Author: Vic

Det ultimata äkenskapsprovet

Jag och maken satt och pratade om att vi kanske borde hyra en husbil och åka på turne. För att verkligen testa äktenskapet.

Så jag surfade ut på nätet för att kolla vad det kostade, och det verkar gå på 10000 kr per vecka.

Men då hittade jag det här fyndet. Istället för att hyra för 10 tusen kan man äga sin helt egen husbil för 3 tusen! Husbil för den händige.

Men jag bestämde mig för att vi inte ska slå till. Inte för att vi inte är händiga, utan för att fyndet finns i Pajala och det känns lite långt. Man vill ju inte måsta stå och vara händig längst vägen redan när man hämtar hem lyxåket.

Även fåglarna vill ha fint på midsommar

Jag har ju inte producerat något inredningsinlägg än idag. Eftersom solen visade sig en stund idag tänkte jag att det får bli lite trädgårdsinredning idag.

Egentligen vet jag inte om det här är ett fågelbad. Det känns nästan lite för fint för det. Nån liten sparv skulle man gärna ha sittandes på kanten förstås. Men man vet ju hur det är, oftast kommer det nån skata och skrämmer bort de små söta fåglarna.

Men om man skulle ställa detta i trädgården så kan man ge sig själva den på att det skulle det dyka upp nån fågel och skita rakt i näckrosen eller stearinljusen vare sig man ville eller inte. Så om ni vill ha ett rent fågelbad utan fåglar förestår jag att ni ställer detta på verandan under tak för att åtminstone försvåra för flygfäna.

Om ni känner att ni behöver ha detta redan imorgon så att era husfåglar också får en fin midsommar har Tistel öppet mellan 10-13 imorgon på midsommarafton.

Prinsessan Diana-looken

Jag fattar faktiskt inte vart flickebarnet lär sig allting. Hon har gått och lagt sig till med en Prinsessan Diana-look för att få som hon vill. Om hon till exempel ber om en glass och man säger nej och berättar att vi snart ska äta och att det inte är lördag då kommer Diana-looken fram. Hon böjer ner huvudet och sen kikar hon upp under luggen med ett bedjande uttryck i blicken också ler hon änglalikt.

Det värsta är att den fungerar. Jag och maken klarar väl av att stå emot när vi vill. Men mormor och morfar, de har ju svårt att säga nej under normala omständigheter, och de smälter som smör i solen när de utsätts för Diana-looken.

Jag begriper inte vart hon har fått det ifrån. Det finns inga “väna” prinsess-liknande kvinnliga förebilder i vår familj. Jag har aldrig i hela mitt liv fladdrat med några ögonfransar för att få som jag vill. Jag brukar mer peka med hela handen när jag förklarar hur jag vill att det ska vara.

 

Brist på gamla godingar

Igår var vi och såg Euskefeurat i Badhusparken. I ösregnet. När vi närmade oss parken och såg alla människor som var på väg dit frågade maken “Är det här någon sorts pensionärskonsert?”

Euskefeurat har ju funnits sedan 1977, så man kan väl säga att de har en ganska mogen publik. Men kolla på bilden, den där killen längst till vänster med gitarren. Han måste vara en nyrekrytering i bandet. Han kan ju inte vara mycket över 40 så när bandet startade kan han väl knappt ens ha hunnit lära sig läsa.

I alla fall var det brist på gamla godingar under gårdagens spelning. Bara två stycken på slutet. Jag tycker inte att ett band som har funnits i 35 år ska känna sig pressade att göra nytt material. Spela de gamla låtarna istället tycker jag. Det är dem vi vill höra.

Så för er som var där igår och saknade låtarna på Pitemålet har jag ett tips om en helt nystartad blogg på Pitemåle som skrivs av en mycket humoristisk kompis till mig. Nalta Waller heter bloggen och man måste vara ganska språkbegåvad för att kunna läsa den. Om du bara är bevandrad i svenska och engelska kommer du inte att förstå mycket.

Är det här med skateboard VM viktigt?

Den här bloggen har ju en Facebook-sida. Där har jag fått en fråga om vem som bryr sig om Per Holknekt vunnit VM i skateboard eller inte. Så jag svarade att det är en viktig fråga. Vilket ledde till följdfrågan “för vem?”.

Så nu ska vi utreda för vem detta är viktigt.

