Author: Vic

Sverige-England i fotboll

Det var roligare att titta på när Sverige och England spelade fotboll när vi bodde i London. Först och främst gick man ju på puben. Det i sig självt är kul för där har de öl. Sen var det extra kul att ha på sig sin tre kronor t-shirt på fotbollsdagar, den är så mycket snyggare än de engelska fotbollströjorna. Också fick man oftast vara ensam om att ha en snygg t-shirt. Det är så trist att vara som alla andra.

I den andan brukade jag också tycka att det var höjden av humor att ensam ställa mig upp mitt i puben och vråla ut min glädje om Sverige gjorde mål. Maken brukade sitta och skämmas, och det var ju bara bra för om någon hade upptäckt att han var svensk skulle han ju ha kunnat bli nedslagen. Men om man är tjej är det lugnt.

Det känns inte alls som samma sak att leta fram den där t-shirten och dra på sig den framför tvn i en lägenhet i Norrbotten. Inte ens om jag köpte folkis tror jag att stämningen skulle infinna sig. Tur att Fejjan finns, då kan jag i alla fall mobba min engelska vänner där om vi gör mål. Om England gör mål då går jag offline.

I kväll ska jag komma ihåg att kolla om backarna sköter sig och håller i stolparna.

Värsta Guantanamo Bay förhöret

Om man har varit på Dollarstore och köpt en (två) baljor då utsätts man för rena rama Guantanamo Bay förhöret när man kommer hem.

Morsan: Har du köpt baljor?

Jag: Ja.

Morsan: Vad ska du ha dem till?

Några timmar senare.

Maken: Vad ska den röda baljan vara till? (när han frågar det menar han den rosa som han just har påträffat i badrummet, den röda har han vid frågetillfället inte upptäckt ännu).

Jag gör som krigsfångar. Jag svarar bara med namn och nummer. Men för er kan jag berätta vad jag ska ha baljorna till. För ni frågar inte så mycket så då känns det roligare att dela med sig av informationen. Överraska med sånt som inte är efterfrågat liksom.

Den lilla baljan kostade 10 kr och den stora 20. Eller 20 och 30, jag minns inte så noga. När jag stod där på affären kände jag inte att jag behövde en skriftlig detaljplan över hur jag ska använda dem för att köpa baljorna.

Jag hade en vag plan om att jag skulle använda den stora baljan till att ställa under hängblommorna på balkongen när jag vattnar så att inte grannen under får vatten och blomjord i huvudet. Men jag har inte skrivit på baljan med tusch ännu vad den skall användas till så den kanske får något helt annat användningsområde.

Jag köpte en blå 2-litersbunke för 20 kr också men den har varken morsan eller maken upptäckt ännu. Den ska jag vispa plättsmet i. Någon gång ska jag kanske blanda en omelett i den också. Vid speciella tillfällen kanske jag till och med kommer att göra vispgrädde i den.

Idag har jag varit på vårdcentralen med två mjukdjur

När det gäller cancer har maken en fantastisk I-will-beat-the-bastard attityd. Om en förkylnings- eller magsjukebasillusk utmanar honom eller dottern är han besegrad redan vid ‘En Garde!’.

Vi sitter i ett rum på vårdcentralen och väntar på BVC-sköterskan. Gumman och jag är sådär lagom kletiga eftersom hon kräktes i bilen på vägen in.

Jag: Vad har du i den där påsen?

Maken: Stefan och Ugglis. Maken halar upp en nallebjörn och en uggla på britsen där jag sitter med gumman.

Jag: Varför har du med DEM?

Maken: Jag tog med dem utifall att hon skulle bli ledsen och vilja ha dem.

Jag: Stoppa ner dem i påsen igen! Sköterskan kan ju tro att vi har tänkt sova över… (muttrande för mig själv) Stefan tillhör inte ens favoriterna, man skulle kunna tro att Ugglis var till henne och Stefan till dig! Dessutom har jag nog med tvätt utan att du drar in mjukdjuren i det här…

Idag luktar jag kräk

utifall att ni undrar hur jag doftar idag. Känns onödigt att byta nu, jag tror nämligen inte att det är över än. Även alla tre mattorna i mormor & morfars vardagsrum luktar kräk. Men med den sista mattan får mormor skylla sig själv. Jag hade faktiskt sagt att flickebarnet ska dricka ofta och lite. Så om man ger henne ett helt glas cola på en gång får man räkna med att det kommer upp igen.

