Duktig eller slug?

Idag kom gullefjunet in i vardagsrummet inlindad i en handduk efter duschen.

Vi bara “Men kommer du här, har du klivit ur duschen helt själv utan tjat?! Och du har med dig hårborsten och hudkrämen!! Men vad DUKTIG du är! Du har VERKLIGEN blivit stor nu som är så hjälpsam!”

Vi var liksom i chocktillstånd. Vanligtvis är det bråk eller åtminstone tjat för att få in henne i duschen och sen är det lika svårt att få ut henne.

Vi bara “Wow, ska vi få en förståndig period ett tag nu?”.

Jag var nyss i badrummet och borstade tänderna. Då förstod jag. Jag borde ha fattat tidigare. Hon har inte gått in i någon förståndig och hjälpsam period. Hon har gått in i en ännu slugare period.

Hon hade med sig hårborsten och hudkrämen till vardagsrummet för att hon inte ville att vi skulle gå in i badrummet för att hämta dem. Hon hade tagit in skräpkorgen i duschen och klättrat på den för att nå saker på hyllan.

Ingen ordning i trädgårdslådorna

Vi har två dynlådor i trädgården. Men vi har inga dynor så vi har andra saker i lådorna.

Jag går aldrig ut till dynlådorna på vintern. Det är kallt på vintern och oftast när man behöver någonting från dynlådan så är det mörkt. Så när jag behöver någonting från dynlådorna på vintern skickar jag ut maken för att hämta det.

Detta innebär att maken kan härja ostört i dylådorna i nästan sex månader per år.

Idag skulle vi plantera solrosor. Krukorna är i dynlådorna. Solen skiner och det är ganska varmt ute så jag gick ut och öppnade locket själv. Jag fann kaos. I den ena lådan låg julgransfoten och trädgårdsstolar och i den andra lådan fanns det vedträn och krukor.

Alla utom maken vet att julgransfötter och trädgårdsstolar inte hör ihop. Man använder ju dem helt olika årstider. Julgransfötter hör ihop med vedträn. Fast egentligen fattar jag inte varför vi överhuvudtaget har vedträn för vi har ingen spis att att elda dem i. Maken tycker att de är bra att ha om man ska grilla korv någon gång. Men när man bor i Stockholm behöver man inte göra upp en egen eld om man vill ha en grillad korv. Det finns korvkiosker överallt där man kan köpa grillad korv.

Jag fick lov att städa båda dynlådorna. Nu när jag ska lyfta på locket själv regelbundet under de närmaste månaderna så måste det vara ordning och reda i lådorna.

Jag har löss

Vad gör ni så här på en lördagskväll då? Är ni på fest? Kollar något bra tv-program?

Tro inte att en lördagskväll är actionbefriad bara för att man är småbarnsförälder. Jag kan försäkra er om att en avlusning av en fyraochetthalvtåring är lika dramatiskt som ett krogslagsmål.

För ca fyra veckor sedan fick vi reda på att det gick löss på dagis. Vi luskammade (utan schamponering) och hittade ingenting. Vid det här laget trodde vi att faran var över, men igår såg jag en lapp på dagis om att det fortfarande går löss. Så idag när ungen kliade sig i skallen som besatt så blev jag misstänksam och luskammade litegrann. Jag hittade den här filuren.

Lus
Kraftigt förstorat foto

Maken: Det är ett skräp.

Jag: Skräpet har horn…

Maken: Du inbillar dig.

Gullefjunet: Pappa, skräpet rörde på sig.

Maken: Ni inbillar er.

Så vi ritade en ring runt skräpet och skräpet kröp ut ur ringen. Det är inte normalt beteende för ett skräp. Så jag plockade fram lusmedlet och sen började kampen.

Lus-studie
Är det en lus eller ett skräp?

Blöta håret var svårt. Schamponeringen var ännu mer utmanande. Sen när det skulle sköljas bort så bröt själva tumultet ut. Jag blev tvungen att näcka och kliva in i duschen och hålla ner barnets armar med ena handen och hålla en handduk över ögonen med andra handen så att hon inte skulle få lus-schampo i ögonen. Huvudet i ett skruvstädsgrepp.

Jag: Skölj!

Maken: Låt inte så stressad, du jagar upp henne, hon blir ju också stressad…

Jag: Hon var hysterisk redan innan jag spände fast henne…. SKÖLJ!!!!!! Jag tror inte att vi kan undvika stress i det här läget så stå inte bara där med duschen och småprata… Förkorta stressen genom att skölja medans hon sitter fast för hon är hal som en ål!

Sedan skulle det kammas. Det gick relativt bra. Kostade tre glassar och löften om obegränsat filmtittande bara hon satt stilla.

Luskamning

Klockan var elva innan barnet sov och hela dramat var över.

Jag: Det kliar i huvudet på mig.

Maken: Du inbillar dig.

Jag: Kanske det, men du får kamma och kolla ändå för säkerhets skull.

På fjärde kam-taget satt det en sådan där liten hornig sak på kammen. Så nu är jag också avlusad.