För the skateboard community till exempel. För den som egentligen var bäst i världen det året men inte kunde delta på grund av en förkylning eller ett skrapsår på knät. Kanske för den som tog VM-silver och brons det året, de kanske tycker att de själva var bättre.

Jag kunde knappt sova igår för att jag låg och funderade på den här frågan. Det kanske inte ens är sant att han vann. Det är kanske någon myt som har byggts upp över årets lopp. Han kanske egentligen bara vann för-VM.

Det är ju inte så att det här är en bred populistisk frågeställning. Som jag påpekade i mitt förra inlägg så är det inte en frågeställning som Aftonbladet eller Expressen belyser. Därför försöker jag lyfta fram den här frågan ur skuggorna. Alla fokuserar ju bara på om Holknekt varit otrogen för det är det tydligen många som bryr sig om, men det är jag inte så intresserad av. Skateboardfrågor är more my thing.

Lena PH och Per Holknekt har separerat

Det här väcker naturligtvis en hel del frågor. Har Holknekt varit otrogen? Har han börjat om att supa igen? Ja, sådana viktiga frågor. Det verkar som att båda huvudpersonerna har den goda smaken att tvätta sin smutsiga byk  offentligt så vi får säkert svar på detta inom kort.

Jag tycker dock att det är väldigt lite fokus i media på den viktigaste frågan av alla.

Har den här mannen verkligen vunnit VM i skateboard? Var hela eliten sjuka just den gången i så fall? Jag kanske inte förstår mig på den här “sporten” men ungarna som åker i rampen bredvid busstationen i stan imponerar ju mer än detta.

Ens närmsta vänner i världen på nätet

Har ni någon gång fått en vänförfrågan på Facebook av er bror/systers grannes arbetskompis kusin? Man får tänka i 14 minuter innan man kommer på vem människan är och var och när man har träffat dem. Sen tänker man “varför vill hon/han vara kompis med mig?”. 8 minuter senare tänker man “okej då, spela roll” också accepterar man förfrågan och ansluter personen till sin krets av kompisar på Fejjan. Har ni också varit med om att upptäcka att den där personen sedan sex månader senare har plockat bort er som vän? Då blir man nu sur alltså.

Eller har ni några sådana där Facebook-kompisar som med jämna mellanrum lägger upp en statusuppdatering som säger “Nu ska jag rensa litegrann bland mina vänner. Jag är så öppen med mitt liv här på Facebook så jag måste göra en utrensning”. Köp en dagbok med hjärtformat lås istället liksom. Där kan du berätta vad du har lagat för mat idag eller vilken tid du steg upp utan att vara orolig för att världen ska få reda på det.

När en av ens nära vänner på Facebook skriver så då tänker man ju “Jaha nu ryker jag, för vi har ju inte träffats på över tio år och om vi inte var vänner här på Facebook skulle jag inte ens veta vad personen heter i efternamn”. Också sen en timme senare återkommer personen med en ny uppdatering att de är klara med sin utrensning. Själv är man kvar och utrensningen bestod i att göra sig av med 8 utav 483 vänner. Då brukar då i alla fall jag undra vad de här 8 vännerna som blivit utrensade egentligen gjort för att förtjäna detta grymma öde.

Wernbloom skulle ju kunna lägga ett hästhuvud i Hamréns säng

Igår läste jag i tidningen att Pontus Wernbloom inte fått spela en enda minut i EM. Nu fick han ju hoppa in igår mot Frankrike, men innan dess.

Om Wernbloom är lite sur så förstår man ju honom. Hur kul är det att bli uttagen till landslaget och åka till Ukraina och bara sitta på bänken? Det skulle inte alls förvåna mig om han tycker att Hamrén är lite taskig. Wernbloom kanske till och med har suttit på bänken och tänkt på att hitta på någon sorts hämnd. Som att beställa 10 pizzor till hemkörning åt Hamrén (pay on delivery). Eller teckna en prenumeration på någon tvivelaktig översta-hyllan-tidning åt honom.

Men jag har en mycket bättre idé åt Wernbloom. Han skulle kunna lägga ett hästhuvud i Hamréns säng. Då får han säkert spela från start nästa gång. Det funkade ju för Johnny Fontane så värt ett försök är det i alla fall. Ett riktigt hästhuvud vore ju både svårt att få tag på och grymt mot hästen. Ja och kletigt och allmänt besvärligt att hantera. Istället kan han köpa ett sånt här hästhuvud.

