Vic – Page 47 – Prinsessan på Ärten

Skrik och tårar

Vi hade inget sådant när vi överlämnade gullefjunet till morfar på Arlanda idag. Ja vi har tur vi. Morfar flög alltså ner från Luleå enbart och endast i syftet att hämta gullefjunet. Han klev av ett plan, tog barnet och hoppade på nästa tillbaka. Vi älskar mormor och morfar här hos oss.

Gullefjunet vevade lite lätt med en hand över axeln åt oss när hon gick genom säkerhetskontrollen. Något uppslitande farväl hade hon inte tid med. Hon skulle gå och titta på kråkan som hon vet finns i taket på Junibackens lilla lekhörna på terminal fyra.

Picknick-korgen som räddade fredagen

Idag var det fredag. Jag var trött efter jobbet. Folk har i kommentatorsfältet indikerat att om man är trött två timmar innan man slutar jobba kan man bara lägga ner sina arbetsuppgifter och göra något helt annat. Det kände jag för att göra vid tretiden idag. Jag funderade på att spola golvet men jag hittade ingen slang så jag fick helt enkelt fortsätta göra det jag är anställd för att göra. Där jag jobbar misstänker jag dessutom att det inte skulle vara uppskattat om jag spolade golvet. Folk skulle helt enkelt konfrontera mig och fråga mig vad jag trodde att jag sysslade med.

Men när jag kom hem – då är det ju jag som bestämmer. Så jag ville ha lugn och ro. Så jag lämnade gullefjunet i makens sällskap och åkte iväg till Bromma Blocks. Så desperat var jag. För jag vet var Bromma Blocks ligger på kartan men att manövrera bilen mellan hemmet och dit har jag aldrig gjort förut. Desperation (efter lugn och ro) är rädslans (över att köra bil där man inte hittar) största fiende. Inom fem minuter var jag framme. Av ren beslutsamhet. En timme och tio minuter senare var jag hemma igen med vin, middagsmat och en picknick-korg. Och då hade jag även hunnit med att titta på rean i tre klädbutiker.

Picknick-korgen i fråga hade jag sett i ett reklamblad för flera veckor sedan och ställt in siktet på. Jag haffade en expedit och krävde att hon skulle leda mig till picknick-korgen. När jag såg den var den tre gånger så liten som den hade sett ut i reklambladet. Då blev jag överlycklig. Tre gånger mer lätthanterlig. Det går max ner två små kanelbullar och ingen festis i korgen.

Jag frågade tom expediten om hon verkligen var nöjd med 129 kr eller om hon ville ha det ordinarie priset av 250 kr. En miniatyr-leksakspicknick-korg är ju helt klart värt dubbelt så mycket som en korg som är tre gånger så stor.

På väg till bilen såg jag att det stod på förpackningen att picknick-korgen hade 17 tillbehör. Som att det skulle vara något positivt. 17 tillbehör är minst 14 för många. Speciellt när en av de 17 tillbehören ser ut så här efter 2 minuter.

Men picknick-korgen fyllde sitt syfte. “Vi” bjöd H på picknick i trädgården medan “vi” drack lite vin i trädgården. Gullefjunet pekade med hela handen och sa “nej, nej, nej” när H försökte ta melon innan hon hade dukat klart. Politiker blir hon aldrig. Ingen som pekar med hela handen får några röster (man pekar ju med knogen för guds skull…). Den där icke-politikergenen har hon ärvt av mig.

Sen när vi skulle äta middag och hade värsta matvägran då löste vi det med att duka upp lite vitt bröd på picknick-tallrikarna. Morsorna på Familjeliv som rasar mot mammor som vill servera sina barn fullkornsbröd skulle jubla över vår kosthållning.

Imorgon skeppar vi iväg picknick-korgen och de 14 tillbehör som fortfarande är intakta på ett flygplan till Norrland. Sen är picknick-korgen som gav oss lugn och ro i flera timmar ikväll inte vårt problem på en hel vecka.

Vad menar han?

Vi har ju varit ihop länge jag och maken. När man har varit ihop så länge som oss så förstår man varandra ganska bra. Man behöver inte alltid säga allting. Om jag lägger ett paket på köksbordet så fattar maken tex att han ska posta det utan att jag säger nått.

Det här förstår jag dock inte alls.

Maken har lämnat sina shorts i en hög på bänken i köket. Bredvid påsen med tacobröd.

