På bloggsök.se finns det idag 68 nya inlägg som handlar om att grilla. Totalt alla dagar ever finns det 68245 inlägg. Alltså borde ni ha så att det räcker om ni vill läsa om grillning, utan att jag berättar om vår grillning ikväll.
Om det börjar brinna eller om maken gör något annat värt att rapportera återkommer jag naturligtvis.
Jag är lika förvånad som er. Börjar ni vara less på det här med rean? Då kan ni tänka er hur det känns för mig.
Fick ett nytt email från kundtjänst igår.
“Tack för ditt mail. Det verkar något besynnerligt att det inte visas för dig men för mig, med samma läsare och version. Prova att skapa en helt ny kampanj och se ifall det ändrar något i frågan. Återkom till oss om det kvarstår. “
De stängde alltså ärendet utan att lösa det och överlämnade allt i mina egna kompetenta händer. Jag orkade i alla fall inte göra om allting från början sent på eftermiddagen igår. Det var dax för fredagsmys.
Så nu satte jag mig ner för att göra om allting från början. Då helt plötsligt var det rea i butiken! Det har det ju i och för sig varit ett tag, men ingen har kunnat se det eftersom kategorierna visade de ordinarie priserna. Men nu syns rean i butiken.
Kolla här vilka fynd. Jag går ut i solskenet så länge och funderar ut något vardagligt som jag kan berätta för er senare idag.
Jag har gett maken kaffe på sängen imorse.
Maken: Tack. Tystnad. Hur många sockerbitar är det i?
Jag: Två. Är det nått fel? Du har ju inte ens smakat än.
Maken: Jag brukar dricka ur den blå koppen.
Jag: Jo jag vet. Men idag är det två sockerbitar i den röda koppen och en i den blå. Jag kanske också vill dricka ur den blå koppen någon gång, jag tycker OCKSÅ att den är finast.
Maken: Finns det nått kaffe kvar i kannan?
Jag: Nej jag hällde upp allt. Du har fått två tredjedelar och jag en tredjedel.
Maken: Det är inte riktigt två tredjedelar…
Jag: Whatever…
Maken: Du rubbar min morgonrutin när du stiger upp först och kokar kaffe…
Jag har ju svikit er litegrann med vardagsveckan. Ställt in både promenaden och Dagens Outfit. Ni måste känna er besvikna och lurade. Jag kompenserar med ett foto på vår middagstallrik, italienska korvar & potatis, komplett med ett recept på Pizzasallad.
Till salladen
Till salladsåsen
Även till såsen kan alla mängdmått bytas ut med ordet lagom.
Strimla vitkålen fint. Eller grovt om du föredrar det. Koka upp ingredienserna till salladsåsen. Blanda i kålen och låt det svalna. En del recept säger att såsen ska svalna innan man häller den på kålen. Men det blir godare om man häller på direkt. Tycker jag alltså, ni gör som ni vill.
Skala, skölj och hacka/riv de andra ingredienserna och blanda i. Låt stå i kylskåp i några timmar innan servering. Salladen håller sig minst en vecka i kylen. Ät helst upp den innan den blir gammal, för om man måste kasta den så brukar soppåsen läcka och och då får man extrastäda.
Jag e-mailar fortfarande med butiksleverantörens kundtjänst. Det går sådär.
Kundtjänsten
Det ser ut som att webbläsaren du använder inte laddar in koden som den ska. Vilken webbläsare är det du använder? Vet du i såna fall vilken version det är av webbläsaren? Testa gärna att besöka din butik i webbläsaren Google Chrome och se om du får ett annat resultat. Den hittar du här: https://www.google.com/chrome?hl=sv
Jag
Jag använder Google Chrome. Senaste versionen. Jag har också senaste versionen av Firefox och Explorer. Det ser likadant ut i alla webbläsarna. Så enkelt var det alltså inte. Det är kanske något fel hos er, inte hos mig?
Vi bor i en liten by utanför stan, där alla känner alla, eller i alla fall vet vem alla är.
Sen jag började blogga regelbundet så händer det allt oftare att folk som jag känner eller är bekant med kommer fram på stan eller byn och frågar hur mamma eller maken mår. Jag tror att för att jag nämner dem på bloggen känner folk att de törs fråga. Många är nog rädda för att fråga i vanliga fall, speciellt cancer har jag märkt att många människor är rädda att nämna eller fråga om. Vilket jag förstår, man vet ju aldrig hur den som är sjuk eller anhörig hanterar sjukdomen och om de tycker att det är ok att prata om det.
