Vic – Page 38 – Prinsessan på Ärten

En legograv till en död fluga

Vår toalettdörr går inte att stänga ordentligt, än mindre att låsa. Så jag har ingen fristad inom hemmets fyra väggar. Tvättstugan är min fristad. När jag känner det som att jag håller på att få ett sammanbrott brukar jag säga att jag måste gå ner och hänga tvätt. Sen sitter jag där på cementgolvet och hänger strumpor med exakt lika många millimeter mellan varje strumpa så att det ska ta riktigt länge. Om jag inte har någon tvätt att hänga sitter jag bara och stirrar rakt ut i luften och andas djupt och låtsas att jag hänger tvätt.

Gullefjunet älskar dock tvättstugan, så dagar när jag känner mig extra stark eller extra svag brukar hon få följa med till min fristad. Igår hade jag en stark dag så hon fick följa med. Hon hittade en död fluga på golvet.

Om man bara är uppmärksam finns det möjligheter att lära sitt barn saker i alla vardagssituationer. Så jag tänkte att jag skulle ta det här tillfället i akt att lära henne om städning. En död fluga på golvet är ett skräp, och skräp kastar man bort.

Så jag sa åt henne att kasta ner den i golvbrunnen. Där döda flugor hör hemma. Då stod hon där med den döda flugan i sin kupade hand och blinkade mot mig med sina långa ögonfransar och sa “men mamma, jag ska ta upp den till vår lägenhet – man måste ta hand om döda djur”.

Jag fick helt enkelt lov att tänka om. Det är även bra att lära sig om hänsyn, omtanke och omvårdnad. Flugan var ju död, men det kändes avancerad nivå att börja skilja på levande och döda varelser så här tidigt i utbildningen. Motvilligt lät jag henne ta med det döda flögo-aset upp. Jag väntade till och med tålmodigt och hjälpte till att leta efter liket de fyra gångerna hon tappade och inte kunde hitta det på vägen upp.

Jag vet inte var den här omtänksamma genen kommer ifrån. Jag är då oskyldig. Jag vet inte ens om jag kan anklaga maken på den här punkten. Han skulle inte ha kastat flugan i golvbrunnen, han skulle inte ens ha sett den. Det måste vara miljöpåverkan och något de lär ut på dagis.

När hon väl kom upp med en död fluga däremot – då engagerade maken sig.

Nu har de byggt en lego-grav. Typ som ett mausoleum för en död fluga.

Det är ingen datorskärm

Jo, nu är det såhär. Maken ska åka till Elgiganten och lämna tillbaka sin nya TV.

För han skulle ju inte ha någon TV. Jag var med, och hörde när maken sa till säljaren att han skulle ha en skärm till den laptop som han just bestämt sig för att köpa. Också diskuterade de olika alternativ och vilka sladdar man behövde för att koppla ihop allting. I slutändan kommer säljaren fram till att det är lämpligt att sälja en TV fastän han rimligtvis borde ha förstått att behovet var en datorskärm. Utan att berätta att det är en TV istället för en datorskärm.

Dessutom passade han på att sälja ett demoex som det “absolut inte var något fel på” och maken gillar ju att spara några hundralappar så han gick på det. Nu skulle ju maken inte ha någon TV, men om det hade varit en TV han var ute efter så skulle jag ha betraktat avsaknaden av en fjärrkontroll som ett fel.

Frågan är bara om jag ska åka och bada med gullefjunet medan maken åker och lämnar tillbaka TVn eller om jag ska följa med? Det är ju mycket roligare för gullefjunet att bada. Men maken har inte samma förmåga som mig att i detalj förklara för folk vilka idioter de är. Jag blir nämligen rasande på folk som säljer TV-apparater till folk som ska ha en datorskärm. Jag vill gärna försäkra mig om att de inte kommer för lindrigt undan.

Modelldebut

Med fyra dagar kvar till Kidkit-butiken stänger gör gullefjunet debut som modell i butiken.

Jag kommer att bli tokig innan datorn är igång

Maken har köpt ny laptop. Vilket gör att det är väldigt irriterad stämning här hemma just nu. För att göra det hela ännu värre har han köpt ny skärm, trådlöst unifying tangentbord och mus. Och en drake. Det är en sådan där merkostnad som tillkommer vid datorköp när man har barn. Man måste köpa en drake för att få titta på andra grejor i lugn och ro.

