Det är klart att hon är gullig ibland. Men mest bara när det passar henne.
Hon ska ha, ha, ha men hon ger inte så mycket tillbaka. Man får typ bara ömhetsbetygelser när det passar henne. Och det är mest bara när hon fått som hon vill.
Ränner ute på nätterna och berättar inte vilken tid hon har tänkt komma hem.
Ibland så gastar och tjatar hon att hon vill ha mat men sen när man serverar den vägrar hon äta. För att hon inte tycker att det är gott.
Ibland däremot när man ska jobba då kan hon dock komma och sätta sig och vill umgås. Utan att ta någon som helst hänsyn till att man inte har tid.
Det jag stör mig på nästan mest är när hon favoriserar maken. Vilket är nästan jämt nu för tiden. Han ville egentligen inte ens ha henne.
Innan vi skaffade henne pratade vi ofta om det. “Jag ska inte ha nån” sa han. Jag tycker inte att man kan göra så i ett äktenskap. Om det är viktigt för den ena måste kanske den andra kompromissa och skaffa fastän man inte vill. Så det blev förstås som jag ville till slut och vi skaffade en.
Å nu är maken nästan lite mjäkig ibland. Hon har helt lindat honom runt lillfingret. När vi ska planera semestrar tex så ska maken alltid göra det runt henne och hennes behov. Jag ba “sluta nu svamla, grannen har ju sagt att hon gärna sköter”.
Här har ni en bild på henne. När hon sitter och ger mig the evil eye. Kattfan.