I alla fall tänkte jag att ni skulle få en liten hälso/sjukdomsrapport för er som gillar att läsa om sånt.
Mamma gjorde ju en ablation förra veckan för att försöka bota hennes förmaksflimmer. Ingreppet har ca 50% chans att lyckas. De första sex månaderna kan man fortsätta att ha flimmer utan att det betyder att ingreppet har misslyckats. Ni får hjälpa till och hålla tummarna.
Maken avslutade sin cellgiftsbehandling i juli förra året. Det här är ju jättelänge sen, hänger ni inte med vänner och bekanta? Han känner sig helt återställd nuförtiden och gjorde sin första kontrollröntgen i november som såg bra ut. Med den cancer han hade tar det fem år av kontroller innan man friskförklaras. Ni får hjälpa till och hålla tummarna.
Jag då? Jag hade ju magsjuka förra veckan. Är det någon som har frågat om det sen dess? Inte en käft… Jag mår bra nu. Bara så att ni vet.
Den här bloggen har varit kopplad till min butik. I menyn fanns det en knapp som det stod blogg på och när man klickade på den hamnade man här. Fast besökare i en barnklädesbutik som klickar på en blogg-knapp förväntar sig troligen att hamna på en sida där man hittar bilder på barnkläder och snuttegulliga små texter om plaggen och kanske något informativt råd om hur man botar blöjeksem.
Jag känner att den här bloggen inte riktigt uppfyller kraven på en butiksblogg längre. Den har inte tyngden och allvaret som man bör ha i en butiksblogg. Dessutom är den här bloggen lite för sanningsenlig. Den är helt enkelt inte tillräckligt barnbutiksanpassad. Man ska inte vara sanningsenlig eller skämta in business. Jag försökte ju göra detta till en normal butiksblogg i början, gjorde mitt bästa å så där. Brukade våld på min personlighet. Men det gick inte bra, så nu har jag separerat de två.
Nu hamnar ni inte längre här när ni klickar på blogg-knappen i butiken. Just nu hamnar ni ingenstans, knappen finns inte ens i butiken för tillfället (förhoppningsvis…). Men jag ska fixa det är tanken. Planen är att butiken ska ha en butiksanpassad blogg. Den kommer inte att vara läsvärd så ni behöver inte läsa den om ni inte vill. Om ni vill se bilder på barnkläder kommer smygreklamen att fortsätta dyka upp här när ni minst anar det så ni kan lika gärna hänga kvar här. Men om ni undrar om blöjeksem så ska jag försöka ordna något på butiksbloggen. När den är klar.
Tävlingarna då? Vart ska jag ha dem – här eller på butiksbloggen? Jag tror att vi fortsätter att köra dem här. Jag kan skicka email till mig själv och berätta att jag har en välbesökt, aktiv och varierad blogg som har många läsare inom min butiks målgrupp. Sen frågar jag mig själv om jag vill köra en tävling i samarbete med mig, eller om jag vill sponsra mig själv med några klädesplagg som jag recenserar på bloggen och erbjuda mig själv en länk till min butik.
Ni behöver inte oroa er, det blir business as usual på den här bloggen. Nu är vi inte längre begränsade av att bloggen är kopplad till butiken. Nu är detta bara en blogg som skrivs av någon som råkar driva en webbutik. Vi kan kanske tom unna oss lite större frihet i ämnesvalen på den här bloggen i framtiden. Och ni som bara vill titta på barnkläder slipper läsa allt annat utbildningsmaterial som finns mellan barnklädesinläggen och kan istället gå till den ämnesinriktade butiksbloggen. Som inte finns ännu.
Då blir alla lite lyckligare tror jag. Lycka, glädje och kärlek vill vi ju ha i livet, så då ordnar vi det. Men ni som upplever lycka av en riktig butiksblogg får vänta litegrann för sidan strular igen och kundtjänsten där min butik ligger suger (som ni vet) så jag orkar inte med dem just nu. 
Vi avslutar med ett bildcollage på barnkläder, ni hittar dem här.