Just nu försöker då alltså maken få igång datorn och koppla ihop allting. Jag håller på att bli galen. Han frågar något varannan minut. Saker som vad hans lösenord på emailen är (när han försöker logga in på något som inte alls är hans email), om man måste skapa ett Microsoftkonto (det måste man inte), var man ska stoppa sladdar (i hål där de passar) och var man öppnar Chrome (först måste man ladda ner och installera det), om man måste installera Ad-blocker (nej), vilken version av Office man ska köpa (rätt version, dvs inte den han köpte förra gången).

Alldeles nyss kom han och gav mig ett glas vin och sa “så att du slutar låta så irriterad när jag frågar något”.

Det kommer inte att hjälpa. Jag kommer att fortsätta låta irriterad OCH berusad.

Enda lösningen är att han låter bli datorn och låter mig göra det och lämnar mig ifred under tiden. Efter middagen. Inte nu.

Var ska jag sova då?

Det här tycker jag är lite orättvist. Just ikväll är vi elva stycken som ska dela på dubbelsängen. Ibland är vi 13-14 st plus lite lego eller någon plastfrukt. Andra gånger är vi bara 6-7 st.

Just ikväll är vi i alla fall elva. Då tycker jag att det känns som att andra inte tar hänsyn till mig om det ser ut så här på min kudde när jag kommer för att lägga mig. Jag tycker inte att jag får en elftedel när det ser ut så här.

Emil i soppskålen

Jag hade tänkt att jag skulle vara lite UnderbaraVictoria och göra ett litet “heminredningsprojekt” som jag sedan skulle inspirera folk med här på bloggen.

Eller så var det mer så att jag har ett elektriskt blockljus som är jättepraktiskt eftersom det inte startar några eldsvådor. Det har bara stått rakt upp och ner i bokhyllan och sett ut som ett elektriskt blockljus som inte är ett dugg mysigt på egen hand.

I typ ett år har jag tänkt att jag borde införskaffa någon sorts hållare eller ljusstake som transformerar mitt blockljus och hem till något avundsvärt. De där inköpen har aldrig blivit av. Så idag tänkte jag att jag häller de där snäckorna som jag redan har i den där vasen som jag redan har och sen ställer jag i ljuset. Också tänkte jag att jag samtidigt kunde göra en steg-för-steg-guide till bloggen.

Jag kom inte så långt. För skålen som snäckorna låg i har vågig kant. Jag lutade på vasen och satte skålen mot vasen och hällde i snäckorna. Skålen gick in i öppningen på vasen, men när jag var klar hade skålen på något sätt vridit sig och nu sitter den fast. Det var inte alls så här jag hade tänkt mig att inredningsdetaljen skulle se ut. Det finns inte ens plats att lirka in ljuset.

Det känns väldigt mycket Emil i Lönneberga. Ska jag slå sönder skålen för att få ut den ur vasen? Tänk om vasen går sönder istället för skålen då. Det är ju vasen jag ska ha blockljuset i, så om den går sönder är jag ju tillbaka på ruta ett. Finns det folk som man kan betala så att de lirkar ut skålar ur vaser?

Frukt till barnen

Jag läste just ett så himla bra tips på Facebook. En av mina vänner hade statusuppdaterat att hon hade godiset redo men att inga ungar dykt upp ännu. Då svarade en av hennes vänner att hon hade haft massor med ungar och varit tvungen att sluta öppna annars skulle hennes frukt ta slut.

Frukt till barnen! Det är ju genialiskt! Tänk så roligt att se besvikelsen i deras ansikten när man ger dem frukt istället för godis. Imorgon är det jag som köper en fruktkorg på väg hem från jobbet utifall att det dyker upp fler ungar i helgen.

Posten inne på Hemköp i Solna Centrum kan de stänga

Kort kö var det. Med norra Stockholms söligaste två kunder och en inkompetent postgubbe. Gubben var i tjugo-någonting-årsåldern.

Länge och väl stod jag i den där kön. Två söliga personer framför mig och nästan hela tiden ingen bakom mig. När de två söliga kunderna nästan var klara (jo, de höll på samtidigt för den ena stod kvar och adresserade sitt nyinköpta kuvert på brevvågen) kom det någon och ställde sig bakom mig i kön.

Så blev det äntligen min tur. Jag klev fram för att göra mitt ärende.