Man blir tydligen aldrig för gammal för att lära sig nya saker. Löss för första gången när man är 42 bast hade jag inte väntat mig. Nu fattas det bara att man ska få klamydia för första gången när man är sjuttio. Då blir det jävligt synd om maken. Men så pigg lär jag nog inte vara när jag är sjuttio, så jag kanske klarar mig från det i vilket fall som helst.

Jag och gullefjunet ska gå och klippa oss imorgon. Väldigt kort. Jag har sagt åt gullefjunet att om hon inte berättar för frisören/frisörskan att hon har/har haft löss så får hon en leksak efteråt.

Är det okej att raka benen i duschen på gymmet?

Jag har varit på gymmet idag. Det är helt sant. Här har ni ett bildbevis.

Smurfflaska

När jag hade smurfat klart på gymmet duschade jag. När jag stod där och tvålade in mig stod det en yngre kvinna i ett av de andra båsen. Jag noterade henne knappt till att börja med, hon verkade tvätta sig och uppföra sig helt normalt för en duschande person. Men så plötsligt märkte jag att hon stått nedböjd en längre stund och började kolla. Då blev jag lite förfärad och sa till mig själv “Vad GÖR människan?!”.

Vet ni vad hon gjorde? Hon stod och rakade benen. I duschen på gymmet!

Finns det folk som tycker att det är acceptabelt att raka benen i duschen på offentliga platser?

Jag skulle jämställa det med att kissa i duschen på badhuset. Alla som är äldre än 5 år vet att man inte får kissa i duschen på badhuset. Hemma kan man ju bestämma själv om man ska kissa i sin egen dusch, men alla normalt funtade människor vet att man inte kissar i duschen på ställen där det kan stå främlingar i båset bredvid.

Alltså hon stod ju i ett bås mittemot mig så det var ju inte så att vi delade duschbrunn och att det var någon risk att hennes små avhyvlade hårstrån skulle komma rinnandes och kleta sig fast på mina fötter. Det får jag väl medge, att jag inte var i den riskzonen. Men jag fick ändå upp lite kräk i munnen när jag såg vad hon gjorde. Någon intet ont anande människa skulle ju ha kunnat komma och kliva in i båset bredvid, där duschbrunnen satt, utan att se vad hon höll på med.

Äckligt. Nu efteråt skäms jag över att jag inte hade civilkurage nog att säga någonting och påpeka för henne att hennes beteende var vidrigt. Men jag blev så chockad att jag inte kom mig inte för att säga någonting.

 

En hård duschstråle är ingenting mot vad som händer i vår dusch

Jag läste i tidningen att det var en man som hade polisanmält en hård duschstråle. När jag läste det tänkte jag att det måste ju ha varit ett skämt.

Jagmenaralltså att en hård duschstråle är väl inte alls särskilt skumt. Jag drabbas av överraskningar nästan varje gång jag kliver in i duschen. Det ser i princip alltid ut som att vi har haft inbrott i duschen, man får sparka sig fram för att ha någonstans att ställa fötterna.

Så jag tänkte att jag skulle gå och fotografera och visa er vad som händer i vår dusch när man vänder ryggen till. Hur det ser ut i vår dusch dagligdax utan att jag ringer polisen.

Jag kom in i badrummet med kameran också såg det ut så här.

Tom duschkabin

Jag fick fanimig panik. Jag rusade in i vardagsrummet och skrek till maken “Ring polisen – någon har brutit sig in i vår lägenhet! Alla badleksaker, tomma tvålflaskor, små skålar och tvättlappar baddjurens täcken är upplockade… Någon måste ha varit här och tagit sig in när vi inte var hemma och städat i duschen…!!!”.

Maken bara satt där helt lugnt med sin bok också säger han “Lugna ner dig, det är jag som har plockat upp”.

Jag bara “Va?! Varför gjorde du så?? Är du helt sjuk i huvudet? Vill du skrämma livet ur mig???!!! Hur kan du städa upp i duschen samma dag som det står i tidningen att någon har brutit sig in hemma hos någon och ändrat om duschstrålen?!!!”.

Då är vi jättetysta

Idag när vi nattade så somnade en av mjukkatterna på mina fötter. Gullefjunet berättade att katten var jättetrött för hon hade lekt hela dagen och att vi inte fick väcka katten “för då kan kisse bli surare än mig”.

Jag bara “Woaoow, då är vi jättetysta. Vi vill INTE väcka någon som blir surare än dig när de blir väckta”.

Bonusbrister

Huset vi tittade på var helt perfekt på många sätt och vis. Helt i orginalskick som fastighetsmäklare kallar det. Spis med sådana där runda plattor som fanns förr i tiden ni vet. Asfula textiltapeter i bruna nyanser. Också hade ägaren haft katt. Ni kan ju tänka er hur det såg ut. Det luktade gammal tant. Eller gammal farbror, men av inredningen att döma tror jag att det var tant det luktade.

Precis så fult att det borde skrämma bort en massa spekulanter så att de inte driver upp priset i onödan.

Men dessutom fanns det en del bonusbrister som jag inte var ute efter. Förhöjda radonvärden och krypgrund känns väldigt jobbigt så vi känner oss väldigt tveksamma till om just det här fula huset är rätt för oss. Det måste ju finnas andra fula hus utan radon.

