Author: Vic

Aldrig får man då vara ledig från det här jobbet

Jag fick ju iväg makens deklaration till slut. En vecka sent och en vecka tidigt. För han fick ju anstånd i två veckor och jag fick in den efter en vecka. Jag gjorde en liten segerdans när jag var klar för att det äntligen var över.

Jag började städa undan. Vet ni vad bokföringsprogrammet gjorde då? Den kastade upp en sådan där påminnelse. “Glöm inte att lämna in momsdeklarationen för första kvartalet senast den 12 maj”.

Jag fick en sådan där obehaglig känsla i kroppen. Jag kände på mig att det här nog var dåliga nyheter för jag hade liksom för mig att det är den 11e maj idag. Å det var det också.

Fucketyfuck alltså. Jag hade god lust att säga åt maken att han faktiskt fick lov att göra momsredovisningen själv. Mot det talar att man förlorar auktoritet i sitt avskedande av folk om man håller på och ger tillbaka deras arbetsuppgifter till dem dagen efter man har gett dem sparken.

Så nu sitter jag där igen framför datorn och gör oavlönat arbete. När maken kom med ett kvitto från november så gav jag honom en tror-du-att-jag-kommer-att-kontakta-skatteverket-och-säga-att-du-måste-ändra-på-din-deklaration-för-46-kr-gem?-blick och då sa han “Jag arkiverar det här i papperskorgen…”.

Svanar ska man akta sig för

Den där sagan Den fula ankungen lurar en massa barn, och vuxna för den delen, att svanar är snälla fåglar. Alla bara “Å vad vackra svanar är”. Och jag bara “Vackra?? Vet ni vilka skador en svan kan orsaka?”. Folk har helt fel. Svanar är fågelvärldens vargar i fårakläder. Fågelvärldens kamphundar.

De är onda varelser. Aggressiva fågelskrän. Man ska passa sig för svanar. De är farligare än kanadagäss.

Det är viktigt att veta den här informationen om svanar om ni var vid en sjö i en norrförort till Stockholm tidigare idag. Den där kvinnan som stod och gastade “Gå inte så nära. Inte närmare än sådär. Ni får lov att kasta brödet några meter. INTE närmare än sådär, den kan bitas.” var faktiskt inte alls hysterisk. Hon visste vad hon pratade om.

Svanar gör sig bäst på bild. Som Naomi Campbell ungefär. Vacker, men inte så trevlig när hon kastar telefoner på folk.

Svan

 

Farliga leksaker

En av grannens tonårsdöttrar är travponnykusk och idag fick gullefjunet följa med till Solvalla och titta när hon tävlade. Följa med till stallbacken och klappa ponnyn fick hon också göra. Ni kan tro att hon var lycklig. Jag berättade för maken när de gick iväg att jag tycker att de vore bättre om hon blev intresserad av trav än ridning. Det finns mer pengar i travsporten än i ridsporten ju.

Grannen berättade att de hade en del prinsesskläder som deras döttrar vuxit ur och frågade om gullefjunet fick leka med prinsesskläder och om vi ville ha dem. Jag förstår att hon frågade för det finns ju en del föräldrar som säger att de vill ge sina barn “valfrihet att leka med vad de vill utan att hämmas av könsroller”. Så deras ungar får leka med precis vad de vill, men om de är flickor får de inte leka med prinsesskläder för att föräldrarna ser prinsesskläder som symbolen för ojämlikhet.

Vi har en del förbud här hos oss också. Gullefjunet får inte leka med knivar, eld eller medicinlådan. Prinsesskläder däremot ser jag inga hälsofaror med, så det får hon leka med. Det blir nog någon sorts chef av henne ändå när hon blir stor, även om hon har på sig en rosa prinsessklänning när hon är fyra.

Prinsesskläder2

Fotot med motorsågen är helt arrangerat. Hon hade redan tagit av sig prinsesskläderna och ville inte ta på dem igen. Jag mutade henne att ta på dem igen och hålla i motorsågen genom att lova henne att göra nya såpbubblor.