Här sitter jag och luktar bajs

Jag trodde att gumman var frisk nu eftersom hon varit pigg hela dagen och inte haft någon feber. Men jag hade nog felbedömt läget. Jag fick just lov att stoppa alla sängkläder i från spjälsängen i tvättmaskinen och har bäddat ner gullet i vår säng istället. Men hon är som sagt pigg. Sist jag tittade in hade hon möblerat om våra hyllor och radat upp våra väckarklockor på sänggaveln.

Jag satt nyss och undrade varför det fortfarande luktar bajs trots att jag kastat ut soporna. Men jag kom på det. Jag har bajs på tröjan. Men jag har just stoppat om henne igen och det verkar lite lugnare där inne så det sista jag vill är att gå in i sovrummet så att hon ska komma på att hon vill stiga upp igen. Så jag sitter här och stinker en stund till. Min dotters bajs luktar rosenknoppar i alla fall så det gör ingenting.

Hålla stolpen

Idag har det varit fullt med folk som har tittat in här på bloggen och letat efter Mikael Lustig och/eller hans flickvän (eftersom de båda finns med här på bloggen sedan Kidkit gjorde ett samarbete med Behindeveryman). Jag antar att de vill veta saker om att hålla stolpar. Jag kan tyvärr inte hjälpa till på den punkten. Jag hade ingen som helst aning förrän idag att det är meningen att en av backarna i fotboll ska stå och krama stolpen.

Jag kan slå vad om att massor med människor som lägger upp bilder på Twitter på sig själva när de håller i en stolpe, precis som jag, inte hade en aning om det heller. Många av stolphållarna på Hållenstolpe ser inte direkt ut att veta vad de sysslar med. När jag tittar på bilderna skulle jag kunna peka ut många som garanterat om de hamnade i skottgluggen för en fotboll i sista sekund skulle skrika “iiiiiiiieeee” och vända röven till i ett försök att komma undan.

Jag har tyvärr inget foto när jag, eller någon annan, håller i en stolpe så ni får hålla till godo med ett foto av en smörgåstårta istället. Långsökt? Ser du inte kopplingen mellan en stolpe och en smörgåstårta? Är du riktigt säker på att du har tänkt efter ordentligt?

Jag har förtydligat medicinskåpet

I natt har jag sovit lite drygt en timme. Först hade jag en 40-gradig liten kamin liggandes på magen i form av dottern. Förutom att det blev lite varmt för mig så tyckte jag inte heller att det var så bra när hon hade feber att hon låg och värmde upp sig ännu mer på min kroppsvärme. Så mm för mm lirkade jag ner henne på madrassen. Då började maken nysa, så då vaknade hon och klättrade upp igen. Så då fick jag vänta på att hon skulle somna igen och göra om hela proceduren. Nästa gång råkade det bli ett litet ryck på sista förflyttningen också var det helt kört.

Vi hade tagit medicin klockan elva så jag tyckte faktiskt att det var lite märkligt att febern inte gick ner alls. Men man ska ju bara ta medicinen var sjätte timme så vi kämpade på.

Vi lekte med Musse, Mimmi och Pluto. Vi drack vatten med isbitar i muggen. Vi drack vatten ur sugrör. Vi åt piggelin. Vi hade en brottningsmatch för att byta blöjan. Sen bar jag runt lillstackarn i lägenheten tjugo+ varv. Två gånger hann vi läsa pottboken. Vi lekte med apan och ugglan. Sen hämtade vi en laptop och tittade på YouTube i sängen. Jag föreslog olika vaggvisor och gumman föreslog saker som Babblarnas första sång och ösiga Världens bästa Karlsson. Tjugo över fyra somnade hon äntligen till Cornelius Vreeswijk. Då fick jag sova en stund.

Halv sex vaknade skrutten igen hysteriskt storgråtandes. Då hade det äntligen gått tillräckligt länge sedan förra medicineringen så att vi kunde ta alvedon igen. Maken hämtade den här gången också.

Återigen hände ingenting, febern gick inte ner trots medicinen.

Då ni, då råkade jag se vad det var för flaska som maken hade lämnat på köksbänken när han hämtade medicinen. Tavegyl. Det är en klåddämpande medicin. Den är inte alls febernedsättande. Jag önskar att jag kunde säga att jag reagerade med ett roat leende, men jag hade bara sovit en timme så det var flera mil till närmsta leende.