Vad är det han vill? Ska jag tvätta dem? För vi har aldrig tidigare lämnat smutstvätten på bänken i köket så om det är det han menar tycker jag att vi borde komma överens om att det här är smutstvättens nya plats så att jag förstår att det är det han vill.

Det har vi inte kommit överens om. Så nu känner jag mig helt osäker på om han vill att de ska tvättas. Han kanske har lagt dem där för att han ska komma ihåg att stoppa en smörgås i fickan innan han går hemifrån imorgon. Vad han nu ska med en smörgås i fickan till. Det vore också något nytt.

Är pedagogen en pedagog eller en fröken?

I veckan är det inte så många barn på dagis. Vi har blivit informerade om att om vi hämtar efter klockan fyra så kommer gullefjunet att vara väldigt ensam efter klockan fyra. Vi jobbar ju. Det är därför vi har vårt barn på dagis hela dagarna.

Men vi har ansträngt oss och maken har arrangerat sin arbetsdag så att han har hämtat senast klockan fyra. Igår hämtade han tom efter lunch. Idag hade han dock ett möte så jag fick gå tidigare till jobbet för att kunna hämta på dagis så tidigt som möjligt.

När jag kom till dagis (som har öppet till halv sex) halv fem var gullefjunet mycket riktigt det enda barnet som var kvar. Tillsammans med en fröken. En fröken som jag aldrig sett förut, så hon måste ha varit vikarie eller från någon av de andra avdelningarna. Förlåt, nu sa jag fel. Hon är förstås inte fröken – hon är ju pedagog.

Pedagogen stod i alla fall och spolade marken med en slang. Hon tittade inte ens upp när jag kom utan mumlade ett hej medan hon fortsatte spola marken. Gullefjunet satt på en bänk och tittade på och när hon såg mig kom hon rusandes och jublade som att hon vunnit en miljon på lotto. Jag fick intrycket av att hon var uttråkad.

När jag frågade gullefjunet om vi skulle gå hem sa hon att vi inte kunde det för att hon hade bajsat och behövde byta blöja. När jag bytte blöjan fick jag bestämt intrycket att den inte var nybajsad.

Då tänkte jag att det är ju helt sjukt att pedagogerna har så mycket mark att spola att de inte har tid att byta blöja på det ett enda barn de har att ta hand om. Jag borde ringa kommunen och klaga över att personal som är anställd för att ta hand om mitt barn har markspolning på sina arbetsuppgifter. Sen tänkte jag att en pedagog som bara har ett barn att passa kanske borde kunna klara av att involvera barnet i markspolningen som en pedagogisk aktivitet. Om det nu är så det ska vara. Med eller utan bajsblöja, man kan ju inte kräva för mycket. Pedagoger är ju utbildade i pedagogik och man kan göra väldigt mycket pedagogik av en slang och lite vatten.

Gullefjunet tycker jättemycket om vatten så jag har väldigt svårt att tänka mig att hon skulle sitta helt stilla på en bänk och titta på om hon inte blivit tillsagd att sitta på bänken istället för att delta i den pedagogiska markspolningsövningen.

Pedagogen sa i alla fall hej då när vi gick. Men hon tittade inte upp. Jag tror att hon var lite sur över att jag bara hämtade en timme innan dagis stänger. Eller så var hon för upptagen av den pedagogiska markspolningen.

Jag kommer i alla fall att kalla henne fröken om jag träffar henne i framtiden. Om hon nu är en pedagog så har hon inte tillgodogjort sig utbildningen tillräckligt för att bråka om titlar om hon inte klarar av att göra pedagogik av att spola vatten med en slang på marken.

Vad händer på lördag?

Mormor och gullefjunet Skypar.

Mormor: Nu är det snart lördag!

Gullefjunet sitter och ritar på ett papper och bara ignorerar henne.

Mormor: Vad händer på lördag?

Gullefjunet: Man får GODIS!

Mormor: Ja det får man ju. Vad händer mer på lördag, just den här lördagen?

Gullefjunet: GLASS! Man får glass.

Mormor: Händer det inte något mer NU på den här lördagen?

Gullefjunet: Man får COCA-COLA!

Mormor: Men morfar kommer ju och hämtar dig på lördag… Du ska ju komma och hälsa på mormor och morfar på lördag.

Gullefjunet: Jaha.

Sen började hon om att rita.

