Vic – Page 46 – Prinsessan på Ärten

Hur blir en hylla en glass?

Man skickar in ungen för att säga till morfar att hon vill att han ska sätta upp en hylla i hennes koja också kommer hon ut med en glass.

Nog för att han hör illa men hur blir en hylla en glass?

Jag råkade titta litegrann på en James Bond film igår kväll. Inte alls med mening, men maken tittade medan jag läste om en man som heter Ove (det är ju skandal att man ska måsta åka till Norrland för att hitta boken, Backman borde verkligen komma till Piteå och signera lite böcker så att de inte står i hyllan och dammar).

Jag är inget fan av James Bond. Inte för att jag är upprörd över den förlegade kvinnosynen. Vem bryr sig om vem eller hur många en påhittad agent sätter på? Inte heller för att manuset till Bondfilmer oftare än inte är klena. Så mycket skräp som jag med nöje tittar på kan man inte haka upp sig på sånt. Jag retar mig inte heller på att de där prylarna som Bond hämtar ut hos Q är helt orealistiska. Bonds prylar är ju lika trovärdiga som reklam utlovar en mirakeltrasa som ska rengöra ens kök utan ansträngning, mirakelmetoder som ska göra en smal utan att motionera eller äta mindre eller att man ska bli miljonär om man köper en Bingolott.

Nej. Jag stör mig på att skurkarna inte kan skjuta.

Det vet väl jag att det inte är lätt att skjuta. Jag har minsann skjutit på lerduvor och missat. Grovt alltså. Antingen var lerduvan i luften och jag sköt i marken eller så sköt jag i luften och levduvan satt fortfarande i kastaren på marken. Ont i axeln gjorde det också. Dessutom blev jag himla irriterad när maken, farsan och brorsan stod och tjatade att jag skulle hålla bössan mot axeln. Jag håller väl bössan hur jag vill. Massor med mygg var det också. Så det där med att skjuta la jag snabbt ner och gick och satte mig i bilen. Och retade mig på hur någon hade lämnat bildörren öppen så att det var en miljon mygg i bilen.

Men jag försöker ju faktiskt inte försörja mig på att skjuta varken folk eller lerduvor. Så mig kan man ursäkta. Men yrkesmördare och Bond-skurkar tycker jag faktiskt att man borde kunna kräva lite mer av. Kan inte någon Bond-skurk träffa Mr Bond i vaden någon gång åtminstone? Är det för mycket begärt? Overkliga skräpfilmer är vad det är.

En snopp i brevinkastet

Jag läste på Aftonbladet att en karl hade stoppat in sin penis genom en främmande kvinnas brevinkast.

Så märkligt beteende tänkte jag när jag hade läst klart. Inte om karlns beteende alltså. Det vet man ju att det finns mycket karlar som är helt vrickade i huvudet. Nä, jag menar kvinnan. För det stod i artikeln att mannen sprang iväg när kvinnan öppnade dörren.

Det är inte normalt att gå och öppna dörren om någon sticker in en snopp genom brevinkastet. Speciellt inte om man tidigare har känt sig förföljd på vägen hem. Vad öppnade hon dörren för? Hur visste hon att knäppjöken skulle springa iväg? Tänkte hon “jag vill se vem som äger den där snoppen”?

Normalt agerande om man hittar en snopp hängandes i brevinkastet är att smälla igen brevinkastlocket. Med foten.

Nu är stövlarna där de hör hemma

Det var ju någon som prånglade ombord mina gummistövlar på flyttlasset till Stockholm. Nu är stövlarna lika beresta som den blå byrån och tillbaka i Norrland. För här uppe beger jag mig ju ut i skogen emellanåt. Oftast är det inte jag som har hittat på idén, men det finns inte så mycket att göra här så ibland går jag med på att låta mig luras ut i skogen.

Om någon smugglar in dem i bilen så att stövlarna dyker upp i Stockholm igen kommer jag att få ett mindre spel. Vi har alldeles för lite plats i lägenheten för att det ska stå ett par stövlar som enbart används i Norrland och skräpa.

Har jag gjort något mer idag förutom att iklädd sandaler bära ut ett par stövlar i skogen och fotografera dem? Jajemän. Vi har varit i stan. Ekbergs är makens favoritfik i stan. Dit gick han och gullefjunet varje gång de var i stan själva när vi bodde här. I flera dagar har båda två surrat om en grön groda som finns på Ekbergs som de skulle dit och fika.

