Author: Vic

Saker som låter

Jag har jättedålig hörsel. Så dålig att jag fick två hörapparater, men dem använder jag aldrig. Ibland tror jag att folk ljuger för mig när de berättar att de hör saker som jag inte hör. Speciellt halv åtta på lördagmorgnar.

Gullefjunet: Mamma det är något som låter.

Jag: Var då?

Gullefjunet: Där ute (hon pekar mot hallen/köket).

Jag: Vad är det för ljud då?

Gullefjunet: Det låter som en gubbe som sopar taket.

Jag kan nästan garantera att hyresvärden inte var på taket den tiden. Han är överhuvudtaget inte på taket särskilt ofta. Sist han var uppe på taket var det jag som bett honom om det.

Några minuter senare påstod maken att det ringde. Varför han berättade det för mig istället för att stiga upp och svara vet jag inte. Om det där med telefonen var sant hade de då hunnit lägga på när jag svarade.

Folk ljuger säkert när de säger att fåglar kvittrar också. Själv har jag då aldrig hört det, så jag har ingen anledning att tro att det är sant.

Åtta saker ni inte visste om mig

Jag har sett många bloggare köra bloggutmaningen “åtta saker” i veckan. Man ska tydligen bli utmanad av någon. Ingen har utmanat mig. Men Föreningsgatan 8b gjorde en sådan där öppen utmaning så då passade jag på att inbilla mig att jag var speciellt utmanad. Hennes lista var så rolig så jag fick lite prestationsångest, men jag tog mig samman och skrev ihop en lista ändå.

1. Jag provsmakar aldrig när jag lagar mat. Det finns ingen mening med det för jag kan ändå inte dra några slutsatser från provsmakningen. Jag har bara två smaklökar. En som känner smaken av gott och en som känner smaken av dåligt. Därför är det omöjligt för mig att avgöra om det saknas något i maten. Dessutom tycker jag inte om att stå och äta.

2. Jag snusar. General portion. Jag slutade när jag blev gravid och höll upp i typ 18 månader genom graviditet och amning. En dag tänkte jag att det var lite skitjobbigt att bolla en cancer, en internationell flytt och en bebis. Jag tog mig en funderare på vad som kunde hjälpa mig genom dessa svårigheter och kom på att jag behövde en cancerframkallande sak för att ge mig styrka. Så jag började om att snusa.

3. Jag ska sluta snusa. Jag har satt ett datum, men jag berättar inte vad det är. Det är så grymt irriterande när folk kommer och säger “Snusar du!? Jag trodde att du skulle sluta?”. Man får bara lust att slå dem på käften.

4. Jag har aldrig snattat något i hela mitt liv. Inte ens en lösgodis. Om man inte räknar att ta ett ölglas från en pub som snatteri förstås. Men det gör ju ingen. Jag har i alla fall aldrig snattat från en butik.

5. Jag har hoppat fallskärm. Tandem alltså. Jag ångrade mig just när gubbjäveln som satt fast på min rygg hoppade ut ur planet fastän jag försökte hålla fast mig i dörröppningen. Moln är kalla att ramla genom. Mycket kallare än annan luft. Visste ni det? Efteråt var jag liggandes i magkramper i 12 timmar. Om jag är glad att jag gjorde det? Nu ja, när jag vet att jag överlevde. Men jag kommer inte att göra om det. Det är idiotiskt att hoppa fallskärm ur ett plan som inte håller på att störta.

6. Jag slank in på A-kursen i företagsekonomi på universitetet trots att jag hade en tvåa i matte och inte var behörig. Jag gick omkring i en hel termin och var nervös att någon skulle upptäcka misstaget och kasta ut mig. Efter det var det lugnt, för behörighetskravet för B och C kursen var ju föregående kurs.