Jag är inte helt nöjd med plattformen där butiken ligger. Den strular stup i kvarten. Förhoppningsvis märker aldrig ni det eftersom det är i administrationssidorna det strular.
Jag skickade ett email till deras support och förklarade att jag lagt upp en rea och när man tittade på produktsidan så ser man både det ordinarie och det nedsatta priset, men på kategorisidan ser man bara det ordinarie priset. Vilket ger intrycket av att det inte alls är rea. Så vill jag inte ha det.
Ni vet när man jobbar på ett företag som har en IT-avdelning, eller om man ringer sin internetleverantör, och man ringer dem för att säga att man har nått fel på datorn? Då svarar de alltid “har du startat om datorn?”. Lösningen på allt. Som om man var nått sorts pucko som inte redan testat detta 7 gånger innan man ringer.
Så gör dom hos min butiksleverantör. Jag fick ett svar tillbaka där de svarade “du har förmodligen ett cache-problem. Testa gärna att tömma din cache och se om det ser rätt ut för dig sen. Så här gör du det”. Jag har inget cache-problem! Jag hade sparat, och sparat om och sparat om och tömt cachet och startat om datorn och provat alla andra browsers och att gå in på en annan dator INNAN jag emailade dem.
Sen skrev de så här “När jag besöker den kategorin i din butik så ser jag rea- och ordinariepris. Jag bifogar en bild på hur det ser ut för mig.”
NU ja! Efter ni har fixat problemet. Tror dom inte att jag fattar att de fixade problemet först? Att han svarar i e-mailet att det aldrig var något fel för att det ser rätt ut för honom irriterar mig. Det var fel innan jag e-mailade och nu är det rätt. Jag har inte gjort något däremellan (jag har inte tömt det tomma cache-minnet) så alltså har de gjort något för att fixa det hela.
Fast nu har jag lagt till fler rea-produkter och nu har jag samma fel igen. Medan jag går in och tömmer cache-minnet innan jag ringer supporten kan ni ju gå hit och kolla vad jag menar.
Det blir ingen Dagens Outfit idag förresten. Jag känner mig inte inspirerad. Kanske imorgon. Jag hittar på något annat vardagligt till vardagsveckan istället.
när Sverige sjöng och dansade och vann.
Emelie fick en pojke, kika in och gratta!
Har ni märkt att det har hänt grejer på bloggen idag? På bloggens Facebook också. Imorgon förklarar jag varför.
Imorgon är det Dagens Outfit också. Jag kanske skippar det och tar en promenad istället om vädret är bra. Då kan jag i och för sig göra en Dagens Promenad-outfit. Vi får se, jag är obestämd.
Vi börjar i köket. Här hänger det ett tygstycke i fönstret. Det ska bli gardiner och jag köpte tyget i januari. Men tro nu inte att jag är den sortens person som aldrig avslutar projekt. Jag har redan sytt gardinerna en gång. Eftersom vinflaskorna är helt huller om buller tyckte jag inte att det spelade så stor roll vad som var upp och ner. Men om ni klickar på bilden ser ni att det står VINO, och vinot hade hamnat fel väg. Man kan inte ha vino uppåner så jag tog ner gardinerna och sprättade upp alltihop igen. Sen kom jag inte längre. Sen fick jag solen i ögonen när jag åt frukost, så då kastade jag tygstycket över stången. Snart ska det bli gardiner av det igen. Kanske i helgen.
Ni ser inte fel. Det hänger en barnsängsmobil i taket i vårt kök. Varför inte liksom, det satt en krok där.
På vår diskbänk har vi alltid ett tomt mjölkpaket stående som vi kastar skräp i. Då kan man kasta småskräp där medan man lagar mat för då slipper man öppna dörren under diskbänken till den riktiga soppåsen 20 gånger under matlagningen. Livskvaliteten ökar när man inte behöver öppna dörren till soporna lika många gånger, speciellt om man har barnsäkrade skåp. Men ett tomt mjölkpaket är ju inte så snyggt. Så jag köpte en burk och ställde ner paketet i det.
