Sermanpå! Nu sägs det helt plötsligt prins Carl Philip inte har designat “sitt” gnistskydd själv.
Ojojoj vilken överraskning säger en massa människor nu.
Men inte ni som läser den här bloggen.
För jag berättade ju för er redan i januari hur det ligger till.
Jag vann till slut. Minns ni det där brevet jag skickade till ett företag i England för ett tag sedan? Det när jag inte alls var spydig, utan förklarade sakligt.
De svarade på det. De skickade ett brev där det stod “we need a certified copy of your marriage certificate”. Jag tror till och med att det var en exakt kopia av det första “we-need-brevet”. I ett sådant läge gäller det att ha lite kalla nerver. Man kan inte bara kasta sig över brevpappret och svara med en gång och ge med sig. Man kan inte hålla på och ha en massa respekt för deras regler. Man måste hålla litegrann på sina egna regler också. Så jag ignorerade deras brev ett tag, jag orkade inte svara just då.
Någon vecka sedare kom det ett brev med en check med mina pengar som de har hållit gisslan. Checken var utställd i mitt efternamn som ogift. Ungefär som att de tänkte “ha, ha, få se vad du gör nu då?”.
Jag satte in checken på banken. För jag har ju dubbla efternamn så den var ju utställd i mitt ena namn. Så jag vann. De tjafsade i onödan.
Djup Sömn-flaskan vill ni väl också veta vem som vann antar jag. Det gjorde Åsa i Växjö. Det var ju väldigt hård konkurrens förstås och det var väldigt svårt att välja. Varför vann hon då? Jo för att jag har bestämt att hon vann.
Nu ska jag emaila henne och fråga om hon vill vara med på en vinnarintervju och berätta hur det känns att vinna en flaska spray-sömn.
Någon mer som vill vara med och tävla om sprayflaskan? Några få timmar kvar.
Det är något som inte stämmer i den här historien med räven som blivit mördad av en 75-årig tant. Hon svingade räven två varv och sedan dängde hon den i stentrappen med sina bara händer. Så långt är historien vattentät.
Sen börjar det halta. I Aftonbladet står det att kadavret ligger på komposten och i Sundsvalls Tidning står det att hon har begravt den ute i skogen. I Aftonbladet står det att de fyra katterna kom inrusande i huset och i Sundsvalls Tidning står det att katterna satt och tryckte i hörnan av hönsgården.
Det är ju något som inte står rätt till här. Tack och lov tror jag nog att GW Persson kan övertalas att uttala sig och ge någon rimlig förklaring till alltihopa. Han har säkert någon teori om hur det brukar ligga till i 99% av fallen där 75-åriga tanter slår ihjäl rävar.
Snart sitter tanten nog bakom lås och bom. På ett eller annat ställe. Men det som intresserar mig mest av allt är förstås vad motivet är? För att tala om klart besked om vart den döda räven ligger. I skogen eller på komposten??!
Vi har köpt nytt köksbord.
Ett mindre bord.
Lampan du hängde upp sist du var här i september ej längre centrerad.
Maken säger att han kan flytta den.
Boka biljett snarast!
Slut på meddelande.
Det är signerat av gullefjunet på bordsskivan. Om du hämtar idag kan jag också signera det om så önskas. Ingen ersättning för hämtningen erbjuds.
Gör sig bäst under en duk. 160×90 cm.
Vi har några kaffekoppar med älgar på. Arvegods så det går inte köpa nya, och de är av tunnt porslin så de är lite ömtåliga. Vi använder dem inte dagligen, men på söndagar brukar vi dricka morgonkaffe i dem. Ibland på lördagar också.
Varje helg säger jag till maken “kör inte dem i diskmaskinen, de kommer att bli förstörda”. Varje helg svarar han “vi diskar dem så sällan” också kör han dem ändå i maskinen.
