Author: Vic

Vädret i London

Det här låter kanske som ett ointressant ämne för er. Men för mig är det oerhört intressant att det var 15 grader i London ikväll kl 21. Prognos imorgon 16 grader. För jag åker dit i ottan imorgon. Shopping och träffa kompisar imorgon, jobb måndag-tisdag.

Egentligen skulle jag ha velat åka idag och sitta på puben just nu, men gullefjunet är tillräckligt traumatiserad över att jag ska vara borta två nätter och tre nattningar så jag blev tvungen att skippa puben.

Jag har lovat henne en leksak från världens största leksaksvaruhus. Också har jag lovat maken att gå och köpa en rakkräm till honom. Jag vet hur det här kommer att sluta. Den enda shopping jag kommer att komma hem med är en leksak och rakkräm och ingenting alls till mig själv. Jag är redan bitter över det här och jag har inte ens åkt ännu.

Inget för dig, det är bara en öl

Pyyyyssss-ljud. Jag står gömd typ inne i kylen med ryggen mot köket. Jag bara “Å nej satan, vad det lät högt…”

Gullefjunet (omedelbart): Vad gör du mamma? Vad är det där? Är det Coca-cola? Kan jag också få?

Jag: Jag gör ingenting… jag tror inte att du vill ha, jag öppnade bara en öl…

Mini-cola

Gullefjunet (ointresserat): Jaha.

Jag bara “Pheeew, I got away with it…”

 

Stil och modevis

Giv mig styrka alltså. Hon är inte ens fem. Idag skulle vi försöka köpa lite sommarkläder.

Jag blev informerad om att att ledorden var Stil och Modevis. Det var väldigt viktigt.

Svårtolkat det där, men jag kan visa er vad det betyder. Jag har hållit upp MÅNGA kläder idag och nu tror jag att jag börjar förstå hur stilfullt mode för femåringar ser ut.

Allting som är enfärgat eller diskret kan ni glömma med en gång. Det är “Inte modevist – ingen stil”. Talk to the hand liksom.

Talk to the hand

Den här har stil men den är inte modevis.

Stil men inte modevis

Den här är modevis men har ingen stil.

Modevis men ingen stil

Den här har LITE stil men är för Bamsig.

Lite stil men för bamsig

Plagg som både är modevisa och har stil ser ut så här.

Stil och modevis

We agreed to disagree. Det blev inget köp alls på den butiken, vi gick vidare.

På nästa butik lät det så här.

“Vad tycker du om den här? Ska vi köpa den?” och “Om du vill mamma, jag ska leka med tåget”. Och sen i bilen på vägen hem “Jag fick ingenting bestämma mamma, du valde ALLT och jag fick ingen leksak heller…!”.

Jag vill poängtera att det inte alls var jag som valde Elsa och Anna-trosor.

Det här är då vad en gammal tant som jag tycker har stil och är modevist och vad jag har tvingat på barnet. Hon ratade dem inte helt så jag tog det som medgivande.

Ingen stil och ej modevistDen gröna klänningen har katter på så den har fått godkänt nu när barnet har kommit över att hon inte fick någon leksak. Hon har bestämt att hon ska ha den på dagis imorgon.

Då dyker maken upp med “Tänk om det regnar imorgon då…?”.

Jag bara “Nu är du tyst! Då tar man på sig en kofta….”.

 

Bajsattacker är inte roliga

Jag måste poängtera att jag inte har kiss- och bajshumor. Jag tycker inte alls att det är roligt med bajsattacker. Det är jättevidrigt.

Men vi måste prata om ordvalet i rapporteringen kring den här attacken.

Det är alltså så att Karin Carlsson 22 har i helgen blivit anfallen med bajs. Brottet är rubricerat som en “bajsattack”. Förmodligen av tidningarna. I en annan tidning berättar Karins pappa att hon fick en “bajspaj” i ansiktet. Och polisen säger att de ska kolla upp om det finns några liknande fall med en attackerande “bajsgubbe”.

Karin beskriver konsistensen på avföringen för journalisterna och berättar hur knäckt hon är av händelsen. Det nästan mest märkliga av allt är att hon verkar ha tillhandahållit ett foto till tidningarna för publicering. Att everyone wants their fifteen minutes of fame har man ju hört talas om, men just det här känns inte riktigt som den typen av historia som man ställer upp och skickar en selfie till.