Nu har jag fått sova några timmar så nu är jag inte lika ilsken längre. Jag har också förtydligat medicinflaskorna litegrann.

Vad är vrålets roll i nysningen?

Vi är oense jag och maken.

Jag säger att man inte behöver skrika när man nyser: Jag gör inte det tex. Maken påstår att ljudet inte går att kontrollera.

När maken nyser låter det inte attjo. Det låter ATTJO typ som ett vrål som skallar mellan väggarna. Helt obefogat.

Jag vet att han är sjuk, det har han berättat, han behöver inte demonstrera med ljudvolymen på nysningarna.

Jag kan slå vad om att när han sitter på tex ett jobbmöte så kan han kontrollera vrål-biten av nysningen. Men här hemma försöker han väcka dottern och försäkra sig att även grannarna ska höra att han är sjuk.

Jag är litegrann som Florence Nightingale

Jag och maken har varit förkylda i flera dagar nu. Vi pratar om det olika mycket. Men i eftermiddags när mormor och morfar var barnvakter då blev det allvar. Mormor ringde och sa att stumpan var sjuk så jag åkte dit med sjukvårdsväskan.

39 graders feber uppmättes. Morfar var i upplösningstillstånd. Maken ringde för att få en rapport och när han hörde 39 frågade han om vi skulle åka till sjukhuset. Så jag gav en dos med alvedon och en piggelin. Sen gjorde vi en sjukhussäng på golvet i vardagsrummet och där låg jag och gumman i 45 minuter. Det är den längsta tid hon har legat tyst och stilla i vaket tillstånd sen hon föddes. Detta inkluderar spädbarnstiden när hon bara låg på rygg för då trummade benen hela tiden. Så hon mådde verkligen inte bra.

När den vilostunden var över var febern nere på 38 grader så nu är det fullt ös igen. På henne alltså. Maken ligger fortfarande och jämrar sig på soffan. Jag tror att han också ska få en piggelin efter middagen. Då blir nog allt bra igen.

Jag har förbättrats som sjuksköterska avsevärt sedan jag gick i skolan och praktiserade på sjukhuset och råkade mata ihjäl en gubbe. Jag blev satt till att mata en gubbe som bara spottade ut all maten hela tiden. Sen fick jag själv gå på lunch och när jag kom tillbaka låg han i medicin-förrådsrummet och var död. Sköterskorna sa att det hade varit “på gång” ett tag och inte var mitt fel, men jag har alltid undrat så nu för tiden matar jag aldrig patienter med något annat än piggelin.

Ungarna ska härdas

Här i Norrland där härdar vi ungarna redan från start. Idag har dagis varit på utflykt nere på stranden. Att det är 10 grader ute och har regnat non stop i tio dagar är ju inget hinder. Det är uppehåll idag. Inga instruktioner om att packa med badkläder dock. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder sas det när jag var liten. Jag minns att jag hatade det klämkäcka uttrycket.

På mig funkade inte den här “Norrlands-tekniken”, jag hatar kyla, regn och snöstorm lika mycket idag som då. När skolan börjar fråga efter frivilliga föräldrar att följa med och hjälpa till på utflykter då blir det maken som får anmäla sig. Stumpan verkar dock ha ärvt någon sorts friluftsgen av maken, för hon gillar att vara ute, och det är ju tur för henne.

Hönan är farlig och katten är snäll

Idag har vi varit på utflykt till Tväråfors. Det ligger baki tjotahejti. Min kusin bor där, helt frivilligt, hon säger att det inte alls är så långt dit.

På väg dit satt maken och sa saker som “Kolla vad vackert det är, kolla vad mycket skog (med glatt tonfall), kolla vilken fin väg”.

Och jag satt och sa saker som “Gud vad långt bort från civilisationen, kolla vad mycket skog (med ett förfärat tonfall), kolla vilken grusig och hålig väg, tror du verkligen den här vägen plogas på vintern”.

Väl framme så tittade vi på katter och höns och en tupp. Fastän den ena katten var stor som en liten hund var gullefjunet mycket bestämd när hon berättade att katten var snäll och jagade efter den. I hönshuset var det dock andra tongångar, där klängde hon sig fast runt min hals eftersom “tupp å höna farlig”. Fast egentligen var alla djuren snälla.