Förra sommaren cirkulerade det ett varningsmeddelande på Facebook som varnade för en indier som körde omkring i en vit Volvo i Piteåtrakten och sålde elefanter. Det framgick inte riktigt på Facebook vad den elefantförsäljande indiern hade gjort för att förtjäna en VARNING på fejjan med stora bokstäver. Kanske var det så att pengarna från försäljningen inte gick till vattenprojekt i Indien som han sa. När indiern kom till oss så tyckte jag att han hade blivit orättvist behandlad på fejjan när folk varnade för honom som om han var värsta pedofilen när han egentligen bara sålde elefanter för en hundring. Som kanske inte gick till vattenprojekt, men det gör ju pengarna inte om jag köper en elefant i en butik heller. Så jag köpte en elefant. Den står på fönsterbrädan i vardagsrummet. Betarna ligger i säkert förvar i en låda.
Nu kommer vi till dörrhantaget till skattkammaren. Det pekar uppåt. Det hänger också ett trähjärta på handtaget som varningsbjällra utifall att någon kort person skulle hämta en pall.
Inne i skattkammaren har det exploderat en bomb. Det är nog det som gör skattkammaren så intressant för de som inte får vara där inne. Vi tar bara en snabbtitt och sen stänger vi dörren igen.
Nu går vi in i sovrummet. Här hänger det en hylla. Den är rak säger maken. Min pappa säger också att den är rak för han var också inblandad. Bollen säger något annat. Tydligen är hyllan felkonstruerad.
Känns det som att ni har varit hemma hos oss nu?
Promenaden är inställd. Jag har varit ut på balkongen och förutom regnet är det dessutom svinkallt. Kolla kartan själva får ni se vilken breddgrad Piteå ligger på, det finns fortfarande snöhögar kvar.
Det är faktiskt en vardagsvecka och i min vardag är det vanligt att saker som promenader blir inställda.
Vi gör något annat istället. Vill ni gå på husesyn i vår lägenhet? Det gör vi, jag återkommer.
Idag ska jag alltså promenera enligt planen. Men om ni kollar i planen så är det också meningen att det skall vara en härlig promenad. Nu är det faktiskt så att det regnar. Så jag avvaktar.
Om jag hade några regnkläder i butiken skulle jag länka er dit nu, men det har jag inte så vi kör på en varm tröja istället.
Den är ekologisk och just nu är den på rea och kostar 249 kr istället för 299 kr. Så fort supporten hos leverantören av butiksplattformen behagar svara och hjälpa mig med det senaste felmeddelandet ska jag berätta mer saker om reor för er.
Emelie som gästbloggade om förlossningsrädsla ni vet? Jag såg just på hennes blogg att hennes vatten gick inatt, hon är i vecka 38. Om ni kikar in på hennes blogg lite senare får ni säkert veta hur det gick. Just nu är hon nog lite för upptagen för att uppdatera bloggen.
Ni som hänger med vet ju att det är tvättdag idag. Här kommer då tvätt-inlägget. Om det finns några manliga läsare här i bloggen (förutom min bror som jag tvingar att läsa och trevlige Grabben i bloggen bredvid, som jag inte tvingar för jag känner honom inte ens) bör ni vara extra uppmärksamma nu. För att lära er grundprinciperna om tvätt.
När man ska tvätta delar man upp tvätten i tre högar, i olika färger. För att det inte ska färga av sig.
Sen när man är klar så konstaterar man att den mörka högen är lika stor som de andra två tillsammans (kameran förvillar ovan). Så då plockar man de plaggen in mittemellan högen som man bedömer att det finns en risk att de färgar och kastar dem i den mörka högen. Resten kastar man i den vita högen. Sen håller man tummarna att ens färgnings-risk-bedömning är korrekt. Det brukar alltid gå bra.
Nu har man kortat ner tvättiden med en tredjedel. Moderna tvättmaskiner tar ju en evighet, vår tar drygt två timmar att bli klar. Om man kör tre maskiner på raken tar det ju en hel arbetsdag. Om man bodde i en lägenhet med tvättstuga där man måste boka tid, och reglerna sa att man bara får boka en maskin i taget, skulle man ju vara tvungen att gå till chefen och säga att man måste gå ner i arbetstid till 80% för att man måste hinna tvätta.
En gång när jag och maken nyss hade flyttat ihop så misslyckades min riskbedömning. Jag hade ett urgammalt grönt roddarlinne som jag tyckte kunde åka i den vita högen. Jag var bombis på att linnet hade tvättats i den vita högen förut. Sen betrodde jag maken med att stoppa tvätten i maskinen och starta den.