Hur man vet att man blivit gammal

När jag var i tjugoårsåldern så var att sitta hemma det värsta jag kunde tänka mig att göra en lördagskväll. Jag trodde att det skulle vara jättehemskt att bli gammal och måste sitta hemma. Jag kunde inte tänka mig att sitta hemma en lördagskväll skulle bli något som man faktiskt frivilligt själv väljer med glädje.

Igår var jag på möhippa. Den avslutades med middag på ett ställe på Söder som heter Häktet. Vi hade ett eget rum, vilket var suveränt för mig som är halvdöv för då kunde jag faktiskt höra vad folk sa. Senare på kvällen så hördes det in till vårt rum att de hade dragit igång nattklubben därutanför.

När jag skulle gå på toaletten så upptäckte jag att stället var proppfullt med hipsters i 20-årsåldern. Det var hipsters överallt, det bara kryllade av dem. Så jag kikade in i lokalen för att kolla hur det såg ut och vad det var för sorts ställe.

Då tänkte jag för mig själv “Så här föreställer jag mig att det ser ut i helvetet”. Mörkt, varmt och med dånande musik. Så jag flydde tillbaka till trivseln i vårt tant-möhipperum och tackade min lyckliga stjärna att jag är gammal så att jag inte behöver gå på nattklubbar.

Vad är tapenade?

Man får ett meddelande “Kan du köpa tapenade?”.

Jag bara “Absolut, om det är något som finns till försäljning kan jag köpa det”.

Så jag åkte till Coop. Jag snabb-googlade först och kollade vad tapenade var för något och jag kände definitivt igen det på bilden som någonting som jag sett på brödbitar förut. Det såg ut som någonting som man hittar i en burk. Full med självförtroende åkte jag till Coop.

Coop är ett stort ställe när man letar efter en burk med någonting i som man inte vet vad det är.

Jag gick till disken där det finns parmaskinka för jag tyckte att tapenade såg italienskt ut. Jag gick till delikatess disken. Frukt och grönt hoppade jag över. Fiskdisken hoppade jag över. Jag var också helt säker på att tapenade inte var fläsk eller kycklingbaserat. Men i övrigt kollade jag typ alla ställen där det fanns burkar.

Jag hade en känsla av att det kunde tänkas höra ihop med oliver så jag kollade där oliverna fanns. “Kan det tänkas vara en konserv-vara?” funderade jag och kollade på alla konserver i hela butiken.

I säkert 45 minuter sprang jag runt och letade tapenade. Jag pratade i och för sig med en kompis i typ 20 av de minuterna. Jag skulle fråga henne om hon hade någon aning om i vilken avdelning man skulle leta efter tapenade men det blev lite annat prat också. Det är ju roligare att leta om man har någon att prata med under tiden.

Till slut hittade jag en butiksanställd att fråga. Vet ni var de gömmer tapenaden? Bland ris, cous cous och senap!

Tapenade

Det skulle jag aldrig ha kunnat lista ut, så den raddan hade jag inte varit till tio gånger. Helt otippat.

Anteckna nu så att ni hittar tapenaden när någon ber er köpa det.

Kommer inte de här frågorna lite väl tidigt?

Alltså gullefjunet är ju bara drygt fyra och ett halvt. Jag känner mig inte alls redo ännu för den här sortens frågor som jag har fått på sistone. Jag kan inte minnas att jag ställde sådana där frågor när jag var fyra eller fem.

Häromdagen ville hon veta hur bebisar kom ut ur mammors magar. En av hennes kompisar har nyligen fått en lillasyster vilket förmodligen var anledningen till denna undran.

Jag krånglade mig igenom den komplicerade frågan på ett sätt som jag tyckte var förklarande utan att bli för detaljerat för åldern.

När jag förklarat klart pustade jag ut och tänkte för mig själv “Det där klarade jag ganska bra och pedagogiskt”.

Då ville hon veta hur bebisarna kom IN i mammors magar!

Gaahh….. det är alldeles för tidigt för mig att prata om det här!

