Author: Vic

Vad gör folk i skogen egentligen?

Jag brukar inte hålla till i skogen. Det är liksom inte min grej. Vanligtvis ska det till något gott skäl för att jag ska åka till skogen. Men nu på sistone har jag ju hängt en del i skogen, eller skogs-nära platser, som ni vet. Plockat blommor till midsommarstången, cyklat och letat burkar med slipsar i och sådär.

Då har jag upptäckt att det är massor med folk i skogen, eller som vandrar omkring på helt avlägsna grusvägar som leder till ingenstans. Annat än till skogen.

Som nyss tex då jag cyklade Hattrundan. Helt plötsligt satt det en gubbe där på en stubbe bredvid grusvägen och käkade på ett äpple. Shorts och röd t-shirt, tubsockar i sandalerna och solhatt. Om någon i byn har tappat bort sin far/morfar så sitter han där uppe 200 meter från Hattuddsvägen bredvid grusvägen mot fotbollsplan. Han har nyss ätit ett äpple så han klarar sig nog ett tag om ni inte har tid att åka och hämta honom nu.

Det finns ju folk som har legitima skäl att hålla till i skogen. Om man gillar att jaga älg, då måste man ju vanligtvis åka till skogen. Eller om man äger skog och eldar med ved och åker till skogen för att fälla träd. Eller om man som jag tycker att hemmagjord sylt är godast, då måste man ju åka till skogen och plocka sina egna bär. Om man inte kan övertala sin farsa att plocka dem åt en förstås.

Men folk som inte jagar, hugger ved eller plockar bär – vad gör de i skogen? Tänker de “oj vad jag är sugen på ett äpple” också tar det med sig äpplet ut i skogen?

Jag går inte på det där med att det är så härligt att gå i skogen. I skogen finns det mygg, ormar och björnar och en massa andra otrevligheter. Jag tycker att det är skumt med folk som är i skogen utan anledning. Den där gubben var säkert inte i skogen för att äta ett äpple. Han var säkert där för att reka efter en lämplig plats att gräva ner sin fru på. Han har säkert tänkt mörda henne. Det var nog därför han var i skogen.

Jag har hittat en burk

Trodde ni att jag redan har lagt av med min nya hobby geocaching? Det har jag inte. Jag har varit på burkjakt idag. Jag har fortfarande inte hittat den vid kvarnen, men TVÅ andra burkar har jag hittat. Utan GPS dessutom. Maken är bra på att läsa kartor så jag gav honom koordinaterna och satte honom i arbete med att studera en googlemap.

När han hade memorerat var burkarna låg tog vi hojarna och lastade flickebarnet i barnsadeln och cyklade iväg ner till turistinformationen för att hitta den burken. Fast jag tycker att det är lite missvisande att kalla den burken för Porten mot Norr. För Porten mot Norr står vid E4an och burken låg uppe i skogen.

Fylld av spänning och förväntan traskade vi uppför stigen. Eller slog oss fram bland myggen. Det var 23748 mygg där i skogen. Jag hade glömt min anorak hemma vilket var jättedumt.

Det var massor med trafik där i skogen också som troligen var på väg till Arkeologstigen. Mugglare som de kallas (Muggle A non-geocacher. Based on “Muggle” from the Harry Potter series, which is a non-magical person. Usually this term is used after a non geocacher looks puzzled after befriending a geocacher searching for a cache, or when a non-geocacher accidentally finds a cache. Geomuggles are mostly harmless.). 

Det var väldigt lite sport i att leta efter den här burken, vi hittade den på nolltid. Men jag berättar inte var den låg. Jag vill inte dra på mig the geocaching communitys vrede. Utifall att jag ska åka på ett geocaching convention någon gång i framtiden. I så fall vill jag ju inte att mina geocaching-kollegor ska gå omkring och viska bakom ryggen på mig att det var jag som gjorde en spoiler på min blogg och avslöjade var burken var gömd.

Håller ni på att dö av förväntan att få se vad som fanns i burken nu? Detta var burkens innehåll.

En barnslips, en hårsnodd, ett plåster, en nyckelring, loggboken och två pennor. Och en tandpetare. En tandpetare alltså! Det finns ju regler i geocaching. Regeln säger att om man tar något ur burken måste man lägga dit något annat av lika eller högre värde. Att det ALLTID måste finnas någon som inte kan följa reglerna va?! Undra vad den som la dit tandpetaren tog ut ur burken? En annan tandpetare? Eller finns det något annat som har ett lika/lägre värde än en tandpetare som man snott på MDs restaurang bredvid turistinformationen?

Sedan la vi tillbaka gömde vi noggrant burken igen och flydde från myggorna. Jag återkommer med en bild på burken från nere vid fyren senare. Då ska ni få se varför den är markerad med ett första hjälpen kors i listningen på hemsidan och varför the geocaching community tycker att den behöver underhåll. Håll ut, ni får svaret senare idag. Jag har lite saker att pyssla med i verkliga livet först.