EDIT: Ytterligare information om såpbubblorna. Hon lyckades hälla ut hela burken i barnvagnen.

Seriöst alltså?! Ett halvt kilo socker?

Jag är minsann inte rädd för socker. När folk börjar mala på om farorna med socker brukar jag ta lite extra socker i kaffet. Om man ska baka och är rädd för socker tycker jag lika gärna att man kan lägga ner hela projektet. Finns det något som är mer irriterande än folk som är självgoda över att de bakar utan socker? Låt bli liksom. Snacka om slöseri med tid och energi att baka hälsosamt. Det är ju ingen som går på deras tjat om att “det blir PREEECIIIIS lika gott”.

Det hänger ju inte på mängden socker i receptet utan hur mycket man trycker i sig. Det är nog där de hälsosamma bakandets hemlighet ligger. Ingen tvingar i sig för många bitar av osmakande hälsosamt fika.

Idag är vår kulturelle vän Ulf här på middag så jag skulle göra en kladdkaka till efterrätt. Jag är inte besserwissertypen som brukar ifrågasätta recept. Jag gör som jag blir tillsagd. Men när jag hade hällt upp sockret i bunken så kollade jag ner och tänkte “har jag läst fel?”. Jag kollade och det stod 5 dl socker och det var exakt vad jag hade hällt ner. Kolla här så mycket socker 5 dl är.

Socker i en Kitchen Aid-bunke

Det är ju chockerande mycket socker. Jag är ju bra på matte så jag räknade ut hur mycket 5 dl socker är i kilo och det är ett nästan ett halvkilo. Mängden socker ser ju större ut än vad jag trodde att kakan skulle bli. Jag hade i alla fall läst rätt, så jag körde på. Ett halvkilo socker måste ju vara en garanti för att kladdkakan blir god.

Halvkilot socker är ju inget stort problem i sig. Jag ska ju inte äta hela kakan själv.

En annan viktig anledning till att jag håller fast vid vikten av att använda mycket socker är att alltid retar det någon. Det finns ju gott om medlemmar i sekten LCHF.

Maken har fått sparken

Jag deklarerar idag igen. Åt maken. Det är så att maken har enskild firma. Förra helgen när jag skulle deklarera upptäckte jag att han när han registrerade firman hade uppgett att han skulle göra redovisningen enligt fakturametoden. Sen har han gjort sin bokföring enligt kontantmetoden.

Så jag fick ringa skatteverket och fråga om han kunde få ändra på sitt val av redovisningssätt. Det kunde de som satt och svarade på deklarationsfrågor förra helgen inte svara på så de gav maken anstånd med deklarationen i två veckor. De är himla trevliga på Skatteverket måste jag få säga.

I veckan har jag fått svar på min fråga och nu ska jag då alltså göra klart deklarationen. Två förstörda lördagar liksom.

Resultatet av allt det här är i alla fall att jag har gett maken sparken som redovisningsansvarig i sin egen firma. Han har fått stränga order att inte röra bokföringsprogrammet igen. Spara kvitton ska han också göra för den självutnämnde ekonomichefen blir arg när hon måste boka företagskostnader som egna uttag.

När allt det här är över ska jag ha en present som är liten, hård, guldfärgad och dyr i kompensation.

Äpplet faller inte långt ifrån trädet

Jag gillar att organisera saker. Färgsortera, storlekssortera, art-sortera. Ikväll har jag organiserat om i bokhyllan. Det var sådan o-ordning att jag mådde dåligt. Det stod reseguider på samma hylla som makens historieböcker och regelböcker om hur man sköter om barn på samma hylla som deckare och mina böcker var blandade med makens och böckerna stod inte i fallande storleksordning. Så ser det inte ut på biblioteket, eller hur?! Faktaböcker på ett ställe och romaner på ett annat ska det vara.

Förut hade gullefjunet den nedersta hyllan i båda bokhyllorna men nu ändrade jag så att hon fick två hyllor ovanpå varandra i samma bokhylla.

