Jag är faktiskt imponerad av SAS bemanning på Arlanda. Där kommer man och går och har tänkt lämna in sin väska också har de satt upp ett sådant där band som visar hur kön går.
Vi går till vänster om snöret så att vi kommer fram till disken som är bemannad tänkte jag. Då stod det tre personer där i SAS-uniform och vaktade vilken sida av repet man gick. Jag blev snabbt stoppad från att gå till vänster till den bemannade disken och blev hänvisad till höger om repet till självscanningsdisken.
Framför mig stod förstås en tant som tyckte att scanning var en utmaning. De tre repvakterna stod borta vid sin vaktposition och tittade på tanten som inte klarade av att följa instruktioner. Till slut lämnade en av repvakterna sin vaktpost för att komma och styra upp scanningskaoset.
Men det var ju en självscanningskassa så ni ska inte tro att han hjälpte tanten att scanna. Nej, han bara stod där och gav henne scanningsinstruktioner om hur hon skulle hålla scannern. 20 cm från lappen ska det vara förstår ni.
Det var förstås inte så att han var ohjälpsam. Han gjorde ju henne en tjänst. För nästa gång hon ska flyga måste hon ju scanna sin väska själv igen. Hon måste ju lära sig någon gång. Det var nog därför han inte hjälpte henne.
Själv scannade jag min väska på nolltid. Tro det, jag hade ju stått i en evighet och betraktat hur tanten gjorde alla fel man kunde tänkas göra. Det enda sättet som fanns kvar att prova var rätt sätt. 20 cm från lappen och tryck på knappen.
Det svåra var att gå på rätt sida om repet där i början, men där stod det ju tre personer och hängde och hjälpte en så att man inte gick och besvärade någon personal i en bemannad kassa.