Jag skrev en Arga Lappen idag

Jag tycker inte att man ska ha förutfattade meningar om människor. Man ska inte anta att bara för att någon är från ett speciellt land så kommer de att köra fyra varv i rondellen. Eller orsaka trafikstockning på Timmerleden i Piteå. Eller ockupera alla gokartbilarna på gokartbanan på Haraholmen i en hel dag.

Ibland så är det dock bara så att man felar. Om man ser en bil från Norge i stan i juli, då tänker man förutfattade tankar. Idag tex så fräste jag åt maken när vi svängde in på parkeringen “åt det här hållet kan du ju inte köra, det kanske inte är enkelriktat men det är mot den allmänt vedertagna körriktningen, du kör ju som nån annan j-a norrman”.

Ibland är dock ens förutfattade meningar befogade. Som idag. Denna bild är tagen vid två-tiden på Domus-däcket i Piteå. Denna dag, den 7 juli 2012.

Norsk parkering

Så jag rotade igenom hela handväskan och bilen tills jag hittade en bit papper och en penna, också skrev jag Arga Lappen.

Fast jag var egentligen inte alls arg. Det kan i och för sig bero på att jag redan var parkerad själv och hittade den norska husbilen på väg tillbaka till bilen. Om den hade stått där och blockerat vägen när jag kom hade det kanske varit en helt annan femma.

Men jag var i alla fall jätteglad när jag skrev den här lappen. Så jag föredrar att tänka på den som Utbildningslappen. Jag vill ju bara hjälpa till. Om jag hade varit Lapplisa tex så skulle jag ju ha lämnat en betydligt otrevligare lapp.

Vilken blogg är viktigast?

När man läser den här bloggen får man säkert intrycket av att jag bara läser nöjessidorna i tidningarna. Så är det inte. Jag läser även serierna och artiklarna om när sommarvädret ska komma till oss. Ja det är till och med så att jag även läser tråkiga saker ibland. Som om Almedalen tex, och allt elände som händer i världen.

Jag brukar dock inte blogga om seriösa saker så ofta, jag försöker akta mig för det. Det känns som att det vore osmakligt att smutsa ner den här ytliga och lättviktiga bloggen med en massa allvarliga saker. Men ibland läser jag saker som jag bara får lust att kommentera här på bloggen. Som igår funderade jag ett tag på om jag skulle skriva ett inlägg om gruppvåldtäkten i Mariannelund. Men jag lät bli. För det jag hade tänkt skriva skulle kanske ha kunnat uppfattas som att jag trivialiserar en personlig tragedi, även om det inte var avsikten med texten jag tänkte skriva. Så jag hoppade över att dela mina observationer om det ämnet med världen.

I bloggvärlden finns det tusentals “vardagsbloggar” av varierande kvalitet och läsvärde. Det finns också mängder av bloggar som tar avstånd från vardagsbloggarna – “jag inbillar mig minsann inte att någon är intresserad av mitt liv så jag skriver ingen vardagsblogg”. Istället har de en blogg där de skriver om politik, samhällsproblem och andra VIKTIGA saker och delar skitviktigt med sig av sina åsikter och sanningar om dessa ämnen.

Som om att någon är mer intresserad av deras åsikter och analyser än av deras vardag.

Det blev ingen sprit till fredagsmyset

Idag har jag hållit på som en annan husmoder och gjort paj (själv, inte ur ett paket) och hackat sallad och tomater och gurka. Sen cyklade jag som en dåre. När allt det var gjort tyckte jag att jag var förtjänt av en stadstur. När jag annonserade mina planer såg alla andra chansen att slippa göra sina egna ärenden så när jag satte mig i bilen hade jag shoppinglappar från maken, morsan och farsan klistrade på börsen.

Så där rände jag runt stan och handlade cigaretter, gasoltuber till grillen, batteridrivna fönsterputsare till pensionärskuvösen och gud vete allt. När jag hade handlat klart till alla andra var jag så matt att jag satte mig på en bänk för att vila.

Där satt jag och tänkte att jag borde unna mig att köpa något till mig själv. Utarbetad medelålders småbarnsmamma med trött hår och svarta ringar under ögonen som jag är. Inte för att jag tycker att jag ser så medelålders eller trött eller risig i håret ut. Men ni vet, småbarnsmorsa är jag ju och då ÄR man bara alla de där sakerna också. Så jag tänkte att jag borde köpa en ansiktsinpackning och låsa in mig i badrummet (enda rummet med lås, men tyvärr utan badkar) och lägga mig på badrumsmattan med gegga i ansiktet och gurkor på ögonen. Sen borde jag också köpa en återfuktande ansiktskräm för min icke-torra hud för att avsluta min egentid med.

Fast då när jag satt där på bänken så kom jag att tänka på att jag inte skulle bli lycklig av att ligga på golvet med gegga i ansiktet. Å snygg så det räcker är jag ju redan. Så jag funderade vidare.