Vi funderar på att köpa ett ruckel

Imorgon ska vi och titta på ett ruckel som vi tänkte att vi kanske skulle kunna tänka oss att köpa. Av bilderna att döma är det i så dåligt skick att vi kan tänkas ha råd med det men inte i så dåligt skick att man inte kan bo i det. Vi måste ju se det först men jag tror att det är ett perfekt pensionärsprojekt.

Farsan har alldeles för lite att göra. Han kan byta taket och köket och måla om och tapetsera och plöja upp trädgården också får vi bita i det sura äpplet och leja in någon som tar betalt för att göra om badrummet.

Fast jag vill ju inte bara ta för givet att farsan ska ställa upp så jag ringde och kollade vad han tyckte om det här med pensionärsprojektet.

Jag (diskret fråga så att han inte skulle lista ut vartåt det var på väg att leda): Kan man byta tak själv?

Farsan: Om det bara är några takpannor som ska bytas kan man ju göra det själv. Om man måste byta under takpannorna blir det ju lite jobbigare.

Jag: Jaha, finns det saker under takpannorna också…. Hur menar du då, vad finns under takpannorna? Jag vet inte vad det är man måste byta men jag misstänker att man måste byta tak så där i största allmänhet. Måste man leja hantverkare om man måste byta det som är under takpannorna?

Farsan: Nä, det är väl självklart att man kan göra allt själv. (Och nu har han tydligen fattat vart vi är på väg…). Din make och bror kan göra det.

Jag: Nja, det tror jag inte är någon bra idé. Brorsan är ju lat så han kommer att hitta på någon ursäkt och även om maken är entusiastisk så tycker jag inte att han ska byta tak. Då kan jag ju lika gärna göra det själv.

Farsan: (asgarv) Jaja, maken kan väl vara hantlangare i alla fall. 

Till saken hör att när vi köpte hus i London så såg det förjävligt ut så vi var tvungna att måla om alla rum. Jag och maken målade om sovrummet tillsammans och jag var så himla noga och studerade från alla vinklar för att kolla att färgen täckte ordentligt. Maken var jättesnabb och slafsade dit färg och där han målat retade jag mig i sju år över att det lös igenom vit underfärg både här och där.

Efter sovrummet ringde jag till farsan och krävde att han och morsan bokade flygbiljetter och kom över. De gjorde så och jag tog ledigt från jobbet och jag och farsan målade medan maken jobbade. Morsan lagade mat och när maken kom hem tog han en roller och började slafsa färg på en vägg och på en kvart hade han målat en hel vägg som skulle ha tagit mig och farsan tillsammans en hel timme.

Jag bara ”Sluta omedelbart – du slarvar så mycket och nu måste vi vänta i 8 timmar innan vi kan täcka ytan som du har slarvmålat!”.

Maken blev helt förolämpad ”Jag måste ju också hjälpa till när ni målar hela dagarna!”. Jag berättade i vredesmod att han inte hjälpte till på det där sättet utan sinkade, och maken vände sig till farsan för att få hjälp.

Farsan hade backat in i ett hörn och försökte hålla sig utanför. Han stod och lutade sig mot en vägg och tittade på. När maken sa ”Vad säger du svärfar?!” tog han av sig kepsen och kliade sig med den i huvudet också sa han ”Jo……. du kan väl åka och köpa öl?”. Maken la ner rollern och sa till morsan “Vi åker och handlar svärmor…”. När de kom hem hade de med sig en massa konstig mat utöver sexpacket med mellanöl som var beställt.

Nu för tiden pratar maken om den här incidenten som ”Hur jag fick målningsförbud” på samma sätt som när han berättar om hur han bar sig åt för att få tvättmaskinsförbud.

I all fall. Om vi skulle råka köpa rucklet så känner jag mig säker på att farsan kommer att byta tak åt oss. Det är på sådana premisser jag köper ruckel, jag kan inte tänka mig att köpa ett ruckel om jag ska måsta betala en ohederlig byggare att rusta upp det åt mig.

Farsan brukar påstå att han vägrar, men om han börjat trilskas så tar jag in en kvot från en byggare och berättar för farsan vad det kommer att kosta och när han hör summan så kommer han att komma och byta taket. Det har alltid funkat förut, när man berättar för honom att någon annan vill ha 50 eller 100 papp för något som han kan göra blir han alltid så upprörd att han hoppar på planet och kommer och gör det åt en.

Håll nu tummarna att jag inte ser något mögel i vrårna imorgon. Mögelsanering är utanför farsans kompetensområde.

Vårdag

Imorse vid åttasnåret så dök gullefjunets ansikte upp två centimeter från min nästipp också sa hon “Idag ska jag bara göra saker tillsammans med DIG!”. Jag försökte gnugga gruset ur ögonen och tänkte för mig själv “Hot eller löfte?”.

Redan vid frukosten hamnade jag dock i onåder för att jag sa att vi skulle pussla senare, inte mitt i frukosten. Så då låg hon på vardagsrumsgolvet och muttrade i en halvtimme och med jämna mellanrum gastade hon “Mamma DUM”.