Finns hos Tistel. Jag glömde kolla vad det kostade, men betydligt billigare än en riktig häst. Och djurvänligare.

Planer för dagen

Idag hade jag tänkt att jag ska hänga bort vinterjackorna. Det är ju ändå 20 juni. Inte upp på vinden alltså. Mest för att vi inte har någon vind. Men också för att jag tänkte att det vore bra och de hängde längst ut i en lättillgänglig garderob. Utifall att jag måste ta fram dem igen inom de närmsta två månaderna.

Egentligen känns det som att min London-vinterjacka skulle kunna hänga kvar framme. Den är inte så jättevarm så jag skulle säkert kunna använda den hela sommaren. Av principskäl hänger jag dock bort den också.

Morfar dog i helgen

Min morfar alltså, inte gummans morfar/min pappa (han har kommit över sin magsjuka även om det var touch and go om man lyssnar på honom).

I två veckors tid har jag tänkt att jag och gumman skulle åka och hälsa på min morfar på ålderdomshemmet. Inte för att morfar skulle kunna se henne för han är (var) blind. Och inte för att stumpan vet eller förstår vem min morfar är. För henne stannar det hela vid att min pappa är hennes morfar. Hon förstår nog inte att hennes morfar är hennes mammas pappa, så att försöka förklara att hennes mormor har en pappa som är hennes mammas morfar känns som överkurs.

Men jag tänkte att gullefjunet skulle tycka att det skulle vara spännande att åka till Hortlaxgården igen, hon utforskade ganska mycket förra gången hon följde med. Dessutom tänkte jag att som en bonus skulle säkert morfar bli glad också, han ville känna på hennes små händer och fötter sist vi var där (jag fick lov att berätta vad som var vad).

Vi var på väg flera gånger de senaste två veckorna. En gång var det meningen att vi skulle åka förbi på väg hem från stan men det tog för lång tid i stan och ungen skrek efter mat så vi lämnade det till en annan dag. En annan dag när jag hade tänkt att vi skulle åka sov gullet middag för länge så då blev det inte av. Sen var ett besök hos morfar med på planeringslistan för förra veckan. Men då började det flyga basilusker ur öronen på dottern, maken/pappa och pappa/morfar och man åker ju inte till ett ålderdomshem med magsjukebaciller i bagaget. Då kan man bli väldigt o-populär i hela kommunen.

Nu är det försent. Morfar dog i lördags. Nu känns det dumt att nått kom emellan flera gånger de senaste veckorna. Känns dumt för vems skull? Jag vet inte riktigt.

Det är inte så att min morfar har betytt samma sak för mig som gullrumpans morfar betyder för henne. När man är ett av 19 barnbarn blir man mer en mängden än någon som är speciell som det enda barnbarnet.

Men jag brukade ändå alltid hälsa på honom varje gång jag var hemma från London, och han verkade bli så glad över det så jag hälsade alltid på även nästa gång. Med tanke på vår begränsade kontakt under min uppväxt hälsade jag mest på för hans skull, trots att besöket inte gav mig så jättemycket, och trots att jag höll på att kvävas av att hans lägenhet var inpyrd av de 40-60 cigaretter han rökte om dagen.

Jag är ingen Moder Theresa som klämmer ur mig välgärningar till höger och vänster, men allting som jag gör behöver inte ge mig själv något tillbaka. Om ett besök till en släkting, eller någon annan för den delen, som värdesätter det gör dem glad hälsar jag gärna på. Det “kostar” ju bara några minuter. Om jag “har tid” att komma ihåg. Och det var ju inte problemet här, jag kom ju ihåg och tänkte men “hann inte”.

Spelar det någon roll nu? Knappast för morfar. Han visste inte att jag tänkte komma förbi och jag hade hälsat på honom lika många gånger det senaste året som jag hälsade på de senaste 10 åren medan jag bodde i England så jag låg säker på plus. Om det ligger till så att man kommer till a better place, och om han är där nu, och om de har internet så tror jag ändå inte att han läser min blogg. Han föddes ju trots allt 1923 så han skulle nog säga “blåg-vo-för-na”.

Men för mig kanske det spelar roll. Man ska inte skjuta upp saker.