Inte idag dock. För idag har jag förklarat för honom att definitionen av sällan inte alls behöver vara likadan för en älg på en kopp som den är för en medelålders man. En gång per helg är kanske sällan i makens ögon men för älgen är det kanske jätteofta.
Två nätter har gullefjunet varit borta nu. Idag har vi pratat om det här jag och maken. Vi har bestämt att det kanske går bra att mjukdjuren flyttar ut ur vår säng nu och sover i gullefjunets säng medan hon är borta.
Jag hade ju tänkt att vi skulle vara ute till typ ett-tiden igår. Efter midnatt var i alla fall målet. Det gäller att passa på att vara ute sent när man kan liksom.
Mitt i middagen fick dock maken ont i magen. Det är dåligt när maken har ont i magen. Sist han fick ont i magen mitt i maten var vi i Riksgränsen och den gången slutade det med att hotelläkaren skickade iväg honom i en ambulans till Norge. När man har en massa operationsärr i magen ökar nämligen risken för tarmvred och hon tyckte att han skulle vara i närheten av en kirurg. Så jag blir alltid lite nervös när maken får ont i magen.
Folk som är likbleka när de säger “det är ingen fara, det går snart över” känns inte trovärdiga. Så vi åkte hem. Strax efter halv elva var vi hemma. Maken gick och la sig och jag spelade spel på Facebook.
Så gick det med den helkvällen.
Vi passade på att snippa över till London nu när vi är barnlediga en helg.
Nej, jag skojar bara. Jo jag vet att det inte var mitt roligaste skämt. Man kan inte vara på topp jämt.
Vi är bara i Vasastan. Fast det ser ut precis som en pub i London så jag är nöjd. Instruktioner har de också så att man vet hur man ska göra och det är bra för mig som är lite ringrostig.
Planen är att bli full. Riktigt sådär fjortisfull ni vet. Så det är inte säkert att vi ses imorgon. Den som orkar stiga upp ur sängen imorgon får se.
Alltså allvarligt. Jag har funderat. Är det verkligen så intressant att få något som är gratis så att man till och med tävlar om en produkt som jag faktiskt berättar är värdelös?!
Jag gick in på Body Shops hemsida för att kolla vad flaskan med sömn kostade men den fanns inte i webshopen. Det är dock en “body mist” och andra body mist som de har i webbutiken kostar mellan 125-195 kr.
Jag måste ha haft hjärnsläpp den dagen när jag köpte flaskan. Inte för att det är en ofantligt stor summa i sig, men det är ganska mycket för en flaska svammel. Hur många dagar skulle inte ett barn i ett fattigt land ha kunnat gå i skola för den summan?
Hur många skulle ha varit med och tävlat om jag hade gjort det till ett tävlingsmoment att man var tvungen att dela inlägget på Facebook?
Kan inte ni trogna bloggläsare som är “in the know” hjälpa till och se hur många människor man kan få att tävla om en flaska sömn, jag repeterar – en flaska sömn, genom att dela det ursprungliga inlägget på Fejjan? Om ni tillhör den exklusiva skaran som hänger här regelbundet måste ni ju på något konstigt sätt dela åtminstone något av min humor. Avslöja nu bara inte att tävlingen inte var seriöst menad från början! Pokerface ni vet…
99% av de som kommer in på bloggen för att de vill ha en flaska sömn läser bara det inlägget och sedan lämnar de, så ni behöver inte oroa er för att de ska läsa det här inlägget och upptäcka att ni hjälper till i en undersökning av hur många människor man kan få att tävla om en flaska sömn. Jag repeterar – en flaska sömn.
För att inlägget ska sprida sig måste ni klicka på Facebook-knappen UNDER inlägget (alltså inte knappen under rubriken, det är bara en gilla-knapp), välja att dela på er egen tidslinje och göra inlägget offentligt.