7. Jag har ett stort födelsemärke bakom ena örat. Egentligen är det kanske ganska många som känner mig IRL som redan visste detta eftersom jag nästan jämt har håret uppsatt. Men jag visste inte detta förrän för något år sedan. Jag brukar inte titta mig själv bakom örat och upptäckte det av en slump när jag inte fick in ett örhänge och använde en spegel till hjälp. “Gud så fult” tänkte jag då och bestämde mig för att sluta ha håret uppsatt. Men jag har ingen karaktär så nästa dag hade jag svans igen, och det har jag fortsatt med. Skönhetsfel som jag inte själv kan se räknas inte. Ungefär som mina extrakilon.

8. Jag tar sällskapsspel på största allvar. Jag hatar att spela sällskapspel med folk som tycker att det bara är ett roligt sätt att umgås eller som tycker att det är lustigt att fuska. Om man inte kan följa reglerna eller om man måste sitta och flamsa och småprata istället för att svara på TP-frågan inom rimlig tid ska man inte spela spel. Jag är dock ingen dålig förlorare, vem bryr sig om man förlorar? Jag är bara världens sämsta vinnare. Jag tar fram stortrumman och bankar jättehårt när jag vinner.

Ja då vet ni alla dessa intressanta fakta. Så jag gör som Hanna och utmanar er att göra “åtta saker” och lämna en länk i kommentarerna så att jag får veta åtta okända saker om er. Har ni ingen blogg får ni gärna lista åtta saker i en kommentar.

viktoria 1974_0021 (2)

Kvinnodagen

Hur firar ni kvinnodagen? Jag gör inget speciellt. I morse funderade jag på att ägna hela dagen åt att gå omkring och vara extra kvinnlig. Jag hade tex tänkt raka benen. Kanske ta på mig högklackat. Men så dök det plötsligt och oväntat upp en sak som jag var tvungen att åka in till stan och göra. Så då la jag ner kvinnlighetsprojektet. Det fanns helt enkelt inte tid till att stå i duschen och balansera på ett ben för att ta bort hår som ingen ser ändå.

Nu kanske ni tror att jag ska berätta vad jag gjorde i stan. Det ska jag inte, det är hemligt. När jag hade gjort min hemliga sak åt jag en macka till lunch. Sen tittade jag på ett par fodrade gummistövlar till gullefjunet men jag köpte dem inte. Vi kan alltså sammanfatta det hela som att jag inte varit nära att dö av spänning någonting idag.

Tips till Sean Banan

Det är synd om Sean Banan. Inte för att han heter Sean Banan. För han heter inte det på riktigt, han heter Sina Samadi läste jag i Aftonbladet. Nej det är synd om honom för att han har problem att träffa tjejer. Han vill träffa en tjej och skaffa barn, men tjejer tar inte honom på allvar. Tjejer bara fiser och petar sig i näsan när han vill tala äktenskap.

Det här tycker jag är tråkigt. Jag vill gärna hjälpa honom. Så jag har gjort en liten lista med saker som ska hjälpa honom när han letar efter den rätta.

– Sluta kalla dig för Banan. Ingen tjej vill heta Banan i efternamn.

– Sluta bära jätteblöja. Tjejer vill inte skaffa barn med någon som springer omkring i en jätteblöja. Man får alldeles nog av blöjor när man har barn, utan att pappan också ska ha blöjor.

– Sluta kasta i dig råa vitlöksklyftor. Tjejer tycker inte att det luktar gott. Dessutom är det helt omotiverat. Vitlök sägs hjälpa mot förkylning, men inte ens kvällspressen påstår att det hjälper mot utbrändhet.

– Sluta spela X-box. Ingen tjej vill ha TVÅ barn som ignorerar en när man säger “stäng av den där nu”.

Sådärja. Nu slipper Sean Banan skriva brev till Aftonbladets ‘Fråga Marlena/Linn/Eva’ och betala Plus-avgiften för att läsa svaret på hur han ska få en tjej.