När jag minglade hos Tistel

Det fanns ingen röd matta, inga fyrverkerier och jag fick ingen Tistel-award. Men nu var det ju inget bloggmingel heller. Snittar och vin fanns det däremot. Fast till Norrfjärden måste man ju köra bil så jag drack Fanta, men det gör ingenting för jag kan ha kul utan sprit. Dansar nykter gör jag däremot inte, och inte onykter heller, jag dansar överhuvudtaget inte.

Eftersom det är inredningstema här i veckan så ska jag dock inspirera er litegrann och visa vad ni kan köpa på Tistel. Så här ser det ut i entrén. Jag tror att den där stora buddhan tillhör butiksinredningen och inte är till salu. Fast det är ju inte sant. För allt är till salu if the price is right. Om du verkligen vill köpa den så är det ju bara att höja budet uppåt tills Pernilla tar det.

Folket som minglade omkring på tillställningen ville inte vara med på min blogg. Så fort jag dök upp med kameran så drog de. Så jag gick mest omkring som någon annan Billy-no-mates när alla flydde när jag kom med kameran. Jag gillar ändå inte att prata om vädret, vi vet ju alla att regnet öser ner och det är förfärligt, så knepet med kameran kanske jag kör på fler tillställningar i framtiden.

Kusin Pernilla har en butik att marknadsföra så henne lyckades jag i alla fall tvinga att vara med på bild. Att jag hade en skylt gjort av plåt i handen när jag pekade vart hon skulle stå var bara en slump. Det är alltså kvällens värdinna och Tistels nya ägarinna längst till vänster. Också smygfotade jag några i kassan när de inget märkte.

Bordet där till höger med smycken, det konstaterade jag med en gång att det är inte barnsäkert. Jag ska ta med stumpan till butiken och visa Pernilla vad jag menar. Teleskoparmarna kommer att få tag på en av de där svarta tofsarna på nolltid. Butiken är däremot väldigt maken-vänlig. Hit kan ni ta med era karlar. Förutom den där soffan i bakgrunden finns det flera fåtöljer och stolar som männen kan sitta på och vila medan ni funderar vilken kruka som kommer att passa bäst i ert fönster.

Blommor finns det också. Både billiga och dyra. Om du tex är man och är mycket nöjd med din mönsterhustru kan du köpa en lyxbukett för 279 kr. Om du är mindre nöjd och har en fru som typ får lov att duga för att du inte orkar byta, då finns det även rosbuketter för 99 kr. Maken han har ju ingen mönsterhustru men han vet ändå bättre än att komma hem med det senare till mig.

Om ni kände er inspirerade av mina oljekannor igår får ni skynda er för det fanns bara fyra kvar när jag åkte hem. Skulle de vara slut kan ni köpa lite färgad sand. Om ni som jag har ett barn som ska hälla ut allting kan ni använda den till att färga upp sandlådan. Annars tror jag att man typ häller det in ett glas och ställer dit ett värmeljus. Nått sånt får ni dock inte se här på min blogg för ljus i sand är inte min inredningsstil. Hästhuvudet i övre högra hörnet har jag tänkt ska dyka upp i ett helt eget inlägg här på bloggen senare i veckan.

Dessutom har butiken erbjudanden så här i samband med ny-öppnandet. Saker som är billigare än vanligt alltså. Fågelholkarna nedan finns i rosa och vitt och kostar 69 kr. Dvärgarna som kostar 159 kr tror jag egentligen är någon sorts trädgårdstomte som man ska ställa på gräsmattan eller i blombänken så att han kikar ut bland bladen. Om jag hade en skulle jag dock använda den som dörrstopp så att ytterdörren inte blåser igen.

Spegeln längst till höger är på rea och kostar 300 kr. Det är en bra spegel för när jag kollade i den då stod det en dö-snygg fjälla där. Jag vet inte hur det ser ut när ni kollar i den men det är nog en magisk spegel.

Och med tanke på min skönhet så sitter ni väl och undrar vad jag hade på mig för outfit igår va? Jag hade matchat ett par jeans med lappar i baken med en svart t-shirt från Gaps collection 2009. Till det hade jag ett par sandaler och en kofta från HM i nått sorts konstmaterial som gör att man blir helt statisk. Bild? Jo, jag har en. Men jag blev inte lika vacker på bilden som jag var när jag kollade mig i den magiska spegeln så den får ni inte se.

Bot för plåsterproblemen

Har ni också en förbands/medicin-låda som ser ut så här?

Då finns det bot. Hos Tistel kan man köpa en sådan här fin låda för 99 kr istället.