Kan jag komma upp i 50 bidrag i sömn-flaske-tävlingen? 100 till och med?! Inte själv, det går inte. Men kanske med hjälp av mina fina bloggläsare! Om ni hjälper till att uppnå målet av 50 tävlande lover jag att inleda varje inlägg i en hel vecka tre dagar med “Hej fina bloggläsare”.
Hur fina kommer ni inte att känna er då?!
Min blogg-utlottning av en flaska Djup Sömn gick lite trögt i början. Det var bara Åsa som var med på noterna i början och lämnade ett bidrag. Men idag har det hänt grejer.
Det finns “tävlingssidor” på nätet där folk som är intresserade av att vinna saker kan gå in och leta efter tävlingar. Tävlingsguiden och Bli en vinnare heter två av de som verkar vara mest populära. När jag hade tävlingar i webbutiken brukade jag lista dem på dessa tävlingssidor. Flaskan med sömn har jag däremot inte listat på någon tävlingssida. Det kändes inte seriöst att lista en tävling där priset är bara nästan nytt.
Idag har dock någon annan listat flask-tävlingen på Bli en vinnare (jag har ingen aning om vem, men om det är någon av mina regelbundna läsare får ni gärna ge er till känna!).
Jag är naturligtvis väldigt glad över att det nu är så många som vill vara med och tävla om en flaska sömn. Väldigt fina motiveringar, det är roligt att folk anstränger sig så för att vinna. Läs gärna bidragen här.
Jag börjar dessutom känna mig som en riktig miljövän som motarbetar slit-och-släng-samhället genom att lotta ut den här flaskan med sömn som jag inte har någon användning för till någon som kan uppskatta den.
Jag måste dock ha varit otydlig i instruktionerna. Det är ju nämligen en två-stegs-tävling. Först ska man motivera varför man ska vinna, och det har alla gjort. I steg två ska man också berätta hur man tror att en sprayflaska ska hjälpa en att sova. I det här momentet känner jag att de flesta får underkänt för att de inte ens försökt sig på delmoment två i tävlingen.
Ska man vinna måste man förstås prestera i båda grenarna. Det vet ju alla som håller på med sport och tävlingar. Ungefär som i fotboll och hockey, man kan inte lägga av efter första halvleken/perioden. Då kommer någon annan och vinner alldeles innan slutsignalen.
Missa inte chansen att vara med och tävla du också. Kanske är det JUST DU som blir den lyckliga vinnaren av det populära priset den här gången. Plötsligt händer det vetniju!
Piteå har utsetts till Sveriges bästa skolkommun 2013.
Bästa möjliga utbildning är ju vad alla föräldrar vill ha till sina barn. Så då skulle man kunna tro att jag nu är förbittrad över att vi har flyttat från Sveriges bästa skolkommun och flyttat till en kommun som tillhör de sämsta 10%en i landet.
Nejmen jag är inte det. Det är ett par år kvar tills dottern ska börja skolan, så vi hinner flytta igen. Till Piteå blir det dock inte, för kommunpolitikerna tänker ändra på det vinnande konceptet.
Om vi hade bott kvar skulle kommunen ha stängt den skola som vår dotter skulle ha gått på och sedan skulle hon ha fått åka buss i 45-60 minuter enkel väg redan från ettan eller trean. Alla vet hur hemskt det är att åka buss, jag åkte skolbuss i sex år och det var rena plågeriet, så jag är glad att vi flyttade innan kommunen börjar skicka bussar dit där vi bodde.
Vad tycker kommunpolitikerna om den fina utmärkelsen som Piteå fått? Politiker brukar ju inte vara sena att kliva fram i rampljuset och slå sig för bröstet när deras kommun uppmärksammas i sådana här positiva sammanhang. Man kan bara gissa vad de tycker, det är nämligen misstänksamt tyst från kommunalråden. Jag har då inte sett någon artikel idag där de uttalar sig om vilken ära det är att kommunen är bäst.