Då ni, insåg jag att jag hade svaret rakt framför näsan. För jag satt på alkisbänken utanför H&M. Och vad finns rakt över gatan därifrån tror ni? Systembolaget naturligtvis. Då kom jag på att en flaska Pimms var vad som behövdes till fredagsmyset och för att snygga till mig.

Bilden lånad av Systembolaget. Men inte av Systembolaget i Piteå.

Jag kilade in. På vänster sida innanför dörren på bolaget i Piteå står det en massa flaskor som man vanligtvis bara passerar. Där tyckte jag att det var lämpligt att leta efter Pimms. Men där fanns bara portvin och martini. Då kom jag på att Pimms kanske räknas som sprit. Så jag spurtade ner till innersta hörnet där spriten finns. Smaksatt sprit tyckte jag lät som en trolig avdelning. Men hörni i Piteå där hittar man mest bara Päronvodka bland den smaksatta spriten.

Det var kanske länge sen men jag har ju också varit ung. Uppvuxen i trakterna är jag också. Så jag kan riktigt höra samtalet på ca20årsfesterna. “Haha, dricker du Smirnoff än? Det slutade jag med när jag fyllde 18. Jag har sommarjobb i 8 veckor så jag har råd med bättre sprit. Jag har hittat en jättegod vodka va ba! Absolut Päronvodka. Den är skitgod ba va, jag skulle kunna dricka hur mycket som helst ba va. Suveränt med cola som virke”.

Så jag traskade iväg för att fråga personalen på vilken hylla man hittar Pimms. Då fick jag veta att Pimms är beställningsvara på Bolaget i Piteå. Jaha. Om man vill ha Pimms i Piteå ska man vara synsk och förutse den enda soliga fredagen på året och beställa hem i förväg. Om man är medelålders och vill ha Pimms istället för smaksatt vodka får man lov att ha framförhållning.

Då blev jag så sur att jag tänkte att kanske skulle skönhetsbehandla mig själv med ett par starköl i kvällssolen, eller en vinflaska. Då såg jag kön – 4 öppna kassor med 10-15 pers i varje kö. Så då ställde jag tillbaka min korg och åkte hem med ciggen, gasoltuben och fönserputsaren, men utan skönhetskrämer eller sprit till fredagsmyset.

15000 meter cykel

Jag har ju ny cykel. Jag har haft den några veckor förstås men det har inte blivit något slitage på den ännu. Men idag har jag cyklat Hattrundan bakvägen för första gången i år. Inte baklänges utan medsols alltså. Vitsen med det hållet är att då får man rinna nedför den 3 km långa backen istället för att cykla uppför den.

Först så cyklade och cyklade och cyklade jag. På växel 2-5. När jag hade cyklat allt det var jag på toppen av backen. Då var det bara 14800 meter kvar.

Sen cyklade jag till grusvägen bakom fotbollsplanen och då började det luta uppåt så då växlade jag ner. Också cyklade jag och växlade ner och cyklade och växlade ner tills jag var nere på växel 1-1. Lägre kan man inte komma. Då hade jag 90% av backen kvar. Om ni hade varit med skulle ni ha hunnit med om ni gått bredvid mig.

Till slut såg jag toppen av backen och då tog jag i allt vad jag kunde och då fick jag en halv hjärtattack. Men jag kom upp utan att hoppa av och gå.

Sen cyklade jag. Sen rann jag i 3 km. Sen cyklade jag tills det rann svett och till slut hörde jag havet. Då cyklade jag på en sten och sköt iväg ett stenskott så det small. Om det hade stått en hare i skottets väg skulle den ha dött. Men inte en björn, han skulle bara ha blivit arg.

Där ute på Hattudden bor det en björn sägs det. Så där cyklade jag och tänkte att om björnen kommer nu då är jag rökt. Cykla ifrån den skulle jag aldrig ha orkat. Så jag började spåna på vad jag skulle säga till björnen för att snacka mig ur predikamentet om han skulle dyka upp. Då glömde jag bort hur jobbigt det var att cykla och helt plötsligt var jag framme vid skogsstigen.

På andra sidan skogen cyklade jag med havet på en sidan och skogen på den andra. Plus alldeles för många tätbygda sommarstugor. Om maken hade varit med skulle han ha kommenterat något om cykelvägens skönhet.

Jag noterade att det var väldigt mycket stillastående vatten i dikena och konstaterade att om jag körde av vägen och hamnade i det vattenfyllda diket skulle det vara äckligt.

Efter mycket cyklande cyklade jag förbi badplatsen och då kände jag hopp om att jag skulle överleva. Då kom det ett gupp på vägen som jag inte hann se i tid. Det gjorde ont i the unmentionable.

Sen var jag framme i byn och då cyklade jag hem och så var sagan slut. Allt det här tog 50 minuter. Det är ju inte alls illa med tanke på att jag cyklade 3/4 av vägen med en halv hjärtattack.

Nu har jag så ont i knäna att en knäoperation vore på sin plats och jag lär få stå och äta middag ikväll.