Kolla på ekorren

Idag var det vernissage på dagis. Så jag och maken var där och tittade på konstverk och hela familjen promenerade hem tillsammans. Gullefjunet sittandes på makens axlar.

Helt plötsligt sprang det ett rådjur över vägen framför oss och hoppade in i en trädgård.

Vi i kör: Kolla gumman – ett rådjur!

Samtidigt säger hon: Jag såg en ekorre i trädet!

Vi: Kolla, kolla, ett rådjur. Där, där i trädgården!

Hon: Jag vet…. Pappa backa. Gå tillbaka så att jag får kolla vart ekorren tog vägen.

Vi: Skit i ekorren. Det är ett rådjur i trädgården. Ser du det? Det där STORA djuret. Stora djur är bättre än små djur.

Hon: Jag ser den. Gå tillbaka pappa, jag vill se ekorren!

Jag: Jag ger upp. Vi går hem. Parasitdjur som äter upp saker i trädgården båda två…

Ingen ekorre

Klämdagssovmorgon

Jag är ledig idag. Tänkte mig en sovmorgon. Maken hade stigit upp och vi har en dubbelsäng så det fanns massor med plats i sängen.

Jag illustrerar för er hur det såg ut i vår säng i morse.

Min sida av sängen

Gullefjunet envisades med att krypa in under mitt täcke fastän hon kunnat ha hela makens täcke för sig själv. Hon låg tryckt mot min rygg. Hon är över metern hög nu för tiden så hela min ryggtavla var alltså täckt av ett påklistrat barn. Hon låg och tittade på pastellfärgade tecknade ponnys på plattan. När ett barn tittar på plattan samtidigt som de ligger tryckta mot ens rygg så hamnar surfplattan typ en decimeter från ens öra.

Jag bara “Kan du inte lägga dig på pappas plats istället?” och hon “Nej jag vill ligga HÄR”.

Till slut gick jag runt och la mig på makens plats själv istället. Då tog det inte länge innan det såg ut så här i sängen.

Makens sida av sängen

Jätte-o-mysig sovmorgon.

Annat viktigt som har hänt idag är att jag har varit och vaxat benen. Just när tanten började rycka ut hårstrån med rötterna så fick jag sendrag under foten. Det positiva med det var att vaxningen inte kändes så mycket eftersom sendraget gjorde så satans ont.

Vad orsakar bruna fläckar på lakan?

Kan någon berätta för mig vad detta är?

Fläckar på lakan

För att förtydliga så är detta ett foto av ett lakan. Det är ingen duk så fläckarna är inte choklad. Det ser ut som fläckar från chokladglass skulle se ut på en duk. Men det är inte glass. Om det hade varit vårt lakan skulle det mycket väl ha kunnat vara glass. Inte för att vi äter glass i sängen utan för att hos oss finns det folk som mycket väl skulle kunna lägga sig i sängen och äta glass om man inte var uppmärksam.

Nu är det dock inte glass. Lakanet tillhör någon som jag känner som säger att dessa fläckar uppstår regelbundet. Fotot föreställer enbart ett fåtal av alla de fläckar jag blivit ombedd att granska. Jag har föreslagit smink, snus, mens och choklad och samtliga har blivit avfärdade som helt omöjliga förklaringar. Lakanet ägare misstänkte vägglöss men detta är också utrett och uteslutet.

Rena mysteriet. Detta har blivit en presigefråga för mig. Jag vill att JAG ska vara den som kommer på vad det kan vara.

Men jag är clueless och behöver hjälp. Vad kan det vara?

Bistro Björkvik

Idag åkte vi tvärs över hela stan och några mil till för att äta lunch på Bistro Björkvik. Maken känner ägarinnans son så vi hade hört talas om det och tyckte att det lät som ett bra utflyktsmål.

Vi kom dit och upptäckte att det var ett väldigt trevligt ställe att dricka vin till maten på. Maken förslog att vi skulle singla slant om vem som skulle köra hem och vem som skulle få ett glas vin till maten. Jag kände dock inte för att köra hem, det var alldeles för långt och mycket skönare att sitta i passagerarsätet. Så jag kände inte att ett glas vin var ett tillräckligt åtråvärt pris att spela om och riskera att måsta köra hem. Så jag bestämde att ingen fick dricka vin så att maken kunde köra hem.

