. Vi har inte setts på typ 20 år så man skulle kanske kunna säga att det var bloggarna som förde oss samman igen. För bloggfikats skull kan man säga det. I verkligheten var det naturligtvis Facebook som förde oss samman igen.

Nu bor vi ju i Norrland i var sin bush-by. Så det fanns inga glamorösa venues att välja för vårt bloggfika. Så vi åkte till Granparken och tittade på kor och getter. För att det inte ska låta alltför konstigt bör jag kanske tillägga att vi hade våra avkommor med oss.

Här kommer det ett foto på en ko när jag hittar min kamerasladd.

Sen åkte vi till fiket bredvid Coop i Öjebyn och fikade och pratade om hur vi lyckats hålla oss så ungdomliga de senaste 20 åren.

Här finns inga könsroller

Om ni vill besöka ett ställe där folk inte går och oroar sig över könsroller tycker jag att ni ska besöka Hartmans lantliga.

Där snickrar mamma ihop ett mjölkbord på en eftermiddag. Pappa gör på något sätt, som jag inte vet hur det går till, en välkommen-skylt med en kissemisse på. Mamma odlar tomater. Pappa odlar chili. Men eftersom jag är kusin med mamma så gissar jag att det är hon som är kryddstark.

Någon bakar tårta med koskit på. Jag gissar återigen på mamma. Inte för att jag inte tror att pappa kan baka tårtor utan för att jag tror att det där med koskiten är mer mammas humor. EDIT: Det tog en pingback och 30 sekunder att bli rättad. Pappa har bakat tårtan (och han bakar ALLA tårtor) men koskiten var mammas idé.

Om ni är anally retentive och mest bara går omkring och oroar er för könsroller och genusfrågor i teorin och skriver kommentarer på bloggar och forum på internet och ingenting gör åt saken i verkliga livet då ska ni traska över till Lady Dahmers blogg. Hon vill vara med på TV, det är uppenbart när hon skriver “Prova att typ VIDGA lite vyer. Tillfråga okända (!!!) eller mindre kända kvinnor.”

Fantastiskt tillfälle att vinna disktrasor

Idag blir en sådan där dag när vi gör saker som vi inte gjort på länge. Det var ju länge sedan jag tipsade er om några tävlingar annat än mina egna tävlingar. Senaste tipset var väl om Dalbergs musmatta och penna. Alla mina läsare har ju inte barn och vill tävla om barnkläder, därför har jag nu letat upp en annan finfin tävling på nätet där ni kan vinna något helt annat. Nämligen disktrasor. Klicka på ordet disktrasor så kommer ni till tävlingen.

Är ni är den där typen av laglydiga människor som inte ens går mot grön gubbe, men som drömmer om att vara lite rebelliska någon enstaka gång? Då kan ni passa på att vara med i den här tävlingen som bryter mot Lotterilagen. Ni deltar liksom men riskerar inte att åka dit för något eftersom det inte är ni som bryter mot lagen. WinWin situation alltså, med möjlighet att dessutom få en disktrasa på köpet.

Det är dock hård konkurrens. Just nu är det 94 personer som är med och tävlar. Nittiofyra personer i Sverige vill vinna en disktrasa. Det är i och för sig inga vanliga billiga disktrasor. Dessa disktrasor kostar 39 kr styck.

Man kan även vinna genom att länka i sin blogg. Så nu är väl jag också med och tävlar antar jag. Det var ju inte alls meningen, men det är smällar man får ta när man ska tipsa sina fina bloggläsare om saker.

Om ni som läser här ofta undrar om jag har fått solsting som pratar om snuttenuttiga saker som “fina bloggläsare” så är det inte fallet, det regnar här idag. Det är bara så att i bloggvärlden heter bloggläsare “mina fina bloggläsare” och när man tipsar om disktrasor då gör man det för att ge något tillbaka till sina fina bloggläsare.