Engelska skatteverket

Om jag skulle berätta för er vad jag har gjort idag skulle det involvera blanketter som engelska skatteverket vill att jag skulle skicka in. Vilket betyder att jag har fått gräva i papper som är så gamla att man nästan måste ha tygvantar på sig när man tar i dem. Jo mina papper är av klent virke så de blir sköra på två-tre år. Dessutom har de inte riktigt fattat att jag flyttade för nästan två år sedan och de tjatar och vill ha skatt för 2012. Jag satte aldrig ens min fot i England under 2012, än mindre jobbade jag där så vi har en liten disagreement på den punkten.

Kan det bli tråkigare? Gamla papper och skatteverk. Nä, det kan inte det. Saker som involverar skatteverk och blanketter brukar vara tråkiga. Så vi bloggar inte om det.

Förutom att jag ska säga en sista sak. Om de inte fattar att jag inte är skatteskriven hos dem längre nu, och jag hör av dem igen om att jag ska betala något som jag inte ska betala, så kommer jag att lägga mig mer på golvet och skrika och sparka med bena som en två-åring gör när man ber dem ta på sig vinteroverallen.

Jag kommer att sparka så hårt och skrika så högt att grannen under oss tar fram en käpp och knackar i taket. Det vill inte säga lite kan jag berätta. För hon knackar aldrig i taket trots att gullefjunet studsar mellan väggar och kastar gunghästar i golvet på nästintill daglig basis. Grannen är helt enkelt tolerant. Men någon gång kommer väl droppen som får bägaren att rinna över för henne också. Det vore verkligen otur om det var jag som blev den droppen, istället för den person som terroriserar henne dagligdags.

Jag har inget viktigt att säga idag. Jag ville bara skriva av mig.

Vilka goda medmänniskor det finns

Idag när jag var på Ica hamnade jag bakom en kvinna som hade helghandlat och hade hela korgen full. Jag skulle bara ha en sak. Väldigt frustrerande  Plötsligt sa kvinnan att jag kunde gå före henne i kön. Då jublade jag nästan av glädje. Så snällt. Fler människor borde göra sådana goda gärningar och släppa förbi en i kön när de har korgen full och man bara ska köpa en sak.

En annan intressant sak som jag kan berätta är att det springer omkring en lös hund på byn. Det är en grå gråhund. Jag körde nästan över den och fick väja så att jag nästan körde i snödrivan.

Efteråt började jag fundera på vad jag skulle ha gjort om det hade varit Anders Breivik som hade kommit där och gått istället för en lös byracka. Skulle jag ha väjt för Breivik också? Riskerat att köra i snödrivan för att inte köra över honom? Jag kom fram till att jag förmodligen skulle ha gjort det. Jag tror att det sänker andrahandsvärdet på bilen mer om man har plåtskador från Breivik än om man har plåtskador från någon vanlig August.

Dagens fiskrätt

En räkmacka är en fiskrätt. Min favorit bland fiskrätterna.

RäkmackaSå här såg den frätande pizzan ut förresten. För er som har undrat. Det svider fortfarande i mungiporna. Det där med matlåda är kanske ingen dum idé trots allt. Så att man vet vem som har lagat maten och vad det är i den.

Pizza

 

Barn på caféer

Vilken hallå det blev över att ett litet café i Stockholm inte vill ha barn som gäster. Så typiskt Sverige att sätta upp lappar och dra in diskrimineringsombudsmannen och ta ner lappar och ha debatter i tv och varannan kändis blir ombedd att uttala sig och massor med bloggare skriver långa inlägg om SIN viktiga ståndpunkt i frågan.

Det fattar väl vem som helst att folk som inte har barn gärna fikar utan skrikande ungar under fötterna. Detta gäller även de flesta föräldrar vid de tillfällen de är barnfria. Och föräldrar som har med sina barn vill gärna gå på barnanpassade caféer där man är välkommen och folk inte glor på en med mord i blicken om barnet råkar säga pip.

Har inte café-ägare fattat att man ordnar sin inredning efter den typ av gäster man vill ha? Den kundgrupp som man tror är köpstarkast?

