Author: Vic

Vem är Göran Hägg?

Jag: Hörde ni vad den där Göran Hägg sa om Obamas av-vinkning? Aftonbladet kallar det för ett sexistiskt bråk, fast det var inte mycket till bråk tycker jag.

Mamma: Vem är Göran Hägg?

Maken: Vem är Göran Hägg?

Jag: Inte vet jag, jag trodde att alla andra visste och att det bara var jag som aldrig hört talas om honom. Han satt i någon morgonsoffa och sa att det faktum att Obama blev av-vinkad av kvinnliga ministrar var ett tecken på att besöket var betydelselöst.

Maken: Vem är han då?

Mamma: Jamen nu vet jag – han är väl politiker?

Jag: Det tror jag inte, du måste ha blandat ihop honom med någon annan, den här gubben har skrivit någon bok tydligen.

Maken: Vad då för bok? Varför var han med i morgonsoffan?

Mamma: Jo, men visst är han väl politiker?

Jag: Nä han är ingen politiker, inte enligt google i alla fall, jag hade aldrig hört talas om honom så jag kollade. Inte vet jag vem han är, författare och filosof stod det. De kallade honom för “retorikexpert” så det var väl därför han var med.

Maken: Retorikexpert?

Jag: Ja, fast han verkade inte vara någon bra expert för jag kollade på klippet och först sa han sitt uttalande och sedan tittade han sig omkring med ett flin på läpparna som att han tänkte “tomorrow I will be famous, which I have never been before”. Jag tyckte det var lite blekt ur retoriksynvinkel. 

Maken: Varför hade de en retorikexpert i soffan?

Jag: Inte vet jag. Stig Malm var också med så den där Göran kanske har badat bastu med Stig. Eller spelat golf för all del om de är så lagda. Stig bjöd väl in honom. Tjänster och gentjänster och sådana där saker som gubbar håller på med i bastun antar jag. Varför skulle han annars ha varit med om ingen vet vem han är?

Mamma: Vad sa du att gubben hette?

Jag: Göran Hägg. På bilderna såg han ut ungefär som Queen Elisabeths make. Och när han pratade lät han som honom också. Gammal och omodern alltså, han pratade förstås svenska.

Maken: Men vad gör han då?

Mamma: Är du säker på att han inte är politiker?

Jag: Jamen för helvete! Hur ska jag veta vem han är eller vad han gör?! Måste ni hänga uppe er på vem han är? Vem bryr sig? Han är ju uppenbarligen en obetydlig gubbjävel som ingen vet vem han är som någon släppte in i en tv-studio… Poängen är ju inte vem gubben är, utan vad han sa! Som att kvinnliga ministrars närvaro skulle vara tecknet på att besöket är betydelselöst. Obama träffade ju kungen först…. i hela 20 minuter… Varför fick inte kungen skulden för betydelselösheten i besöket?!

En annan sak jag lärde mig när jag googlade Göran Hägg är att han har fått Aftonbladets litteraturpris 1974 och John Landquists pris 2004. Att få ett litteraturpris av Aftonbladet är ju inte bara betydelselöst utan snudd på pinsamt. Det är ju något sånt som Jan Guillou skulle kunna få.

Kom nu inte och fråga vem John Landquist är eller varför han stavar kvist med qu för för då blir jag tokig. Jag kan faktiskt inte hålla reda på alla betydelselösa gubbar som finns.

Jag har inte bett om något julklappspapper

Maken åkte och handlade och jag bad honom köpa sådana där snören som man krullar och knyter på paket. 10 minuter senare ringer han från affären.

Maken: Vad ska du med julklappspapper till?

Jag: Jag ska inte ha något julklappspapper.

Maken: Du bad mig ju köpa julklappspapper?

Jag: Det gjorde jag inte alls. Snören ska jag ha.

Maken: Jaha. Var finns det då?

Jag: Där de har julklappspappret…

Strykjärnstortyr

Lundsberg är öppet för business igen. Ingen bryr sig. Ja okej då, 200 personer bryr sig kanske. Men ingen annan.

Men låt oss prata om tortyr litegrann. Tortyr är ett stort ord. Aftonbladet berättar att Lundsbergs nya styrelse ska diskutera strykjärnstortyren. Med Aftonbladets hjälp gör det här förstås Lundsberg unikt. Detta måste vara världshistoriens första och enda “strykjärnstortyr”.