Då tryckte den tjugo-nånting-åriga postgubben på en knapp. De hade alltså ett kölappsystem som jag inte sett.

“Oj då, jag har ingen lapp men du har ju sett mig stå här i tio minuter så du måste ju veta att jag är först i kön” sa jag då.

Postgubben tittade på mig som värsta maktmissbrukaren och svarade “Man tar lappar där borta…”.

Jag hoppas att han får pungbråck.

Och kärringen bakom mig i kön som stått där bakom mig i 45 sekunder, vad gör hon? Tror ni att hon sa “Du var först, köp du ditt frimärke, det tar ju bara två minuter”?

Nej, nej, kärringjäveln trängde sig fram och viftade med med sin nummerlapp nr 47.

Jag hoppas att hon får hemorrojder.

Tog jag en nummerlapp tror ni? Det kan ni ge er fan på att jag inte gjorde. Jag gick till ett annat postombud.

Sen åkte jag till doktorn och tog blodtrycket, och han höjde min dos blodtrycksmedicin.

Så nu äter jag en dos för blodtrycket och en dos för posten i Solna Centrum.

Jag blev trickad

Så orutinerat av mig! Det plingade på dörren. Å jag öppnade!

Sen stod jag och glodde och undrade varför det stod två ungar på trappen. Krigsmålade i fejset var de också. Då stack de fram varsin påse och sa något. Jag hör ju dåligt så jag hörde inte vad. Men då trillade polletten ner och jag fattade att de sa “trick or treat”. Fast de sa väl säkert det på svenska, vad ungarna nu säger på svenska – bus eller godis eller nått sånt antar jag.

Jag är inte den typen av människa som köper hem godis till tiggande ungar. Inte så mycket för att jag är snål och elak, utan mer för att jag aldrig kommer ihåg det. Så när ungar ringer på brukar jag välja bus. Jag busar alltså till det genom att inte öppna dörren.

Idag då så var det jag som blev trickad till att öppna dörren för jag hade glömt bort att det är Halloween. Fast det blev ändå jag som trickade dem i slutändan. För vi hade förstås inget godis. Inget färskt i alla fall. Men gullefjunet är mest intresserad av att köpa godis, oftast äter hon bara några stycken och sen lämnar hon resten.

En sån påse hittade jag i skåpet. Så tiggar-ungarna fick en näve gamla stenhårda godisar var. Så går det när man springer omkring och tigger på fel dag så att folk inte är beredda och råkar öppna dörren av misstag.

Farang

Ikväll har vi varit ute och käkat med jobbet. Jag hade tänkt göra en liten recension av restaurangen utifall att ni har tänkt gå dit. Farang gör asiatisk mat. När jobbet bjuder kan man ju inte hålla på och bråka om vart man ska gå.

Jag är lite av en expert på asiatisk mat. Låt mig summera mina kunskaper.

– Definitionen av asiatisk mat är all mat som kommer från öster om Finlands västra gräns.

– Upplevelsen av asiatisk mat är oftast inte god. Vårrullar och pekinganka brukar gå an men resten av hela världsdelens mat är det oftast enklast om man bara sköljer ner. Helst med vatten så att man inte blir så full.

– Resultatet av att äta asiatisk mat är oftast att man inte blir mätt.

Utifrån den här expertkunskapen om asiatisk mat ger jag Farang 4 riskorn av 5. För vi åt en avsmakningsmeny med sju rätter och jag åt upp allt som hamnade på tallriken (fast jag kontrollerade ju noga så att det inte hamnade för mycket mat på tallriken). Det är fint betyg till en asiatisk restaurang från mig. En eller två saker var tom riktigt goda.

Bild på ett löv som jag åt. Löv alltså. Vem kommer på att lägga mat på ett löv?!

Två gånger middag

Idag åt vi hemmagjorda köttbullar och potatis till middag. Jag och maken alltså. Gullefjunet matvägrade och till slut sprang hon från från bordet.

Hon fick inget annat. Maten fick stå kvar på bordet. Först blev den kall. Sen började den nästan mögla. Då kom hon tillbaka och satte sig vid bordet. Jag värmde maten. Sen åt hon ingenting igen. För jag hade mosat potatisen och hon ville ha potatis med skal. Det slutade med att vi gav upp när hon sprang från bordet igen. Vi kastade bort maten.