Vad företag egentligen tjänar på bloggsponsring

Då och då i bloggvärlden dyker det upp en våg av inlägg och hur bloggare ska veta sitt värde, hur bloggare utnyttjas av företag och hur mycket ett sponsrat inlägg är värt för företagen. Inläggen blir oftast hyllade av andra bloggare som hoppas på att någon ska starta en fackförening för att få upp bloggarnas ersättning för sponsrade inlägg.

Så hur värdefullt är då egentligen bloggsponsringen för företag och hur trovärdiga är bloggarna? Vill läsarna verkligen köpa något bara för att en bloggare skriver om något de har fått gratis?

När jag först startade Kidkit sponsrade jag en del bloggare. Jag hade ingen PR-byrå till hjälp och då är det svårt att övertyga någon av de stora bloggarna att “nappa”. De är vana att få så mycket mer i gengäld än vad ett litet företag som mitt kan erbjuda. Så jag sponsrade mest små och medelstora bloggar. Den största hade enligt Bloggportalen kring 15000 läsare per vecka (vilket i verkligheten troligen betyder ungefär hälften eftersom Bloggportalens sätt att mäta besökare gör att bloggar ser större ut än de är) och den minsta hade bara några hundra läsare per vecka.

Jag kan avslöja att sponsringen av de större bloggarna gav betydligt sämre resultat i form av trafik till butiken. I förhållande till bloggens läsarantal var det oftast mindre än 1% av läsarna som klickade på länken och deras “engagemang” (dvs hur många sidor de tittade på och hur länge de stannade i butiken) var oftast uruselt. Hos mindre bloggare som bara hade några hundra eller 1-2 tusen läsare per vecka kunde det vara så mycket som 10% av läsarna som klickade på länken och engagemanget var något större.

Många bloggare som har mycket sponsring och som är missnöjda med vad de får i gengäld brukar argumentera att länkarna har ett värde i sig för företaget genom att de får vad som inom sökordsoptimering kallas inlänkar som hjälper företaget att klättra i googles sökresultat. Man måste dock ha väldigt många inlänkar innan sådant ger resultat så det kanske stämmer för stora företag som har en marknadsföringsbudget på hundratusentals kronor och har råd att sponsra flera hundra bloggare. Men för små företag gör länken i sig varken till eller från så den är värdelös om bloggsponsringen inte ger trafik till butiken där åtminstone några besökare handlar.

Jag slutade ganska fort med att sponsra bloggare. Dels för att det gav så uselt resultat men också för att jag blev oerhört trött på alla tiggeri-emails. Varje gång jag sponsrade en blogg fick jag en ny våg av emails från bloggare som ville bli sponsrade.

För mig var den marknadsföring som fungerade allra bäst betalda annonser på Facebook och Google. Det gav mycket trafik och 10-20 gånger så många köpande kunder per annons. Personligen tror jag att det beror på att när folk klickar på en annons så är de medvetna om att det är reklam. När det gäller bloggsponsring fick i alla fall jag intrycket av att läsare inte klickar på länkar om de vet eller tror att bloggaren är sponsrad. Speciellt inte hos bloggare som har mycket sponsrade inlägg.

Varje klick på Facebook och Google är dock ganska dyrt och om man har en liten marknadsföringsbudget är det knappt värt att ha kvar en butik där all vinst går till att betala för ny marknadsföring istället för att åtminstone betala för en utlandsresa. För inom internetshopping så finns man inte om man inte syns.

Elaine Eksvärd skrev för några månader sedan ett inlägg som fick en del uppmärksamhet i bloggvärlden som hette Bloggflickor blir Businesskvinnor – tänk på det käre annonsör. I det inlägget uppskattade hon att 5% av hennes läsare skulle handla av företaget som hon läxade upp och att det skulle tjäna 250000 kr från att “annonsera” på hennes blogg. Jag har ingen aning om Elaines läsare är extremt köpsugna, för jag har inte sponsrat henne.

Jag kan dock berätta hur köpsugna läsare de bloggare jag sponsrade hade. Jag kollade hur många besök till butiken jag kunde direkt härleda till de sponsrade bloggarna under en tolvmånadersperiod. 12 bloggare gav tillsammans 886 besök. Hur många köpande kunder kunde jag då härleda till dessa sponsrade besök?

Trumvirvel…….

En kund. På alla 12 bloggarna. Bloggsponsring är alltså väldigt dyrt i förhållande till de inkomster det genererar. Så om någon små-företagare googlat sig hit för att ta reda på om det är värt det att sponsra bloggare så är mitt tips att lägga pengarna på “vanlig” annonsering på Facebook, Google eller andra relevanta websidor för er målgrupp.