Nu har Aftonbladet satt väldigt otrevliga bilder i mitt huvud inför framtiden. Sveriges “elit” utbildas på en skola där tortyr bedrivs med strykjärn. Framtida ledare inom svenska företag som skall representera Sverige internationellt. Kommer ni någonsin att kunna titta på en svensk företagsledare som gått på Lundsberg igen utan att se ett strykjärn framför er?

Fatta så pinsamt när de träffar någon som gått på Eton eller Harrow. När de ska diskutera tortyrmetoder på golfbanan eller i bastun. Jag kan slå vad om att en student från Eton har något bättre att komma med än ett strykjärn. Inte vet jag hur Lundsbergarna har tänkt rädda upp den situationen. Ska de säga till Etoniten “Sverige är världens mest jämställda land så svenska män är inte rädda för att förlora sin manlighet genom att använda strykjärn”.

Ett strykjärn är fan inget tortyrredskap. Vilken skam för Sverige va?

Vi avslutar med en bild på “strykjärnstortyr”. Jag orkade inte plocka fram någon skjorta, men ni fattar ändå va?

Strykjärnstortyr

Vadå spydigt?

Vi har lite “business” kvar i England. Pensioner och konton och grejer. Det är bara sju år sedan vi gifte oss så jag har inte “hunnit” namn- och adressändra alla. Allt sånt är så sjukt jobbigt i England.

När man ska adressändra ska de ha två “proof of addresses”. Det ena ska vara ett kontoutdrag från en bank och det andra ska vara en utility bill (hyra, vatten, el, gas, fast telefon). Ofta ska de vara i original eller vidimerade kopior.

När man ska namnändra är det ännu jobbigare. De brukar tom föreslå att man ska skicka sitt pass till dem. Vem skickar sitt pass på posten liksom? Man vet ju aldrig när de tänker skicka tillbaka det eller om de tappar bort det på vägen.

Nu måste jag i alla fall namnändra en grej. Så vi har brevväxlat en längre tid (månader) jag och det här företaget. Till slut författade jag ett brev och visade det för maken och frågade om han tyckte att det hade rätt “ton”. Han skrattade och sa att det var “lite spydigt”.

Jag vet då inte vad han menar. Så här skrev jag. Vad tycker ni?

“Dear X,

Re: Account number XXXX

As requested I have enclosed a copy of my marriage certificate. I hope you will agree that it is pretty (the original is in colour). However, here in Sweden the official marriage certificate isn’t much good as a legal document.

Instead Sweden have a population register which is run by the Swedish Tax Agency where things like marriages and name changes are recorded. This is where Swedish companies do their KYC checks to verify names and addresses. In this country we do not have a practice of solicitors, judges or embassy staff spending their time certifying documents. The Tax Agency is Big Brother Extraordinary and no further certifying is required.

I have therefore enclosed a translated and signed and stamped extract from the Tax Agency population register.

I hope this is sufficient to verify my married name.

Yours sincerely,”

Observera att detta inte är något skämt som jag har suttit och hittat på här på bloggen. Brevet ligger på posten. Jag ÄR verkligen den sortens person som sitter och skickar sådana här brev till banker och liknande institutioner.

Notera också att jag återigen fick användning av min nya regel-kategori. Den håller faktiskt på att etablera sig som min egen favorit-kategori. Den är så användbar när man egentligen känner för att dunka huvudet i väggen eller slita ut hårtussar.

Vigselbevis

Jag ber så mycket om ursäkt

Om ni var på Coop vid Bromma Blocks vid sex-tiden tidigare ikväll va. Om ni stod i mejeriavdelningen som ligger nere i hörnan. Typ 100 meter ifrån området där grillarna och solstolarna är. Om ni då i mejerihörnan undrade vad det var som pågick när ni hörde en unge skrika sjunga. Om ni sen när ni gick förbi trädgårdsstolarna såg en vithårig karl sitta i en av de där trädgårdsstolarna och se uttråkad ut med den skrikande sjungande ungen i knät. Om det satt flera vithåriga karlar där så menar jag den karln som hade en mjukkatt (som vi alltid brukar hänga tillbaka för vi har så många katter) i ena handen och torsdagsgodis i den andra.