Om ni vill vara som mig och ha en ful blå plastlåda så kan ni ju åka på ÖoB förstås. Fast om ni vill vara precis som mig kan ni hoppa över det och köpa en fin låda med en gång. För det ska jag snart göra så då är det ju onödigt för er att köpa en plastlåda för då får ni ändå köpa en ny om några veckor när jag uppgraderar.

Min shopping från Tistel & Interiör

Först köpte jag några hus och en groda på pinnar som jag har stuckit ner i blomkrukor på hög höjd. Annars skulle de inte bli långlivade när husterroristen får syn på dem.

Sen köpte jag två oljekannor. Om ni kollar så ser ni att det står på dem vad jag ska ha i dem – olja i den ena och jungfruolja i den andra. Maken prisar min goda smak. På riktigt alltså. Vi hade nämligen en liknande kanna när vi bodde i London som jag vid något tillfälle tyckte att vi skulle byta ut mot en ny, men det fick jag inte för honom. Sen när vi skulle flytta hem så var det maken som packade ner kannan i en låda. Att hälla ut oljan tyckte han var onödigt. Han tejpade en tuss med hushållspapper över pipen och en över locket.

Vi var inneboende de första nio månaderna när vi flyttade hem till Sverige och kannan OCH oljan blev kvar nedpackad i den där lådan under hela den tiden. Ja, jag behöver säkert inte elaborera mera om hur det slutade. Kannan var inte det enda som hamnade i soporna när jag upptäckte den där hushållspappers-tuss-packinings-metoden. Vi har i och för sig inte pratat ut ordentligt om våra känslor kring förlusten av den gamla oljekannan men jag tror att maken har kommit över det. Han berömde de nya kannorna så han måste ju känna sig redo att välkomna de nya fräscha oljekannorna. Han har för övrigt oljekanne-förbud nästa gång det ska flyttas.

Också sista inköpet då. En rosa “plåtburk”. Den är mycket finare än det låter. Kolla här.

Men VAD ska jag ha den till då, undrar nu min morsa och säkert några av er också. Det har jag inte bestämt ännu. Men jag har några idéer. Kanske får den bara stå där tom på balkongbordet och vara fin.

Eller så ställer jag en timjan i den.

Eller en halvvissen basilika.

Kanske en oljekanna får stå i den så att det inte hamnar så mycket olja på bänken. Men då måste jag förstås åka och köpa en rosa burk till eftersom jag har två oljekannor. Då blir det trång på bänken. Så det här användningsområdet är inte det mest troliga.

Man skulle kunna använda burken till att lägga smörgåsrån i.

Eller sparpengar.

Hårattiraljer skulle man också kunna lägga i burken.

Eller så skulle en kanin kunna få bo i burken.

Som ni ser har burken oändligt med användningsområden. Om ni nu har fått så många tips att ni inte kan välja bara ett så kostar burken bara 39 kr, så ni kan alltså köpa flera och ha en till blomman och en till kaninen osv.

Ja det var min shopping. Men jag köpte inte allt i butiken, det finns grejor kvar. Jag visar bilder imorgon.

Klockan 10 imorgon kan ni åka dit och shoppa ni också. Tistel ligger på Porsnästorgen i Norrfjärden. Ja jag VET, baki bolken som vi säger här i norr, men nu ligger butiken där och är väl värd ett besök. Ni får göra det till en dagsutflykt och käka lunch på den där lappkåtan i plåt som står bredvid E4an. När ni har käkat klart kan ni åka en mil till norrut till Rosvik och titta på den gigantiska stolen som står brevid vägen. Då har ni fått med både shopping, kultur och äta ute på en och samma dag.

Ny temavecka!

Nu var det ju länge sedan jag hade temavecka, inte sen Dalberg-veckan har vi haft något tema här. Men nu ska vi ha temavecka igen. Jag ska inspirera er. Detta skall förvandlas till en inredningsblogg i en vecka. Ni ska få ta del av mina bästa tips. Så att ni kan inreda era hem precis som mitt. Jag har minglat hos Tistel ikväll och nu ska ni få se vad jag har köpt.

Som brukligt börjar vi med en bild på påsen. Ni får titta på den medan jag pysslar ihop nästa inlägg.

Halvdöd eller halvlevande?

Den här blomman har fått både vatten OCH kärlek.

