Author: Vic

Latest news

Vi åker till London över helgen på torsdag. Gullefjunet ska också med och det blir första gången hon är i London sedan vi flyttade hem. Det ska bli jättekul. Vi ska gå på Hamleys och köpa födelsedagspresent, för hon fyller ju fem nästa vecka.

Jag har nyss hyrt en bil. Dryga 1000-lappen för fem dagar är ju som fått. Det inkluderar dessutom extra försäkring och i London är det alltid någon idiot som backar på en på parkeringen så den extra försäkring är väl värd 400 slantar. Just nu är jag typ mer exalterad över att vi har en hyrbil än över hela resan i sig. Det ökar möjligheterna till vad vi kan hinna med att göra med minst det dubbla. För att inte tala om hur mycket jag längtar efter att fickparkera upp bilen med två hjul på trottoaren på någon omöjligt trång plats. Jag är skitbra på det, jag behöver bara bilens längd plus typ en decimeter framför och bakom.

Nog om det. Jag har fler nyheter.

Vårt barn har flyttat ut ur vår säng. Fattar ni alltså?! Fattar ni vilka saker jag och maken kan göra i vår egen säng igen? Vi kan läsa en bok på kvällen när vi går och lägger oss. Hon brukar i och för sig komma kravlandes upp i vår säng någon gång mellan två och fyra på natten. Men det tycker jag inte gör någonting, det är bara mysigt och vid den tiden har man ju redan läst klart.

Cykelnyheter har jag också. Vet ni vad jag har upptäckt att det finns väldigt mycket av på cykelbanor? Kärringar som går omkring på cykelbanor och skriker regler efter folk som cyklar.

De skriker saker som “Gående har förtur…!” när gående inte alls har förtur i cykelbanan bara för att det finns ett övergångsställe på andra sidan cykelbanan. Gående har bara förtur i cykelbanan om det är ett övergångsställe ritat i cykelbanan.

Och “Här får man inte cykla!”. Det hade just den kärringen i och för sig helt rätt i för då cyklade jag på en gångbana. Men trodde hon verkligen att jag skulle bry mig om hennes skrikande när jag redan fattat beslutet att cykla på gångbanan för att det sparar mig tid och det ändå bara är någon enstaka kärring som går där?

Orka skrika regler till folk som cyklar. Alla vet att alla cyklister är helt hänsynslösa och inte bryr sig ett dugg om vad folk skriker efter dem så varför slösar kärringar energi på sånt? Det är alltid kärringar. Alltid gamla och oftast i blommig kjol eller med en hund i släptåg. Några skrikande gubbar har jag inte träffat på i cykelbanorna.

Nästan slut nyheter. Kommer bara på en sak till. Jag var på fest igår och jag är lite för gammal för att gå på fest på torsdagar så jag mådde INTE bra på jobbet idag. Jag mådde så dåligt att jag fick lov att gå till chefen och berätta att jag var tvungen att gå hem en halvtimme tidigare för att begrunda mina synder.

Hur ska jag veta varför han ville skiljas?

Vi ligger i sängen så här på lördagsmorgonen.

Jag: I natt har jag drömt att du sa att du ville skiljas!

Maken: Bara helt apropå eller?

Jag: Ja inte vet jag! Det var ju du som ville skiljas… Du gav ingen anledning. Du sa inte att du hade träffat någon annan eller nått sånt, det var mer som att du bara var less på mig.

Maken halvsov vidare.

Jag: Vilket jag tycker var konstigt, för jag har inte märkt några tecken på att du är less på mig så jag tycker inte att det borde ha med mig att göra. Du ljög säkert och hade träffat någon annan! Var det så det låg till?! Hade du det?

Maken: Inte vet jag, det var ju du som drömde.

Jag: Typiskt karlar att inte ta ansvar för sina egna handlingar bara för att de sker i någon annans dröm…

Strax därefter vaknade Gullefjunet.

Gullefjunet: Mamma, vet du vad jag drömde? Jag drömde att vi var på Kolmården med N och vi åkte Godiståget.

Jag: Vilken rolig dröm! (Blängandes på maken) Var pappa också med eller…?

Har barn en osanningsperiod?

Hon säger att hon åt upp ALL mat på dagis och att hon åt TIO portioner. Hon säger att de varit till plaskis med dagis och att hon hoppade RAKT I och blev jätteblöt. Hon säger att hon varit till lekparken HELT SJÄLV. Hon säger att hon aldrig kan sova på nätterna för att hennes ögon inte går att stänga, hon kan bara sova på morgonen.

