Category: Bloggvärlden & Familjeliv

Jag har inget att berätta idag.

Ni kan läsa den här bloggen istället – hejhejvardag – den är rolig och har träffande illustrationer som denna. Man riktigt känner mammans lidande när man ser/läser den.

Bloggen har ju haft en liten svacka ett tag. Jag har jobbat långa dar och då finns det inte så mycket ork kvar när man kommer hem och inget att blogga om också ska man ju hinna mata och krama barnet. När hon somnat har inspirationen inte velat infinna sig.

Det behöver ju inte hända något i ens liv för att man ska kunna blogga. Om den rätta inspirationen dyker upp kan man ju blogga om en gaffel. Vi har två sorters gafflar hemma och jag tycker inte om dem med de vassa spetsarna och sådant kan man mycket väl blogga om. Men jag har haft idétorka på sistone.

För att hjälpa till med att få idéer har jag tänkt ut ett bloggprojekt. Jag ska blogga mig igenom alfabetet. Ett inlägg om något viktigt ämne per bokstav per dag. Kanske inte varje dag, ni vet hur jag är. Det kan mycket väl hända att jag tröttnar och lägger ner projektet vid F eller något sådant. Men jag ska försöka i alla fall.

A har jag inte tänkt ut ännu. Vilket är lite av ett problem eftersom A kommer först, men jag ska inte börja idag och troligen inte imorgon heller. A kommer på måndag är planen. När vi kommer till B kanske jag berättar om mina tankar om balett eller BHar. På P blir det kanske Postkodmiljonären eller Paradise Hotell, om jag inte hinner komma på något bättre innan dess. Troligtvis inte Paradise Hotell för då måste jag ju se ett avsnitt av det innan vi kommer till P, men Postkodmiljonären såg jag både igår och idag eftersom TVn alltid är på här hos morsan och farsan så det kan jag tänkas ha något att säga om Postkodmiljonären. Om jag inte hinner glömma det innan det är Ps tur förstås. Pitegruppen på Facebook är en mycket het kandidat för P så Postkodmiljonären kanske inte kommer med.

Ni får gärna komma med förslag. Alfabetet är ju långt så det blir väldigt många bokstäver för mig att hitta på ämnen till om ingen hjälper till. Nu har ni chansen. Om ni undrar vad jag egentligen tycker om Genusmorsor kan ni ju föreslå det på bokstaven G tex.

Jo det här är ju ett tag sedan, men jag bjöd ju in mig själv till Henny tidigare i sommar. Hon sa att jag var välkommen efter tio. När jag har semester så är det riskfritt att jag ska hälsa på folk före tio. Särskilt inte när jag är hos morsan och farsan, för då får jag ju sovmorgon.

När vi då var i Jävre och jag gick förbi deras hus såg det helt tomt ut. Så jag kollade Hennys blogg och upptäckte att hon var ute på turné. Husvagnsturné i norra Sverige. Just när jag skulle hälsa på.

Näst sista dagen vi var hemma så såg jag deras husbil utanför huset så gullefjunet plockade lite blommor (typ gräs och maskrosor) också gick vi dit för att hälsa på.

Då var hon hos frissan. Jamen fatta. Jag började undra om hon stod gömd i garderoben och undvek mig.

Nästa dag kom hon dock upp till morsan och farsan och hälsade på och bjöd in mig och gullefjunet att komma och hälsa på hos henne. “Äntligen!” tänkte jag och såg fram emot att få smita in i badrummet och kolla vad hon använder för parfym och vilken färg hon har på toalettpappret.

Men Henny är som en sådan där kändis.

Ni vet. Det står på omslaget av Hello magazine (Englands lyxigare variant av Svensk Damtidning) att det är ett hemma-hos-reportage och sen när man börjar bläddra i tidningen hos tandläkaren (allvarligt alltså, jag brukade aldrig köpa Hello när jag bodde i England, jag läste Heat.) så var bilderna från Dorchester Hotel eller liknande etablissemang.

Henny bjöd in oss i husbilen! Fatta vad blåst jag kände mig. Och när hon visade gullefjunet badrummet hamnade jag bakom dörren så jag fick inte ens tillfälle att kolla om hon glömt någon parfymflaska i badrumsskåpen när hon städade ur efter semestern.