Om det där hände er när ni försökte mathandla i lugn och ro ber jag om ursäkt. Det var mitt barn och min pappa. Jag kunde inte få tyst på henne. För jag var inte där. Jag var på kryddavdelningen och vände på kryddburkar. Jag hörde ju också henne. Jag hoppades att morfar kanske skulle tona ner henne snart. Men morfar tycker ju att sånt där är kul. Så han satt bara där och lät henne hållas och njöt av uppmärksamheten som hans talangfulla barnbarn drog till sig.

Om ni strax innan ni kom fram till det sjungande barnet gick förbi en kvinna som stod och fotograferade kryddhyllan med mobiltelefonen så var det jag. Fast ni kanske redan hade räknat ut att det ena hängde ihop med det andra. Ni tänkte väl att två märkliga händelser på Coop på samma gång inte kunde vara slumpmässiga utan att det naturligtvis hängde ihop på något sätt.

Jag hoppas att ni förlåter mig. Nästa gång lovar jag att lämna båda två i bilen. Med nedvevade fönsterrutor förstås.

Vad har Coop för kryddsystem?

Det är jättebra med butiker som har stort kryddsortiment. Då kan man räkna med att det finns Cayennepeppar. Problemet är bara att hitta den.

KryddorBokstavsordning – är det omodernt nu för tiden? De kör då i alla fall inte med bokstavsordning på Coop. Då tänkte jag att de hade något annat system. Att kryddorna var organiserade i någon sorts kryddgrupper. Typ all peppar på ett ställe. Så var det inte heller. Det fanns olika sorters peppar på alla rader och i alla staplar. Jag hittade alla sorters peppar utom Cayennepeppar. Å inte heller hittade jag någon röd tråd i hur kryddburkarna var organiserade.

Mer än hälften stod med etiketten vänd inåt också. Eftersom det är så kul att vara och handla så är det ju praktiskt att man får stå och vända på 50 kryddburkar så att man har en anledning att stanna lite extra länge.

Efter 10 minuters letande kom morsan och frågade vad jag höll på med. Sen plockade hon ner en burk Cayennepeppar.

Jag fattar inte hur hon listade ut vad systemet var. Om någon vet vad Coop har för kryddsorterar-system får ni gärna dela med er av er visdom.

Annie Lööf såg ju helt oförberedd ut

Man tycker ju att de partiledare som skulle möta Obama på flygplatsen kunde ha förberett sig litegrann. De kunde ha studerat några videoklipp av Obamas entréer på olika platser och kollat hur det går till.

Ni såg väl själva va? Först småjoggade Obama nedför flygplanstrappen med lätt knutna nävar. Sen började handskakandet. Obama greppade den första personens hand i ett rejält grepp och började skaka, riktiga pumpa upp och ner handskakningar, och prata samtidigt. Paus i skakandet och samtalet fortsatte medan Obama fortfarande höll stadigt i handen. Sedan började handskakandet om. När han hade skakat klart gick han vidare till nästa person som vid ett tillfälle tom fick en två-grepps-skakning.

När det blev Carl Bildts tur visade han att han är internationellt erfaren. Där stod Obama och Bildt och skakade frenetiskt med höger hand medan båda två gestikulerade med vänster hand samtidigt som de pratade. Stilpoäng till Bildt där.

När sex personer hade blivit rejält handskakade av Obama var det Annie Lööfs tur. Vilket handskaknings-fiasko det blev. Hon hade ju ingen kontroll över sin arm alls. Det såg ut som att Obama skulle skaka lös den. Han märkte nog att hon inte var någon kompetent handskakare, för där det egentligen skulle ha varit en handhållar-paus i skakandet under fortsatt samtal innan ytterligare skakande så släppte han henne och gick vidare.

Efteråt Twittrade Lööf om att presidenten hade ett “fast handslag”, som för att släta över den pinsamma incidenten. Alla såg ju att han nästan skakade axeln ur led på henne. Hon skulle ha förberett sig bättre och tränat på handskakningar inför mötet med världens mäktigaste handskakare.

Kort sammanfattning av trafikläget i Stockholm

Vi kollade på nyheterna om alla avspärrningar inför Obamas besök. Då säger morsan “det här är ju värre än Piteå Dansar och Ler”.

