Jag hittade lappen imorse. Sen kom jag ihåg att ta med den till dagis också.
Jobbtelefonen glömde jag hemma. Jag fick jättemycket gjort på jobbet när telefonen låg hemma.
När jag åkte hem idag såg jag en kvinna som hade med sig sin katt i koppel nere i tunnelbanan. Katten såg inte glad ut och jag sympatiserade med den. Att ta med sig en katt ner i tunnelbanan i koppel är märkligt beteende.
Dessutom åt jag lunch och middag. Frukost hoppade jag över.
Klockan är över ett och jag kan inte sova. Jag måste nämligen lämna in lappen med sommarens närvaro/frånvaro på dagis imorgon. Den skulle ha varit inlämnad redan förra veckan och jag har redan fått bannor för att jag inte lämnat in den i tid.
Jag vet inte var lappen är. Jag skulle ha letat reda på den under helgen men glömde. Kom på det när jag lagt mig.
Det bästa vore förstås att stiga upp och leta reda på lappen och sedan sova. Men det känns så jobbigt att stiga upp. Mycket enklare att ta telefonen och blogga om det. Skriva av sig liksom. Nu kommer jag säkert att kunna sova.
Alla vet att man inte får säga dagis. Det heter förskola. Men jag säger ändå dagis. Jag säger på inget som helst sätt dagis för att förringa pedagogernas arbete. Jag tog ledigt från jobbet och spenderade förmiddagen på dagis tillsammans med gullefjunet för ett par veckor sedan och konstaterade återigen att förskollärare gör ett otroligt bra jobb och det är inget yrke jag skulle klara av. Jag har sagt det förut och säger det igen, tack och lov att det finns förskollärare som kan lära barn saker som jag inte klarar av. Jag tycker att dagis är ett trevligt ord så därför säger jag dagis.
“Kom nu så går vi till förskolan” tycker jag låter som ett mycket mindre trevligt ställe att gå till än “Kom nu så går vi till dagis”. För mig låter det som att folk har roligare på dagis än på förskolan och jag vill ju att gullefjunet ska tycka att det är roligt att gå dit så jag säger dagis.
Idag tog vi en promenad till sjön för att mata fåglarna. På vägen dit stannade två flickor oss och började prata med gullefjunet. Barnen utbytte artigheter och sedan gick vi vidare.
Jag: Känner du de där flickorna? Går de på ditt dagis?
Gullefjunet: Nej, de går på en annan förskola.
Jag tycker att politisk korrekthet är en liten bit aningen jobbig så jag hade god lust att rätta henne och berätta att det heter dagis. Men jag vet ju hur folk är, om någon hade fått reda på att jag gjort det skulle någon ha skrivit en insändare eller ett Facebookinlägg om hur nedvärderande det är mot pedagoger att säga dagis och sånt orkar jag inte heller med. Om hon tycker att det är viktigt får hon såklart säga förskola istället för dagis.
Helt på egen hand. Praise the lord. Lekparken is now a much better place to be.
Nu kan jag surfa på telefonen med båda händerna istället för bara en.
Igår när jag höll på med blogginlägget om London-shoppingen så hade jag tagit ett foto på skosmyckena som såg ut så här.
Då kom gullefjunet och kröp upp i knät på mig och sa “mamma det där fotot var inge fint”. Hon tycker om skosmyckena jättemycket så jag fattade inte riktigt vad hon menade. Jag undrade för mig själv om hon verkligen är tillräckligt gammal för att märka att fotot var oskarpt.
Jag frågade vad hon menade och då klättrade hon upp på skrivbordet och började peka på skärmen och säga “Den här borde inte ligga här, den borde ligga där och den borde ligga där bla bla bla”.
Jag hade arrangerat fotot i A och B-laget eftersom gullefjunet har bestämt att blomman och fjärilen var mindre fina än de andra fyra. Så det var därför jag lagt skosmyckena i två olika grupper med ett mellanrum för att tydliggöra deras olika status.
Jag hade ju tydligen gjort fel så jag bad gullefjunet hämta skosmyckena igen och lägga dem som hon ville ha dem så att jag kunde ta ett nytt bättre foto.
Då gjorde hon det och resultatet blev mycket bättre och mer logiskt. En annan logik som jag inte förstår men jag vet att den är bättre än min.
Man skulle kunna tolka arrangemanget som att fjärilen och blomman är favoriterna fastän det är tvärtom. Det är ju det som är grejen med konst va, den är helt obegriplig så det är nog bara jag som är o-kulturell och ingenting fattar.