Konstigt nog alltså. För det är bara några år sedan de spenderade 140000 kr på att trycka upp “falska löpsedlar från framtiden” (observera att det ingick en tårta för 3500 kr till kommunfullmäktige i det priset) om glada pensionärer och nobelpristagare till en marknadsföringskampanj i syfte att få folk att flytta till kommunen. Nu när Piteå Kommun har fått en utmärkelse om att vara bäst på någonting på riktigt så lyser politikernas kommentarer med sin frånvaro.
Och den framtida nobelpristagaren har flyttat från kommunen. Hon sover just nu om ni undrar, och imorgon åker hon till Piteå för att hälsa på mormor och morfar.
Jag tror att politikerna tänker att det inte ser så bra ut att kommunen är bästa skolkommun i landet just preciiiiis när de har tänkt stänga en massa skolor i kommunen och låta barn ute i byarna få åka buss ett par timmar per dag för att gå i större klasser. Jag tror att politikerna tycker att det är attans osis att utmärkelsen kom med så dålig tajming.
Jo ett litet tips bara som ni säkert kan ha nytta av om ni ska göra egen pizza tillsammans med ett barn. Använd aldrig ordet kasta. För då gör barnet det.
Vi har ett barn som gillar att organisera saker och sortera dem och lägga dem på rad. Så idag när hon skulle hjälpa till och lägga champinjoner på pizzan så la hon en svampskiva på varje mozzarellaskiva. Elegant och organiserat i och för sig. Men det blir ju lite tomt på ingredienser mellan då. En pizza ska ju vara fullproppad med godsaker över hela botten.
Så jag sa till henne att hon inte behövde vara så noga. Mer exakt sa jag “kasta svampen över hela pizzan”. Det var ett dumt ordval. För hon gjorde som jag sa. Hon tog hela tallriken med svamp och gjorde en sådan där rörelse som kulstötare gör. Typ en stötrörelse rakt ut från axelhöjd. Så svampen landade inte på pizzan. Den flög över plåten och ut över hela bordet och golvet.
Jag körde över golvet med handdammsugaren tidigare idag, så vi plockade bara upp dem och la tillbaka dem på pizzan. Lite skit rensar magen sägs det ju.
Maken vabbar mest hos oss. Trenden är dock att jag får sista sjukdagen. Den där dagen när barnet inte riktigt är sjukt längre, men inte riktigt redo att gå tillbaka till dagis enligt 24-feberfria-timmars-regeln.
Igår när maken var hemma så tog gullefjunet en tre timmars tupplur mitt på dagen.
Idag när jag har varit hemma så har det inte sovits något sen 7-snåret i morse. Nej när jag är hemma då tar orken aldrig slut. Baka kakor, en picknick som flyttar från rum till rum och vartenda djur och varenda jävla plastfrukt ska med vid varje flytt och krav på hemmagjord pizza till middag.
I England är BLT en smörgås. Bacon Lettuce Tomato sandwich. Så när Sussi skrev att hennes lokaltidning hette BLT så trodde jag ju att hon skrivit från telefonen och att den rättstavat galet.
Men här i Sverige är tydligen en BLT en tidning – Blekinge Läns Tidning. Vad står det i den då? Ja inte vet jag. Majoriteten av artiklarna är Plus+. De vill alltså att jag ska betala för att läsa om en buss/älgolycka på E22an, hur 15 pers greps för stöld på E22an, eller om en bilolycka på E22an. Dessutom har det varit en sidokrock i Ronneby och jag har ingen aning om E22an går förbi där men jag tänker inte betala för att ta reda på det. Om jag vaknar inatt och inte kan somna om för att jag undrar om E22an går genom Ronneby så stiger jag upp och googlar det.
Alltså det var inte jättedyrt att få läsa de där artiklarna. Jag behövde inte köpa en årsprenumeration, för 15 kr kunde jag få läsa allt i 24 timmar. Men ändå, jag tyckte att 15 kr var mycket för fyra artiklar om bilolyckor och en skördedag. För 15 kr kan jag ju låsa upp 12 helt nya pussel i en av gullefjunets spelappar på telefonen.
