Det är kul när ens barn börjar prata lite mer. Då kan de berätta saker. De kan till exempel berätta vad som har hänt på dagis.
Gullefjunet pratar ganska mycket numer. Hon berättar saker. Jag är dock inte helt säker på om vi får reda på vad som har hänt på dagis.
Gullefjunet: Idag fick A näsblod.
Jag: Fick han? Vad hände då? Ramlade han?
Gullefjunet: Jo. Och jag. Jag fick också näsblod.
Jag: Blödde du också näsblod? Ramlade du också?
Gullefjunet: Jo jag ramlade. Då satt jag inne med G och grät.
Jag: Blödde du näsblod då?
Gullefjunet: Nä inte näsblod. Jag bara grät.
Jag: Men det gick väl över efter en stund. Gick ni ut igen sen?
Gullefjunet: Jo, då fick A näsblod. Och H.
Jag: H också? Åkte de samma pulka?
Gullefjunet: Jo, de gjorde dom. Jag fick också näsblod.
Jag: Fick du det eller inte? Blödde du näsblod?
Gullefjunet: Nä inte näsblod. Bara A. Och H.
Jag: Ok, A och H blödde näsblod, men inte du.
Gullefjunet: Och V. Och V. Och H. Och M fick näsblod.
Jag: Jag ger upp. Alla blödde alltså näsblod.
Hahaha, herregud vad jag skrattade åt det här! Tänk när min lilla skrutt börjar prata..
Det enda man är intresserad av är att få reda på om HON har haft näsblod och istället får man en upprabbling av varenda unge på hela avdelningen!