Jag blev “jätteledsen”. Egentligen var jag less och småförbannad men jag sa att jag var ledsen. Det kändes inte pedagogiskt att vråla “jag är så jävla trött på att bråka vid middagsbordet”.

En stund senare kom gullefjunet och sa att hon var hungrig. Vi hade ju kastat bort maten så jag ställde mig och lagade ny mat. Samma mat. Värmde köttbullar och kokade ny potatis. Just när jag skulle lägga upp maten på tallriken och frågade hur många köttbullar hon ville ha kom det älskade barnet och sa “jag kom inte för att jag vill ha mat, jag vill säga förlåt”. För att jag hade blivit ledsen och för att hon varit bråkig vid matbordet.

Vi kramades och pussades och pratade om hur jätteglad mamma var för att hon kom och sa så. Vi satte oss vid bordet med den nya tallriken med mat. Gullefjunet skalade potatisen med tänderna och åt upp skalet. Sen lämnade hon resten av maten.

Det gör inget. Jag blev glad när hon sa förlåt. Det kändes banbrytande.

Arkivbild. Jag gjorde inte mos två gånger idag, jag kokade potatis två gånger.

Kryddmåttet är alltid omöjligt att hitta

Innan vi fick barn brukade jag vara jätteirriterad över att kryddmåttet alltid gömde sig i någon vrå i kökslådorna och varje gång man skulle ha det så tog det en evighet att hitta det.

På den tiden retade man ju upp sig över ingenting. Det är egentligen skitlätt att hitta ett kryddmått i en kökslåda. Man vet ju att det är där någonstans så det är bara att gräva och svära tills man hittar det.

När man har barn däremot och kryddmåttet är försvunnet… Man är liksom helt säker på att man såg ett kryddmått i legolådan häromdagen. Man vänder upp och ner på hela lådan och tar taket av legostallet. Men kryddmåttet har tydligen flyttat på sig.

Då tänker man att det vore rimligt att kryddmåttet har flyttat till lådan med plastmat eller picknick-korgen. Kryddmått har med mat att göra. Man häller ut all mat på golvet och plockar tillbaka det i lådan. Inget kryddmått hittar man.

Så håller man på så där genom alla leksakslådorna och hittar man inte kryddmåttet där går man vidare till klädbyråerna. Ligger kryddmåttet inte där heller så kryper man runt hela lägenheten på knä och kollar under alla möbler.

Jag gjorde allt det där tidigare idag när jag skulle göra köttbullar. Vet ni var kryddmåttet var den här gången? Det hade trillat ur bestickkorgen och låg i botten på diskmaskinen.

Det här är inte Nattstad!

Nattstad alltså. Det är en bloggportal där mig veterligen bara fjortisar bloggar. Idag fick jag ett nytt email från ett PR-bolag också skriver karln “jag var inne och läste på Nattstad”. Vadå Nattstad? Vad har min blogg med Nattstad att göra? Det här är inte Nattstad. Ser det här ut som en fjortis-blogg på Nattstad? Va, va, VA…?!

Jag tycker faktiskt att PR-folket kunde göra en snabb research och hålla ordning på så enkla saker som var en blogg ligger innan de skickar ut sina email.

Annars blir det ju som när Niklas Telefonförsäljare kom med ett fantastiskt fint erbjudande och jag just skulle slå till – också kallade han mig Veronica och då backade jag ur hela affären.

Det blir inget sponsrat inlägg här på ~~Nattstad~~ bloggen den här gången heller.

Anledningen till att Stockholmare grillar grillkorv

I torsdags när vi hade varit och mathandlat och packade upp så visade maken mig ett paket med grillkorvar och sa “Visst var jag duktig som kom ihåg grillkorv?”. Jag kunde inte komma ihåg att vi hade pratat om att äta grillkorv, så jag bara nickad och höll med om hans duktighet utan att riktigt förstå varför det var duktigt att köpa grillkorv.

Ikväll frågade jag maken om vi skulle ta fram en falukorv ur frysen och låta den tina över natten. Vi har nämligen planerat att träffa några kompisar och gå upp på berget runt hörnan och grilla korv till ungarna imorgon.

Då sa maken “Jag har ju köpt grillkorv”. Då fattade jag äntligen varför han tyckte att han var duktig som kommit ihåg grillkorv. Jag svarade “Jaså var det därför du köpte grillkorv…?! I Norrland grillar vi falukorv”.

“Vi är i Stockholm nu…” säger maken då. Duh!