Vi åkte till Hagaparken för att promenera och cykla. Det gick inte bra för på det ena stödhjulet var det någon som inte hade dragit åt muttern så det vek sig hela tiden och gav inget stöd alls.

När muttrarna på stödhjulen är lösa måste någon hållas ansvarig. Den där killen på cykelbutiken som monterade dit stödhjulen fanns inte på plats så jag kunde inte hålla honom ansvarig. Så det fick bli makens fel. Jag höll på att smälla av utav ilska när han berättade att han inte hade någon skiftnyckel i fickan. Vem åker på cykeltur med en ny cykel utan att ta med sig en skiftnyckel??! Därför var det han som fick bära cykeln på cykelturen.

Cykeltur

Vi åkte till Vasaparken. De har en väldigt fin lekpark.

Vasaparken

Hemlis hängde också med och det var mest jag som fick bära honom. När jag frågade vad som hänt med Hemlis öra berättade gullefjunet att det röda på örat kunde betyda två saker. Antingen hade katten ont i örat eller så hade någon ritat på örat med en röd penna. När jag frågade vilket som gällde i just det här fallet svarade hon “Han har ont i örat” men jag tycker bestämt att det ser ut som att någon har ritat med en röd penna.

Ont i örat

Sen åt vi lunch. Maken var helt överlycklig.

Ströming till lunchInte nog med att han fick en strömmingsmacka (de kallas tydligen så men egentligen är det en stekt strömming på hårdbröd och det tycker inte jag är mycket till macka) – barnet tyckte också om det när hon smakade en tugga och krävde att få en helt egen Husmans med fisk på. Jag åt en varm korv med bara ketchup på som var väldigt god.

Det var en kort sammanfattning av dagens aktiviteter.

Limited edition handbag

Ni vet hur det är när man ser någonting man bara älskar vid första anblick. Man bara känner att man MÅSTE ha. Men sen blir man så där förståndig. Man kommer på att man behöver nya sommar/vinterdäck på bilen. Eller att elräkningen var väldigt hög förra månaden. Eller att den där saken man vill ha så mycket är otroligt onödig och alldeles för dyr.

Så blir det ju när man ser en handväska som man inte alls behöver men ändå vill ha. Man kan ju inte motivera för sig själv att köpa en exklusiv handväska till samma pris som fyra bildäck när lagen säger att man måste ha acceptabla bildäck men det finns ingen lag som säger att man måste ha en till handväska när man redan har en som rymmer både börsen, telefonen och ett par gympadojor.

Väskan kanske ser ut som någonting som Lasse Åberg har målat men man bryr sig ändå inte för man tycker om väskan och man vet också att saker som Lasse Åberg har målat har en orimligt hög prislapp. Just det senare med prislappen bidrar till att göra väskan extra önskvärd eftersom det är helt orimligt att betala en förmögenhet för någonting bara för att det är en känd gammal gubbe som har ritat på den.

Limited edition handbag

Så man avstår väskan. Sen går man och trånar och tänker på olika händelser som skulle kunna ursäkta inköpet av en handväska som man inte alls behöver. Väskan blir en symbol för någonting större, någonting man verkligen önskar sig. För någon annan kanske väskan inte verkar så speciell men man har låst fast på väskan och man kan nästan inte sova på nätterna för att man tänker på hur man ska bära sig åt för att få den där väskan som man inte behöver.

Man drömmer om att vinna på lotto eller att få löneförhöjning. Så att man kan unna sig väskan och bli riktigt lycklig. När dessa saker inte materialiserar sig börjar man intala sig själv att om man är väldigt duktig och avstår en godispåse då och då har man gjort sig förtjänt av den där väskan man önskar sig så mycket även om den är alldeles för dyr.

Till slut har drömmen om väskan blivit större än själva väskan. Man vill förverkliga sin dröm om väskan, inte längre för väskans skull utan för drömmens skull. När man till slut står där och har uppfyllt alla krav som man satt för sig själv för att kunna köpa väskan och ska slå till upptäcker man ofta att drömmen var större än väskan. När man äntligen ska köpa väskan så kommer man på att väskan inte var så åtråvärd som man trott hela tiden. Så man slutar ut att köpa väskan och går och köper ett par slumpmässiga skor istället.

Men ibland så blir drömmen om den perfekta, trendiga väskan som alla kommer att avundas en sann utan att man ens önskat sig den.

Idag blev jag ägare till en helt ny exklusiva väska. Limited edition. De saker som gör en allra mest lycklig är de som man bara får utan att ha drömt om dem eller ens vetat att man eftersträvade dem. Helt plötsligt är man bara stolt ägare av en statuspryl.

Riktigt exklusiva grejor. Michael Kors och Louis Vuitton och andra dyra designers kan kasta sig i väggen. Min nya väska är designad och handmålad av gullefjunet på påskens Miniläger.

Vi tittar på väskan en gång till. Jag är så himla stolt och glad över att jag äger den här väskan. Jag har till och med fått den utan att betala en endaste krona (förutom Mini-lägeravgiften förstås…). Designern bara “Du får den av mig mamma”.

Limited edition handbag

Jag ska ha den till jobbet på måndag. Jag kommer att bära den men en självklarhet som visar att det är en mycket exklusiv väska som gemene man (kvinna) inte förstår sig på eller har råd med.