På alla andra bloggar när bloggaren har presterat ett träningspass som detta då kan man i kommentarerna läsa typ 40 glada tillrop om hur fantastiskt duktig bloggaren är. På min blogg då? Ja här kan man väl på sin höjd räkna med några hånande kommentarer från min vänner C och Suzy Q.

Ni ska INTE alls vara rädda för att vara blogg-sterotypa och lämna hyllande kommentarer över min fantastiska prestation och hur DUKTIG jag är nedan. Jag kommer tillbaks om en stund för att läsa dem. Jag ska bara duscha och raka armhålorna först för det sticks.

Är burken hos Nisse och Gärd?

Jag känner mig lite irriterad på min nya hobby Geocaching. Jag lånade brorsans mobil som har GPS och matade in koordinaterna för cachen som ska finnas nere på Kvarnen.

Var tror ni pilen hamnade på kartan? Rakt på Nisse och Gärds hus. Jag känner ju inte ens dem. Om pilen typ hade pekat på någons hus som jag känner då hade jag ju kunnat knacka på och bett att få komma in och leta efter burken i deras kök. Men Nisse och Gärd känner jag inte. Jag vet bara vem de är för att de brukar gå runt byn på motionsrunda. Då hälsar man när man möter dem, men inte kan jag knacka på för att leta en burk hos dem.

Fast jag tror att GPSen är lite ospecifik. Jag tror inte att burken är gömd hos Nisse och Gärd. Jag tror att den finns någonstans på Kvarnen. Så vi traskade dit för att leta i alla fall jag och lillfjunet. Hur svårt kan det vara att hitta en burk tänkte jag. Det står tex en båt uppe på torra land som ungar brukar leka i. Där kan man gömma en burk tänkte jag.

När vi kom fram var båten borta. Någon har bara tagit båten och dragit. Så här såg det ut där båten stod bara häromveckan. Någon hade bestämt att den var farlig, någon på typ kommunen trodde tjejerna som har cafét. Tänk om burken var gömd i båten? Det kommer ju att bli ramaskri i the geocaching community.

Jag hittade i alla fall några till platser där burken skulle kunna vara. I det här turbinhjulet tex. Men det var så mörkt i hålen så jag tordes inte stoppa in handen och kolla. Det kan ju bo någon insekt där.

Eller här nere under själva huset. Men där var det så mycket brännässlor så där ville jag inte gå ner och leta.

Jag la i alla fall temporärt ner min nya hobby, också fikade vi och tittade på ån tillsammans med Maria och Lovisa istället.

Dessutom fyndade jag ett pussel för 5 riksdaler på Kvarncaféts Loppis.

Nu ska jag ta med mig maken och åka tillbaka så får han stoppa in handen bland insekterna och klättra ner bland brännässlorna. Så lätt ger jag inte upp.

Recept på lättlagad pizza

Eftersom mina matlagningsinlägg är populära hos flera två av mina läsare tänkte jag att jag ska dela med mig av ett väldigt enkelt och lättlagat recept på pizza. Man behöver bara en ingrediens.

En Billys pan pizza. Så här gjorde jag min. Först la jag den på en tallrik. Sen tog jag en sax och klippte av hörnet. Längst med streckmarkeringen på förpackningen, den är markerad med en liten sax om du inte hittar den.

Var noga med att INTE kasta bort hörnbiten som du klippt bort. Där finns nämligen viktig information för hur man lyckas med tillagningen.

Sedan stoppade jag tallriken med pizzan i micron och körde den på full effekt i två minuter. Sedan tog jag ut den ur micron. Tyvärr har förpackningen ingen streckmarkering för hur man öppnar resten av förpackningen när pizzan är klar. Jag kollade Billys hemsida, men det fanns inga tips där heller. Så här löste jag problemet, man kan säkert improvisera och prova sig fram med andra metoder också. Jag klippte i alla fall upp tre av sidorna, som ett lock ungefär, och sedan lyfte jag försiktigt ut pizzan med hjälp av en kniv och en gaffel.

Sedan livade jag upp pizzan med lite oregano. Jag rekomenderar att du smular oreganon mellan fingrarna när du strör den över pizzan. Då framträder oregano-smaken ännu mer. Speciellt om du köpte kryddburken 2009.

Hips vips har du en smaklig lunch med BÅDE antioxidationsmedel E300 och konserveringsmedel E250 i. Billys hemsida föreslår att man serverar med en sallad till men det skippade jag. För det är ju sallad på menyn till middag.

Avnjutes gärna med ett glas cola, helst med is i. Från glasflaska eller aluminiumburk. Coca Cola smakar bara inte rätt när den kommer ur en PET-flaska. Finns det inte på glas eller burk kan man lika gärna köpa en Fanta eller 7up.

Ny hobby kanske

Behöver ni en ny hobby men vet inte riktigt vad ni ska hitta på? Ni känner kanske att trainspotting eller planespotting inte riktigt är er grej? Fågelskådning då? Nähä.