Är det här en fas som alla barn går igenom eller har vi fått en mytoman?

Jag vet att hon ljuger men ska man anklaga henne för att ljuga eller ska man säga att man inte får luras? Eller ska jag bara lära henne att bli lite bättre på bedrägeri? Det är ju helt befängt att tro att jag ska gå på att hon ätit upp all mat eller att hon kastat sig i vattnet så att hon fick vatten över huvudet.

Vi får höras senare. Jag måste kolla upp det här på Familjeliv.

Om man ser det från den ljusa sidan

När jag hade semester var det inte speciellt bra väder. Milt uttryckt. Nu är det ju skitbra väder. Det känns nästan lite bittert att det är så fint väder nu. Men från ett positivt perspektiv så har jag bra cykelväder till och från jobbet.

Kolmården var jättebra förresten, vi har haft en kanonhelg. Jag tror att jag bara ska åka på barnsemestrar tills barnet är 18. Semesterlivet blir ju så mycket enklare när resmålet är barnanpassat till max.

Vi ska bara åka till London först. Som inte är särskilt barnanpassat. Jag får muta oss igenom den helgen så att alla är glada hela tiden.

Maken höll på att rubba mig

Jag hade den bästa möjliga inställningen. Jag skulle vara på gott humör hela dagen. Alla vet att det är ett projekt att åka till Kolmården. Alla vet också att picknick är ett projekt. Två helt olika projekt. Man ska aldrig göra två projekt på en gång. Det blir bara för jobbigt. I alla fall om barn är involverade. Manikyr och pedikyr är eventuellt två projekt som det kan funka att kombinera. Men Kolmården och picknick är mycket ansträngande när det går att köpa pannkakor hos Farmor.

Men maken lyckades lura in vårt resesällskap i picknick-på-Kolmården-fällan. Jag bestämde mig för att ha en positiv attityd till picknicken och det gick riktigt bra trots att picknick-packningen innebar att vi fick släpa omkring på en skrinda hela dagen.

Men när vi väl skulle äta lunch testades jag till bristningsgränsen.

Maken och J hade gått före och hittat en picknick plats och när jag och J och barnen kom fram sa maken “Ska vi äta här i skogen? Det är nästan bättre för då kan barnen leka bredvid oss”.

Där hade maken letat upp en typ sex kvm stor skog mitt i en lekpark och föreslog att vi skulle sitta på marken och äta bland en massa myror och ris medan barnen kunde leka på en platt sten som stupade 2 meter rakt ner på andra sidan.

Tio meter bort fanns det jättefina bord och bänkar att äta vid. Då brast det nästan för mig. När man stod i solen svalkade vinden men skallen höll på att stekas bort och när man stod i skuggan blåste det så att man höll på att frysa ihjäl.

Under sådana omständigheter klarar jag inte av att någon föreslår att jag ska sätta mig i blåbärsris och äta när det finns bänkar och bord att sitta vid.

Jag samlade alla krafter jag hade för att låta lugn och sa “Jag tänker inte äta i skogen!!!”. Maken fattade omedelbart allvaret på samma sätt som en vulkanforskare känner igen tecknen på att vulkanen är på väg att börja spruta ut lava. Och antingen är J&J också vulkanforskare eller så var de också tacksamma över att slippa äta i “skogen”. Vi åt till bords.

Sen gick allt jättebra. Med mat i magen utan barr eller myror på tallriken klarade jag av att hålla humöret hela dagen.

Jag ger mig själv topp-poäng för att jag rände runt runt i bassängen med två ungar på släp kl sex på kvällen efter fem timmar i djurparken. Medströms i och för sig men alla vet att de största ansträngningarna är mentala, inte fysiska.

20150815_180138

De har säkert sniglar på Kolmården

Vi rullar mot Kolmården. Det ska bli jättekul. Gullefjunet har längtat sedan i typ februari när de började köra reklam för nya Bamses värld på tv (de borde förbjuda reklam till barn, men det är ett helt eget blogginlägg).

Jag är mentalt redo inför det här. Jag har ställt in humöret på topp och ingenting kommer att rubba mig.

När vi står och kollar på girafferna som importerats från Afrika kommer säkert barnet böja sig ner och börja rota på marken och säga “Titta en snigel!”.