Höga målsättningar

Idag hade jag tänkt gå hem från jobbet efter lunch. Ta ut lite komp ni vet. Man ska ha höga målsättningar annars lyckas man aldrig.

Jag måste säga att jag tycker att det gick riktigt bra. Om jag inte haft så ambitiösa planer som jag hade skulle det aldrig ha gått så bra som det gjorde. Det är mitt bästa karriärstips. Sikta högt även om man vet redan från början att det är dödsdömt så känner man sig ändå ganska nöjd om man kommer en bit på vägen.

Tjugo över tre lämnade jag kontoret. Vi slutar fyra på fredagar så det kändes riktigt lyxigt att gå fyrtio minuter tidigare. Bra inledning på helgen.

Saker i kataloger

Barn vet faktiskt inte vad en telefonkatalog är.

Mormor: Vad har ni gjort på Minilägret då? Berätta.

Gullefjunet ignorerar henne.

Mormor: Om inte du vill berätta så får jag väl ringa till N och fråga vad ni gjort på Minilägret.

Gullefjunet: Det kan du inte för du har inte hennes nummer!

Mormor: Johodå, jag kan slå upp det i katalogen också ringer jag henne och frågar.

Gullefjunet: Nehejdå, hennes nummer finns inte i katalogen…. Det finns bara leksaker i katalogen!

Leksakskataloger har ju visat sig mer seglivade än telefonkataloger. När jag tänker på det här önskar jag nästan att jag hade sparat någon telefonkatalog från den tiden när man själv hade fast lina och fanns med i telefonkatalogen. Tänk så kul gullefjunet skulle ha tyckt att det var sen om typ tjugo år när hon fick ärva en antik telefonkatalog och kunde leta upp sin egen mamma under fliken S. Med gatuadress och yrke listat i katalogen också. Jag minns inte ens vilket yrke som stod listat på mig senaste gången jag figurerade i en telefonkatalog. Studerande kanske.

Jag får kolla med morsan och farsan om de fortfarande får telefonkataloger och om de har kvar någon eller om alla blivit vintervärme i vedpannan. I brist på en katalog med mamma i från 1990-talet är ju en katalog från 2015 med mormor och morfar i bättre än ingen telefonkatalog att ärva alls.

Så synd var det om honom

Maken har varit sängliggande med magont i ett dygn. En efter-effekt av tarmcancer är att ibland lägger magen bara av ett tag. Eller tarmarna, jag vet faktiskt inte vilket, men ont får han i alla fall. Jag och gullefjunet satt på golvet i tv-rummet och pusslade.

Gullefjunet: Jag tycker synd om pappa som har ont i magen.

Jag: Ja, gå och ge honom en kram så blir han säkert gladare.

Gullefjunet: Jag gör det sen – jag måste pussla nu.

Påsklunch

Vi har varit hos svärmor på påsklunch. Gubbröra till förrätt, varmrökt lax till huvudrätt och glass som inte var vaniljglass till efterrätt. Gullefjunet tyckte inte om någonting av det. Vilket hon berättade och sedan åt hon godis från påskägget istället.

I bilen hem försökte jag uppfostra henne.

Jag: Om man inte tycker om maten när man är bortbjuden så säger man inte att man inte tycker att maten är god.

Gullefjunet bara tittade på mig. Hon vet ju att jag tycker att det är viktigt att man är ärlig. Men man får ju välja sina tillfällen när man är ärlig. Ibland finns det ingen mening med ärligheten.

Jag: Det är inte artigt. Barn brukar inte tycka om gubbröra så det gör ingenting att du inte åt det men om man inte tycker om maten så är man bara tyst. Farmor kan bli ledsen om du säger att du inte tycker om maten. I framtiden när vi är borta och du inte tycker om maten kan du viska till mig att du inte tycker om det, men säg det inte högt.

Gullefjunet: (efter en lång tystnad) Men du hör ju ingenting när jag viskar, du hör ju lika dåligt som morfar!

Jag: Okej då, du har rätt men då får du viska till pappa. Han hör. Bara du inte säger det inte högt.

Helt plötsligt var backen trasig

Jag hade ett viktigt ärende. Vi ska ha gäster imorgon och maken glömde köpa vitt vin och jag har hört att det finns folk som tycker om vitt vin så när man har gäster är det bra att ha vitt vin hemma.

Jag tog med mig gullefjunet till Bromma Blocks. När vi skulle åka hem igen ville hon ha hjälp att starta filmen på apparaten med sladdar i så jag vred på nyckeln för att hon skulle få ström. Startade mackapären.

Sen när jag la i backen och skulle köra iväg var backen trasig. Jag kopplade ur och la i den igen. Jag kände att den gick i men när jag släppte upp kopplingen hände ingenting. Jag provade två gånger till men backen var helt död.

“HUR kunde backen gå sönder medan jag var inne på Systembolaget” tänkte jag? Det var ju ingen idé att ringa till maken för han vet ingenting om hur det går till när backar går sönder mitt på en parkeringsplats medans man inte ens använder dem. “Jag får ringa till farsan och fråga hur backen kunde gå sönder och vad jag ska ta mig till” tänkte jag.