Jag vet inte vad jag ska berätta för livsavgörande saker för er. Jag funderade på att skriva om bananflugor, men det har jag ju skrivit om förut så det kändes inge kul.

Sen tänkte jag kanske visa er hur duktig jag varit som har sytt 12 raksömmar så att det blev ett draperi, men då måste jag hålla på och fotografera och beskära och det känns inte heller kul så det orkar jag inte heller.

Jag har fortfarande inte skrivit mitt Hemma hon Henny-reportage heller. Jo, jag har varit och hälsat på Henny. Men då måste ni ju se fotot på hur det ser ut hemma hos Henny och då måste jag föra över fotot från mobilen och jag orkar inte hämta sladden just nu. Och nej, jag kan inte ladda upp det från mobilen för när jag laddar upp foton från mobilen blir de alltid liggande och då blir jag så jävla arg när de inte går att vända på så jag orkar inte blogga från mobilen. Så det reportaget får komma en annan dag.

Gullefjunet sa en kul sak ikväll men det känns inte rätt att berätta om det för er. Hon fyller snart fyra och börjar ha en egen integritet som jag tycker att jag ska respektera. Så jag skickade ett SMS till en kompis och berättade det för henne istället. Nån måste jag ju få berätta för, men det behöver ju inte vara hela världen eller de 100 personer som möjligtvis råkar besöka den här bloggen.

Vad jag dock kan berätta är att barnet gjorde ett halsband till mig idag. Det blev alldeles för tight, det skulle ha passat åt en docka. Men hon insisterade att det var till mig och att jag skulle ha det på mig. Två gånger märkte hon att jag smugglat av det och krävde att jag skulle ta på det igen. Så jag gick omkring med något som kändes som en strypsnara runt halsen i flera timmar och längtade till hon skulle gå och lägga sig så att jag kunde ta av det.

I alla fall, för att komma till saken så tänkte jag att ni kanske kunde ge mig en bloggrubrik så får vi se om jag drabbas av inspiration att skriva något viktigt om det ni hittar på åt mig.

Någon? Det blir väl bara Diana som ställer upp som vanligt. Jag måste börja fundera på vad hon ska få för pris nästa år när hon återigen vinner priset för flest kommentarer för ni andra är då så blyga och säger nästan aldrig något.

Förutom Amanda då förstås. Hon skrev en 900 ord lång kommentar till ett 300 ord långt inlägg. Jag är förstås tacksam för hennes engagemang, men sen har hon aldrig hört av sig igen.

Jaha, man ska alltså fråga er seriösa saker för att ni ska svara? Jag tror aldrig att jag har fått så många kommentarer som på förra inlägget när jag bad om boktips. Förutom när jag har lottat ut gratis saker förstås. Det finns inget som får folk så talföra som när det vankas något gratis.

I vanliga fall när jag frågar nått brukar det bara vara Diana och typ någon enstaka annan som orkar svara.

Men det är kul med kommentarer så tack för alla boktips. Era finisar som vissa bloggare kallar sina läsare. Men ni som läser min blogg är ju inga töntar så jag skojar bara, jag ska inte börja kalla er “finisar”. Jag ska dock utforska era boktips, fick flera intressanta uppslag.

Henny ni vet, hon som är mamma och pappas granne som jag hittade en bok av förra sommaren, skrev att jag kunde komma och få en bok av henne. Jag har redan läst hennes bok, men det var ju snällt ändå.

Men så kom jag just på att jag kan ju ändå gå och våldsgästa henne när jag är i Jävre. Prinsessan besöker bloggläsare kan vi kalla det.

Vad tror ni om det? Ska vi göra så att jag frågar om jag får hälsa på Henny? Eller så knackar jag bara på. Hon är säkert så artig att hon inte vet vad hon ska säga när jag står där på trappsteget så att hon släpper in mig. Sen skriver jag ett hemma-hos-inlägg och om det blir en succé så kan jag åka på turné och hälsa på bloggläsare så att jag har något att skriva om när jag har bloggtorka.