Då ska jag inte alls börja muttra om att Vildmarkshotellet kostar fyra-jävla-tusen-spänn och att hon ska kolla på girafferna så att vi får valuta för pengarna. Jag ska bara säga “Vilken fin snigel – nej tack du får bära den själv om du ska ha den med dig”.

Hon får titta på vilka djur hon vill bara hon har roligt. Jag kan kolla på girafferna för hela slanten.

Jag har köpt en sladd

Jag vill bara informera om att jag har köpt en sladd till min dator. Jag har varit utan sladd i drygt tre veckor så jag har inte kunnat använda min dator. Det fanns ingen passande sladd i min sladdlåda. Jag köpte en sladd för drygt två veckor sedan som “passade på alla datorer” sa han på Classes. Men den sladden passade på alla datorer utom min. Så då fick Classe tillbaka sin sladd och jag fortsatte vara utan.

Jag tyckte inte att det gjorde så mycket att inte ha någon dator, det var ganska skönt. Dessutom har jag aldrig installerat Facebook-appen på telefonen sedan jag bytte telefon i våras så jag kan bara kolla Facebook genom att logga in via internet på mobilen och det är ju lite krånglig. Så jag har liksom varit lite avskuren från verkligheten internet i flera veckor. Jag har bara sporadiskt kunnat kolla vad min kompisar ätit till middag eller vad de gjort på sin semester.

Så här efter tre veckor kan jag väl säga att mitt liv inte blev fattigare av att internet var svåråtkomligt. Trots att det har varit lite bökigt har jag lyckats göra det viktigaste man behöver göra på internet.

Jag har tex lyckats gå med i en hönsgrupp på Facebook. En grupp för folk som har höns. Jag har inga höns, jag gick bara med i studiesyfte. Jag ska snart gå ut ur den gruppen, jag måste bara blogga om hönsmänniskorna först. Crazy people.

Nu har jag i alla fall köpt en ny sladd till datorn som passar. Morsan kom hit i fredags och några dagar innan sa hon “Har du ingen sladd än? Då är det bäst att du skaffar en innan jag kommer…!”.

Då tordes jag inte annat än att gå och införskaffa en sladd som passar på min dator. Kom bara ihåg när vi just hade flyttat till Stockholm och jag blev tvungen att panik-skaffa Boxer för att morsan klagade att det var som att ligga på sjukhus att hälsa på oss. Jag pallar inte med att hon ska gå runt och klaga på resmålets service för att jag inte har någon ström till datorn så nu har jag en sladd.

Seglingsrapport

Vädret var miserabelt första halvan av veckan och andra halvan var det vad man skulle kunna kalla okej. Men man skulle bara kalla det okej och man först blivit utsatt för en halv vecka av helt miserabelt väder.

Eftersom vädret var så dåligt skulle man kunna tycka att jag borde ha kunnat producera en himla massa blogginlägg om eländet. Inget sätter igång min blogginspiration så mycket som elände. Men jag har haft radioskugga hela veckan. Min enda tillgång till internet har varit min mobil och gullefjunet har legat som en skugga mellan mig och min mobil hela veckan så enda gångerna jag fått tillgång till den är när batteriet varit slut.

När båten lutar så mycket att man inte kan leka utan att slå sig gul och blå och det regnar och blåser småspik på däck är det svårt att göra någonting annat än att titta på film. Nu har vi en augusti-regel som innebär att det bara får tittas på mobiler eller plattor i 60 minuter per dag i en hel månad. Kommer att bli en prövning för hela familjen, men den här regeln är lika viktig som att man inte får fuska i Fia utan knuff.

Jag kanske återkommer med en mer utförlig rapport senare när jag har kommit över vädret. Men jag kanske aldrig kommer över vädret. Så hoppas inte alltför mycket.

Stockholmsmask

Gullefjunets kusin (som är över 20 år äldre än henne) är med och seglar. Han är väldigt fiskeintresserad.

Gullefjunet är ju också lite av en storfiskare. I Jävre hjälpte hon både till att gräva mask och fick sex abborrar. Fyra napp på raken så fort de började. Sen blev det en liten paus på en minut innan nästa fångst och då hann hon säga “det nappar lite dåligt här”.

Så när vi lagt till idag skulle kusinerna genast gå iväg och fiska.

Gullefjunet: Har du redan plockat mask? Var gjorde du det?

Kusin Jocke: Jag har köpt dem.

Gullefjunet (HELT förbryllad): Har du KÖPT mask….??!

Jag: Det är Stockholms-mask gumman. I Stockholm måste man köpa mask.