Men först testade jag en gång till. Då slog en tanke mig “Bilen kanske inte är på?!”.

Det var så det låg till. Jag hade bara vridit på nyckeln ett steg för att få ström till dvd-spelaren, men jag hade inte vridit så långt att bilen startade.

Vilken tur att jag inte hann ringa till farsan. Nu var det ingen som hann märka att jag inte hade startat bilen när jag trodde att backen var trasig. Det fattar ju vem som helst att backen inte kan gå sönder bara så där hur som helst. Det skulle ju ha varit helt pinsamt om jag ringt och sagt att backen var trasig när jag inte hade startat bilen. Den skulle ju ha varit jättesvårt att prata sig ur när farsan frågade om jag hade startat bilen.

Jag borde ringa kvällspressen

Den fria tolkningen av temat påsk var inte så fri.

Man var tvungen att vara kyckling eller påskkärring. Påskprinsessa fick man inte vara.

Vilket gjorde att vi hade en halvtimmes storgråt i morse innan vi kunde gå till dagis. För vad jag inte visste igår när jag tillverkade en påskfjäderkrona var att en av fröknarna hade sagt till gullefjunet igår att hon inte fick ha på sig sin prinsessklänning. Så ni kan ju gissa om det blev dramatik när det fanns en fjäderkrona och ett förbud mot klänningen som barnet ville ha.

Påskutklädnad

Idag klockan fyra kom det ett email från dagis där de berättade att imorgon äter de påsklunch och barnen får gärna komma utklädda. Fri tolkning på temat påsk.

Jag tror att de tänkte som så att alla goda föräldrar har en påskutstyrsel i garderoben som kan plockas fram vid överraskande sista minuten tillfällen som dessa.

Inte jag dock. Jag har aldrig stått i någon butik och tänkt “Vi köper en kycklingdräkt, det kan vara bra att ha”. Inte ens en påskkärringsdräkt har jag kommit ihåg att bunkra upp med.

Så jag har tolkat fritt och tejpat ihop en påskfjäderskrona. Det var det bästa jag lyckades prestera med 16 timmars förvarning när typ 8 av dem är natt.

Påskkrona

Å maken han satt och frågade vad vi skulle servera för förrätt/varmrätt/efterrätt när vi har gäster på fredag. Sen frågade han varför jag fräste och var irriterad när jag svarade att han kunde få bestämma. Vem fan blir inte irriterad när folk sitter och frågar en om mat när man tillverkar fjäderkronor med ståltråd och tejp klockan elva på kvällen?!

Det där emailet från dagis som kom klockan fyra. Vet ni vad mer det stod i det? En uppmaning att man skulle säga till senast imorgon om man är ledig eller slutar tidigare på skärtorsdag. Redan i morse när jag lämnade blev jag tillfrågad om jag skulle hämta tidigare på torsdag eftersom personalen ville veta om de kunde ta ut kompledighet.

På samma ställe som jag alltså blev uppläxad över att jag var 14 minuter sen för två veckor sedan vill nu personalen att 16-18 familjer ska ta ledigt (alla har ju inte jobb där det är halvdag dag före röd dag) för att hämta tidigare så att de kan få gå hem 3-4 timmar tidigare.

Det är ju inte annat än att man misstänker att personalen kom på det här jävla påhittet om påskutklädning klocka fyra dagen innan enbart med syftet att kunna skicka ut ett email till alla föräldrar med en diskret uppmaning att hämta tidigare på torsdag.

Det har de dock ingenting för eftersom jag är mitt upp i de mest hektiska två veckorna på hela kvartalet och maken har möten på eftermiddagen.

Ett Facebook-ris

Jag: Det vore trevligt att ha ett smakfullt dekorerat påskris, men jag antar att jag får ge mig till tåls några år med det.

Maken: Hur ser ett smakfullt dekorerat påskris ut?

Jag: Jamen du vet, sådana som man ser på Facebook och Instagram.

Maken: Nej jag vet inte…. som du kanske minns har jag varken Facebook eller Instagram.

Jag: Jamen ett sånt där ris med bara några enstaka naturell-färgade fjädrar i. Om man vill lyxa till riset litegrann kan man addera några få vaktelägg.

Maken: Jag kan inte ens föreställa mig hur ett sådant ris ser ut.

Påskris

Ungen är som en katt

På tal om hjälmar förresten. Jag och maken är lite dåliga på överbeskyddande. Om någon kommer på att lagstifta om att barn måste ha säkerhetsbälte i bilen och hjälm när de cyklar tycker jag alltid att det verkar som bra idéer och följer dem. Jag köper dyra grejer för att mitt barn ska vara så skyddat som möjligt. Jag tycker att flytväst på sjön är asviktigt och utlovar akvariefiskar för att att hon ska följa flytvästreglerna.

Men i övrigt har jag upptäckt att vi är lite slappa i jämförelse med andra föräldrar. Hon får klättra lite var stans och åka ner för saker som det egentligen inte är lämpligt att åka på. Hon får egentligen inte hoppa i sängen (för jag gjorde det när jag var liten och ramlade och slog skallen i ett element så att jag fortfarande har ett ärr i pannan) eller soffan (för det gjorde jag när jag var liten och ramlade och hackade fast framtiden i mormor och morfars vardagsrumsbord och nu har jag en sned framtand) men hon gör ändå jämt det och våra tillsägelser är på sin höjd halvhjärtade.