Vet ni vad jag undrar ibland? Vem som är den här bloggens äldsta läsare? Inte äldst i ålder alltså, utan vem som har hängt med längst? Att mamma har läst ända sedan början räknas inte. Hon hade liksom inget val i början, jag tvingade henne att läsa så att jag åtminstone skulle ha en läsare.

Så hur länge har ni läst bloggen? Ni får dessutom bonuspoäng om ni berättar hur ni hittade hit.

Det är ingen tävling alltså. Jag bara undrar, och det vore kul om ni kunde berätta nått för mig för en gångs skull. Jag berättar ju saker för er varje dag. Men det finns inget pris att vinna.

Men man vet ju aldrig. De flesta av våra böcker är fortfarande nedpackade i kartonger uppe i Norrland. Maken har packat upp sex hyllrader av sina böcker. Vi har en hylla med böcker som intresserar oss båda. Också har jag en hylla. Trots att maken har sex olika hyllor att lägga sina böcker i så lägger han alltid den bok han senast läst ut i min hylla OVANPÅ min böcker. Jag blir så jävla irriterad när det ligger böcker om troop leaders ovanpå mina deckare och biografier när det finns sex hyllor med krigs- och historieböcker att lägga troop-böcker i.

Så om det dyker upp fler böcker om tank commanders i min hylla så kan det hända att jag som en överraskning (för er och för maken) lottar ut en krigsbok bland dem som tar sig tid att lämna en kommentar och svara på min fråga om hur länge ni har hängt här på bloggen.

Jag har fått ett email med ett erbjudande att vara med i ett företags bloggnätverk. Jag är utvald att få förhandsprova nya produkter står det.

Företaget i fråga är börsnoterat, men de har inte möjlighet att ge någon kontant ersättning. Vinstvarning? Är det ett kursras på gång? Som tur är äger jag inga aktier i företaget så jag behöver inte skynda mig att sälja.

Belöningen är att få exklusiva förhandsprover av deras produkter. Det är dock kostnadsfritt att vara med i bloggnätverket och göra reklam för det här företaget berättar de. Det tycker jag är generöst av dem.

Företaget gör karameller. De vill alltså att jag ska sitta här och använda min tid till att göra reklam för dem och få en påse karameller för besväret. Eller två, de var lite ospecifika om hur mycket godis man får för mödan. Tid som jag kan använda till att infiltrera hemliga Facebook-sällskap. Eller tid som jag kan lägga på att berätta för er om mina vardagsproblem.

Minst 10000 vill jag ha för att göra reklam. Inte 10000 karameller alltså. 10000 pengar. Godis kan jag köpa själv, jag orkar fan inte sitta och skriva om godis för att få godis.

Har ni sett att jag har en sådan där ruta i högerkolumnen där man kan se en länk till de senast lämnade kommentarerna? Jag tror inte att den syns om man läser på mobilen.

Ibland får jag väldigt roliga kommentarer här på bloggen som gör att jag går omkring och småskrattar för mig själv i flera timmar. Igår fick jag en sådan kommentar här på inlägget som handlar om Svenska Glamoursällskapet.

Inlägget är över ett år gammalt och det är nog lika länge sedan jag själv läste inlägget, men om jag får säga det själv så var det en väldigt träffande beskrivning av Glamour jag fick till.

När jag skrev det där inlägget var FB-gruppen öppen, men nu när jag klickade på länken för att kolla vad som händer i Glamourvärlden så upptäckte jag att gruppen nu är stängd så nu för tiden måste ni alltså gå med i gruppen om ni vill läsa sidan.

Ikväll hade jag en sak som jag var tvungen att göra. En tråkig sak. Så jag började slösurfa. Funderade över vad Sveriges nordligaste blogg kunde tänkas vara och började leta på Bloggportalens karta. Men alla bloggprickar på kartan norr om Luleå var inaktiva, ingen jag klickade på hade uppdaterats de senaste två åren.

Då kollar jag någon annan stad tänkte jag, och valde Falun. För i Falun har jag aldrig varit så jag tänkte att det kunde intressant att läsa något från Falun. I Falun hittade jag Öijers blogg. Hans tagline sa ‘Du vet att du vill läsa den’ och i bloggbeskrivningen stod det att han var en ‘Riktigt trevlig typ’. Det tyckte jag var lite kul. Han har kanske rätt tänkte jag, jag vill kanske läsa den. Så då gjorde jag det.