Tunna grillkorvar blir alltid brända när man grillar dem över öppen eld. Oavsett vilken landsända man grillar dem i. Det vet alla. Enda anledningen att Stockholmare grillar grillkorv över öppen eld är att de aldrig grillar korv, så när de ska grilla korv tror de att man ska ha grillkorv för att det står grill på paketet.

Falukorv ska det vara. Då är det korv kvar inuti när man har skrapat bort allt det brända.

Storstadsbor alltså… De skulle fan svälta ihjäl på en norrländsk skolutflykt.

Kexchoklad

Den här regeln är bra att känna till. Den som köper en kexchoklad till sitt barn just innan man ska hoppa in i bilen får själv städa barnet, kläderna och bilen.

Jag får beröm av PR-byråer

De senaste veckorna har jag fått en hel del e-mails från PR-byråer med erbjudanden om att skriva “sponsrade inlägg” mot betalning.

En del PR-byråer inleder sina e-mail med att säga någon berömmande om min fina blogg. Häromdagen fick jag ett mycket roande sådant e-mail. Tjejen skrev “jag har känt till din sida ett tag nu och jag gillar den måste jag säga, du skriver om intressanta ting som även är lärorika”.

Jag fnissade och svarade “vad roligt att du tycker att min blogg är lärorik, jag strävar ju verkligen efter att skriva utbildande inlägg”.

Tror ni att hon fattade vinken/ironin/skämtet? Nej, hon gjorde inte det – hon svarade “ja du har verkligen lyckats, bra gjort!”.

Jag tror att man av detta kan dra slutsatsen att hon inte har läst en enda rad av min blogg. Om hon hade gjort det skulle hon ha vetat att det inlägg hon föreslog att jag skulle skriva inte alls passar in i den kategori där hon föreslog att jag skulle lägga inlägget.

Och dessutom ville hon godkänna inlägget först. Som om att någon skulle få “godkänna” något som jag skrivit innan jag publicerar det på min egen blogg! På den här bloggen är det jag som sköter godkännandet. Några hundralappar räcker inte för att jag ska tumma på den regeln, man ska komma med många, många tusenlappar om man vill godkänna något jag skrivit innan jag publicerar det.

För några veckor sedan fick jag ett annat e-mail från en annan PR-byrå. Den killen ville att jag skulle skriva om kontorsmaterial. Han ville också läsa och godkänna först och “beroende på inläggets kvalitet” kunde han betala upp till 150 kr.

Hallå liksom… “Beroende på inläggets kvalitet”!! Hur oförskämt är inte det?! Han har ju uppenbarligen inte heller bemödat sig med att läsa ett enda inlägg. Om han gjort det skulle han ha vetat att på den här sidan finns det bara kvalitet!

Jag skulle kunna skriva ett sjukt högkvalitativt inlägg om en häftapparat eller en tejprulle. Men av någon anledning har jag en känsla av att det inte skulle var i PR-killens smak…

Är Desigual ett fjortis-märke eller ej?

Jag och mamma är oense om detta.

Vad säger ni?

Världens sämsta nakenkalender?

Alltså. Jag är all for jämlikhet och att män gott kan klä av sig nakna och grejer men någon måtta får det väl ändå lov att vara.

Vem vill ha en kalender med en bild på en naken polis som ligger i en onaturlig position på ett berg, eller en polis som klämmer fast sig själv i en duschdörr?

Till råga på allt, kraftiga minuspoäng till polisen som inte ens lyckats dölja att han har på sig ett par blå kalsonger under handduken när han ligger “naken” i en “naken” kollegas knä i en naken “bibeltolkning”.

Vem ringer till tandläkaren och frågar saker?

I morse var gullefjunet hos tandläkaren för 3-årskontroll. Tandläkaren räknade till tjugo tänder, berättade om tandtroll som bygger hus i tänderna om man inte borstar dem och visade borrar som man måste använda om tandtrollen bygger hus.

Gullefjunet var jätteduktig men hon tyckte att tandläkaren var lite långrandig. När hon började visa borrar hade hon redan helt tappat gullefjunets uppmärksamhet som då hade upptäckt att man kunde åka rutschkana ner ur tandläkarstolen.

När vi skulle gå sa tandläkaren till mig “Om det är något ni funderar över kring tandborstning eller så är det bara att ni ringer”.