Om man inte vill ha barn på caféet är det ju bara att installera en rulltrappa mitt i cafét. Inga föräldrar med barn som springer omkring går på ett café med en rulltrappa alldeles intill bordet. Om föräldrar mot förmodan ändå skulle gå på ett rulltrapps-café kan jag lova att de helt plötsligt skulle veta exakt hur man bär sig åt för att se till att ungen sitter stilla. För ingen förälder vill att deras eget älskade barn ska trilla nedför rulltrappan.

Tandborstning

Gånger som denna påminner jag mig själv av att vara tacksam för varje stund gullefjunet sitter i mitt knä. Om några år kommer hon ju att vägra sitta i knät överhuvudtaget. Det gäller att njuta av de här kvalitetsstunderna så länge de varar.

Tandborstning

Pizzablåsor

Om jag hade haft en kamerasladd kunde ni ha fått se en bild på en pizza nu. Det var ju det jag sa, att jag inte köper skrovmål varje dag. Pizza tog jag idag. Jag vill försäkra mig om att jag inte går och magrar bort av det här med fiskveckor.

Pizzan smakade delikat. Nu har jag en röd blåsa i varje mungipa som svider. Det känns inte alls bra när man får svidande blåsor av pizzan. Vad kan finnas på en pizza som ger skador i mungiporna? Jag tror inte att det blir pizza fler gånger. Nästa gång jag är här blir det skrovmål igen.

Trots att jag har blåsor i mungiporna är jag väldigt trevlig idag. Jag fick en telefonbeställning och var så oerhört tillmötesgående och hjälpsam att kunden tackade för den fantastiska servicen. Då blev jag så motiverad att jag har småpratat om vädret dubbelt så mycket som vanligt med alla kunder som kommer in. Trivialiteterna bara rinner ur mig idag. Nästan som att jag vore en naturlig talang på småprat, vilket ju inte alls är fallet.

Fast jag får förstås lov att erkänna att det underlättar att det snöade i morse och nu är det nästan soligt. Två väder på en och samma dag som man kan prata om ger onekligen mer underlag till saker att prata om än bara ett väder.

Bildfritt

Eftersom jag har en hel inredningsbutik till mitt förfogande hade jag tänkt göra ett inlägg om inredningsbloggar idag. Också gick jag och glömde kamerasladden hemma! Man kan inte göra ett inredningsbloggsinlägg utan illustrationer, det går inte. Nåväl, jag tar lite foton så kanske inlägget kommer ikväll istället.

Bloggsponsring?

När man jobbar ska man ha lunch. Kafferast och lunch är viktiga saker på en arbetsplats. Man kan ta med sig matlåda. Duktiga människor gör sin lunch mer än 12 timmar innan de ska äta den och lägger den i en låda och tar med till jobbet. Jag har inte med mig någon matlåda.

När man inte har med sig någon matlåda kan man gå på ICA och köpa något att äta. Efter den lilla Trisslotts-incidenten känner jag dock att det är roligare att gå till grillen och köpa lunch. Där köper jag alltid min lunch när jag är på Tistel. Jag brukar alltid ta skrovmål. Inte varje gång förstås. Men varje gång hittills har jag valt skrovmål. Imorgon kanske jag väljer något annat, därför kan man inte säga att jag tar samma mat varje gång. För det vet man inte, eftersom jag inte varit där för sista gången ännu.

Killen på grillen känner igen mig nu. Idag sa han “jag bjuder på dressingen”. Då tänkte jag “varför bjuder han på dressingen helt plötsligt?”. För att jag är så flitig kund? Eller har han läst det här inlägget på min blogg? Ibland blir man lite paranoid när man har en blogg. Först när man skriver något tänker man “äsch, nästan ingen läser min blogg så risken att Porsnäskiosken ska läsa att jag surar över en saknad dressing är minimal”. Sen när man står där och får en gratis dressing då börjar man inbilla sig att grill-killen har hittat mitt inlägg och att man får en dressing som kompensation för den saknade dressingen förra gången.

Bara för att man var sur över den saknade dressingen så vill man ju inte att killen på grillen ska vara sur på en för att man bloggade om dressingen. Man vill inte att folk som lagar ens mat ska vara sur på en.