Vad får man till tack? Den går och typ dör. Okej då, det kanske inte var så mycket av varken vatten eller kärlek de där 10 dagarna när blomman stod i en påse på bron innan jag planterade ner den i krukan. Men vadå, ska man inte få en chans att gottgöra sin försummelse innan blomman bara lägger av?

Tur att jag ska till Tistel ikväll. Om det är så här blomman har tänkt uppföra sig så krusar då inte jag, då köper jag en ny.

Ikväll smäller det

Ikväll är det ju dax för minglet hos Tistel & Interiör. Det är Pernilla som säger att det smäller så nu förväntar jag mig fyrverkerier ikväll. Fast hon kanske menar bildligt talat att hon smäller upp dörrarna. Spännande är det i alla fall. Egentligen hade jag tänkt att ägna gårdagen åt att blogga 10 gånger och visa er olika tänkbara outfit för eventet. Så att ni känner att ni är delaktiga och så där. Men något oförutsett kom emellan så jag hade inte tid med outfits eller bloggen igår.

Kvällens mingel är bara för special people som jag. Ni vanliga dödliga får vänta till imorgon när Tisteln nyöppnar för allmänheten kl 10. Även om ni har varit där förrut får ni åka dit och kolla då, för jag har sett på Facebook att de har nya tapeter.

Min framgångsrika butik

Om man inte vet eller bryr sig om hur Google-ranking funkar eller inte vet eller bryr sig om hur betydelsefullt det är för en webbutik så kommer detta att vara ett ganska ointressant inlägg.

Men jag kan ändå inte låta bli att berätta att i skrivande stund är Kidkit nr 29 på googles lista för sökordet ‘barnkläder’. Ordet barnkläder är THE word för barnklädesbutiker. Det görs 165000 sökningar på det ordet varje månad. Ni kan ju tänka er själva vad det skulle betyda att ligga på förstasidan tillsamman med Polarn & Pyret, Ellos och Babyshop.se. Sidan två och tre är också ok. Efter sidan tre är det aldrig någon som tittar, ligger du efter sidan tre får du i princip ingen trafik alls på sökordet i fråga.

Kolla själva. Googla ‘barnkläder’ och gå till sidan tre och klicka på Kidkit. Google ändras snabbt dock så om ni inte snabbar er kanske butiken ligger på plats 83 eller plats 2 och då hittar ni ju inte längre den på sidan tre.  Men gör bara det om ni är schysta människor som tycker att det är kul att hjälpa till  för om ni vänder i dörren och bara tittar på en sida tror Google att ni är missnöjda med ert besök. Även om ni inte har barn och inte har tänkt handla så får ni klicka runt på minst 10 sidor, annars kan ni lika gärna låta bli. Om ni inte har en konkurrerande butik eller vill vara taskiga i största allmänhet förstås. Om ni tillhör den kategorin går ni förstås in och vänder.

Varje vecka får jag dubbelt så många email och telefonsamtal från sökordsoptimerare som från bloggare som vill ha gratis kläder. Jag brukar avspisa sökordsoptimerarna lika fort som andra telefonförsäljare men förra veckan lät jag faktiskt en kille prata på för han gjorde en förhållandevis bra insats med införsäljningen. Telefonförsäljning är ju också en konst så jag tycker att man ska uppmuntra talanger genom att lyssna även om man inte har tänkt köpa.

Så när han garanterade mig en plats på förstasidan i 90 dagar på sökordet ‘barnkläder’ för 8000 kr så bad jag honom att återkomma med en skriftlig kvot på det så skulle jag överväga. Tre timmar senare ringde han och beklagade att det hade blivit lite fel och just ordet ‘barnkläder’ kostar 90000 kr för 90 dagar.

Det visste jag redan och kände mig glad att jag bidragit till killens utbildning. Han kommer att gå långt tror jag. Ingen ironi alltså (för en gångs skull), det är fan inte lätt att hålla mig på tråden så killen har framtiden för sig.

Med tanke på att sökordsoptimerare vill ha 90 papp för att “garantera” en förstasidan i tre månader (inom tre månader och om de misslyckas så “förlängs tiden”….) så känner jag mig ganska nöjd med plats 29 helt på EGEN HAND. För jag kunde absolut ingenting om sånt när jag startade butiken.

Av detta kan vi antingen dra slutsatsen att jag är ett sökordsgeni och är en fantastisk affärskvinna som har en butik som är dömd att lyckas. Eller så är sökordsoptimerings-tjänsterna massively overpriced.