Jag vet inte hur stort trainspotting är här i Sverige. Men planespotters och fågelskådare har vi väl i alla fall? I England är i alla fall samtliga dessa “hobbys” väldigt populära. I vissa kretsar bör jag kanske tillägga. The spotters kallas för “anoraks”. Wikipedia förklarar “In British slang an anorak is a person who has a very strong interest, perhaps obsessive, in niche subjects. This interest may be unacknowledged or not understood by the general public.” 

Om du i själ och hjärta är en anorak, men inte riktigt har lyckats uppbåda någon entusiasm för fåglar, tåg eller flygplan så kan jag tipsa om en annan nörd-hobby. Geocaching.

Detta innebär att man skapar sig ett konto på Geocachings websida. Där får man information om alla cachar som är gömda runt om i världen och sen är det bara att mata in GPS-koordinaterna för din utvalda skatt, dra på dig anoraken och ge dig iväg ut på äventyr.

Vad är då en cache? Det är tydligen en burk av något slag. I burken ska det tydligen ligga en logbok, eller gästbok och en penna där man loggar sitt besök i burken. Ibland finns det tydligen också bytesföremål i burken. Det finns en etikett som säger att om man tar något i burken måste man lägga dit något av jämförbart värde. Jättesvårt att veta om man ska ha med sig en skjortknapp, en reklam-nyckelring eller ett guldsmycke. Jag tänkte att man skulle kanske kunna ta med sig ett litet utbud av prylar så att det inte blir fel. Jag vill ju inte orsaka obalans i burken.

Det här är ju bara teoretisk information alltså. Jag har lärt mig detta på nätet. Men nu ska jag ut och praktisera detta också. Jag trodde inte att det skulle finnas några cachar där jag bor. Så fel jag hade, bara i centrala Jävre finns det inte mindre än TRE cachar. Ger man sig ut i skogen eller tar bilen en bit finns det ännu fler. Jag har nu  skapat ett konto på websidan för få tillgång till koordinaterna så att jag kan ge mig ut på burkjakt. Användarnamnet Anorak var upptaget så jag heter Anorak123 istället.

Någon har nämligen gjort en notering på loggen för cachen vid fyren att den “needs maintenance”. Jag måste ju bara leta reda på burken och ta reda på vad som är fel på den. Har locket gått sönder kanske? Har någon haft fräckheten att ta pennan som hör till logboken? Jag MÅSTE veta. Jag har dock ingen GPS så jag måste låna en. Jag återkommer med en rapport och bildbevis så snart jag har hittat burken.

Rädsla för rullatorer

Jag måste utfärda en varning. Om du har en okontrollerbar rädsla för rullatorer bör du undvika Piteå innerstad i eftermiddag. Det är nämligen Paltkalas idag.

Detta innebär att det dukas upp långbord i stan och bjuds på gratis palt. Japp, gratis. Tanken är naturligtvis att bjuda besökande turister på Piteås kulinariska mästerverk. Hur många turister som egentligen får någon palt är dock oklart.

Det är nämligen så att när det vankas gratis palt då trimmar alla pensionärer sina rullatorer och tar fram “dramaten-väskan” och ger sig ut på stadens gator. De verkar minsann inte särskilt bräckliga gamlingarna när de plöjer sig fram med sina vapen (rullatorerna) för att komma först fram till gratispalten.

När de ätit klart sin första palt, då backar de om. Inte för att de fortfarande är hungriga. Men imorgon kommer de att vara hungriga igen. Så i dramaten-väskan finns en matlåda där gamlingarna skyfflar ner en gratispalt så att de har ett mål mat imorgon också.

Jag har tappat bort inspirationen

Jag har letat överallt, men den står inte att finna någonstans. Jag har surfat både Aftonbladet och Expressen och kammat noll. Jag satt länge och väl och försökte komma på vad jag har att säga om Holknekts brev till tingsrätten och kom fram till att det var ingenting.

Känner att jag borde skriva om Almedalen så att alla förstår att jag är en seriös skribent som tar mig an viktiga ämnen som politik. Men jag kom bara på mig själv att sitta och tänka på hur man skulle önska att historien om att Filippa Reinfelt och Etype har ett förhållande var sann.

Jag har till och med varit ner till affären för att leta inspirationen men där var den inte där heller.

Och inte kan jag ta fram kokboken heller för idag blir det tonfisksallad och det receptet kan jag utantill.

Jag återkommer senare om jag skulle råka snubbla över inspirationen.

Min dag som mönsterförälder

Jag har läst Familjeliv och andra bloggar och insett att jag inte är tillräckligt politiskt korrekt när jag beskriver vår vardag och mina fantastiska insatser som förälder. Man skulle felaktigt kunna få intrycket att jag är less than perfect. Jag får lov att försöka bättra mig så att ni förstår hur fantastisk jag och mitt liv är.

Dagis Förskolan ju är sommarstängd just nu och fröknarna pedagogerna har antingen semester eller jobbar på jour-dagiset-förskolan. För att mönstermorsorna de engagerade föräldrarna på Familjeliv inte ska tycka synd om vår dotter har vi bestämt oss för att skippa jour-dagiset-förskolan. Bara litegrann skippade vi också det för att jag inte ids köra dryga milen två gånger om dagen tre dagar i veckan för att hämta och lämna.

