Author: Vic

Ikväll har gullefjunet informerat mig om att morfar inte vill komma hit och hälsa på nästa vecka om hon inte har något husdjur.

Det måste vara en fisk, en mus, en katt eller en häst.

Jag tror att jag får ringa farsan och kontrollera de här uppgifterna.

Idag tog vi med svärmor till Björkvik på lunch. På vägen dit stannade vi på Iittalas Outlet i Gustavsberg och köpte några tallrikar.

Då snackade gullefjunet till sig en rosa burk med Lilla My på. När vi kom hem hällde vi i lite bokstavskex i burken och ställde den i en skåp på hög höjd.

Gullefjunet frågade om hon fick låna min telefon för att titta på film. Jag sa ja. Hon berättade att hon inte ville sitta i soffan, hon skulle lägga sig i vår säng.

Hon försvann med telefonen. I ögonvrån såg jag henne smyga ut i köket. Jag hörde hur en stol drogs över golvet, en skåpdörr öppnades. Just när hon skulle smyga tillbaka till sovrummet tittade jag upp. Jag tajmade upp-tittandet väldigt noga.

Hon stannade, med en solhatt i famnen, och tittade på mig med ett inte alls skyldigt ansiktsuttryck och sa “Mamma, jag behöver min hatt i sängen när jag tittar på film för det är lite för soligt i sovrummet”.

En stund senare behövde hon på toaletten så då gick jag dit och lyfte på hatten.

När maken ser sådant här säger han (skakandes på huvudet): “Mammas flicka….”.

När jag ser sådant här säger jag (stolt): “Mammas flicka!”.

Det här är inte alls något tecken på OCD som maken tycks tro. Det är ett tecken på ett öga för detaljer och ordningssinne.

Jag och gullefjunet hade picknick vid lekparken. Hon är frisk nu verkar det som (sånt där kan man aldrig veta säkert, det kan fortfarande komma bakslag/återfall). Jag hade köpt en kyckligwrap som hon själv hade valt. När jag gav den till henne ville hon inte äta för att hon såg en skymt av ett salladsblad. Så jag rullade upp wrapen och sa åt henne att peta bort det hon inte ville ha och äta resten.

Hon granskade maten. Tittade på mig och sa “Mamma har du någon gaffel med dig?”. Hon som aldrig annars äter med gaffel ska ha en gaffel när det för en gång skull inte finns en gaffel tillgänglig. “Nu skulle maken ha varit här” tänkte jag. Vad jag sa var “Sluta svamla och ät med fingrarna!”. Hon åt inte så då fick hon inte lördagsgodiset heller å det ligger fortfarande i skåpen för nu har hon glömt bort det.

Vi lekte i lekparken. Jag satt på en bänk och tittade på. Fem-årsåldern är en suverän ålder ur lekparkssynvinkel, ungen kan både leka själv och klättra utan att man måste oroa sig för att hon ska bryta nacken om man inte är där och fångar.

Sen ritade vi med gatukritorna som följde med i serietidningen som maken köpte igår. När hon var klar sa jag “Torka av händerna på gräset så att du inte får krita över hela kläderna”. Då la hon ena handen på bröstet och drog den över hela t-shirten.

Vi började promenera hemåt. Passerade en fontän. Gullefjunet bestämde sig för att tvätta bort kritan från händerna. Kritan som nu satt på t-shirten alltså. “Akta så att inte kläderna blir blöta” sa jag. Då sprang hon rakt genom fontänen.

Så då fick hon gå hem i bara trosorna och t-shirt. Vilket hon inte tyckte var något problem. Det tycker jag i och för sig är bra. Kroppsfixering är onödigt. Man ska inte skämmas över att gå omkring på stadens gator i trosor om det är nödvändigt.

Förgrymmade unge i alla fall. Om vi någonsin lyckas köpa ett hus ska farsan få komma ner och bygga en snickerboa i trädgården.

Fast hon är ju go och vi älskar henne (trots allt). Som maken sa när vi gick miste om huset vi ville ha “Jaja, vi har kanske inget hus men vi har ju ändå världens bästa dotter”.

De ringde från dagis idag och berättade att gullefjunet hade 39,5 graders feber. Maken var redan hemma eftersom vi egentligen skulle på en studentmottagning så han hämtade. Så jag fick åka hem och ta över och maken åkte själv eftersom det var hans polares son som var student.

Barnet sov när jag kom hem. Jag förberedde en middag till sjuklingen.

Jag gillar att ha koll på exakt hur illa läget är när hon är sjuk. Melonen och festisen är till för att få i henne vätska och resten är måttstockar för hur sjuk hon är. Det är inte bra om hon lämnar bullarna, äter hon inga bokstavskex får man börja oroa sig och rör hon inte popcornen har man en vak-natt framför sig där man känner att man måste kolla att hon andas och känna på pannan var femte minut.

När hon vaknade åt hon upp allt utom ena bullen. Så jag bedömde att läget var okej.

Sen lät jag henne titta på Netflix hela kvällen. Febern var fortfarande hög trots att maken hade gett alvedon så hon fick två glassar. Jag gick och kastade pinnarna när hon var klar, istället för att tvinga henne att göra det själv. När maken kom hem sa han “Jag hjälper dig att städa upp det här” också plockade han upp leksakerna som legat på vardagsrumsbordet i två dagar. Hon slapp duscha, borsta håret och borsta tänderna.

För vi såg ju att hon verkligen var sjuk. Inte bara på termometern. Jag hade slitit av alla sängkläder så vi var tvungna att renbädda. Livet måste gå vidare trots sjukdomar och vi behövde sängkläder att sova i. Gullefjunet ÄLSKAR att renbädda. Hon vill hjälpa till. Hon hoppar på lakanen medan vi försöker fästa dem. Hon står på en stol och hoppar ner på täckena och kuddarna som ligger på golvet. Hon lägger sig på golvet och jublar under täckena när vi skakar in dem i påslakanen. Byta sängkläder är fest liksom. Idag hoppade hon ingenting alls och orkade bara ett täcke sedan kröp hon upp i soffan igen helt utmattad.

Där satt hon sedan i mitt knä och filosoferade om att “ont-i-halsen-sjuk” var en ganska bra sjukdom att ha. Hon berättade att “En gång när jag var liten, en liten bebis, så var jag sjuk och det här kommer ni inte ihåg men då fick jag en sak som gjorde mig bättre”. Jag frågade om hon menade hostmedicin, glass, alvedon, melon eller kanske coca cola?

Det visade sig att mirakelmedicinen var en serietidning. Vilket hon inte alls fick när hon var bebis. Å jag minns ALLA gånger hon har varit sjuk så jag har ingenting glömt. Hon har bara blivit tillräckligt stor och kalkylerande för att räkna ut att hon kommer att kunna övertala maken att köpa en serietidning till henne imorgon.