Vad sysslar Öijer med då undrar ni. Jo, han cyklar. Och cyklar och cyklar och cyklar. Ibland har han vilodag, men mest så cyklar han. Rätt så fina foton tar han när han är ute och cyklar det får jag säga. Han är säkert en trevlig typ Öijer, men helt rätt hade han inte när han skrev att jag ville läsa den. Jag tittade mest på bilderna.

Inte för att jag på något sätt inte tycker om cyklar. Jag har ju själv bloggat om när jag cyklade 15000 meter och den där cykelturen när maken bröt båda armarna gav ju oändligt med bloggmaterial. Men för en cyklist av min kaliber blev det lite väl mycket cykel i cykelbloggen. Nu har jag i alla fall lagt in en påminnelse i kalendern om att jag behöver ta cykeln till någon som har specialistkunskaper om cykelkedjor som kan förklara varför kedjan börjat hoppa av så fort jag tittar på cykeln.

För er som cyklar kan jag i alla fall rekommendera Öijers blogg.

Det där jag skulle ha gjort ikväll blev inte gjort så nu måste jag göra det imorgon. Då kanske jag kollar vad det finns för bloggar i Kalmar eller Borås för där har jag aldrig heller varit.

Har ni sett att partiledaren för Kvastpartiet har hälsat på här på bloggen? Kolla här att han har lämnat en kommentar.

I och för sig säger inte Roger att han är partiledare. Men jag tänker att Kvastpartiet förmodligen inte är så stort så Roger måste väl åtminstone tillhöra partitoppen.

Också har Rolf hälsat på igen och lämnat en kommentar här. Jag tror att Rolf är ett troll. Jag har frågat min kompis C om det är hon som är Rolf men hon förnekar inblandning. Jag tror ändå inte att Rolf är på riktigt.

Diana är bäst av alla på den här bloggen. På att kommentera. Det är inte bara så att hon vann, hon var totalt överlägsen.

När 2013 tog slut fick jag ett email med “bloggstatistik”. Årets mest lästa inlägg, vilket land läsarna kom ifrån osv. Där var det med en kategori med vem som hade kommenterat flest gånger.

Diana krossade allt motstånd. Nästan hundra kommentarer mer än tvåan.

De flesta av er är ju i och för sig inga bra konkurrenter. Inte ens när jag berättar att jag fått nytt jobb orkar ni lämna en liten kommentar och säga grattis. Jamän, nämen jag är minsann inte den som blir bitter över sånt. Inte ALLS. Jag är inte sån. Men inbilla er inte att ni ska få se något foto av kaffemaskinen på min nya arbetsplats när jag börjar där. Bara så att ni vet.

Åter till ämnet. Jag blev lite distraherad där.

Diana måste ju få ett pris tänkte jag. Jag vet att hon gillar kungligheter, det har jag läst på hennes blogg. Hon är lite av en prinsessa själv har jag märkt. Så hon får en bok som heter Kungliga Släktband. Det låter kanske inte så spännande, men det är även med älskarinnor i boken. Uhum, nu blev ni intresserade. La Camilla är dock inte med, boken skrevs innan hon talade ut.

Inte bara det. Boken är signerad av författaren själv med en personlig hälsning till Diana.

Det här trodde ni kanske inte men jag är lite kulturell av mig och rör mig i kretsar där det finns helt riktiga livs levande författare. Jag känner alltså författaren som heter Ulf Sundberg. Egentligen är han makens kompis sedan gymnasietiden, men allt makens är mitt, så han är min kompis också. Det var för övrigt han som skrämde mig att han hade tänkt flytta in när han kom och hälsade på och jag såg hans väska.

Ni som aldrig kommenterar får faktiskt lov att köpa er egen bok om ni vill läsa den – ni hittar den på Adlibris. Eller om ni också vill ha ett signerat ex kan ni emaila mig så ska jag kolla om jag kan ordna det åt er. Då kanske jag ber Ulf skriva “Du borde kommentera på Prinsessan på Ärten oftare”.