Behöver jag tillägga att hon hatar PDOL? För att de “stänger av halva stan så att man inte kan åka dit på en hel vecka”.

Så då vet ni. USAs presidents Sverigebesök är ungefär som en Norrländsk gatufestival.

3 år

Imorgon har gullefjunet förgyllt våra liv så länge. Barnkalaset är inte förrän på lördag men jag hade tänkt bjuda på smörgåstårta till närmaste familjen imorgon. Så ringde svärmor igår och ville bjuda på smörgåstårtan, för att jag “hade nog att göra utan att stå och göra en smörgåstårta”. Man kan nog beskriva mina protester som något lama, men det är ju klädsamt att protestera litegrann i alla fall.

Svärmor hade rätt, så jag accepterade erbjudandet. Vilket jag varit tacksam för ikväll, jag hade ju ballonger att blåsa upp och paket att slå in. Att arbetsleda morsan och maken när de blåser upp ballonger tar faktiskt tid. För att inte tala om att slå in paket när man har fem små pappersbitar och en stor present. Till slut tröttnade jag och tog en gardin. Ingen som bryr sig kommer att vara närvarande imorgon bitti när hon hittar paketet.

Födelsedagspresent

Nu har jag inte tid att sitta här längre. Nu när jag la upp bilden inser jag att paketet behöver minst en till ballong, kanske två.

Nu kommer det att hända grejer

Det är inte bara mormor och morfar och gullefjunet som längtat efter den här veckan. Nu när de är här ser jag fram emot en vecka när jag kan få någonting annat än lek gjort när jag kommer hem från jobbet.

En annan praktisk sak är att när farsan är här blir saker gjorda. Saker som legat i flera månader för att maken säger “jag gör det imorgon” och saker som jag förbjudit maken att göra, bla för att han har någon sorts allergi mot vattenpass.

Farsan muttrar och suckar, men han gör i alla fall som man säger utan att hålla på och protestera och komma med en massa egna åsikter.

Pappas to do lista

En barnbulle med extra mycket smör och kanel

Nu när det är två kalas nästa vecka måste vi ju ha bullar. Så vi har bakat bullar, och jag tänkte att det skulle passa sig med ett litet bakrecept här på bloggen.

Steg 1 – Tag en vanlig bulldeg och skär en bit och ge till ett barn.

Steg 2 – Barnet knådar degen tills den återgår till klet-stadiet och fastnar på bordet. Vuxen mjölar degbiten så att den blir hanterbar igen.

Steg 3 – Barnet kavlar och kavlar och kavlar tills halva degen sitter fast på kaveln. Vuxen mjölar och återställer degen till ett hanterbart skick igen. Eftersom vuxen också behöver kaveln måste vuxen även återställa kaveln så att den blir användbar.

Steg 4 – Barn och vuxen kavlar ut degen tillsammans.

Steg 5 – Ge barnet en smörkniv med smör på. Barnet äter upp smörklicken och får en ny. Barnet mosar ner smörklicken i mitten på den utkavlade degen och smetar runt den litegrann.

Steg 6 – Barnet hugger kanelburken och skakar den över degen.

Steg 7 – Barnet säger “jag måste knåda mer” och trycker ihop alltihop till en boll och knådar.

Steg 8 – upprepa steg 2-6.

Steg 9 – Ge barnet en lagom mängd socker som hälls i en hög mitt på den utkavlade degen. Vuxen försöker sprida ut sockret.

BullbakSteg 10 – Vuxen demonstrerar hur man rullar ihop en bulldeg och sedan rullar vuxen ihop bulldegen själv.

Steg 11 – Barnet får en kniv och sliter med den itu degen till en kletig massa. Vuxen tar över och försöker putsa till kanterna.

Steg 12 – Ge barnet en pensel så att barnet kan pensla bordet, plåten, händerna, kläderna och litegrann på bullarna.

BullpenslingSteg 13 – Ge barnet en skål med pärlsocker och visa hur man med fingertopparna strör pärlsocker på bullarna. Barnet äter upp pärlsockret och får nytt. Några korn pärlsocker hamnar på bullarna.

Pärlsocker på bullarSteg 14 – grädda i ugnen.