När hon och maken skulle välja saga visade han henne hur jag hade ändrat och sa “titta här, på den här hyllan är alla dina stora böcker, och på den här hyllan är alla dina små böcker”.

Gullefjunet kollade. Sen sa hon “Men vänta nu – här är det någonting som inte stämmer! Den här boken är ju stor”. Hon slet ut den från lilla-bok-hyllan och ställde den på stora-bok-hyllan.

Maken. Han låg ner på golvet och garvade. För gullefjunet var “så lik mig”.

Puls i magen

Igår när jag satt på jobbet började jag känna pulsen i magen. Som varje förståndig och sunt tänkande människa så googlade jag för att ta reda på vad det berodde på.

Fatta chocken när jag hittade att jag förmodligen led av Aneurysm symptom. “Wow, det här låter allvarligt” tänkte jag. Bråck på aortan vill man inte ha. Alla vet att aortan är viktigaste artären och den vill man gärna ha intakt.

Ju mer jag läste desto fler symptom utvecklade jag. Sen när det blev lunch så var det jättejobbigt att välja vad jag skulle äta. Man vet ju inte riktigt vilken mat som kan vara spiken i kistan för en bräcklig aorta. Det blev varm korv med bröd. Det kändes lagom oförargligt, jag har aldrig hört talas om någon som dött av en varm korv. Fast när jag stod där och käkade den ångrade jag mig litegrann och tänkte att om det skulle vara min sista måltid borde jag kanske ha valt något mer avancerat.

Pulsen i magen la sig dock på eftermiddagen. Men jag har i alla fall adderat den här Aneurysm-grejen till listan över sjukdomar som jag måste övervaka så att den inte återkommer och förvärras.

Hemma

Nästan nykter.

Åkte tunnelbana och buss och gick helt själv nästan rakt.

Just saying.

Jag är minsann inte den som uppför sig som någon sorts fjortis när jag går ut för ett par öl.

Det har jag inte gjort sedan jag drack öl med C för några månader sedan och ba råkade missa tunnelbanan och fick lov att ta en taxi hem. Tunnelbanan slutar ju gå sjukt tidigt upptäckte jag den gången. Jag trodde att de gick till minst tre på morgonen.

Inte ens den gången behövde någon lyfta mig ur taxin, jag gick helt för egen maskin även då.

Skillnaden är att förra gången jag tog ett par öl efter jobbet mådde jag ap-illa på jobbet dagen efter. Det kommer jag inte att göra imorgon. Jag kommer att vara på plats senast 15 minuter efter jag börjar jobba.

Nu går jag på puben

Jag ska på puben ikväll med en gammal kompis från au-pair-tiden i London. Vi har druckit många öl tillsammans.

Maken ringde och frågade när jag trodde att jag skulle vara hemma. “Ska jag komma ut och hälla ut dig ur taxin kl två i natt?” frågade han. Det är ju oförskämt. Förtal rent ut sagt.

Ingen har någonsin behövt hälla ut mig ur någon taxi. Jag har alltid varit fullt kapabel att trilla ut på gatan själv. Man öppnar bara dörren och lutar sig lite så ligger man där på trottoaren.

Gomat hela dagen

Jag antar att ni undrar vad jag har ätit idag. Dagen efter badrumsvågs-chocken.

Frukost – godis. Jag köpte inte specifikt godiset för att ha det till frukost. Jag köpte det igår för att äta medan jag funderade på det här med problemet vi har med vår badrumsvåg. När jag kom till jobbet i morse och inte hade ätit någon frukost och godispåsen stod där på skrivbordet åt jag godis till frukost. Jag har fortfarande kvar godis i påsen så det kanske blir godis till frukost imorgon också.

Lunch – Burger King. Det var inte meningen att jag skulle äta Burger King till lunch men jag gjorde ett ärende på lunchen och skulle köpa med mig en macka till kontoret på väg tillbaka. När jag gick där och tittade mig omkring efter något ställe som sålde mackor dök det plötsligt upp ett Burger King. Nästan som ur tomma intet. Jag hade ingen aning om att det låg ett Burger King inne på Hötorgets t-bana. Då råkade jag tänka “macka eller Burger King?” och sen var det kört. Vem vill ha en macka efter man har tänkt en sådan tanke.