Jämlikheten

Elina frågade också om jag tyckte att vi är jämställda i vår familj. Alltså jag jobbar ju heltid, jag har inte så mycket tid över till jämställdhetsfrågor. Och om andra godkänner jämställdhetsnivån i vår familj bryr jag mig inte så mycket om. Personligen är jag dock rätt nöjd med att maken lagar maten och att jag sköter all teknik som tv-apparater och datorer.

Tvätten har maken förbud mot att röra, den blir på något konstigt sätt bara skrynklig när han viker den. I och för sig är det ju höjden av jämlikhet om vi båda viker samma tvätt. Först viker han den, och sen viker jag om den ordentligt. Men jag tycker att det är onödigt att göra så, då är det ju mycket bättre att bara jag – som kan – viker tvätt. Då får han mer tid över att ta ut soporna. Återvinningen kan jag ta hand om men hushållssoporna vill jag helst inte befatta mig med.

Så vi blandar lite traditionella könsroller med modernare saker som att maken tar sig an fruntimmerssysslor.

Men tro nu inte att vi är sådana där icke fördomsfulla människor som är helt befriade från patriarkatets fotbojor. Jag avlägsnar minsann håret från mina ben innan jag visar upp dem bland folk. Och maken kan inte ha rosa kläder på sig, för det är inte manligt. Om man är riktigt politiskt inkorrekt kan man till och med kalla rosa kläder på män för “bögigt”.

Så när maken har sin rosa tröja på sig så refererar han till den som “den röda tröjan”. Fast han är lite färgblind så han tror verkligen att den är röd. Om han visste att den var rosa skulle han förmodligen inte ha den på sig.

Svar på frågor

Elina var den enda som ansträngde sig i frågestunden. Fast hon ställde flera frågor som man måste fundera över vad man ska svara. Det tar ju jättelänge att göra en lista över saker man vill göra innan man dör. Men jag har i alla fall tänkt att jag ska sticka klart alla tre halvfärdiga tröjor som jag har i stickkorgen innan jag dör.

Här kommer i alla fall svar på några av hennes frågor som gick fort att svara på.

* vad har du gått för skola och vad jobbar du med?

Jävreskolan, Hortlaxskolan, Strömbackaskolan, Umeå Universitet (ekonomi) och papper. Eller egentligen inte så mycket papper, man får ju ingenting printa ut nu för tiden för miljöns skull. Så jag sitter mest och tittar på en datorskärm.

* vill du ha fler barn? Hur många barn tycker du är optimalt?

Det vore kanske kul med ett till underverk men man kan inte alltid få som man vill. Optimala antalet barn beror ju på vem ungarna tillhör och om man befinner sig i samma rum som dem eller om man tittar på barnen på bild. Fyra kan ju tex vara optimalt för någon annan men om jag hade fyra som var lika aktiva som den vi har skulle jag dö av utmattning.

* Hur går det med att hamna i tidningen för någon ickenyhet?

Det går jättedåligt. Jag fattar inte hur andra lyckas prångla med sig i tidningen men inte jag. Det blir nog aldrig bättre än den där gången när jag uttalade mig om vädret i Piteåtidningen.

Folk som säger att norrlänningar är tystlåtna har aldrig sett en film där en norrlänning testar en gräsklippare

Vera har fått en gräsklippare av Smartson. The deal var bla att de skulle göra en film om gräsklipparen. Och Veras make Matte och deras polare Ola – ja de gick all-in på det här med gräsklipparfilmen.

I sju minuter och 55 sekunder pratar de om gräsklipparen. På norrländska. Det här vill ni inte missa.

Jag snabbkollade på några av de andra gräsklippar-testarnas videor på Smartsons sida och de var rena rama gräsklipparfilms-amatörerna jämfört med Matte. En av de andra killarna hade bara fått ihop två minuters gräsklipparfilm. På de två minuterna hann han kalla gräsklipparen “kanon” fyra gånger. Vadå “kanon”?? Vad säger det om gräsklipparens egenskaper? Ingen musik hade han heller. Och ingen myggattack. Matte har både musik och en myggsvärm som försöker flyga in i örat på honom (vid 1.45 om ni inte har tid att se hela filmen).

Matte är kungen av gräsklipparfilmare, i hans film får man till och med reda på om gräsklipparen är framhjulsdriven eller bakhjulsdriven (ca 4 min in i klippet).