Nu är jag i alla fall två tomat- och en chiliplanta rikare så det blir kanske trädgårdsblogg här framöver. I fjol planterade jag 15 tomatplantor (ute, inte i växthus) och när sommaren var slut hade jag jättemånga kilo omogna tomater. Jag ska testa en annan teknik i år.

Fjunets tröja kan ni köpa i butiken. Utifall att ni undrar alltså.

 

Som en hockeymatch

Och hur skulle jag veta att Brasilien och Argentina skulle göra lika mycket mål som typ i en hockeymatch? Mitt Bomben-spel bombade totalt till följd av detta.

Till ära av mitt blogginlägg tidigare idag har maken har för övrigt återupptäckt Couplings och suttit och tittat på sina favoritklipp på YouTube i över en timme nu. Alla klipp han tittar på verkar involvera Steve och maken varvar småskratt med asgarv. Jag var tvungen att hjälpa honom att hitta klippet från middagsbjudningen genom att påminna honom om att klippet förmodligen dyker upp på sökorden ‘lesbian spanking inferno’.

Det är oresonligt av maken att säga nej till saker han inte förstår sig på

En gång när jag kom hem med en lampa sa maken ”Så ful, har du börjat köpa inredningsprylar utan mig helt plötsligt? Tänk om jag också skulle börja köpa lampor, tavlor och mattor utan att fråga dig vad du tyckte om dem först.”

Nu håller ni säkert med maken om att den är ful. Men den står faktiskt inte på sin rätta plats. Den ska egentligen stå i typ en öppen spis och vara tänd, då ser den helt annorlunda ut.

Jag har faktiskt aldrig sagt att maken inte får köpa inredningsprylar utan att fråga mig först. Det får han visst göra. Vi har ett stort badrum.

Risken att han skulle börja köpa inredningssaker är i det närmsta minimal. Han bryr sig liksom inte om sådant. Eller det är inte sant. Han orkar inte bry sig om att göra the research för att välja ut rätt matta/lampa/tavla. Han orkar inte ägna dagar och veckor till att kolla på nätet och/eller gå runt i 100 butiker i timmar (nu får ni tänka shopping i London alltså, här i Piteå är utbudet och tidsåtgången mindre) för att hitta RÄTT sak. Men han bryr sig på så sätt att sitt VETO det använder han!

När jag har ägnat evigheter åt att hitta den perfekta grejen till hemmet och redan i huvudet möblerat med den och sett att den passar perfekt med resten av inredningen, och säger till maken ”kom nu så åker vi och köper den där mattan/lampan/tavlan jag har hittat” då följer han med. Sen när vi kommer till affären. Då säger han alltför ofta ”nej, jag gillar den inte”. Vadå nej?! ”Jag tycker inte att den passar in” brukar han då säga. Ingen som helst hänsyn till all den tid och energi jag lagt ner på att lokalisera just den här saken, och att jag VET att den skulle passa perfekt.

Hur han nu kan komma med ett sådant påstående medan vi fortfarande är i affären? Maken har inte förmågan att visualisera hem en sak från affären och för sitt inre se hur den kommer att se ut i sin hemmamiljö. Det vet jag för han har i efterhand erkänt att den där lampan som han tyckte var så ful passade ganska bra inne i eldstaden när den var tänd.

I alla fall är jag en snäll hustru som respekterar att det är vårt gemensamma hem så det brukar sluta med att jag får göra om hela proceduren och leta reda på någon annan matta/lampa/tavla som maken ger sitt godkännande till.

Nu har jag hittat två knallröda kuddar som skulle passa superbra i vår vardagsrumssoffa. När jag berättade om dem för maken svarade han ”det låter som något som man skulle inreda en bordell med”. Ni hör ju. Han har inte ens sett dem än och har redan avskrivit dem.

Maken förstår sig inte på soffkuddar. Han förstår inte vad de är till för. Klippet nedan är ett av makens absoluta favoriter. Han säger att han ”identifierar sig med Steve från Couplings” i det här klippet.

Rätt rad på Stryktipset

Det här med svensk fotboll är inte riktigt min grej efter 13 år utomlands. Det var väl kanske inte det innan heller, men nu är man ju mer än vanligt offside. Jag menar, vad eller vart är Dalkurd?