Det enda av värde som jag kunde ta reda på åt er utan att betala är att läckan i Torhamn är lagad och att alla boende har fått tillbaka vattnet. Det är ju bara intressant för er som bor i Torhamn, och om jag mot förmodan har några läsare i Torhamn så vet ni ju redan det, så jag fattar varför den artikeln var gratis.
En vecka skulle mormor och morfar få låna vårt barn. Nu när de har bokat tillbakaresan har en vecka tydligen nio dagar. Jag kollade i almanackan och jag hittade ingen vecka med nio dagar.
Mormor bara “joho, det finns visst, vecka 53 heter den” och morfar bara “jomen, ni vet hur billiga biljetterna är på lördagar…”.
Igår kväll var jag så sjukt sugen på en Piggelin. Man blir ju det när man sitter och tittar på när någon äter Piggelin tre gånger på en dag. Det fanns bara en Piggelin kvar i frysen. Den ville jag äta upp. Fast det kunde jag ju inte. För tänk om gullefjunet skulle ha vaknat mitt i natten och den enda vätska vi kunde få i henne var isglass. Då skulle det ha varit högst olämpligt om jag hade ätit upp den sista Piggelinen.
Hon vaknade mycket riktigt vid tretiden. Skitpigg. Hon satt där mitt i sängen och sa “mamma jag känner mig frisk nu!”. Sen var det full fart med katter och hundar som hoppade runt hela sängen. Som om att det inte var någon som skulle upp och jobba om ett par timmar. Då tänkte jag “nu går jag och äter upp Piggelinen”. Fast innan jag satte iväg till frysen tog jag tempen på henne och den var över 39 så då fick hon glassen.
Nu är frysen full med Piggelin igen, minst tio stycken har vi. Ikväll är jag dock inte ett dugg sugen på Piggelin.
I god blogg-anda tänkte jag att vi skulle ha en tävling. Jag har nämligen en sak som jag inte behöver. Så jag tänkte att jag kunde ge den till någon av mina fina bloggläsare.
Jag brukar inte låta folk pracka på mig onödiga produkter som jag inte vill ha. En gång när jag köpte tvål på Body Shop måste jag dock ha varit på gott humör, jag hade kanske vunnit en ny lott på Triss eller något sånt. För då råkade jag på något sätt bli övertalad att köpa en flaska Djup Sömn i sprayform. Inte vet jag hur den där expediten visste att jag brukar ha svårt att somna. Inte heller fattar jag hur hon lyckades övertala mig att kamomill och jujube skulle hjälpa mot detta.
När jag kom hem insåg jag att vad som gjorde det här inköpet extra korkat var att vi ju har ett eksembarn. Då går det minsann inte an att hålla på och spreja tvivelaktiga doftande oljor som inte är testade på djur på kudden. Det är nämligen på kudden man ska spreja detta mirakelmedel. Man kan även spreja det på lakanen eller kroppen.
Jag har bara använt den en gång. Jag testade att spreja på en vardagsrumskudde hemma hos morsan och farsan och tog mig en middagstupplur. Jag vill minnas att jag sov gott, men jag betvivlar att det hade något med jujuba att göra. Jag hade säkert sovit dåligt på natten och eftersom vi var hos morsan och farsan så hade jag ju barnvakt och kunde sova mitt på dagen. Då sover man ju alltid gott.
Eftersom den är i princip oanvänd tänkte jag att vi kör en lite tävling där just DU har chansen att vinna lite Djup Sömn. Priset kommer inte med några som helst garantier.
Så här tävlar ni – lämna en kommentar och motivera varför just du förtjänar lite Djup Sömn och berätta sedan varför du tror att en flaska jujuba och kamomill i sprayform kommer att hjälpa dig att få detta.