Middag – makaroner och köttbullar. Vi gjorde en familjeutflykt till Polisen efter jobbet för att göra pass och när ungar ska ha pass ska alla vara med. Det är i och för sig bra att maken inte kan göra ett pass åt min ögonsten och bara dra iväg med henne utan mitt medgivande. Så när vi kom hem var det snabb-mat som gällde. Både jag och gullefjunet tycker att det är jättegott med makaroner och köttbullar så ingen av oss grät vid matbordet.

Jag har inga foton från dagens näringsintag. Jag vet att det är dåligt av mig. Jag lovar att skärpa mig med matfotograferandet.

6 kg fel

Maken var hos läkaren igår och fick väga sig där. Sen skickade han mig ett text där det stod;

“Goda nyheter för mig men dåliga för dig – vågen visar 6 kg fel”.

Vågen visar alltså 6 kg mindre än vad man egentligen väger.

Jag har inte bestämt mig vad jag tycker om det här ännu.

Är du medlem?

Alla self-respecting butiker har ju personal som står i kassan och frågar “Är du medlem?”.

Då tänker jag alltid “Förmodligen”. Fast oftast svarar jag “Nej”, om jag inte orkar stå och rabbla personnumret, eller “Jag vet inte, kan du kolla?”. Oftast är man ju medlem överallt förstås.

För det har man ju hört hur många gånger som helst att “Det tar bara en minut att bli medlem, så får man rabatter och fina erbjudanden”. Fast jag tycker mest att man får en massa spam-emails och rabattkuponger som går ut innan man kommer ihåg att använda dem.

Ett kort får man ju alltid också förstås. Som man oftast inte behöver ha med sig längre tack och lov. Det är ju mycket bättre att kunna ha korten liggandes och skräpa hemma. Gärna tillsammans med de där rabattkupongerna som kommer på posten som aldrig finns i börsen när man tänker att man ska utnyttja sin rabatt.

Medlemskort

Jag har blivit erbjuden exklusiva produkter

Jag har fått ett email med ett erbjudande att vara med i ett företags bloggnätverk. Jag är utvald att få förhandsprova nya produkter står det.

Företaget i fråga är börsnoterat, men de har inte möjlighet att ge någon kontant ersättning. Vinstvarning? Är det ett kursras på gång? Som tur är äger jag inga aktier i företaget så jag behöver inte skynda mig att sälja.

Belöningen är att få exklusiva förhandsprover av deras produkter. Det är dock kostnadsfritt att vara med i bloggnätverket och göra reklam för det här företaget berättar de. Det tycker jag är generöst av dem.

Företaget gör karameller. De vill alltså att jag ska sitta här och använda min tid till att göra reklam för dem och få en påse karameller för besväret. Eller två, de var lite ospecifika om hur mycket godis man får för mödan. Tid som jag kan använda till att infiltrera hemliga Facebook-sällskap. Eller tid som jag kan lägga på att berätta för er om mina vardagsproblem.

Minst 10000 vill jag ha för att göra reklam. Inte 10000 karameller alltså. 10000 pengar. Godis kan jag köpa själv, jag orkar fan inte sitta och skriva om godis för att få godis.

En flickleksak

Idag har vi varit på födelsedagskalas hos makens systerdotter. Deras dotter G hade en legotågbana. När svärmor såg den sa hon “Nämen kolla där vilken konstig grej, det där är väl ingen flickleksak?!”.

Jag kollade noga och gullefjunet och G lekte med den. Så då var det ju en flickleksak.

Flickleksak

 

Jag blev utkastad från Glamoursällskapet!

Så här var det alltså. Jag ville inte röja mitt cover igår när jag berättade om den roliga kommentaren på bloggen, men det var egentligen ännu roligare än vad jag berättade om.