Den gröna grodan är en bakelse som gullefjunet fått någon gång när de har varit och fikat. Maken har berättat hur hon ÄLSKADE den. Hans beskrivning om hur mycket hon tyckte om grodbakelsen fick det att låta som att hon skulle välja den gröna grodan över godis eller hallon om hon blev tvungen att välja det ena eller det andra.

Så idag gick vi på Ekbergs och köpte en grön groda.

Gullefjunet åt upp grodans tunga. Sen ville hon inte ha mer. Så då åt maken upp resten. Det här får mig att betvivla hela makens historia om hur mycket hon älskade grodan förra gången de fikade. Hon åt säkert bara tungan den gången också. Det är nog så att det är maken som gillar den sliskiga bakelsen.

Jag har problem med musen

Jag håller på att bli galen. Musen har fått fnatt. Jag klickar på ett foto för att dra och flytta det till en annan folder. Då dubbelklickar musen och öppnar fotot istället. Jag klickar för att stänga fotot då dubbelklickar musen och stänger både fotot och foldern som jag fortfarande vill ha öppen. Jag klickar på en rullgardinsmeny för att välja ett alternativ då dubbelklickar musen och öppnar och stänger menyn innan jag hinner trycka på det alternativ jag vill ha.

Jag vill bara att ni skulle få veta det. Så här ser musen ut förresten.

Den kan hänga i garaget

Idag har vi skapat ett mästerverk. Den är gigantisk och ryms inte på kylskåpet. Jag tänkte att den kan hänga i mormor och morfars garage.

Vi målade händer och fötter också. Och asfalten på uppfarten. Det går säkert bort nästa gång det regnar. Det är i alla fall vad jag sa till morfar.

Fast vi målade inte hela dagen. Vi har varit på museum, loppis och fiskat också. Vi fick åtta fiskar på en mask. Till min stora glädje lyckades farsan och maken tappa fem när de skulle kroka av dem. Tre abborrar är ju nog illa när man är gift med en man som ska släpa hem fångsten och grilla den istället för att kasta tillbaka den.

Karln fuskar ju!!

Ni kommer väl ihåg Vera och Mattes gräsklipparfilm va? Klart ni gör. Ingen som har sett den kan glömma den.

Nu ligger det till så här va att Smartson vill ju ha mycket reklam för sin klients gräsklippare så de har en tävling bland de tio “testpiloterna” så att de ska sprida sina filmer till så många som möjligt. Den testpiloten som får flest “views” på sin gräsklipparfilm (de är ju väldigt populära och publikfriande gräsklipparfilmer) på YouTube vinner ett hemligt pris. Testpiloterna vet inte vad det är.

Det kan ju vara en säck med gödsel. Eller så är det ett fint, bra pris. Ingen vet, men finns det ett pris att vinna så vill man ju ha det om man har någon som helst vinnarinstinkter i kroppen. Så Vera och Matte vill ju vinna. Jag vill också att de ska vinna, för jag känner dem. Linnea som mäter sitt gräs med tumstock tex har jag aldrig ens träffat så henne hejar jag inte alls på.

Med Vera och Mattes film borde det ju vara en walk-over. De flesta andra filmerna är rena amatörjobbet, tom i gräsklipparfilmskretsar. De flesta har ca 25-40 views var på YouTube. Vera och Mattes film hade tidigare idag 268 views.

Men det finns ju alltid EN. En som ska fuska. I det här fallet heter han Emil. Hans gräsklipparfilm fick 228 views. Helt klart i kölvattnet av Vera och Matte. Tävlingen är inte över än, men man ser ju solklart vem som är bäst redan nu. Så har Emil varit sportslig och erkänt sig besegrad och gratulerat sin överman? Nej karln har gått och gjort tre gräsklipparfilmer till.

Totalt FYRA gräsklipparfilmer alltså. Har karln inget jobb? Tycker han att det är enligt reglerna? Hans stora släkt verkar dock ha tröttnat på att titta på på hans gräsklipparfilmer för han har fallande tittarsiffror (161, 129 och 26). Om man lägger ihop siffrorna från Emils fyra filmer så får han ju fler views än Vera och Mattes enda film. Men det betyder ju på intet sätt att han är en värdig vinnare.

Tycker ni att det här är rätt? Ska folk få gå och vinna priser i gräsklipparfilmtävlingar på det här sättet? Det är fan inte schyst. Gör en insats och titta på Vera och Mattes gräsklipparfilm så att Emil inte vinner med sina fuskarfasoner.