Om ni bara har tänkt se en gräsklipparfilm i sommar så rekommenderar jag denna.

Bilprovningen i Piteå

Vi fick ett brev av Bilprovningen. Det hade inte blivit eftersänt, det var adresserat till vår adress här i Stockholm. De föreslog en tid och en plats när de inbjöd oss att komma och besikta bilen.

De föreslog Piteå i september. Det är ju bra att de hör av sig i god tid innan om man ska köra 90 mil för att besiktiga bilen. Å nog är det klart att jag förstår att man kanske inte kan få tid på sin närmaste teststation om det är många som ska besiktiga just den perioden. Men nog tycker jag att man skulle kunna få en tid söder om Dalälven om man bor i Stockholm.

Vi hade en hatt

Den såg ut så här.

Gullefjunet kastade den på marken i en lekpark också glömde vi den. När vi kom tillbaka 10 minuter senare för att hämta den var det förstås någon som hade snott den. Det är irriterande när folk inte kan låta bli ens grejer.

Så vi köpte en ny hatt. Den såg ut så här.

Nu är det hatt-skrället också borta. Ingen vet var den är. Jag har tom kollat i diskmaskinen för där hittade maken hennes hårsnoddar med blommor på. Men hatten har gått upp i rök.

Så nu funderar jag på om jag ska köpa en likadan hatt igen eller om jag ska köpa en annan hatt. Det var en ganska bra hatt. Den brukade stanna på skallen på ungen ganska länge och det är inte alla hattar som gör det. Men det känns som att det kanske vilar någon sorts förbannelse över den där Nalle-Maja-hatten.

29 kr för en älg är sjukt billigt

Speciellt när älgen ifråga fungerar som barnvakt också.

Om jag hade en kategori som hette ‘Shopping’ skulle jag lägga det här inlägget där, men det har jag inte och jag orkar inte göra en just nu heller.

En engelsk skjorta

Inga frågor alls? Jag är uppenbarligen alldeles för öppenhjärtig här på bloggen om ni inte ens undrar vad min favoritfärg är, nu när ni vet att det inte är rosa.

Nåväl, då får ni nöja er med en bild på en excentrisk engelsman i en fantastisk randig skjorta som jag själv skulle köpa om den fanns i a womens cut.

Ungen gick till sängs tio i elva och när hon vinkade gonatt sa hon “good night darling”.

Frågestund

Nu är den här. Frågestunden. Om ni läser mycket bloggar vet ni att man ska ha frågestund och den här bloggen har funnits i över 18 månader och jag har aldrig sjunkit så lågt att jag har haft en frågestund förut.

Snälla bloggare brukar alltid lova att svara på ALLA frågor när de har frågestund. Det tänker inte jag lova. Jag är väl inte dum i huvudet heller? Jag har ju ingen aning om vad ni kan tänkas fråga. Någon av er kanske är jätteohyfsad och frågar vad jag väger. Jag tänker minsann inte berätta att jag väger 63,1 kg nybajsad.

Nej men seriöst alltså. Vi får besök över helgen i eftermiddag. Våra posh friends från London kommer hit och ska lära gullefjunet lite Queen’s English. Så jag är lite upptagen i helgen, men om ni frågar något kanske jag får något blogguppslag om något som jag kan svänga ihop på några minuter utan att behöva fundera över vad jag ska skriva om.

Ställ inga tråkiga frågor nu. Som vilken mat jag ogillar mest. Ni vet redan att jag hatar fisk. Bruna bönor med fläsk tycker jag också är svinäckligt. Jag har aldrig ätit det i hela mitt liv och tänker inte göra det heller.

Om ni inte vet vad ni ska fråga kan ni kolla på Blondinbellas frågestund nr 7 för att få inspiration och sedan kan ni fråga mig vad jag tycker att ni ska köpa i present till er make/pojkvän.

Internationella nyheter

Det är viktigt att man inte tror att Sverige är världens centrum. Det gäller att även hålla sig ajour med vad som händer i världen. Därför brukar jag läsa engelska tidningar. Så nu tänkte jag tipsa er om en viktig nyhet.

Nigella Lawson är en engelsk tv-kock. Hon är mest känd för att stöna när hon slickar sig om fingrarna. Hon är gift med Charles Saatchi (från Saatchi & Saatchi och Saatchis Gallery).