Bistro Björkvik2

Vi kollade menyn och jag bestämde mig för att beställa hamburgare. När jag sa att jag skulle ta hamburgare berättade maken att han planerade att grilla hamburgare till middag. Så då tog jag ändå en hamburgare.

Bistro Björkvik

Som jag alltid gör på trevliga restauranger som har hamburgare. När svärmor bjöd oss på Teatergrillen beställde jag en hamburgare. Hon tittade förfärat på mig och sa “Du kan inte beställa hamburgare HÄR. Ta Sjötunga!”. Jag smällde ihop menyn och svarade “När man är på en fin, dyr restaurang ska man äta något man tycker om – jag tar en hamburgare”.

Hamburgaren på Bistro Björkvik var ganska god men jag skulle ha uppskattat någonting med för mycket kalorier att doppa stripsen i. Fritterade potatisstavar utan dipp är lite torrt.

Väldigt fin klipp- OCH sandstrand alldeles nedanför restaurangen. Synd att det inte var badväder. Det var så kallt att jag fick ont i öronen så jag gick och satte mig i bilen medan maken och barnet beundrade vattnet och klättrade i träd.

20150514_153417

Vi åker tillbaka dit i sommar när det är varmt. Vi kanske till och med tar bussen så att vi kan dricka vin. Vänta på maten är ganska trevligt om man har ett glas vin men det är ju as-tradigt om man sitter där och håller på att svälta ihjäl och bara har en cola att trösta sig med.

20150514_152927

Modersinstinkterna ur funktion

Det sägs ju att modersinstinkterna är så starka att en mamma är beredd att riskera sitt eget liv för att skydda sitt barn om det är i fara. Det där verkar då inte stämma på alla.

Ni har väl läst om råttan på Coop va? Jag har sett storyn i minst fyra olika tidningar. En mamma var på kundtoaletten med sitt barn och “attackerades av en ilsken råtta”.

Hon fick panik och lämnade toaletten. Ungen sittandes på toaletten, rädd och chockad. Detta framgår inte av artiklarna men låt oss gissa att det fyraåriga barnet gråter. Råttan gömde sig bakom toalettborsten. Fullt rimligt beteende av råttan under omständigheterna.

Mamman kallade på personalen. De ville inte gå in på toaletten och hämta det rädda gråtande barnet. Mamman beskriver det som att “personalen vägrade” och när man läser det här får man intrycket av att mamman säger detta med ett kritiskt tonfall.

Jag har aldrig jobbat på Coop men jag misstänker att det inte ingår i personalens arbetsbeskrivning att de ska lyfta av barn från toalettstolar för att ungens morsa inte törs. Man kan givetvis tycka att någon ur personalen borde ha avslutat dramat genom att hämta ungen, men det känns inte som att personalen är de största skurkarna i den här historien. De försökte ju fånga råttan med en håv i alla fall.

Ungen sitter fortfarande på toaletten och är rädd. Förmodligen inte för råttan bakom toalettborsten utan för att alla är helt hysteriska. Som tur är finns det en superhjälte som suttit i cafeterian under dramats inledning. Ungen har en mormor. Tanten går in och räddar barnet från toaletten.

Efteråt får barnet välja en leksak från Coop och mamman får ett presentkort på 500 kr. Vad säger mamman då tror ni? Hon säger “Jag tyckte personligen att det kändes lite snålt”.

Vad hände med råttan då? Jo råttan blev mördad av en skadedjursbekämpare.

Slutet gott allting gott. Utom för råttan och för mamman som bara fick 500 kr förstås.

Som mamma gör man aldrig rätt

Häromkvällen när jag nattade berättade gullefjunet att hon var lite ledsen för att jag nästan aldrig kan hämta på dagis. Jag fick en svår attack av Dåliga Samvetet.