I torsdags började jag få väldigt mycket trafik till inlägget om Svenska Glamoursällskapet. Så mycket att jag tänkte att någon måste ha lagt en länk. Så jag gick dit för att kolla vad de hade för beröm att säga om min blogg och upptäckte att gruppen nu var stängd. Det var den inte för dryga året sedan när jag skrev det ursprungliga blogginlägget.

Så jag bad om att få bli medlem och det fick jag. Jag lyckades alltså infiltrera Glamoursällskapet och de upptäckte uppenbarligen inte att jag var bloggens författare.

Mycket riktigt så låg där en länk till min blogg med inledningen “Skandal, vår grupp blir doggad i blogg!!!”.Fattar ni hur lycklig jag blev?! Ett blogginlägg som jag skrev för över ett år sedan hade en helt egen “tråd”.

Känslorna var upprörda. Ett axplock av mina favoriter;

– Någon kallade mig en fjant. Jag kände mig lika stolt som när Rolf kallade mig för ärthjärna.

– Någon undrade om inte blogginlägget kunde klassas som förtal. Jag tror inte att personen ifråga hade någon juristutbildning om man säger så…

– En gruppmedlem berättade för de andra att hon lämnat en kommentar här på bloggen och informerat mig om att de faktiskt inte heter Svenska Glamoursällskapet utan enbart Glamoursällskapet. Jag fattar hur kränkta de måste känna sig över det här, detta är givetvis en grov förolämpning. Men för drygt ett år sedan när blogginlägget skrevs hette gruppen Svenska Glamoursällskapet. Jag gör minsann min research och en sådan detalj skulle jag inte missa på, så de har bytt namn sedan inlägget skrev.

– En annan person berättade att bloggare har reklam på sina bloggar och tjänar pengar utifrån besöksantal. Så hon informerade om att utifall de struntade i inlägget så skulle jag inte tjäna några pengar på dem. Hon hade uppenbarligen missat att det inte finns en enda annons på den här bloggen och att man därmed kan dra slutsatsen att jag inte tjänar något på det kvalitetsmaterial jag publicerar här. Vilket är synd eftersom jag fick flera hundra besökare från deras FB-grupp. Jag borde verkligen överväga att bli mer lättköpt.

– Samma person kallade mig för ett “S.k. Internet troll” [sic]. Jag tror inte att det är någon risk att Robert Aschberg dyker upp med Trolljägarna för att leta efter anonyma troll på mitt trappsteg. Det skulle inte bli mycket till story. Aschberg: “Har du kallat Glamoursällskapet för Svenska Glamoursällskapet på internet?” Jag: “Det kan nog stämma”. Aschberg: “Trolleri, Trollera så får man inte göra! Skäms på dig!” Jag: “Okej! Har ni bråttom eller får jag bjuda på kaffe?”

– Sen kom grejen som made my day. Personen som lämnade kommentaren jag länkade till i förra inlägget skrev “Jag funderar på att anmäla hennes blogg till WordPress så att den förhoppningsvis blir spärrad. För hon har skrivit att min kommentar var rolig men vänta bara… Mig leker man inte med…”. Alla som vet någonting om bloggar ser ju av adressen att den här bloggen inte ligger på bloggportalen WordPress. Jag använder verktyget WordPress, men ligger på egen domän. Så om man ska anmäla mig till någon måste man anmäla mig till mig och be mig spärra mig. Å vad jag hoppades att hon skulle emaila WordPress! Inte ens en bloggportal skulle spärra bloggen över det inlägget, om jag låg på en bloggportal och någon klagade skulle de förmodligen lägga inlägget på förstasidan som en highlight.

Det blev dock ingen anmälan. Det där “mig leker man inte med…” var uppenbarligen ett tomt hot. Lite senare kom hon tillbaka i gruppen och berättade att WordPress inte hade någon anmälar-funktion så hon hade bestämt sig för att lämna ärendet.

Sen bytte hon helt plötsligt bara ämne och började prata om att rasta hundar och berättade att hon fått hundskit under skorna när hon var ute med hunden. Å jag bara “HALLÅ DÄR, ni pratade faktiskt om MIG – ni kan inte bara byta ämne till hundskit i MIN tråd!!!”. Det var vad jag tänkte alltså – jag ville ju inte röja att jag var med i gruppen så jag skrev inte det.