För några veckor sedan gick de ut och åt på restaurang. Då tog Saatchi strypgrepp på Lawson. En paparazzi fotograferade och bilderna hamnade i tidningarna. Saatchi förklarade att de bara hade bråkat lite och att Lawson grät för att hon inte tycker om att bråka och strypgreppet bara var på skoj. Sen ändrade han sig och sa att han bara hade petat ut en kråka ur hennes näsa. Nu flyttar de möbler ut och in ur sin lägenhet vilket orsakat spekulationer om skilsmässa.

Det var väl ingen viktig internationell nyhet tänker ni säkert nu. Nej, men det var inte det jag skulle tipsa er om.

Två veckor efter strypgrepps-incidenten gick Rod Stewart och Penny Lancaster till samma restaurang och satt vid SAMMA BORD som Lawson och Saatchi satt vid när gubben petade ut en kråka ur hennes näsa. Rod Stewart och Penny såg glada och kära ut under måltiden.

Det var den viktiga internationella nyheten. Att restaurangen inte har bränt upp bordet och att andra gäster fortfarande kan sitta vid det och äta mat.

Rosa perioden

Som jag nog nämnt tidigare så är vi i rosa perioden just nu. Det är lite jobbigt. Inte för att jag tror att det ska påverka barnets framtid och göra henne underbetald och förtryckt när hon blir stor.

Men jag är bara lagom förtjust i rosa och bara i lagom mängd. Fast det är ju mycket bättre att ha en rosa tre-åring än en rosa tio-åring, så jag glädjer mig åt att vi gör bort rosa perioden så här tidigt.

För tillfället besvaras alla frågor med “den rosa”. Jag har dock ett litet problem. När jag håller fram två handdukar och frågar vilken hon vill ha svarar hon “den rosa”. Så jag ger henne den rosa handduken. Då skriker hon “nej, den rosa” och ska ha den lila handduken.

Så egentligen har jag ingen aning om vad hennes favoritfärg är. Jag vet bara att hon kallar den rosa. Och ibland är “rosa” rosa och ibland är det lila.

Nu ska vi ju inreda kojan också

Ja det säger jag bara för att att det var länge sedan jag gjorde reklam för min kusins butik. Pernilla har gjort om i Tistels webbutik och det blev jättefint. Tjopp, tjopp, kila över och titta nu.

Det här ugglan ger ni fan i att köpa för den ska jag ha (lägg av en åt mig Pernilla så får morsan komma förbi och ~~betala~~ hämta den, jag kommer och betalar i juli när jag är hemma). Morfar ska få spika upp en hylla i det träd som står närmast kojan också ska uggla stå där. Det praktiska är att det även är en sparbössa så när morfar passerar trädet kan han stoppa i sina småpengar. De 129 kr som ugglan kostar kommer ugglan att ha i magen på nolltid.

En sådan här skylt för 79 kr skulle sitta fint på väggen i kojan, eller hur?

När vi ska på picknick i kojan tänkte jag att maken skulle kunna bära sin förtäring i den här picknick-korgen för ynka 179 kr.

Det vet man ju hur det är när man försöker ha duk på bordet och det finns ungar i närheten. Då passar det ju bra med sådana här duktyngder. 99 kr för fyra hjärtan är ju så billigt att man kan köpa två set. Då kanske det ena får sitta kvar på duken om gullefjunet har ett helt eget set att spring runt och nypa fast där de inte alls hör hemma.

Några blommor till rabatten utanför ~~stugan~~ kojan finns inte i webbutiken så det får jag väl köra till Porsnästorget i Norrfjärden och köpa när jag kommer hem.

Den där “kojan” ni vet?

Den är färdig nu.

Lite slarvigt där att inte måla taket inne tycker jag. Nu har morfar övergått till att bygga lekparken.

Om mormor och morfar är exalterade över att gullefjunet kommer till dem om mindre än två veckor? Ja, man kan väl beskriva det som att de misslyckas fullständigt när de försöker spela coola.

I Stockholm gör det inget om man tappar körkortet

När man bor i Norrland är man ju väldigt rädd att åka för fortkörning och tappa körkortet. Att bo två mil utanför stan och inte ha körkort vore ju katastrof. Tänk er själva om man bara ska in till stan och göra något ärende som tar tio minuter. Om man då bor i Jävre och inte har körkort skulle man få ta åtta-bussen in till stan, göra sitt tiominuters-ärende och sen driva runt i stan tills bussen går hem vid fyrasnåret.