För att slippa aktivera dottern hemma visa upp för en massa främlingar att jag är en rolig lekförälder bestämde jag mig för att åka till en lekpark ett pedagogiskt grönområde idag. Så jag klädde mitt könsneutrala barn i genusmedvetna ekologiska reko-kläder och lastade in henne och mormor i den kokheta härligt solvarma bilen.

Väl framme sprang jag runt och svettades som en gris njöt av samvaron med mitt barn och gungade och åkte rutschkana i en hel kvart. Sen gick vi för att äta lunch på ett fik där alla i personalen var slavarbetande underbetalda snorungar som inte kunde svaret på en enda fråga man ställde avtalsenligt minimiavlönade ungdomar som gjorde sitt yttersta för att förgylla vår visit på deras serviceinrättning.

Jag konstaterade totalt obrytt förfärat att det inte fanns några ekologiskt hemmaodlade hemmalagade alternativ på menyn. Med en ryck på axlarna stor ångest och oro över mitt barns hälsa beställde jag därför en räkmacka till henne.

Sedan gick vi en sväng på stan och då köpte jag rosa, gula, lila och ljusblå trosor med hjärtan, jordgubbar och fjärilar på bruna, gröna, svarta och marinblå trosor med bilar, flygplan och superhjältar på till henne. Sedan tog jag och mormor en kaffe och dottern fick glass ett äpple.

Sedan tog vi lortungen det av lek härligt smutsiga barnet och åkte hem. Nu är jag helt slut av ansträngningen att vara en exemplarisk förälder så nu har jag tvingat övertalat henne att sätta sig ner och titta på YouTube pedagogiska filmsnuttar på surfplattan.

Ej lämplig för barn med vassa tänder

Om man har ett barn som är under två år gammal har man ett barn som leker i friskrivningsklausulernas lekland. Det här tältet tex är “Ej lämplig för barn under 3 år” eftersom det “innehåller lösa delar”.

De lösa delarna är ett tygstycke, ett antal plastpinnar en halvmeter+ långa och hörnfästen för pinnarna som är så stora att inte ens jag skulle få in dem i käften.

När jag köpte Mimmi, Musse och Pluto badleksaker däremot, då fanns det ingen varning om att Mimmi hade några delar som kunde lossna. Det fanns ingen varning om att ett envist barn med lite ansträngning skulle kunna gnaga näsan av Mimmi. Man borde stämma dem alltså.

 

Salladsveckan är ingen temavecka

Som svar på Nigellas fråga i kommentarerna till Salladsveckan. Det var inte tänkt att vara en temavecka med foton på salladen och recept varje dag. Tanken var mer att slösa bort er tid med att berätta vad jag ska planerar att äta.

Men om någon av salladerna blir extra smarrig kanske jag lägger upp något här för att inspirera er. Jag kanske gör ett samlingsrecept i slutet av veckan. Grundingrediensen är isbergssallad förstår ni. Om jag inte får för mig att göra någon exotiskt och köper en blandsallad i påse förstås. I så fall lovar jag att lägga upp receptet.

Men om ni nu nödvändigtvis måste veta så blev det ingen skink och champinjonssallad idag. Det blev plättar (felaktigt kända som tunna pannkakor i söder) istället. Maken och farsan fick nämligen för sig att de skulle hoppa i bilen prick kl 18 för att köra till Stockholm. De kommer hem igen imorgon.

Men det blev i alla fall bråttom att svänga ihop en middag. Sallad kräver mycket omsorg och tar tid, det är inget man hastar ihop på en halvtimme, så det fick bli plättar istället. Det gör ju inget för jag hade ju inte kommit på någon sallad för söndagen ännu, så jag flyttar bara måndagens sallad till söndag istället.

Humleutflykten

Eftersom bara 6 personer ville höra om när jag blev jagad av en humla så berättar jag inte hela historien. Jag gör en kort sammanfattning istället.

Vi skulle plocka blommor till midsommarstången. Vi har en stor äng med blommor alldelens nedanför mina föräldrars tomt, men det finns bara vita och gula blommor där. Ni vet hur det är, gräset verkar alltid grönare på andra sidan. Så jag bestämde att vi skulle ta bilen och åka och hitta bättre blommor.

Det var säkert så här Holknekt tänkte också, men jag kan inte skylla på spriten, jag var helt nykter när jag kom på den här idén. Jag beordrade med maken och berättade vart vi skulle åka. Maken hade en ”bättre” idé.

Vi åkte fyra gånger så långt som jag hade tänkt. Maken föreslog att vi skulle stanna och titta på en fornlämning (två ”gravar”). Jag vägrade eftersom gravarna inte låg vid vägen så att jag kunde titta från bilen. Vi kom till slutdestinationen där maken påstod att det skulle finnas blommor. Där stod det ett hus in the middle of nowhere “ini Raningen”. VEM bor där liksom?! Där fanns inga blommor, och även om det funnits det kan man ju inte plocka blommor på någons tomt. Maken ”såg inte” en stor stenbumling på tomten så han körde upp på den, det skrapade som fan under hela underredet på bilen när vi backade av.