Men nu när det är fotbolls EM så måste man ju engagera sig. Så jag chansar väl i alla fall och har satt ihop följande vinnarrad. Feel free att inte kopiera den, jag vill ogärna dela med mig av vinsten.

Holland-Danmark 1 (för att Holland brukar vara bättre än Danmark)

Tyskland-Portugal 1 (för att Tyskland brukar vara bättre än Portugal)

Degerfors-Hammarby 1 och 2 (för att byn vi bor i en gång i tiden hette Degerfors Bruk, men sen så säger brorsan att Hammarby är bra)

Halmstad-Varberg 1 (för jag kände en tjej från Varberg en gång som inte var särskilt trevlig och Sommartider kommer från Halmstad och Sommartider vill vi ha)

Umeå-Brage 1 (för jag bodde en gång i Umeå och jag känner ingen som heter Brage)

Akropolis-Forward 2 (för jag brukar vara lite forward)

Dalkurd-Syr Kerb 1 (ja inte vet jag, har aldrig hört talas om nått av det, om det är maträtter så låter Dalkurd marginellt godare)

Lunds BK-Örgryte 1 (för att det inte finns så många bollklubbar kvar)

Karlstad-Gauthiod 1 (för att jag känner tre personer i Karlstad och aldrig har hört talas om Gauthiod)

Kristians-Utsikten 2 (för att jag tycker om fin utsikt)

Skövde-Lim. Bunk 1 (för att, ja återigen vet jag inte vad/var Limbunk är)

Bolivia-Paraguay 1 och X och 2 (för vem vet vem som har makten just nu i de där kartellerna?)

Argentina-Brasilien 1 och X och 2 (för det kan ju gå hur som helst)

Jag skulle kanske ha kunnat läsa på lite, men det känns inte lönt att öda tid på för nått som kostar 18 kr med tanke på att en Trisslott kostar 25 kr.

 

Repstumpar

Det här är en hög med repstumpar.

Tydligen är det inte bara farsan som är upprörd över “incidenten”.

Maken maler på och maler på om ett rep som inte har använts på över 15 år. Tydligen har det här repet någon sorts känslomässig betydelse. Jag har föreslagit att vi ska lägga de 10 repbitarna i samma påse som det hela repet låg i förut, känslorna försvinner väl ändå inte bara för att repet förändras litegrann?

Det pratas en massa om rep och gräsklippare just nu och det börjar kännas lite tjatigt. Den enda som har något intressant att säga i ämnet är mamma när hon beskriver synen när pappa körde förbi med repet hängandes under gräsklipparen, och när hon berättar varför det inte längre kommer att växa något gräs där “incidenten” hände.

Skulle vi kanske kunna fokusera på det som är viktigt här? Hur ska nu dottern veta var gränsen som hon inte får passera är? Ska jag be en inte-ens-tvååring föreställa sig en osynlig linje som hon inte får kliva över för då är hon för nära den farliga vägen? Va? Jag bara undrar alltså.

Om ett snöre och en gräsklippare

Mina föräldrar bor i en kurva längst med byavägen. Folk kör fort så in in norden på den där vägen, så man är ju livrädd att gullungen ska springa ut på vägen just när någon fartdåre blåser förbi.

Så jag tänkte ut en plan för att lära henne att inte gå för nära vägen. Jag hämtade ett jättelångt bergsklättringsrep  som maken har. Sen la jag det på gräsmattan ett par meter från vägen, lagom långt ifrån för att man ska hinna dit och stoppa henne om hon passerar över trots att man berättat för henne att hon inte får. Varje gång vi kommer och går den vägen så gör jag en stor grej av repet och att kliva över det och berätta vilken sida av repet som hon får springa på och vilken sida hon bara får vara på om hon håller någon i handen.

När jag hade lagt ut repet så sa jag till farsan och maken (som är de enda som brukar klippa gräset) att komma ihåg att flytta på repet när de skulle fram med gräsklipparen.

Är den här historien förutsägbar? Vet ni redan vad som kommer härnäst?

Nu är det då så att min pappa har en ny gräsklippare, en åkgräsklippare. Mamma ringde just och sa att han hade tagit ut gräsklipparen på premiärtur idag. Så nu har pappa en ny åkgräsklippare med ett bergsklättringsrep insnurrat i klippsaxgrejen där under. Mamma beskrev pappa som “inte så glad”. Min mamma ställer inte bara en massa retoriska frågor, hon levererar också information som man kan räkna ut själv.