Boken kommer på posten Diana. Men inte imorgon. Jag har slut kuvert. Också måste jag leta reda på den där ledtråden till vad ditt efternamn är som du lämnade när du ville ha ett julkort. Sen måste jag knäcka gåtan igen, jag har för mig att den var lite klurig, och googla fram din adress igen. Så vi talar om nästa vecka någon gång. Eller så kan du göra det lite enklare för mig och emaila din adress till victoria@prinsessanpaarten.se.

Idag tänkte jag att jag skulle göra en årskrönika här på bloggen. Påminna er om att ifjol vid den här tidpunkten så lämnade någon en kommentar här på bloggen och kallade mig för ärthjärna.

I maj flyttade vi till stockholm och tog med oss olja utifall att det inte skulle finnas fritösolja i Stockholm.

I september tog maken och gullefjunet med sig en räka i bilen när de kom och hämtade mig på jobbet.

Ni vet. En sammanfattning över de viktigaste sakerna som hänt här på bloggen och mitt liv under året.

Det blev dock för jobbigt, det finns för många inlägg här på bloggen så jag orkade inte sitta och leta igenom dem för att hitta de viktigaste händelserna för varje månad. Så jag la ner det projektet.

Dessutom hade jag tänkt göra en Cheesecake till efterrätt till nyårsmiddagen. Men när jag satt och kollade på bloggen så upptäckte jag att jag gjorde en Cheesecake till efterrätt till nyårsmiddagen ifjol också och den gick inte hem i alla läger. Så jag la ner den planen också. I år tänkte jag göra glass och strössel istället.

Om jag kommer ihåg så återkommer jag senare när jag och gullefjunet har gjort två pippilotter var i håret och hälsar Gott Nytt År med en bild av det.

Jag har en ny header. Har ni sett det? Tjusig va?!

Nu kanske ni tror att jag har gått en kurs och lärt mig saker så att jag kan göra headers själv helt plötslig. Så är inte alls fallet. Jag har inte gjort den själv. Det är Sandra som har gjort den.

Jag känner inte henne, jag har aldrig träffat henne. Men hon har en blogg, också har hon en webbutik som heter HojnaDesign, också håller hon på och planerar för att öppna en till som heter Simpla (hon måste vara nalta geujdat, som vi säger i Pitebygden, som ska ha två butiker tänker jag som är så glad över att jag nyss stängt min enda).

Hojna verkar ju händig tänkte jag – hon brukar pyssla på bloggen och inte blir det fiasko heller som för vanligt dödligt folk som mig, duktig på att fotografera också – hon kan säkert det här med att snickra till en header kom jag på. Så jag emailade henne och frågade om hon inte kunde hjälpa mig. Sådär helt ur det blå. Snäll som hon var sa hon ja.

Det skulle ju förstås ha blivit ännu bättre om hon som kan fotografera hade tagit bilderna. Men hon bor ju utanför Piteå och jag i Stockholm så det var helt enkelt för svårt att få till ett fototillfälle då hon kunde fotografera mig från min bästa sida. Hon fick helt enkelt lov att använda mina gamla bilder.

Tusen tack för hjälpen Sandra!

Tänk er hur det skulle se ut om jag klistrade träbitar på burkar? Förmodligen som ett dagisprojekt. Så här fina ljuslyktor blir det när Sandra gör det.

Nattstad alltså. Det är en bloggportal där mig veterligen bara fjortisar bloggar. Idag fick jag ett nytt email från ett PR-bolag också skriver karln “jag var inne och läste på Nattstad”. Vadå Nattstad? Vad har min blogg med Nattstad att göra? Det här är inte Nattstad. Ser det här ut som en fjortis-blogg på Nattstad? Va, va, VA…?!

Jag tycker faktiskt att PR-folket kunde göra en snabb research och hålla ordning på så enkla saker som var en blogg ligger innan de skickar ut sina email.

Annars blir det ju som när Niklas Telefonförsäljare kom med ett fantastiskt fint erbjudande och jag just skulle slå till – också kallade han mig Veronica och då backade jag ur hela affären.

Det blir inget sponsrat inlägg här på Nattstad bloggen den här gången heller.