Svågern: Masken kommer från Kalix, inte så långt ifrån där du kommer ifrån. Det finns en maskodling där.

Jag: Gör det? Smart! Norrlänningar vet att det går att lura på Stockholmare nästan vad som helst – tom mask.

20150726_205117

 

 

Försten i

Jag har badat. Jag var först.

Vi la till och alla bara “nu går vi iland och tittar på ön”.

Jag ba “jag stannar här, det blåser så mycket, jag ser ön härifrån, vi är ju fastknutna i den”.

Alla andra tog sina fiskespön och spigghåvar och gick iland.

Då svidade jag om till bikini och väntade. Just när maken kom tillbaka och trodde att han skulle bli först med att bada hoppade jag i.

Jag brukar inte bada förrän det är 23 grader i vattnet och nu är det 17 så maken trodde inte sina ögon. Jag klassar det som en seger.

Jag hade tänkt passa på och uträtta mina behov när jag ändå var i plurret men det var så kallt att urinröret gick i strejk. Så nu måste jag ändå gå iland.

IMG_20150726_171453

Hur många par strumpor behöver man när man seglar?

Vi är hemma för att packa om inför seglingen. Jag har idag ägnat en hel del tid åt att fundera över hur många par strumpor man behöver när man seglar och kommit fram till att det optimala antalet är ett par.

Strumpor kan man använda mer än en dag. Inte på jobbet kanske men när man seglar spelar det än ändå ingen roll hur många par strumpor man har med sig. När man ska ha ett par rena strumpor hittar man inga så då tar man på sig de man hittar.

När man seglar vill man inte ha väder som kräver strumpor så därför är det väldigt tråkigt att fylla väskan med strumpor om man kan packa fem bikinis. Så jag drog ner på strumporna för att kunna maxa med badkläder.

Väderleksrapporterna ser inte lysande ut. Det kan hända att jag kommer hem med fem rena bikinis och ett par väldigt smutsiga strumpor.

Jag har byggt en trähäst

Kan man nästan säga. För det var jag som kom på idén att vi skulle bygga en trähäst.

Sen att jag inte sågade eller spikade någonting är mindre viktigt. Jag knöt en svans.

20150720_193808Jag gav gullefjunet ett val av svart, vit eller beige svans och man men hon svarade “nja, jag tycker att vi ska ha någonting modernare” och det slutade med att hästen fick en rosa svans.

 

Bilen är på verkstan

Det kan verka lite långt att köra 82,5 mil för att serva bilen men jag tycker att det är värt det. Den verkstan vi kör till är väldigt utmärkt. Man betalar bara för delarna och arbetet är gratis. Ibland får man till och med någon del gratis. Ja, man får ju jobba lite själv också, men det drabbar ju inte mig. Det är bara maken som lider av att tycka att han ska hjälpa till. Jag kan på sin höjd tänka mig att tvätta makens beiga shorts efter han tyckt att det är lämpligt att sitta på däcken.

Bilen på verkstan

Jag har inte det där problemet med att tycka att jag måste hjälpa till med saker som jag inte kan. Det är en helt orimlig begäran att jag ska befatta mig med bromsklossar. Jag vet knappt vad bromsklossar är. Jag kan gissa mig till att de är inblandade i bromsandet och jag vet att man lätt får anmärkningar på bromsklossarna på besiktningen men jag vill verkligen inte fördjupa mig i ämnet bromsklossar.

Eller olja. Om jag skulle måsta hålla på med bilen själv i två dagar och byta grejer skulle jag tycka att det vore enklare att bara byta bil istället för att hålla på och byta klossar och olja. Men det är ju svindyrt att byta bil, så en enkelresa på 82 mil till verkstan är faktiskt ganska ekonomisk när man börjar räkna på det.

Jag tyckte att de skulle byta kamremmen också när de ändå höll på. Inte för att jag vet om kamremmen behöver bytas men farsan sa att man brukar borda byta den efter 15 tusen mil eller 10 år och då kändes det som att vi borde slå till nu för bilen börjar visst närma sig 10-årsåldern – enligt farsan och maken, själv kommer jag inte riktigt ihåg vilken årsmodell vi har, jag tycker inte att det är viktigt så länge bilen rullar – och man vill ju inte köra 82 mil enbart för en kamrem.

Men maken sa att det var för dyrt att byta kamrem. Det tror jag inte på. Själva remmen kan ju inte kosta mer än några hundralappar. Det är ju gubben som byter remmen som är dyr. Å farsan är ju gratis. När jag sa det så började farsan prata om att man skulle behöva köpa en verkstadshandbok. Jag tycker mest som att det låter som att han inte vill byta kamremmen.