När tvätten kom ut var allting grönt. En mycket otrevlig grön nyans. I TVÅ dagar efter händelsen gick jag omkring och grämde mig. Litegrann över att alla våra vita kläder var gröna. Men mest över att det var mitt eget fel och inte makens.
Sen kom jag på en sak och frågade maken vilket gradantal han hade kört maskinen på. ”Det vanliga” svarade han. Detta svar föranledde omedelbart följdfrågan vad ”det vanliga” gradantalet var och jag fick 60 till svar. SEXTIO! Det är väl inte den vanliga tvättemperaturen heller? Den vanliga är 40 (om man inte är Amerikan, då är den tydligen 30).
Då kändes allt bra igen, för det var inte längre mitt fel, för linnet skulle inte ha färgat på 40 grader. Sen fick maken tvättmaskinsförbud.
Detta hände för drygt tio år sen, men för nått år sen (ibland är jag lite slow) kom jag på att maken kanske hade gjort med flit för att slippa tvätta. Så jag funderar faktiskt på om jag ska lätta litegrann på tvättmaskinsförbudet.
Nu är jag hemma igen. Nu ska ni få se vad som fanns i påsen.
Till vänster en flaska mjäll-schampo. Jag har inte mjäll men det är inte tack vare schampot, jag har bara inte mjäll. Men jag har fett hår och schampot är bra mot det också. Det berättade en frissa för mig och jag trodde på henne och köpte det, och hon talade sanning. Det kostar många pengar men är drygt och funkar faktiskt så det är värt det. Kvalitet kostar som ni vet. Ni hittar det hos en frissa i er närhet.
I mitten ACOs special care tvål. Det köper jag för att det är bra för känslig och lättirriterad hud. Det har jag inte heller men jag köper ändå tvålen.
Längst till höger en dusch gel. Den har jag aldrig köpt förut. Jag köpte den idag för att den stod nära den andra tvålen och bad om att bli köpt och för att den luktar som en dröm av gröna frukter & mynta. De två sistnämnda hittar ni på en rikstäckande kedjebutik i er närhet.
Allra längst till vänster står en burk oregano. Den köpte jag inte idag, den står bara där för att jag inte har orkat plocka bort den ännu sedan jag åt varma mackor till lunch igår.
Här sitter vi då och fikar. Den högra koppen med norrlandskaffe är min och den fancy designerkaffekoppen till vänster är makens.
Jag hade en sån där smart iPhone, men den var jag tvungen lämna tillbaka när jag slutade på jobbet, så nu har jag bara en simpel “gratis”-Nokia som knappt duger att prata i. Att ta foton och blogga från den går inte alls. Så jag drog med mig laptopen och systemkameran till stan. Bara för att ni ska få se kaffekoppen i realtid. Kom inte och säg att jag inte anstränger mig.
Innan fikat var vi på sångstund på Familjens Hus. Idag var det inte de vanliga Imse Vimse-sångerna utan helt andra sånger, jag kände inte igen en enda av dem. Jag upptäckte att barnsånger och dansbands-sånger måste vara skrivna från samma mall. En av låtarna idag hette ‘Jag spelar i ett babyband’. Med några små modifieringar i texten skulle låten ha platsat i Melodifestivalen. Åtminstone förr i tiden när Melodifestivalen i princip var ett förklätt Dansbands -SM.
Jag har shoppat också, här är påsen.
När jag kommer hem ska ni få se vad jag har köpt. Eftersom jag har släpat alla prylarna till stan skulle jag i och för sig lika gärna kunna visa nu. Men då blir det ju ingen cliffhanger, så ni får komma tillbaka senare.
Ni har ju tvätt-inlägget att se fram emot senare också. Har ni tipsat och tagit med era kompisar förresten?
Tvättmaskinen är igång, det är ju tvättdag idag i Temaveckan. Det kommer ett informativt inlägg om detta senare idag.
Jag sitter här och funderar på om jag ska åka in till stan idag och dricka en kopp kaffe? Göra ett bonusinlägg alltså. Det är oklart om ni kommer tillbaka dag efter dag för att läsa om min vardag eller om ni är här för att vara med i tävlingen. Jag misstänker dock att en av mina konkurrenter kommer hit varje dag för att läsa er feedback och få veta hur man kan förbättra sin webbutik. Jag får distinkt den känslan av butikens egna blogg. Så när ni tävlar så hjälper ni inte bara mig utan även andra, ta chansen att vara med och tycka till om ni inte redan gjort det.