Har ni tänkt på att när hotell ska lista sina bekvämligheter och fördelar så brukar Tennis finnas med. Finns det folk som när de ska söka hotell kryssar för pool, luftkonditionering, restaurang, internet på rummet och tennis?
Vad ska man med tennis till när man är på semester? Spela tennis på semestern var väl senast inne på 80-talet när folk tittat för mycket på Falcon Crest och Dynastin som totalt förskönade bilden av tennisspelande. Man fick se tex Lance slå en serve och sedan dök det upp någon som ville sno vingården vid sidan av planen och hade något viktigt att säga om att de skulle sno vingården och då var det slut på tennisspelandet eftersom Lance blev tvungen att åka iväg och rädda vingården.
Tennis är inte så på riktigt. Om man börjar så måste man spela klart, det är ingen som kommer och räddar avbryter en innan man hunnit börja svettas. Så varför hotell listar tennis som någon sorts bekvämlighet fattar jag inte alls.
Det här med blogg-inspiration går upp och ner. Ibland har jag oändligt med trams att skriva om och ibland står det bara helt stilla. När blogg-inspirationen är låg och jag krystar ur mig ett dåligt inlägg brukar jag tänka att snart överger alla mina läsare mig för att jag skriver så tråkiga inlägg. Eller så ifrågasätter jag er intelligens och undra varför ni egentligen kommer tillbaka till den här bloggen.
När jag har skrivit klart ett blogginlägg brukar jag oftast glömma bort det. Jag kan komma ihåg att jag bloggat om ett ämne eller en händelse, men exakt vad man skrivit glömmer man ganska snabbt. Men ibland när jag skriver inlägg kommer jag ihåg att jag tidigare skrivit om samma ämne eller en liknande händelse och länkar till det och då brukar jag gå tillbaka och läsa inlägget jag länkar till.
Tidigare när jag i förra inlägget länkade till det gamla inlägget om smink så läste jag om det. Där hade jag skrivit följande;
Den tredje från vänster är en “Stretch Classic Look” mascara. Den ger “noticeably longer lashes” och är “smudgeproof”. Det där sista är då i alla fall inte sant, jag får alltid lov att tvätta örngottet när jag har använt den.
Då satt jag där och småfnissade åt mig själv som någon annan sorts självgod jävel och tänkte “Den där sista meningen var ju rolig, skrev jag verkligen den helt själv?”.
Jag kände mig som ett litterärt geni och tänkte att anledningen till att ni kommer tillbaka måste vara att jag ibland skriver sådana där roliga meningar. Jag tänker på den där meningen litegrann som min to-be-or-not-to-be-mening.
Jag är ledsen att ni ibland får vänta länge mellan gångerna och tacksam för att ni håller ut och kommer tillbaka i väntan på en örngottsmening.
Man kan inte tvinga fram mästerverk förstår ni, de måste komma av sig själv.
Jag börjar ju vara en ganska rutinerad bloggare nu för tiden. Jag vet att nu när jag har varit på semester så måste jag enligt internationella bloggregelboken visa upp på bloggen vad jag köpte i London.
Plåster
Egentligen hade jag inget behov av plåster, det var burken jag var ute efter. Jag hade inte en plåsterburk på shoppinglistan när vi åkte. Det var ett impulsköp för när jag såg den tyckte jag att det kunde vara trevligt med en fin plåsterburk. Sen råkade den bli knölig i handväskan så nu ser den ut litegrann som vår kaffeburk. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag kanske satt på handväskan när vi var på puben. Vilket betyder att nu har plåsterburken också ett affektionsvärde.
Crocs skosmycken
När vi kom hem så hamnade dessa längst upp bland favvopresenterna tillsammans med den lilla vita katten och pärlorna. Gullefjunet tycker att de är jättefina och bär runt dem från rum till rum och flyttar dem från strumplådan till besticklådan och så vidare. Förra årets fejk-crocs är nämligen urvuxna så vi måste köpa nya så smyckena har inga skor att pryda ännu.
En bärbar telefonladdare
Nyttogrej ni vet. Man laddar upp den hemma genom att plugga in den i datorn och sen har man den i handväskan och när mobilbatteriet tar slut vänder man på sladden och laddar upp telefonen. Den här kommer att bli superanvändbar. Medan vi var i London skulle jag ha behövt den minst fem gånger men jag hade ju inte hunnit ladda upp laddaren så jag fick inte testa den där. Men jag har testat hemma och den funkar. Två telefonladdningar ska den räcka till innan man måste ladda upp den igen sa säljaren som föreslog att jag skulle köpa den. Fast han uttryckte sig inte så, han sa “you have to have this” och vem är jag att bråka med en så kunnig person?