Jag försökte förklara att det nästan alltid är pappa som hämtar eftersom pappa är sin egen chef och får bestämma själv på jobbet och får gå hem när han vill. Och att mamma har en chef som bestämmer när jag får gå hem (egentligen bryr han sig inte när jag går hem bara jobbet blir gjort men nu pratade jag med en 4 och etthalvtåring så jag orkade inte förklara ‘arbetstider’ så jag skyllde på chefen. Save your own skin liksom). “Mamma måste fråga sin chef om hon får gå hem tidigare om jag ska hämta på dagis, det är därför pappa hämtar oftare än mig”.

Hon bara “Jag tycker att du ska fråga din chef om du får gå hem så att du kan hämta mig på dagis. Ge honom en lapp och be honom skriva JA eller NEJ.”

Å jag bara “Okej, jag ger honom en lapp på onsdag”. För det var ju halvdag idag. Så idag gick jag hem tidigare och hämtade på dagis halv tre. Jag bad för övrigt inte om någon lapp från chefen, jag bara gick. Han såg inte ut att misstycka så det kändes inte som att jag behövde någon lapp.

Herregud så länge det tog att ta sig hem från dagis. För det var ju massor kompisar kvar, många fler än när vi hämtar sist eller näst sist. Hon sprang runt och sa hej då och önskade “Trevlig helg” till en massa tre- fyra- och femåringar som förmodligen knappt förstår vilken dag det är eller konceptet helg. Sen skulle vi komma överens med ett barn, vars föräldrar jag inte känner, om vilken dag hon kan följa med oss hem efter dagis för att leka. Det slutade med att jag sa åt båda ungarna att be Ds föräldrar lägga en lapp i gullefjunets korg så att jag kan ringa föräldrarna och komma överens om en dag när D kan följa med hem och leka.

Nu måste jag övertala maken att hitta en dag när han kan ta hand om den här lek-daten så att jag inte måste gå till chefen med en lapp på riktigt.

Sen vid middagsbordet frågade maken “Var det kul att mamma hämtade på dagis idag? Tidigt också!”.

Det tacksamma barnet svarade “Hon kom mitt i en lek…”

Det här gör mitt dåliga samvete över att jag hämtar så sällan lite lättare att bära.

Barnet har kommit ut

Idag berättade gullefjunet att när hon blir stor ska hon gifta sig med sin kompis N. De har uppenbarligen fått lära sig om samkönade äktenskap på dagis idag för hon berättade att “förr fick man inte göra så, men nu får man det”. Jag frågade om hon menade att flickor får gifta sig med flickor och det var det hon menade “nu får man göra det, så jag och N ska gifta oss när vi blir stora”.

Jag sa okej. Hon får gifta sig med vem hon vill, bara det är någon som är snäll mot henne.

Sen sa hon att hon ville göra hål i öronen. Då sa jag nej. Det blir inga hål i öronen än på ett par år.

Män och kvinnor ska inte dela offentliga toaletter

På vägen hem idag svängde vi in på Barkaby Outlet. Jag och gullefjunet behövde gå på toaletten. När vi kom in insåg jag till min förfäran att det var en jämlikhetstoalett. Både män och kvinnor var välkomna på samma ställe. Äckligt.

Damtoaletter är en av de få fördelarna med att tillhöra det svagare könet och jag tycker fanimig inte om när karlar försöker använda sig av jämlikhetsdebatterande för att få gå på renare toaletter.

Vi gick in i första båset. “Nej det här går inte, här har det varit en karl och lämnat ringen uppe och pissat utanför. Vi går till nästa.” sa jag till gullefjunet. Vi gick in i nästa bås och där var det samma visa. Vi gick vidare och samma sak igen.

“Här har det varit karlar på varenda toalett, kom ska jag visa vad vi gör. Jag såg en handikapptoalett, vi går dit” förklarade jag.

Vi gick in på handikapptoaletten och barnet hade uppenbarligen förstått vad det var jag försökte förklara för hon sa “Här har det inte varit någon karl mamma, för ringen är nere”.

Jag tycker att det är viktigt att min dotter växer upp till en kvinna som förstår vikten av att tordas kräva att den man hon delar sitt liv och hem med lägger ner ringen och inte pissar på golvet. Den typen av okontrollerat pissande som karlar håller på med och besvärar andra människor med är oacceptabelt.