När man får någonting gratis är det är brukligt i bloggvärlden att man skriver ett inlägg om det man fått gratis. Ett så kallat sponsrat inlägg. Fast jag vet ju inte om min gratis dressing var en bloggsponsring eller ej. Bara för att täcka upp så berättar jag i alla fall här och nu att jag fick en gratis dressing. Från Porsnäskiosken i Norrfjärden. Jag vet inte vad den skulle ha kostat om jag hade betalt för den, men jag gissar på 6 kr.

Ni kan ju åka dit och fråga. Berätta att ni läst på internet om någon som fick en gratis dressing och fråga om det är någon kampanj de har just nu.

Då kanske killen svarar “jo, just nu har vi en kampanj i samarbete med ‘Prinsessan på ärten’ där man får en dressing på köpet om man nämner bloggen när man beställer”. Om han säger det så ljuger han litegrann, för det där samarbetet är då ingenting jag känner till. Men ta ni eran gratis dressing ändå om den erbjuds.

Eller så säger killen “nej, gratis dressing var bara till henne, vi ger bara gratis dressing till folk som köper tre skrovmål inom loppet av tio dagar”.

Jag glömde fota maten. Jag har ätit upp den för länge sedan. Men den såg ut ungefär såhär. Fast ni får föreställa er en liten plastburk med extra dressing till också.

Skrovmål utan dressingPå tal om mat så åt vi inte fisk igår. Det var vilodag igår. Idag ska vi däremot äta fisk igen.

En praktikant

Folk kanske tror att det är lätt att sköta en blom/inredningsbutik. Det är det dock inte. Tistel alltså, jag är här idag också. Det finns jättemånga svåra moment. Förra veckan var det liljor som var det kritiska momentet.

Idag har jag fått ett nytt tungt ansvar på mina axlar. En praktikant. Just det, en sådan här ung människa som är ivrig och entusiastisk och vill lära sig saker. Hon har inte kommit än så jag har inte träffat henne ännu, men jag antar att hon är sådan. Praktikanter brukar vara det har jag hört.

Det var ju dötråkigt när man gick skolan och skulle praktisera om man inte hade någonting att göra. Man stod där upp och ner och kände sig i vägen, och dagarna tog aldrig slut eftersom någon hade saktat ner klockan så att den gick i slow motion. Det enda som drabbade mig när jag praktiserade som var värre än att inte ha något att göra var när jag råkade mata ihjäl en gubbe när jag praktiserade på lasarettet.

Så nu ska jag alltså hålla en praktikant sysselsatt idag. Det är jättesvårt när man själv knappt vet vad som ska göras. Jag går mest bara omkring här och pratar med kunder och tar betalt när de handlar. Det är det enda jag har lärt mig, att sköta kassan. Jag håller liksom bara ställningarna. Om det kommer varor så har jag ingen aning vad jag ska göra med dem så jag travar bara upp kartongerna på lagret.

Det enda som jag själv har räknat ut att man ska göra i en butik som har blommor är att vattna dem. Jag vill inte att några blommor ska dö on my watch så ibland vattnar jag blommor. Nu är det ju så att jag nyligen lärde mig att man tydligen kan vattna ihjäl blommor också, så nu känner jag extra stort ansvar när jag vattnar blommorna.

Alltså kan jag tilldela praktikanten uppgiften att vattna blommor. Det kommer hon säkert att avklara på nolltid. De är ju så raska under fötterna de där ungdomarna. Sen måste jag hitta på något nytt hon kan göra.

Jag tror att jag ska ägna dagen åt att lära henne hur man hanterar situationen när man måste göra saker man egentligen inte kan. Som att binda buketter till exempel. Jag kan lära henne hur man då rekommenderar en färdigknuten bukett som min kusin gjorde igår istället för den ospecifierade “kan du knyta ihop en snygg bukett för 200 kr åt mig” som kunden egentligen hade tänkt sig.