Revlon nagelack
Bästa nagellacket. Man kan inte köpa det i Sverige. Jag har i alla fall aldrig hittat Revlon här i Sverige. Om någon vet var det finns får ni gärna berätta. Jag tyckte inte riktigt om årets färger men jag köpte ändå sex stycken för de var ju på 3-för-priset-av-2. Jag vet att riktiga nagellacksbloggare inte har en grytlapp i bakgrunden när de fotograferar sina nagellack. Men så vitt jag kan minnas har jag bara bloggat om nagellack en endaste gång förut så jag är ju ingen riktig nagellacksbloggare så därför orkar jag inte flytta på grytlappar. Om jag orkar kanske jag recenserar varje färg längre fram. Komplett med en sådan där nagellacks-klo-hand-bild som nagellacksbloggare brukar ha.
Rosa sminkväska
Vad ska du med en sminkväska till undrar kanske de av er som läste inlägget om min förra sminkväska. Det är väl självklart att jag inte ska kasta bort min gamla sminkväska. Den här sminkväskan hängde på en krok i butiken och såg rosa och blommig ut och helt plötsligt stod jag utanför med en påse nagellack i handen. Dessutom hade jag råkat köpa sminkväskan också. Den kostade bara femtio kronor. Jag tänkte att jag skulle kunna stoppa en plåsterburk i den och ha den i handväskan. Det är ju alltid skitjobbigt att hitta plåster som ligger i botten av väskan när man behöver dem.
Jag köpte andra saker i London också men nu orkar jag inte berätta mer. Dessutom är det ju skit-ointressant för er att läsa om min pingvinärmade tröja med en fjäril av rhinestones på. Vem bryr sig om vad jag har köpt liksom? 545 ord om ämnet får faktiskt räcka.
Mina föräldrar alltså. De kommer hit och åtnjuter vår gästfrihet. De får låna ett helt älskvärt barn och får rå om henne helt själva i flera dagar. De fick till och med Vabba henne i en och en halv dag eftersom dagis ringde redan innan vårt flyg hade lyft från Arlanda för att säga att gullefjunet var sjuk (fast egentligen undrar jag om inte det där var något som morfar hade gjort upp med fröknarna på morgonen när han lämnade henne).
När de åkte hem idag då, vad gjorde de då? Jo de lämnade gästrummet i ett skick som ett gäng tonåringar på charterresa skulle kunna åstadkomma. De till och med lämnade ett helt hus i sängen.
När morsan läser det här kommer hon att ringa och säga att de “minsann lämnade rummet i samma skick som de fann det och att de inte kastat något hus i sängen och skylla på den lilla terroristen som bodde i rummet bredvid”.
Ni och jag vet ju att detta inte är sant. Jag visade ju er ett foto av hur rummet såg ut när de kom och det låg inget hus i sängen innan jag och maken åkte bort.
Har ni saknat mig? Troligtvis inte eftersom ni ALLIHOPA glömde bort att gratta mig på födelsedagen i måndags. Jag som trodde att vi var vänner?
Vi har varit hemma i ett par dagar men jag har inte hunnit berätta det för er. As-stressad har jag varit.
Jag skulle i alla fall bara berätta att innan vi åkte till London satt barnet i barnvagnen på vägen till dagis och när vi kom hem igen så fanns det nya rutiner kring hur man ska färdas till dagis. Om man föreslår att hon ska sätta sig som vanligt så att hon inte dyker på skallen i gatan om det kommer gupp i vägen eller nått sånt blir det ett sånt där bråk som gör att man kommer försent till jobbet.
Jag fattar inte när ordet nej försvann ur farsans vokabulär. När jag var femton och frågade om jag fick fara ut på stan å supa på kvällarna sa han minsann nej, så på den tiden visste han då att ordet fanns.
Min datamängd tog slut så jag köpte mer. Sen helt plötsligt tog mitt batteri slut så då lånade jag makens telefon.
Han lämnade över telefonen men sen började han fatta misstankar och frågade “surfar du på min telefon?”.
När jag svarde nej var det helt sant för då hade Sean loggat in mig på deras nätverk. Då släppte maken ämnet så han har ingen aning om att han nu har en Instagram-app installerad på sin telefon…
Jag har slut datamängd. Men det är lugnt, jag har köpt mer. Annars kan man ju Inte Instagramma.