Hipsvips har ni bullar som endast mormor och morfar säger att de vill äta. Å det ska de få göra också. Välkomstfika blir det när de kommer.

Färdiga bullar

Slöseri med ströbröd

Om man har köpt hem ströbröd för att det ska finnas när man bakar blir man ju irriterad när det inte finns något ströbröd.

När jag frågade maken var ströbrödet är svarade han att det var slut. Jag skulle väl kunna leva med att ströbrödet är slut om det har bakats en massa så att ströbrödet ändå hade används till det man köpte det för. Så jag frågade maken vad han bakat.

Han hade inte bakat något alls. Han har använt allt ströbröd till att panera fisk. Ni hör ju hur mycket fisk vi äter. Ett sådant ovärdigt användande av ströbröd.

Inte orkade jag åka till affären heller. Så jag frågade Google vad jag kunde använda istället. Kokos, kokos, kokos var det enda som föreslogs. Kokos tycker jag inte om. Kokos kan man panera fisk med så blir man av med två dåliga saker på en gång. På banankaka vill jag inte ha kokos. Om jag hade velat baka en kokoskaka skulle jag ju ha tagit fram ett kokoskakerecept.

Jag hittade på en egen lösning. Jag krossade digestivkex. Jag har ingen aning om det passar, men det blir säkert jättegott. Godare än kokos i alla fall.

Nog var det väl ändå!

Tomt!

Misslyckad fällaIgår när jag gick och la mig satt det typ 15 bananflugor på kanten. Jag hade räknat med att de skulle ha drunknat imorse. Men icke. Ungefär som ett gäng turister som sitter på poolkanten och dinglar med benen och sedan säger de “nä det är så kallt i vattnet, vi gör något annat istället” också åker de på sightseeing istället.

Dessutom har flugorna gått och glömt sig nu också. De ska inte inbilla sig att jag går på att de har försvunnit för att de kände sig hotade. Jag vet att de bara har gått i ide, som en terroristisk sleeper cell.

Nåväl jag får testa något nytt. Kriget är inte över efter bara ett förlorat slag.

Tårtproblemet löst

Gullefjunet vill att jag ska baka en rosa tårta och maken vill att jag ska baka en prinsesstårta. Sen har vi resten av släkten som också förväntar sig en tårta var. Man skulle kunna tro att de har fått för sig att jag är konditoribagare.

Jag har i alla fall löst problemet. Det blir en två-i-ett rosa prinsesstårta. Det stod i och för sig Opera på “ingrediensförpackningen” istället för Prinsess, men om jag kastar bort kartongen innan maken ser det så märker han ingen skillnad.

Receptet är skitenkelt. Så här ser tårtan ska jag “baka” ut. Om jag “bakar” den tårtan blir det ju en massa tid över som jag kan använda till att blåsa upp ballonger.

Rosa tårta

Väldigt specifikt lekland sökes

Jag har ett litet problem. Det var meningen att pappa skulle lägga gullefjunet igår för jag hade jobb att göra, men hon ville att mamma skulle lägga henne.

Vi lirkande och hade oss för hon skulle gå med på att pappa skulle läsa sagan och natta henne. Till slut hade jag ett sådant där svagt ögonblick. Jag mutade isäng henne.

Jag lovade att om hon gick och la sig och pappa nattade henne så skulle jag surfa ut på nätet och leta reda på ett lekland vi kan åka till imorgon. Då klättrade hon isäng. Men hon la sig inte ner direkt. Hon stod upp mitt i sängen och pekade på mig men hela armen och vevade den upp och ner och sa att det måste vara “ett sånt lekland som mormor och morfar har”. “Precis ett sånt, det måste finnas en drake” (för på Nimbys på Pite Havsbad finns det en drake).

Jag förklarade att det inte var säkert att jag kunde hitta ett lekland med en drake men att jag lovade att hitta ett lekland med en rutschkana. “En rosa” krävde hon då.

För att jag inte skulle ha missat något upprepade hon kravspecen “En drake och en rosa rutschkana”. Å ja, jag orkade inte mer så jag svarade “Okej en drake och en rosa rutschkana”.

För ett år sedan eller två skulle detta inte ha varit ett problem, då kunde man säga vad som helst till henne och nästa dag hade hon glömt bort alltihop. Men nu har hon så satans bra minne att man inte kommer undan med någonting längre.