Om ni känner att filmen är alltför gräsklipparteknisk för er smak behöver ni inte ens titta klart. Klicka bara på play och titta på 30-60 sekunder för att lära Emil en läxa. Fuska ska man inte göra.

Officiell invigning av kojan

Idag har vi pyntat kojan och klippt bandet.

Sen tryckte vi in oss allihopa i kojan och hade saft och ballerinakak-partaj.

Värdinnan gjorde tydligt att hemma hos henne är bordsskick inte av högsta prioritet. Avslappnat ska det vara. Det där med fötterna på bordet är något otyg hon har lärt sig av morfar.

Vi avslutade kalaset med att gunga högt. Gunga-hela-vägen-upp-till-kotten kallar dom det, de som har hittat på den här leken. Själv fick jag svindel bara av att titta på.

Vi har även hunnit bygga ett sandslott med vass på taket. Mitt bidrag till bygget var att stå och prata med en gammal klasskompis från gymnasiet som jag helt otippat träffade i fotbadet vid Bunesands sandbank. På så sätt bidrog jag genom att inte lägga mig i och dirigera hur maken skulle gräva. Alla blev alltså nöjda och glada.

Morfar är lättlurad

Nu är vi framme och har fått höra vad gullefjunet och mormor och morfar har sysslat med. De har bland annat cyklat. Det finns en runda runt byn som är fem km. Den cyklade morfar med henne på pakethållaren igår. Mer än halvvägs annonserade gullefjunet att hon hade tappat skon. De vände och hämtade skon.

På ICA köpte de godis. Som de skulle spara och äta hemma. Morfar lät gullefjunet hålla påsen. Duh! När de kom hem frågade morfar var godispåsen var och gullefjunet berättade att hon hade tappat den.

Då försökte morfar få henne att stanna hemma med mormor medan han letade godispåsen. Men si det gick inte, gullefjunet skulle med. Så de åkte och letade godispåsen. När de hittade den var den tom. Den här byn är ganska liten så att en godistjuv skulle ha hunnit dit var inte så troligt. Morfar frågade var godiset var och då äntligen berättade gullefjunet att hon hade ätit upp dem.

Gullefjunet tyckte nog som jag. Är man så lättlurad att man tror att hon ska spara godiset tills hon kommer hem så kan man gott ränna runt byn och leta efter en tom godispåse!

Tillbaka i civilisationen

Nu är vi i Ö-vik och äntligen har jag en acceptabel mottagning på internet igen. Mellan typ Gävle och Ö-vik hade man inte mer än en halv plupp i någon halvminut varannan eller var tredje mil. Om man ville läsa en artikel i Aftonbladet om någon som fastnat i en kundvagn och fick skäras loss av räddningstjänsten så fick man klicka på artikeln och sedan sitta och vänta i ett par mil innan sidan laddades.

Vad gör den där sträckan av Sverige för nytta? Vad ska vi med den till när det inte ens finns internetmottagning? Kan vi inte bara hacka loss alltihopa och ge det till Danmark?

Och den där killen i kundvagnen. Vilken amatör! Alla vet ju att när man ska åka kundvagn på fyllan sätter man sig på botten av kundvagnen – inte i barnsitsen.

Fordon som borde förbjudas på vägarna

Utan inbördes rangordning.

Bilar med husvagn.
Bilar med släp.
Motorcyklar.
Husbilar.
Lastbilar.
Bussar.
Epatraktorer.
Bilar som körs av norrmän.
Polisbilar.

Jag kanske återkommer och utökar listan senare.

På väg på E4an mot…

…Stockholm. Det är inte alls dit vi ska. Vi ska norrut på E4an. Maken har också hunnit förväxla vägrenen med en körfil. Jag förklarade för honom hur det egentligen låg till.

Stämningen kan alltså sammanfattas som att den är på topp.

Ett trollhus

Morsan och farsan trodde kanske att ja ba sku säja “okej ni får väl behålla henne då, vi hälsar på till jul”. Så enkelt ska de inte tro att de kommer att bli.

När de säger till gullefjunet “du har det ju mycket bättre här hos oss, frisk luft, du kan vara ute i skogen varje dag och plocka bär också får du godis varje dag” så låter det kanske frestande för gullefjunet. Det där med godiset alltså. Skog finns ju i Stockholm också, och det där med frisk luft bryr hon sig ju om ungefär lika mycket som en tonåring.

Då drar jag fram mitt trumfkort. Jag visar en bild och säger “kolla gumman, mamma har köpt ett trollhus som står i ditt rum i Stockholm”.