Man skulle faktiskt kunna säga att det inte är mitt fel. För det var inte jag som körde över repet. Och jag hade faktiskt påpekat att det ligger där och bör flyttas innan man klipper gräset. Men jag vet hur min farsa är. Just nu, medan den här lilla olyckan är färsk, så kommer han oresonligt att vägra lyssna på det örat.

Så nu ska jag kolla vad det finns för mat i frysen, också får mamma bjuda på middag en annan dag när mitt rep inte sitter fast i farsans gräsklippare.

Om man inte orkar laga mat

och skulle vilja bli bjuden på mat hos mamma. Ja då får man alltid ringa och bjuda in sig själv. Nån gång tycker jag faktiskt att mamma skulle kunna ringa oss och bjuda på middag utan att jag ringer och ställer ledande frågor som “vad ska ni äta till middag idag”.

Typ idag vore det toppen om den där nån gång var. Men jag åt lunch klockan 13.05 (utanför “lunchfönstret” mellan 12 och 13) så jag vill inte ha middag klockan fyra. Om fyra är dagens middagstid så tycker jag att det vore bättre om mamma ringde och bjöd på middag imorgon istället.

Johnny Lestander finns på riktigt

Ni som bor i Norrbotten och läser insändarsidan i PT vet ju att den flitigaste insändarskribenten heter Johnny Lestander. Ibland har han insändare flera gånger i veckan. Jag har länge misstänkt att han inte finns på riktigt. Att det typ är PTs egna journalister som turas om att skriva i Johnnys namn för att det ska vara med en insändare om något ämne de vill belysa.

Johnny han tycker nämligen saker om allt möjligt. Det gör ju de flesta, men de flesta orkar inte skriva till lokaltidningen om det. Riktigt allt har han inte åsikter om, kan inte minnas att jag har läst någon insändare av honom om mode eller smink. Men politik och samhällsfrågor – då tycker Johnny något.

Så jag har tänkt som så att det måste vara helt omöjligt att en och samma person tycker så här mycket. Och skriver insändare till tidningen om det. Jag tänkte därför att det förmodligen bara var ett namn PT hade hittat på och sen använde flera olika journalister till att skriva i det namnet. Jag hade till och med funderat på om jag skulle skriva en egen insändare till PT och kräva att de bevisade Johnnys existens genom att intervjua honom och fråga honom var han får alla åsikter om så många olika saker ifrån.

Idag när jag hade läst Johnnys insändare om Warren Buffet tänkte jag att nu är det dax att ta reda på om Johnny finns på riktigt. Jag började som alltid med att googla.

Och se på fan – Johnny finns på riktigt. Han har en helt egen blogg som heter Ironisten. Det måste vara samma person, det vore för mycket av ett sammanträffande annars!

Ja nu vet ni det, om ni liksom jag har plågats av ovissheten om Johnnys verkliga existens.

Kaos på bloggen

Man kan inte döpa ett inlägg och en sida till samma sak. Tydligen. Då blir det KAOS på bloggen. Tydligen. Jag har fixat det nu. Nu har sidan ett nytt liknande namn.

Jag har förresten varit och tittat på cykelhjälmar idag. Köpte ingen. Jag behöver mer tid att fundera om det är värre att crash my style eller crash my head.

Jag har lite idéer för det här om matlagning på tv. Ska kolla om jag kan få tag på en filmkamera och rätt rekvisita under morgondagen. Om ni har tur blir det kanske lite “matlagningsfilmer” här på bloggen framöver.

Som en liten videoblogg alltså. Jag har lite svårt att bestämma mig för vilken typ av blogg det här ska vara så jag testar mig fram.

Skor till minglet

Nu är det inte länge kvar till minglet hos Tistel. Den 18 juni är det dax. Så jag har tänkt på det här med skor litegrann idag. Vilka skor jag ska ha på mig alltså.

Ska jag ha Manolos som jag köpte i en butik med låst dörr, vandringskängorna som har varit uppe på toppen av Snowdon, ballerinaskorna eller de blommiga skorna som jag köpte på barnavdelningen häromveckan?

Jag kanske skulle göra ett långrandigt blogginlägg om varje skopar och visa bilder och sen kan ni få hjälpa mig att välja. Vill ni hjälpa till?