Jag vet inte hur jag ska fixa det här. Jag hittar typ bara till jobbet, närmsta t-bana och Bromma Blocks. Att hitta ett lekland i närområdet på webben är ju ingen match, att hitta dit med bilen är en utmaning som jag nog kan fixa. Men draken och den rosa rutschkanan känns som ett orimligt straff för att jag mutade henne att gå och lägga sig.

Vad jag ville ha sagt var att om det är någon som känner till ett lekland som uppfyller kraven så emottas tips tacksamt.

Obama och mina föräldrar kommer till Stockholm samtidigt

Mina föräldrar tycker att man sitter i en bilkö om det är mindre än 500 meter mellan varje bil. De åker inte in till Piteå stadskärna på fredag eftermiddagar, för då är det “så mycket folk”. De vill helst att saker och ting ska vara snabbt och enkelt och att man ska ha mycket utrymme medans man utför saker och ting.

Så det är himla lägligt att de har tajmat sitt nästa Stockholmsbesök med tillfället när en amerikansk president besöker Stockholm för endast andra gången på över hundra år.

Mina föräldrar är på inget som helst sätt den typen av personer som överhuvudtaget låter sig imponeras av löjliga titlar, som amerikansk president tex, så de kommer inte alls att ha någon förståelse för besväret som besöket orsakar.

Morsan kommer att muttra saker som “som om att det skulle vara nå märkvärdigt med att vara amerikansk president”. Och om vi skulle råka hamna i någon situation där vi blir sittande i trafik pga av avstängningar kommer farsan att sitta knäpptyst i bilen. En sådan där sorts knäpptystnad som ekar i hela bilen som han är expert på. Sen kommer han att kläcka ur sig “jag HATAR att åka bil”.

Pricken över i:et skulle ha varit om de alla hade anlänt till Arlanda samma dag, men tack och lov missar de varandra där i alla fall. Jag tror inte att jag skulle ha pallat att hantera mina föräldrars missnöje på en flygplats där Presidenten av the Great US of A befann sig.

Mammas gener

När vår dotter helt på eget bevåg gör så här reagerar jag och maken helt olika.

Mammas generJag pyser av stolthet över att hon är så otroligt duktig. Fatta liksom. Hämta 5 kaffekoppar och lyckas sortera karrasarna efter färger. Jag pratar lyriskt om vilket tecken på intelligens det är.

Maken han skrockar av skratt och säger “det där är mammas gener”. Som att jag skulle sitta och sortera godis i kaffekoppar. Det gör jag faktiskt inte, jag är bara lite organiserad. När det gäller vissa saker. Jag kan bli galen om folk slår hål i papper snett tex. Då hamnar pappret snett i pärmen. Sånt kan jag förlora sömn över. Men godis har jag inga tvångstankar kring. De fåtal gånger i mitt liv som jag har färgsorterat mitt godis så la jag dem bara i högar på bordet. 

Jag är minsann inte den som drar fram disk i onödan.

Kinderäggs-bojkott

Jag har ett YouTube-konto. Såklart. Fast jag brukar aldrig använda det. Jag skapade det en gång i tiden när YouTube var nytt för att kolla vad det var. Jag har aldrig brukat logga in på det när jag har tittat på YouTube. Nu när Google håller på och försöka erövra världen så blir man ju automatiskt ihopkopplad och inloggad till höger och vänster. Så tydligen brukar jag vara inloggad på mitt YouTube konto nu för tiden.

Hur märkte jag det då? Jo för att helt plötsligt började jag få emails från en YouTube-kanal som jag prenumererar på. Tydligen alltså. Och irriterande. Jag visste inte om att jag prenumererade på den. Gullefjunet har alltså på något sätt blivit manipulerad att trycka på en prenumerationsknapp när hon använt plattan samtidigt som jag varit inloggad på mitt Google-konto. Smart är hon, men än vet hon inte hur man väljer vilka YouTube-kanaler man vill prenumerera på.

Jag prenumererar tydligen på en kanal som visar filmer där folk öppnar Kinderägg. Så jävla värdelöst. Jag skiter i hur mycket hon gråter – jag kommer ALDRIG att köpa henne ett Kinderägg nu. Av principskäl. I den här familjen bojkottar vi företag som prånglar in reklam som ser ut som filmer till barn mellan barnklippen på YouTube utan min tillåtelse.