Tänkte i alla fall att jag kunde dricka kaffe för säkerhets skull och visa ett foto på koppen, utifall att det är det ni väntar på.
Det jag egentligen kom in här för att berätta är att vissa av kläderna i butiken levereras i fina present-askar. Vissa av dessa har en liten fin häftad bok om kaniner i. Texten är tyvärr inte på svenska men små barn brukar ju inte bry sig så mycket om texten och vill helst titta och peka på bilder. Man kan hitta på en egen historia. Om ni inte har så bra fantasi kan jag hjälpa till. “Här hoppar kaninen” och “Här gömmer sig kaninen bakom ett träd”. Och så vidare.
Så här ser boken ut, och de plagg som denna bok följer med till är detta och detta.
Maken och jag har en debatt om modellera som ni kanske vet. Bara för att det är över ett dygn sedan den startade så betyder det inte att den är över än.
Jag har googlat. Det stavas modellera. Bör därför även uttalas modellera.
Fast nu får vi även kasta in mode-lera i ekvationen. Förutom mitt modellera och makens modell-lera. Kolla här – ni kommer att känna er MYCKET klokare efteråt.
Det har varit mer besök än vanligt i butiken idag från sökningar på Tutto Piccolo. Till slut började jag undra om det var någon orsak till detta. En snabb googling och det visade sig att Anitha Schulman hade lagt upp bilder på sin dotter i klänningar från Tutto Piccolo igår. Det tog inte länge innan genusdebatten var i full sving i kommentarsfältet på Anithas blogg.
Sedan jag startade butiken läser jag ganska många föräldrabloggar, vissa regelbundet men de flesta sporadiskt. Något som förbluffar mig är hur genusförespråkarna verkar tycka att det är ok att dra runt på andra människors, både kändisar och icke-kändisars, bloggar och kritisera bloggarens sätt att klä sina barn och utifrån det dra slutsatser om hur de uppfostrar barnen och vilka värderingar de ger sina barn. Kommentarstråden på Anithas blogg är långt ifrån det enda exemplet.
Personligen tror jag att genusneutralitetens roll i jämlikhetsfrågan är en smula överdriven. Men jag respekterar föräldrars rätt, om de tycker att genusfrågan är viktig, att få uppfostra sina barn efter sin övertygelse. Jag respekterar också deras rätt att förespråka och argumentera för sina åsikter och övertygelser på sina egna bloggar. Eller på bloggar där de har blivit inbjudna till debatt.
Jag tycker dock inte att ett foto på en klänning, dockvagn eller en rosa barnkammare är en inbjudan till debatt. Det verkar inte heller som att en pojke som är ”pojkigt” klädd eller leker med grabbleksaker provocerar genusdebattörerna lika mycket som ”flickiga” kläder och leksaker, man ser sällan någon bloggare bli ”attackerad” för att sonen är klädd i killkläder eller leker med bilar.
Den absoluta majoriteten av genus-debattörerna som ägnar sig åt att kritisera, ifrågasätta och idiotförklara andra bloggare i kommentarsfälten är kvinnor. De ger sig också nästan uteslutande på andra kvinnor/mammor. Man ser dem sällan eller aldrig flockas till manliga bloggar för att spy galla över hur pappans son eller dotter är klädd eller vilka leksaker de leker med.
HUR främjar man jämlikhetsfrågan genom att ägna sig åt TYPISKT KVINNLIGT beteende att kritisera andra kvinnor? Vad sänder man för signaler till sina barn om man först klär dem könsneutralt för att främja jämlikhet, och sen sätter sig mamma framför datorn för att leta upp någon bloggare som hon kan kritisera/mobba/attackera? Ofta anonymt.
Jag tror att det är viktigare vad man är för förebild för sina barn, än vilka kläder man väljer att klä dem i.
Här hemma kör jag vi stenhårt med jämlikhetsfrågorna. Maken lagar mat, diskar och hjälper till att städa och jag lagar datorer, tv-apparater och spelar på Stryktipset. Maken har dock tvättmaskinsförbud och jag befattar mig helst inte med sopor. Någon måtta får det vara – jag tycker att det är viktigt att flickebarnet får lära sig att män och kvinnor är jämlika, men det är inte samma sak som lika.