Vinnare utses måndag 14 oktober.
Den där frukostvägran i morse fick sin förklaring. Det visade sig att ungen inte alls bara var en unge, hon hade ju feber. Då kände jag mig litegrann som Supermom.
Så till middag bjöd jag på en strösselgubbe, och den blev också ratad. Ni förstår ju alltså allvaret.
Det är ju på intet sätt så att hon inte har fått något näringsintag alls idag. Tre Piggelin, två kanelbullar, en cola, lite mjölk och massor vatten har hon förtärt.
De flesta ungar skulle bli överlyckliga om de fick plättar till frukost. Vad säger vår unge när jag har stått och stekt plättar till frukost? Ja klockan var i och för sig halv elva, men om det är dagens första mål så räknas det som frukost.
Vår unge sitter vid bordet och gastar “Jag vill inte ha plättar, jag vill ha gurka”.
Tror ni att det är något fel på henne? Borde jag ta henne till läkaren och be om en utredning av något slag?
99 kr betalade jag. Då tror man ju att man ska kunna hänga upp en gardin när man kommer hem. Men när jag öppnade förpackningen innehöll den bara halva utrustningen. Varför säljer de klämmorna separat?
Igår när vi skypade med mormor och morfar sa morfar till gullefjunet “jag funderar på om jag ska komma ner och hälsa på dig”.
Då svarade hon “morfar när du kommer och hämtar mig med flyget så lovar jag att jag ska sitta ner och spänna fast bältet”. Å ja. Det där blev sådana där ord som inte går att ta tillbaka. Då gick det inte att få mormor och morfar på andra tankar längre.
Min bror har nämligen redan bokade biljetter för att åka till Piteå nästa helg. Så nu sitter jag på telefonen och försöker boka in gullefjunet på hans bokning så att hon kan följa med.
Mormor ringde speciellt en extra gång för att säga att “det räcker ju om du köper en enkel biljett”, för om hon ändå åker hela vägen till Piteå “kan hon ju lika gärna stanna en vecka”. Hon sa att hon eller morfar skulle följa med gullefjunet tillbaka sen, men när jag frågade vilken dag blev hon lite svävande. Just nu är det lite oklart när vi får tillbaka henne.
Många bloggare tilltalar sina läsare med fraser som “Hej mina fina bloggläsare”. De skriver också inlägg i stil med “det bästa med bloggen är kontakten med er läsare”.
När jag läser sådant brukar jag alltid tänka “vo svåll” (Pitemål för “vilket svammel”).
Men nu när jag har haft en blogg själv ett tag så har jag insett att det ligger något i det här. Det är väldigt roligt när man får kommentarer, speciellt kommentarer som man märker är “insatta”. Folk som man av kommentaren förstår har läst mer än ett inlägg.
Jag tycker förstås om alla mina läsare. Det vore ju dumt av mig att säga något annat, men de flesta av er vet jag ju faktiskt inte ens vem ni är. Men vissa har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. De som läser regelbundet, och jag har inget kommenteringskrav här på bloggen men det är kul när någon ger sig till känna genom att kommentera då och då.
Jag skulle kunna räkna upp minst ett tiotal läsare som jag blir extra glad när de hör av sig genom att kommentera, för att de gör det då och då och när de inte gör det saknar jag dem. Några som jag känner IRL, men folk som jag känner IRL smygläser mest och låtsas sedan som att de inte alls har läst bloggen, så mest människor som jag aldrig träffat. Jag törs förstås inte räkna upp er för då kanske jag i hasten glömmer och sårar någon som egentligen borde ha varit med bland mina favvo-läsare. Men ni vet ju vem ni är va?!
Grejen som jag har upptäckt är att när man har byggt upp en liten men trogen läsarskara kan man faktiskt ha väldigt givande diskussioner med sina bloggläsare.