Då är jag helt säker på att slaget är vunnet. Vem skulle välja frisk luft över ett trollhus liksom?!

Vad jag INTE ska läsa på semestern

Ända sedan jag åkte till bokhandeln för några timmar sedan har ni väl gått och undrat vad jag ska läsa på semestern. För det är ju grymt intressant för er att få veta.

Vi börjar med att berätta vad jag INTE ska läsa. Jag ska inte läsa En man som heter Ove av Fredrik Backman. Tydligen. För den är slut överallt. Kanske inte överallt i hela världen, men överallt på Bromma Blocks. Det gör mig ta mi fan rasande.

Men tagga ner, du kan ju köpa den på nätet eller läsa den senare när de har tryckt en ny upplaga tycker ni nu. Tagga ner kan ni göra själva, jag har inte bett om råd, jag vill bara spy lite galla över att boken jag skulle köpa är slut. Det tar ju flera dagar innan boken kommer om jag köper den på nätet. Den gör ju ingen nytta liggandes i brevlådan medan jag är på semester. Läsa den sen vill jag inte heller. Jag hade inte bestämt att jag skulle läsa boken sen någon gång i framtiden. Jag skulle börja läsa den vid tretiden imorgon när vi börjar köra norrut. Då blir jag arg när jag inte kan få göra det bara för att boken är slut där jag hade tänkt köpa den.

Så nu får jag läsa något annat. Hammarbyserien av Carin Gerhardsen hade jag tänkt läsa klart. Den är också bra, jag kanske berättar om den en annan dag. Jag har läst två och en halv böcker och har två och en halv kvar. Det var planen hela tiden – Hammarbyserien OCH En man som heter Ove. Bara Hammarbyserien var inte planen. Men nu får det väl bli så.

Ni ser helt rätt. Jag har ett exemplar av del 5 Gideons Ring och två exemplar av del 4 Helgonet. För när jag skulle köpa del 3 så tänkte jag “det är lika bra att jag köper fyran med en gång så slipper jag åka och köpa den när jag har läst ut trean”. Idag när jag såg Gideons Ring plockade jag upp den också började jag fundera vilken del det var jag håller på och läser just nu. Kom fram till att jag var på trean och tänkte “då måste jag ju köpa fyran också nu om jag ska köpa sista delen”. Det finns nämligen en storyline som löper genom hela serien och då måste man ju läsa dem i ordning.

Så nu får vi hoppas att fyran är bra så att jag kan läsa den två gånger. Annars har jag ju köpt en bok helt i onödan. Sånt är förargligt.

Semester eller en bok?

Ska jag skriva ett till inlägg om att jag har semester nästa vecka eller ska jag åka och köpa en bok? Bara en arbetsdag och sen har jag semester i EN HEL vecka.

Jag hatar alla som har fyra veckor. För jag har bara en. Måste folk tjata om sin semester på Facebook dagarna i ända? Som att det på något sätt är intressant eller märkvärdigt att folk har fyra veckors semester. ALLA har fyra veckors semester – utom jag – så sluta tjata om det.

Jag åker och köper en bok också får vi se om jag återkommer och skriver ett jag-har-snart-semester-inlägg senare ikväll.

Vad gör ni på era fyra veckors semester förresten?

Storfiskarn

Saknar gullefjunet oss? Mormor och morfar ger henne inte en chans så mycket som de sysselsätter henne.

Kan mormor och morfar stava till “nej”? Nej.

Kommer vi någonsin att få tillbaka vårt barn? Tveksamt, men jag är inte den som ger upp utan kamp.

Vad säger ni, är den där fisken inte stor? Nu är ni ju rent elaka!

Skillnader mellan Stockholm och Piteå

Det finns några skillnader mellan att bo i Stockholm och i Piteå. Några små. En upplever jag som en mycket negativ skillnad. En sak som jag saknar väldigt mycket med att bo i Stockholm. Efter ett tag vänjer man av sig och tänker inte så mycket på det. Men när man tänker på det så påminns man om en sak som saknas väldigt mycket här.

Jag pratar naturligtvis om Piteå-Tidningen. Det finns ingen sådan kvalitetstidning här i Stockholm. Jag har i alla fall inte hittat någon. Självklart finns det lokaltidningar även här. Men ingen där man kan läsa insändare om bråk om snöskottning eller färdriktningen på Grisberget. Nä, här i Stockholm skriver folk insändare om pretentiösa saker.