Sigtuna

Idag har vi varit i Sigtuna. Bara föratt. Jag har aldrig varit i Sigtuna förut. Vi började med att äta lunch. Jag beställde en varm macka med ost och skinka. Det måste ha varit världshistoriens mest välgjorda macka med tanke på hur länge det tog att lägga på en skiva ost och skinka och värma smörgåsen.

Sedan tog vi en promenad på gågatan till tonerna av “Mamma kan jag få en glass? Jag vill ha en glass. NÄR får jag en glass? Jag MÅSTE ha en glass. Kan jag få en glass?”. Non-stop. Till slut stoppade jag in ungen och mannen på en leksaksaffär och gick vidare själv. De köpte en gummiråtta för tolv kronor.

Det bästa med gågatan i Sigtuna var att det inte fanns en enda rikstäckande klädkedja på hela gatan. Bara små roliga butiker. Jag köpte ingenting.

Förutom glass på vägen tillbaka till bilen.

Gummiråtta

 

Mina riktiga vänner känner mig

Det jag känner mig lite osäker på är om de tror att jag gillar Hello Kitty eller om de vet att jag ogillar Hello Kitty??!

Hello Kitty avgasrör

För saken är ju den att jag egentligen hatar det där Kitty-fanskapet, men på senare år har jag köpt en massa Hello Kitty-saker. Ibland när läget är extra gnälligt och jag bara håller på att explodera för att det känns som att situationen är pest så ger jag med mig och säger “okej vi köper väl lite kolera då, du får en Hello Kitty sak bara jag får lite lugn och ro”.

Eller så säger jag “lovar du att ha på dig skorna om de har Hello Kitty på sig?”. Man får göra en avvägning mellan Hello Kitty-skor för 199 kr och helt enfärgade rosa skor för 699 kr. Sen när vi går iväg till kassan mumlar jag för mig själv “du vet väl att den där Kitty-katten är en jävla mes?”.

Mord i Paradiset

Det har hänt något konstigt. I alla år har maken suttit bredvid mig i soffan och läst en bok medan jag har tittat på diverse kvalitetsprogram på TV. Serier, talangtävlingar och annat lättviktigt. Han har suttit där och skakat på huvudet och tyckt att saker och ting är skräp.

Sedan gullefjunet gjorde entré i våra liv har jag nästan gett upp hoppet om tv-tittande. Jag tycker inte om att bli störd när jag tittar på TV och om jag följer en serie vill jag se varje avsnitt, inte bara vartannat eller var tredje. Så jag har nästan slutat titta på tv.

Helt plötsligt har vi ombytta roller. Maken kommer hem från jobbet på fredag och säger “Ikväll är det Mord i Paradiset”. Om ni inte känner till serien så orkar jag inte berätta. Ni får googla eller titta på Ettan klockan nio ikväll.

Förra veckan (eller veckan innan, kommer inte riktigt ihåg) fick jag inte byta kanal för att se om Stenmark skulle vinna Lets Dance. Fastän mördaren redan var avslöjad. För att “nu får man snart se om han klarar av att berätta för assistenten att han är kär i henne”.

Jag bara stirrade på karln i soffan och sa “Vem är du? Vad har du gjort med min make? Hur stor lösensumma vill du ha för att släppa honom fri?”.

Ikväll är det makens tur att natta barnet. Maken är väldigt noga med regler och rutiner. Men ikväll tycker han att hon ska få vara uppe till tio (som råkar vara när Mord i Paradiset slutar) “eftersom det är fredag”. Maken jobbar med en gammal kompis från tjugoårsåldern och idag berättade han att hans polare/kollega OCKSÅ tittar på det här programmet och också tycker att det är jättebra. De sitter på jobbet och diskuterar “handlingen” i det här programmet och spekulerar om hur det ska gå nu när den här assistenten som polisen i Mord i Paradiset är kär i har åkt till Frankrike (eller Spanien… vem bryr sig?).

Jag bara “Jag trodde att du hade frigivit min man, han verkade helt normal igår – var håller du honom fången? Om det dyker upp mans-parfym i badrumsskåpet så ringer jag polisen för då vet jag att du har mördat honom!”.

Som två kärringar alltså!!

kidnappad

Den längsta minuten

Länge gick jag genom livet och trodde att den längsta minuten var den där minuten när man väntar på att en buss eller ett tåg ska komma. Det står 1 minut på skylten och man hinner räkna till sextio flera gånger om innan minuten tar slut.