Hela livet är ju fullt av tillfällen när man måste hantera saker som man egentligen inte är kompetent till. Så det är ju bra om man får praktisera det litegrann redan under skolgången.

Kuddar

Den som sa att två och ett halvåringar inte är intresserade av inredningsdetaljer hade helt fel. Gullefjunet har haft mer åsikter om kuddar än en inredningsdesigner ikväll.

Hon har en kudde, maken har två och jag har två. Ingen använder gullefjunets kudde, maken använder sina två och gullefjunet har övertagit en av mina. Så jag har en kudde kvar. Den ville hon ha ikväll. Hon bar runt kuddar i hela sovrummet och la dem på olika ställen samtidigt som hon förklarade varför hon inte ville ha just den kudden.

“Jag vill ha DIN kudde blablabla”. Jag vill också ha min kudde. Det är den enda kudden jag har kvar. För jag går minsann inte på att jag skulle ha fått tillbaka min andra kudde om hon fick min ergonomiska kudde.

Inredningsintresset kom fram när hon höll en lång utläggning om hur min kudde inte passade till mitt täcke, eftersom örngottet på kudden hon försökte lura till sig hör till ett annat påslakanset och är rutigt. Till skillnad från täcket som är randigt. Då förklarade jag att kudden inte passar till hennes täcke heller, eftersom mitt täcke är hennes täcke också. Hennes täcke används nämligen aldrig till någonting annat än att bygga kojor med. Sover gör hon under mitt eller makens täcke.

Till slut kompromissade vi om att vi skulle dela på kudden. Då tog det inte länge innan hon började putta mig i armen och säga “maka på dig”.

Till slut gjorde jag det. För jag har en plan. När jag går och lägger mig sover hon. Då ska jag lyfta bort henne från min kudde. Någon måtta får det vara.

Oanvänd kudde
Oanvänd kudde

Haklapp

Vi slutade med haklapp för länge sedan. Jag orkade inte bråka om sådant när gullefjunet bestämt började slita av sig den så fort jag satte på den. Sedan dess har vi kört med mat på kläderna. Det funkar det också.

Nu helt plötsligt är haklappen jätteviktig. Hon kan inte ens äta låtsas-soppa utan haklapp längre.

Haklapp

Två

Två saker som inte är bra när de är två.

– När maken blandar om kaffekopparna och ger mig två sockerbitar istället för en.

– När gullefjunet sover två timmar på dagis. Nu får vi vara glada om hon sover före elva ikväll.

 

Laxpasta

Idag har vi ätit laxpasta. Maken bjöd in mamma och pappa. Han vill gärna ha någon att dela skadeglädjen med, och mamma ställer gärna upp.

Det var jag som hittade på pasta med gravad lax. Jag tyckte att det kändes okej. När vi kom till Coop sov gullefjunet så jag satt kvar i bilen med henne medan maken handlade. När han kom ut ville jag ju veta hur det gått.

Jag: Hittade du gravad lax?

Maken: Nej, jag köpte något godare, jag köpte rökt lax.

Jag: Jag tycker inte om rökt lax.

Maken: Jag skojar bara, jag köpte gravad lax.

Jag: Du skojar inte alls, du tror att jag inte kommer att märka skillnaden på rökt och gravad lax.

Korkat av honom. Det är jätteenkelt att märka skillnaden på dem. Gravad lax är acceptabelt och rökt lax är dåligt. Trodde han verkligen att jag inte skulle märka skillnad på acceptabelt och dåligt?

Så blev det middag. Han hade köpt rökt lax. Maken sa att det var hans favoritpasta. Gullefjunet sa att det var gott. Förrädare. Ibland undrar jag om hon verkligen kommer från min livmoder. Om jag hade varit man skulle jag vid sådana här tillfällen ha misstänkt att hon tillhörde brevbäraren.

Till och med trollbarnen fick godare middag än mig. De fick soppa.

TrollbarnsmiddagSer ni den där smurfen som ligger ner längst till höger? Han ser ut som att han ligger och vrider sig i skratt över mina två fiskveckor.