Sen var jag tvungen att jobba i några timmar. När jag kom tillbaka hade Glamourgrupps-detektiverna kommit mig på spåret och upptäckt att den person som blev medlem i gruppen igår morse var samma person som bloggens författare. De hade sparkat ut mig ur gruppen! Jag kände mig helt kränkt!

Vad jag önskar att jag kunde få läsa vad de skrev när de upptäckte att jag hade infiltrerat gruppen och suttit och läst allt de skrev… Det kan dock inte bli värre än det där med hundbajset. Hur kunde de gå OT och börja prata om hur jobbigt det är med hundbajs under skorna i MIN tråd!? Min första tråd ever alltså och de börjar prata hundbajs… På Flashback skulle sånt här aldrig tillåtas, en moderator skulle ha gått in och styrt upp situationen och lett tillbaka samtalet till att kalla mig för tönt och fjant!

En sak som är värre än att göra en deklaration

Att göra TVÅ deklarationshelveten.

När jag äntligen var klar med min så fick jag lov att börja med makens. Jag stod inte ut med hans suckande och pustande längre. Upptäckte att bokföringen inte var i acceptabelt skick så nu får jag sitta med den också. När bokföringen är klar kan jag deklarera. Två dagar innan deklarationen ska vara inne och vi ska på barnkalas imorgon.

Maken skulle ta gullefjunet till lekparken under tiden och han lyckades vänta så länge att det började regna och då började hon gråta.

Jag är väldigt ond just nu.

Hur har Ingvar tänkt här?

Tadam. Jag sa ju att garderoben skulle få dörrar. Nu har den det. Maken har hängt dit dem.

Inga handtag

Nu undrar jag bara en sak. Hur har Ingvar tänkt att jag ska göra när jag ska öppna garderoben?

Det finns inga förborrade hål för handtag. Inte en endaste liten prick har de ritat dit som indikerar en lämplig plats att sätta handtagen på. Är det för mycket begärt med en prick åtminstone?

Om man ska hålla på och freestyla vart handtagen ska sitta kan de ju hamna vart som helst.

I morse gick jag ner två kilo i vikt

Jag ställde mig på vågen och vägde 2-3 kg mindre än vad jag hade väntat. Det kan ju inte stämma tänkte jag. Om någonting hade jag trott att jag skulle ha gått upp. Jag klev av vågen.

Klev upp igen. Hade gått ner 4 hg till. Jag tänkte att golvet kanske lutar så jag vred på vågen och klev upp. 3 hg till hade försvunnit. Så där höll jag på och klev på och av vågen och till slut hade jag gått ner två kilo från första gången jag ställde mig på vågen.

Det känns inte som att vår våg är pålitlig. Tänk om jag inte alls är så smal som jag tror att jag är.

Roliga kommentarer

Har ni sett att jag har en sådan där ruta i högerkolumnen där man kan se en länk till de senast lämnade kommentarerna? Jag tror inte att den syns om man läser på mobilen.

Ibland får jag väldigt roliga kommentarer här på bloggen som gör att jag går omkring och småskrattar för mig själv i flera timmar. Igår fick jag en sådan kommentar här på inlägget som handlar om Svenska Glamoursällskapet.

Inlägget är över ett år gammalt och det är nog lika länge sedan jag själv läste inlägget, men om jag får säga det själv så var det en väldigt träffande beskrivning av Glamour jag fick till.

När jag skrev det där inlägget var FB-gruppen öppen, men nu när jag klickade på länken för att kolla vad som händer i Glamourvärlden så upptäckte jag att gruppen nu är stängd så nu för tiden måste ni alltså gå med i gruppen om ni vill läsa sidan.