Då tänkte jag för mig själv “Vem ringer till tandläkaren och ställer allmänna frågor kring tandborstning?”.

Om man har frågor om tandborstning kan man ju konsultera Google eller expertpanelen på Familjeliv. Några riktigt praktiska råd i den där tråden, det med att hålla för näsan om ungen kniper igen munnen var ett av mina favorittips.

Om-möblering på Solvalla

Morfar stannade och hälsade på några dagar. Igår ville han gå på Solvalla, så jag och gullefjunet följde med.

Vi spelade 10 kr vinnare på Hello Kitty. Kitty-hästen vann inte och sen var vi trötta på hästar så vi gick in istället.

Hela den där fönsterbänken som ni ser till höger i bild var full med kuddar. Ni kan ju tänka er att det inte såg riktigt klokt ut med en massa kuddar i fönstret. Så gullefjunet ordnade till det. Genom att trava upp alla kuddarna i fåtöljer.

Efter ett tag började gullefjunet slicka på fönsterna. Då tyckte jag att det fick vara nog. Ordna till inredningen kan vi hjälpa till med, men tvätta fönsterna får de faktiskt lov att göra själva. Så vi åkte hem och lämnade morfar på Solvalla.

Vinnarintervju

Grattis Åsa till vinsten av en flaska Djup sömn och tack för att du ställer upp på en exklusiv vinnarintervju!

– Hur känns det att ha vunnit detta fantastiskt fina pris i en sådan populär tävling och i så här hård konkurrens?

Åsa: Fantastiskt! Blev helt pirrig och kunde knappt somna på kvällen.. (som om jag inte hade tillräckliga problem med sömnen!)Hade behövt sprayen extra mycket just den natten 😉

– Brukar du alltid ha tur i tävlingar? Andra tävlingar alltså, eftersom det här var en talangtävling (det är ju tex en talang att förstå att en tävling har två moment och klara av att svara på båda uppgifterna).

Åsa: Nej du… Otur i spel och otur i kärlek.. mitt liv i ett nötskal! Fick ett hedersomnämnande i en sångtävling -83… men det kan väl knappast räknas nu!?

– Vad betyder det för dig att ha vunnit?

Åsa: Massor! Jag har SÅ höga förväntningar på mirakelsprayen och kommer att skynda hem till brevlådan de närmaste dagarna 🙂 Dagarna efter ditt inlägg om min vinst så gick jag på små moln och visslade (eller.. jag kan inte vissla men du förstår säkert känslan!) Självkänslan och självförtroendet är på topp nu!

– Tänker du tvätta lakanen före du använder den magiska sprayen?

Åsa: Självklart! Vågar inte riskera att mina gamla kvalster förstör min skönhetssömn. Tror inte att du förstår HUR mycket jag längtar efter en HEL natts sömn.

– Skulle du kunna ta ett foto av flaskan när den ligger på din kudde och skicka in fotot för publicering på bloggen?

Åsa: Självklart! Jag fotar en hel del annars också och detta “event” kan ju inte passera obemärkt!

– Och givetvis höra av dig och berätta hur du sovit när du har testa sprayen?

Åsa: Of course! Men jag kan ju inte lova att det kommer ett mail kl 07 på morgonen.. förhoppningsvis sover jag i ett par dagar 😉

Det kom lite grejer emellan i helgen Åsa, men nu ligger din flaska med sömn på posten! Sov gott och hoppas att du tycker om doften så att du slipper stiga upp och byta sängkläder mitt i natten! Det vore ju bara droppen alltså om sprayen sabbade din sömn ännu mer.

Morfar är dum

Det här fattar ju alla.

Man har lyckats locka in en katt i pensionärskuvösen och stängt dörren så att katten inte ska komma ut och så att mormor inte ska skrika att hon fryser. I belöning får man en katt-kram.

Sen gör man en gemensam tass-tvätt.

Då tror jag det att man blir upprörd om katten säger mjaow och morfar frågar “vill du gå hem, ska jag öppna dörren?” till katten.

Det är helt orimligt av en morfar att hålla på och fråga en katt om den vill gå hem före man har frågat sitt barnbarn om barnet har kramat katten klart.

En morfar som gör så får faktiskt räkna med att ett barnbarn med lite ruter i sin besvarar frågan på det här sättet.