De första pengarna jag tjänade själv

Jag har fortfarande kvar det jag köpte för de första pengarna jag tjänade ihop själv. Alltså inte pengar som man fick av mamma och pappa i fickpengar eller för att man hade hjälpt till med något. Utan pengar som jag “arbetat ihop”. Jag har för mig att jag tjänade ihop pengarna genom att sälja jultidningar. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var, men inte speciellt gammal har jag för mig. När ni ser vad jag köpte för pengarna kommer ni att tro att jag var åttio år gammal när jag köpte det. Så var dock inte fallet. Jag är ju inte ens åttio nu, så det går ju inte fattar ni väl.

Det var inte många kronor heller. Det är märkligt att ingen kvällstidning tar upp hur barn som knappt börjat skolan utnyttjas till att springa omkring och sälja jultidningar för några ynka ören. Finns det inga lagar i det här landet som bestämmer minimilöner för 6-7 åringar? Det måste ju vara en sjukt bra affär för företaget som utnyttjar barnen. De behöver knappt betala någonting alls för att ungarna marknadsför och säljer deras böcker och tidningar, och barnens familj och släkt köper en massa som de egentligen inte vill ha bara för att vara snäll mot barnen.

I alla fall, de där fjuttiga kronorna jag hade tjänat ihop på att sälja jultidningar tog jag med mig till Johanssons. Mamma Johansson hade en butik i garaget på den tiden. Om det finns några Jävrebor i min ålder som läser den här bloggen så måste ni ju komma ihåg Johanssons butik? Det fanns inte så många butiker i byn, så man gick dit och tittade på saker som man inte hade råd med bara för att det var enda butiken i byn förutom matbutikerna och macken. Jag har för mig att hon mest sålde prydnader och sådana saker. Jag gick säkert runt och tittade i timmar. Mamma Johansson måste ha varit urless på mig innan jag hade valt klart.

När jag hade studerat varje pinal i butiken tre gånger valde jag till slut något. Åh vad spännande tänker ni nu och undrar vilken fin leksak jag köpte. Ett ritblock kanske. Bokmärken, eller kanske rentav en bok.

Nej, ingenting sådant. Jag köpte en djuptallrik och en äggkopp. Jag hade inte mer pengar än att det räckte till en av varje. Jag tyckte att de var SÅ fina.

Äggkopp

Vad gjorde jag med mina inköp då? Det minns jag inte. Förmodligen ingenting, för jag har fortfarande kvar dem och de är i perfekt skick så jag kan då inte ha lekt med dem. Tallriken ligger i en låda i förrådet. Jag tyckte inte att jag hade någon användning för EN udda tallrik. Hur ofta behöver man bara en tallrik? Speciellt en Harlequin-boks-motiv-tallrik. Men eftersom vi inte hade några äggkoppar tog jag in äggkoppen. Den står i vårt köksskåp nu.

Ibland äter maken ett hårdkokt ägg i den. Men mest står äggkoppen bara i skåpet och ser “fin” ut. Jag kan ju inte kasta bort den. Jag köpte ju den för min första “lön”.

Saker vi inte gjort idag

Idag har vi inte åkt hundspann. För de hade ställt in hundspannet av någon okänd anledning.

Inte heller har vi åkt pulka på Vallsberget, för vi hade ingen pulka med oss. Vi brukar inte ta med oss pulkan när vi ska åka hundspann. Man kan inte hyra pulkor på Vallsberget bara så att ni vet. Så om ni åker till Valls för att kolla om man kan åka pulka för att ni inte fick åka hundspann ska ni se till att ha med er en egen pulka.

En sak som vi däremot har gjort idag är att handla mat. Fisk. Om skadeglädjen hade ett ansikte skulle skadeglädjen se ut som min make.

Vi har förhandlat

Maken har gått med på att sprida de två fiskveckorna över fyra veckor. Vi har ju barn. Man kan inte tvinga ett barn att äta fisk varje dag i två veckor. Dessutom fyller jag år inom två veckor. Det är fullständigt orimligt att förvänta sig att jag ska äta fisk på min födelsedag.