Jag vet inte ens vad en verkstadshandbok är för något men det låter i alla fall billigare än en gubbe. Så jag tror att det är falsk ekonomi att hoppa över kamremmen. Men så länge de inte blandar in mig få de väl göra som de vill med bilen. När kamremmen ger upp få vi väl byta bil för jag tycker att det verkar sjukt dyrt att betala 4000 kr för ett kamremsbyte.

Jag går och fiskar

Idag när jag skulle gå och fiska så gick jag på en väg som är nästan helt igenvuxen. Det där låter kanske som en fullt normal mening om det hade varit Per Gessle som skrivit den. Men alla som känner mig vet att det är en helt bisarr mening. Att jag skulle gå och fiska alltså.

Det var inte riktigt så det var, jag tyckte bara att det lät bra att skriva att jag skulle gå och fiska. Resten av familjen var och fiskade, och på bryggan där de fiskade så finns det ett café där man kan äta lunch. Lunch vill jag gärna vara med på så då gick jag ner till hamnen. På den igenvuxna vägen.

Det var lite obehagligt med allt gräs man fick på benen, men väldigt vackert. Jag kände mig helt Instagram-lycklig så jag tog ett foto.

Då var det någon som hade parkerat en traktor mitt i idyllen. De är ju lite så där, traktorägarna. Parkerar sina traktorer lite var som helst utan att tänka på folk som ska Instagramma.

Jag kände mig lite irriterad över den där traktorn men nu när jag kollar på fotot så inser jag att man måste förstora fotot för att se traktorn så nu känns det okej igen. Trots traktorn.

Igenvuxen vägNär jag berättade om traktorn för alla andra tyckte brorsan till och med att traktorn förstärkte idyllen. Men det var inte alls så jag kände när jag såg traktorn. Jag kände inte alls att traktorn ökade lyckan.

Semestertips

När man har semester har man ju en massa tid att spela spel. Typ Bamse-Fia. Alla vet att när man har semester kommer man inte undan. Man kan inte skylla på att man inte har tid. Man är inte en bra förälder om man inte ställer upp och spelar spel i oändlighet när man har semester. Så är regeln.

Så här kommer mitt bästa tips när ni helt enkelt har fått nog av att spela Fia (med eller utan knuff. Spela aldrig med knuff, då tar det aldrig slut…).

Insistera att alla deltagare måste följa ALLA regler. Man får inte slå om för att man inte gillar siffran man fick. Om man slår en femma så går man fem steg. Man stannar inte efter fyra bara för att det finns en burk dunderhonung på fjärde steget. Man måste slå tärningen. Man kan inte leta fram den siffra man vill ha och lägga ner tärningen på bordet. Man får bara slå två gånger på raken om man får en sexa. Man får bara kliva ur boet på ettor och sexor.

Håll stenhårt på alla regler. Och låt ingen vinna bara för att de inte har fyllt fem ännu. Alla spelar på samma villkor. Den som vinner på riktigt vinner.

När man råkar ha turen att vinna får man inte vara med och spela längre. Problem solved.

20150716_164643

Jag har löst problemet med att Frost-ryggsäcken är på mitt jobb

Jo, så är det. Min fem-åriga dotters Frost-ryggsäck är på mitt jobb. Å det är inte hon som har tagit dit den. Den har så praktisk storlek. Den är jätterymlig inuti och rymmer alla mina kläder men liten utanpå så att den ryms i min cykelkorg. Så jag bad att få låna den när jag cyklade till jobbet och det fick jag. Hon blev jätteglad över att jag ville låna hennes favoritväska.

Så det här med att jag inte kom in på jobbet i lördags för att hämta min cykel är inget stort problem ur cykelsynpunkten, men att Frost-väskan är kvar på jobbet är ett lite större problem. Folk som äger Frost-väskor kan få totala sammanbrott när de ska packa för att åka till mormor och morfar om deras favoritväska är på någons jobb. Man vill inte börja en 90 mils resa med någon som redan har brutit ihop över avsaknaden av en Frost-väska.

Jag kommer hem vid halv två natten mot onsdag och vid sex-sju tiden natten mot onsdag (ja, 06.00 är natt, mot slutet av natt men fortfarande natt) ska vi sätta oss i bilen norrut. Vilket betyder att det inte finns någon tid att hämta Frost-väskan.