Ibland när vi umgås med andra barnfamiljer så börjar gullefjunet med någon lek eller aktivitet som jag och maken säger “var försiktig” åt och sedan upptäcker att andra föräldrar blir helt förfärade över och förbjuder sina barn att göra. Då måste ju jag och maken också ingripa och visa att vi är ansvarstagande och gå dit och förbjuda. “Så får man absolut inte göra, det är farligt!” och vagga med pekfingret. Å gullefjunet bara “Men jag har ju fått göra så 100 gånger förut?!”. Å vi bara “Men inte idag! Ni får leka något annat” också viskar vi till gullefjunet “Du får göra det en annan dag, bara du slutar nu annars får du aldrig mer göra det…”.

Förra helgen var vi i skogen och promenerade. Makens idé. Vi upptäckte att någon hade byggt en trädkoja två meter upp i ett träd. Typ spikat fast några brädor som en plattform mellan två grenar.

Gullefjunet ville genast klättra upp. “Det klarar hon aldrig” sa jag och maken till varandra. Hon började klättra och jag stod och tittade på. Maken gick iväg och tittade på skogen. Han är sån, han kan gå omkring och titta på en skog och tycka att det är roligt.

Helt plötsligt satt hon där uppe på plankorna innan jag en hunnit registrera att hon faktiskt skulle klara av att ta sig upp. Ojdå liksom! Jag frågade henne hur hon hade tänkt ta sig ner. Det visste hon inte. Jag ropade på maken att nu fick han faktiskt lov att komma tillbaka för att vi hade ett problem.

Maken kom strosande och tittade på barnet och sa “Sitter du där uppe? Du är ju som en katt – kan klättra upp hur högt som helst men kan inte ta dig ner”. Jag bara “Jamen lös problemet – hur ska DU få ner henne därifrån? Det känns lite onödigt att dra hit brandkåren!”.

Det slutade med att vi sa åt henne att backa ner samma väg som hon kom och när hon hade gjort det en bit nådde maken att lyfta ner henne.

Tur att det inte var några andra föräldrar där som kunde anmäla oss till socialen för bristande ansvarstagande. Vi får lov att skärpa oss litegrann.

Ingen hjälm hade hon heller. Varken cykelhjälm, stjärtlappshjälm eller trädklättrarhjälm.

Cykelhjälm eller stjärtlappshjälm

Vi skulle ha en ny cykelhjälm för den gamla har gått sönder. Jag visade en hjälm och frågade vad barnet tyckte. Jag trodde att den skulle falla henne i smaken eftersom den var rosa.

Stjärtlappshjälm

“Ja den är fin, men det där är en stjärtlappshjälm” svarade hon. “Så här ser en cykelhjälm ut mamma”.

Cykelhjälm

Jag bara “Jaha! Finns det speciella stjärtlappshjälmar??!”. Jag trodde att man använde skridskohjälm när man åker stjärtlapp. Men inte fan vet jag, utvecklingen har väl gått framåt sedan jag var liten och varken använde hjälm när jag cyklade eller åkte stjärtlapp.

När hon kastade in stjärtlappshjälmar i ekvationen så blev jag osäker. Hon kanske vet vad hon pratar om. Alla fattar ju att man inte kan cykla med en stjärtlappshjälm så om det första fotot var en stjärtlappshjälm kunde vi ju inte köpa den. Så jag fick lov att gå och hämta en expedit som hjälpte mig genom hjälmdjungeln.

Det slutade med att jag vandrade iväg till kassan med butikens absolut säkraste hjälm med tillhörande prislapp. Det är väl klart att endast det bästa är gott nog för att skydda ens barns huvud och att man måste ha en hjälm i hjälmen som är utvecklad av ett forskarteam på KTH. Det var så mycket tekniskt prat om hjälmens förträfflighet att jag helt glömde bort att fråga om det finns speciella stjärtlappshjälmar.

Svåröppnat lock

Hos oss ligger det alltid en massa tvätt på golvet i badrummet. Å badrummet är inte stort ska ni veta.

Tvätthög

Anledningen till att det alltid ligger tvätt på golvet är att tvättkorgen har ett väldigt svåröppnat lock.

Kolla här så förstår ni.

TvättkorgslockRakt ovanför locket hänger det liksom en spärr. En handduks-snibb. Som hänger ovanför locket och hörnet till om med nuddar tvättkorgslocket och tynger ner det. Det är ju verkligen inte konstigt att det alltid ligger tvätt på golvet.

Flera gånger i veckan har jag haft jättesvårt att hitta något att ta på mig på morgonen. Då har jag stått där och tänkt “Jag har ju inga kläder, jag måste köpa mer kläder”.

Men idag på morgonen har jag plöjt igenom hela tvättkorgen och tvätthögen på golvet och tvättat alltihop. Jag har kläder. Allting var i tvätten utom mina fula kläder. Jag hittade massor kläder. Jag hittade flera plagg som jag tänkte “Men den här var ju riktigt snygg, en sån här skulle jag ha kunnat gå och köpa”.

