Dagar när det är jobb/dagis brukar vi få bända gullefjunet ur sängen. Då heter det “jag ska bara sova en stund till”.
Igår morse när alla hade sovit skitdåligt låg resten av familjen kvar i sängen och återhämtade sig efter sjuknatten medan jag kravlade mig till jobbet.
Redan igår kväll när hon fortfarande hade feber bestämde vi att hon skulle vara hemma idag också. Maken har möten han inte kan ställa in så idag är det min tur att vabba.
Tio i sju vaknade vi och konstaterade fortsatt hosta, minimalt med feber och att barnet ser mycket piggare ut än igår. Lite välling i sängen och sen trodde jag att vi skulle sova till minst åtta. Som hon vill göra alla mornar när vi måste upp.
Vet ni vad ungen säger då? Vid fem-tio över sju. “Mamma får jag stiga upp nu?”.
Svar nej!
Men ni ser ju hur det gick. Eftersom jag skriver detta strax efter åtta…