Vad säger maken om att jag sitter och bloggar utomlands nu igen då? Jag har köpt en öl till honom så han säger ingenting.
Nu när vi är i London är det Instagram som gäller. Jag får inte blogga från telefonen för maken för “det kostar så mycket”. Just nu är vi inne på andra ölen så maken bryr sig inte om vad jag gör och jag skiter i vad han säger, så just nu bryter jag mot surf-reglerna.
Men i allmänhet får ni kolla på Instagram om ni vill ha live updates. Där hinner jag kasta iväg foton utan att han märker något.
Om ni har Instagram heter jag sepamig.
Om ni inte har Instagram finns det ingen anledning att gå och skapa ett konto. Vi dricker bara öl ändå.
I och för sig var jag på ap-palls-butiken tidigare idag och Instagrammade ett foto av en lamm-pall. Också har jag köpt uggle-örhängen. Men i övrigt är det bara foton av öl.
Jag vet inte vad som har hänt alltså, men maken har blivit som en svennebanan-pensionär att resa med.
Ni vet vilken typ jag menar va? Präktiga svenskar som åker utomlands på charterresa med allt ordnat i förväg modell skyddad verkstad. Sen är de rädda för allting för de har läst i tidningen/på Facebook om alla hemskheter som kan hända utomlands.
Redan på Arlanda började maken prata om att han skulle ha sin mobil avstängd större delen av tiden så att inte telefonen förbrukar en massa datamängd i bakgrunden och att man får en jätteräkning när man kommer hem. Han har tjatat på om det här säkert tio gånger till sedan dess.
Jag vet vad han menar fastän han inte säger det. Han tycker att jag också ska stänga av telefonen. Å jag bara “vad du tjatar, kan du inte vara tyst en stund, du stör när jag sitter och ska roaming-surfa”.
Maken har läst alldeles för många kvällstidningsartiklar om farorna om att surfa på telefonen utomlands.
Jag är övertygad om att det finns ett hemligt internationellt samarbete som går ut på att alla hotell i hela världen ska tänka ut en egen unik lösning för hur man ställer om vattnet mellan dusch och badkar.
Vad jag inte fattar är hur de vet om man vill bada eller duscha? Hur är det möjligt att oavsett vad man ska göra så är kranen inställd på det andra. Om man tänker “idag ska jag bada” då står kranen på dusch och om man tänker “nu har jag lite bråttom så jag duschar” så står kranen på bad.
Om ni undrar så har jag duschat idag. Kranen stod på bad men jag har hanterats med badkarskranar förut så till slut lyckades jag ställa om den.
Nu ska jag ge mig ut på stadens gator och köpa hostmedicin. Jag tog inte med något sånt för det är mycket bättre kräm i hostmedicinen här i England.
Cabdriver: Did you have a nice flight?
Me: Yes. But waiting for the pre-booked minicab for half an hour was fucking awful…
Läget är under kontroll va. Det ÄR det. Men vissa situationer skulle kunna ha bättre status.
Passet har inte kommit. Därför kan vi inte checka in för de håller på och frågar efter passnr när man ska checka in över nätet och när man försöker hoppa över det steget säger det Error. Jag blir så jävla arg när man ska måsta ha ett pass när man ska checka in. Kan man inte få checka in först och skaffa sig ett pass sen??!
Min favvokofta ligger i tvättmaskinen och är blöt. Folk som säger “har du inte förberett sånt och tvättat i förväg?” är inte hjälpsamma och kan gå och lägga sig igen. Mamma alltså. Jag fattar inte ens vad hon gör uppe nu, hon brukar aldrig stiga upp så här tidigt.
Gullefjunet har jättemycket hosta och morfar är megaorolig och springer runt och jagar henne med febertermometern och säger saker som “jag måste kolla tempen på dig annars får du inte gå till dagis”. Jag väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaka och berätta om jag kan få en sådan där lugna-morföräldrarna-akut-tid.
Jag är också jätteförkyld men jag har tagit en Alvedon så det ordnar sig. I London har de ju öl och om man doserar det rätt märker man inte längre att man är förkyld.
Vi har inte packat. Det vore ju löjligt att ha packat redan, men väskan jag hade tänkt att vi skulle ha är i Jävre vilket är opraktiskt så jag behöver en plan B. Det är lugnt, jag är bra på plan B. Jag tänkte redan när de kom igår att morsans väska ser praktisk ut så jag tror att jag tar den.