Idag är det ju städdag. Det tog evigheter att städa för jag kom på en massa andra grejor som jag var tvungen att ta paus för att göra. Vilka grejer är det då viktigt att man har när man ska städa?
Skräp är en bra start. Observera att vi bor i en hyrd lägenhet och det är inte jag som har valt mattan. Men den har onekligen sina fördelar, skräpet flyter in litegrann och syns inte så bra.
Dammsugare. Vår heter Henry och är en riktig trotjänare. Vi har haft honom i sju år och har bara bytt dammsugarpåse 6 gånger. Det vet jag inte för att jag för en dammsugarpåse-journal, utan för att det är fyra påsar kvar i 10-packet (eventuellt kan det vara så att vi har hunnit köpa ett nytt tiopack och jag har glömt det men låt oss nu inte hänga upp oss på det). Om någon har tänkt antyda att det betyder att vi aldrig dammsuger vill jag mota den teorin i grind med en gång – mängden skräp blir densamma oavsett hur ofta man dammsuger. Enda skillnaden är hur länge den ligger på golvet innan den hamnar i dammsugarpåsen.
Handskar så att man inte får smuts på händerna.
Såpa, en annan flaska för toaletten, en tredje för handfatet, någon speciell flaska för dammtorkningen och kanske lite fönsterputs om man vill slå till med en storstädning.
Det viktigaste hjälpmedlet av allt när man städar är dock maken. Egentligen behöver man inte alla de andra sakerna, inte ens dammsugaren. Man kan ju ge honom en sop. Det behöver inte ens vara en make – sambo eller live-out pojkvän går också bra. Har ni inget av detta så blir det stilpoäng om ni lyckas få en ”tillfällig förbindelse” att dammsuga innan han kilar hem.
Det där med städning var ju inte så kul. Varken för mig, eller för er att läsa om. Imorgon är det tvätt på Vardagsschemat. Jag ska bättra mig till dess. Jag kanske tar tillfället i akt att berätta om hur det gick till när maken fick tvättmaskinsförbud i flera år.
Eller rosybrown. Vad tycker ni om den nya färgen? Bättre eller sämre än den gamla?
Imorgon är den kanske en helt ny färg igen, nu när jag har lärt mig hur man gör. Jag kanske lär mig andra nya saker också framöver. Men vi får skynda långsamt, att vara inne och meka i koderna är nervöst. Jag är nästan paralyserad av skräck när jag gör det.
Tack för alla kommentarer till tävlingen. Jag har avsiktligen avstått från att svara på kommentarer, jag gör det senare här på bloggen. Men ni kanske märker små förändringar i butiken under tävlingens gång. Om ni är uppmärksamma. Nytillkomna läsare hittar tävlingen här.
Nu ska jag återgå till städningen och jag har inte en susning om hur jag ska få ihop ett blogg-inlägg om den. Vad vill ni veta om min städning liksom? Förmodligen ingenting.
Jag tappade aldrig bort svenskan medan jag bodde i England. Eftersom maken också är svensk och jag alltid hade mycket kontakt med svenskar genom jobbet medan jag bodde i England är jag fortfarande halvt kompetent på svenska.
Men vissa fraser och meningar låter helt enkelt mycket bättre på engelska. Man får sagt det som ska sägas på ett mycket effektivare sätt. Men när man har bott utomlands får man inte hålla på och kasta in engelska i svenska språket hur som helst. Då är man töntig. Eller så tror folk att man tror att man är nått. I Sverige får man minsann inte gå runt och tro att man är nått. Jag då, jag tror ju inte grejer, jag VET grejer. Eftersom ‘nått’ är ospecificerat kan man faktiskt gå runt och tro att man är ‘nått’ utan att förklara vad ‘nått’ är.
I alla fall, folk som har bott i Sverige hela sitt liv kan använda engelska när och hur de vill. Men har man bott utomlands får man inte göra det, det är mot lagen. Lagen är mest känd som SwEnglish-lagen och instiftades efter Dolph Lundgren och Victoria Silversteds grova brott mot Svenska Språket.
Bara så att ni vet så bryter jag mot SwEnglish-lagen då och då.