Här i Stockholm gör det ju inte alls lika mycket om man skulle åka för fortkörning. För det första så finns det ju en väl fungerande kollektivtrafik. Man skulle faktiskt kunna klara sig utan bil.

Men om polisen tar ens körkort för att man kör 90 på en 30-väg, som Stockholmarna gör, och man jättegärna vill ha ett körkort kan man ju bara beställa ett nytt på det där stället där alla Stockholmare skickar efter sina körkort ifrån.

Jag vet inte riktigt var de beställer sina körkort, men jag har ju inte bott här så länge än. När jag har acklimatiserat mig lite mer och lärt känna lite locals är jag övertygad om att någon vänlig Stockholmsk trafikgalning kan tänka sig att berätta vart man skickar ansökan för att få ett postorder-körkort.

De verkar inte så nogräknade på det där stället, de verkar ge körkort till vem som helst, så de bryr sig säkert inte om att anledningen till att man beställer ett nytt körkort är att man har åkt för fortkörning.

Nobels fredspris

Den som uppfann den här skölja-schampo-ur-håret-utan-vatten-i-ögonen-mugg förtjänar fan Nobels fredspris.

För första gången i barnets snart tre-åriga liv har vi ikväll tvättat håret utan bråk, skrik och tårar.

Den var hutlöst dyr och värd varje öre.

Man skulle kunna tro att man är på landet

Först stod det ett rådjur i en av grannarnas trädgårdar och kliade hornen på ett mini-träd. Sen kom det en fyrhjuling (en sådan där liten stads-fyrhjuling men ändå) och skrämde rådjuret så det sprang iväg.

Efter en stund kom det tillbaka med en kompis. Som också var ett rådjur. Det rådjuret kom in i vår trädgård. Då körde det förbi en bil och då hoppade rådjuret över staketet och drog iväg nedför gatan.

Den där polishelikoptern som snurrar omkring här ovanför just nu känns inte så mycket som på landet dock. Undra om de letar efter rådjur eller tjuvar?

Allt det där var faktiskt nästan lika spännande som Kolmården. Tyvärr sov gullefjunet så hon missade all action.

Kolmården

Idag har vi varit på Kolmården på vägen hem. Det är en mycket bättre djurpark än Skansen. De flesta djur som de har på Skansen har vi i Norrland också. På Kolmården har de spännande djur.

Som lejon

Giraffer

En jättesöt röd ~~koala~~ panda. Det är en panda som Snigeln snabbt som en iller påpekade (det här är alltså en EDIT efter hennes kommentar).

Elefanter

Kameler

Zebror

Maken lånade kameran och tog ett foto på en björn. Det här fotot är litegrann som Where’s Wally?. Den första att hitta björnen och lämna en kommentar och berätta var den är vinner ära och berömmelse.

Tekoppar på Bamses värld

Linbana. Helt suveränt att sitta i en bur uppe i luften och titta på djuren istället för att måsta gå. Tills gullefjunet tröttnade och började klättra på väggarna. Då blev det jättejobbigt att sitta i en bur 20 meter ovanför marken.

Dessutom har de lokatter, apor, vargar som biter ihjäl folk och en massa andra djur. Jättekul och jättespännande var det att vara på Kolmården.

Favoriter? Maken tyckte lokatterna, jag hade svårt att bestämma mig mellan zebrorna, girafferna och den röda ~~koalan~~ pandan (jag sa ju det, det är en panda). Gullefjunet blev mest exalterad när hon såg en träsnidd uggla som stod på en stolpe längst vägen. Hon tyckte också att den lilla apan som gungade i ett träd var rolig.

I butiken när vi skulle åka hem hittade jag en randig färgglad giraff i trä som var en halvmeter-meter hög. Jo jag vet att det är ganska ospecifikt, men jag har dåligt ögonmått. “Den tar vi” tänkte jag och plockade upp den. Sen såg jag att den kostade 250 spänn. “Det var mycket för en randig giraff” tänkte jag och ställde tillbaka den.

Nu ångrar jag mig och vill ha den randiga giraffen. Så om någon som läser detta ska till Kolmården i sommar och kan tänka sig att köpa den randiga giraffen åt mig får ni gärna höra av er.

Ni kan få köpa svägerskans soffa om ni vill

Jag förstår inte reglerna, men det är kul ändå.

När svägerskan och svågern hörde att vi skulle flytta till Stockholm bestämde de sig också för att flytta dit så att de kan träffa gullefjunet och sitt barnbarn oftare. Eller så var de något med att de båda fått nya jobb i Stockholm.