Sen fick jag barn och nu vet jag att det finns en minut som är längre än vänta-på-tåg/buss-minuten.

Tandborstar-minuten. Världens längsta minut. Den minuten som man ska borsta uppe innan den elektriska tandborsten spelar en liten sång för att berätta att minuten är slut. Då kommer det en till tandborstar-minut nere.

Tandborstar-minuter tar ALDRIG slut känns det som.

Saken som saknades

Nu är maken hemma igen. Han var borta jättejättelänge men när han äntligen kom hem hade han med sig saken som saknade.

Stor gasoltub

Det här är ju bra för farsan. För han har en grill som man kan använda engångsgasoltuber på. Å vi har två engångsgasoltuber men ingen grill som de passar på.

Morgonstund har guld i mun

Igår vid 23.30.

Maken: Jag har märkt en 100%ig korrelation mellan när jag äter godis på kvällen och när jag inte kan somna på nätterna.

Jag: Och därför öppnar du en tablettask med Zoo NU?!

Imorse ca kl 09.00 när barnet steg upp och slog på TVn märkte jag att maken inte varit upp och kokat kaffe och hämtat tidningen ännu.

Jag: Varför är du så trött? Har du sovit dåligt inatt?

Maken: Ja.

Jag: För att du åt godis halv tolv igår?

Maken: Nej, det var inte det. Jag skulle inte ha sett klart filmen, jag skulle ha gått å lagt mig när du gick.

Nu klev han upp och kokade kaffe. Han stampar med fötterna. Jag tror att han är sur för att jag är piggare än honom. Det händer max en gång per år. Jag funderar på att stiga upp och dammsuga.

Testa att säga till folk att du har löss

Deras reaktion är oftast ganska underhållande.

Det är ju asjobbigt att vara nyklippt. Man hade ingen frisyr innan och efteråt har man en lite kortare icke-frisyr.

Folk klarar dock inte av att ignorera att icke-frisyren har blivit toppad. De känner sig tvingade att fråga “Har du klippt dig? Vad fint det blev”. Åsså blir man tvungen att säga “Tack”. Fastän alla vet att det inte är någon som helst skillnad mot förut. Jag tycker inte om att delta i sådana charader.

Så i söndags när vi åt middag så beklagade jag mig för maken.

Jag: Så jobbigt när alla ska fråga mig om jag har klippt mig imorgon. Och sen ska de berätta att det blev fint. När de frågar om jag har klippt mig ska jag svara “Ja, jag hade löss”.

Maken: Jag tror inte att det är ett så lämpligt svar.

Jag: Varför det?

Maken: Folk kan tycka att det är jobbigt.

Jag: Vadå? Jobbigt för dem?! Hur tror dom att det är för mig då att måsta luskamma varje dag i tio dagar? Ska jag vara sympatisk mot folk som inte har löss?

Maken: De kan ju bli oroliga att de ska få löss.

Jag: Jamen då är det väl bättre att jag är ärlig och berättar att jag haft löss! Löss är ju inga hoppande loppor som skuttar från skalle till skalle. Om de bara håller sig på avstånd är det ju riskfritt. Å folk på mitt jobb är sådär att när man säger “Grattis på födelsedagen” till någon så får man en kram tillbaka. Så om jag berättar att jag haft löss så kanske de låter bli att kramas helt oprovocerat.

Maken: Du gör ju som du vill…

Så jag har berätta för folk som har berömt min nya frisyr att jag haft löss. De flesta har sett helt chockade ut. Jag är inte säker på om chocken beror på att jag haft löss eller att jag berättar att jag haft löss.

Det var i alla fall helt vanliga Svensson-huvudlöss. Det är ju inte som att jag haft flatlöss. Om ni känner någon småbarnsförälder så kan jag garantera er att ni känner någon som har haft löss. Även om alla förnekar det. Sedan min nya löss-erfarenhet tittar jag mycket misstänksamt på alla småbarnsföräldrar som erkänner att deras barn haft löss men påstår att de själva aldrig har haft det.

Folk som ljuger är värre än folk som har löss i min mening.