Jag har gått och funderat på en liten plan. Jag tror nämligen att Yohio vinner finalen nästa vecka. Jag skulle ju kunna sätta en fiskvecka på det. Så att jag blir av med den ena fiskveckan. Men efter gårdagen vet jag inte om jag törs lita på svenska folket. De röstar ju inte som förväntat. Tre fiskveckor vore ju total katastrof.

Jag behöver 14 ätbara fiskrätter

Jag är lite av en Melodifestivals-expert. Jag skäms inte för att säga det. Under storhetseran 83-90 kunde jag allt som fanns att kunna om alla bidrag.

Jag anser mig fortfarande kompetent i ämnet. Jag vet minsann hur svenska folket funkar och röstar. Ibland övergår dock självförtroendet förståndet. Just nu ser min privata Facebook-sida ut såhär.

FiskveckaSå nu har jag lite problem. Jag behöver 14 ätbara fiskrätter. Hjälp mig!!!

Fiskbullar är otänkbart så kom inte med det. Lax som alla tycker är så gott är så torrt att tårarna torkar trots att jag skvalar när jag tänker på en två-veckors-fiskmeny.

Recept som begraver fisken i andra ingredienser är speciellt välkomna. Men inte i broccoli för guds skull. Om jag ska välja mellan en smaklös fiskbit eller en hård smaklös sak som ser ut som en trädkrona så kan jag ju lika gärna låta bli att äta. Folk i nöd har överlevt på vätska förut.

Rökt fisk är äckligt. Ben vill jag inte ha.

Sjötunga tycker jag ju om, men det går inte att köpa i Piteå. Folk är för ekonomiska för sjötunga här, så butikerna tar inte hem det. Skaldjur går bra, men om jag ska äta räkmackor i två veckor mottar jag gärna några tips på hur man kan variera dem. Sill och strömming kan jag äta (men mätt blir jag inte).

Det är nu ni sätts på riktigt prov. Är ni mina riktiga bloggvänner, eller vad? Ni måste hjälpa mig genom de här två veckorna. Failure is not an option. Men jag är mottaglig för alla tips som hjälper mig att tänja reglerna. Om det är EN räka i receptet så är det en fiskrätt.

Jag vill också påpeka att om maken vill äta något annat än fisk så är det inte jag som bryter mot reglerna. Men det lär inte hända.

Jag skulle kunna lägga det här inlägget i kategorierna ‘Mat & bakning’ och ‘Me, myself & I’ men jag nöjer mig med ‘Puckon’. De som inte röstade som jag förväntade mig alltså.

Min hämnd misslyckades

Gullefjunet har fortfarande inte lagt sig. Melodifestivalen har börjat. Jag försökte starta tvn på låg nivå medan hon åt välling, men då ville hon se “en annan film”. Så jag fick lov att stänga av.

När jag hade borstat tänderna frågade jag maken om han inte kunde läsa sagan i sängen, istället för i soffan som vi vanligtvis gör. Han sa nej. Vi ska tydligen “inte rucka på kvällsrutinerna”.

Nänä, jaha, okej då. Så när gullefjunet skulle välja saga så hjälpte jag henne. Jag föreslog Upsy Daisy men den ville hon inte höra. Jag försökte med Den glada vinkleken. Den dög inte heller. Så nu sitter jag här förtretat och berättar för er att jag inte tittar på Melodifestivalen medan jag lyssnar på Pottboken. När jag skulle ha kunnat titta på Melodifestivalen istället. Om “folk” var tillmötesgående och förstående. Jag missar förmodligen någon fantastiskt bra låt just nu.

Det gör ingenting. Om jag inte kan guida gullefjunet till makens hat-böcker så sparar jag hämnden. Jag har gott minne. Nästa gång maken vill se något viktigt tv-program om någon arkeologisk utgrävning ska jag minsann hitta någon rutin som vi inte ska rucka på.