Vi hörs. Ni som har Instagram (sepamig) ska få se ett foto av min öl på Arlanda sen idag.
Har ni sett att partiledaren för Kvastpartiet har hälsat på här på bloggen? Kolla här att han har lämnat en kommentar.
I och för sig säger inte Roger att han är partiledare. Men jag tänker att Kvastpartiet förmodligen inte är så stort så Roger måste väl åtminstone tillhöra partitoppen.
Också har Rolf hälsat på igen och lämnat en kommentar här. Jag tror att Rolf är ett troll. Jag har frågat min kompis C om det är hon som är Rolf men hon förnekar inblandning. Jag tror ändå inte att Rolf är på riktigt.
Nu anländer mormor och morfar om tio minuter.
Gullefjunet har gjort allt klart inför deras ankomst.
1. Om ni gick förbi er ytterdörr och såg att det hängde en BH där skulle ni då:
a) undra om frugan strax tänkt gå ner i tvättstugan där all tvätt redan finns och att hon hängt BHn på handtaget för att inte glömma den när hon går ner nästa gång?
eller
b) undra om “BHn ska hänga på handtaget?”
Maken frågade b och jag orkade inte berätta att rätt svar var a så jag svarade ja. Smartass-fråga liksom.
2. Om ni hade en blöjkorg hemma och plockade ner den för att ta en våtservett och hittade en flaska klorin i blöjkorgen (som för övrigt hade slut blöjor) skulle ni då:
a) undra varför det låg en flaska klorin i blöjkorgen?
eller
b) undra “vad fan gör en flaska klorin här?”
Jag undrade både a och b men maken sover så jag fick inget svar så jag ställde undan flaskan i städskrubben där den hör hemma.
Det är ju länge kvar till valet så man behöver ju inte bestämma sig för hur man ska rösta än på länge. Fast om man hittar ett parti som verkar vettigt och tycker precis som en själv i viktiga frågor så finns det ju ingen idé att gå omkring och vela.
I morse på tunnelbanan läste jag om nya partier i Metro och nu känns det som att jag vet hur jag ska rösta i år.
Redan när jag såg namnet tänkte jag att det här kunde vara partiet för mig. Inget vanligt Djurägarparti utan ett Djurägar mellanslag Parti med stort p. Sen var de det där med kamelerna, getterna och hönsen. Precis så tycker jag också. Kameler och Getter är en sak och Höns är en helt annan sak och det är bra att det finns politiker som förstår det här och kan föra fram den här frågan.
Det lutar att att Djurägar Partiet får min röst i september. Jag ska bara kolla var de står i vård, utbildning och skattefrågorna först.
Jag lovar dock att inte förhasta mig och lova bort min röst för tidigt. När jag började googla efter Djurägarnas partiprogram upptäckte jag att det finns ett parti som heter Kvastpartiet och ett Jongleringsparti. Innan jag bestämmer mig för hur jag ska rösta vill jag kolla upp om de kan vara så att de har en politik som jag tycker är ÄNNU viktigare än det här med kameler och getter och höns.
Har ni antecknat det här i era almanackor? Vi ska till London nästa vecka.
Vi åker på torsdag. Mormor och morfar kommer hit på onsdag för att sköta barnet medans vi är borta.
Morfar har informerat att han tar med sig godis från ICA i Jävre. Han tror nog att det inte finns godis i Stockholm. Ja också för att han liksom vet att när vi har gratis barnpassning i fyra dagar så går det inte att förbjuda honom att ge godis varje dag.
Det gör i och för sig inget om mormor och morfar ger godis före middagen när vi är borta för när vi är borta så är det också de som ska truga i henne middagen. Så jag och maken ser det hela som en utbildningsövning. Gullefjunet vet redan varför hon inte får godis just före middagen men nu får även mormor och morfar tillfälle att lära sig.
Om ni har en ledig rad i anteckningsboken kan ni även skriva dit en liten påminnelse om att vi hoppas att mitt nya pass dyker upp senast onsdag. Annars får jag lov att åka till polisen på Arlanda och göra ett provisoriskt pass. Vi var där idag och rekade men polistanten sa att det var för tidigt att göra ett provisoriskt pass. Samma dag eller dagen innan var det som gällde.
När vi skulle lämna så backade maken utan att kolla ordentligt på den tomma parkeringen. Då höll han på att krocka med en polisbuss och jag skrek rakt ut. Vanligtvis blir maken förbannad när jag skriker rakt ut för han har “minsann redan sett” det jag skriker om men idag tackade han för att jag var så observant. När faran var över sa jag till maken “Det var ju dumt att jag varnade dig – det skulle ju ha blivit ett sjukt bra blogginlägg om du krockat med en polisbuss på polisens parkering”.