En av mina speciella bloggläsare som jag trots allt tänker omnämna är Birgit, hon har varit med på bloggen förut. Vi pratar på Fejjan då och då jag och Birgit. Ikväll har vi pratat om existentiella saker. Sådant här tycker jag är roligt med att ha en blogg, att “prata” med folk som har humor. Fler läsare borde följa Birgits exempel. Börja bara inte försöka er på en seriös diskussion om barnuppfostran med mig för då får jag lov att be er sticka och brinna.
Intensiv dag idag. Jag hann ändå med att städa i badrumshyllan.
Inte så stor skillnad tycker ni? Nej okej då, jag har inte dammtorkat. Det är dammtorkar-dag imorgon. Eller någon annan lördag under 2013. I övrigt är det jättestor skillnad. Ni ser den bara inte för jag har mest städat inne i lådorna.
Dessutom har jag försökt mig på att göra ett fotogalleri så att bilderna skulle hamna bredvid varandra. Det funkade inte alls som ni ser, man måste klicka på bilden för att se hela skåpen och vem orkar göra det? Ja säkert någon förstås. Det finns ju folk som har som hobby att gå och rota i folks badrumsskåp när de är bortbjudna. Om ni är den typen vill jag tipsa om att man ser bäst om man printar ut fotona i färg.
Maken har också fått en repetition av reglerna. Barberarknivar må icket dela billig låda från ÖB med garnityrmojänger. Allt enligt en gammal regel från tidigt 1800-tal. Ursprunget till denna regel är förstås att man inte vill ha skäggstubb från en använd rakhyvel på tandtråden.
Eftersom jag bara använder tandtråd en gång om år så är ju denna gammalmodiga regel inte av så stor betydelse för mig. Men tandborstlagret av nya oanvända tandborstar ligger ju också i den där lådan. De är i och för sig fortfarande förpackade, men jag blir ändå äcklad av tanken därför håller jag fast vid den här 1800-talsregeln.
Jag har läst Ekuriren idag. I Eskilstuna hittade jag mest bara våld och elände. Som tur är har Ekuriren även nyheter från Strängnäs och där kan man titta på ett filmreportage om SM i plöjning. I år är förutsättningarna ideala och konkurrensen är stenhård. Visste ni det? Att det finns många duktiga plöjare i det här landet.
Nisse har varit med i SM 50 gånger, men man får inte veta om han någonsin har vunnit. Joel säger att det viktigaste inte är att vinna. Det är även svårt att hantera nerverna i den här tävlingen. Det kan jag tänka mig. Att sitta där på startlinjen och ha en hel åker framför sig måste kräva en hel del kalla nerver.
Nu över till Flen. Där har de problem med att ungdomar inte engagerar sig. Det här gör att föreningslivet är utrotningshotat. Schacksällskapet har lagt ner sin verksamhet. Christer fattade det här svåra beslutet när han ingen hade att spela mot för att han var den ende medlemmen.
Farbrorsklubben Lions har kastat in handduken, de hade inte ens tillräckligt med farbröder för att ordna en julmarknad. Ska man ordna julmarknad behöver man minst tio farbröder vars fruar kan baka kakor och sticka jultomtar.
Flens folkdanslag har lagt sin verksamhet på is. De har haft problem med sjukdomar i sommar och inte fått ihop tillräckligt med folk för att kunna ha en enda uppvisning. Vilken epidemi som utbrutit i danslaget framgår inte, men man kan ju kanske tänka sig en släng av brutna lårbenshalsar.
Det är alltså kris i föreningslivet eftersom ungdomar inte engagerar sig säger representanter för de krisande föreningarna. De säger att föreningslivet håller på att dö ut.
Jag tror att de överdriver. Schackspelare och folkdansare har en tendens att måla fan på väggen tycker jag. Det finns säkert dataspelsföreningar som engagerar. En online-förening är också en förening. Conventions kallas deras “julmarknader”.