Nu när maken sitter i soffan med två gipsade armar och ingenting vettigt kan göra som någon annan sorts macho man så går jag all-in på husmoderligheten. Ja förutom att vi äter middag hos morsan och farsan var och varannan dag förstås. Men förutom det.
Just nu har jag en limpa på jäsning. Den har jäst, mjölk, mjöl, salt och socker i sig. Behöver ni receptet på det tycker jag att ni kan lägga ner projektet med en gång.
Jag skämtar inte alltså. Bara för att jag inte kan laga mat betyder det inte att jag inte kan baka. Här är en bild.
Det här är inte bara en limpa på jäsning. Den står dessutom och jäser ovanpå en rödochvitrutig duk. Som har en genomskinlig VAXDUK ovanpå. Som man kan torka bort barnmat från i ett nafs. Det ni. Nu tror jag att ni är lite mindre malliga över att ni är bättre än mig på att laga mat.
Till bakningen tittar jag på Allsång på Skansen för att skapa den rätta stämningen. Ja eller mer lyssnar då alltså eftersom jag bakar och bloggar samtidigt. Multi-tasking ni vet.
Jag brukar inte titta på Allsång på Skansen så ofta. Men bara för att jag brukar glömma bort när det är. Jag är nämligen ingen underhållningssnobb. Jag gillar sånt som är folkligt och svenskt. Men nu när jag faktiskt tittar måste jag erkänna att jag gillade Allsång på Skansen mer när jag bodde i London och inte kunde se det, utan bara läste om det i Aftonbladet och Expressen och drömde om att kunna se det.
När jag bodde i London och läste på nätet att Carola hade ryckt upp en blomplanta ur en kruka och kastat den i knät på en tjej i publiken så letade jag omedelbart upp klippet på nätet. Sen satt jag och tittade på det flera gånger och hade en oerhörd längtan att flytta hem till Sverige och titta på Allsång på Skansen. Eller ännu hellre vara där på plats och uppleva live när historia skrivs.
Här är klippet förresten. Det tål att ses om och om igen. Som en bonus är det bara 29 sekunder långt.
Men just nu sitter jag här och retar mig på att Måns springer omkring och sticker mikrofonen under näsan på folk som inte kan sjunga. Kan man inte få lyssna på Sten och Stanley sjunga Jag vill vara din, Margareta utan att någon pensionär eller snorunge ska bröla i micken? Är det verkligen för mycket begärt?!