 

I sjukskrivningarnas Sverige

Bara i Sverige kan en partiledare som varit sjukskriven i sex månader sitta i tv på bästa sändningstid och berätta att de varit psykiskt frånvarande under en valkampanj där partiet de representerar på lång sikt ser sig själva som ett regeringsalternativ. Naturligtvis kan en partiledare bli utbränd. Men bara i Sverige kan de göra comeback efter en sjukskrivning och berätta att de ska “jobbträna”. I andra länder skulle en sjukskrivning för “utbrändhet” ha varit en politisk död.

“Jobbträning” är sånt som politiker ska hitta på för att fiska röster, inte något de ska syssla med själva. Jobbträning funkar kanske bra för icke-specialiserade yrken. Men i Sverige finns det bara 8 partiledare i Riksdagen så det är inte ett yrke som det är lämpligt att facket går in och förhandlar “jobbträning” för – antingen gör man jobbet eller så kliver man undan.

Politiker måste naturligtvis måste få vara lediga. Semester och föräldraledighet är okej. Men vilken normalt funtad människa vill ha en psykiskt instabil människa i regeringen? Eller i riksdagen? Till skillnad mot den genomsnittliga Sverigedemokraten så är jag helt med på att hjälpa människor i nöd men jag vill tamifan inte ha några psykiskt svaga människor som erkänner att de inte ens kommer ihåg vad de sagt i en valdebatt in charge of the country som sedan dessutom sjukskriver sig och plockar ut bidrag bara dagar efter de blivit valda på en politik som är emot att hjälpa utsatta människor.

Only in Sweden alltså…. Han kunde kanske inte förutse att han skulle klappa ihop, men det är olämpligt att återanmäla sig till tjänst i nationens intresse på halvtid när man företräder den politik han gör.

Ja förlåt, ni kanske inte vet vad jag pratar om, ni kanske inte såg det här på tv nyss. Jag pratar om Jimmy Åkessons intervju hos Skavlan. Det kändes som att han satt där och berättade om sina problem som om att han tyckte att för att han är öppen med sina problem så borde svenska folket ge honom en frisedel att stoppa in hela Sverige i ett flygplan och köra landet rakt in i ett berg i Alperna.

Han satt där och berättade om sina svårigheter som sjukskriven och vilka piller han åt och att han hade lidit av utmattning under en längre tid. Typ en tid som går tillbaka tills innan han bad svenska folket att rösta på honom och sen när 13% förlorade stackare gjorde det för att de inte ville betala bidrag till folk så ballade han ur.

När bidragsmotståndarna hade röstat på honom så pös Åkesson iväg och anmälde sig hos Försäkringskassan och började casha in. Samtidigt som han spelade bort en massa pengar. Att journalister tog reda på hans spelvanor och publicerade de (uppenbarligen sanna) uppgifterna var i och för ett övertramp. Men Sverigedemokraterna använder ju sina gräsrötter (ointelligenta idioter) för att sprida en massa overifierad dynga, och sedan utesluta medlemmar som avslöjas med att företräda partilinjen i klara ordalag, så jag tycker att man kan ta allmänt lätt på kritiken mot just den bristen i journalistiken.

Åsså kallade Åkesson Sverigedemokraterna för ett Socialkonservativt parti. Vad betyder det? Ett parti som vill ge bidrag till vissa typer av människor men inte andra? När Gudrun Schyman pissade i hörnet av en biograf på fyllan så förespråkade hon i alla fall en politik som har utrymme för människor i utsatta situationer.

Dessutom brukar jag tycka att Skavlan är en manschauvinistisk idiot men till skillnad från när han intervjuar popstjärnor så blev jag lite imponerad av att han lyckades ställa åtminstone några relevanta frågor.

Jamen jag är bara lite upprörd. Det går över snart. Kom tillbaka imorgon så ska jag berätta någonting lättsamt om Bling Magic maskinen. Folk som köper den är ungefär som folk som röstar på Åkesson och SD. Idioter som tror att för att ytan är fin så ska det fungera, trots att det syns lång väg att det är skräp.

Bling Magic

 

Vi behöver ett högre kylskåp

Maken och gullefjunet bakade chokladbollar (sådana där ni vet, kokosbollar). Maken la dem på en tallrik och stoppade in dem i kylen på översta hyllan. Den hyllan där det är mest grejor. Så tallriken balanserade ovanpå en massa saker och var allmänt i vägen.

Jag kommenterade till maken att han väl kunde ha valt en bättre hylla där det fanns plats för tallriken. Då svarade han att de hade varit höjden på hyllan som varit avgörande för hans val av plats. För om han hade ställt den på en låg hylla skulle barnet bara ha öppnat kylskåpsdörren och ätit upp alla chokladbollarna.

Då blev jag tvungen att påpeka för maken att om han vill skydda chokladbollarna mot chokladbollstjuvar genom att lägga dem på översta hyllan så måste vi nog skaffa en högre kyl. Översta hyllan i vår kyl sitter inte tillräckligt högt upp för att rädda några chokladbollar.

Kylskåp