Reklamfilmer om Kinderägg hör numer hemma i samma kategori som att springa på ställen där det finns bilar, vatten som man kan trilla i och drunkna, pedofiler och att äta flugsvamp.

Lyckan när man ser sin älskade

När man har träffat den rätte ni vet. Speciellt när man är nyförälskade. Bara blotta åsynen av den personen fyller en av lycka. Det bubblar av glädje inombords och man blir så glad att man inte vet vad man ska ta sig till när man ser den personen. Man blir yr i huvudet av lycka.

Precis så kände jag i eftermiddags när jag såg maken komma och gå nedför backen. “Kom gumman så springer vi ut och möter pappa” sa jag till gullefjunet. Hon sprang före och när jag kom fram till ytterdörren och maken klev genom grinden kastade jag ut ett par bekvämare skor till maken och ropade “hon är frisk nu, ni får vara ute och leka en timme medan jag vilar upp mig med att dammsuga”. Sen stängde jag dörren och låste.

Det här med att vara hemma och vabba är ingen lek. Den där illusionen som folk har målat upp att det är en dag av soffhäng och titta på filmer och äta glass hela dagen är en lögn. Ungar har energi att studsa mellan väggarna även vid 39 graders feber. Ännu värre är det på sluttampen. När febern är borta och ungen är nästan frisk och bara snörvlar litegrann, men det känns för tidigt att lämna huset och gå till lekparken eller något sådant.

Jag vet inte hur ensamstående föräldrar överlever. Eller hemmafruar. Jag längtar till att gå till jobbet imorgon.

Begäran avslagen!

Dagar när det är jobb/dagis brukar vi få bända gullefjunet ur sängen. Då heter det “jag ska bara sova en stund till”.

Igår morse när alla hade sovit skitdåligt låg resten av familjen kvar i sängen och återhämtade sig efter sjuknatten medan jag kravlade mig till jobbet.

Redan igår kväll när hon fortfarande hade feber bestämde vi att hon skulle vara hemma idag också. Maken har möten han inte kan ställa in så idag är det min tur att vabba.

Tio i sju vaknade vi och konstaterade fortsatt hosta, minimalt med feber och att barnet ser mycket piggare ut än igår. Lite välling i sängen och sen trodde jag att vi skulle sova till minst åtta. Som hon vill göra alla mornar när vi måste upp.

Vet ni vad ungen säger då? Vid fem-tio över sju. “Mamma får jag stiga upp nu?”.

Svar nej!

Men ni ser ju hur det gick. Eftersom jag skriver detta strax efter åtta…

En kränkt man på Lundsberg

Först brändes elever med strykjärn.

Rektorn kallade det för ett “pojkstreck” och sa att skolledningen inte kunde göra något åt det hela.

Då kom någon som kunde göra något åt det hela och stängde skolan.

Rektorn blev kritisk och beskrev det hela som “en kränkning av en grupp elever”. Nu passade det att känna sig kränkt.

Styrelsen gav äntligen rektorn sparken.

Nu sitter en rik kränkt man någonstans och känner sig illa behandlad. Det var ju inte hans fel, han var ju på ripjakt.

I andra delar av världen pågår Syrien och Rockbjörnen. Men där vet vi inte så mycket om vad som händer. För alla journalister är i Värmland och kollar hur det ser ut när privilegierade människor gråter över något som de har ställt till, eller inte agerat emot, själva.

Ont i tungan

Det har visat sig att min saga kanske inte var så dålig trots allt. Det var nog inte den som orsakade gråtattacken igår. Gullefjunet vaknade nämligen typ en gång i timmen hela natten och sa att hon hade ont i tungan. En gång i timmen hela natten har jag suttit och stirrat in i munnen på henne för att försöka se om hon bitit sig i tungan.

När vi vaknade för sista gången i morse hade hon feber och hosta. Då fattade jag att tungan nog egentligen betyder halsen.

Jag provar att berätta den där sagan om katten och kaninen som hälsar på mormor och morfar igen så fort hon har tillfrisknat. Det är säkert egentligen en jättebra saga som jag kan ge ut som en barnbok lämplig för friska barn.