Maken sa att det var konstigt att det inte fanns några blommor på ängen bakom tomten som han trodde ”för på 1800-talet hade det varit en jättefin blomsteräng”. Jag orkade inte ens fråga på vilka grunder han påstod sig veta något om just den ängens blomsterflora på 1800-talet.

Vi körde tillbaka till den ängen som jag hade tänkt från början. Gräset var inte grönare här. Det fanns inga rosa, lila och blå blommor som jag hade hoppats. Bara gula och vita. Och gigantiska humlor. De är enorma i år humlorna om ni inte har märkt det. Jag blev jagad av en av dem. När jag skulle hoppa över ett dike för att komma undan snubblade jag och ramlade i ett buskage med blommor och långt gräs. Det kliar fortfarande när jag tänker på det.

Vi kom hem med samma sorters blommor som finns bredvid vår egen äng. Och bilen full av en miljon småkryp. Jag kände mig ”irriterad” när vi kom hem. Både över humlan och över den 40 minuter långa omvägen för några blommor som jag hade kunnat plocka hemma.

En äng i stil med det här var det jag hade tänkt mig.

Den maken körde typ en mil extra till såg ut ungefär så här.

Den vi till slut plockade blommor på, där humlorna bodde, såg ut så här.

Holknekts otrohet var en tvågångföreteelse

Som jag förutspådde har nu Holknekt talat ut i Expressen. Artikeln verkar inte finnas på nätet så man kan väl anta att Expressen har tänkt tjäna pengar på lösnummerförsäljning och naturligtvis ställer jag upp på detta och har köpt ett exemplar. I research-syfte i bloggens tjänst förstås. (EDIT: Nu finns delar av artikeln på nätet).

Intervjun är till stora delar precis lika ointressant och förutsägbar som väntat.

Holknekt har problem med spånken berättar han. Jaha, what’s new. Det är ju lämpligt i ett läge som detta. Då behöver han inte skylla på att han tänkt med fel huvud. Han kan berätta om sin sjukdom alkoholism som gjorde att han inte tänkte med något huvud alls.

Det är först på slutet av artikeln det blir intressant när han berättar att han inte ens vet vad hans medbrottsling heter i efternamn. Så tonårsmässigt. Smickrande för alla inblandade.

Hoppas han att Lena ‘Agent noll noll sex’ Ph därmed ska inse att det bara var sex och att det är henne han älskar och ta tillbaka honom? Eller försöker han få den andra kvinnan att förstå att han vill att hon kontaktar henne för ytterligare “samvaro” eftersom han inte har hennes namn eller nummer? Han kan inte förstå sig särskilt mycket på kvinnor om han inte fattar att båda två förmodligen kommer att gå i taket över det uttalandet.

Roligast av allt är dock när han besvarar frågan om det därmed var en engångsföreteelse med att informera om att det var en TVÅgångsföreteelse! Snacka om att inte förstå uttrycket too much information. Till och med mätt med mediakåthetens omdömeslöshet undrar man ju på vilket sätt denna information skall på något sätt gagna Holknekts “sak”. Vad den nu är, för det är lite oklart utifrån intervjun.

Helt plötsligt är det ju inte ett enskilt misstag som kan skyllas på spriten. Inte heller är det ett förhållande som han haft för att döva någon sorts smärta han haft till följd av problem i sitt äktenskap. Det är bara TVÅ skjut. Och inte ens andra gången hade han artigheten att fråga kvinnan vad hon heter i efternamn. Ohyfsat.

Nu väntar vi bara på att Lena Ph ska tala ut i någon konkurrerande tidskrift så att vi får höra hennes version. Sedan skulle det inte förvåna mig om kvinnan utan efternamn kliver fram bakom någon reklamskylt för Holknekts tidning Miss World och berättar om hur Holknekt förförde henne när hon modellade bikinitrosor för en tidning som har ett namn som gör den dömd att misslyckas.

En bloggare som betalar för sina prylar

Kollade just besöksstatistiken i butiken under helgen och då hittade jag en hänvisande blogg som jag inte kände igen. Så jag gick till bloggen för att kolla hur det kom sig att jag fick besök därifrån och då hittade jag något mycket ovanligt. Och mycket trevligt. Det visade sig att en av mina kunder förra veckan har en blogg och hon hade gjort ett inlägg om Kidkit.

Istället för att skicka mig ett tiggar-email och be om gratis kläder så gjorde hon något helt crazy och KÖPTE kläder och sen skrev hon ett inlägg och tipsade sina läsare om butiken! Vilken god människa och så glad man blir som butiksägare att det finns bloggare som fattar att ens affärsidé är att sälja kläder, och inte att ge bort dem till bloggare i utbyte mot sju icke-köpande besökare!