Jag och maken brukar lösa problem tillsammans så vi hade en plan om att han imorgon vid lunchen eller på vägen hem skulle åka till mitt jobb för att hämta väskan och att jag skulle ringa en kollega och be henne släppa in honom eller komma ner med väskan. Allt för att få en så smärtfri bilresa som möjligt.

Men jag tror minsann att jag har löst problemet. Jag har köpt en Frost-börs för 70 kr och en Frost-plastpåse för 30 kr. Jag tror att detta räcker för att kompensera för att Frost-ryggsäcken är inlåst i en skåp på mitt jobb.

Frost-påse

Vi har det perfekta Gröna Lund-barnet

Två karuseller. Hon köade mycket tålmodigt. Ett lotteri med garanterad vinst. Jag beställde en råtta i vinst och fick en råtta. En slush. Sen ville hon åka hem. Alldeles lagom länge. Det var inte ens mitt förslag att vi skulle åka hem.

Slushen var dagens nitlott. 56 kr också var muggen en halvmeter lång. Det var den lilla slushen. Den stora kostade typ 69 kr. Jag bara “Har ni inte någon mindre? Jag kan betala 79 kr om ni har en mindre mugg”.

Dagens andra nitlott, eller vinst, beroende på hur man ser det var att jag inte tog mig in i garaget på jobbet för att det är helg så jag kunde inte cykla hem cykeln. Den står säkert bra där i några veckor. Om jag inte tar mig in så kan det ju inte vara särskilt lätt för cykeltjuvar att ta sig in heller.

Speciell mor-dotter förståelse

Gullefjunet börjar ju bli riktigt stor. Jag och hon får mer och mer ett sånt här mor-dotter gemenskap som bara är våran.

Ta som idag tex. Hon hade gjort en tavla och ville sätta den på väggen. Maken han överdriver alltid faran av tejp och häftmassa (“kludd” heter det visst nu för tiden) och att det ska lämna märken. Varje gång han säger “Kolla här, nu har det blivit ett märke här på dörren/väggen” så får jag bort märket.

Hon var på väg att sätta tavlan i hallen. Jag bara “Inte där, sätt den i ditt rum”.

“Varför får jag inte sätta den här?” frågade hon.

Jag kom inte på någon bra anledning så jag sa “För du vet hur pappa är”. Då sprang hon genast och satte upp den i sitt rum.

Vad sa jag? Varför sa jag så?

Imorgon ska maken och farsan hjälpa brorsan att flytta. Jag och gullefjunet ska ha egentid.

Ikväll när jag skulle natta så sa hon att hon ville åka på en häst i en cirkuskarusell.

Då svarade jag “Vet du vad – om det är fint väder imorgon kan du och jag gå på Gröna Lund medan pappa och morfar hjälper morbror. Där finns det sådana karuseller”.

Fattar ni vad jag sa…?!

Jag sa att vi skulle gå på Gröna Lund. På en lördag. Under sommaren. På den lördagen på sommaren som ligger mest mitt i juli av alla lördagar på hela sommaren.

Jag måste skylla på att jag har jobbat mycket i veckan. Jag är trött. Jag har dåligt samvete för att jag jobbat övertid.

Det är det här som kallas för en domino-effekt av negativa händelser. Jobba övertid. För sent och för regnigt för att cykla hem och ta taxi istället. Dåligt samvete. Straffa sig själv med en dag på Gröna Lund. Alla andra får åka bil hem medan jag måste cykla hem cykeln för att den inte ska bli stående på jobbet i tre veckor.

Bara två arbetsdagar kvar sen har jag semester. De arbetsdagarna sker i London så det kan jag överleva. Efter semestern räknar jag med att mitt omdöme har återhämtat sig så att jag inte ger fler hemska löften som Gröna Lund i juli.

Jag är minsann ingen snobb men jag har gränser

Jag hade köpt en tvål som luktade jordgubb. Det var den mest acceptabla lukten av de som fanns tillgängliga så då köpte jag den.

Efter två dagar sa maken att han inte stod ut längre. Jordgubbslukten var omanlig och han vägrade tvätta sig med tvålen längre. Så han gick och köpte en egen tvål.

Det här är vad han kom hem med.

20150705_201219

Jag är ingen tvål-snobb men jag vägrar tvätta mig med den här tvålen. Det ser ut som värsta W-T tvålen. Man hittar fan finare tvål än denna till och med på Dollarstore.