Fast jag har alltid undrat över det där med att bloggare ska “ge någonting tillbaka”. Jag tycker då mest att det är jag som ger och ger på den här bloggen. Skriver inlägg efter inlägg. Informerar och utbildar. De flesta av er lämnar ju knappt en kommentar när ni hälsar på. Men jag bjuder ändå på en disktrasetävling. Lycka till!

Jag har en ny widget

Om ni inte vet vad det är får ni ta reda på det själva. Jag orkar inte förklara allting.

Titta bara där nere under kategorierna, den där lilla rutan som visar bloggar som länkar till mig och bloggar som jag länkar till. Det är widgeten. Som vanligt “racklar” det. Det står att jag inte länkar till några bloggar alls. Jag framstår ju som dötaskig, som att jag aldrig länkar till nån. Det är ju inte alls sant. Jag brukar visst länka till andra bloggar. Så nu testar vi om widgeten fungerar och länkar om.

Jag har ju tex länkat till Nalta Waller som skrivs av en tjej som jag känner som snart ska vara med på TV. Hörde ni det, jag känner någon som snart kommer att bli berömd. Och i min blogroll har jag ju tex Två öar och en fjällstuga som skrivs av Susanne. Henne har jag känt sen jag var i 15-årsåldern och mitt basketlag brukade krossa hennes lag. Har jag för mig.

Också kan vi ta med en ny länk till en blogg som jag brukar läsa. MondoCane. Hon har grymt konstig filmsmak. Också är hon himla hemlig, hon skriver anonymt och avslöjar inte mycket om sig själv. Hon har bott på Irland och är gift med en gammal gubbe. När hon skriver om honom målar man upp en bild av en gubbe i 60-70 årsåldern.

Men häromdagen avslöjade hon i kommentarerna att han är 14 år äldre än henne och 39 bast. Wowowoa – hörde ni? “Gubben” är 39! Det betyder att han är jämnårig med mig född samma årtionde som mig. Hon brukar reta upp sig på och skriva inlägg om den självutnämnda feministf*ttan Lady Dahmer. Det tycker jag är roligt. Idag är hon i alla fall lite ilsken för hon har foglossning. Jag vet inte ens om hon är gravid eller om hon bara använder det som någon sorts metafor.

Nu publicerar vi detta och kollar om widgeten fungerar va.

“Jag vill inte prata om det”

Ni som har Bloglovin vet ju att det finns en liten ruta i vänsterspalten där man kan betala 10 kr för att marknadsföra sin blogg i 5 minuter.

Där såg jag idag en annons som sa “Förhållandet över efter två års förlovning” eller någon i den stilen. Det tyckte jag var en attans intressant annons. Folk som fläker ut sina liv till världen på Facebook, sin blogg eller om de är riktigt lyckligt lottade i media är alltid intressant på ett eller annat sätt. Tycker jag alltså. För jag är ju ytlig. Om jag var den pretentiösa typen av person skulle jag förstås kunna hävda att jag var intresserad av den psykologiska aspekten av varför folk berättar väldigt personliga saker för okända mottagare. Men sanningen är ju förstås bara att jag dras till lockande rubriker.

Jag klickade i alla fall raskt på länken för att få läsa allt om det kraschade förhållande. Döm om min besvikelse när jag kom in på bloggen och allt jag fick veta var att skribenten och hennes pojkvän ömsesidigt kommit överens om att gå skilda vägar.

Inte nog med det. Sen stod det “fråga inte, jag orkar inte prata om det”. Detta hade bloggaren alltså köpt en annons för att säga. Jag skulle vilja kalla detta ett brott mot marknadsföringslagen.

Det var ju inte ens så att någon annan hade avslöjat hemligheten, så att hon tvingades kommentera det. Jag tycker att om man betalar för att annonsera slutet på sitt förhållande får man faktiskt lov att leverera något också.

Som den här tjejen Frida gör tex. Hon är gravid och på midsommardagen lämnade hennes kille henne, efter att ha varit otrogen mot henne. Hon berättar om detta och man får se bilder på killen som svek henne. Så ska det vara. Säger man A ska man även säga B annars kan man låta bli att säga A och blogga om sitt husdjur istället.