Jag blev tvungen att köpa en katt

Vi bor mittemellan två t-banestationer och i närheten av den ena står det ALLTID en skylt uppställd där det står “Loppis idag 10-18”. För ett tag sedan när jag och gullefjunet var ute och gick tänkte jag att det var dags att gå och kolla vad den där loppisen som jag har undrat över i ett helt år var för något.

Loppisen visade sig vara en liten “butik” i källaren under ett hyreshus. Jag har aldrig sett så mycket skräp samlat på en och samma plats i hela mitt liv förutom på soptippar. Det riktigt luktade gammalt damm. Trångt var det också och varje millimeter av hyllorna var fyllda av saker som man skulle kunna tänkas hitta hemma hos 95-åriga damer som gillar den typen av hemslöjd som man hittar på butiker som Dollarstore och ÖoB.

Ett paradis för en tre-åring som har ett tvångsbehov av att pilla på ALLT de ser. “Fingra inte på det där, den kan ramla ner” sa jag till henne för varje steg vi tog. Halvvägs in i butiken hade jag sagt det tillräckligt många gånger för att hon äntligen skulle sluta sticka ut armen och tafsa på allt hon såg. Då började det sprätta i benen på henne istället och innan jag hann börja förmana hade hon sparkat ner en fotogenlampa från nedersta hyllan så den gick i tusen bitar. Ja okej då, det var kanske inte mer än 34 bitar. Trasig var den i alla fall.

Vi gick till skräp-säljar-gubben och sa förlåt. Han sa att det inte gjorde någonting. Det höll jag faktiskt med om. Lampan i sig var ingen förlust. Men vi kan ju faktiskt inte ha det så att barnet springer omkring och sparkar sönder saker i affärer. Jag kände mig tvungen att köpa något. Hur jag än såg mig omkring kunde jag inte hitta en endaste sak som jag kände något behov av. Till och med de vita ytterkrukorna var omoderna. Så det slutade med att gullefjunet belönades för att hon sparkade sönder en lampa genom att få en katt. Tio kr ville skräp-säljar-gubben ha för katten så han fick en tjuga.

Det här var den minst fula saken i hela butiken.

Stearinljuskatt

Barnkläder bortskänkes

Jag tycker inte om att kasta bort saker. Det tar emot att kasta något som fungerar. Just nu har vi inga barn i bekantskapskretsen som är i lämplig ålder för att omedelbart befria mig från vinteroverallen som gullefjunet just har växt ur. Så jag tänkte att det kanske är någon som läser den här bloggen som vill ha den. Helt gratis. Med några villkor.

– Ni måste ta den nu. Att jag ska sommarförvara overallen åt er och att ni ska få den levererad på posten lagom tills det blir kallt igen kan ni glömma.

– Man måste även ta en fleecejacka från HM i storlek 98/104 vare sig man vill eller ej. Eventuellt kastar jag i någon mössa eller handskar som jag vill bli av med också, jag har inte riktigt rensat klart bland vinterkläderna ännu.

– Ni betalar portot på 56 kr. Så gärna vill jag inte bli av med den att jag betalar för att ge bort den.

Röd/svart 8848 Altitude. Storlek 90. Det ena bandet under foten är borta och det andra brukar mest släpa på marken för det lossnar på ena sidan hela tiden. Ett litet hål vid bröstfickan där dragkedjan har skavt. Dessutom går den inte att få riktigt ren på sömmarna där smutsen brukar gro fast sig. Jag har i och för sig inte försökt med galltvål. Jag tycker att det är så liten vits för så fort man har tvättat overallen så går ju ungen ut och lägger sig på magen i någon sandlåda eller smutsig snöhög och då syns ju inte smutsen på sömmarna längre.

I övrigt är overallen i helt perfekt skick. Väl värt ett pris som gratis med tanke på att den var satans dyr när vi köpte den, kommer inte ihåg exakt men har för mig att det var kring 900 av mina hårt ihoparbetade pengar.

VinteroverallLämna en kommentar eller emaila mig på victoria@prinsessanpaarten.se om ni har lust att befria mig från overallen. Om jag får flera intressenter så kanske det är först till kvarn som gäller. Eller så den som fjäskar mest.