Var snälla och hjälp mig att visa tacksamhet till Sigrid genom att springa över och besök hennes blogg.

Nu har jag shoppat igen

Det här är inte bara en blomma på en pinne.

Det är också en kapsylöppnare.

Dessutom är det en hushållspappershållare.

Det här tyckte jag var himla praktiskt. För nästan varje gång jag ska ta en bit hushållspapper så brukar jag tänka “jag skulle behöva en kapsylöppnare också, TÄNK så bra om det satt en här på hushållspappershållaren”. Nu behöver jag inte tänka så längre, för nu har jag en kapsylöppnare på hållaren.

Var kan ni då få tag på denna finurliga hållare i er strävan att göra om ert hem till en kopia av mitt? Ja inte vet jag. Jag köpte min på kyrkmarknaden i Öjebyn men inte frågade jag gubben som sålde den var han vanligtvis håller hus. Ni får väl googla och se vad ni hittar på nätet.

Dagens rutschkana ligger på Västra Kajen i Piteå.

Sallad hela veckan

Planera matveckan är inte riktigt min grej. Om inte maken har tänkt ut någon middag brukar jag börja fundera på vad vi ska äta ca 10 minuter innan det är dax.

Men idag har jag varit fröken Duktig och planerat matveckan. Eftersom mitt nya hälsosamma liv börjar imorgon. Så här ser matplaneringen ut.

Måndag: Skink och champinjonsallad.

Tisdag: Tonfisksallad.

Onsdag: Köttbullesallad. Eller hamburgersallad. Ej fastställt ännu.

Torsdag: Laxsallad.

Fredag: Räksallad. Inte sån som man lastar på varmkorven på macken alltså, utan en sallad med räkor i.

Lördag: Kött med sallad. Med vin till. Flera glas.

Söndag: Obestämd sallad. Jag har ju en hel vecka på mig att komma på något.

Subject to change. Nu tror jag att jag ska gå och baka en limpa.

Sovmorgonsrättvisa

Om man tänker sig en hypotetisk söndagsmorgon. Säg att förälder 1 stiger upp typ kl 7 och leker och tittar på Bolibompa och läser böcker i en timme. Sen gör man skiftbyte typ 8. Då har förälder 2 fått sova en timme längre än förälder 1. Då säger regeln att förälder 1 har rätt att sova MER än en timme till när det är dennes tur att sova igen.

För det är jobbigare att stiga upp tidigare för första passet. Den som får sova första passet får sova “oavbrutet”. Man är mindre trött på andra passet också. När förälder 1 ska lägga sig för att få sin del av sovmorgonen tar det ju en stund att varva ner igen. Därför kan man inte säga att förälder 1 ska stiga upp kl 9 för att båda föräldrarna då har fått lika många timmar sovmorgon.

Nej den som har stigit upp och tagit första passet får OB-tillägg på sitt sovpass. Minst en halvtimmes påslag. Men det är mer korrekt med en timme extra. Maken säger att detta är någon sorts sosse-påhitt. Nu bor han i en sosse-kommun så det är bara att han vänjer sig.

Resultatet av mamma och pappas kärlek

Eftersom min förlovnings- och vigselring har krymp sen vi gifte oss bär jag dem på en halskedja.

Ikväll efter badet satt gullefjunet och lekte med dem medan jag torkade henne. Då förklarade jag för henne att ringarna är ett tecken på mamma och pappas kärlek. Sen frågade jag om hon visste vad bästa resultatet av mamma och pappas kärlek är. Då svarade hon ja. Så jag frågade vad och förväntade mig att hon skulle svara sitt eget namn. För det svarar hon på nästan alla ledande frågor. Men inte idag.

Bästa resultatet av mamma och pappas kärlek är, enligt vårt kärleksbarn – and I quote – “ett halsband”. Jag rättar henne och förklarar bättre när hon blir lite större.

Skärbrädan är rund i botten

Vi har en skärbräda. Också har vi en krok på väggen där den ska hänga. Där hänger den aldrig, den ligger mest på bänken för maken säger att den “ligger så bra där”. Det tycker inte jag, den är i vägen. Dessutom brukar det på något konstigt sätt som jag inte begriper alltid hamna vatten på bänken som hamnar under skärbrädan.

Då blir den sned och vind, den böjer sig uppåt och blir rund i botten. Ingen skärvänlig form för en skärbräda.

Varje gång jag hittar den där liggande formad som ett U gnäller jag till maken över skärbrädans form för att han lämnat den liggandes på bänken i vatten. Då brukar han svara att “då kastar vi väl bort den”. Fast jag fattar inte varför vi ska kasta bort den när vi bara kan hänga upp den på väggen. För brädan rätar ju ut sig efter ett tag om man diskar den och låter den torka och hänger upp den.

Men nu får väl maken som han vill, och vi får väl lov att kasta skärbrädan. För igår när jag som vanligt plockade upp den för att diska och hänga bort den hade den legat i vatten extra länge och såg så här äcklig ut.