Jag läste tex en insändare i Metro (tror jag att det var) av någon som var så himla upprörd över att folk gick på höger sida i Sergelgången. Folk är så himla märkvärdig här i Stockholm. Hålla på och skriva insändare om vilken sida folk går på i Sergelgången. Som att någon bryr sig. Ingen gör det. Bråk om färdriktningen på Grisberget däremot, det är grejer det.

Bloggen blir ju också lidande när jag inte kan läsa Piteå-Tidningen. Jag kan förstås läsa den på nätet, men inte insändarsidan. Det är PTs bästa sida och den kan man inte läsa på nätet.

Därför är det ju glädjande för er bloggläsare att jag åker till Piteå till helgen. Mamma och pappa har Piteå-Tidningen så jag kan läsa den och rapportera för er från platsen. Väss pennorna nu Pitebor och skriv insändare om era allra fånigaste problem för nästa vecka finns jag på plats!

Alla Ikea-skåp är inte likadana

Ikea badrumsskåp som den ser ut på Ikea.

Ikea badrumsskåp som den ser ut hemma hos oss.

Så går det när folk håller på med projekt när projektledaren inte är hemma.

Fast jag måste säga att egentligen är skåpet bättre som den är hemma hos oss. Då kan man stoppa in en hand och ta fram en handduk utan att öppna skåpdörren.

Saker som jag hjälper till med

Folk söker ju efter hjälp på nätet. Googlar. Ibland hittar de då till min blogg så att jag kan hjälpa till. På sistone har extra många behövt hjälp med att;

Byta lampa på en Volvo V70. Kvinnor som kommer till det inlägget tänker nog “jaha, är det så man gör” och män tänker “men va fan, kan du inte berätta vart man bänder med skruvmejseln eller bankar med hammaren”. De som har förmågan att ta till sig mina råd överlämnar ju i alla fall lampbytet till något fruntimmer.
Plocka hjortron. Det är tydligen hjortronsäsong nu, för många googlar efter hjortron. Men jag kan inte hjälpa till. För jag vill ju inte plocka hjortron. Jag vill ju plocka hallon. I år kan maken cykla omkring och bryta armarna bäst han vill, jag åker och plockar hallon när jag tycker att det är hallonplockardax.
Bomull i örat. Jag vet inte om det är bomull/tops-i-örat-säsong just nu. Men jag har märkt ett tydligt uppsving på sistone i människor som söker efter hjälp med bomullsliknande saker i örat. Då är det ju bra att de hittar hit och får reda på att det absolut är något som man bör skämmas för.

Men vad säger GW Persson då?

Jag gick in på Aftonbladet och såg att Jerzy Sarnecki hade uttalat sig och sagt att polisen gjorde rätt i att skjuta knivmannen i Varberg.

Då tänkte jag “Men vad säger GW Persson då? Har han semester när Sarnecki får uttala sig?”. Men sen gick jag in på Expressen och då visade det sig att GW inte alls har semester. GW tar aldrig semester. Han säger “det verkar synnerligen befogat”. GW hade tom ringt till polisen i Halland för att höra mer om händelsen.

De blev säkert jätteglada över att GW ringde och upptog deras tid för att höra sig för om händelsen helt i eget intresse så att han kunde tjäna a few bucks på att lämna ett utlåtande till pressen. Jamenar, när man har ett mord, två mordförsök och en död gärningsman skjuten av polisen att utreda så passar det säkert bra att slösa bort lite arbetstid genom att prata med Sveriges sävligaste “expertkommentator”.

Mormor har ställt in potträningen

Hos mormor och morfar finns det hur mycket tomt och skog som helst att springa omkring på. Gullefjunet kan vara ute hela dagen. Så jag bad morsan att de skulle låta barnet vara utan blöja så mycket som möjligt när hon är ute. För om hon kissar ner sig på gräsmattan så behöver man inte torka upp. Och om hon kissar ner sig några gånger kanske hon kommer på att det är obehagligt att kissa ner sig och börjar gå på pottan eller toaletten istället.

Idag har de då pottränat uppe i Jävre. Ikväll när jag pratade med dem sa mormor att hon har ställt in potträningen. Hon säger att det får vänta tills vi kommer upp till helgen och kan ta hand om det själva.

Jag tycker att det är svagt att ge upp efter tre olyckor.

Vi menade ju att han kunde sova över EN natt. Inte hela veckan. Hur mycket grejer kan man behöva för en natt egentligen? Tandborste och ett par rena kalsonger borde väl rymmas i jackfickan.

Author: Vic