Om ni har inte alls har mycket i era kalendrar kan ni väl även klämma dit att det är min namnsdag på onsdag den 12e mars och min 26-typ-ish-årsdag på måndag den 17e mars.
Jag önskar mig inget speciellt men om ni väldigt, väldigt gärna vill ge mig en present vore det förstås trevligt om ni kunde emaila mig en teckning till victoria@prinsessanpaarten.se. Om ni inte har barn vars teckningar ni kan scanna in så går det bra att kludda ner något själv för jag är ingen konstkännare så jag blir lika glad för alla “mästerverk” så ni kan ge er talanglöshet fria tyglar. Som jag gjorde när jag blev förälder och började sjunga och rita som någon sorts tok.
När det gäller konstnärskap tycker jag faktiskt inte att den största talangen ligger i vad man kladdar ner. Det anmärkningsvärda är ju talangen att namnge sitt mästerverk och få folk att köpa illusionen. Jag presenterar “Fotspår på en ö”.
Igår var vi på ponnyridning tillsammans med gullefjunets bästis från dagis och sedan följde hon med hit för att leka. Då ville flickorna ha pippilotter i håret så jag sa åt gullefjunet att låna ut snoddar till kompisen. När de skulle gå och välja sa kompisen att hon ville ha lila och sedan hörde jag hur de stod och diskuterade och hur gullefjunet frågade om hon ville ha ljuslila eller mörklila. Hon valde ljuslila.
Det där med ljuslila och mörklila tyckte jag var lite avancerat. Så nu ikväll frågade jag gullefjunet vem som hade lärt henne om skillnaden mellan ljus- och mörklila. Jag frågade om hon lärt sig det på dagis eller om jag lärt henne det (och glömt bort det) eller om hon lärt sig det i något barnprogram.
Då svarade hon “Nej, det är morfar som har lärt mig det”. När jag hörde henne säga början ‘mor’ så trodde jag förstås att hon skulle säga mormor. Mormor skulle kunna lära gullefjunet saker om färger. Att morfar skulle ha lärt henne om skillnaden på ljus- och mörklila är inte bara osannorlikt, det är helt omöjligt. Jag törs nästan påstå att han förmodligen inte ens vet att det finns olika sorters lila. Nog för att han lär gullefjunet många saker men det här grejen får han minsann inte äran för.
Inte för att jag bryr mig va, men fel låt vann. Folk som kan carry off en glittrig kroppsstrumpa förtjänar faktiskt att vinna.
Idag gick jag igenom parfymavdelningen på Åhlens City. De har ju andra saker där också, inte bara parfym. Jag kollade inte så noga men jag förutsätter att de även har knäkräm, ögonbrynskräm, vadkräm, magkräm, underlivskräm, handkräm, fotkräm, axelkräm, bröstkräm, näskräm, lite smink och allting annat man kan tänkas behöva när man ska ut och tälta.
Det jag dock la märke till mest var att de hade väldigt mycket parfym. Anledningen till att jag märkte det var kanske att det stod folk och sprutade parfym på helt oskyldiga människor som gick förbi. Det kändes litegrann som att spela paintball men att ha tappat sin egen bössa. Nu ska jag inte överdriva och påstå att mängden parfymflaskor på Åhlens borde räcka till hela världens befolkning men den borde gott och väl räcka till årsförbrukningen för hela Sveriges befolkning.
Det här förbryllar mig för jag tror aldrig att jag har hört talas om någon som köper parfym på stan. Känner ni någon? Parfym är ju sådant man köper på flygplatsen när man har alltför mycket tid mellan två flighter och måste slå ihjäl lite tid. Det är vid sådana tillfällen jag brukar köpa parfym och den brukar alltid räcka till näst-näst-näst-nästa gång jag är ute och reser och råkar köpa en ny parfym.
Jag har kommit fram till att det är klart och tydligt att det finns ett parfymöverskott här i världen. Även om jag förstår att det finns människor som har ett större intresse av parfym än vad jag har så finns det ju ingen möjlighet att det används så mycket parfym som står på hyllorna i butiker runt om i världen. Inte ens om man räknar in Östermalmstanternas förbrukning. Så vad händer med alla parfymflaskor som ingen köper? Parfym är ju färskvara har jag hört. Hälls de ut i havet och flaskorna återvinns eller finns det en parfymkyrkogård någonstans?