Men det är ju marknaden som bestämmer priserna så jag måste förmodligen vara precis lika bra som jag själv tror att jag är.

Ett kakfat

Ett sånt här kakfat vill jag ha.

För det är sådana här kakfat som skapar barndomsminnen. Minnen om att fika kanelbullar ute på sommaren i femton graders “värme” och blåst som sveper iväg sugröret. Minnen som man 30 år senare minns som de mest fantastiska sommarfikat. Kakfatet som symboliserar det kommer man helt plötsligt på att man ska vända upp och ner på hela sina föräldrars ägor för att hitta. Om man inte hittar det blir man mycket upprörd om morsan säger “det är säkert bortkastat för länge sedan, det var nått skräp jag fick med en tidningsprenumeration”.

Så för gummans skull vill jag ha ett sånt här kakfat som jag sedan ska vårda så att hon kan ärva det när hon själv får barn. Egentligen jag vill inte ha 10 nummer av Hemmets Veckotidning eller Journal eller vilken tidning det nu är som följer med fatet. Men de kanske har några spännande artiklar som jag kan läsa när jag sitter på dass så jag slår till med en prenumeration. Det bor pensionärer i de andra fem lägenheterna i vårt hyreshus så postis kommer säkert att tro att tidningen är till någon av dem.

Liberoklubben

Jag brukar få e-mail av Liberoklubben. Jag ska kanske erkänna att jag inte läser dem så noga. Men jag har noterat att det alltid står

Tips! Liberoklubben finns även till för din partner! Därför har vi en massa nyttig information för honom. I nästan varje mail vi skickar har vi tagit med goda råd till din partner. Så håll utkik efter “Till din partner”…

Och jag håller utkik och jag håller utkik. För jag skulle gärna vilja veta vad som skulle hända om jag en dag sa till maken “Jag har fått e-mail från Liberoklubben och de har skickat med nyttig information till dig”. Skulle han komma rusande och knuffa mig ur kontorsstolen? Skulle han be mig printa ut det? Skulle han be mig vidarebefordra det till honom?

Men än så länge har utkikandet inte gett något resultat. Det verkar som att de luras, för jag har inte sett till några goda råd till maken. Jag kanske har missat det, jag får börja läsa e-mailen ordentligt istället för att bara hålla utkik.

Var det Zlatans vattenflaska?

Såg ni när Zlatan sprang in i det engelska målet och drack vatten ur en av flaskorna? Var det hans flaska? Stod det Zlatan på den? Har alla spelare en flaska var i båda målen eller är detta ett Zlatan-privilegium? Hur hittar man rätt flaska om det är bråttom? Finns det ett flasksystem?

Eller är vattnet free for all om det ligger och skräpar i målet? I så fall – såg ni spottloskorna som de engelska spelarna kastade omkring sig till höger och vänster?

Om jag spelade fotboll skulle jag då vilja ha en flaska med mitt namn skrivet i tusch på och jag skulle vilja att det fanns någon sorts hederskod som garanterade att mina med och motspelare respekterade privat egendom.

Tänkte bara dra er uppmärksamhet till detta utifall att ni fokuserade på andra saker under matchen.

När katten är borta…

Maken han åkte ju lägligt till Stockholm samma dag som gullefjunets magsjuka bröt ut. Så jag passade på att inte jobba på grannsämjan och släppte blöjorna utanför dörren.

Igår hann han knappt kliva innanför dörren innan han lyckats dra till sig bacillerna så nu är han liggandes i magsjuka. Jag måste säga att han är mer lätthanterlig när han har magsjuka än när han är förkyld.

När han är förkyld har han på något sätt fortfarande energi att berätta hur sjuk han är. Men när han är magsjuk ligger han bara i sängen och gapar. Jag går in någon gång då och då och kollar så att han har puls och häller lite vätskeersättning i honom. Jag vill ju inte att någon ska säga att jag inte håller honom vid liv.

Jag antar att ni är lika less som jag på detta sjukvårdsbloggandet. Jag kompenserar nästa vecka. Då ska jag ju på mingel tex.

Dessutom blir det en helt ny tävling i butiken, det är helt gratis att vara med. Från och med nästa vecka kommer en professionell fotograf från London att gästblogga om tips när man fotograferar barn, och i samband med varje gästinlägg kommer det en fototävling på veckans tema.