Author: Vic

Vi har en sådan där steamer som man ångkokar grönsaker i. Eller vi och vi, det var maken som förde in den i boet. Jag är inte så intresserad av den sorts grönsaker som man kan ångkoka. Ärtor, broccoli och blomkål är inte så goda. Steamern är av den kinesiska sorten har jag blivit informerad om.

Om maken någon gång skulle få för sig att han vill skiljas så kommer jag bara att gå med på det om han tar med sig steamern när han flyttar, också behåller jag gullefjunet.

Ja, jag fattar liksom inte varför det finns kvinnor som går omkring och är oroliga att deras män ska lämna dem. Det är ju bara att berätta vilka villkor som gäller om de skulle få för sig att gräset är grönare på andra sidan. Om fler män skulle få klart för sig att de får lov att ta med sig steamern vid en skilsmässa skulle de nog tänka sig för noggrannare.

I alla fall, till saken… I den här lägenheten finns det en skåp som är perfekt för kinesiska steamers. Så här ser den ut.

Ni kan inte se steamern? Nä, just det! Det är det som är det fina med den här skåpen. Om man vill se steamern måste man lägga sig på alla fyra och sticka in huvudet i skåpen.

Perfekt va?! Out of sight, out of mind!

Om man sen trycker in en massa andra saker framför steamern blir risken att man måste äta ångkokade grönsaker ännu mindre. Vi har en fiskgryta som jag också hade tänkt trycka in i den här skåpen. Sen ställer jag två flaskor gammal fritösolja framför.

Jag har en dator och jag har en datorskärm. Det skulle ha suttit finfint med en skärmsladd också. Då skulle det kunna bli mindre trångt på skrivbordet.

Jag hittade i och för sig en skärmsladd, men den hade en engelsk kontakt.

Jag tror att jag får ringa till pappa. Han har också många sladdlådor och han kommer hit på lördag. Han kanske kan ta hit en skärmsladd.

Vi har inte bara mycket reservsladdar. Vi har också mycket reservljus.

Alltid när vi var på Ikea i London och gick förbi stearinljusen sa maken “Så billigt! Vi tar en sådan här” också kastade han ner ett 100-pack ljus för £1 i korgen. Till slut hade vi jättemycket ljus. Sen tog vi hem jättemånga ljus från London till Sverige. Vi var lite oroliga att det inte skulle finnas ljus på Ikea i Sverige.

I somras hade ICA-kortet ett erbjudande att man fick en påse med 75 värmeljus gratis. Så då tog jag en sådan. Den var ju gratis. Gratis är gott.

Häromdagen när vi höll på och städade iordning här i lägenheten dök den där ICA-påsen med ljus upp. London-ljus-samlingen var fortfarande längst ner i någon låda så det var inte den han såg. Då frågade maken “Varför har vi så jävla mycket ljus?”.

Så här ser min “jävla” ljussamling från ICA ut som vi har transporterat från Jävre till Stockholm.

Så här ser makens “kan-vara-bra-att-ha” ljussamling från Ikea ut som vi har transporterat från London till Jävre till Stockholm.

Märkligt att mina ljus är “jävla ljus” va?!

Maken säger att vi har för mycket plastburkar.

Det förstår jag inte, när blev han kvalificerad att uttala sig om det optimala antalet plastburkar i ett hushåll? Jag har då inte certifierat honom. Han har ju uppenbarligen inte ens läst på grundkursen. Man kan inte ha för många plastburkar.

Det är klart att det ser ut som att vi har mycket plastburkar just nu. Alla burkarna står ju i en skåp. Men när man börjar koka sylt och laga mat och stoppar burkarna i frysen har vi faktiskt inte alls särskilt många plastburkar.