Bärplockarmisären

Varje dag läser man i tidningarna om bärplockarmisären. I Glommersträsk sitter det 11 ukrainare i ishallens omklädningsrum och väntar på att bären ska mogna till exempel. I Stockholm strömmar bärplockare till Bulgariens ambassad och vill hem.

Nu ska jag inte påstå att jag har läst ALLT om bärplockarmisären. Men jag har lite svårt att få grepp i vad misären går ut på och vems fel det är. Är misären att det finns för lite blåbär och är det Sverige och svenskarnas fel för att vi inte har tillräckligt med blåbär? Eller är misären att bärplockarna bor gratis på tältsängar i en ishall? Eller är det Glommersträsk i sig som är misären? Om det är det sistnämnda så förstår jag. Men om någon av ukrainarna hade ringt mig och frågat hade jag kunnat berätta att de är LITE tidiga om de har tänkt plocka blåbär här uppe i Norrland. Och om någon av bulgarerna hade ringt skulle jag ha kunnat berätta att Stockholm inte är blåbärsplockarland.

Det är ju självklart att det är synd om dessa människor som blivit lurade att betala 5000 spänn för att åka till Sverige och plocka blåbär. Så in i helvete synd om dem. Plocka blåbär är så tråkigt så att om blåbärsplockning lades in i straffskalan för våldsbrott tror jag att folk skulle tänka sig för både två och tre gånger innan de misshandlade, våldtog eller mördade.

Men jag tycker ändå att rapporteringen över vad misären är borde vara lite tydligare. Blir ukrainarnas och bulgarernas fattigdom mer misär-aktig för att de sitter i Sverige och väntar på blåbär än om de suttit kvar i sitt hemland utan blåbär? Varför bryr sig svenskarna bara om deras fattigdom om de kommer hit och inte får en ordentlig vattenklosett att göra sina behov på?

Låt oss också vara realistiska med vad fattigdom berövar människor. Mat, drägligt boende, kläder osv ja. Men inte intelligens. Så om vi är lite ärliga här så kan vi ju konstatera att det inte är Ukrainas och Bulgariens intelligensreserv som låtit sig luras att betala en förmögenhet för att sitta i svenska skogar och vänta på bär.

Nog om det. I vår blåbärsskog är det i alla fall ingen misär. Inte så länge det är morfar som plockar blåbären och jag kan ägna mig till att fotografera.