I alla fall så ska de sälja en massa möbler så om ni behöver en soffgrupp (3a, 2a, 1a och fotpall) så är soffan som vi spelar kort på till salu. 3500 för hela soffgruppen är ju som fått. En barnbok om Babar gav svägerskan till gullefjunet. Men den var högre än den högsta hyllan i vår bokhylla så den smugglade jag ner i kartongen igen. Så den kan ni också få köpa om ni vill. Om ni skyndar er och hör av er kanske svägerskan inte ens märker att jag la tillbaka boken i lådan.

Köksbord och sex stolar i ek kan jag också erbjuda, säg bara till om ni vill se en bild. En jordfräs. Ett superfint inbundet komplett lexikon från slutet av 40-talet.

Ja, som ni hör finns det mesta. Om det är något annat ni behöver är det bara att säga till så kan jag titta mig omkring och se vad jag kan hitta. Men ni får skynda er för vi åker hem imorgon.

Midsommar på Östra Harg

Bilresan gick bra. Vi hoppade frukost och tog med matsäck. Maken tyckte att vi skulle äta den halvvägs men jag var hungrig redan när vi kom ut ur Stockholm. Maken körde så han hade makten så när jag förslog att vi skulle stanna körde han bara på. Men han hade ju inte makten över matsäcken så till slut tröttnade jag och åt en macka i baksätet.

När vi kom fram drack vi Pimms No 1 i solskenet.

Lite senare åt vi sill till lunch. Sen åkte vi traktor till midsommarfirandet. Han som körde traktorn tyckte att folk hade parkerat idiotiskt. Det förstod jag när han stappade pekfingret mot tinningen när han försökte manövrera sig mellan en grushög och en bil.

När vi kom fram frågade maken svägerskan vart baren fanns. Nu var vi ju på landet i Sverige nästgårds till kyrkan så det fanns ingen bar. När maken fick detta klart för sig såg han helt förstörd ut. Nått sådant skulle aldrig kunnat hända i England. Att man inte kan köpa öl.

Klockan tre reste de midsommarstången, sen berättade de att klockan fyra skulle dansen runt stången börja. Maken såg ytterst chockad och plågad ut. På skämt föreslog jag att han och gullefjunet skulle gå och dansa själva så kunde vi gå hem sen. Alla fattar ju att så gör man inte i Sverige. Dansar själv runt stången som nått sorts weirdo. Men maken var väldigt upprörd över det här med bristen på en bar. Så han dansade själv runt stången medan nått hundratal eller två personer tittade på. Allt för att få gå hem, för där fanns det öl.

På vägen hem plockade vi blommor.

Hemma igen fick maken sin öl och kusin J och hans A band en superfin midsommarkrans åt gullefjunet. Jag är bra på sånt. Att hitta på grejer som andra sedan slutför. Jag är nämligen grymt dålig på att knyta kransar. Men mitt barn måste ju förstås ha en midsommarkrans, annars kan jag ju anklagas för att inte ge henne en lycklig barndom. Så jag ordnar midsommarkrans genom att hitta på iden och sedan fixa så att någon annan knyter den.

Fantastiskt fin blev kransen också på det fantastiska barnet. Just igår kändes det som att hon hade en fantastisk barndom.

Jag vet inte om resten av släkten, som hade barnet i hasorna, men jag och maken var också väldigt lyckliga. Jag la mig tex och sov i en timme. Mitt på blanka dagen utan att bli störd. Om någon för tio-femton år sedan hade sagt till mig att höjden av lycka på midsommarafton är att sova en timme mitt på dagen skulle jag ha svarat “MES!!”. Vid min ålder förstår man bättre – en tupplur är höjden av lycka!

En annan bra sak med midsommarkransar är att man inte måste ut på någon äng för att plocka blommor. Man kan sitta på verandan och plocka från huvudet.

Glad midsommar!

Om ni undrar vad vi gör just nu kan ni läsa det här inlägget. Enda skillnaden är att vi då var på väg till Norge och nu är vi på väg till Linköping.

Ja en annan skillnad är att då körde vi bil norrut i en glesbebyggd del av Norrland och nu kör vi söderut från Stockholm på Sveriges trafikfarligaste helg.

Det blir i alla fall jättekul när vi kommer fram. Inom en timme är vi sams igen. Eller senast två. Det beror litegrann på trafikläget och antalet påpekanden jag känner mig tvungen att göra under resans gång.