Här släpper vi inte ut katter vi inte äger till höger och vänster. Hallå liksom?! När man väl har fångat katten så släpper man faktiskt inte ut den vid första bästa mjaow. Katter är ju som barn. Mutor funkar alltid. Ingen normal katt bråkar om att få gå hem om de får en korvbit.

Att hålla på och öppna dörrar och släppa ut katter så att de kan gå hem vind för våg är ju rena rama dumheterna.

Jag vill dock poängtera att vår dotter inte är byns kattjuv. Än så länge alltså – ge henne ett år till eller så att övertala morfar att ta hand om katterna hon kidnappar. Han är också lite förtjust i katter. Det är därför han håller på och frågar katter om de vill gå hem på väldigt lösa boliner.

Jag har fångat en fluga

Jag har ju varit lite dålig på viktig information i veckan. Jag har passat på att göra en massa saker som det är svårt att hinna med när gullefjunet är hemma. Bokföring och städa i besticklådan och sådana saker.

Å det här blir bara ett kort inlägg, för ikväll ska vi ha middagsgäster. Så jag ska dammsuga och skura toaletten. Inte nu för att C & L är den typen av personer som bryr sig om lite grus på golvet, men en ren skithusstol uppskattar ju alla när man är bortbjuden.

Det hände dock alldeles nyss en sak som jag känner att ni kanske skulle vara intresserade av att veta. När jag kom hem upptäckte jag att det flög omkring en stor fet fluga i lägenheten. I oktober. Sånt är ju grymt irriterande. Mycket mer irriterande än en fluga i juli. I oktober ska alla flugor vara döda. Det är bara för mycket att det är kallt ute och att man dessutom ska ha en fluga inne.

Jo, det jag skulle berätta var att när jag tömde soporna flög flugan in i skåpen under diskbänken. Då stängde jag in flugan där! Ville bara berätta det för jag känner mig så sjukt nöjd med min bedrift. Lite otur bara att sophinken står kvar utanför på köksgolvet.

Det gör dock ingenting, för när våra gäster kommer har jag ju en rimlig förklaring till varför jag inte kan öppna skåpdörren och ställa in soporna. Jag vet att de kommer att förstå.

Ont i kroppen av barnfri säng

Gullefjunets säng är mest en prydnad. Eller avlastningsplats där det ligger kläder och leksaker. Hon sover mest i vår säng. Om man med mest menar alltid.

Nu har hon varit borta ett par nätter. Då skulle man kunna tro att vi har sovit bra nu när vi har haft 50% var av sängen istället för 15% var. Men ni förstår att nu har jag helt plötsligt satans ont i ryggen och i nacken.

De där sparkarna i ryggen/magen/huvudet man vanligtvis får, och balanserandet på kanten, måste på något sätt stärka upp muskulaturen så att inte får för mycket värk av att sova för avslappnat.

Jag längtar tills gullstrumpan kommer hem och sparkar tillbaka min kropp i värkfritt läge igen.

Sko-spray

Jag har köpt nya skor i veckan. Personalen i butiken måste ha varit på kurs i hur man säljer tillbehör. När jag skulle prova skorna langade ena expediten in en 250 kronors-sula med extra fjädring i så att jag skulle få “prova hur den kändes”.

Sen när jag skulle betala informerade den andra expediten mig om att den här skon kräver en oljebaserad impregnering. Hon berättade att de flesta impregneringar som folk brukar ha hemma INTE är oljebaserade och att det var VÄLDIGT viktigt att jag använde en oljebaserad impregnering till de här skorna. När hon hade sagt det gjorde hon en sådan där konstpaus ni vet.

Det var otroligt spännande när jag stod där och väntade på vad hon skulle säga därefter. Det kändes nästan som ett moment of suspense i en film. Jag visste ju att hon snart skulle berätta VARFÖR det var så viktigt med oljebaserad impregnering. Det som var så spännande var att vänta på att få veta VAD som skulle hända med skon om jag använde en vanlig impregnering. Eller om jag, gud förbjude, gjorde som jag för det mesta gör – använde ingen impregnering alls.

Skulle skon tappa färgen? Skulle den krympa? Skulle den rent ut av förstöras helt och hållet, typ förintras? Till slut berättade hon vad som skulle hända med skon om jag använde en helt vanlig impregnering.

Skon skulle bli TORR!

Jaja, jahaja. Jag köpte ingen oljebaserad impregnering. Det kändes litegrann som att att hon försökte sälja mig en flaska sömn.